Svärmorsmedbjudande?

Fråga: Jag och min fästmö skall gifta oss och inbjudningarna är utskickade och osade. Vi blev dock lite förvånade när fästmöns halvbror (som vi träffar mycket sällan) i sitt svar sade att han och hans familj kommer samt hans svärmor. Det behöver väl knappast sägas men vi har inte bjudit svärmodern till vår dag.

Det finns en risk att om vi säger att hon inte är välkommen – vilket hon verkligen inte är – så kommer heller inte brodern och hans familj att komma. Hur kan vi lösa situationen?

Svar: Helt fel av halvbrodern att försöka få med sin svärmor! Ibland förstår man inte hur människor resonerar: denne släkting vill att hans svärmor som inte kan känna brudparet särskilt väl (eftersom ni ses så sällan utgår jag från att det är så) ska bjudas på bröllopet. Varför? Är det svärmor som har så starkt inflytande på sin familj att hon kan kräva detta? Är det halvbroderns fru som vill att hennes mor ska få en trevlig kväll? Oavsett orsak är det fel att förutsätta att man som inbjuden gäst kan medföra ytterligare en person. Så gör man absolut inte!

Den blivande bruden kan skriva eller mejla vänligt till halvbrodern och säga att inbjudan gäller honom och hans närmaste familj, de som står på inbjudan, men att det tyvärr inte finns utrymme för fler än dessa namngivna gäster (hoppas att ni har skrivit ut namnen på gästerna på själva inbjudan, inte som en del felaktigt gör, har namnen enbart på kuvertet).

Och blir denne halvbroder som ni ändå knappt umgås med sur för att hans svärmor inte får gå på gratiskalas till för henne obekanta personer så låt honom stanna hemma, det är hans val i så fall.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (56)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 56

Jag har en ettåring och vi ska inom kort på bröllop. Vi skulle aldrig få för oss att ta med barnet på bröllopet, fullständigt absurt. Barn i den åldern tar mycket uppmärksamhet och har absolut inte på bröllop att göra.

Balder, 12:06, 13 augusti 2013. Anmäl

Det är den festliga kvällsaktiviteten som blir problemet. Man förväntar sig inte närvaro av småbarn lika litet som när man går på nattklubb eller kasino. Det är något med tiden på dygnet, graden av festlighet, dans och alkohol som helt enkelt inte passar ihop med småbarn. Större barn kan sitta tillsammans utan tråkiga vuxna. Men självklart bestämmer brudparet hur festen ska arrangeras. Men tänk även på övriga gäster. Inte särskilt kul att som gäst ha en 5-åring som "bordsherre"! (Kan han exempelvis dansa?) Det hände mig att jag inför ett bröllop reste 80 mil, planerade/betalade biljett, hotell, tal, sång och present för att sedan sitta och konversera en 5-åring. Eller ännu tristare, ha en förälder tvärs över bordet som är fullt upptagen med att mata sin ettåring med ett mos. En förälder som varken ser eller hör något annat än ettåringen och är fullt koncentrerad på att ständigt peta in det där moset som efter varje sked hamnar vid sidan om munnen. Har varit med om dessa situationer och tycker att mos och småbarn inte går ihop med sidentaften. Vill man gärna ha barn med på festen kan man ju lägga bröllopet tidigare på dagen och kanske ha en picnic utan vuxendans och vin. Man kan helt enkelt avsiktligt skapa en familjefest och bjuda in till en sådan. Vad gäller själva vigseln kan man väl ha barn med bland åhörarna eftersom man gärna har små brudnäbbar i följet. Oförmågan att skaffa barnvakt är ett märkligt fenomen. Varje gång jag går till min mataffär ser jag på anslagstavlan lappar med erbjudanden från lokala barnvakter. Man kan lära känna några av dem, ta referenser, och planera litet. Större evenemang blir man bjuden till med god marginal och kan då avtala med en eller två av sina reguljära barnvakter om hjälp.

Gästen på festen, 12:20, 10 augusti 2013. Anmäl

Jag tror att brodern står under toffeln och att det är frun som vill ha mamma med.

Besserwisser, 07:32, 10 augusti 2013. Anmäl

Beran: Nej, man måste NATURLIGTVIS inte ha med sig sina barn i alla sammanhang, har någon påstått det? Angående nätverk så stämmer det tyvärr att folk ofta har sämre nätverk än förr. Man flyttar mer och mor- och farföräldrar jobbar längre och är inte alltid intresserade av att sitta barnvakt utan har sina egna karriärer och intressen.

Karl-Hampus, 11:52, 2 augusti 2013. Anmäl

Har verkligen alla så ont om nätverk i sin vardag att barnvaktproblemen blir oöverstigliga? Jag minns från min barndom hur mor- och farföräldrar samt mostrar och fastrar såg till oss när våra föräldrar var bortbjudna, likaså ställde våra föräldrar, syskon och kompisar upp för våra barn när vi var bortbjudna. Idag tar vi ofta hand om barnbarnen när våra barn är bjudna utan barn. Var ligger problemet? NATURLIGTVIS måste man inte alltid ha sina barn med sig i alla sammanhang!

Beran, 09:14, 2 augusti 2013. Anmäl

Håller med Åsa! Det är precis som att föräldrar blir sårade över att deras barn inte ska med överallt. De är ett mirakel men de klarar sig inte själva och då blir det självcentrerat av för'äldrar att precis alla hela tiden i alla sammanhang ska tycka att det är klart att baaaaaarnen ska vara med! NI älskar era barn förhoppningsvis över allt på jorden, men ALLA andra är inte kärringar bara för att de vill ha vuxet samtal vuxen kontakt och vuxen stämning på en fest. Däremot förstår jag fullkomligt att det kan vara svårt/dyrt för ensamstående föräldrar att få barnvakt. Verkligen.

Maria, 14:55, 1 augusti 2013. Anmäl

RE:Anonym 12:43. Tyvärr har du rätt. Vart är vi på väg? När blev det så här? Har det "alltid" varit så i någorlunda modern tid? Inte enligt min erfarenhet i alla fall. Men så är jag 50+. Kommentarer någon? MR? Kul med denna spalt och vissa andra i seriösa tidningar (SvD, DN, DI och några till säkert). Kommentarerna ger en inblick i hur folk tänker även om det kan bli "lite väl" under skydd av anonymiteten. Eller folk som är "troll" .

Peter, 14:09, 1 augusti 2013. Anmäl

@Peter, 12:40 De flesta av oss tänker väl som du men vissa har helt enkelt ingen skam i kroppen utan kan till och med kräva att få följa med som extra gäst utan att vara inbjudna.

Anonym, 12:43, 1 augusti 2013. Anmäl

Om man vänder lite på det hela. Hur bra kan det kännas att bli inbjuden till en fest/tillställning i "andra hand" och inte v inbjudaren? Och i värsta fall gå dit! Har man lite känsla själv tackar man naturligtvis nej. Speciellt om man har en "dum" och okunnig svärson även om han nog menar väl.

