Kompisnattmangling?

Fråga: Jag är en tjej i 20-årsåldern som gärna träffar kompisar och umgås med dem så mycket som möjligt. Jag bor hemma hos mina föräldrar fortfarande. Jag pluggar på universitet och har ibland möjlighet att vara hemma i veckorna utan alltför mycket plugg. Min fråga är vad man gör om två vänner sms:ar och vill komma samma kväll, och de stannar extremt länge?

Jag må vara kvar i de ungas seder om att man ska vara nattuggla osv. Men allvarligt talat så tycker jag att det är ohyfsat att stanna mellan kl 19 – 02 en vardag. Mina föräldrar skulle upp och jobba och jag var rejält trött. Visst vi satt endast och pratade i lugn ton så de stördes inte av det, men är det inte fel av mina vänner att stanna så länge? Jag började plocka undan disk, mina föräldrar gick och la sig, jag sträckte på mig lite diskret, påtalade oj vad tiden går, gick iväg för att mejla in en tentamen som skulle in den natten (lite oartigt men ett måste). Vad kan man mer göra?

Svar: Jo, det är rätt hänsynslöst att inte inse att man ska bege sig hem innan gryningen en vardag från en kompis som pluggar-jobbar och bor hemma.

En vardagskväll hos någon som bor med föräldrarna går man omkring kl elva, därför att man förstår att man inte är så underbar att ens närvaro är oemotståndlig i evighet. Eller att man själv har så ofantligt roligt att normal hyfs kan sättas åsido.

Du kan utan att vara det minsta oartig säga till dina vänner efter ett par timmar ungefär ”tråkigt men jag måste gå och lägga mig nu, det är jobb och plugg i morgon”.

Säger du det i en vänlig ton så ska det fungera.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (16)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 16

@Tea: Fanns det verkligen inget annat sätt än att sluta umgås när din vän inte förstod fina vinkar? Du funderade aldrig på om att tala klarspråk kunde vara ett sätt? Alla människor förstår inte hintar. En del av dem befinner sig någonstans i (kanske i utkanten av) autismspektret (ja, man kan verka helt vanlig i övrigt och ändå ha lätta Asperger-drag). Om du gillade din vän i övrigt var det ju lite synd att avsluta vänskapen utan att ens ha försökt lösa problemet med att han inte förstod dina fina vinkar.

SaraP, 09:19, 8 juni 2013. Anmäl

Är det dina vänner eller bekanta? Eller vet du vad, det spelar ingen roll. Att vara passiv (icke)aggressiv hjälper aldrig..om mina vänner är över och det börjar bli sent säger jag "..shit vad sent det är, men ska vi göra nåt i veckan/helgen? Måste nog lägga mig nu" eller liknande. För att de är mina vänner. Och jag behandlar dem som vänner och inte som knappt bekanta främlingar.

L, 20:20, 3 juni 2013. Anmäl

Min erfarenhet är att om insinuation funkade på såna här vänner skulle de inte bete sig så här från början. Jag hade en vän som inte ens förstod när jag sa "Näe du, nu ska jag borsta tänderna och gå och lägga mig." Hon stannade kvar ändå, när jag verkligen var beredd att släcka lampan bad hon om att få sova över. Det går inte att förklara med jobbiga hemförhållanden eller lång väg hem då vi var studenter och hon hade egen studentlya på samma gata om jag. När jag väl sa ifrån att hon faktiskt inte fick sova över blev hon mycket upprörd över att jag "skickde ut henne i en snöstorm". Min enda lösning blev att sluta umgås med henne, jag orkade inte mer...

Ullrika, 06:23, 3 juni 2013. Anmäl

Filurarinnan: jag har ett exempel från bekantskapskretsen som illustrerar just det du skriver. Det är inte alls alltid "bara att säga till". En kompis till mig fick barn tidigt, och var därmed först i bekantskapskretsen med att få barn. Kompisarna vad tydligen inte medvetna om att det ofta blir dåligt med sömn första tiden, så de fortsatte sin vana trogen att "hänga" hemma hos min kompis sent på kvällarna. Till sist sa hon ifrån, genom att vänligt förklara att hon inte orkade umgås så sent på kvällarna längre på grund av bebin, vilket man ju kan tycka är ganska självklart, men det tog inte alls väl emot av vännerna som blev väldigt sårade...

Japp, 21:16, 2 juni 2013. Anmäl

Hm..jag umgicks ett kort tag med en kille som låg på min soffa och babblade till halv två på vardgasnätterna trots att både han o jag skulle upp tidigt dagen därpå.. Han hajade inga vinkar överhuvudtaget, öppnade balkongdörren, bytte om, bar ut disk, klädde på mig för å gå ut med hundarna etc men inte ens det fick honom att haja läget så det fanns inget annat sätt än att sluta umgås för jag orkade inte.. Så, det är bättre att träffas kortare stunder och oftare och vilja träffas igen än att lång-umgås vid ett fåtal tillfällen så att det bara känns jobbigt för alla..

Tea, 16:19, 1 juni 2013. Anmäl

@ Anonym 12.57 Om jag förstår dig rätt så tycks du ha en del fördommar mot unga människor! Själv minns jag inte ens när jag började läsa Magdalens spalt men min första fråga ställde jag som 18-åring, vilket nu är sex år sedan. Bara för att man är ung betyder inte det att man måste använda sig av ett visst språkbruk eller att man är självsäker bland alla sina vänner. Frågeställaren kanske inte var nära vän med nattugglorns och kände sig inte bekväm med att köra iväg dem? Dessutom kan det ju kännas ogästvänligt att faktiskt göra så! Visserligen kan språket ofta avslöja en persons ålder - men precis som att äldre anammar yngres språkbruk finns det yngre som gör samma sak. Vi är många som är noga med att vara artiga och att uppföra oss på ett sätt som underlättar för oss själva och för vår omgivning. Det har ingenting med ålder att göra.

Isa, 09:38, 1 juni 2013. Anmäl

"Det är väl inga problem att göra/säga X" är en vanlig inställning bland dem som kommenterar olika frågor här. Men det som anses som normal hyfs i vissa sällskap kanske inte alls går hem i andra. Kompisgäng m.m. har traditioner som ofta fått råda i många år och som anses vara det normala - att bryta ett sådant mönstret kan absolut vara knivigt! Det är lätt att framstå som hård om man plötsligt inför nya regler för umgänget. Jag håller med om att FS borde kunna be vännerna gå hem, men tror också att det kan kännas jobbigt om det "alltid" har varit så att de sitter uppe och väntar in gryningen när de träffas.

Filurarinnan, 18:41, 31 maj 2013. Anmäl

"Jag må vara kvar i de ungas seder ..." Månne FS studerar fornsvenska? ;-) Skämt åsido, det är inte oartigt att be gästerna gå hem vid den tid som passar en själv, särskilt inte om det är en vardagskväll. Lite skinn på näsan får man allt ha, gästerna är knappast tankeläsare. Om de inte förstår olika små vinkar, säger man något i stil med "nu tackar jag för besöket, vi ses i morgon (eller något sådant). Godnatt."

och så jag då, 14:42, 31 maj 2013. Anmäl

Men för guds skull, det är väl bara att artigt men bestämt säga att de får gå nu, eftersom ni ska upp tidigt imorrn? Att du behövde lämna in en tenta är väl också ett lysande skäl att avsluta kvällens umgänge. Det är inte oartigt att be gästerna gå när det börjar vara sent, men det är inte heller oartigt av gästerna att inte förstå dina små hintar. Lite mål i mun får du ha själv, FS.

annan Camilla, 13:47, 31 maj 2013. Anmäl

Återigen: jag tror inte på det här. Att en 20-åring DELS är så osäker att hon inte vågar säga till kompisarna att de skall gå hem, DELS att hon är så beskäftig att hon skriver till Magdalena Ribbing och ber om eldunderstöd. Och dessutom påpekar att hon var "lite oartig" som mailade iväg en tenta... Och sträckte på sig lite diskret. Men det är ju väl att hon, 20någonting, påpekar att hon är kvar i de ungas seder. Minsann...

Anonym, 12:57, 31 maj 2013. Anmäl

Kollektivstädproblem?

Fråga: Jag har nyligen flyttat in i ett nytt kollektiv med tre andra.

Jag vet inte riktigt om problemet ligger hos mig men de städar nästan aldrig!
Finns det några bra tips på hur jag kan få dem att städa utan att de förstår att de städar, kanske en aningen konstig fråga men jag är tacksam för alla knep!

