Träningsstörare?

Fråga: Jag är en rätt nybliven pensionär som går på en välgörande fysisk gruppträning för seniorer dagtid. Ledaren är en mycket kvalificerad och vänlig medelålders kvinna, alltså yngre än oss deltagare och dessutom vacker. Det är mest kvinnor som deltar regelbundet, men också några män. Bland dem utmärker sig två lite rundmagade herrar genom att bete sig som osäkra skolpojkar. De kommenterar ljudligt alla övningar och hur de själva klarar av dem. De vitsar och skrattar högt, flamsar och värst av allt, imiterar ledarens instruktioner med tillgjord röst. Ibland överröstar de henne. Hon har försökt att vänligt påpeka att de inte borde ta platser bredvid varandra, men det ignorerar de.

Jag blir mycket störd av de här herrarnas beteende och har visat det några gånger genom att hyscha på dem. Då säger som regel någon av de andra kvinnliga deltagarna överseende, ”strunta i dem” eller ”låtsas inte om dem”, men jag märker ju hur störd vår trevliga ledare blir av dem och för mig själv försvinner mycket av avkopplingen med träningen.  Jag har funderat på att skriva ett mejl eller brev till dem, eftersom det känns svårt att tydligt säga till dem inför gruppen, men vet inte hur jag skulle formulera det. Jag är uppriktigt arg över att två personer får förstöra för en hel grupp så här. Hur framför jag på ett bra sätt till de här männen, att deras beteende är oacceptabelt?

Svar: Det du beskriver är tyvärr inte så ovanligt, alltså att en eller några få i en frivillig kurs eller gruppverksamhet förstör för övriga genom att larva sig, kommentera och spela roliga. Förmodligen bottnar det i osäkerhet. Men det är ledarens/lärarens sak att säga till dem, så det är till henne du måste vända dig för att få slut på männens dumheter.

Ett problem för dig är att andra i gruppen inte är lika irriterade som du på dessa män, och det måste du räkna med om du inte vill be er lärare göra det. Då kommer störarna förmodligen att få stöd av dessa överseende kvinnor. Skriver du mejl eller brev till störarna kommer de inte att bry sig om det, eftersom de har supporters bland övriga. Kanske blir deras tramserier ännu värre när de förstår hur mycket det stör dig, det vore i linje med deras omogna sätt.

Men pratar du med ledaren och förklarar som du har gjort i ditt mejl hur besvärande det är med dessa två störare, så kan hon ta dem avsides och verkligen säga till dem att deras beteende inte är okej.

Vill inte ledaren göra detta så återstår att du säger till störarna själv, bestämt och artigt förstås, men så att de inte kan invända mot det du säger. Ge dem exempel på vad de säger och hur de stör, och säg att ni alla betalar för att få denna träning, och att det är oacceptabelt med deras beteende.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (56)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 56

Det är intressant hur olika man kan uppfatta en sådan här situation. Att skuldbelägga den som blir störd är kanske typiskt för dagens individualistiska människosyn - "sköt dig själv och skit i andra"? De här männen beter sig ju precis som tonårspojkar i ett klassrum, tydligen utan att vara medvetna om det. Men jag tror faktiskt inte, att de skulle vara lika respektlösa mot en manlig instruktör, så kön spelar nog en viss roll. Jag har varit med om något liknande och valde att gå fram till en av de som störde med prat och flams efter ett pass och säga:" Tack! Vad duktig du var idag! Du störde inte alls lika mycket som förra gången. Det här kommer att bli bra, ska du se." Vederbörande tittade förvånat på mig, men var faktiskt tyst nästa gång.

Yoga, 11:45, 4 december 2012. Anmäl

Be gubbarna att Hålla Käften! Att ingen är intresserad av att lyssna på deras skit.. Hur svårt kan det vara att be dom dämpa sig? Som Grynet säger; Ta ingen SKIT!!! Varför ska man gulla med dom som beter sig illa, sätt ned foten och markera att det inte är ett ok! Varför ska man skydda "mobbarna" folk skriver här som lärarna beteede sig på min skola att mobbarna fick gå kvar i skolan och medans dom som blev mobbade fick byta fast dom inte hade gjort ngt.. Dags att folk kanske ska sluta vara passiva?!

Annika, 14:09, 3 december 2012. Anmäl

Tala med chefen för gymet så att de kan byta ut den inkompetente instruktören. Sånt här måste en instruktör kunna hantera!

ERU, 09:47, 3 december 2012. Anmäl

Det där är ju precis vad som händer i våra skolklasser! Avskyvärt att störa läraren och de andra deltagarna så. Svenska skolelever måste tyvärr stå ut med detta dagligen. Åtminstone i de kommunala skolorna dr denna typ av störande elever går kvar.

Svalan, 01:45, 3 december 2012. Anmäl

@Ckarion, 22:38, 30 november 2012 - Och jag sällar mig till de som blir vansinniga på dessa kvinnor som alltid ska ta män i försvar som om de var bortskämda småungar. Själv bryr jag mig inte om könet som du verkar helt insnöad på. Jag brukar ta den i försvar som verkar vara utsatt för mobbing. Den bortskämda småungen här är FS som, efter att ha insett att varken resten av gruppen eller ledaren uppfattar de två herrarna som störande, gråter ut i etikettspalten för att få lite uppmärksamhet och bekräftelse.

hallå, 23:56, 2 december 2012. Anmäl

Haha! Det finns en sådan person i min balladdansgrupp - en äldre dam i detta fall. Det brukar låta så här: Ledaren: det vi ser i den här balladen är "tretalet". Det händer alltså tre olika saker på samma tema. Tanten: Fast det kan också vara två. Ledaren: vanligen är det tre. Det ser vi även i folksagorna. Tanten: fast jag vet några ballader där det är två. Det har jag hört när jag var på kurs med den kände färöiske balladexperten vad-är-det-nu han heter..? Han har doktorerat i ballader i alla fall. Så jag tror mera på honom än på DIG! Vad var det nu den hette, den där balladen om bäckahästen..? Jag har det på tungan. Nåja, två omtagningar var det i alla fall! O.s.v.. Hon propsar även på att sjunga ballader själv (vara försångaren, alltså) - "bara 18 verser kvar", typ, fast hon saknar sångröst... Ibland har hon med fiolen och ska ackompanjera - fast hon inte kan spela... Hon kräver att få visa "alternativa" balladdanssteg inne i mitten på ringen... o.s.v.. Och ingen vågar eller vill säga ifrån.

Helena, 17:01, 2 december 2012. Anmäl

Jag sjöng i en kör, och vi hade ett liknande problem, två i vanliga fall trevliga tjejer som förstörde övningarna genom att fnissa, protestera högljutt om det var något de inte gillade, prata i mun på körledaren och avbryta. Man märkte att de hade jättekul hela tiden, dock var det inte alls kul för oss andra som tappade koncentrationen hela tiden för att de stal showen. Jag tror inte de menade något illa, men det spelar ingen roll, är man i ett sammanhang med andra människor får man försöka koncentrera sig eller gå ut om man inte klarar av det, i stället för att sabba för alla andra.

TomTom, 22:21, 1 december 2012. Anmäl

Varför ta dessa 2 män i försvar? Det står ju helt klart att de inte egentligen vill vara där och att de som små barn försöker larva sig ur det hela.... Om ledaren inte kan styra detta, så kan man kontakta chefen på anläggningen och be denna/denne övervaka en stund i nästa träning vilket antingen kommer att stävja herrarnas larv eller så kan chefen tala herrarna tillrätta, kanske föreslå annan typ av träning som inte de tycker är så larvig. Det är ofta ganska dyrt med dessa gruppträningar och det finns ingen anledning att acceptera detta. JAg rekommenderar FS att kontakta chef på anläggningen snarast och be denne övervaka nästa tillfälle. F.ö hade det varit 2 kvinnor som hade betett sig sådär hade de genast satts på plats av ledaren eller gruppen, det är jag ganska säker på.

Anna d.ä, 17:10, 1 december 2012. Anmäl

Vill du inte bli störd av andra så får du hitta på något annat att göra. Du har inte ensamrätt och kan bestämma hur alla andra skall göra.