Peter, 12:40, 1 augusti 2013. Anmäl

Ang halvbroderns barn så står det i frågan att han svarat att han och hans familj tackat ja till bröllopet. Det låter lite långsökt att han skulle kallat sig själv och en fru/sambo för familj om det inte finns barn med i bilden. Då skulle väl svaret varit "Jag och min fru/sambo kommer". Jag får också känslan av texten att brudparet träffat eller kanske känner svärmodern och absolut inte vill ha henne med. De skriver att hon verkligen inte är välkommen, vilket tyder på att något hänt dem och svärmodern emellan. Spekulationer från min sida, men om det var pengar eller platsbrist så skulle de väl uttryckt sig annorlunda?. Oavsett vilket så får brudparet välja mellan att svärmor är med eller att halvbrodern tackar nej. Jag skulle ha valt det senare alternativet om jag absolut inte ville ha svärmor med.

Anonym, 12:37, 1 augusti 2013. Anmäl

Ringpris?

Fråga: Förlovning kom på tal och förlovningsringar i synnerhet. Någon påpekade att ringen ska ha ett värde motsvarande för brudgummen tre till fem månadslöner.

Detta låter för mig ur etikettperspektiv osannolikt. Istället låter det som ett amerikanskt PR-trick som kanske är påkommet av juvelerarbranschens lobbyism eller liknande.

Jag tycker att frågan är intressant, hur är det?

Svar: Några gånger har jag tagit upp denna fånighet i min spalt och förklarat att den ingår i framförallt amerikanska seder.

Förlovningsringens pris har inte någon sådan tradition i Europa och den amerikanska förmögenhetsuppvisningen i ringens ädelstenar är enligt min bestämda uppfattning löjlig. Är det pengarna man förlovar sig med, eller en människa?

Förlovningsringen har i svensk sed sedan mycket länge varit slät utan dekor. På senare decennier har den prytts med ädelstenar för de som önskar detta och har råd därmed.

Allt krasst resonerande angående värdet i en trohetsring är bortom den goda etiketten. Förlovningsringen ska inte betraktas som en redovisning av fästmannens lön. Den ska vara sådan att den kan bäras livet ut – och där stupar ringen med mycket stora ädelstenar på den praktiska användningen. Vem vill ha sin förlovningsring i bankfack för användning enbart på kalas? En varjedagsring ska tåla att brukas i arbete och vardagssysslor.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (70)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 70

Ja, jisses var kommer allt dumt ifrån nu för tiden?

Ulla-Bella min sekreterard, 14:17, 13 augusti 2013. Anmäl

Amanda: vi lever i SVERIGE, inte i USA och det är år 2013, inte 1947. Detta trams är inte reellt i dagens samhälle där vi gärna vill vara jämlika mellan könen, kvinnor i dag är inga fragila oskulder utan vi är kvinnor med egen vilja och - lön (för det mesta).

Ulla, 15:05, 10 augusti 2013. Anmäl

Var det Oscar Wilde som sade att en cyniker känner till priset pà allt men inte - det egentliga-affektionsvärdet?

Savoir vivre, 01:48, 10 augusti 2013. Anmäl

Hur många av brudens månadslöner ska brudgummens förlovningsring kosta...?

Robert W, 23:20, 8 augusti 2013. Anmäl

Hamnade i fel rubrik! Gäller gaffelföreträde ?

Savoir vivre, 00:09, 5 augusti 2013. Anmäl

I antika egyptien användes liknannde verktyg att ta mat ur kokande kärl. Runt 1056 medtog prinsessan Théodora Donkas detta bruk till norditalien till pastaförtäring. "Modet" spred sig till Frankrike med Catherine de Médicis pà femtonhundratalet. Man skar kokta päron med... Bruket àterinfördes av hennes son Henrik den tredje. Hans hov fick en gaffel till vänster om tallriken att spetsa matbitar pà, de sedan med fingrarna förde till munnen, man var rädd att skada mun och tänder. Kungen själv föredrog att äta med fingrarna...

Savoir vivre, 00:01, 5 augusti 2013. Anmäl

Amanda: allts inget vi behöver i dagens samhälle!

Anonym, 20:28, 4 augusti 2013. Anmäl

Det finns faktiskt ytterligare en förklaring än DeBeers annonskampanjer, intressant ur inte minst ett feministiskt perspektiv: förlovningsringarna började öka i värde redan innan DeBeers ' a diamond is forever' kampanj 1947, vilken troligen beror på att tiderna då var så pass liberala att kvinnor visserligen var oskulder intill förlovningen, men långt ifrån alltid på bröllopsdagen. En kvinna vars fästman lämnat henne hade alltså lågt 'andrahandsvärde' på äktenskapsmarknaden. Ringen var en försäkring, eller en sorts skadestånd, som kvinnan av hävd och senare också lagligen hade rätt att behålla vid en bruten förlovning. Värdet skulle därför stå i paritet med mannen, och förmodat också kvinnans, sociala status. En kvinna har förresten fortfarande rätt att behålla ringen efter en uppslagen förlovning i en del delstater.

Amanda, 16:40, 1 augusti 2013. Anmäl

Fabiola: Varför inte ge bort dina 6 ärvda släta guldringar till någon fattig, à la Karl Bertil Jonsson? Eller fråga nån Kardashian vad de skulle ha gjort? (Lite trist förstås att det inte satt en eller annan diamant på ringarna.)

Karin E, 16:34, 1 augusti 2013. Anmäl

Ja, tyvärr finnes de fornegyptiska trohets ringarna av förgänligt material bara kvar i form av bilder och inristningar. Men smycken- av guld bl.a.- kan man fortfarande beundra pà den permanenta Egyptiska utställningen, Le Louvre, Paris. En hisnande och rentav gripande " tidsresa" jag önskar alla intresserade!

Savoir vivre, 23:49, 31 juli 2013. Anmäl

Etikettspalten: Uteätarhyfs

Många ser ett krogbesök som en glädjestund – och så ska det vara. Svensk krogmat har förbättrats enormt på senare år, restaurangerna satsar på bekväm miljö och trevlig personal.
Det gäller att ta vara på trevligheten och öka den. Äter man i sällskap ska alla ta hänsyn till varandra.
När man har satt sig vid bordet är det trevligast om man väntar till dess att alla övriga har fått sin mat innan man börjar äta, om detta är möjligt. Genom att invänta varandra skapar man en värdefull gemensamhetskänsla: man visar att det viktigaste är samvaron, inte den rykande varma maten. Detta gäller bara om man är färre än tio- tolv personer vid samma bord.
Direkt olämpligt i ett sällskapligt sammanhang är att någon eller några bryr sig om sina mobiler under tiden som man äter och samtalar. Det visar ett barnsligt och pinsamt ointresse för de närvarande personerna. Sms:ande och surfande i andras närvaro är vanligare än man vill tro, och alltid lika löjligt. Bara akut kommunikation är okej, och då ska det vara viktigt!
Trevlighetsförstörande är slarvigt bordsskick såsom att stoppa kniven i munnen, slicka på sina fingrar eller ta mat med fingrarna, rapa, klia sig, prata med mat i munnen. Ett hyggligt bordsskick är en fantastisk hjälp för ens image som trevlig människa! Motsatsen gäller i högsta grad.
Och den som vill vara en angenäm medgäst låter bli att klaga på maten i äckelframkallande ordalag – det går i värsta fall an att säga att den här biffen inte var i toppklass, men inte att säga att den här biffen smakar skit.
En sak gör man absolut aldrig: berättar vad man tänker göra när man går på toaletten. Och en sak gör man absolut alltid: säger tack till personalen när man lämnar restaurangen.
Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (263)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 263

Enelie har nog nyligen haft en djupgående konflikt om detta med någon, och blir därför helt rabiat i frågan. Som ju flera har påpekat får hon gärna ha sin mobil, men man betackar sig då så småningom för hennes sällskap. Vars och ens frihet: man väljer hur man vill göra, men får finna sig i att andra har samma rätt att välja.

