Bagageetikett?

Fråga: Jag kom hem från utlandet i förrgår, och när jag ska hämta mitt bagage från bandet, så står folk så nära man bara kan komma detta band utan att smutsa ner sina byxor. Och denna gång hade de även sina vagnar med, redo att hugga in när deras väskor kom.

Min väska kom självklart innan deras.

Jag fick smyga/lirka mig fram, ingen gjorde minsta tecken att flytta varken på sig själv eller sin vagn, och uppgivet utbröt jag att: ”Här kan ni ju inte stå med era vagnar och spärra vägen för andra!”

Varpå en replikerade: ”Det är bara att gå förbi.”  Vilket det ju vid detta tillfälle inte var.

Argt slet jag ner min väska och hoppades att den skulle råka dulta i någon, så jag kunde komma med det snabba utropet att: ”Det är bara att hoppa undan!”

Bästa Magdalena, så här kan man ju inte ha det. Inte vill jag vara snäsig mot folk, men efter en lång flygresa, med blodsockernivån farligt låg, så är det en utmaning att förhålla sig artig.

Finns det verkligen ingen etikett för hur man ska göra när man ska hämta sitt bagage? Och hur kan det ha sig i så fall att ingen känner till den?

Svar: Tyvärr tror jag inte att man kan införa en bagagebandsetikett som skulle fungera. Människor som är eller har varit på resa är vanligen så angelägna om att komma från flygplatsen att de bortser från vanlig artighet, vanlig hyfs, vanligt folkvett och beter sig just så som du beskriver, till besvär och ökad väntetid för alla andra.

Men det du kan göra är naturligtvis att avstå själv från artighet och tränga dig mellan vagnarna för att hämta din väska. I lägen som det du råkat ut för är det antagligen ingen idé att solitärt behålla sin artighet.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (68)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 68

Jo, det gör skillnad om alla står som en mur och hänger över bagagebandet (vilket de måste göra för att se väskorna på bandet om alla står alldeles intill det) och om de tar tre steg bakåt och ställer sig lite omlott, så att det går att se bandet i luckorna mellan dem. Man SER inte väskorna på bandet när folk står med näsan över det, förrän väldigt sent. Det blir BRÅTTOM att hämta väskan då och svårt att HINNA ta den genom att hövligt säga "ursäkta" och vänta på att den hyfsat egoistiska människa som ignorerat den gula linjen för att kunna få sin egen väska lite tidigare ska hinna bestämma sig för att flytta på sig och sen göra det. Jag blir jättestressad av den situationen. Jag blir irriterad av att andra inte tänker, för om alla bara klev två steg bakåt, och inte drog med sig bagagevagnarna som en extra mur skulle många fler kunna se bagagebandet, och även enklare ta sig fram och ta sina väskor. Det skulle vara bättre för alla. Det är ju ganska sällan som de som står längst fram alla får sina väskor först. Har full förståelse för frågeställaren, och blir sorgsen när jag ser egoismen hos folk, varje gång jag flyger inrikes (man vill ogärna tro att vi Svenskar är bufflar, men det är vi, uppenbarligen).

KA, 17:18, 12 november 2012. Anmäl

Har flugit massor - i Europa såväl som mellan olika kontinenter och kan inte erinra mig att det någonsin varit problem med ohyffs vid bagagebandet (däremot en rad andra mer eller mindre kända irriationsmoment eller problem i samband med bagage eller flygresande i största allmänhet). Tyvärr hade det inte gjort någon större skillnad om folk hållit sig en meter från bandet om det var fullt av folk där. Förstår inte riktigt vad som skulle vara så svårt med att säga "ursäkta, ursäkta" och helt enkelt försiktigt men bestämt plöja/navigera igenom folkmassan med sitt bagage. Vardagsmat för flygresenärer.

Anonym, 23:15, 10 november 2012. Anmäl

I Norge har de en halv meter bakom bagage bandet en markering i marken att man inte skall gå närmare och alla följer detta. Så jag tror du har fel Magdalena, allt som krävs är att någon styr upp lite ordning.

Magnus, 17:49, 8 november 2012. Anmäl

Magdalena Ribbing är jättebra på mångt och mycket men här har hon liksom så många andra missat något - det går faktiskt alldeles utmärkt att säga "ursäkta", eller "ursäkta min väska kommer nu". Det fungerar förträffligt i 99% av alla fall. Om inte så är det förstås bara "undan för f-n" som gäller. Jag bor inte i Sverige och har inte gjort det på länge. Jag kommer dock ofta på besök och har märkt att svenskan har blivit ett ord fattigare - "ursäkta". Numera knuffas och trängs svensken utan att säga pip. Men artighet, vänlighet och ett leende fungerar oftast fortfarande!

k´, 15:56, 7 november 2012. Anmäl

Som astmatiker upplever jag att jag har ett än större problem än frågeställaren. När jag går fram till bandet är jag hela tiden på helspänn ifall jag skulle få ett anfall. Vanligt folk verkar inte fatta att det fins folk där ute som har det svårare än dom (läs astmatiker).

Astmatikern, 14:05, 6 november 2012. Anmäl

[...] [...]

Vett och etikett vid bagagebandet (Webbsida), 20:05, 5 november 2012. Anmäl

man rullar en överbliven tidning från planet, hårt, viftar-o-pekar med den...ursäktar sig , på de språk, som e tillgängliga...MIN VÄSKA:!!!

narr1, 10:04, 5 november 2012. Anmäl

man tar med sig en av tidningarna, som brukar ligga lite över-allt på planen, sen rullar man den hårt-o-viftar-pekar....MIN VÄSKA..!!! (samtidigt som man ursäktar sig på de språk man kan ursäkta sig på )...voine-voine....

narr1, 10:00, 5 november 2012. Anmäl

Som vanligt är Magdalenas svar bra. Min m.s.drabbade dotter har ännu mer problem med det här eftersom hon har svàrare att kontrollera det hela. Vilket vi tar med stor humor och lätthet. Tänk när hennes far som ensam kund i en stor bank trodde släppa en ljudlös som inte var det...Jean-Marie Bigard, en mycket populär fransk komiker, har det som tema i sitt nya scénframträdande med garanterad succés!

Man andas in luft som sedan màste ut, 22:54, 4 november 2012. Anmäl

Det finns faktiskt regler för hur man ska bete sig vid bagagebandet, man ska stå utanför den gula linjen tills det är dags att hämta väskan och lämna plats när någon ska förbi för att hämta väskan eller gå bort från bagagebandet och vagnen bör inte följa med innanför den gula linjen. Tyvärr är det nästan ingen som håller sig till de reglerna...

My, 21:40, 3 november 2012. Anmäl

Lånedilemma?

Fråga: En ung person innehar en eftertraktad praktikplats på en större arbetsplats inom ramen för sina studier och har som enda försörjning sitt studielån. För några veckor sedan tillfrågades denna person av en på stället anställd kollega om att låna ut en större summa pengar (1000:-) till ett ömmande ändamål. Detta lån skulle betalas tillbaka dagen efter.

Dagen efter ser det ut som att personen betalar tillbaka detta lån genom en banktransaktion men det kommer aldrig in några pengar på angivet konto. Efter en vecka tillfrågas personen som svarar genom att be om ursäkt och lova att lånet ska betalas följande dag. Det kommer fortfarande inga pengar efter flera påminnelser och nu har den förtvivlade praktikanten varit helt utan pengar till lunch med mera.