Jag har ju sett tofflor som fungerar som skurmoppar, har Magdalena prövat dessa och fungerar de bra? Jag tror också det finns handskar med liknande funktion.

Svar: Visserligen låter det roligt med mopptofflor (som jag inte har sett) men de hjälper knappast i ett städläge där ointresse för fräschör och renlighet föreligger. Det blir lite Pippi Långstrumps åka skridskor med skurborstar, mer underhållande än effektivt.

Det enda som möjligen kan fungera i ett kollektiv är att få alla förstå att samarbete är nödvändigt. Så sätt dig ner med övriga i kollektivet, och säg som det är: ”Det funkar inte med ordningen här, och vi måste hjälpas åt. Så vad har ni för förslag?” Det kommer inte att komma några förslag, tror jag – så då måste du ha ett i beredskap, typ ”varje måndag dammsugande, varje torsdag skurning av badrummet, varje kväll snyggt i köket (osv) – jag föreslår att vi gör en ordning mellan oss så att vi varvar dessa sysslor på följande sätt. Vill ni inte så kan vi enas om att anställa en städare och betala för städningen fördelat lika på oss alla”.

Det kommer att halta, några kommer att ”glömma” sin syssla, eller slarva med den, men då gäller det att vara ihärdig, vänligt påminna, och se glad ut trots allt. Fungerar det verkligen inte alls så anställ en städare och dela kostnaden.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (37)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 37

Detta känns lite som att bosätta sig vid en flygplats och sen klaga på oväsendet. Alla former av kollektivt ägande eller boende skapar så gott som ALLTID mycket problem, för att människor har så olika uppfattningar om vad som är praxis avs. städning ,tider, mat, ljudnivå, m.m. Kollektivism funkar helt enkelt inte utan strikta städscheman, ljudnivåregler m.m.

Hasse, 07:21, 16 juni 2013. Anmäl

RUT och ROT är ett bra sätt att ge fördelar till rikare på bekostnad av de som inte kan utnyttja dessa tjänster. Kan det kanske inte vara så att det t ex är de som är sjukskrivna och har för ont för att städa själva som mest skulle behöva denna förmån? Är det de som kan utnyttja den?

Förmån för vissa, 18:01, 7 juni 2013. Anmäl

Gällande RUT-tips: Det är oftast studenter som är i denna situation. Om man är student är bidraget 707 kronor i veckan. Skulle det vara vettigt för någon att lägga pengar på städhjälp en gång i veckan med den summan?

?, 17:49, 7 juni 2013. Anmäl

@Ullrika Nu förutsätter du dock att FS är i en position där hen kan börja hota. Som en av fyra i ett nybildat(?) kollektiv har knappast FS mer att säga till om än resten. Som nyinflyttad i ett redan existerande kollektiv har hen rimligen ett ännu sämre förhandlingsläge... @Alla som tycker att FS är korkad som bor i ett kollektiv Förutsatt att FS hade ett alternativ, så visst, men som fattig student(?) haglar inte direkt boendemöjligheterna tätt.

annan Camilla, 10:40, 2 juni 2013. Anmäl

Men även om man inte får RUT - hur dyrt blir det egentligen om städhjälpen kommer varannan vecka och man är ett helt kollektiv som delar på kostnaden? Jag minns i alla fall från min studenttid att pengar vanligen fanns till öl och vin, så ett par hundralappar kanske går att få loss? Och om inte kanske det blir just det hot som får folk att börja städa - typ skärper ni er inte kommer det börja kosta er pengar...

Ullrika, 08:01, 2 juni 2013. Anmäl

Var beredd på att ett boendekollektiv alldeles för ofta befolkas av multiallergiska vänstervridna tedrickande veganer utan pengar och praktiskt handlag, som inte tänkt bidra till samvaron med annat än diskussioner. Grovt och elakt beskrivet? Ja, men bara lite grann. Och undantag finns ju alltid, gudskelov...

Anonym, 20:20, 31 maj 2013. Anmäl

Ja, är man så dum att man bor i ett kollektiv så får man nog inse att ingen vill ta något ansvar. Flytta till eget boende, det är det enda vettiga!

Anonym, 13:19, 31 maj 2013. Anmäl

Alla ni som skriver om RUT. Har ni tänkt på att det är ganska troligt att åtminsotne några i kollektivet är studenter, och därmed inte har rätt till RUT, eftersom de inte betalar skatt. Även låginkomsttagare får inte särskilt mycket RUT. Därmed är det risk för att anställd städning blir väldigt dyrt, iom att städfirmorna anpassat priserna till oss välbeställda som kan göra skatteavdrag.

S, 11:20, 31 maj 2013. Anmäl

Sluta fumla. Anställ ett städproffs som alla är med och betalar för. Bra mycket bättre än att harva om vem som ska göra det eller det och veta att det aldrig blir välgjort i alla fall. Man behöver inte göra allt själv. Städproffs är kanon och det ska inte vara knussel med lönen. Går kanske att få RUT avdrag dessutom.

städproffs, 08:18, 31 maj 2013. Anmäl

När jag bodde i kollektiv kom vi överens om städområden med ungefär samma arbetsbörda och sen fick alla välja område genom att lägga en lapp i en korg. Det visade sig att alla ville ha olika områden, så var och en "fick" det de helst ville ha! Det hade vi inte trott på förhand och det funkade jättebra sen. Ditt problem kan ju dock vara tyngre än så eventuellt.

Jonas 54sthlm, 22:41, 30 maj 2013. Anmäl

Barnplacering?

Fråga: Min fråga gäller ”bordsplacering” vid tillställningar med större sällskap i olika åldrar.

För mig är det självklart att placera sällskapets barn vid ena kanten av bordet, eftersom barn vanligen äter ganska snabbt och sen vill gå och leka.(Inget konstigt med det – få barn uppskattar längre sittningar, och varför skulle de det?) Är det en måltid i mitt eget hem kan jag såklart ”placera” barnen där, men jag har vid flera tillfällen märkt att en del föräldrar inte alls vill ha det så, och faktiskt kan ta illa upp om man föreslår det. Kanske ser de det som att deras barn blir ”undanskuffade”?

Dessa föräldrar låter istället barnen själva välja var de vill sitta, vilket oftast blir ”på rad” mitt på bordets ena långsida. Det är säkert inte konstigt det heller – ur barnets perspektiv. Klart man vill sitta i centrum, om man själv får välja.

Men när sen barnen ätit klart och går i väg sitter vi kvarvarande vuxna sitter med stora luckor vid bordet, vilket inte känns särskilt trevligt. Inte kan man flytta i hop på ett naturligt sätt då heller – inte minst för att barnen ju ska komma tillbaka till efterrätten/tårtan och då ska sitta på samma plats som de tog tidigare.

Jag har varit med om samma sak ganska många gånger – vid måltider inomhus och utomhus, vid begravningskaffe (!) och andra tillfällen då man är ett större sällskap.

Har Magdalena något bra tips för att förebygga såna här situationer? Jag vill verkligen inte såra eller reta upp några föräldrar, men tycker det skulle vara så mycket trevligare om man kunde sitta på ett sätt som motsvarar hur vi faktiskt gör när vi äter tillsammans (alltså att vuxna gärna sitter och pratar en stund efter maten, medan barn hellre går och leker när de ätit klart)

Svar: Din fråga handlar om umgängeskultur, och sådan skiljer sig från grupp till grupp. Många anser att barn ska vara med överallt – se alla frågor om, barn på bröllop – medan andra anser att barn har det bäst om bjudningen är anpassad till just dem, inte en vuxenbjudning. Att sätta barn vid ett barnbord är gammal tradition, väl beprövad, men i nutid av en del föräldrar betraktad som att barnen ”hålls undan”.

Jag tror inte att du kan ändra föräldrarnas attityd, och inte heller att du ensam kan skapa en ny kultur bland dem du umgås med. Man har ju alltid rätt att tacka nej till en bjudning där man vet att många barn kommer att närvara och placeras i fokus.

Att föräldrar månar om sina barn är självklart, men det borde också vara självklart att barnen inte tar över en bjudning som också inbegriper vuxna. Det är inte så osannolikt att barnen själva blir gladare av att få sitta och stoja en aning avsides.