REx, 16:11, 1 december 2012. Anmäl

Anna: Jag tror för det första inte att de förstör för en hel grupp, jag tror bara de förstör för de som har svårt att fokusera. Vilket givetvis också är några man ska ta hänsyn till. För det andra tror jag att de tystnar av sig själva allt eftersom de lär sig övningarna och kämpalusten tar över. Jag skulle givetvis säga till dem att dämpa sig när de låter för mycket, och få dem att hålla sig på ena flanken så att de som behöver en lugnare miljö kan vara på andra flanken.

Leif, 14:25, 1 december 2012. Anmäl

Kräsenhetsgräns?

Fråga: Är själv uppfostrad med och av den åsikten att när man bjuds till bords så äter tackar man och tar emot och äter av det som finns. Anser det artigt och vettigt hyfs att smaka, men nödvändigtvis inte lika mycket, av allt. Det stör mig då gäster, barn som vuxna! anser sig ha rätt att bara äta vissa delar, medan annat ratas av en välkomponerad måltid som jag lagt tid, arbete och pengar på.

Mina barn får lära sig att det som serveras, det äter vi och sen tackar vi för maten. Det funkar bra för oss och är helt accepterat inom familjen men det känns då mycket sorgligt när gäster och besökare, väljer ut vissa delar och äter enbart dem, inte sällan de dyraste eller klagar och högt talar om att det eller det äter de inte, med referens till någon diet (ej medicinskt!), eller helt enkelt det och det tycker jag inte om.

Vi är ganska många i familjen och för att det ska funka så behöver man ta lagom av allt.

Jag vet inte om det är jag, som trots ganska låg ålder, har alltför förlegade värderingar, att mat, matlagning och att få sitta ner till dukat bord inte är något man kan ta för givet. Resultatet blir helt enkelt att jag lär mig vilka det gäller och undviker att bjuda dem, de får äta hemma hos sig själva. Kvarstår problemet med närstående som envisas med att se vissa matvaror som gift, rata dem, peta undan dem och helt enkelt föregå med vad jag anser mycket dåligt exempel för barnen. Kan jag säga något i stil med ”här hos oss är det viktigt att smaka lite av varje” ”Det är jättebra om du tar lagom så räcker det åt alla” osv.

Eller bör jag välja mellan att antingen hålla god min eller inte bjuda dem till bords när de är hemma hos oss? Jag får ibland god lust att be dem handla och laga sin mat själva om det inte duger. Vilket jag naturligtvis inte gör.

Svar: Ja du, det är som vanligt ett självupptagenhetssyndrom, detta att ta sig rätten att klaga på, rata, vraka och kritisera det som bjuds. Man kan ha allergier eller intolerans mot vissa födoämnen, men det ursäktar inte kritiserande och vrakandet, som enbart är pinsamt och rejält ouppfostrat. Ingen måste tycka om all mat, men ingen måste heller klaga på maten, det går bra att göra det tyst inom sig. Man tar inte av det man inte tål, men kompenserar inte genom att fylla tallriken med annat som ska räcka i samma mån till alla.

Men du kan knappast säga till dina gäster att de måste smaka på allt, eller inte ta mer än att det räcker till alla. Har de inte fått lära sig detta är det knappast någon idé att du säger till dem när de är gäster hos dig.

Det enda jag kan föreslå dig är att du gör portionstallrikar, lika för alla.
Då får du en del tallrikar med viss mat kvarlämnad, men kanske hellre det än detta petande och klagande. Och säger dina gäster ”jag kan inte äta det här, finns det något annat?” så svarar du soligt ”nej tyvärr, det här är vad som bjuds”.

Man kan alltid ställa fram hårt bröd, och hänvisa kritiska drullgäster till den läckerheten – som det ju faktiskt är.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (109)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 109

varför ska vi uppfostra våra gäster? Var glad för deras sällskap istället. Jag är själv ingen allätare och begär inte att alla andra ska vara det. Blev själv utsatt för den här typen av uppfostringsmetoder i skolmatsalen "man ska smaka på allt" det gav mig bara ännu mera ångest :( Lev och låt leva!

E, 09:30, 20 december 2012. Anmäl

Att "hungern är bästa kryddan" fick jag alltid höra som barn när jag gnällde över den trista & dagliga havregrynsgröten. Lite halvsvulten går även ruttet valspäck ner, jag lovar. Och ett tips till @Bodil, en sup eller två trubbar garanterat av dina smaklökar nästa gång du måste tampas med den hemska majonnäs och tonfiskröra. Ät gott folk! Vi slipper i alla fall tugga på bark och tallbarr

Läckergommen, 13:19, 7 december 2012. Anmäl

@Paulina: Det är möjligt att man kan lära sig äta det mesta, men det betyder ju inte att jag som har svårt för vissa smaker är självupptagen och kräsen, som många kommentarer anser. Jag har bara ett annat smaksinne än andra. Som jag också skrev, blandningen majonnäs och tonfisk kommer jag aldrig att lära mig att äta. Kräks fortfarande bara jag får smaken i munnen. Hur många gånger skall man behöva kräkas innan det är ok att säga att man inte tål smaken? Blir jag bjuden äter jag det som bjuds så länge som jag vet att jag inte kommer att kräkas av det. Givetvis skulle jag aldrig klaga öppet och tala om hur äcklig maten är. Det är ju mina smaklökar det är fel på, inte maten.

Bodil, 14:38, 4 december 2012. Anmäl

@Alexandra, 22:15,: Om man varit vegetarian i hela sitt liv mår man extrem dåligt av att äta kött. Kroppen klarar inte av det. Man blir sjuk helt enkelt. Men vegetarian menar jag någon som inte äter kött öht, inte heller fisk som ju är kött och inte någon grönsak som vissa som kallar sig vegetarianer verkar tro.

Paulina, 10:19, 4 december 2012. Anmäl

Undrar var FS tycker att gränsen går för när det är okej att inte äta det som bjuds, får jag som vegetarian tacka nej till allt kött eller får en muslim tacka nej griskött exempelvis? Får någon som inte dricker alkohol tacka nej till det? Kanske tycker FS att dessa orsaker som jag nämner är godkända och stör sig enbart på dem som tackar nej för att de inte tycker om en viss sak och visst om detta sätts i system så är det såklart tråkigt, men om man har en eller ett par saker som man verkligen inte tycker om (själv så tycker jag illa om svamp) så tycker jag att det finns betydligt större problem att oja sig över en att ens gäster väljer bort dessa.

Alexandra, 22:15, 3 december 2012. Anmäl

Om man smakat på någon typ av mat femtio gånger, och aldrig tyckt om det, varför ska man plåga i sig den på nästa middag där den bjuds? Är det inte i så fall bättre att de som tycker om rätten får äta mer av den?

Anonym, 19:34, 3 december 2012. Anmäl

"Kan väl tillägga att jag efter den tråkiga händelsen med smörgåstårta trots allt har lärt mig att äta vissa smörgåstårtor även om det inte är favoritmaten." Jag tror att man kan öva upp att äta det mesta. Det är klart, om aversionen beror på traumatiska barndomsupplevelser är det kanske bara terapi som skulle hjälpa.

Paulina, 18:58, 3 december 2012. Anmäl

öbo, 10:00: jag gillar varken surströmming (bland det äckligaste jag ätit) eller lutfisk (inte äckligt men menlöst), men om jag blev bjuden skulle jag äta lite grand ändå. Om jag från början visste att jag var bjuden på surströmmingsfest skulle jag tacka nej.

Paulina, 18:55, 3 december 2012. Anmäl

Hemskt vad många som tror att man är kräsen med mat med vilje! Det finns smaker och konsistenser som jag är "allergisk" mot, i den betydelsen att smaken eller känslan av maten i munnen får mig att bokstavligt talat kräkas i det närmaste rakt ut. När jag var precis nyanställd på mitt första jobb var där en kollega fyllde år så jag ville givetvis vara artig och åt av smörgåstårgan som bjöds, trots att jag egentligen inte gillade smörgåstårta. Jag fick springa ut på toa kräktes upp allt! Det är inte alls roligt att känna kräkreflexer när man äter mat som bjuds. Man vill verkligen äta men klarar helt enkelt inte av smaken eller konsistensen. Så var snälla och sluta betrakta kräsenhet enbart som ett självupptaget val. Kan väl tillägga att jag efter den tråkiga händelsen med smörgåstårta trots allt har lärt mig att äta vissa smörgåstårtor även om det inte är favoritmaten, men kombinationen av majonnäs och tonfisk kommer jag aldrig att klara av.