Dilemmat är hur denna unga person – som befinner sig i avsevärt underläge på sin praktikplats – ska agera. Har Magdalena något bra råd att ge? Den unga praktikanten är ju mån om sitt renommé och beroende av omdömet från sin praktikplats. Även om praktikanten har rätt i sak så är det ju svårt att ur detta underläge försöka hävda sin rätt.

Svar: Detta ”lån” är i princip en stöld om det inte betalas tillbaka. Ingen, kollega eller annan, kan rimligen tillåtas stjäla. Alltså ska praktikanten direkt kräva – mejla kanske är bäst – låntagaren på återbetalning, ungefär ”Tyvärr har den tusenlapp du lånade av mig den xx (datum) inte satts in på mitt konto, och nu ber jag dig att omgående göra det, till konto xxxx”.

Det kan inte störa omdömet om praktikanten på arbetsplatsen på minsta sätt. Däremot är det ytterst pinsamt för låntagaren, och kan knappast stärka den personens ställning om det skulle meddelas till högre chefer. Därför behöver praktikanten inte dra sig för att skicka detta brev eller mejl.
Det gör knappast relationerna bättre, men det gör ju inte heller detta obetalda ”lån”.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (55)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 55

Suveränt gjort av Lisa. Förstår verkligen inte hur man kan komma på tanken att låna så mycket av nån man knappt känner, eller ens nån utanför familjen. Säg nej nästa gång, de kan ju ta ett sms-lån istället...

Anonym, 15:09, 2 november 2012. Anmäl

Om man nu är så dum så att man lånar ut pengar - se då till att skriva en skuldsedel och se till att låntagaren skriver på denna.

Lena, 13:55, 2 november 2012. Anmäl

man ska aldrig låna ut pengar (eller gå i borgen för nån) - oavsett vem det är. Det är det bästa.

Ulf, 13:52, 2 november 2012. Anmäl

@Lisa, 09:06: Bra gjort!

Palle, 10:14, 2 november 2012. Anmäl

När jag¨började läsa denna tråd trodde jag att det var min arbetsplats det handlade om. Precis samma sak hände här. En kollega "lånade" 1000kr av en praktikant. Förmodligen räknade kollegan med att inte behöva betala tillbaka eftersom praktiken var tidsbegränsad. Praktikanten pratade med mig, vi såg till att jag var närvarande när lånet diskuterades med min kollega (så nu hade jag bevis). Detta var praktikantens sista dag. Vid avtackningstårtan meddelade jag högt och tydligt att jag betalat skulden till praktikanten och att kollegan nu kunde betala mig istället, samt att jag förväntade mig att det skulle ske efter helgen. Kollegan kunde inte gärna backa och jag fick mina pengar på måndagen. (egentligen hade jag inte alls betalat praktikanten men praktikanten fick såklart pengarna). Hade kollegan nekat skulden hade planen såklart inte fungerat. Men då hade kollegan fått leva med att alla på jobbet visste hur hon betett sig. Jag hade såklart påminnt varje dag, på alla fika och alla möten.

Lisa, 09:06, 2 november 2012. Anmäl

Om praktikanten är yngre än låntagaren finns ju alltid möjligheten att han är i bättre fysiskt skick och mer vältränad än låntagaren. Det bör då inte vara svårt att få tillbaka pengarna, såvida man sköter det snyggt och utan insyn. Förutsatt att man inte har en massa skrupler som hindrar en att utnyttja sitt fysiska övertag. Passa på att ta ut en rejäl ränta.

Bogdan, 00:16, 2 november 2012. Anmäl

Det är mycket osannolikt att detta skulle vara första gången han/hon lånar utan att betala, annars skulle han/hon inte gett sig på en praktikant. Praktikanten ska absolut ta upp detta med de andra, de vet med all säkerhet hurdan han/hon är, oavsett om det finns belägg eller ej. Betalar han/hon inte tillbaka är det ju stöld.

öbo, 23:56, 1 november 2012. Anmäl

Man se till att du är alldeles säker på att du har rätt, innan du börjar klaga vitt och brett på andra människor, och att du kan belägga det. Annars är det förtal.

Anonym, 19:21, 1 november 2012. Anmäl

Om praktikanten ser till att alla får veta detta på arbetsplatsen vore det väl väldigt underligt om "lånaren" inte skulle betala tillbaka för sin egen skull. Vem vill ha ett sånt rykte? Arbetsgivaren måste ju se rätt allvarligt på en sån sak, det säger ju en hel del om hans/hennes rätta personlighet. Det kan aldrig vara negativt för praktikanten,bara för den som lånat. Ge aldrig upp, dra åt tumskruvarna rejält tills det ger resultat. Låna sen aldrig mer ut pengar, varför i hela friden skulle man göra det, sin egen ekonomi får väl var och en ta ansvar för själv. Nappa inte heller på erbjudanden om att själv låna, det finns obegripligt lågt stående figurer som kan få för sig att påstå att du inte betalt tillbaka dem fast du gjort det om du inte har kvitto. Köp aldrig lotter ihop med nån annan heller. Allt sånt kan ge problem.

VF, 12:21, 1 november 2012. Anmäl

Tycker att praktikanten varit djupt oansvarig mot sig själv som lånat ut sina sista matpengar. Sådant självskadebeteende är otroligt dumt - men jag har full förståelse för att man vill vara till lags och "köpa" in sig i en gemenskap. Det är lätt hänt särskilt när man är ung och i något slags underläge. Hoppas pengarna kommer till rätta och den sluga lånaren straffas exemplariskt.

hallå, 11:17, 1 november 2012. Anmäl

Självklart?

Fråga: Får jag fråga om en sak som eventuellt är ”modernt språkbruk” men som jag tycker låter lite trist.
Ibland när jag säger: ”Hoppas ni får en trevlig resa/skön helg (eller något sådant)!” får jag till svar: ”Ja det ska vi.”

Va? Jag tycker det låter oartigt och otacksamt. ”Tack!” är väl ett lämpligare svar? Jag önskar dem ju något trevligt, jag frågar dem inte hur de antar att det ska bli.
Blir glad åt Magdalenas syn på saken.

Svar: Detta har även jag noterat på senare tid, liksom att säger man till någon yngre person ”åh så gullig/söt du är” kan man få svaret ”ja, jag vet”.

Ett sådant bekräftande av en vänlighet hade varit totalt otänkbart för några decennier sedan, men verkar nu vara accepterat. Inte extra trevligt kanske, men heller inte illa menat. Det enkla svaret ”tack” är avsevärt bättre, men det kan man ju inte påpeka för den som säger ”ja det ska vi ha” när du önskar en trevlig resa!

Det icke-tackande svaret ”ja” blir en självklarhet, man är säker på att resan blir trevlig eller att man är söt – det är något man anser sig veta, och som man i sin självupptagenhet inte tycker sig behöva tacka för.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (28)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 28

Jag kan uppleva att det har med relationen mellan personerna att göra. Att man mellan vänner eller familj säger "Jag vet" eller "Det ska jag". Det blir som ett litet skämt, men ändå att man uppskattar kommentaren. Förutsatt att man inte säger det på ett elakt eller bittert sätt. Men det är klart att om man inte har en nära relation så blir det väldigt märkligt att säga något annat än just "Tack".

Lisette, 20:59, 5 november 2012. Anmäl

Precis som MG skrev nedan så tänker jag på exempelvis svaret "men den här gamla trasan.." som svar när någon ger en komplimang. Det värsta jag vet när jag ger en komplimang är när någon svarar så eller säger "nää men sluta...". Jag tycker att komplimanger ska betraktas som fina presenter. Du tackar och tar emot, njuter. Inte slänger bort dem så att den som givit dig presenten behöver känns sig dum. Med det sagt ska man alltid tacka. Och i mina ögon så förknippar jag att inte kunna ta emot komplimanger med att inte veta sitt eget värde. Jag hyllar alla som kan svara "tack, jag vet" på en komplimang, oavsett om det handlar om kompetens eller utseende. Däremot så ska ju så klart tonläget vara välmenat och inte alls ironiskt eller på något vis arrogant.