Men vad du än skulle säga och göra så skulle föräldrar, en del av dem, bli sårade, arga, kränkta för att deras barn inte ses som de viktigaste gästerna. Det enda är att vid dina egna bjudningar placera barnen så som du tycker att det är bäst. Om föräldrarna då protesterar, be dem sätta sig tillsammans med barnen vilket då vore lite åt sidan.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (93)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 93

Svårt att säga Ulrika, undersökningar lär visa att svenska barn är lugnare och snällare mot andra barn jämfört med barn i andra länder. F-n trot. Jag har samma erfarenheter som du - svenska barn är sjövilda, över-curlade och bortskämda som jag vet inte vad, har alltid stått i centrum och har svårt att fungera när de inte får göra det.

mariab, 03:46, 27 juni 2013. Anmäl

Efter att jag nu precis haft bjudning där det funnits svenska barn väljer jag att backa ur den här diskussionen och alla andra barndiskussioner i den här spalten. Nu förstår jag vad ni menar med sjövilda barn och att man kanske bör åka hem av hänsyn. Det önskar jag att dessa familjer gjort, då jag ägnat gårdagen om att måla om garderobsdörrarna. Jag brukade tycka att israeliska barn är vilda och gränslösa - nu känns de som änglar och jag är så lättad över att mina barn växer upp här. Jag backar från alla de kommentarer då jag försvarat barn gentemot det jag kallat barnhatare. Jag säger inte att barnhatarna har rätt för jag försöker att inte döma alla svenska barn efter de två familjer jag haft på besök, men jag får helt enkelt lov att ställa mig neutral i dessa diskussioner. Jag är mycket ledsen och oroad och hoppas verkligen att jag råkat ut för undantag.

Ullrika, 20:14, 24 juni 2013. Anmäl

Det är väl hänsynsfullt att åka hem om barnet är för kinkigt för att sitta vid bordet, det handlar inte om flexibilitet från värdparet utan om ta ansvar för sitt barn. Om barnet är för trött/kinkig/ inte på humör för att umgås med sällskapet så kanske det trivs bäst hemma just då. Vuxna kan själva bestämma, barn tas med av föräldrar

Anonym, 18:54, 11 juni 2013. Anmäl

Det finns ju nivåer av kinkighet... Om det bara är ett barn som vill sitta i närheten av en förälder anpassar man sig, antingen genom att föräldern flyttar till barnbordet, eller genom att barnet flyttar till vuxenbordet (i den händelse att dukningen är uppdelad på två bord på det sättet), beroende på var det finns mest plats. Om barnet snarare är sjövilt är det ju kanske läge att ge sig och fara hem. Vad gäller att "förstöra bordsplaceringen" har jag aldrig sett en sådan som varit så lysande att det inte stört bjudningen mer om man istället för att frångå den tvingade ett barn som uppenbarligen inte trivdes med att sitta på ett ställe stanna på det. Lite smidighet måste man ju som vuxen vara beeredd att visa.

annan Camilla, 16:54, 11 juni 2013. Anmäl

@den uppfostrande mamman: är det inte lite drastiskt att åka hem från en bjudning för att ett barn blivit kinkigt? Jag kanske inte minns hur det är i Sverige, men när jag själv har bjudning föredrar jag definitivt att rucka lite på bordsplaceringen så att ett kinkigt barn får komma till mamma och bli nöjd, om det är där skon klämmer. Är man lite flexibel och påhittig brukar man kunna få bukt med kinkighet utan att behöva bli så extrem att man åker hem, men det beror som sagt på hur formell bjudningen / värdparet är. Och är bjudningen så pass formell så frågar jag mig återigen varför barnen bjudits med överhuvudtaget... Jag antar att jag försöker säga att ibland blir problemen inte större än man gör dem.

Ullrika, 15:38, 11 juni 2013. Anmäl

@Ullrika, 15:12 De flesta normala föräldrar går undan när de ska uppfostra sina barn. Av respekt för sällskapet och för barnet. Det tar man inte precis vid bordet, precis som man flyttar sig till barnbordet om det visar sig att barnet inte vill sitta där själv. Är barnet kinkigt funkar det uppenbarligen inte på en bjudning och då åker man hem så andra slipper störas av gnället.

Den uppfostrande mamman, 09:15, 11 juni 2013. Anmäl

@Ullrika Nej, anade att det inte riktigt var så du menade, men jag vet också att det är en hel del folk som "tar itu med det på allvar" när de kommer hem, och utöver allt annat man kan säga om det tvivlar jag starkt på att det är en särskilt effektiv uppfostringsmetod.

annan Camilla, 11:45, 10 juni 2013. Anmäl

@annan Camilla: Men det var inte alls så jag menar, och jag brukar själv inte alls straffa mina barn. Det är bara vissa kommentatorer som diffust pratar om att barn ska veta sin plats och kommer lära sig det genom att uppfostras - jag undrade då i mitt stilla sinne vad de tror kommer störa middagen mest - att ett kinkigt barn får klämma in sig bland de vuxna och förstöra bordsplaceringen eller att föräldrarna sätter igång att "uppfostra" mitt under en bjudning. Det var bara så jag menade.

Ullrika, 15:12, 9 juni 2013. Anmäl

En gång för länge sedan gick det att dels få fler kommentarer på en sida, dels få kommenterarna i en logisk ordning. När kommer det beteendet tillbaka här?

Anonym, 16:29, 7 juni 2013. Anmäl

@bordsgrannen Mycket tydligare, tackar. Tycker fortfarande att man som vuxen bör kunna vara smidig nog att tolerera att man fått en lite halvtaskig bordsplacering dock. @Ullrika Usch, jag hoppas inte det. Minns fortfarande hur rädd man var när man for hem från nån och misstänkte att man gjort något fel (man var dock inte riktigt säker på vilket) och utskällningen hängde i luften. Jag är 30 nu och det sitter fortfarande i. Jag tycker nog att man som förälder bör försöka felet det när det händer på ett konstruktivt sätt (tala om för barnet vad det borde göra istället), istället för att bestraffa när det är försent. Det enda man lär barnen då är att det är otrevligt att bli bortbjuden. Nu är mitt barn bara 9 månader, så vi får väl se om jag lyckas hålla fast vid mina goda föresatser när treårs-trotsen kommer ;).

annan Camilla, 16:18, 6 juni 2013. Anmäl

Skrytfråga?

Fråga: I jantelagens förlovade land Sverige verkar det ibland vara snudd på synd att tala gott om sig själv. Själv tycker jag inte att det är något fel i det, men var går gränsen för skryt? Vad är skryt, egentligen?
Ett exempel: Idag hörde jag en kollega som pratade högt om hur nöjd h*n var över den höga lön h*n kommer få nästa månad (visserligen från ett annat jobb, men ändå). Är jag bara överkänslig och avundsjuk?

Svar: Det finns olika sätt att se på det du beskriver – men om man tänker efter, vad är det för fel att någon visar sin glädje över att vara kunnig och uppskattad och nöjd?

Så visst kan man säga om sig själv att man innehar en viss kompetens, eller att man är nöjd med att få bättre betalt, eller att man gillar sin bostad/bil/partner jättemycket.

Huvudsaken i detta som några självutplånande skulle kalla skryt är att det finns en sanning i det.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (32)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 32

Paulina: Aksel Sandemose, som skrev om den, var både dansk och norsk kan man säga. Han föddes i Danmark men bodde sedan mycket i Norge. På Wikipedia kan du läsa mer om du vill! Jag trodde han var dansk tills vi flög med Norwegian Air nyligen, och planet var döpt efter honom. Blev nyfiken och kollade upp!

Maja G, 12:49, 31 maj 2013. Anmäl

@Floria, 07:45: Håller med! Är inte jantelagen en norsk uppfinning förresten?

Paulina, 07:39, 30 maj 2013. Anmäl

Jag tror att det handlar väldigt mycket hur man uttrycker sig. Om man "Vad jag är bra, jag tjänar XX XXX kr i månaden!" så uppfattar nog folk det som rätt smaklöst och vulgärt skrytande, medan om man säger nåt i stil med "Jag är så glad för mitt nya jobb och är väldigt nöjd med lönen" så gläds nog de flesta med en.

Åsa S., 19:20, 29 maj 2013. Anmäl

Håller med Floria 07:45 till fullo. Precis så!

mia, 16:23, 29 maj 2013. Anmäl

Hur jämlika och anti-jante vi än vill verka så är det bara så att eget beröm luktar illa. Det är bättre att förhålla sig ödmjuk eller iaf neutral. man kan ju känna glädje inom sig ändå. Har några bekanta på facebook som ständigt slår sig på bröstet och tycker att de är så bra, har det så bra, har så bra lön etc och det känns bara barnsligt och lite löjeväckande.