Bodil, 17:57, 3 december 2012. Anmäl

Vill minnas att jag som barn var ganska nyfiken på att smaka olika sorters mat. Hade dock hemskt svårt för mat med vissa sorters konsistens, främst kött. Det var omöjligt att svälja och det hände att det åkte upp om jag försökte. I tonåren blev problemen efter några obehagliga händelser värre. Under en period fortsatte jag ändå att försöka tvinga i mig sådant jag hade svårt för. Det resulterade i att jag numera - även efter att ha testat flera sorters behandlingar - nästan bara får i mig mat med helt jämn, slät konsistens. Med jämna mellanrum tränar jag på att äta annat. (I något tryggt sammanhang - skulle inte funka vid en fin middagsbjudning!) Men går jag för långt låser det sig i halsen och sedan får jag inte i mig något alls. Jag förstår att inte alla har samma problem som jag, men ogillar när folk buntar ihop människor under begreppet "kräsna" - det har jag själv blivit kallad när jag var yngre. Dock klagar jag inte på maten när jag är bortbjuden, utan brukar helt enkelt ta med mig en näringsdryck eller något annat lättätet.

Jin (Webbsida), 17:23, 2 december 2012. Anmäl

Bjudmatproblem?

Fråga: Jag och en nära vän var bjudna till mina morföräldrar på en vardagskväll för att äta middag och spela kort. Min vän kom direkt från universitetet och var väldigt hungrig. Mina morföräldrar hade gjort en kantarellpaj och min vän tycker verkligen inte om svamp, hon kan inte få i sig det. Hon åt det andra från pajen och la diskret svampen på tallrikskanten. Mina morföräldrar märkte detta och frågade om hon ville ha en macka istället, men hon skämdes för mycket och sa att hon inte var särskilt hungrig.

Vad kunde jag ha gjort? Jag blev verkligen ställd för jag ville varken att min vän eller mina morföräldrar skulle känna sig dumma men kände mig maktlös.

Svar: Din vän kunde ha sagt till dina morföräldrar ungefär ”åh, det ser underbart ut, men tyvärr fungerar inte svamp och jag ihop” och då hade dina morföräldrar gjort en smörgås istället, och saken hade varit ur världen. Nu försökte din vän bete sig som hon tyckte var artigast och då blev det istället ett problem.

Men du som barnbarn kunde också ha ingripit när du såg att din vän inte klarade svampen, och sagt ”oj då, jag visste inte/jag glömde bort att du inte kan äta svamp, får jag göra en smörgås/steka ett ägg till dig, går det bra, mormor och morfar?”

Det är inte pinsamt (även om jag av egen erfarenhet vet att så känns det) att säga att man inte klarar att äta viss mat (för min del gäller det lever och njure som jag inte får i mig). Alla har förståelse för att någon inte kan äta svamp eller skaldjur eller vad det nu är – och det är inte samma sak som att kräva eller förvänta sig att det man bjuds på tillagas på något sätt som man själv föredrar.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (66)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 66

Jag lägger ofta ned mycket tid på att laga tidskrävande rätter från olika länder, som sälögon, insekter, hjärna, och levande fiskar och räkor. Till detta spelar jag den musik jag tycker bäst om, dvs noga utvald death metal på hög volym (t ex Cannibal Corpse). Ändå vill vissa gäster gå därifrån för att det "börjar ringa i öronen" med andra oförskämda klagomål. Vad gör man med bortskämda gäster som (ens i sextioårsåldern!) inte lärt sig uppskatta all slags musik?

Anonym, 19:58, 3 december 2012. Anmäl

Paulina, det är därför det är så bra med buffe. Sen är det stor skillnad på att inte gilla så mycket och att kräkas vid blotta tanken på att äta något.

VF, 09:53, 2 december 2012. Anmäl

@vf10.27: tja, en gillar inte svamp, en gillar inte lax, en gillar inte lingonsylt, en gillar inte avokado, en gillar inte bönor, en gillar rå paprika men inte tillagad, en gillar inte mango... Inte lätt med andra ord. Lite jobbigt är det faktiskt. Jag gillar allt och ser ett spännande recept i nån mattidning som jag vill prova, samtidigt innehåller i stort sett alla recept något som minst en person inte gillar och de andra något som någon är allergisk mot. Jag vill gärna bjuda på annat än falukorv och makaroner när jag har bjudning!

Paulina, 19:11, 1 december 2012. Anmäl

Haha, var kom den där hunden från? Har jag aldrig varit med om!

m, 11:00, 1 december 2012. Anmäl

@VF: Jag kan faktiskt tycka att det i vissa fall är okej att bjuda på något även om inte alla i sällskapet äter just detta. Svamp hör hösten till, vi plockar en massa kantareller på landet och de flesta av mina vänner älskar kantareller. Alltså bjuder jag gärna på höstmiddag med kantarelltouch – kantarellsås, kantarellsmörgås, kantarellpizza osv. Jag har en – ganska kräsen – väninna som inte äter svamp. Hon får helt enkelt något annat i såsen/på smörgåsen/på pizzan de gångerna. Sedan är det så olika – en del uttrycker klart och tydligt vad de inte gillar, andra biter ihop och äter även om det som serveras inte är det bästa de vet, med resultatet att deras aversioner inte märks. Min man gillar egentligen inte lamm, vilket då och då dyker upp på bjudningar. Att värdparet skulle ändra meny bara för att lamm inte är hans favoriträtt tycker jag (och han) verkar galet – det är ju så många andra som uppskattar det, och syftet med att gå på middag är ju inte främst att bli mätt på det godaste man vet. Under ett par år åt jag själv ogärna rött kött, men jag förväntade mig verkligen inte att någon (mer än möjligtvis om någon av mina allra närmaste bjöd mig på middag på tu man hand) skulle anpassa menyn efter mig. Visst hade man kunna bjuda på något annat, men om de sju andra gästerna älskar hjortfilé/kalvfilé/oxfilé med ett gott rödvin till skulle då inte jag vilja grusa deras glädje. Det funkade att äta lite mindre och skölja ner tuggorna med några klunkar vin de gånger det inträffade.

m, 11:00, 1 december 2012. Anmäl

Paulina, finns det verkligen inget som ALLA tycker om? Om man nu är så vansinnigt förtjust i svamp kan man väl äta det alla andra dagar om man känner för det. Faktiskt ganska osympatiskt att bjuda på nåt man vet någon inte klarar.

VF, 10:27, 1 december 2012. Anmäl

@Deborah Det har jag inte heller påstått. Det enda jag sade var att det var lite gränsfall på taskigt att bjuda nån på nåt man *vet* att den inte gillar utan att åtminstone förvarna om saken. Sedan beror det naturligtvis på sammanhanget om nåt av de andra alternativen jag räknar upp är lämpliga eller inte. I Paulinas fall där det alltid är samma gäng som äter tillsammans håller jag helt med om att varningen egentligen är det enda rimliga alternativet (+ en macka eller nåt).

Camilla, 17:22, 29 november 2012. Anmäl

@hallå: Jag har god kunskap om vad som passerar var, du behöver inte berätta det för mig. Och nej, jag tror inte att allmänheten i flera århundraden känt till djurs fysiologi. Man tog nog mest ut organ vid slakt och prövade hur det smakade i mat. Smakade det hyfsat så åt man det nog. Och själv äter jag både korv och lever.

HeresyX, 17:08, 29 november 2012. Anmäl

Camilla, 20:49, med all respekt men ett hem är ingen restaurang. I mitt eget hem bestämmer jag till syvende och sist vad som serveras.