Sofia Söderholm, 12:16, 5 november 2012. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: @Lea 23.46 1 nov: Din skönhet som du är väl medveten om har du antingen bidragit till själv genom smink och annat som framhäver den, eller så är du född med den. I det första fallet ska du vara glad över att andra komplimenterar dig för dina ansträngningar, i det andra faller ska du vara tacksam över vad naturen givit dig istället för att sucka över att andra säger att du ser bra ut. Det är inte din så mycket din personlighet som beundras som din yta, och du får stå ut med att andra "recenserar" den med vänliga kommentarer. Endast motsatsen vore något du kunde beklaga dig över. @J Ericson 23.45, 4 nov: Jättebra!

Magdalena Ribbing, 08:54, 5 november 2012. Anmäl

@Lea Det är inte dumt att vara vacker. Skönhet har alltid värderats skyhögt genom tiderna. Att du flera gånger i veckan får höra komplimanger om ditt utseeende likt en Helen av Troja kan jag till viss del förstår tappar sin charm en aning. Men försök att inte ignorera eller misstro när nästa person ger dig en till, eftersom denna person inte kan veta att du fått sjutton komplimanger samma vecka. En komplimang (från en gentleman) är alltid äkta och vänligt menad. Denna "recension" av ditt utseende är ämnad att glädja och visa på beundran, värdigt nog att kommentera och inte bara förbli en tanke hos betraktaren. Din så kallade skyldighet att tacka för den är enkom baserad på din egen uppfostran och artighet. Snuskgubbar kommer alltid att stå vid din väg och dem antar jag att du känner igen på mils avstånd – låt dem hållas, men fortsätt att insupa all uppskattning du får från sanna beundrare. En dag är det en lycklig man som har turen att få bjuda ut dig och jag kan lova att det alltid börjar med en komplimang. Med vänlig hälsning J

J. Ericson, 23:45, 4 november 2012. Anmäl

Det går då att dra precis allt i upp näsan också - eller? Folk fattar inte en vad en komplimang är?

LL, 10:55, 3 november 2012. Anmäl

Svaret "jag vet" på en komplimang är ironiskt menat (och vanligast bland skolungar). Dels självironiskt, dels en lek med allt "tro på dig själv"-prat som sällan är allvarligt menat, och inte minst avvärjande. Just när det gäller utseendekomplimanger är de ju mycket mer laddade än förr, vilket medelålders (som jag) och äldre har svårt att förstå. Svaret på "trevlig resa" var väl från början avsett att leda konversationen vidare - snarast mer socialt än ett tack. De negativa reaktionerna på de här svaren kan faktiskt tolkas som att "trevlig resa" och komplimanger verkligen är tomma fraser.

Anonym, 11:11, 2 november 2012. Anmäl

Jag är en ung tjej som är medveten om att jag enligt många ser väldigt bra ut, detta är alltså inte självupptagenhet utan bara ett konstaterande då jag får mycket bekräftelse för mitt utseende . Faktum är att då jag får höra detta ett flertal gånger i veckan så tappar det väldigt mycket av sin charm, och i somliga fall kommer dessa "komplimanger" från personer jag inte alls uppskattar uttalar sig om mitt utseende, typ äldre män exempelvis. Personligen känner jag inte att jag har någon skyldighet att tacka när någon väljer att recensera mitt utseende och sedan delge mig recensionen (för det är faktiskt det en komplimang gällande utseende innebär) även om jag ofta tackar då jag vet att det är vänligt menat. Sedan skulle jag aldrig någonsin svara "jag vet" om någon kommenterar att jag ser bra ut, men jag tackar inte heller särskilt översvallande.

Lea, 23:46, 1 november 2012. Anmäl

Just komplimanger för utseende och kläder och ibland även prestationer tycker jag faktiskt inte alltid är helt självklara att tacka för när folk slänger ur sig sådant i förväntan på motbekräftelse i form av tillbakariktad komplimang eller att man just ska tacka dem för deras (oinbjudna) bedömning av ens utseende i stuket: "Jag sa att jag tycker att du ser bra ut och det ska du minsann vara tacksam för".

E, 23:33, 1 november 2012. Anmäl

Jag kan tänka mig att den nyare versionen: "ja det skall jag" eller så passar skapligt bra ifall man ser den första frasen som en vänlig uppmaning snarare som en komplimang eller . "Ha en bra dag." "Ja det skall jag minsann göra." Var försiktig." "Ja, det skall jag vara." "Se nu till att visa hur kompetent du är" "Det skall jag minsann se till att märks". Det visar ju att man tar till sig uppmaningen eller rådet. När det däremot är en ren komplimang eller en lyckönskning låter det, precis som Magdalena skriver, rätt ordentligt anspråksfullt -som om det var självklart. Jag tror att det engelska ordet "entitlement" (ungefär: känsla av att man har rätt till en massa saker) uttrycker ganska bra det intryck man gör om man svarar så. Sensemaker

Sensemaker, 10:13, 1 november 2012. Anmäl

Någon som kommer ihåg kåserier med mera för 10 - 15 år sedan när man ironiserade över svaret "å, den här gamla trasan, gillar du verkligen den" som svar på en komplimang om kläder? Det har i alla fall jag inte hört på länge, skönt att slippa den kommentaren i alla fall. De som svarade så fattade väl att det inte låt så trevligt så ofta som det raljerades över.

MG, 22:56, 31 oktober 2012. Anmäl

Ostätstil?

Fråga: Det stod i spalten i somras eller tidig höst att det endast vid kräftätning är acceptabelt att stoppa kniven i munnen.

Undrar vad Magdalena anser om ätande av exempelvis läckra ostar. Man skär en bit ost på sin tallrik och för den mot munnen med kniven.
Sannolikt för man inte in kniven i munnen utan den är enbart spetsad mot ostbiten.

Svar:
Det finns olika stil vid ostätande – men man kan enligt fransk (Frankrike anses vara ostätarlandet framför andra och därmed stilbildande) ostätaretikett inte göra som du beskriver. Där måste ostbiten läggas på något, en brödbit eller ett kex, för att intas på det sättet.

Stoppar man ostbiten på kniven i gapet är det knappast straffbart, men mindre elegant.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (36)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 36

MAGDALENA SVARAR IGEN: @parisare 16.33: Traditionell fransk sed är att inte använda gaffel utan att dela osten med egen kniv och anbringa biten på bröd, som alltid serveras vid en fransk måltid. Gillar man inte bröd kan man lägga ostbiten på en skiva päron. Eller något annat. Men visst kan man använda gaffeln om man vill, ingen vettig person bryr sig om det. Det jag svarar är vad som sagt är vedertagen sed, inte med alla undantag som naturligtvis finns i olika kretsar och åldrar.

Magdalena Ribbing, 08:56, 1 november 2012. Anmäl

Man hyvlar aldrig ost som avslutning på en måltid, alla sorterna - vanligen tre sorter - skärs i mindre portionsbitar med kniv och läggs på assietten. Man delar och äter ostbitarna på sin tallrik med gaffel om man vill äta osten utan bröd vilket är mycket vanligt. Smör på brödet används inte.

parisare, 16:33, 31 oktober 2012. Anmäl

Men det var ju saa en del av oss blev uppfostrad; Inte stoppa kniven i munnen., Inte sätta kniven i smöret. Inte prata med munnen full av mat. Inte ha kvar hatten paa huvudet inomhus. Inte doppa bullen i koppen. Inte äta mat paa gatan. Inte avbryta. Vi neg och bockade och sa tant och farbror! Vi lämnade sista biten till en annan. Vi tog aldrig först och störst. Vi maaste äta upp, osv,. osv, osv, !!!.