Anonym, 11:45, 5 augusti 2013. Anmäl

Bra sammanfattning, An Long! "When in Rome", etc. Till Emelie och andra som gärna använder mobilen - jag ser ingenstans att någon har något emot att man använder mobilen så mycket man vill - om alla i sällskapet tycker det är ok. Och det här med modernt och nytt - inget säger väl att något automatiskt är bra för att det är nytt? Det finns bra och dåliga nya normer, likväl som bra och dåliga gamla.

MG, 09:34, 5 augusti 2013. Anmäl

Socialt hyfs är att veta när tillfället passar att göra en viss sak. Dvs. att veta när jag kan peta mig i näsan (pyssla med mobilen, stoppa kniven i mun, rapa, mössa på inomhus, etc) och när jag inte kan. Man kan inte hävda att det är ok i alla situationer. Konfucius som levde för 2500 år sedan i ett land där umgängeskonst fortfarande är en dygd, sa (fritt översatt): "Man uppträder såsom det passar sig i sällskapet. Man lever såsom det anstår en man i sin ställning. Om man bor i ett annat land, lever man som det anstår en man i det landet." -Detta är umgängeskonst!

An Long, 09:56, 2 augusti 2013. Anmäl

@ Anonym, 17:47, 1 augusti 2013: Om du tycker att "diskussionen" bör upphöra kan du väl föregå med gott exempel och sluta skriva kommentarer i ämnet. Dessutom tycker jag att du skall använda ett "nick" så att man kan skilja dig från alla andra "Anonym".

Lasse, 19:48, 1 augusti 2013. Anmäl

jag känner mig verkligen mittemellan i den här frågan. Jag använder mobil och är jag i ett sällskap där flera kollar sina mobiler då och då så gör jag också det. Är jag däremot på en middag med en blandad grupp vad gäller mobilanvändande så låter jag mobilen vara i väskan. jag tror att det man kan uppfatta som löjligt är om någon tittar ner på sin mobil som om man inte fanns, då man de fakto sitter mittemot och tittar på personen. Jag blir aldrig sur om mina barn använder mobilen då vi träffas för vi känner ju varandra men är det en grupp där man inte träffas så ofta kan det signalera ointresse om man glor på mobilen. Jämför med om man är på en jobbintervju då man i de flesta fall inte tittar på mobilen. Själv tycker jag att det är avkopplande att läsa på mobilen osv, när man väntar på något och inget direkt samtal pågår, så det gör jag om övriga i sällskapet verkar ok med det. Lite intresse från båda håll vore bra kanske, som jag skrivit tidigare.

Pia, 18:44, 1 augusti 2013. Anmäl

Suck, suck, suck. Kan vi inte avbryta denna rundgång nu. Emelie är helt besatt av sin nalle och ok - fortsätt med då. Men en vacker dag upptäcker du att du inte har så många riktiga vänner omkring dig. Vill du hålla på med din nalle - gör det hemma. Du behöver väl inte gå på krogen och betala dyr nota när ditt enda sällskap ändå är din nalle. Slut för idag tack för idag!!

Anonym, 17:47, 1 augusti 2013. Anmäl

Tack för svar MR. Det kan hända att jag missförstår vad du skriver i ditt ursprungliga inlägg, jag uppfattade inte att det var din personliga åsikt det handlade om. Nu bad jag inte om en bokföring om de tillfällen du SETT någon hålla i en mobil, jag fick för mej att det var vid ditt egna bord "missbruket" skett men det spelar mindre roll. Däremot är jag nog av den åsikten att det som kan vara mindre viktigt för en person kan ha stor betydelse för någon annan och man kan ha olika syn på vad som är akut eller inte. Tekniken har gjort oss tillgängliga dygnet runt och en del väljer att vara det.Hur någon annan kan ha en åsikt om det förstår jag inte. Det är ju dennes val att vara tillgänglig och om sällskapet vid dennes bord tycker det är ok eller inte behöver väl knappast andra vid andra bord tycka något om? Inte helt omöjligt att det är en generationsfråga. Givetvis är ett missbrukande av mobil (vad det nu är??) en annan sak. Jag antar att man då har en ringsignal som stör, pratar högt etc. Men det är väl knappast någon som gör längre. Däremot kan jag hålla med om att det finns situationer där det är skönt att ingen har en mobil påslagen men återigen om någon har det så är det dennes val. Det är finns säkert att behov för det då. Jag har aldrig tänkt ordet löjlig om mobilanvändare men så är också en mobil ingen stor sak för mej.

Kajsa, 17:41, 1 augusti 2013. Anmäl

Personalen på en restaurang, som jag besöker då och då har satt i system att fördröja beställningarna, med 5-10 minuter till alla som missbrukar mobiler. Ett suveränt initiativ, tycker jag. Den krogen har fått många fler gäster sedan de började med detta.

Lena, 17:21, 1 augusti 2013. Anmäl

@Magdalena Ribbing, 09:08: Du får självklart tycka att mitt, Johans och alla andras mobilanvändning är löjlig, men du kanske kan visa hänsyn och inte förvänta dig att vi ska anpassa oss efter din personliga åsikt (speciellt inte eftersom den är baserad på de felaktiga antagandena att vi "leker" med mobilerna och att det beror på ointresse). Sen undrar jag detta: Du skriver själv att det är väldigt vanligt med mobilbruk på kaféer, restauranger etc., och jag kan lägga till att det är ovanligt att någon faktiskt reagerar negativt på det (förutom när det låter mycket). Kan man då inte säga att den allmänna normen just nu är att det faktiskt är okej, även om inte alla håller med?

Emelie, 17:08, 1 augusti 2013. Anmäl

"Du är ohyfsad som säger till mig." "Nej, du är ohyfsad som inte respekterar vedertagna regler." "Du kränker mig." "Väx upp, allt handlar inte om dig." "Vänta bara, jag ska minsann visa dig." "Gör som du vill, men mina applåder får du inte." "Du är dum." "Fortsätt lek du." Suck.

Anonym, 10:22, 1 augusti 2013. Anmäl

Servettslöseri?

Fråga: Var igår på finrestaurang. Varje gång någon i sällskapet lämnade bordet så fick den snabbt en ny servett. Det var stora fina välmanglade linneservetter så vi tyckte det var miljöovänligt och allmänt onödigt (restaurangen sade sig annars ha en miljöprofil med t ex härtappat vatten).
Varifrån kommer denna sed?

Svar: Servettbytande förekommer på en del riktigt charmanta restauranger: servetten för den som lämnar bordet tas genast bort och när gästen återkommer läggs en ren servett fram. Detta därför att en använd servett aldrig får läggas på ett bord där andra gäster fortsätter att äta, och av hygieniska skäl inte heller på stoppade stolar. Det är alltså mycket elegant att personalen byter servett. Som gäst får man försöka stå ut med detta.