Deborah, 16:41, 29 november 2012. Anmäl

@Camilla, 20:49: Det ä'r inte alltid så lätt. 1. valt nåt annat för just den måltiden - det är samma gäng som alltid ses och äter middag tillsammans. Ska vi aldrig få njuta av en svamprätt? 2. inte bjudit svamphataren - han är min mans bror och det blir lite konstigt att bjuda alla syskonen med respektive utom just brodern 3. klart och tydligt varnat svamphataren om att svamp kommer serveras vid injudan, så får hen själv bedöma om hen vill komma - Ja det kan vi göra! eller 4. serverat svamphataren nåt annat. Nej, men han kan ta med egen mat som en del med riktigt svåra allergier gör. Att försätta en person i en situation att den måste äta nåt som äcklar den eller vara oartig nog att vägra äta är ju bara tyket. -Ja, det kanske är tyket att tycka att en vuxen människa någon gång kan sluta peta i all möjlig mat.

Paulina, 15:32, 29 november 2012. Anmäl

Betalkalaspresent?

Fråga: Det gäller en polare som fyller 30 år. När jag fyllde 30 hade jag en middag hemma för ett mindre sällskap, nu när han fyller 30 har han via Facebook bjudit in till ett ställe på Söder. Jag antar att man får stå för mat och dryck själv, vilket jag (pluggar också) inte vill lägga pengar på. Man kan inte tvinga någon att fira hemma, eller bjuda tillbaka på samma sätt, det har jag insett sedan länge. Men kan han förvänta sig att jag ska dyka upp? Ska jag säga som det är ”jag har inte pengar, måste prioritera annat”? Kan han då bli sur eller ifrågasätta? Svårt detta; vad är allmänna tips? Gå dit och sitta i ett hörn? Och hur gör man med presenter när någon firar på krogen? En present ska ju vara en gåva där ingen annan tanke än att glädja den som får den ska ligga bakom; men är det så? Är inte en present en slags betalning för en bjuden middag eller annat (om det nu inte kommer från familjen).
Är min fråga korkad?

Svar: Visst kan du avstå från nöjet att fira din polare om villkoret är att du lägger ut pengar som du inte vill göra av med på hans firande! Nu vet du inte säkert att det är så, men om vi förutsätter att din onda aning är rätt, att gästerna alltså förutsätts betala för sig, så kan du svara helt enkelt ”tyvärr förhindrad” och så skickar du ett ståtligt födelsedagskort till den stora dagen.

Skulle du gå dit utan att äta eller dricka något skulle det nog verka lite konstigt för övriga. Din polare hade nog kunnat ordna sin födelsedagsfest på annat sätt om han hade tänkt efter, en eftermiddag hemma med något att dricka och en hembakt tårta hade dugt. Men att be sina vänner komma till en krog, betala själva och ge honom presenter – är det vad han vill så är det präktigt självupptaget.

Du frågar om en present är en ”betalning för en bjuden middag”. Nej, presenten är en symbol för välgångsönskningar och har i princip ingenting med bjuden mat att göra. Men det blir fel om gästen betalar sin mat och förväntas ge en present dessutom, betalningen anses vara presenten.

Din fråga är inte det minsta korkad. Det är så vanligt numera att människor placerar sig själva i fokus. Det är ju vad din polare gör när han vill se alla sina vänner på krogen denna födelsedag, inte har råd att bjuda dem men inte heller förmår avstå från presenter utan hoppas att alla ska betala för att få fira honom, och dessutom ge honom presenter. Nej, det behövs inga presenter om man bidrar till kalaset med att betala för sig!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (79)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 79

inte nog med det, man förväntas dela på födelsedagsbarnets nota också, så då blir det ytterligare några hundralappar...

E, 09:39, 20 december 2012. Anmäl

Arrangörer som räknar med gästerna att betala kalaset, med vinst dessutom! Obehagliga inbjudningar som förekommer mer och mer tyvärr.

Nej tack!, 22:43, 8 december 2012. Anmäl

Var nagonstans i fragan star det att fodelsedagsbarnet forvantar sig att fa presenter? Precis som 'Daniel, 11:54' skriver sa ar det val underforstatt att presenten i det har fallet ar att narvara vid middagen. Om man inte har rad med det ar det val inte mer an att man fragar om man kan ansluta for en drink efter middagen eller om man kan ta en fodelsedagsfika vid ett senare tillfalle. Om man enbart koper presenter till vanner eller slaktingar som betalning for att man blir bjuden pa middag eller fest tycker jag f.o. att man har helt fel installning redan fran borjan och lika garna kan stanna hemma. Presenter koper man for att man tycker att det ar roligt att gora nagon annan glad; inte for att man maste betala for sig.

J.K., 23:49, 4 december 2012. Anmäl

Självcentrerat? Om det jag önskar mest av allt på min egen födelsedag är att gå ut på restaurang med goda vänners sällskap och äta och dricka gott hoppas jag mina vänner anstränger sig lite för att kunna erbjuda mig den gåvan. Jag hoppas även att mina vänner förstår min ekonomiska situation och inte är så självcentrerade att de kräver att jag ska stå för hela kalaset eller bjuda in till hummer och Champagne hemma hos mig även om detta är vad vännerna helst vill. Jag antar dessutom att mina vänner hör av sig med frågor direkt till mig om de undrar något istället för att skicka brev till översittaren Ribbing för att få vilda spekulationer som svar huruvida presenter förväntas.

Daniel, 11:54, 4 december 2012. Anmäl

Jag tycker den här frågan är lite märklig och blir irriterad på vederbörande person som skriver "Typiskt Stockhoms beteende" jag skulle aldrig gå på denna tillställning?! Jag förstår inte vad är problemet egentligen? På fester/tillställningar som FS skriver om, har man dålig ekonomi och kan inte komma så är väll det inte hela världen? På fester då det är middag som man betalar själv brukar det stå i inbjudan tex om du inte har möjlighet att närvara vid middagen är du hjärtligt välkommen klockan xxxx då vi är klara med middagen då vi tar en öl/drink ihop oftast står det i inbjudan att vederbörande person inte förväntar sig present då man hellre vill att folk kan komma till middagen och vill man köpa en present så kan man få göra det?!

Annika, 13:55, 3 december 2012. Anmäl

Intressant fråga och svar. Själv har jag det motsatta problemet med att ingen uppvaktar när man fyller år eller ens har tid att komma förbi på en tårtbit så jag är väl inte den rätte att uttala mig.. Skulle dock ha tackat nej och tänkt att det var värsta egot som fyllde om man ska betala för sig o dessutom ordna med present av nåt slag.

Mia, 17:12, 1 december 2012. Anmäl

Jaha, det handlar om vad andra tror att födelsedagsbarnet förväntar sig. Det är ju jättesvårt att veta. Själv förväntar jag mig att mina närmaste hojtar till och säger grattis. Några förväntningar på presenter har jag inte, det blir ju så mycket roligare om jag får något då också! Däremot förväntar jag mig att mina vänner pratar med mig om de funderar över något. Vi pratar ju inte om ytligt bekanta här. Jag menar inte alls att inte läsa Magdalenas svar ordentligt eller vara provocerande i övrigt, jag tror att vi tänker lite olika här bara.

shoos, 12:30, 30 november 2012. Anmäl

Jag firar oftast min födelsedag ute på krogen. Jag har en liten lägenhet och är en katastrof i köket. Slipper dessutom städa efteråt. Inga krav på att någon ska äta en dyr middag. Äter gör vi hemma och ses sen ute. Vill någon hellre dricka en läsk för 20:- istället för en drink så inte mig emot. Hade jag haft bjudning hemma så hade alla ändå lagt ut pengar för presenter, trots att jag brukar säga att det enda jag önskar mig är trevligt sällskap. Jag tycker att jag sätter MINDRE press på vännerna på det här viset. Själv har jag oftare tackat nej till hemmabjudningar då jag inte haft råd med både present och ev taxi till folk som bor långt bort. Att åka in till stan brukar vara en gyllene medelväg. Hur kan någon klaga på hur någon annan vill fira sin födelsedag?! Tacka nej om det inte passar.

HelenaH, 10:23, 30 november 2012. Anmäl

Typisk Stockholmsinbjudan! Jag skulle tackat nej, inte för att jag inte ville fira min kompis utan för att det är sniket! Förväntar man sig att bli firad får man också stå för festen! På en riktig fest är alla vänner inbjudna, rika som fattiga! Och presenter är till för barn!