M-L, 12:04, 31 oktober 2012. Anmäl

Jag bryr mig inte om ifall mina gäster äter (rimliga) mängder ost utan bröd, men det ser mycket glupskt ut att hyvla av osten och stoppa skivorna direkt i munnen. Man får faktiskt behärska sig så att skivorna hinner mellanlanda på assietten. Dock skulle jag givetvis inte påpeka felet för en gäst, däremot för mina närmaste om de gjorde så. Jmf med att ta en köttbulle från fatet och stoppa direkt i munnen.

b, 10:09, 31 oktober 2012. Anmäl

Om det nu står en ost med hyvel på bordet så utgår jag som gäst att man får ta av den. Om man som värd vill förvissa sig om att gästerna äter lika mycket bröd som ost får man väl servera färdigbredda smörgåsar. Vad gäller kostnaden så är det väl inte längre självklart att en ostskiva är dyrare än en brödskiva. Min far brukade för övrigt alltid lägga en klick smör på sin ostskiva, det kanske är något för alla LCHFare. Där är jag helt inne på Grottmannens linje, rör på er! Man mår bättre och man behöver inte tänka på vad man äter, således behöver man inte göra sig till åtlöje varje gång man går på bjudning.

Barney, 09:13, 31 oktober 2012. Anmäl

[...] med pucken. Bra. Joachim Rohdin 3 - Kom igång bra när han fick spela med Nordgre more... Stoppar man ostbiten på kniven i gapet är det knappast straffbart, men mindre ... - Dagens Nyheter - dn.se10/30/2012Stoppar man ostbiten på kniven i gapet är det knappast straffbart, men mindre [...]

kaniner nyheter #1 | Djur nyheter (Webbsida), 07:08, 31 oktober 2012. Anmäl

Helt korrekt efter franska manér som Magdalena Ribbing beskriver.

Fransk cordon bleu m. erfarenhet av franskt kök, 21:39, 30 oktober 2012. Anmäl

Och angående Östermalmshallssnobbism. Jag jobbade som ung flicka en tid som kassörska på Åhléns Östermalmstorg. En gång bad jag en kund om att få se kvitto, då han hade en vara som vi också sålde (minns inte vad det var nu). Den var från Östermalmshallen, enligt honom. Då SKRATTADE HAN UT MIG för att jag inte visste att man inte fick några kvitton på Östermalmshallen - och flera andra kunder, typiska Östermalmsdamer, i kön stämde också in i skrattet. Inte särskilt artigt, vänligt eller trevligt tyckte jag, som bodde i Tensta - men aldrig skulle ha skrattat åt någon som bara försökte göra sitt jobb för det...

Helena, 20:48, 30 oktober 2012. Anmäl

Vad som äcklar mig mest är när folk skär ost med osthyvel på julbord. Alla tallar på ostens sidor så den är alldeles smutsig. Hoppas att restaurangerna börjar servera skivad ost som kan tas med en gaffel.

Anonym, 20:46, 30 oktober 2012. Anmäl

Lite OT, men jag tycker inte att det är mycket idé att provsmaka ostar i butiker, eftersom de då tas direkt från kylen - och ost ska stå i rumstemperatur i en halvtimme före servering för att komma till sin rätt. Man känner inte den fulla smaken ändå om osten är kylskåpskall.

Helena, 20:44, 30 oktober 2012. Anmäl

Grannkontakt?

Fråga: Jag är i tagen att flytta och funderar därför på det här med relationen till grannar. Har övervägt att gå och knacka dörr och hälsa på alla grannar, åtminstone de i samma trappuppgång, och undrar om detta är kutym.

Eller bör man helst också bjuda in till fika eller liknande? Sen undrar jag även hur man gör med de grannar man lämnar bakom sig när man flyttar. Jag har inte lärt känna någon särskilt väl i mitt gamla hus men har alltid hejat och ibland pratat lite i trappan. Bör man gå en sväng och säga hejdå och tack för grannskapet? Eller kanske lämna små kort i brevlådorna?

Svar: Tänk om alla nyinflyttade i ett flerfamiljshus eller villaområde gick till grannarna och sade ”hej jag heter XX och har just flyttat in, jag vill bara säga hej så att du vet vem jag är nu när jag bor i huset”. Så bra!

Men flertalet som fick en sådan artig, sympatisk hälsning skulle bli högst förvånade. Det är ju att sticka ut, att göra sig synlig, att visa sig – och det får man inte i svensk så kallad blyghet, diskretion eller liknande. Särskilt inte om det innebär besvär: någon anstränger sig att vara trevlig, och man förstår att man måste besvära sig tillbaka, till och med le vänligt och säga ”välkommen.” Så svårt!

Men det hindrar inte att det är jättetrevligt och jag tycker att du ska göra det – inte bjuda in, men med ett kort besök visa att du är där.

Att gå runt och säga hejdå när man flyttar behövs inte, om man inte har haft en personligare relation till grannarna. inte heller skriva kort. Men vill man göra sig det besväret är det naturligtvis trevligt – och förvånande.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (41)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 41

Nej, gå inte runt och ring på! Folk kommer tro att du är en efterhängsen ensam typ som ränner runt bland grannarna i tid och otid. Säg hej när ni ses på trottoaren eller i trapphuset, det räcker.

Sven, 14:09, 5 november 2012. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: @Fredrik 05.17 31 okt: Nej, jag är inte det minsta "bitter" men ganska luttrad eftersom min spalt ger mig så mycket information om hur människor tänker och resonerar kring kontakt med andra. Du kan läsa kommentarerna till ovanstående fråga och svar, så ser du hur många skilda uppfattningar det finns angående att hälsa på hos sina grannar.

Magdalena Ribbing, 08:16, 1 november 2012. Anmäl

Fredrik 05.17: Läs Stadsbos svar strax efter ditt, så ser du att sådana finns.Ni som inte gillar grannar - varför verkar ni ta för givet att om man byter några ord så ringer de på "i tid och otid"? Det är ingen som säger att det måste bli så, synd att ni är så rädda. Det måste vara mycket sällsynt att folk inte fattar vinken att ni inte vill ha så mycket kontakt, utan låter det räcka med ett hej t ex.

MG, 23:07, 31 oktober 2012. Anmäl

Jag skulle gärna ha lite mer kontakt med grannarna, men jag tror att bjuda in på kaffe kan man vänta med tills man har småpratat vid några tillfällen. Jag skulle bli generead och känna mig tvingad att tacka ja om en vilt främmande granne bjöd in mig på fika, man vill ju inte verka ointresserad av att lära känna samtidigt som man i upptagna perioder av livet kanske hellre fikar med nån som man hunnit bygga upp nån sorts relation till.

Ullrika, 19:40, 31 oktober 2012. Anmäl

Jag tycker inte att man behöver gå runt som nåtslags Jehovas vittne och ringa på dörrar, det upplever nog många som ganska påträngande. Jag har aldrig varit med om att nån betett sig så. Jag tycker att det räcker att heja glatt och trevligt på folk som man träffar i trappuppgången, i tvättstugan eller på brfmöten. Behöver jag en kopp socker (har aldrig hänt) går jag till affären. Vill jag umgås och fika med nån, ringer jag en kompis. Tycker det är väldigt behagligt att bo i stan i jämfört med nåt villa- eller radhusområde, där grannarna är inpå en på ett helt annat sätt. Där blir det nog mer naturligt att stövla över och presentera sig om man ser att grannarna är ute och rensar ogräs, krattar löv, målar staket eller tvättar bilen.