Nja, 16:22, 29 maj 2013. Anmäl

@Krösus, låt dem få tro det bara, le nöjt, säg nåt i stil med tack för ditt råd jag ska tänka på det och byt sen samtalsämne. Om någon däremot underskattar ens egna karaktärsegenskaper eller intelligens, kan man gott visa var man står och klämma till ordentligt.

VF, 09:53, 29 maj 2013. Anmäl

Det beror helt på hur man säger det. Man kan så klart nämna att man är mycket nöjd med sin arbetsmånad och ser fram emot en god lön, men pengar är känsligt och även när det är oskyldigt berättande kan det vara jobbigt för folk som har det sämre ställt att behöva höra alltför mycket prat om andras höga löner. Det kan även vara farligt då man riskerar att ses som snål ifall man inte bjuder på dittan och dattan - är du itne beredd att bjuda en vän med sämre län - hamen varför sitter du då och berättar om hur bra du tjänar?

Ullrika, 09:36, 29 maj 2013. Anmäl

Jag är så förbaskat trött på detta tjat om "jantelagen"! Folk fattar inte vad den egentligen står för...Nuförtiden används detta oftast som gnällig anledning att få skryta. Att tycka att folk som bara talar om sig själva, sig och sitt är skrytsamma och tråkiga har inte ett skvatt med jantelagen att göra. Jag tycker det är bra att man I Sverige inte gillar självskrytare. Att däremot berätta att man är glad över en utmärkelse och vilja dela detta med andra är ngt helt annat. Särskitl om man sen kan övergå till att glädjas med de andra över saker de är glada för.

Floria, 07:45, 29 maj 2013. Anmäl

Nej Meppe, det var inte den sorten jag menade. Det finns faktiskt manga som bara intresserar sig för sig själva, vill avlämna en massa som hänt personen ifraga (mycket väl även rent positiva saker), men inresset för motparten är omedelbart slut när denne vill berätta nagot. Da vänder personen ifraga sig snart om för att delge sina erfarenheter ett nytt offer eller far plötsligt brattom att göra nagot annat.

Anonym, 06:48, 29 maj 2013. Anmäl

Anser som Helena att framgàngsrika personer sällan visar behov av att skylta med det. Däremot kan man som framgàngsrik bli utsatt för avund och i svartsjukas ögon obefogat ses som skrytsam. Fördomar och avund är grunden till all hat och ondska.

Savoir vivre, 22:18, 28 maj 2013. Anmäl

Husesynskrav?

Fråga: Vi är ett svenskt par som i närmare trettio år varit bosatta utomlands. Ibland bjuder vi in vänner på platsen som har besök från Sverige. En del av dessa besökare känner vi inte alls och några endast ytligt.

Vårt hus har en ganska öppen planlösning, som innebär att man ser stora delar av det bara genom att titta sig omkring. Sovrummen har en särskild avdelning och dit är dörrarna stängda.

Nu till min undran: har märkt att många svenskar förväntar sig en rundtur av huset inklusive privata utrymmen. Är detta kutym i Sverige? Har ju bjudit in sällskapet på en måltid och erbjuder då trevlig samvaro men måste vi verkligen visa upp huset också ???

Svar:
Bevare mig väl! Denna ohämmade nyfikenhet! Faktiskt är jag benägen att kalla den svensk, min erfarenhet är att de gäster som har vuxit upp i exempelvis brittisk, amerikansk, fransk, tysk, italiensk kultur snarast skulle finna det genant att bege sig in i den privata sfär som andras sovrum och badrum utgör.

Så nej nej nej, du har inte minsta skyldighet att låta gästerna gå husesyn, oavsett de är svenska eller kommer någon annan stans ifrån. Har du generöst nog bjudit in dem så är det din sak att bestämma var i ditt hus de får sitta, stå och gå, en gäst har ingen rättighet att ”få se sig omkring”.

Om de säger det vanliga ”åh så fint ni bor, kan jag gå runt och titta mer?” så svarar du ”kul att du gillar det, härifrån ser du allt utom våra privata rum”.
Fattar inte de supernyfikna gästerna vad du säger så säg det om igen ”det som inte syns härifrån är som sagt privat”.

För det är väl ändå inte så, hemska tanke, att dessa gäster självmant öppnar stängda dörrar (undantaget toalettdörren) i någon annans hem?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (46)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 46

Jenny: Säg bara som andra har föreslagit: "Oj, gå inte in dit, det är så rörigt!" De allra flesta har vett att inte göra det då, och antar att det helt enkelt är så. Jag går gärna en snabb husesyn hos nya bekanta eller i vänners nya lägenhet eller villa, men behöver inte veta och se allt! Och snokar så klart inte, det är självklart. Förstår dock inte hur man kan vara helt ointresserad, då känns det som man inte bryr sig om den/de man hälsar på.

Maja G, 23:33, 2 juni 2013. Anmäl

Jag känner mig en smula tudelad i den här frågan, för å ena sidan förstår jag mycket väl att gäster gärna kan vilja se sig omkring, särskilt om det är en lägenhet eller ett hus som de aldrig tidigare besökt. Å andra sidan förstår jag också att alla kanske inte gärna vill visa upp sina sovrum. Om jag hade gäster och vi satt och fikade eller åt middag i köket eller vardagsrummet, så skulle jag nog bli ganska förvånad om en gäst frågade om han eller hon fick se mitt sovrum. Problemet är väl hur man säger nej utan att man verkar otrevlig. Kanske folk tror att man har något att dölja där inne, eftersom de inte fick gå in där?

Jenny, 02:18, 2 juni 2013. Anmäl

Vickan! jag förstår inte. Vad gjorde din killes brors frus kompis ensam i er bostad? Eller bor du i din killes föräldrahem? I så fall förstår jag att det är svårt med ett fungerande privatliv. Jag tror att många fler än svenskar går "husesyn". Det är ingen unik vana.

Cajsa, 17:07, 29 maj 2013. Anmäl

Haha, senast iforrgar hade min pojkvans brors frus kompis(!) blivit inbjuden utan min och min pojkvans vetskap att kika in i vart sovrum av broderns fru, det fick vi reda pa efterat 'Hoppas att det inte gjorde nagot?...' (kan tillagga att jag bor i Storbritannien och jag ar den ende svensken i sammanhanget, min pojkvan med familj ar engelska. Likadant var det nar hans moster gick husesyn och t.om. hade mage att tala om for oss att 'sadana dar bocker borde du plocka undan sa att inte din mamma ser' (jag hade faft en bok med erotiska noveller genom en hemlig julklappsutdelning, men det hade ju mostern inte med att gora), sa nej, husesyn ar verkligen enligt min erfarenhet iallafall inte en svensk forteelse. Forvisso har jag egentligen ingenting emot att folk ser sig om, men en forvarning ar ju bra att fa, sarskilt om man har erotiska novellsamlingar eller annat framme ... =)

Vickan, 00:28, 29 maj 2013. Anmäl

@nyfiken: Jag tror i och för sig att jag är ganska lätt att lära känna även om man inte öppnar mina badrumsskåp eller kikar in i mitt stökiga sovrum. Mitt hem är jättepersonligt även utan dessa inblickar, jag lovar! Personligheten står ju inte att finna just där och enbart där - ja hör och häpna, man kan till och med lära känna en människa mycket väl utan att ha sett hennes lägenhet alls. Så jag köper inte alls argumentet att det på något vis skulle vara lättare att lära känna någon för att man får titta in i just de där uttrymmena som man kanske helst inte visar upp.

HR, 18:58, 28 maj 2013. Anmäl

Jag förstår inte alls att detta skulle vara ett problem. Jag och min man bor i en trea. Vi brukar inte alltid städa vårt sovrum inför besök och då inte heller visa upp det. Ibland känner vi inte att kontoret heller är representabelt och visar då inte det heller. När vi har gäster för första gången brukar de nästan alltid vilja se vårt hem. Vi brukar visa de ytor vi vill visa. Peka ut toaletten, visa vardagsrum, kök balkong och ev gästrummet. Sen avslutar vi visningen och bjuder gästerna att sitta ner. Om de mot förmodan frågar om något ytterligare rum så brukar det inte vara värre än att ursäktande säga att det är lite rörigt och låta det vara. Jag tror aldrig att jag har varit med om att någon tjatar mer är så, och skulle de göra det så är det ju mest ohyfsat för att de innebär att en uttrycklig önskan inte respekteras.

E, 18:09, 28 maj 2013. Anmäl

Jag haaller med "Utomlandsboende sedan ett halvt sekel snart, 01:45, 28 maj 2013" - och jag visar gärna stolt upp mitt hem som man här tycker är vääääldigt Svensk !. Visst är det intressant att se hur andra människor lever, - det kan man väl bjuda paa?