Däremot är det inte särskilt elegant att lämna bordet medan måltiden pågår.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (28)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 28

Är väl fullkomligt självklart att man får servetten utbytt när man lämnar bordet? Har inte varit på en resturang som inte använder denna teknik.

VonKarl, 07:31, 7 augusti 2013. Anmäl

Lol, in your face frågeställare.

Balooba, 11:24, 1 augusti 2013. Anmäl

Alla servetter bör bytas ut av hygieniska skäl.

Savoir vivre, 01:02, 30 juli 2013. Anmäl

Med all respekt för miljövård tycker jag det låter trevligt att byta servetter när gästen reser sig. Jag är övertygad om att filosofin att "allt räknas" gör mer skada än nytta för miljön. Vi har inte tid att arbeta mot de stora utsläppen för att vi är upptagna av att diska plastburkar och återanvända servetter.

Sture, 23:03, 29 juli 2013. Anmäl

Kul att personalen byter servetten för att man inte skall lägga den på bordet och inte på stolen. Men var lägger man den tills personalen bytt den? Ger man den till en passerande medlem av personalen, eller?

LL, 14:30, 29 juli 2013. Anmäl

Underbart med finrestaurangens byten av linneservetter. Sverige kan även om somliga inte kan hålla sig.

utlandssvensk, 14:26, 28 juli 2013. Anmäl

@Albert E, 13:04, Jo det tycker jag man kan, men det skadar nog inte att något lite reflektera över miljön i sina göranden.

Adde, 10:41, 28 juli 2013. Anmäl

@TJ. Eftersom vi lever i ett samhälle där många av oss får vårt levebröd genom att sälja TJÄNSTER är det inte så märkligt att dessa tjänster blir allt fler. Vi vill ju alla försörja oss. Och om vi åker till ett ställe där befolkningen till stora delar lever på att sälja tjänster till turister så är det inte fel att låta dem utföra sitt arbete. Även om man i princip skulle kunna klara att städa sitt rum själv. Men vad skulle städerskan leva av när den "jämställda" svensken har hindrat henne att tjäna sina pengar.

SmSa, 06:57, 28 juli 2013. Anmäl

Servettslöseri på finkrogen (för att återgå till ämnet ;-) spelar väl i samma division som när varje toalettbesökare erbjuds en egen ny tyghandduk efter handtvätten. Dyrt att hålla med sånt? Säkert, men det syns på notan. Någon måste ju betala...

Blandade karameller, 17:32, 27 juli 2013. Anmäl

Kan man aldrig bara få göra något? Utan att behöva göra en fullständig miljökonsekvensanalys först...

Albert E, 13:04, 27 juli 2013. Anmäl

Förvägsfödelsefest?

Fråga: Jag har en fråga angående det nya fenomenet som uppkommit i Sverige sprunget från USA: Babyshowers. Jag är i yngre trettioårsåldern och många i min vänkrets är gravida. Ett flertal har bjudit in till så kallade babyshowers där man ska fira den blivande modern. Det kan vara en väninna till den blivande modern som bjuder in till överraskningsfest för mamman ungefär som en möhippa, men allt vanligare är att den blivande modern själv bjuder in till babyshower.

På showern så leker man lekar om graviditeter och barn och äter mat, lekarna har varit allt från att mäta babymagen till att skriva hälsningar till babyn och något extra fånigt i form av ”gissa bajset” då man mosar olika sorters mat i blöjor och får gissa vad det är. Själv tycker jag detta fenomen är riktigt pinsamt och ointressant efter som jag är intresserad av mina vänner men inte hur stora deras magar är eller vill skriva hälsningar till barn som inte ens fötts. Men eftersom jag vill vara en stöttande och bra vän så håller jag tyst om detta.

På dessa fester är det förväntat från traditionen i USA att man ska ta med sig presenter i form av babykläder, något så löjligt som en ”tårta” gjord av blöjor eller annat som den blivande mamman kan tänkas önska sig. För mig har det tidigare varit självklart att när jag besöker en väninna efter att hon fött sitt barn ha med en present till babyn. Att nu också köpa presenter till ett barn som inte ens finns ens känns konstigt, speciellt som jag inte är förtjust i själva idén med babyshowers. Borde jag köpa presenter – eller inte gå på evenemanget?

Svar: Usch så löjligt det låter, det du beskriver! Det finns ingen anledning att delta i att mosa låtsasbajs och göra tårtor av blöjor.

Förr var det vanligt särskilt i USA att vänner och släkt i god tid innan beräknad tid för förlossningen delade med sig av sin kunskap om babyskötsel till den blivande modern. Hade hon ont om babykläder fick hon sådana. Att man då ordnade detta slags tillställning var i enlighet med kvinnors gemenskap och vilja att hjälpa varandra. Grunden till ordet shower, enligt vad jag har hört, är att gästerna hade sina medförda presenter i ett hopfällt parasoll så att den blivande modern ”duschades” av dem när det slogs upp.

Traditionellt i svensk historia har man inte givit babypresenter innan barnet var fött, för att inte utmana ödet.

Om den blivande mamman vill bjuda hem sina nära vänner eller de nära vännerna ordnar ett litet kalas för henne med anledning av den förestående födseln är det en sak. Men det du berättar låter nästan hysteriskt. Du kan med fördel tacka nej när du får veta att man planerar dumheter som blöjlekar och magmätning.

Säg som det är: ”jag avstår från showern och avvaktar med present till dess babyn är född”.

Och så gör du det.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (111)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 111

Såg en brasiliansk tv-serie för ett antal år sedan som gjorde starkt intryck på mig. När paret nyss fått veta att de väntade barn bjöd de in släkt och vänner på ett hejdundrande kalas för att fira det positiva beskedet. Jag tyckte det var så befriande. Även vid missfall eller om barnet dör efter/vid förlossningen så är det väl inte fel att känna den outsägliga glädjen när beskedet kommer och att få dela den glädjen med nära och kära. Känn stundens lycka, avstå inte pga något som kanske kommer att hända längre fram, eller vara skrockfull.

Liise, 14:33, 6 augusti 2013. Anmäl

Usch skrockfull som jag är (köpte barnsäng med returrätt tex och inredde ingen barnkammaren före bebisen var född) ryser jag när jag läser om dessa partyn. På något sätt tar man ut glädjen i förskott vilket man inte skall göra enligt gammal skrock

Anna, 11:12, 1 augusti 2013. Anmäl

Tänker som anonym 13:56, 31 juli 2013. Har själv fött ett barn under mycket dramatiska omständigheter. Man ska nog inte utmana ödet och ropa " Hej" innan man hoppat över bäcken (benet).

Savoir vivre, 00:18, 1 augusti 2013. Anmäl

Tänk om något går snett under förlossningen eller om barnet dör tidigt. En väninna fick ett barn som föddes med ett fel som gjorde att det endast levde en vecka. Så tragiskt att sedan komma hem från BB och se alla showergåvorna. Nej jag föredrar att ge något till barnet när jag hälsar på första gången efter att de kommit hem.