Åsa S., 17:56, 31 oktober 2012. Anmäl

Att jag inte vet någonting om mina grannar, eller bryr mig om dem, innebär ju inte heller att de inte vet något om mig. Tyvärr, kan jag säga av egen erfarenhet – jag bodde tidigare i ett hus där ett grannpar roade sig med att kolla upp allt från taxerad inkomst till folkbokföringsuppgifter på sina medboende och försökte lägga till alla de tyckte verkade "intressanta" på både facebook och linkedin – lycka till med att vara anonym på 2000-talet : )

Anonym, 17:36, 31 oktober 2012. Anmäl

@Anonym: Min erfarenhet är att de där frågorna ställs bakom ens rygg i alla fall. Lär man då känna grannarna såpass mycket att man då och då växlar några ord (att hälsa på sina grannar och småprata kort när man möts är ju inte samma sak som att dricka kaffe ihop i tid och otid) har man åtminstone möjlighet att ge sin egen version.

malin, 17:30, 31 oktober 2012. Anmäl

Problemet med att känna sina grannar är att man då även bryr sig mera om vad grannarna tycker och tänker, än om man är helt anonym. Det kan vara svårt att låta en vän av motsatt kön sova över till exempel, för att man tänker "vad ska grannarna tro?". Eller om man är hemma på dagarna, att man är rädd för vad grannarna ska tro om det. Lär man känna dem för mycket så kommer frågorna om sysselsättning, älskare och annat privat garanterat.

Anonym, 13:24, 31 oktober 2012. Anmäl

Jag kan varmt rekommendera att bjuda in dina nya grannar på fika! Vi flyttade in i vårt hus för ett år sedan och vi bjöd in grannarna på vår gata till julfika, i all enkelhet men ändå, det gjorde att alla som var nyfikna på oss (och vårt hus) kom och hälsade på och nu är vi mer tjenis med varandra än vad jag tror vi hade varit annars. Vi la ett litet kort i deras brevlådor och alla förutom ett äldre par som skulle flytta inom någon månad kom och hälsade på! Lycka till med grannsämjan!

Lisa Key, 09:52, 31 oktober 2012. Anmäl

Som uppvuxen i staden måste jag hålla med andra här som anser att jag helst håller mig från mina grannar. Att få en granne som ringer på i tidochotid för att "prata lite" är för mig en skräck. När man bor i en storstad så har man urvalet att välja sina vänner och inte behöva beblanda sig med folk bara för att dom bor i närheten. Kommer folk till mig på oväntat besök så får dom gå hem igen och ringa först. Oavsett om det är morsan, bästan väännen eller kungen.

Stadsbo., 09:16, 31 oktober 2012. Anmäl

Avslutsord?

Fråga: Brev män emellan inleds ju ibland med BB eller Bäste Broder. Finns någon motsvarighet till BB att använda som avslut? Jag drog mig till minnes att jag för några år sedan fick ett mejl som slutade med ‘Tuus’. På Internet står: ”Tuus” är latin och betyder ”din”. Det används företrädesvis män emellan under förutsättning att skribenterna är du med varandra men i allmänhet inte väldigt nära personliga vänner (då man snarare använder t.ex. ”din vän”, ”tillgivne” eller dylikt).”

Min egen fundering blir då varför inledningen är en förkortning av svenskt tilltal och avslutningen är ett latinskt ord.

Svar: Någon allmänt vedertagen avslutningsfras i detta hänseende känner jag inte till. Inte heller varför man blandar svenska och latin – om det nu har någon betydelse. Fast är man så formell som dessa fraser ger vid handen så kanske det har sitt värde att hitta rätt i språken också.

Men skriver män verkligen BB/Bäste Broder till varandra i dag om de är under 80 år? Och du är alla, på svenska, med varandra oavsett ålder.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (27)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 27

Exempel på användning och avslutning: "BB! På Dagens Nyheters etikettspalt konstateras idag att vi är ålderdomliga, ja, rent av föråldrade stofiler. Bättre hederstitel torde vara svårt att förlänas nu när svenska medborgare inte längre anses vara värdiga de svenska statsordnarna. I ärlighetens namn är det inte särskilt intressant att läsa; särskilt kommentarerna bör undvikas då dessa till största delen är skrivna av missunnsamma gnällspikar som som anser sig - medelst peiorativa tillmälen - ha rätten att uttala sig om de former vi använder i vår korrespondens. O tempora, o mores! Detta må väl va hänt när folk nu är som de är, men fru Ribbing hade jag nog väntat mig mer av. Nåväl, vi glömmer lätt det hela i afton när vi träffas på klubben för en kall punsch. Broderligen, Föråldrad"

Förlegad Stofil, 11:59, 1 november 2012. Anmäl

Åsa. Nej det är inte bara du :)

Agneta, 20:13, 31 oktober 2012. Anmäl

http://www.aktieguiden.com/809757/dethar-med-engelska

Tilda, 10:50, 31 oktober 2012. Anmäl

Entropi....

Anonym, 09:14, 31 oktober 2012. Anmäl

Efter att ha läst min fars korrespondens -han född 1927- blev jag förvànad över alla inledningar med "Broder". Eftersom han var bl.a. frimurare trodde jag det hade med saken att göra tills jag förstod att det var brukligt till tidigt 60-tal....

Tilltal, 22:01, 30 oktober 2012. Anmäl

Är det bara jag som tycker att detta tilltal låter väldigt Percy Nilegård?

Åsa S., 18:21, 30 oktober 2012. Anmäl

Nej, det blir "Soror tuus" om systern är av manligt kön.

Gris-Greger, 17:43, 30 oktober 2012. Anmäl

@Blandade karameller, 17:43: Tja "Frater tuus" betyder "Din broder" medan ”Soror mea” betyder "Min syster". Det blir väl "Soror tua" om man riktar sig till en kvinna och "Soror tuus" om man riktar sig till en man.

Palle, 11:21, 30 oktober 2012. Anmäl

Till Lisa, 16.40: Jo, det tycker jag också. Men dom finns. Ganska många, dessutom!

Sara, 09:12, 30 oktober 2012. Anmäl

Lisa, med kommentar till Sara: jag tror inte att Sara förordar dessa förlegade hälsningsfraser, bara förklarar att det är där ursprunget till BB ligger, vilket jag hellt håller med henne om.

Anonym, 00:05, 30 oktober 2012. Anmäl

Partnertjat?

Fråga: Jag är en tjej som är singel och visst letar jag väl lite men jag känner mig inte stressad över att hitta någon just nu. Jag har en nära vän som ibland ger mig ”förslag” av personer jag borde börja träffa och dejta enligt hennes tycke.

Har dock märkt att min vän inte riktigt har koll på vilket typ av killar jag intresseras av. De personer hon brukar föreslå brukar jag inte alls vara attraherad av eller känna mig intresserade av. När jag då avböjer hennes förslag så börjar hon alltid med en sorts övertalningsstrategi. Det kan vara i stil med att jag inte vet mitt eget bästa eller att man ibland inte ser potentialen i en person med det samma.