Anonym, 13:19, 28 maj 2013. Anmäl

Är inte hela vitsen med husesyn att få ett hum om vem personen är, typ kolla igenom bokhyllan eller vad som står på kylskåpet, alt. badrumsskåpet? ;) Det är ju spännande och mer av en vänskaplig gest att man är nyfiken. Läste om ngn som proppat badrumsskåpet fullt med pingisbollar vilket kanske kan hjälpa den privata. Det blir förstås roligare om personen har något av sin personlighet i hemmet och inte förvandlat allt till en bostadsrättsannons med anonyma Kallor överallt. Nyfikenhet är hälsosamt.

nyfiken, 12:29, 28 maj 2013. Anmäl

Även jag har enbart mött motsatsen, dvs att någon man hälsar på gärna vill visa runt i alla vrår. Jag är inte särskilt intresserad av heminredning, men följer ändå med och visar ett artigt intresse för det värden vill visa upp. Att någon som hälsat på mig skulle "rota runt" överallt har jag aldrig upplevt.

Anonym, 12:18, 28 maj 2013. Anmäl

Har råkat ut för detta många gånger, men håller med om att det inte är någon speciell svensk vana. Har i perioder av mitt liv haft mycket internationellt/representativt umgänge. En del månniskor - både från Sverige och från andra länder - är burdusa i sitt husesynsbeteende (öppnar utan att knacka dörren till sovrum där en tonåring ligger sjuk...) men värst har folk från Kina varit. Man har öppnat min kylskåpsdörr och tagit foton och gått ned i källaren för att kolla och fotografera trots att jag försökt spärra dörren till källartrappan. Så det har inte hjälpt med den typ av artiga svar/påpekanden som MR rekommenderar.

Frida K, 07:48, 28 maj 2013. Anmäl

Kavajkavaj?

Fråga: Jag är en enkel man som faktiskt aldrig varit på en sammankomst där det ställts krav på klädseln. Men nu är det dags. Bröllop. Klädkod: Kavaj.

Jag har en svart kavaj någonstans i någon garderob som jag säkert kan hitta. Men sedan? Betyder kavaj kavaj? Räcker det i så fall med kavaj? Eller förväntas man ha slips? Och mörka byxor? Eller duger det med blå jeans, så länge man har kavaj?

Svar: Kavaj som klädkod innebär att en man har en hel kostym, alltså byxor och kavaj som hör ihop. Har du ett par svarta byxor som passar ihop med din svarta kavaj så kan du ha detta som kostym. Ljus eller vit skjorta, sidenslips, svarta skor – så är du korrekt klädd för klädkoden Kavaj.

Tyvärr måste jag svara dig att kavaj och jeans inte är vad som avses med klädsel Kavaj.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (19)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 19

@Mamma 09.16 skriver att man inte får ha vit skjorta på bröllop, och Magdalena Ribbing håller med i en senare kommentar. Men i svaret till frågeställaren är svaret att vit skjorta går bra. Vad gäller egentligen?

J., 12:29, 6 juni 2013. Anmäl

Hej det finns två tillfällen då man inte har jeans - det ena är begravning och det andra är bröllop. fia

Anonym, 18:15, 28 maj 2013. Anmäl

MAGDALENA SVARAR ÄNNU EN GÅNG: @trötter 20.24: Kanske missuppfattade du mitt svar på din rimliga fråga om svart kostym; svaret var inte ett skämt. Jag skrev "gåbortsklädsel i den levande meningen" eftersom det var så mycket tal om begravningskostym och jag brukar passa på att leka lite med orden om det finns en möjlighet därtill. Det har jag alltid gjort, vilket du som en av många och välkomna spaltstamgäster känner till. Men det är inte jag som skapar etikettregler. I mina svar redogör jag för vad som allmänt uppfattas som vedertaget korrekt och försöker också förklara varför en del så kallade regler inte gäller - och vilka som är viktiga att behålla. Du har rätt i att den som har vett inte klär sig i hemmakläder på fest, något annat skulle jag aldrig svara. Men man gör som man vill - fast det är praktiskt att känna till spelreglerna även om man bestämmer sig för att bryta mot dem.

Magdalena Ribbing, 20:45, 27 maj 2013. Anmäl

Man måste väl få ställa en befogad fråga, när det nu visar sig att regeln tummas på utan att bemötas av skratt och "levande mening"... Detta bevisar väl på sätt och vis att etikettspalten kör på tre hjul nu. Tonen är inte saklig längre. För övrigt kan jag hålla med kommentaren som någon skrev att klädkoder är löjliga, har man minsta vett så klär man sig inte i trasiga mysbyxor på ett bröllop. Den så hyllade (?) "egna stilen" kan väl isf få fritt spelrum? Jag tycker nog att regler som tummats på spelat ut sin roll. Läser inte så ofta här nu heller, eftersom jag inte vet när ens MR är saklig längre. Ledsen för det.

trötter, 20:24, 27 maj 2013. Anmäl

Jag tycker att det är trist med klädkoder till privata fester som gör att gäster blir tvungna att antingen avstå från att delta eller att köpa sig klädsel som de inte är vana vid så att de sannolikt känner sig obekväma och som på maskerad istället för att naturligt kunna umgås med festsällskapet så som de är. När jag precis hade slutat med skolan blev jag bjuden till en mottagning av den bayerska statsregeringen med klädkod mörk kostym. Vid den tiden ägde jag inte ens en slips. Jag tackade nej eftersom jag tyckte att vem som bjuder mig med denna klädkod, den vill inte se mig, den vill bara se min klädsel. Särskilt när festen är privat borde det nog inte finnas någon tvivel på att brudparet vill se gästen.

FS Hyfsanpassad, 14:31, 27 maj 2013. Anmäl

FS. det finns fina kostymer till en billig penning på myrorna, röda korset etc.

Sven, 11:00, 27 maj 2013. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Ckarion och Faxeman: tack för era uppmuntrande och generösa ord! @Hm 07.33: jo, det går förträffligt med ljust grå eller mellanblå kostym till klädsel Kavaj, det var slarvigt av mig att inte skriva det, men jag var helt inne på frågeställarens svarta kavaj. @Mamma 09.16: perfekt analys och beskrivning - hade inte kunnat göra den bättre själv!

Magdalena Ribbing, 09:22, 27 maj 2013. Anmäl

@Hm, 07:33: En mörk kostym kan vara helsvart men även svart med smala grå ränder eller att det svarta tyget är vävt med olika täthet/glansighet osv så att det inte ser "jättesvart" ut om du förstår hur jag menar. Kostymer gjorda av dessa tyger skulle väl i strikta kretsar inte fungera på en begravning, där ska väl tyget företrädelsevis vara mattsvart och inte ha någon form av glansighet (rätta mig om jag tänker fel) men även här har väl klädselreglerna lättats upp en smula numera så att det kan vara ok om det är den enda kostymen man har. Mattsvart mörk kostym med helt slätt tyg och "enkla" knappar = begravning; mörk kostym med t ex tunna grå ränder, olik väv, fiskbensväv o likn = bröllop och övriga tillställningar där mörk kostym påbjuds. Sen är det väl även så att skjortan och slipsen gör skillnad; på ett bröllop har man inte vit skjorta och vit eller svart slips till utan man väljer en färgad/diskret mönstrad vit skjorta och/eller en färgad slips.

Mamma, 09:16, 27 maj 2013. Anmäl

Om mörkt blå/ mörkt grå kostym = kavaj, vad är då mörk kostym? Går det inte med t.ex. ljust grå kostym till klädkoden kavaj, i synnerhet som det handlar om sommarbröllop? Det här problemet är visserligen inte mitt, men varför någon vill ha svart kostym om det inte rör sig om begravning förstår jag inte. Begravningsentreprenör eller mormonpredikant relaterar jag till då.

Hm, 07:33, 27 maj 2013. Anmäl

Hej, jag är en trogen spaltläsare - Ribbingknarkare har jag förstått att vi kallas - som aldrig någonsin kommenterat förut. Men nu kunde jag inte hålla mig längre. "Gåbortsklädsel i den levande meningen" - Magdalena, du är fullständigt obetalbar! Både innehållet i dina kloka svar och ditt suveräna handlag med språket gör denna spalt till en sann njutning. Lova att du aldrig någonsin lägger ner den!

Faxeman, 20:20, 26 maj 2013. Anmäl

Toaletteskort?