Anonym, 13:56, 31 juli 2013. Anmäl

@Karl-Hampus: Jo, visst kan jag förklara för folk att jag inte vill ha en babyshower.. men då skulle jag först gissa vilka kunde komma på en sådan där idé... Det känns konstigt för mig att berätta på jobbet, i vänkretsen plus familjen "nej, jag vill inte ha fest" - när det aldrig har varit frågan om!

Bendte, 21:30, 29 juli 2013. Anmäl

@Robert W, 09:36: Ha ha, ja! Jag vill minnas från en bok jag läste för länge sen (kan det varit Bo Strömstedt?) om en svensk advokat som under en svensk rättegång hoppade upp ur stolen och röt "Objection!" Varpå de övriga i rättsalen stirrade konsternerat på honom...

FedAnn, 20:05, 29 juli 2013. Anmäl

Bendte: Hur tacka nej till en förfest? Jo, genom att föklara precis hur du känner inför en sådan. En vän som inte kan förstå och respektera det kan man väl knappast kalla riktig vän.

Karl-Hampus, 10:45, 29 juli 2013. Anmäl

Folk tittar på alldeles för många amerikanska filmer och tror att det måste vara måttstocken. Vi har inte bara fått "babyshower". Idag säger brudgummen att han har en "best man" på bröllopet. Bruden blir överlämnad som en present till brudgummen. Halloween... Man tror att folk kan bli "arresterade" i Sverige. Folk går omkring och dricker kaffe i en pappmugg istället för att sitta ner och ta en kaffe tillsammans med sina vänner. Ack ja...

Robert W, 09:36, 29 juli 2013. Anmäl

Va! Äter man tårta av gamla blöjor over there? Ja de är konstiga de däringa amerikanarna.

a.andersson, 09:11, 29 juli 2013. Anmäl

Jag bor i USA och har precis fått en son. När jag var gravid hade jag inte en tanke på att ha en babyshower eftersom det inte ligger i min svenska kultur. Det kändes konstigt att fira något som inte var fött och tänk om något skulle gå fel under förlossningen. Well, mina kollegor annordnade en surprise babyshower för mig och barnets far. Det är nog ett av de häftigaste upplevelserna jag haft! En sådan otrolig värme och glädje att fira sin graviditet och ofödda barn! Vi var helt lyriska flera dagar efteråt och det satte verkligen sprätt på babyhormonerna att få så många babykläder och saker. Jag kan starkt rekommendera att annordna en babyshower för din gravida vän, kollega, syster, eller dotter. Och det behöver verkligen inte vara endast kvinnor. På min babyshower var det fler män än kvinnor. Det var ett hejdundrande kalas och härligt minne för livet!

Sandra, 03:01, 29 juli 2013. Anmäl

Osa-klädsel?

Fråga: Har läst i en vett- och etikett-bok att står det osa på en inbjudan är det frack som gäller.

Stämmer detta?

Svar: Det var en fasligt dålig bok du har läst! Glöm den!

Begreppet osa uttyds ”om svar anhålles” vilket är en gammaldags formulering för att den som har fått inbjudan ovillkorligen ska svara med ja tack eller nej tack.

Ordet anhålles, anhålls, betyder att den som har skickat inbjudan anhåller om att få svar, detsamma som att be om det – men rätteligen är det ett krav på svar. Eftersom osa har blivit så svårbegripligt för så många föreslår jag alltid att inbjudare skriver svar istället för osa.

Inte för att ordet svar gör att alla gäster kommer att svara ja tack eller nej tack, men de kanske åtminstone förstår att inbjudaren vill veta om de ska vara med på kalaset eller inte.

Men osa har inte ett dugg med klädkoden att göra.

Magdalena Ribbing

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (34)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 34

Anonym 21.14: Ja, visst kan orden ändras så som du beskriver, om tillräckligt många börjar använda dem med ny innebörd så får de den innebörden. Just exemplet "roligt" är ju lite lustigt om du vill visa på hur konstigt det är när ord byter betydelse, eftersom det ordet redan gjort det en gång.

Anonym, 19:54, 29 juli 2013. Anmäl

anonym, 22:51, 25 juli Visst förstår jag skillnaden, inga problem, men det inbjuder till att dra på munnen lite.

Miss X, 22:21, 26 juli 2013. Anmäl

"osa" kan möjligen betyda fråga efter svar, men aldrig att svara. Det blir ju helt ologiskt. Subjekt och objekt är viktigt, precis som när det gäller vem som ursäktar vem.

Anonym, 09:16, 26 juli 2013. Anmäl

@Miss X: hur läser du stegen och anden? Som stegen eller stegen? Anden eller anden? Rätt svårt av avgöra utanför sammanhanget, eller hur? Samma med osa. Ingen tror att man pratar om stinkbomber när man pratar om att osa en inbjudan. Så svårt är det inte.

anonym, 22:51, 25 juli 2013. Anmäl

Till alla er som är så mycket för att språket skall förändras - visst är det bra, men måste det gå så fort? Inget verkar fel längre, allt är rätt. Som Tage Danielsson - den kloke mannen - sade (ungefär) Du och jag kan komma överens om att kalla en tågbiljett Stockholm - Malmö för en röd, ärmlös aftonklänning - men jag lovar att vi får ett helsicke i biljettluckan på Centralen,,,,

Miss X, 22:28, 25 juli 2013. Anmäl

Om 'att osa' ska betyda 'att svara', så kunde vi väl också införa att 'svara' betyder 'fråga', 'kallt' betyder 'varmt' och att 'tråkigt' betyder 'roligt'. Varför ska ord behöva vara logiska, när man kan tycka att de betyder det ena eller andra?

Anonym, 21:14, 25 juli 2013. Anmäl

@ Anonym, 21:07: Nu blir jag jättenyfiken! Vad var det du tänkte att Anonym 20:58 skrev på för språk?

HR, 20:01, 25 juli 2013. Anmäl

Att osa är naturligtvis ett nybildat verb som är lika praktiskt och användbart som att vabba. FS däremot är förmodligen en van läsare av denna spalt som försöker driva med MR.

Sture, 11:00, 25 juli 2013. Anmäl

Det händer att jag, 50+ och bosatt i Stockholmsområdet och högutbildad, använder o.s.a som ett verb, osa "har du osat till festen i nästa vecka?". Men jag gör det inte i alla sammanhang, liksom jag inte i alla sammanhang använder uttryck som lol, wtf, awfk, och så vidare. Jag störs verkligen inte av nybildningar i språket. Kjell Dellert jämför nedan med verbet mikra, som för sådär 20-25 år sedan ansågs vara en annan "vederstygglighet". Däremot reagerar jag på när en del inte kan skilja på att osa, lukta och dofta.

och så jag då, 09:53, 25 juli 2013. Anmäl

Man må ju tycka vad man vill om OSA som verb, jag är själv inte så förtjust i det - men det är ett faktum att det är ganska vanligt att det används på det sättet - kanske på sätt och vis snarlikt att ordet "microvågsugn" lett till verbet "att micra". Inte mycket att göra åt det. För mig är det jobbigare att stå ut med att folk inte förstår innebörden av förkortningen OSA.

Kjell Dellert, 09:45, 25 juli 2013. Anmäl

Filtmakt?