Jag tycker att hennes beteende är irriterande, hon godtar helt enkelt inte ett nej från min sida och fortsätter sin övertalningsstrategi tills jag tillslut bara blir irriterad på henne. Jag vet ju bäst själv vad jag vill ha och vad jag attraheras av. Hur får jag henne att förstå detta? Ibland får jag känslan av att hon vill verka klokare än jag även i andra situationer, som att det är hon som vet mitt eget bästa. Hur kan jag på bästa sätt få henne att sluta med detta beteende?

Svar: Du är inte ensam om att som singel föreslås partners av välmenande vänner. De vill ditt bästa, förstås, och de anser att alla måste ha samma uppfattning som de har, nämligen att man bör vara två, minst, för att livet ska bli riktigt bra.

Både män och kvinnor skriver till min spalt om detta som är ett problem för dem, alltså att vänner och släkt rekommenderar dem personer som de ”skulle passa så bra ihop med” – och fungerar inte den kontakt som då kanske tas, så blir den som föreslagit den besviken och kräver offret på förklaringar. Inte roligt alls för någon i sammanhanget.

Så du måste klargöra din inställning till detta för din nära vän. Sätt dig i lugn och ro med henne en dag och säg som det är, ungefär ”det är omtänksamt av dig att föreslå dessa killar, men jag vill faktiskt inte träffa dom på det sättet, jag tycker det är jobbigt att få förslag, så jag bli glad om du avstår från det.”

Säg det vänligt, för det är ju vänlighet i grunden, en omsorg som visas dig – om än ganska tanklös.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (21)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 21

Hej fs! Du måste säga ifrån på skarpen, för din kompis lägger sig i ditt liv. Att gå ut och träffa nån som man vet att man inte är intresserad av är inte bara slöseri med både din och hans tid, det kan kännas rent ut sagt obehagligt. Du är inte skyldig att förklara varför du inte vill träffa en viss kille, det är bara att säga till henne att sluta lägga sig i och låta dig sköta ditt eget kärleksliv, punkt slut.

Ullrika, 19:47, 31 oktober 2012. Anmäl

Gabriella: Jag förstår hur du menar nu. Vissa är verkligen påflugna. Jag delar din åsikt.

ps, 20:48, 29 oktober 2012. Anmäl

Alla: fast jag skrev ju att man skulle göra matchmakinförsöken diskret. INTE prata om det, fråga, ställa till svars, insinuera någonting. Jag menade bara att _om_ man nu ska lägga sig i andras liv, så är det bättre att man _gör_ något än att bara komma med dessa genanta "råd". Som inte ändrar något ändå. Om man misstänker att någon sitter ensam så kan man ju exempelvis bjuda den personen på en fest - och då inte med enbart etablerade par. Eller om man är ett gäng från arbetsplatsen som ska gå ut, så kan man fråga den /upplevt/ ensamma kvinnan om hon vill följa med. Och sedan vara med och stötta henne lite i att prata med män på stället. Sådana saker.

Anonym (28 oktober), 20:19, 29 oktober 2012. Anmäl

"Jag har en nära vän som ibland ger mig ”förslag” av personer jag borde börja träffa" Vad är ovanstående för språkbruk? Man ger väl förslag på, inte förslag av?

PerTore, 13:33, 29 oktober 2012. Anmäl

Jag menar också att de flesta skulle reagera om någon kommenterade en massa andra privata saker, men just att ifrågasätta, problematisera och därmed kritisera singelstatusen verkar vara accepterat även om det är lika oförskämt som att säga: "Men du och din man verkar ju inte ha något gemensamt, skulle du inte ta och skilja dig och hitta någon annan?" eller "Du ser ut som om du skulle behöva lite motion, jag vet ett bra gym." Antingen lider inte denna personen av det du tror och blir då förolämpad för att du talar om att du tycker att deras liv är ofullkomligt och behöver korrigeras eller så lider dom mycket av det och vill inte bli generade med klämkäcka råd.

Gabriella, 10:09, 29 oktober 2012. Anmäl

ps, 07:26: Jag menar att vi kan alla se på folk och tänka "Usch vad jobbigt dom verkar ha med det eller det. Så skulle inte jag vilja ha det. Undrar om dom lider av det?" Men av hänsyn kläcker vi inte ur oss kommentarer på en fest eller en jobbfika om så privata saker. Med livserfarenhet vet vi också att folk har olika bakgrund och preferenser och kanske inte alls lider av det vi själva tycker verkar helt fel och den som lider av en viss situation vill ju knappast diskutera det med någon utan att ha bett om råd.

Gabriella, 09:45, 29 oktober 2012. Anmäl

Säg som en singelkompis till mig: När jag vill ha en kille skaffar jag mig en själv.

Misan, 09:28, 29 oktober 2012. Anmäl

Vi omges tyvärr alla av dessa jobbig personer - kollegor, vänner, grannar etc., som stör sig på alla andra som inte valt just deras sätt att leva sina liv på. Det är säkert som MR skriver bara välvilja, men nog så störande att artigt behöva förklara att man trivs som singel, helst letar partner själv, inte vill ha fler barn, vill/inte vill jobba heltid osv. Det bästa är nog att försöka komma på ett riktigt bra svar som gör att alla försök avstannar, men det är såklart svårt. Jag har hört svar av typen "jag är inte intresserad av män" (en lesbisk kollega som ännu inte meddelat sina preferenser i gruppen, men en dag ruttnade på en välvillig kollegas listning av tänkbara medelålders ensamstående män på vår arbetsplats. Motsvarande lista på kvinnor hade kollegan inte) och "min man är steriliserad" (en kompis som fick frågor om det var aktuellt med fler barn). FS - Fundera ut nåt humoristiskt, dråpligt och träffsäkert svar av typen "Jag letar efter en man som är minst 195 cm lång, har gröna ögon och har avlagt doktorsexamen. Han ska tala minst fem språk flytande och gilla travsport och isterband" - återkom om du har en sådan på lut.

Fru D, 08:36, 29 oktober 2012. Anmäl

@också anonym, 08:18: Du sätter huvudet på spiken!

Tara, 08:24, 29 oktober 2012. Anmäl

Tyvärr är detta nog något som i stort sett alla singlar råkar ut för. Jag vet inte vad man ska göra åt det. En väldigt missriktad välvilja.

Paulina, 08:18, 29 oktober 2012. Anmäl

Cocktailklädsel?

Fråga: Jag har blivit bjuden på cocktailparty för att fira en 50-åring. Tillställningen är en lördag kl 20.00. Det står inget om klädsel på inbjudan. Hur ska jag klä mig?

Svar: Så bra att det inte har angivits någon klädkod – det ska inte behövas till en relativt informell tillställning som ett cocktailparty, även om den här är lite utanför cocktailtiden som förr brukade vara mellan kl 16 eller 17 och 19 eller 19.30; cocktailpartyt var en lättsam bjudning som inträffade innan gästerna skulle hem eller bort på middag.

Du förväntas klä dig på nivån Kavaj, lite finare eftersom det är födelsedag och kvällsbjudning. Exempelvis en knälång festfin kjol och en jacka eller top i material som är finare än vardag, kanske matt siden eller sammet eller något annat som du inte kan ha till vardags.

Eller ett par eleganta festfina långbyxor och en top, med täckta axlar men festbetonad. Eller en hel klänning om du har en passande sådan, alltså knälång, med eller utan ärm men inte baraxlad, urringad om du vill.

Tunna snygga skor och ganska liten, finare väska blir rätt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

MAGDALENA SVARAR IGEN: @Per W 10.12: Visst kan man ha mörk kostym till klädsel kavaj, men då kanske inte finaste fina mörkblå utan lite enklare - om man har flera att välja bland. Man kan till kavaj ha ljus pastellfärg på skjortan, men till mörk kostym företrädesvis vit. Och slips till mörk kostym är bra men till kavaj i lättsammare sammanhang kan man avstå - om man vill.