Fråga: Det stundas studentbal för min del och jag undrar hur det ligger till med etiketten där. I inbjudan dit har det bifogats en etikettsida som jag delvis ställer mig kritisk till.

I den står det att man ska eskortera bordsdamen till toaletten. Ska man följa med sin bordsdam var hon än går under middagen? (Verkar för övrigt märkligt att man ska ta toalettpauser just under middagen).

Svar: Vad är det för fånigheter? Tråkigt att sådana dumma påståenden förekommer som något slags information till gäster!

Vill man vara väluppfostrad reser man sig inte från bordet vid en formellare måltidsbjudning innan värdpersonen har gjort det och därmed markerat att måltiden är över. Men den som för att hindra en olycka absolut måste lämna bordet gör det så diskret som möjligt, och verkligen inte i sällskap med sin bordspartner. Du tänker helt rätt!
För den delen, du är man och enligt den knäppa etikettsidan som du har fått ska du alltså följa din bordsdam till toaletten – men ska hon följa med dig om du måste gå till herrtoaletten? Och vänta där utanför på dig? I jämställdhetens tidevarv?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (40)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 40

Det var den underligaste "etikettregel" jag någonsin hört faktiskt! Följa damen till toaletten?! Varför i hela fridens namn skulle det behövas? Vem vill ha någon ståendes utanför när man uträttar privata behov? Och hur tar man upp detta under middagen? "Jag måste besöka toaletten, så nu får du sluta äta och följa med mig" ?!?!

Jenny, 02:24, 2 juni 2013. Anmäl

Konstig tanke från värdarnas sida. Skulle det vara bättre att två av gästerna försvinner från bordet samtidigt än att bara en går i väg lite diskret.

Anonym, 10:00, 27 maj 2013. Anmäl

Å - jag önskar jag finge gå på bal med Gris-Greger...

Anonym, 11:08, 25 maj 2013. Anmäl

Jag tror jag skulle be min bordskavaljer att strunta i den påbjudna etiketten, eftersom det skulle kännas mycket obehagligt att veta att killen står utanför. Man skulle oroa sig mer för vad som eventuellt kunde höras och börja bli paranoid ifall man borde försöka skynda sig så att han inte börjar undra om jag har magknip eller diarré... Så jag skulle nog diskret säga: "Nej tack, sitt kvar du." "Ja, jag vet att vi fått anvisningar om detta - jag vore tacksam om du ville bortse från det i det här fallet..."

En kvinnas perspektiv, 08:03, 25 maj 2013. Anmäl

Mina föräldrar var inkvarterade pà hotell i ett festsammanhang ,sent 50-tal. "Gubbarna" satt och groggade i en svit och damerna började bli otàliga. De fick idén att flytta skylten till damtoaletten dit . Herrarna fick till sin förvàning se en ström av damer springa förbi och använda sig av svitens toa!

Toalettanvisning, 02:13, 25 maj 2013. Anmäl

Ansipansi: Bor i Finland och har aldrig hört om att man måste eskortera någon till toaletten, vet inte ens varför något sådant skulle vara nödvändigt.

Rolle, 00:17, 25 maj 2013. Anmäl

Det finns iga damer längre?hen klarar sig nog själv?

Anonym, 23:55, 24 maj 2013. Anmäl

Det finns inga damer längre ?Hen klarar sig väl själv?

Anonym, 23:53, 24 maj 2013. Anmäl

Anonym, 17:56, Skitprat. I det här fallet behöver man inte "ta seden dit man kommer". Varför skulle vuxna kvinnor behöva "manlig escort" till klosetten - år 2013? Vad skulle heterokarln där kunna bidra med? Gräva under balkjolen för att "diskret" hålla tummen för när "hennes förnämhet" rusar på dass för att släppa en motvillig fis- mitt i middan? Sen då, bör "fröken förnäm" då efteråt stå och vänta utanför herrklosetten medans "kavaljeren" tvättar tummen och de söta tu sen återvänder till middagsbordet och låtsas att absolut, absolut ingenting har hänt. Lagom till nästa halvtimmeslånga middagstal.. medans maten kallnar? Tur att det finns korvkiosker om man är hungrig. MR har helt rätt här.

Exodus, 23:07, 24 maj 2013. Anmäl

Var får folk alla idiotiska ideér ifrån. Självklart har MR rätt i den här frågan. Toabesök är en ren privatsak, om man behöver pinka under en middagssittning så ursäktar man sig och avlägsnar sig DISKRET och man babblar INTE om att man ska gå på toa. Man håller tyst om saken. Likaså smyger man sig tillbaka lika diskret när man återvänder till middagsbordet.

V, 20:43, 24 maj 2013. Anmäl

Märkesskryt?

Fråga: Har en fråga som diskuterats flitigt på många håll; huruvida man ska eller inte ska ta bort klistermärken på glas och porslin. Klassiska exemplet är väl de mycket populära Iittalaglasen. För mig är det en lika stor självklarhet som att sprätta bort märkesetiketten på kavajärmen och tänker att om det vore en del av designen skulle loggan vara ditmålad och inte påklistrad. Är det upp till var och en, eller är det märkesskryteri att lämna klisterlapparna på?

Svar: Gammal god fråga! Den har dryftats åtskilliga gånger i spalten, alltid med svaret från mig att klistermärkena ska tas bort. När man äger föremålet ifråga har man ingen anledning att göra reklam för tillverkaren genom det reklammärke som det ju är frågan om, precis som du skriver med tillverkarmärken på kläder (där dessa inte utgör en dekorativ detalj).

Men läsarna är ofta av en annan uppfattning, många anser att klistermärken är bra att ha kvar vid vidareförsäljning. Eller som information till gästerna om vilket fint ursprung glasen har, alltså skryt.

Själv funderar jag ibland på vilket fantastiskt effektivt klister glasbruken har, dessa märken sitter som gjutna och det krävs aceton och skalpell för att få bort dem.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (75)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 75

Har aldrig varit någon märkesperson och tillhör "latmaskarna" när det gäller det mesta kring märken av olika slag. Glömmer ofta att ta bort prislappar på böcker och saker, om det inte är så att jag ska ge bort det! Då är jag noggrann att ta bort Vilket kanske beror på att min farmor alltid lät prislappen vara kvar på julklapparna men hade rivit av extrapsilappen så att det skulle se dyrare ut än det var! (såg lite röda kanter på prislappen...). De få gånger i livet som jag har köpt något hantverk tycker jag dock det är roligt att veta vad man köpt för något, eftersom det riskerar att falla ur minnet. Kanske man senare i livet vill komplettera glaset/skålen/servisen. Så jag skulle aldrig ägna en massa tid åt att ta bort ett märke för andras skull, men inte heller hanågon avsikt att skryta genom att ha det kvar.

Mysen, 17:55, 5 juni 2013. Anmäl

@Eliza, 23:13: Bra tips om tvättrådslappar!

Anonym, 09:49, 3 juni 2013. Anmäl

Jag tror inte att det går att säga att alla som har klistermärkena kvar skryter utan det är nog en blandning av "skrytmånsar" och "latmaskar". :-D Men det finns vissa skrytmånsar som till och med gör sig besväret att byta ut 2:a sorteringsklistermärket mot 1:a sortering. Hur blir värderingen då vid en auktion? Ja detta är helt sant då en av mina bekanta berättat att någon de känner har tillgång till olika klistermärken och ger dem 1:a sorteringsmärken att byta till. Jag tror inte att de är ensamma om detta handhavande, då fler vill visa upp sina "dyra" glas med skrynkligt klistermärke. ;-) Så nu får ni som är intresserade av att vissa upp "rätt" sortering eller ni som är nyfikna, googla på vilket märke som visar vilken sortering märkena står för. =-D En annan undran är det där ang värdering. Det finns de som sorterar glas, porslin och andra div ting i 1:a och 2:a sortering och sedan märker med respektive klistermärke. Hur kommer det då sig att glasexperterna behöver en klisterlapp som berättar vilken kvalitet t ex glaset har? Hmm expert var det ju..eller?? ;-) Jag tar bort alla klistermärken på det jag köper och som jag använder t ex glas, skor, glasögon, möbler m.m. Så länge jag inte skadar själva tinget. Obs! Klistermärken som FS frågar om! Dekaler och sidenband, tvättråd och andra reklamdetaljer tar jag bort så länge det inte förstör tinget. Tvättråd som jag klippt bort från t ex prydnadskuddar, filtar, kläder eller sjalar tejpar jag fast på ett A4-papper och skriver upp vad det tillhör för något. A4-pappret har jag sedan tejpat upp på insidan av en garderobsdörr. Så tvättar jag rätt och slipper den fula lappen! :-) Jag hoppas drycken smakar, trots klistermärke eller ej! :-D Skål!