Fråga: Satt häromdan på en trevlig uteservering med min kille. Det är ett populärt ställe och det var proppfullt och vi hade tur som fick ett bord. Restaurangen hade filtar för de som satt ute men de räckte inte åt alla. Det blev kyligt och min kille noterade att en dam som var svept i en filt också hade en på stolskarmen och han tänkte då att någon kanske hade lämnat den där. Han frågade vänligt damen om filten var överlopps och om vi kunde få låna den. Damen sa att filten på stolkarmen värmde hennes rygg då hon frös för att hon hade ”sprungit hela dagen”. Min kille ursäktade sig och gick tillbaka.
Vad kan man göra i en dylik situation? Vi gjorde inte så mycket annat än förundrade oss inombords över folks själviskhet. Fast mest hade man haft lust att fråga om inte damen hade behövt en tredje filt för att värma lilla rumpan också.

Svar:
En del personer gillar att utöva makt när tillfälle bjuds. Den kvinna du beskriver kanske ingår i den gruppen av trista personligheter. Naturligtvis skulle hon ha avstått från extrafilten som hon ju uppenbarligen inte använde och inte ägde. Möjligen tyckte hon att det var roligt att kunna neka.

Din pojkvän uppförde sig exemplariskt när han ställde en artig fråga och inte insisterade när han fick ett tråkigt svar utan gick därifrån. Han argumenterade inte och fräste inte till den självupptagna kvinnan. Helt rätt! Hon fick skämmas för sig själv, förmodligen förstod andra runt omkring hur dumt hon betedde sig.

Egentligen kunde du ha frågat personalen om en filt. Den uteserveringsgäst som tycker att två lånefiltar är en personlig rättighet kan man nämligen inte uppfostra.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (47)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 47

Men hallå! Man behöver väl inte anta att inte restaurangen har tillräckligt med filtar! Säkert finns fler filtar i lager men restaurangen kanske har upplevt att filtarna ofta "får fötter" och försvinner och därför inte har HELA lagret ute. Om damen eller kavaljeren frågat personalen hade de säkert fått ett par filtar var.

Butiksanställd som vet att varor försvinner alltför ofta, 19:21, 1 augusti 2013. Anmäl

Äh, vilket tramsigt svar, Magdalena. Exemplariskt? Jag hade bara tagit filten vid ett sådant svar och meddelat att tyvärr, du äger inte filten,det gör restaurangen och nu får du helt enkelt vara solidarisk ist för självisk.

Skitarg_duva, 20:29, 31 juli 2013. Anmäl

@Magdalena Jag tänker inte bråka om en sån struntsak som denna situation. Men i ditt svar undrar jag om inte förutfattade meningar om personers agerande lyser igenom och en annan allmän tanke jag får är att en vänlig yttring kring hur man själv resonerar inte borde jämställas med att "sänka sig till någons nivå". Jag förstår vad du menar med gräl som personlig vinst och håller med om att det inte är eftersträvansvärt. Men konfrontationsrädsla är väl inget man behöver söka efter m ljus o lykta i det här landet direkt.

Emma Nilsson, 18:01, 24 juli 2013. Anmäl

I Jönköping är det ett antal serveringar på piren i hamnen som bara är sommarserveringar. Det är alltså inga uteserveringar i den bemärkelsen att man sitter utomhus men de är ändå en slags uteservering då det mer är en enklare konstruktion utan isolering eller något annat golv än asfalten på piren. Alltså glipor och springor överallt där det drar kallt om det blåser lite. Man behöver ofta boka bord kvällstid och folk går hit oavsett väder, även om fler gör det vid fint väder. På för- och eftersäsong behöver man verkligen en filt framåt 22-tiden men mitt på sommaren bara om det är en lite kallare dag. Jag ser alltså inget konstigt i att man går på en servering där det behövs filtar ibland. Det finns den typen av sommarservering lite över allt i vårt land.

Jönköpingsbo, 15:13, 24 juli 2013. Anmäl

Är det så kallt är det väl ändå inget nöje att sitta på en uteservering, måste dessutom se rätt fånigt ut om alla sitter invirade i filtar. Sätter sig på en uteservering gör man ju varma kvällar när man kan klä sig snyggt och somrigt.

M, 14:05, 24 juli 2013. Anmäl

MAGDALENA SVARAR ÄNNU EN GÅNG:@Anonym 13.04 alias Emma Nilsson: Det jag svarar frågeställaren är att pojkvännen uppförde sig helt rätt när han inte argumenterade med den ovilliga filtdamen; att säga att hon inte var den enda som frös och därför borde dela med sig av filtarna hade antagligen fått henne att hävda sin frusenhet än mer enligt principen "jag har rätt" och då hade ingenting vunnits utan pojkvännen hade stått där med sina relevanta argument och filtdamen hade suttit där med sina självtagna rättigheter. I lägen där det inte är kris föreslår jag vanligen att den som är klok och dessutom mest väluppfostrad ger sig hellre än att sänka sig till motståndarens lägre nivå. Detta är förstås en personlighetsfråga, även jag känner personer som ser ett gräl med obekanta som en personlig vinst.

Magdalena Ribbing, 13:47, 24 juli 2013. Anmäl

@MAGDALENA SVARAR (snarare suckar) 2013-07-23 10:20: Hej, "Anonym 09.53" här. Kul att du svarade, synd att du bara bemötte det faktum att jag inte hade skrivit mitt namn. Det berodde på ren lathet, skrev på mobilen (himlans många fält att skriva/bocka i och fingerprecisionen är kanske inte den bästa). Jag skriver gärna att jag heter Emma Nilsson, men jag vet inte om jag blir mindre anonym av att du vet det. Nu kanske du kan bemöta min synpunkt istället? Den var INTE alls tänkt som en sågning utan jag ville bara påvisa att jag inte förstår folks, i det här fallet din, kategoriska inställning till förändringsbenägenhet och sansade resonerande samtal.

Anonym, 13:04, 24 juli 2013. Anmäl

@ Åsa. Överlopps är ett helt normalt ord som tas upp bl.a. i Svenska Akademins ordlista och Norstedts Svenska ordbok, men eventuellt används det mer i Finland än i Sverige. Stolskarm betyder armstöd också i Finland, FS uttryckte sig antagligen litet slarvigt. Vad jag inte förstår är att någon en kväll i juli kan frysa så till den milda grad att en filt inte nog. Om man vet med sig att man är så frusen, så klär man väl på sig litet mer och tar med en extra kofta eller jacka. Man kan ju också gå in om det blir för kyligt att sitta ute.

Hm, 06:51, 24 juli 2013. Anmäl

@Fredrik 10.31: Din kommentar var nog ren ironi. Men om den inte var det (och man ska fortsätta på din linje) så har du fel, vi VET inte alls om damen frös, hon kanske bara sa det. Och förresten VET vet inte ens om situationen överhuvudtaget ägt rum, kanske FS (eller någon annan) hittat på alltihop. Men ska man som du hålla på att ifrågasätta allt så är det rätt meningslöst att läsa sådana här frågor och svar.