Magdalena Ribbing, 11:56, 27 oktober 2012. Anmäl

Kan inte klädkod "kavaj" innebära att man bär en mörk kostym då?

Per W, 10:12, 27 oktober 2012. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: För superformalister av den mest traditionella skolan är klädsel Kavaj lika med en mörk kostym - därför att dessa formalister inte har följt det senaste halvseklets klädselutveckling, där Kavaj är lägst nivå av de fyra formella klädkoderna, över Kavaj kommer Mörk kostym, så Smoking och överst Högtidsdräkt (lika med frack). Under Kavaj finns Vardagsklädsel, den icke formella klädkoden, ofta onödig att ange. Superformalisterna kommer nu att sucka och säga att jag har fel och att Kavaj alltid innebär mörk kostym men att klädkoden Mörk kostym inte finns. Fast det gör den, kungahuset, riksdagen, UD med flera stilbildande institutioner använder Mörk kostym som klädselangivelse, och då får man nog anse att den är vad som kallas etablerad. Praktisk, dessutom.

Magdalena Ribbing, 08:33, 27 oktober 2012. Anmäl

Till dess att alla vet det...

Anonym, 00:37, 27 oktober 2012. Anmäl

Hur många gånger skall det behöva påpekas i den här spalten att Mörk kostym och Kavaj är två olika klädkoder?!

För vilken gång i ordningen, 23:33, 26 oktober 2012. Anmäl

För en man är mörk kostym (klädkod=kavaj) rätt i de flesta sammanhang, så även detta, med hänsyn till tidpunkten på dagen och att helgen redan har inträtt. Skjortan kan vara diskret enfärgad med slipsen som färgklick. Hade det hela skett tidigare och/eller på en vardag, hade nog kritstrecksmönstrad kostym eller klubbjacka med grå byxor varit korrekt, eller vad anser MR? Damer har det som synes lite värre med att välja lämpliga kläder ;-)

Blandade karameller, 15:27, 26 oktober 2012. Anmäl

Anledningen till att man idag ofta förlägger cocktailpartyt till kl 20 istället för på eftermiddagen är att man kan bjuda fler gäster och slipper servera middag. Gästerna förutsätts äta innan de kommer. Eventuelt serverar man lite snittar och tilltugg. till drinkarna. När partyt börjar kl 20 har man möjlighet att festa/mingla hela kvällen. Som gäst kan man stanna till småtimmarna så länge det finns andra gäster kvar, eller gå efter 1-2 timmar om man har tråkigt. Det är alltså flexibelt för alla parter.

Maud, 12:42, 26 oktober 2012. Anmäl

Bröllopsannonsansvar?

Fråga: Vems ansvar är det att se till att en annons sätts in i tidningen om att en vigsel har skett? Olika guider på nätet säger olika saker – en del nämner brudparet själva, en del brudens mor, och andra brudens far. Det är ju såklart inte så viktigt, men det skulle vara kul att veta om det finns eller har funnits någon sådan ”regel”.

Svar: Denna fråga föranleder mig att göra en extra utläggning om bröllop och traditioner, och jag börjar med att sucka över alla dumheter som florerar på nätet. Varför skulle brudens föräldrar beställa (och förmodar jag, betala) annonsen om giftermålet? För att de är så glada att dottern har ”blivit gift”? Lika förlegat som att mannen anhåller hos fadern om dotterns hand och därpå faller på knä framför henne för att fria. Även på nätet måste man förstå att tiderna förändras. Personer som är myndiga bestämmer själva om de vill förlova och gifta sig, utan att be någon annan om nådigt godkännande därtill. Och kvinnor kan lika gärna som män fråga om förlovning och giftermål. Dagens brudpar betalar vanligen sina bröllop eftersom de för det allra mesta är självförsörjande.

Om annonsen, så här är det: vigselannonsen var från början en information i dagstidningen, kort och på inköpt plats, om att två personer hade ingått äktenskap. Där stod deras namn, hemorter och den ort där vigseln skett, inget mer, och ingen bild förstås. Denna annons kunde betalas av brudparet, eller möjligen om de två saknade tillgångar, av föräldrarna från endera sidan. Annonsen var en information till de bekanta eller andra som kunde vara intresserade.

Om tidningen tyckte att brudparet hade något slags allmänt intresse tog tidningens fotograf en brudparsbild som publicerades gratis med text som tidningen skrev, om föräldrarnas namn, vigselförrättarens namn, vilka som varit tärnor och marskalkar plus var bröllopsmiddagen hade intagits.

Det gavs absolut inte möjlighet till något brudparstackande eller annat som man ser i dag (som det onödiga ”för kärleks skull”, vad skulle det annars vara? för pengarnas skull? och berättar man det i så fall?)

I dag är den enkla vigselannonsen på tillbakagång. Tidningarna gratispublicerar inte längre brudparsbilder utan brudparet beställer och betalar för en större eller mindre bild, och skriver sin egen text, ofta med detta märkvärdiga tackande. Man undrar varför inte brudparet kan vara artigt nog att ringa eller skriva personligt till toastmaster och föräldrar och tacka, istället för att annonsera detta tack. Är det för att allmänheten ska få veta att brudparet är tacksamt? Behöver allmänheten veta detta?

Svaret på din fråga är att i nutid har brudparet ansvaret för sin egen bröllopsannons.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (48)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 48

MAGDALENA SVARAR: Det är alltid mer artigt att tacka personligt än att annonsera. Möjligen tycker nutidsmänniskor att det är roligt att se sig omnämnda offentligt. Men det hindrar inte att ett kort med ett handskrivet personligt tack för omvårdnad, för tröst i en sorg, för insatser vid ett bröllop eller vad det kan vara, är mer rätt ur formell etikettsaspekt än det allmänt formulerade annonstacket, även om detta nämner vårdavdelningen, toastmaster, föräldrar vid namn. Man gör som man vill, förstås, och ett tack är ett tack, om än annonserat, men som sagt, vill man veta vad som är mest korrekt enligt vedertagen god etikett så skriver man personliga tack direkt till den eller de som ska tackas.

Magdalena Ribbing, 12:17, 29 oktober 2012. Anmäl

Fru D. Vilken intressant jämförelse. Jag är inte alls kunnig på praxis inom annonseringsetiketten men visst måste man se att det finns en del likheter mellan företeelserna. Men nog är det också en ganska stor skillnad. I bröllopsannonsen är det de lyckligt levande huvudpersonerna själva som annonserar och tackar dem som agerat "publik" vid en för dem positivt laddad högtid. I dödsannonsen är det de sörjande anhöriga som tackar för vård och omsorg som den bortgångne fått under sin sista tid i livet. Egentligen borde man väl inte behöva tacka för något så självklart. Men jag vet av egen erfarenhet att vårdpersonal som ofta sliter väldigt hårt under tuffa förhållanden verkligen uppskattar att anhöriga tackar i någon form.

833Y, 12:01, 29 oktober 2012. Anmäl

Vad säger Magdalena om dödsannonser? I detta läge är det väl fullt accepterat att i dödsannonsen tacka för god omvårdnad av den avlidne etc.? Även om detta kan vara mycket personligt - i helgen såg jag ett tack riktat till en namngiven hemtjänstperson... Har också sett namngivna läkare. Anses detta korrekt eftersom man inte ha en perosnlig relation till dessa? Hur är det då med tackannonsen där de efterlevande tackar för kondoleanser? Även i detta läge ska man väl lika gärna skriva personliga tack? Eller är det OK med annons just för att man anses ha mindre ork att tacka när man förlorat än nära anhörig än när man gift sig?