Eliza, 23:13, 2 juni 2013. Anmäl

Som svar på Anonyms fråga: Jag köper inte glas, utan har ibland fått dem i present. Och visst har du rätt, glas är ju glas, så det det är med kvalitet var kanske ett något irrelevant argument. Men jag har redan förklarat att en märkeslapp med ett dyrt namn på får mig att känna mig lite smålyxig vardagen. Sen kan man ju argumentera att det är fånigt och ologiskt och allt möjligt, men det kommer inte ändra på faktum att så känner jag. Och jag menar då att man helt enkelt själv får avväga om man vill ha lappen kvar eller inte.

Ullrika, 07:55, 2 juni 2013. Anmäl

Mina Kosta Boda, Iitala och "andra" Orrefors-lappar fàr sitta kvar sà länge de hàller. Som utlandsboende är jag en stolt och varm företalare för nordisk design. Skyltar däremot inte klädesväg där det gàr att undvika. Inte lätt att finna kvalitetsplagg utan logo. Burberry, Lacoste m.m. det stàr liksom pà.. Men man är inte tvungen att sprätta omkring med en handväska där logot är invävt om man inte är fashion-victime. Kvalitet och elegans är inte en kostnadsfràga.

Savoir vivre, 00:29, 2 juni 2013. Anmäl

Ullrika 16:57 Fast vad är då vitsen att betala flera hundra mer för ett glas från Kosta eller Orrefors än ett billigt anonymt. Det håller förmodligen inte bättre, glas är ju alltid glas. Ser man som du säger ingen skillnad varför då köpa ett mycket dyrare glas?

Anonym, 15:58, 1 juni 2013. Anmäl

@Anonym 14:06: Alla är inte intresserade av design. Själv är jag halvintresserad, men kan absolut inte se skillnad på en äkta kostaboda och en välgjord kopia om inte lappen sitter kvar, och det är väl ingen skam i det? Det är dock just därför jag INTE vill köpa mina glas i lågprisbutiker, för oss som inte är experter är märkeslappen en garanti för att vi köper kvalitet (eller borde vara det).

Ullrika, 16:57, 31 maj 2013. Anmäl

Ullrika 11:24 De flesta som är intresserade av design känner faktiskt igen fabrikatet utan klisterlappar kvar.Köper man tex Kosta vinglas så gör man väl det pga designen och kvaliten, inte just för att det är Kosta. Ser man ingen skillnad på exklusiva glas kan man ju lika gärna köpa sina glas i lågprisbutik.

Anonym, 14:06, 31 maj 2013. Anmäl

@Maggie: Nej, jag tror inte att de flesta med en snabb blick kan avgöra om en skål är dyr eller billig om de inte verkligen går fram och verkligen inspekterar. Men nu menade jag mest att det är för min egen skull jag tycker om att behålla lapparna på, det får mig att känna mig lite fånigt smålyxig. Och självklart kan man hitta värdefulla saker på loppis, jag menade inte detta så ordagrant. Min poäng är att man får ta det goda med det onda - om lappen är avtagbar och man väljer att ha kvar den så får man väl stå ut med att andra kanske tycker att man försöker skryta - och väljer man att ta bort lappen får man ta att det kanske inte alltid går fram vilken dyr pryl man har.

Ullrika, 11:24, 30 maj 2013. Anmäl

@Ulrika, underskattar du inte folk när du tror att de inte skulle se skillnad på kvalitet, tror du? F.ö. kan man hitta mycket värdefulla saker på loppisar.

Maggs, 10:01, 30 maj 2013. Anmäl

Lyckönskningsfel?

Fråga: En gammal vän till mig från universitetet gifte sig. Vi bor rätt långt ifrån varandra och har minimal kontakt nuförtiden men vi var goda vänner på den tiden det begav sig. Jag var inte bjuden på bröllopet och var varken förvånad eller på något sätt förolämpad över detta.
Hursomhelst, jag fick höra om bröllopet av en gemensam vän och funderade på om jag skulle skicka ett kort eller ett telegram för att lyckönska brudparet. Jag blev dock avrådd från att göra detta eftersom det skulle kunna tas som en pik mot brudparet om att jag inte var bjuden. Detta var ju alls inte min avsikt och jag avstod därför från gratulationer.
Men nog borde man väl kunna skicka en gratulation även om man inte är bjuden på en tillställning? Finns det något bra sätt man kan formulera sig på för att markera att man bara vill just lyckönska och alls inte menar det som en pik? Eller är det bättre att låta bli det helt för att undvika missförstånd?

Svar:
Tråkigt korttänkande vän som avrådde från lyckönskande! Självklart kan den som vill, bjuden eller ej, skicka ett telegram eller kort till ett brudpar. Det är en naturlig och given vänlighet som inte kan missförstås.

”Varmaste lyckönskningar” räcker som text och kan aldrig någonsin ses som en pik! Skulle man skriva ”grattis, hoppas festen var rolig, hade gärna varit där” så skulle de vara en annan sak.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (20)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 20

Test 1 , ag

interaktiv.sakerhet, 15:03, 5 juni 2013. Anmäl

Den gamle kompisen blir förstås ännu gladare om man till gratulationerna fogar några personliga rader om hur man har det för egen del numera.

Ju gladare vi blir, 08:01, 24 maj 2013. Anmäl

Så sorgligt att din bekant sade så. Jag tycker absolut att man kan höra av sig med ett fint kort och framföra lyckönskningar. Det hade jag gjort! Men visst kan det vara känsligt men det är väl mer om man bor i samma stad och umgås men inte blev bjuden. Det hände mig när min dåvarande bästa vän gifte sig. efteråt fick jag veta det via facebook och att alla i vår bekantskap varit med utom jag.. DET kändes genom många lager hud. Men har man som ni inte umgåtts på flera år så är det bara roligt att få ett kort. Kanske ni tom får en närmare vänskap av det..?

Ninja, 21:24, 23 maj 2013. Anmäl

Att vara så otroligt negativ och bitter klockan 07:15 kan inte vara lätt. Man måste nästa träna för det. Vanliga människor har en mer positiv syn på livet.

Anonym, 18:32, 23 maj 2013. Anmäl

helenas hämndlystnad är hemsk

Anonym, 17:28, 23 maj 2013. Anmäl

Oj, jag har aldrig ens tänkt tanken att ett brudpar kan ta illa upp av en lyckönskning! Jag har flera gånger skickat vackra kort/hälsningar till brudpar, vilkas bröllop jag inte varit bjuden på. Det verkar ha varit uppskattat, som tur verkar inte min bekantskapskrets vara speciellt snarstucken... Jag har aldrig tagit illa upp över att inte ha blivit inbjuden till något bröllop, jag fattar att man inte kan bjuda alla. Har man inte setts på några år/hållit kontakten på annat sätt, är man långtifrån självskriven som gäst.

Bubblan, 16:10, 23 maj 2013. Anmäl

@Anonym, 13:46: En del blir sura över att bli bjudna på bröllop också: "Hur har de mage att bjuda oss. De måste ju ändå veta att vi inte kan komma."

Paulina, 15:24, 23 maj 2013. Anmäl

Konstigt att folk läser in pikar i en lyckönskning bara för att man inte blivit bjuden till en bröllopsfest. Visste inte att man skulle tolka trevligheter på det bittra och misstänksamma sättet, är glad över att jag är så naiv att jag litar på att det som sägs är det som menas.

Anonym, 13:46, 23 maj 2013. Anmäl

Vi fick också lyckönskningar från många som inte var bjudna till vårt bröllop, och det var jättetrevligt! Hoppas FS skriver några ord til sin gamle vän. Som någon säger nedan, att få ett "äkta" brev i lådan är inte vardagligt numera, men något man verkligen uppskattar.

fru Anna, 12:22, 23 maj 2013. Anmäl

Helena, det var det mest patetiska jag nånsin hört, men du är nog rätt ensam om din tolkning. Förutsatt att den gamla vänskapen inte blev uttryckligen uppsagd, så kan det bara bli väldigt uppskattat med gratulationer.

VF, 10:27, 23 maj 2013. Anmäl

Skjutsersättning?

Fråga: Jag har inte någon bil och har svårt för att åka buss så jag får ibland hjälp med skjuts, det är jättesnällt! Min fråga är hur mycket ska man betala för skjuts, ibland betalar jag som vad bussen skulle kostat. Men jag har upptäckt att en del spelar ett spel och säger ”oh nej jag ska ingenting ha!”