Tjafs, 01:38, 24 juli 2013. Anmäl

@Åsa S: Intressant upptäckt! Min tolkning av frågan blev lite konstig tyckte jag, jag tolkade att filten hängde över armstödet. Ordet överlopps kan beskrivas med det som blir över och kanske kan undvaras. Det är inte riktigt synonymt med överflödigt, för det som är överflödigt är inte nödvändigtvis överlopps. T.ex. överlopps tygbitar är såna bitar som har blivit över då den hela tygbiten har använts. Överlopps är sånt som blivit över och ej används.

Rolle, 23:58, 23 juli 2013. Anmäl

Etikettspalt: Inbjudningsrätt

”Vad gör du på xxx-dag?”
Denna vanliga formulering kan besvaras sanningsenligt med ”inget särskilt.”
Men det svaret är högst riskabelt. Nästa replik kanske blir ”jamen så bra, då kan mitt barn bo över hos dig, jag ska på storkalas” eller ”då kommer du hem till oss på middag, jag har en kusin på besök och han är urtråkig och måste underhållas” eller ”bra, visst hjälper du mig att flytta grejor från vinden till soptippen.”
Därför är det klokast att besvara den oprecisa frågan om vad man gör en viss dag med en vänlig motfråga ”hurså? är inte säker på det.” Det ger fri rygg om frågans grund är att man ska medverka till något trist som man inte vill vara med om.
Har man svarat ”inget särskilt” blir det knepigt att i nästa steg säga att man inte har minsta lust att passa barn, underhålla tråkig kusin, flytta prylar eller vad eljest det kan vara.  Men har man svarat på frågan med ett vagt nja kan nästa svar bli ”nej, tyvärr, det passar inte” vilket inte är särskilt ohövligt och därmed inte heller bör utgöra en risk för vänskapen.
Obs att frågan ”vad gör du på xxx-dag” aldrig ska ställas! En hygglig och klok person formulerar sig enligt mönstret ”Om du inte har något annat för dig på lördag så är du välkommen till oss, vi har en tråkig kusin på middag men kommer du kan det bli trevligt ändå.” Som inbjudare berättar man från början vad det handlar om så att den tilltänkta gästen har chans att slippa undan, om nu inbjudan inte skulle te sig lockande eller bara inte passa just då. Svaret ”tack, men det går tyvärr inte på lördag, jag har andra planer” ska accepteras som det är – det vore helt fel om inbjudaren frågade vad det kan vara för planer.
Så som livet, vardag och helg, ser ut i dag har många människor behov av lugn planeringsfrihet då och då. Detta ska de inte behöva förklara, ett ”nej tack” eller ”tyvärr inte” är alldeles tillräckligt som svar på ett förslag till möte eller en inbjudan. Den som vill vara hemma och titta på TV eller sortera tvätt eller skriva på sin roman ska inte avkrävas redogörelse för detta. Eller än värre utsättas för övertalning med hänvisning till ”äsch, det där kan du göra någon annan dag” – det kanske man inte alls kan. Eller vill. Och vad man ägnar sig åt bestämmer man själv, inte den som vill ha sällskap eller hjälp.
Frågan om vad man gör en viss dag kan förstås innebära en möjlighet till något jättekul som man gärna vill vara med om. Men det är en annan sak. Frivilligheten att delta är det som betyder mest.
Magdalena Ribbing

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (39)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 39

Hoppsan, inget du vill vara med på skulle det vara.

Anonym, 23:25, 2 augusti 2013. Anmäl

"Hur så. vad har du tänkt då?" Det är väl inte så dumt, då får man en förklaring innan man svarar. Vill han/hon inte tala om är det nog inte du vill vara med på.

Maja G, 23:23, 2 augusti 2013. Anmäl

Nej på frågan om det är lämpligt att beskriva den hypotetiska kusinen som tråkig. Nja på frågan om hittar ett sätt att linda in det på utan att vara för värderande. Det vill säga förklara vad för slags tillställning det exakt blir samt vad för slags innehåll det kan tänkas bli i konversationer (om man nu vill gå in på sådana detaljer, känns inte så spontant eller roligt för motparten, om det inte är något speciellt som en pokerkväll). Hur som helst, kanske kan man uttrycka det som: "min kusin kommer över från .... Han/hon träffar jag inte så ofta och vet du han/hon har ett otroligt intresse av frimärken" (som värden/värdinnan uppenbarligen inte har, vilket tilltänkta gäst då känner till) Bättre är om samtalet fortlöper så att den inbjudne själv kan fråga om kusinen på ett okonstlat vis. Allra bäst är förstås att man inte beskriver kusinen alls utan låter gästen själv få bilda sig en uppfattning. Samt det rent uppenbara att man kanske inte bjuder någon som man anser är tråkig? Vi har väl ändå kommit förbi det stadiet när vi tvunget måste umgås med avlägsna släktingar som vi inte gillar? Skulle säga att det i den "moderna" familjen, singel och sambolivet och sociala umgänget är hyfs och stil att man noga valt sina vänner och sitt umgänge. Harmoni och balans. Då vi lever i en informationsspäckad och stressad vardag där vi träffar otroligt mycket människor - de flesta av oss. Är då rätt underligt, anser jag, att välja att umgås med de, av alla dessa, människor man helst slipper. Både för en själv och den inbjudne. Just eftersom vi har så många val idag (även den som bjuder in), skulle jag nog avböja att gå på en fest där en inbjuden kusin beskrevs av värden/värdinnan som tråkig. Skulle misstänka att det rörde sig om någon släktrelation, kanske dispyt, som jag inte ville beblanda mig i.

Eraserhead, 12:03, 31 juli 2013. Anmäl

Vilken stilnivå är det på att "sälja in" någon som en tråkig kusin?? Riktigt låg, tycker jag. Låt vännen avgöra själv om hen tycker att kusinen är tråkig eller inte. Allt annat är direkt elakt.

Anonym, 11:51, 30 juli 2013. Anmäl

@Berra: Klart det är en ynnest att få följa med till lantstället ;-) Min kusin tycker att det är lika stor ynnest att få komma och bo i husvagn med henne och hennes familj. Det är ju synd om mig som inte har husvagn så det är klart att jag vill trängas med två vuxna och två barn i en husvagn. Samma inledning där, fast i versionen "Vad gör du i sommar?" eller "När har du semester?" Efter att jag konstant tackat nej till inbjudningarna ett par år så frågar hon inte längre.

Upptagen värre, 00:17, 24 juli 2013. Anmäl

Tänk att det är så svårt för vissa personer att vara så rak och ärlig mot sina medmänniskor som möjligt, inte utnyttja dem eller tala illa om dem. Jag skulle nog replikera något i stil med "hur kommer det sig att ställer frågan eller hur menar du"? Honesty is the best policy eller ärlighet varar längst.

Kerstin, 15:56, 23 juli 2013. Anmäl

Svar Fed Ann, jo jag har fattat det nu att om en kompis frågar om jag ska följa med till hans/hennes landställe så innebär det att jag ska ta med hälften av maten, presenter och sedan jobba när jag är där. Allt för att få den oerhörda ynnesten att vara på ett LANTSTÄLLE. Som om det vore något. Jag menar att man hugger i med disken och städar av stället självklart. Men annars kommer jag aldrig mer att hänga med och jag skulle ALDRIG få för mig att bjuda på detta sätt. Man är ju som en slags gisslan. Lat är jag ej men ej heller lakej.