Anonym, 20:47, 29 november 2012. Anmäl

Det där med att "tacka nej till festen bara" är inte alltid så lätt i praktiken. Jag har sårat många genom att (vänligt) tacka nej till dyra och för mig krångliga fester. Om jag försöker förklara att vi inte har barnvakt eller att vi inte har lust att betala Det blir sorg och tandagnissel, de kom ju på min fest (som var gratis för dem)! Jag vill inte lägga mig i hur folk ordnar fester, men om man gör det svårt för barnfamiljer att komma så kanske man få acceptera att de inte kommer och det som gör en dyr tillställning får inte bli ledsna när fattiga stannar hemma?

Folk är lättstötta!, 21:54, 28 november 2012. Anmäl

Avskedsbeklagande?

Fråga: I dessa tider med många varsel och kollegor som får sluta, ibland väldigt snabbt, så undrar jag vad man säger för att vara artig och respektfull när man inofficiellt eller officiellt får reda på att en arbetskamrat måste gå? Svårast är det tycker jag när man bara fått informationen ryktesvägen. Skall man säga något ändå? I vissa fall har inte informationen kommit den formella vägen innan personen har slutat, tråkigt och svårt.

Svar:
Beroende på vilken relation man har till den som avskedats kan man säga ”tråkigt, jag kommer att sakna dig, hoppas verkligen att det löser sig för dig med jobb”. Eller ”Sorgligt att du måste sluta, det blir urtråkigt utan dig”. Eller ”Det känns orättvist att du måste gå, svåra tider men med din kompetens borde det ändå ordna sig för dig”.

Det är sämre att låtsas som ingenting, alla vet, och de som fått sparken vet också att alla andra vet.

Om du hört rykten – obs att det ska vara substans i dem, inte bara skvallrande lösa antaganden! – säger du vid möte med personen ”hur är läget? hörde något tråkigt, är det så?” Har personen hunnit sluta innan du fått reda på avskedandet så är det inget att göra, om du inte vill ringa eller mejla ett vänligt ord.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

Man brukar väl normalt avtacka någon som slutar på jobbet - eller? Det hör till god ton att åtminstone ta en avskedsfika tillsammans med den som slutar. Något annat har då aldrig jag varit med om under de 30 år jag har varit yrkesverksam, oavsett arbetsplats.

DW, 16:56, 2 december 2012. Anmäl

Håller med C om att det är uppskattat med några lyckönskningsord när en person blir uppsagd. Jag har själv, efter snart 5 års heltidsjobb på samma företag, blivit uppsagd. Det man som uppsagd INTE vill höra är följande: "jaha, men vad ska du göra nu då?", "ja arbetsmarknaden ser ju inte sådär jätteljus ut just nu" och liknande kommentarer. Värst var ändå min chef som kläckte ur sig "din man tjänar säkert hyfsat, så du klarar väl dig i alla fall." Snälla kollegor har däremot sagt saker som "jag är säker på att du kommer att få ett jobb snart", "jag hör av mig om jag får nys om ett jobb du kunde söka" (sagt av en person med MYCKET stort nätverk), "tråkigt att du måste sluta, vi har uppskattat dig."

Pinglan, 13:29, 27 november 2012. Anmäl

Jag blev uppsagd efter två års heltidsanställning på jobbet, och som många andra som blir av med en anställning var oron för ekonomin och framtiden stor. Dessutom kände jag mig lite utanför, då många andra som frivilligt slutat och gått vidare med andra yrken fick "hej-då-presenter" och extra rast för avskedsfika,medan min sista dag inte alls uppmärksammades. Jag hade då innan skrivit ett mejl till alla och meddelat att jag skulle sluta den dagen och tackade för min tid på arbetsplatsen. Mitt råd i en sådan situation, utan att ställa frågor om varför, tacka för tiden ni haft tillsammans på jobbet och önska lycka till i framtiden. Speciellt om personen i fråga varit med och skramlat pengar till din 50års/bebis/pensionspresent.

C, 21:40, 26 november 2012. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Förlåt mig -det var slarvigt av mig att kalla uppsägning för avsked. Som påpekas i kommentarerna är avsked detsamma som att få sparken för något man gjort eller inte gjort, medan uppsägning beror på arbetsbrist eller liknande. Effekten är visserligen densamma: man blir av med sitt arbete och sin försörjning.

Magdalena Ribbing, 17:15, 26 november 2012. Anmäl

Skit i dem! De ska ju sluta så de behöver du inte bry dig om.

Kurt, 16:49, 26 november 2012. Anmäl

@arbetsbefriad, 14:11: Dessutom: Varsel avser inte någon utpekad individ utan ett angivet antal inom en viss grupp eller likn. Sedan kan en del av de varslade bli uppsagda. Antalet som blir uppsagda brukar väl vara lägre än de varslade? MR använder nog begreppen "avskedats" och "fått sparken" på ett felaktigt sätt. De har inte att göra med dåliga tider eller neddragningar utan att man misskött sig tillräckligt allvarligt.

Kurre 2, 16:45, 26 november 2012. Anmäl

Uppsägning/ avsked Ang MRs svar så gör jag följande reflektion. Jag tycker det är viktigt att man skiljer på avsked och uppsägning. Uppsagd blir man pga omständigheter man själv inte råder över, som arbetsbrist. Avskedad blir man pga misskötsel el liknande. Det är tråkigt att bli uppsagd, men ännu tråkigare att bli avskedad. Därför tycker jag att man bör hålla isär begreppen och undvika att tala om avskedande till någon som blivit uppsagd eller varslats om uppsägning. Arbetsbefriad

arbetsbefriad, 14:11, 26 november 2012. Anmäl

Som jag hamnade i att alal andra fick veta att jag skulle bli varslad innan jag ens själv fick veta det. Märkte det genom att alla jag träffade på ändrade attityd och beteende......

Drabbad, 09:48, 26 november 2012. Anmäl

Etikettspalten: Barfotafest

Tillbehören till festklädseln gör mycket till helheten, förstås. Att ha gympaskor till galaklänningen får förbehållas artister och modetidningarnas uppfinningsrika stylister. Likaså kängor av olika slag, även om de har sidenrosetter! (För att förekomma mina kritiker: givetvis gäller inte det jag skriver för personer som måste ha andra slags skor av hälsoskäl).

Stövlar, hur fina och glittriga de än är, är inte rätt till den formella festklädseln som har klädkod Smoking eller Högtidsdräkt – där förväntas tunna eleganta skor. Däremot behöver inte alls festskor vara högklackade, det är precis lika korrekt med låga, halvhöga eller klacklösa skor. Men de ska till finare aftonklädsel vara tydligt icke-vardag, alltså inte vanliga promenadskor. Lågklackade skor i lack eller till fracknivå, i siden eller sammet, med en dekor av något slag är helt rätt.

Män som vill vara korrekt klädda har efter kl 17 svarta skor, det brukar vara ett evigt både samtalsämne och skämtämne. Detta beror på att borgerlighetens män förra århundradet och innan dess oftast klädde om till smoking eller mörk kostym till middagen, om de inte skulle ha frack som inte var så ovanlig då. Till alla dessa klädnivåer hör svarta skor. Bruna skor förebehölls vardagsklädseln.

Men damstrumporna verkar nu vara på utdöende kan man se på bilder av festvana kvinnor, ofta kungligheter. När de har galaklänning, diadem och fina aftonskor med små remmar och höga klackar har de sällan ens den tunnaste nylonstrumpa. Fötterna parkeras nakna i de eleganta remsandaletterna. Det har nu blivit så vanligt att bara de mest klädkonservativa protesterar mot det.

Förr hade det varit otänkbart att kvinnor offentligt visade sina fötter. Fötter hörde till det som var påklätt i sällskapssammanhang, på samma sätt som rumpan eller låren. Ingen av dessa kroppsdelar var till allmänt beskådande annat än på en badstrand eller i en trädgård.

För övrigt borde en del av dagens barfotakvinnor också avstå från att visa sina deformerade tår där stortån ofta är krökt över nästa tå på grund av flitigt bruk av tåspetsiga skor, eller där flera tår är lite deformerade av samma skäl. Det är inte extra vackert, men kan ju mycket enkelt döljas med hela skor, alltså i meningen icke sandaletter. Man måste inte ha sandaletter, det finns inga krav på det!