Fru D, 10:57, 29 oktober 2012. Anmäl

@hepp, 21:49: Jag skulle inte sätta likhetstecken mellan "att arbeta hårt" och "att vika ut sig".

Tara, 08:31, 29 oktober 2012. Anmäl

@Fru D, 11:25: Det var inte specifikt dig jag riktade mig till.

Paulina, 08:25, 29 oktober 2012. Anmäl

Mad i hela friden har Monarkin med FS fråga att göra???? Håll er till ämnet.

YK, 12:54, 28 oktober 2012. Anmäl

Helena - varför skulle en kvinna som arbetat hårt och försörjer sig själv vara olämplig representant för Sverige? För att du inte gillar avklädda modeller? Är det bättre med en mjäkiig lillprins bara för att han fötts in i rätt familj och vet vilka bestick som hör till vad? din kommentar om att ett homosexuellt par vore olämplig tycker jag är förolämpande. Lika rättigheter för alla - så också kungafamiljen. De kunde bli ett föredöme för världen.

hepp, 21:49, 27 oktober 2012. Anmäl

Min man och jag gifte oss på 70-talet. Då var det vanligt att bröllopsannonsen var gratis i många tidningar. Fotografen skickade polaroidbilder till de tidningar som man önskade ha annons i. Oftast var annonsen införd redan efter ett par dagar. Inte som nu, efter ett år eller så. Förutom fotot stod en kort text med brudparets namn, bostadsort, var och när vigseln ägt rum och kanske namnet på vigselförättaren. Detta gällde förstås för "vanligt folk". De lite finare hade ofta en hel berättelse under fotot, brudparets namn och titlar, föräldrars namn och titlar (mycket viktigt), ,mödrars flicknamn, namn på brudnäbbar, marskalkar etc, osv osv i all oändlighet. Skillnad på "lort och pannkaka", med andra ord. Vi skojade om att göra likadant, sätta ut arbetartitlar, son-namn etc. Ångrar nästan att vi inte gjorde det!

Eva X, 11:37, 27 oktober 2012. Anmäl

Lokalpressen brukar utan kostnad sätta in bilder på både nyfödda och vigda utan kostnad, men det är upp till tidningen att välja. Annars återstår för dem som inte är blåblodiga eller tillhör VIP-sfären, att betala eller göra något verkligt klandervärt och i kraft av herostratisk ryktbarhet få sin, eventuellt pixlade, bild i tidningen.

Blandade karameller, 19:40, 26 oktober 2012. Anmäl

@Magdalena: Ja, jag håller med om att det är dumt att följa traditioner "bara för att", särskilt löjligt blir det när vuxna människor som sedan länge levt som man och hustru helt plötsligt ska bete sig som förälskade ungdomar. Jag tycker bara att man ska vara försiktig med att fördöma traditioner, för precis som de uppstått av en anledning kan de ibland också fortsätta av en sådan.

Tz, 17:05, 26 oktober 2012. Anmäl

Majskolvsätande?

Fråga: Jag läser Magdalenas spalt slaviskt och har lärt mig många matnyttiga saker. Dessutom har den bidragit till att jag mycket ofta tänker: Undrar hur Magdalena skulle ha gjort/sagt i den här situationen.

Nu till min fråga. Jag bjöd min mamma på middag på en finare restaurang. Mamma valde en rätt där det ingick grillad majskolv. In kom en köttbit och bredvid den stod en halv grillad majskolv på högkant. Hur ska man äta den? Mamma försökte skära loss kornen uppifrån och ner vilket resulterade att hon nästan fick den i knäet. Det gick inte bättre när hon la den ner. (Lite oljig majskolv + ljummen tallrik). Ja, vi diskuterade faktiskt flera sätt att ”attackera” majskolven på men inget kändes rätt. Hur gör man?

Svar: Trevligt att få dina vänliga ord om spalten!

Din fråga: det sätt som din mor använde för att få loss majskornen var rätt även om det blev svårt att göra det elegant.

Det är i princip fel att servera en maträtt så att den vållar gästen problem, vilket det naturligtvis gör när man ställer upp en majskolv så att det ser tjusigt ut.

Samma sak med exempelvis oskalade räkor eller kräftor i fisksoppan, dem kan man inte heller äta av utan ett fasligt kladd, alltså fel sett ur gästvänlighetens synvinkel. Eller hela kvistar med någon ört, den bör repas av i köket, inte av gästen vid bordet som då måste kleta ner fingrarna.

Man ska inte alls servera hela majskolvar vid annat än de tillfällen där slabbande är okej och då med en liten grepe i vardera änden av kolven.

Din mor kunde också ha avstått från att äta denna svårhanterliga del av anrättningen. Eller bett serveringspersonalen ta ut den och skala av kornen!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (15)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 15

Majs går bra tycker jag! Man ställer på högkant och skär. Förutsatt att man har fått en hyfsat vass kniv såklart, annars blir det svårt. Men räkor och kräftor med skal på i soppa, VEM tycker att det är en bra idé?

Katarina, 09:36, 26 oktober 2012. Anmäl

så hellre avstå från tillgad mat än äta den m händerna/gnaga av kornen? skulle inte tro det.

Anonym, 23:24, 25 oktober 2012. Anmäl

Något får mig att tänka på Musse Pigg, Kalle Anka och Långben på husvagnssemseter på julafton...

MG, 22:56, 25 oktober 2012. Anmäl

Om man kan äta smörgåsen med bara handen som intrument, varför är det då fel att äta andra saker på samma sätt? Tex pizza, majs, kyckling, mandlar, stora grönsaksbitar etc (utan smetig sås överallt förstås). Det är ingen relaistisk orsak att man enbart kan äta brödbiten med smör på med händerna. För mig får maten ytterligare en dimension om jag får känna på den (gäller inte alla maträtter),

Anonym, 18:20, 25 oktober 2012. Anmäl

Det brukar funka någorlunda bra att med gaffel liksom skala av majskornen lite som man använder en blåbärsplockare. Om man nu inte vill hålla i den och gnaga av kornen som man gör hemma.

Jonas 54sthlm, 18:15, 25 oktober 2012. Anmäl

Kolven, inte golven!

eva, 15:08, 25 oktober 2012. Anmäl

Går jag på till ex Texas Longhorn, som är trevlig men ingen "fin" restaurang så är det självklart att äta majskolven med två smågafflar som man sticker in i ändarna och därefter tugga runt. Det skule inte falla mig in att sitta och "hyvla" golven. Det går att äta snyggt ändå.

eva, 15:08, 25 oktober 2012. Anmäl

El Charlatano, 12:33 jag har med egna ögon bevittnat en kines skala räkor med hjälp av endast två ätpinnar. Mycket skickligt gjort och mycket svårt att efterhärma, så vårt sällskap undrade försynt om det vore väldigt ohövligt att skala med fingrarna, men det sa hon gick bra.

Artur, 13:34, 25 oktober 2012. Anmäl

Begreppet finare restaurang är inte helt entydigt. Ändå serveras inte majskolvar på en fin restaurang, enligt min mening. Det är ganska lätt hänt att stänka ner kläderna med sådan mat.

Texasgrillen, 13:34, 25 oktober 2012. Anmäl

Om man med rimlig ansträngning inte lyckas skära av kornen från majskolven är det väl bara att plocka upp den med fingertopparna och gnaga av kornen. Inte bästa bordsskick, men det är ju inte gästens fel att kocken valt att servera maten på det sättet.

Anonym, 13:19, 25 oktober 2012. Anmäl