Jag har bestämt mig för att gå efter vad folk säger och inte hålla på med dolda budskap. Men senare har jag blivit upplyst om att dom bara säger så.

Självklart så vill jag betala. När jag bodde uppåt landet så delade vi alltid på bensinpengarna. Vad är rätt?

Svar: Det är inte så viktigt vad du tycker om det du tror är andras ”spel” men som kan vara artighet. Det som betyder något är att det blir trevligt att erbjuda dig skjuts fler gånger! Alltså säger du ungefär ”jag vill verkligen betala för den här skjutsen.” Om då bilägaren säger ”nej, det behövs inte”, så svarar du att i så fall vill du veta vilket slags blommor/vin de tycker om så att du kan ge dem rätt sort som ersättning. Och så gör du det.

Andra har ingen egentlig anledning att skjutsa dig, som du förstår, och därför är det helt rätt att göra som du tidigare har varit van vid, dela på kostnaden för bensinen åtminstone. Jag tycker att bilägare/skjutsare kan förstå detta och ta emot betalning för skjutsen, om den är längre än inom samma ort.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (57)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 57

"Hodie mihi, cras tibi" - Idag mig, i morgon dig, på latin. Med tjänster och gentjänster löser man ofta problemen med vem som är skyldig vem ersättning och för vad. Men ses man mer sällan, eller för längre resor, kan det vara rimligt att de medresande salar till ca halva bensinkostnaden. Den som lånar någons privata bil lämnar den lika självklart tillbaka hel, ren och fulltankad.

Blandade karameller, 21:00, 31 maj 2013. Anmäl

@Ulrika, det är därför många tar billigare intensivkurser på mindre orter. Kan vara bra att kolla upp statistiken på den körskola man tänker välja, hur stor andel som klarar uppkörningen, det skiljer tydligen mycket mellan olika skolor, så det är inte alltid det är eleven det är fel på... Sen finns det ju personer med extremt dåligt omdöme som aldrig får körkort av den anledningen och det är väl tur det. Man stöter ju på tillräckligt med dårar i trafiken ändå.

Anonym, 20:09, 31 maj 2013. Anmäl

@Maja G, tack du, men jag har varit här ett bra tag. Visst är det så, för jag gissar att det är så du menar, att där jobben finns är det ont om bostäder och vice versa. Växte själv upp i glesbygd med dåliga kommunikationer, hade jag inte kunnat ha bil hade jag fått flytta, vilket jag också gjorde senare. Tråkigt att en del inte tror sig om att kunna få den tillvaro de vill ha, man får väl ta ett steg i taget mot sina mål. Inte bara ge upp med motiveringen att det inte är lätt och vänta på att någon annan ska lösa ens problem.

Anonym, 20:00, 31 maj 2013. Anmäl

Ja, det där med att ta ansvar osv... I Sverige är det enormt dyrt att ta körkort. Dessutom är det tidskrävande och psykiskt utmattande. Har hört talas om folk (i Stockholmsområdet) som kört upp upp till 18 ggr. Jag, som inte har föräldrar som kunnat övningsköra med mig, fick ge ut upp emot 50 000 kronor för att ta körkort. Det är inte alla som har pengarna, eller tiden... Nu kommer säkert många säga att man är korkad om man behöver så många körlektioner / uppkörningar, men det köper inte jag.

Ullrika, 17:02, 31 maj 2013. Anmäl

Anonym 20.21. Välkommen till verkligheten, visst kan man till en del välja var man skall bo och arbeta, men har du inte hört talas om arbetslöshet och bostadsbrist? Att "ta ansvar" är inte alltid så lätt, börjar bli less på att höra att allt är ens eget fel! Kan f ö tala om att jag bor så jag kan cykla till jobbet och har tillgång till bil, men jag förstår att alla inte kan ha det så. Annars håller jag med om att skjutsa någon gång - inga problem, långt eller ofta - betala.

Maja G, 12:59, 31 maj 2013. Anmäl

@Anonym 20:07: Det du skriver är precis det som jag försökte få fram. Självklart är det aldrig egoistiskt att inte vilja skjutsa, om inte annat kan bilfärden till jobbet vara värdefull egentid för en del människor. Och absolut är alla vuxna skyldiga attt an ansvar för att skaffa fungerande färdmedel till och från jobbet och andra aktiviteter. Däremot MÅSTE man som bilförare våga säga ifrån - många människor tror att allt är okej annars. Och att insinuera räcker inte alltid eftersom skjuts ofta underlättar så enormt för den som inte har bil att jag tror folk lätt förlorar omdömet lite. Och att nån visar en sur min eller insinuerar men ändå fortsätter ställa upp är lite dubbla budskap, då kanske den skjutsberoende tänker att "jaja, han verkar lite motvillig, men jag fortsätter väl tills han verkligen säger stopp." Själv ställer jag gärna upp när det finns speciella skäl, men regelbundet skjutsande har jag aldrig ställt upp på då jag vill vara fri att komma och gå från jobbet när jag vill. Sen tänker jag så här, att har man inte bil och ska till en flygplats eller nåt så är det just för detta som det finns taxi...

Ullrika, 20:53, 30 maj 2013. Anmäl

@Maja G, man väljer väl själv var man bosätter sig och jobbar. Hur många har inte fått flytta för att kunna ta ett jobb. Kan eller vill man inte ha körkort och bil får man väl ordna sitt liv så att man kan ta allmänna kommunikationsmedel eller cykla/gå till jobbet. Att samåka under någon period får man nog se som en bonus, inte något man kan räkna med i all evighet. Man måste ju förstå att bilägare inte har någon automatisk skyldighet eller anledning att skjutsa. Om det inte handlar om nödsituationer.

Anonym, 20:21, 30 maj 2013. Anmäl

@Ulrika, det kan aldrig någonsin vara egoistiskt att inte ställa upp och skjutsa, tvärtom är det väldigt generöst att göra det. Annars håller jag med om att rak kommunikation alltid är bäst, men den som skjutsar och inte tar emot betalning räknar förmodligen med (och hintar om) att medåkaren ska lösa det på annat sätt. Om någon innan hon/han tagit ett jobb hon inte kan ta sig till på annat sätt gjort en överenskommelse med bilägaren att samåka och bilägaren sen bryter överenskommelsen är det verkligt dålig stil däremot. Då måste man ju bestämma innan att dela på kostnaderna, eller säga ifrån från början. För min del hade jag en "medåkare" som själv tog initiativ till att få åka med och det tyckte jag väl var ok från början och vi kom överens om att hon skulle betala halva bensinkostnaden, motvilligt från hennes sida eftersom hon ju var tvungen att ha busskort också(!). Hon betalade också vid ett par tillfällen, men det blev visst mer ointressant med tiden, så till slut tröttnade jag bara och sa att det var slutåkt. Innan dess hade hon haft synpunkter på min arbetstid och undrade om jag inte kunde åka senare så att hon kunde åka med hem också. Och klagat när jag varit ledig... Till saken hör att det fanns snabba direktbussar så det var inte i någon glesbygd utan allmäna kommunikationer. Det finns alla sorter... Har inget emot att skjutsa då och då om det passar, men hur kan någon få för sig att man kan kräva att bli skjutsad?... Kanske inte den listigaste metoden.

Anonym, 20:07, 30 maj 2013. Anmäl

@Annika: Men i de fallen är det kanske bäst att helt enkelt säga nej? Du radar upp en hel massa rationella och inte alls egoistiska orsaker till varför det är besvärligt för dig att skjutsa, så varför inte säga det? Den som ber om skjuts kommer inte förstå att det är jobbigt för dig att skjutsa om du inte talar om det, och sura miner eller insinuationer kanske inte räcker för att nån som verkligen behöver skjuts ska sluta be om det? Lite klarspråk kan dock vara det som får personen att ta tag i sin situation och skaffa körkort...

Ullrika, 13:48, 30 maj 2013. Anmäl

När jag skjutsar folk så är det inte pengarna som stör utan besväret det medför. Enstaka gånger är absolut inga problem men när folk börjar ta det förgivet att man ska skjutsa/hämta bara för att man har bil. Man får starta tidigare hemifrån, kanske ändra sina planer om man tänkt handla eller annat på hemvägen, köra omvägar...allt utan att den som ska bli skjutsad ägnar det extra besväret en tanke.

Annika, 13:28, 30 maj 2013. Anmäl