Nu förefaller allt fler kvinnor absolut vilja ha dessa nakna fötter, visserligen oftast med vackert målade tånaglar, till fest. Och som sagt, såväl höga föredömen som modetidningar visar det ständigt, vilket gör detta strumplösa mode allt mer spritt, oavsett hur fötterna ser ut.

Men klädmässigt korrekt är det inte ändå, så det gäller strumpor på för den som vill vara rätt klädd enligt vedertagen stil. Äldre stil, ska jag tillägga.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (34)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 34

Allt förändras - seder, språk och även bruket att gå barfota i sandaletter. Jag tycker att det finns så mycket värre saker man kan göra och som folk faktiskt gör - släpper dörrar istället för att hålla upp dem, låter hissdörren gå igen när någon kommer springande, avbryter eller går ifrån när någon berättar etc. Deformerade tår i ett par sandaletter kanske inte är så vackert, men det är nog just de tårna som har behov av lite frihet. Bra då att våga låta dem få det.

Kerstin, 10:09, 4 december 2012. Anmäl

Både fult och äckligt med nakna fötter och synliga tår i öppna skor, tycker jag!

Svalan, 01:56, 3 december 2012. Anmäl

@Elin, det är ingen som har sagt att man inte får. Men att du finner det löjeväckande/ absurt att det finns något som heter "passande", och att detta begrepp ibland grundar sig på utseende, tycker jag är mest tragiskt.

hallå, 20:54, 28 november 2012. Anmäl

MAGDALENA SVARAR IGEN: @Elin 16.43: Du får ha sandaler när du vill, precis som alla andra får ha vilka skor de vill närsomhelst. Min spalt handlar om vad som är traditionellt korrekt när det gäller att ha strumpor till festsandaletter. Jag påpekar också att man inte måste ha sandaletter om ens tår är deformerade, vilket inte är ovanligt.

Magdalena Ribbing, 20:34, 28 november 2012. Anmäl

Hahaha, man får ha sandaler så länge man inte har fula fötter.... Det var ju dagens!

Elin, 16:43, 28 november 2012. Anmäl

Men kära lilla misss, visst får du ha vad du vill på fötterna. Magdalena skulle väl inte drömma om att ha synpunkter på det. Du ska läsa sista stycket i hennes svar. Kanske din pojkvän har bara fötter i sandalerna till fest? jag tycker inte det är någon skillnad på mäns och kvinnors fötter på en formell fest. Båda ska ha strumpor.

Cajsa, 07:24, 28 november 2012. Anmäl

misss, vad har årtalet med det hela att göra? God stil på klädsel och skodon är inget som tilhör historieboken. Äni dag är det i flera länder, bland annat USA en del av klädkoden att man som kvinna förväntas ha strumpor på sig om man arbetar på större finare firmor där klädseln är mer formell. Man anses helt enkelt inte fullt klädd om man inte har det, srumplöst är ngt som är förbehållen fritidsklädsel.

Deborah, 16:16, 27 november 2012. Anmäl

Sluta hacka på Magdalenas tips - det är helt upp till var och en ifall man vill ta åt sig av råden som ges eller ej. Och om ni inte tycker att Magdalena ska tycka någonting - varför är ni ens inne och läser spalten?! Åsiktsfrihet innebär faktiskt att man får respektera och dela med sig av olika åsikter - inte att ingen får tycka något!

Tess, 14:03, 27 november 2012. Anmäl

Magdalena du lever i det förflutna! Vill man ha öppen tå får man ha öppen tå. Kritisera inte andras skoval, det är 2012 nu, inte 1912.

misss, 10:52, 27 november 2012. Anmäl

Här kanske kvinnor kunde lära sig något av männen, har någon någonsin sett en man med nakna fötter till festklädsel?

Anonym, 18:06, 26 november 2012. Anmäl

Bjudmatnej?

Fråga: Det är väldigt få maträtter jag inte kan äta och jag är inte allergisk. Men vad jag inte kan äta är lever och njure utan att få kväljningskänslor. Det är väl inte så ofta man blir bjuden på dessa vid en middag. Är alternativet att avböja vid serveringen?

Om det skulle hända, skulle jag vid bordsservering tacka ja och sedan inte äta?

Svar:
Inälvsmat brukar numera inte bjudas annat än när värdpersonerna verkligen är säkra på att alla gästerna uppskattar sådant. Annars är det ovanligt att man får njursauté exempelvis, eller kalvlever, även om bådadera är ansedda som fin mat och ofta bjöds förr på fina kalas.

Men i dag meddelar ett klokt värdfolk redan vid inbjudan om mer ovanlig mat planeras, som inälvor, surströmming, grodlår, så att gästen kan säga ”tyvärr, x-mat och jag går inte bra ihop.” Den frasen kan också användas vid en bjudning om man mot förmodan får sådan mat. Exempelvis svamp, som många människor absolut inte kan äta, men som gärna serveras, där är det rätt att gästen artigt avböjer istället för att ta en portion och antingen ogilla den eller lämna alltihop.

Så får du inälvsmat på en bjudning, säg diskret och milt till värdpersonen att du tyvärr inte går ihop med inälvsmat. Då får du antagligen något annat, eller kan ta enbart tillbehören, men med måtta så att de räcker till övriga!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (28)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 28

Deborah: Det var ett otrevligt avslut på ditt inlägg. "Väldigt informerad på områden som väldigt många judar inte själva känner till"? Jag har inte utgett mig för att kunna väldigt mycket, har bara utgått från mina egna upplevelser. Utanför dessa får jag be om ursäkt för min förvånande stora okunnighet.

Maggie, 06:14, 27 november 2012. Anmäl

Maggie, din strikt religiösa väninna kan bekräfta för dig att det finns massor med judar som inte äter enligt reigionens kosherlagar och mkt väl sätter i sig skaldjur. Faktum är dock att det enligt religionen inte är tillåtet. Jag är faktiskt lite förvånad att du inte kände till en sådan sak (såg ditt första inlägg) men du verkar väldigt välinformerad på områden som väldigt många judar inte själva känner till.

Deborah, 16:57, 26 november 2012. Anmäl

Jag har flera judiska vänner som alla äter skaldjur. De är dock inte ortodoxa. Jag har en ortodox väninna som håller sig till strikta regler som t.e.x. aldrig visa sig offentligt utan tt dölja håret (hon bär då en peruk ovanpå sitt eget hår). Kvinnor får inte sjunga i närvaro av män om de inte är direkt närstående, olika serviser till olika maträtter samt även separata skåp för dessa. Om hon avstår från skaldjur kanske man kan misstänka för hon serverar mycket fisk, kyckling och grönsaker.De andra jag känner iakttar inte samma strikta regler, men firar bröllop, Hannukka och andra judiska högtider enligt tradition. Samma gäller vid Bar/Bat mitzva m.m.

Maggie, 13:34, 26 november 2012. Anmäl

Jag hade en härlig middag för tolv av mina närmaste vänner. Ingen hade allergi, ingen var vegetarian, alla åt precis allting utom två diabetiker som fick specialdessert. Det var en lättsam kväll. När jag bjuder mina ungdomar med respektivet så är det mycket de inte "gillar". De är inte allergiska men det är tydliga med vad som är smakligt. Jag blir trött på bortskämda ungar ibland.

Cajsa, 07:16, 26 november 2012. Anmäl

Kurran, ledsen men en religiöst observant jude skulle inte kunna äta ens hemma hos veganen. Kosherlagar är ytterst rigorösa.

Deborah, 18:32, 25 november 2012. Anmäl

Veganer äter enbart sådant som kommer från växtriket som potatis, kål, rotfrukter, spannmål och en massa annat inkl frukt. Med vegetarian brukar man mena någon som äter som en vegan plus mejeriprodukter. Ibland lägger man till laktovegetarianer. Laktovegetarisk mat görs enkelt till veganmat genom att ersätta mejeriprodukterna med sojamjölk och grädde eller havrealternativen till mjölk och grädde. De som dessutom lägger till ägg brukar sägas vara ovo-laktovegetarianer. Som vegan kan man nog utan att behöva oroa sig bjuda hem både judar och muslimer. Som vegan måste man ibland vara lite pragmatisk för att inte komplicera tillvaron alltför mycket vare sig för sig själv eller andra när man blir bjuden på mat. Jag har satt min pragmatismgräns vid kött och fisk inkl skaldjur.

Kurran, 20:43, 24 november 2012. Anmäl

@per w. Om du tror att wikipedia är sanningens enda källa är du ute och cyklar (obs. i metaforisk mening!). En annan vedertagen synonym till "chock" är nämligen t.ex. "överraskning". Om du verkligen tror att jag hävdar att jag hamnade i ett allvarligt medicinskt chocktillstånd med organsvikt och allt som följer med ett sådant tillstånd, har du problem med din läsförståelse. Ordens mening bestäms till stor del av det språkliga sammanhanget, dvs. kontexten. Det gäller alldeles särskilt sådana ord som kan ha flera olika betydelser, just beroende på kontexten. @Maggie. Du har redan fått två utmärkta svar av andra. Jag kan bara instämma.

Okristlig, 14:41, 24 november 2012. Anmäl

Kära Maggie, Skaldjur är inte tillåtet enligt Mose lag. 5:e Moseboken 14 kapitlet vers 9 och 10: "Detta är vad ni får äta av allt som lever i vatten: allt som har fenor och fjäll får ni äta. Men ni får inte äta något som saknar fenor eller fjäll, det skall vara orent för er" Religiösa judar som lever enligt kosherlagarna avstår alltså från skaldjur och fisk som inte har fjäll.

Mangold, 14:14, 24 november 2012. Anmäl

Kära Maggie! Om du undersöker saken närmare så kommer du att finna att skaldjur inte anses vara "kosher". Många judar lever sekulärt i likhet med många muslimer (och kristna) och bryr sig inte om att iaktta dessa mycket bestämda regler. Jag har också vänner som . Men om du ska bjuda en _rättrogen_ jude på middag så får du allt låta bli att bjuda på skaldjur. Frågan är om du ens kan laga till en måltid i ditt eget kök som uppfyller de stränga kosherreglerna.

RBa, 14:12, 24 november 2012. Anmäl

Kära Okristlig. "Gris eller skaldjur"? Vad har skaldjur med den judiska religionen att göra? Mina judiska vänner över hela världen föredrar skaldjur och nötkött, fisk.

Maggie, 11:31, 24 november 2012. Anmäl

Festhandskfärg?

Fråga: Min make ska installeras som professor. På inbjudan står högtidsdräkt. Jag ska givetvis bära långklänning, men vet inte vad som gäller vad beträffar handskar. Bör jag bära handskar, och om så är fallet – vilken färg? Min spontana tanke är vita, men det är kanske de kvinnliga professorerna som ska installeras som bär vita (om några).

Svar: Avstå från de långa handskarna – de var nödvändiga men också vackra förr i tiden när de gjordes av tunt skinn, glacé. Men dagens långa handskar är gjorda av syntetmaterial och krångliga att ta av vid måltiden, eftersom det är otänkbart att med bibehållen hyfs äta med handskarna på. Vid middagsbordet måste alltså dessa syntet”handskar” träs av helt och hållet.

Förr när kvinnor hade glacéhandskar var dessa försedda med en liten öppning vid handledens insida, knäppt med tre knappar, och genom den träddes handen ut så att man intog sin middag med händerna obehandskade.

Detta var som sagt förr.

Numera är långa handskar ovanliga, du ser nästan aldrig ens kungligheter med sådana, och de är som sagt överflödiga. Vill du ändå av någon anledning ha handskar så får de gärna vara vita, det är den klassiska festfärgen, inte alls förbehållen någon viss kategori!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

MAGDALENA SVARAR IGEN: @Karin 21.35: De långa handskarna bar kvinnorna för att inte blotta för mycket hud, alltså att inte ha nakna armar - utöver att händerna hölls behandskade vid hälsande, dans osv. Men att äta med handskarna på var - och är - fel, det har både med hygien och stil att göra. Därför finns det lilla sprundet på insidan av de långa handskarna, och när man har satt sig vid middagsbordet knäpper man upp sprundet och trär ut handen, varpå man viker handskfingrarna inåt i handsk"ärmen". Och likadant med andra handen förstås. Det är korrekt och enkelt. När måltiden är över viker men ut handskfingrarna igen och knäpper sprundet - som också tjänar syftet att få handskarna att sitta snyggt. Däremot klär man inte av sig hela handsken, det ser inte elegant ut. Om man nu är intresserad av att hantera de långa handskarna på ett formellt riktigt sätt!

Magdalena Ribbing, 10:13, 25 november 2012. Anmäl

Jag trodde att det var en missuppfattning att händerna skulle träs ut genom handskarnas hål vid handleden. Jag äger ett par sådana glacehandskar och tycker att det är mycket enklare att ta av hela handsken än att trä ut handen genom hålet. Jag är inte ens säker på att hålet är tillräckligt stort för att handen ska komma igenom. Jag tycker också att det skulle se märkligt ut att ha handskens hand fladdrande över min handrygg när jag äter. Fördelen med knappar vid handleden på ett par handskar i ett så ostretschigt material som skinn är att handskarna kan sitta tight över handleden utan att jag får problem med att få igenom handen.

Karin, 21:35, 24 november 2012. Anmäl

Jag har hört att om man har röda hanskar så har man haft ihop det med professorn.

Per, 17:08, 23 november 2012. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: @Paulina, 09.18: Kortärmade kappor? Låter lite opraktiskt i den här delen av världen - och långa handskar är en detalj som hör till utpräglad högtidsklädsel (lika med fracknivå), inte ens till smoking har den som är korrekt klädd långa aftonhandskar. @Marskalk 09.23: Till frackklänning hörde förr traditionellt långa handskar. Det är alltså korrekt än i dag. Har man diadem så är det likaså rätt till den sortens klädsel, liksom festsmycken om man har sådana. Att det vore snyggare utan handskar är en personlig uppfattning hos dig. Men som jag har svarat, det är ovanligt med de långa handskarna i dag, och inte ett dugg nödvändigt.

Magdalena Ribbing, 13:36, 23 november 2012. Anmäl

På de akademiska festerna av idag är nog handskar närmast en tjänstefolksmarkering.

Anonym, 13:28, 23 november 2012. Anmäl

@Gris-Greger: Högskolan välkomnar säkert FS både med och utan handskar. Osäkerheten är hennes egen.

Kvarting, 10:32, 23 november 2012. Anmäl

Man kunde ju också tänka sig att den offentligt finansierade svenska högskolan inte höll på med sånt här trams och att ingen behövde vara osäker om de är välkomna med eller utan handskar.

Gris-Greger, 10:03, 23 november 2012. Anmäl

Hej! När jag har varit marskalk på promovering har vi haft vita handskar, och marskalkarna kan väl ses som "personal" på ceremonin, så det kan man också tänka på. Min personliga åsikt är att det kan se lite "för mycket" ut om man som kvinna har stor fin klänning, något smycket och sen lägger till handskar. FS gör så klart som hon vill, men det kan vara snyggt att bara helt diskret inte ha några handskar alls. Dessutom är det smidigt att slippa när man pillar med småsaker som program och sånt. Ha så trevligt! : )

Marskalk, 09:23, 23 november 2012. Anmäl

Jag har nyligen köpt ett par långa (bal-långa) handskar i ganska tunnt skinn, inte glacé dock. De har öppning med knappar vid handleden. Kan dessa bäras inomhus? Jag gissar att de annars är tänkta att ha ute till kortärmade kappor. Just den här säsongen lär det annars vara chickt med långa skinnhandskar till nätta klänningar.

Paulina, 09:18, 23 november 2012. Anmäl

och det går på välsorterade handskaffärer av det äldre slaget även att hitta i skinn med knappar vid handleden.

Anonym, 08:22, 23 november 2012. Anmäl

Bykhjälp?

Fråga: Är det ett okej beteende att gå i andra människors tvättkorg och tvätta deras smutstvätt utan att ha kommit överens om detta? Svärmor passade barnen en dag och när jag kom hem hade hon gått igenom tvättkorgen och tvättat min smutstvätt. Det var snällt tänkt, men jag blev arg. Min tvätt tvättar jag själv. Jag sa åt henne att hon gick över gränsen, tycker att det var integritetskränkande.

Svar: Nej, det är inte okej att tvätta andras byk utan att ha ombetts göra det. Men som du vet var din svärmor bara snäll och välmenande – och förstod inte att dina underkläder osv vill du själv hantera. Alla äldre har inte känsla för integritet, för dem är den yngre generationen fortfarande barn.

Däremot var det inte så bra att du bråkade med din svärmor om detta – hon blev förmodligen ledsen över att hennes vänlighet uppfattades så illa, och tvätten var ju redan gjord. Så nästa gång du får barnpassningshjälp av någon nära släkting, ta undan sådant du inte vill att andra ska få för sig att ”hjälpa” dig med, typ smutstvätten. Göm den, helt enkelt!

Andra mödrar och svärmödrar eller rentav svärfäder kan börja storstäda hos sina barn och svärbarn, vet jag av flera frågor till spalten. Anar man den risken får man säga redan när de kommer över tröskeln: ”här är lite ostädat men du får absolut inte göra något åt det, jag måste få städa på mitt vis, jag vill inte att du städar, tack!”

Alltså: på ett bestämt sätt avböja oönskade hjälpinsatser, vänligt innan skadan är skedd.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (117)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 117

Delfiner???? Vad tusan har de med att rota i andras tvättkorgar att göra??? Håll er till ämnet om ni ska diskutera. Det här svamlet har spårat ur helt!

PL, 13:42, 30 november 2012. Anmäl

Tack och lov. Delfiner går till angrepp mot kvinnor som ospolade (bidè) går ner i delfinernas bassäng. De blev fart upp på kvinnorna men tyvärr skadan var redan skedd. Arrangören har också ett ansvar genom att inte tillhandahålla och instruera kvinnorna om användning av vattenslang. Tänker på våra offentliga badinrättningar med små barn. Borde inte en högtrycksvattenstrålande stång installeras av hygienskäl. Om det inte vore för grovt djuplågeri skulle en delfin i en för-bassäng var ett alternativ för att få fart på kvinnorna att göra det hygieniska ordentligt. Jag förstod det som att delfinen angrep de som "slvarvat".

Djurvän, 09:58, 30 november 2012. Anmäl

Varför använder ni kvinnor underkläder och tygklädsel på offentliga platser som läskpapper? Fy skäms!

Läskpapper, 09:50, 30 november 2012. Anmäl

@Jena, ja men då ska det ju vara ditt eget val. Det verkar ju inte vara så i det här fallet. Även om man själv har frigjort sig så kanske man inte vill att nån ska tvätta ens tvätt.

Nina-nemo, 08:46, 28 november 2012. Anmäl

Jag tycker det kan vara rätt trevligt att falla tillbaka på gamla familjeroller ibland. Även om jag är vuxen med barn och jobb så kan det vara rätt skönt att få känna sig omhändertagen och liten ibland. Jag har inget behov av att markera att jag är vuxen och har frigjort mig från mina föräldrar - det vet jag redan att jag har. När de hjälper till med hemsysslor hos mig så ser jag det inte alls som kritik, utan blir glad.

Jena, 07:41, 28 november 2012. Anmäl

Nyckelordet är inte kommunikation, det är respekt. Ibland saknas förmågan att skilja på mitt och ditt. Jag har lärt mig att det är bäst att minimera kontakten, annars kan det gå överstyr helt.

D, 00:17, 28 november 2012. Anmäl

Det är den typen av respektlösa föräldrar som sedan skriver till spalter och gråter över att barnen inte vill ha kontakt med dem. Det här med att lyssna, och respektera, är själva fundamentet för en sund relation. Tänk om min mor nöjt sig med smutstvätten bara... jag hade varit "tacksam". Går det för långt, saknas helt känsla för "mitt och ditt"; kan man misstänka någon personlighetsstörning. Kanske är "smutsvätten" bara toppen av byken...

F, 00:15, 28 november 2012. Anmäl

Det är den typen av respektlösa föräldrar som sedan skriver till spalter och gråter över att barnen inte vill ha kontakt med dem. Det här med att lyssna, och respektera, är själva fundamentet för en sund relation. Tänk om min mor nöjt sig med smutstvätten bara... jag hade varit "tacksam". Går det för långt, saknas helt känsla för "mitt och ditt"; kan man misstänka någon personlighetsstörning. Kanske är "smutsvätten" bara toppen av byken... Det kan vara jobbigt att ta in att allt inte varit som det ska under åren.

D, 00:12, 28 november 2012. Anmäl

Problemet är helt klart att man inte frågar först. Man behandlar sina vuxna barn som om de fortfarande bodde hemma. Vem vet, man kanske gömt en hela whisky i tvättkorgen (obs! skämt) eller så har man hela raffsetet där som man kanske inte vill visa upp för mamma eller pappa. Hur svårt kan det va att fråga, och sedan även klara att få ett nej.

Nina-nemo, 23:05, 27 november 2012. Anmäl

Varför denna frustration? Tycker det skulle vara toppen att få hjälp med tvätten. Kanske beror allt på hur eller av vem.

Anne, 14:21, 27 november 2012. Anmäl

Sorgmetall?

Fråga: Jag har fått veta att man inte ska ha guldsmycken på en begravning, ligger det någon sanning i detta?

Svar: Ja. Enligt gammal sed har man vid en begravning inte smycken eller knappar av guld, eller gul metall, utan håller sig till silver som inte används till stor fest. Formellt har män alltså inte till frack fickur eller frackknappar av silver utan av guld eller med ädelstenar, liksom kvinnor inte enligt samma gamla tradition har silversmycken till den klädnivån. Till begravning hade man förr frack, med svarta knappar, och kvinnor hade traditionellt svart klädsel i matt material, inte blankt siden exempelvis, inte heller lackskor. De smycken som man bar var nertonade och i silver. Vita pärlor går bra, och svart jet eller gagat.

Men det var forna tiders formella stil. I dag skulle knappast någon notera om man har diskreta guldsmycken vid en begravning.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

Jag har ett kors i guld som jag nästan alltid har på mig, är det ok till begravning? Det kan ju likställas med vigselring, alltså ett smycke med stort symboliskt och känslomässigt värde.

Tz, 20:19, 22 november 2012. Anmäl

...och jag har lärt mig, genom att googla vidare, vad "svart jet" är!

Boel, 12:21, 22 november 2012. Anmäl

Fantastiskt vad mycket man kan lära sig genom att läsa den här spalten. Detta visste jag inte om! Jag har traditionsbundna släktingar och de skulle aldrig påpeka något fel, men jag märker samtidigt när jag läser här att de vet precis vad som gäller och det är kul att ha lite koll.

Hanna, 11:23, 22 november 2012. Anmäl

Jag tycker inte att det är relevant att skilja på guld och silver. Är inte kontentan att man på en begravning endast ska ha enklare, nedtonade smycken?

Karin, 09:39, 22 november 2012. Anmäl

Hur ska vitt guld i så fall användas? Jag tror att de flesta (inkl. jag själv) inte ser så stor skillnad på vitt guld och silver.

Erika K., 09:28, 22 november 2012. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: @Crimson-Anna: Förr var det just så, alltså att de som kunde välja tog guldsmycken till fest, eller silversmycken med färgstenar. @Anonym 08:34: Du har fattat precis rätt, trohetsringar och signetringar kan man alltid ha oavsett tillfälle. Det är de dekorativa guld- och färgstenssmyckena som ska undvikas till begravning.

Magdalena Ribbing, 09:20, 22 november 2012. Anmäl

Då måste jag, som smyckesintresserad, ställa en följdfråga-gäller även regeln att silver inte används vid stor fest?

CrimsonAnna (Webbsida), 09:02, 22 november 2012. Anmäl

Varför inte fortsätta med traditionen att avstå från gulsmycken vid begravning? Forna tiders formella stil är gångbar ännu och långt in i framtiden. Mycket av det hypermoderna idag är smaklöst och bjäfsigt.

Urakaipa, 08:39, 22 november 2012. Anmäl

Kan man anta att vigselring i rödguld är undantagen?

Anonym, 08:34, 22 november 2012. Anmäl