Berra, 15:51, 23 juli 2013. Anmäl

Det är väl aldrig rätt att beskriva sina gäster nedvärderande inför anda gäster, oavsett om man uttryckligen beskriver dem som så tråkiga att det inte kan bli kul som i första förslaget, eller antyder att de är tråkiga genom att kalla dem svårpratade som i andra förslaget. Skulle man alltså bjuda någon som hjälpgäst så man inte får tråkigt själv, och dessutom låta denne få veta om att den är hjälpgäst genom dessa beskrivningar? Det är tydligen så en "hygglig och klok" person gör. Heter den här spalten hyfs och stil

?, 14:39, 23 juli 2013. Anmäl

Men Berra, det vet du väl att lantställe = arbetsläger? Har man stuga så snickrar man, gräver i trädgården, fäller träd, administrerar sitt andra hushåll, träter i stugföreningen, gräver diken, underhåller föreningsgemensamma anläggningar, etc. Vill man ha semester på helger och somrar så har man nog husvagn eller åker utomlands. ;-)

FedAnn (för närvarande på arbetslägret), 14:26, 23 juli 2013. Anmäl

Jag tycker att Magdalena har rätt. Själv kommer jag aldrig med att hänga med till landet med vissa bekanta. Det var bara att flytta kartonger, handla, plantera etc, bli tillsagd att ta hand on husdjur och jag vet inte vad. Flyttningen var verkligen ej påannonserad och det tycker jag är grymt ojuste. Häng med till landet och hjälpa mig hade varit korrekt. Undrar hur folk tänker? De straffar ju ut sig själva med sådant beteende.

Berra, 12:17, 23 juli 2013. Anmäl

Ostordning?

Fråga: På tyska heter det: der Käse verschliesst den Magen” alltså “Osten låser magen.”

Gång på gång möter jag dock motsatsen i Sverige.  Som avslutning serveras en söt efterrätt  – alltså efter osten.

Har ofta fått kommentaren “Inte kan du servera osten som avslutning av en måltid…” Ber om råd.

Svar: Svensk och flera andra nationers sed är att servera osten före desserten. Som du skriver, i Tyskland serveras osten oftast efter efterrätten, och det är en vana som jag anser att man får ta som den är där man befinner sig. Man kan absolut inte klaga på ordningen om man är gäst – och gäster som man har kan inte heller ändra denna ordning. Däremot kan man både som värdperson och gäst ta hänsyn till varandra, vet man som värdperson att ens gäster vill ha den söta efterrätten efter osten så serverar man på det sättet.

Dessert innebär egentligen avdukat och borttaget: när sista riktiga maträtten är serverad, inklusive osten, ska allting som har hört till denna mat dukas bort, även undertallrikar och saltkar. Därpå tas desserten in som en ny servering.

Så är det ju inte numera, men det har varit så. Det är också därför som efterrättstallrikarna i äldre serviser är i annat mönster än de tallrikar och skålar som maten och osten serverats på.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (39)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 39

I Lissabon fick vi flera gånger på restaurant ostbricka till förrätt/snacks i väntan på maten.. Det fungerade också bra.

Lissabonskt, 00:12, 30 juli 2013. Anmäl

De 2 sista kommentarerna var intressanta inlägg i debatten.

Savoir vivre, 00:34, 26 juli 2013. Anmäl

Nejnejnej, blodsockret sjunker inte alls för att magen "behöver all kraft för att smälta maten". Tvärtom stiger blodsockret alltid efter en måltid oavsett vad som ätits, om nu inte maten är helt kalorifri, vilket torde vara extremt ovanligt när det gäller festmåltider.

Anonym, 02:05, 24 juli 2013. Anmäl

Att en söt efterrätt serveras sist har säkert även praktiska orsaker. När man ätit en kanske ofta stabbig middag sjunker blodsockerhalten, eftersom magen behöver all kraft att smälta maten. En söt efterrätt hjälper då till att höja blodsockret så man klarar inledningen på resten av kvällen utan att behöva sova middag emellan. Jag skulle alltså, om även ostbricka ingick i middagen, servera den näst sist.

Carl S, 09:19, 23 juli 2013. Anmäl

Det stämmer att man i Tyskland på den tiden när huvudmåltiden intogs mitt på dagen inte avslutade med kaffe. Idag är det dock vanligast, även på helgdagar, att den festliga huvudmåltiden är »Abendessen«, det som svenskarna av någon anledning kallar for middag ;-) och då har det blivit ganska vanligt att man avslutar med kaffe, gärna enkel eller dubbel espresso, som kan serveras till eller efter en söt efterrätt (och som det inte alls är oartigt att avböja med orden »jag dricker inte/kan inte dricka kaffe så här dags). Jag måste medge att jag aldrig hört eller sett att ost serveras efter en söt dessert, alltid innan om nu bägge två förekommer vid samma måltid. Eller så följer man fransk sed på »bättre« ställen. – Men Tyskland är ett stort land med stora skillnader mellan nord och syd och mellan stad och landsbygd, så det här är bara en infödings impression.

Polartysken (Webbsida), 19:50, 22 juli 2013. Anmäl

@ Bedrich, 13:47, 22 juli 2013: Vad i hela världen har ditt svammel med mitt "äppelförslag" att göra: Är du totalt snurrig?

Lasse, 18:52, 22 juli 2013. Anmäl

Ja, visst är det ju en förfärlig plåga att bli bortbjuden på middag när folk bjuder på så äckliga anrättningar och dessutom förväntar sig att man ska äta dem!

Hm, 17:09, 22 juli 2013. Anmäl

Jag brukar avsluta med fluortuggummi - det ger en fräsch smak i munnen efter måltiden. :-)

FedAnn, 14:42, 22 juli 2013. Anmäl

Traditionerna är ju litet olika och man får ta seden dit man kommer. Själv brukar jag låta förrätten bli något från havet med litet grönt plus vitt vin från Loire. Huvudrätten är alltid något kött med rött från Médoc. Därefter kommer osten med samma vin. Därefter bryts taffeln, och alla går in i salongen, där det bjuds kaffé med kaka plus avec. Fritt att välja! Petar någon i något och satsar på drycken, så är det inte mitt problem.

Camilla, 14:22, 22 juli 2013. Anmäl

Jag tycker ost är ett ypperligt sätt att avsluta en måltid på! Hellre ost än dessert, helt klart. Och ost med efterföljande dessert känns väldigt - ursäkta ordvitsen - kaka på kaka. :)

K, 14:16, 22 juli 2013. Anmäl

Grannintrång?

Fråga: Jag är medelålders kvinna och bor i en liten by med få invånare. En av dem är en gammal man vars familj bor några mil bort. Vi hjälps ibland åt med det ena eller andra (ved, transporter, matning av våra katter osv). Ibland bjuder jag honom på mat eller fika, när jag har tid (jag jobbar på mitt eget kontor hemifrån). För mig betyder det inget annat än vanlig gästvänlighet – och tack för hans hjälp med sådana saker som han hjälper mig med och som jag inte kan. I mitt hemland, Tyskland, brukar man för övrigt rätt så regelbundet bjuda sina grannar på mat, fika eller ett glas vin, det är alltså inget stort och betyder inte mer än att man äter/dricker tillsammans. Inga dolda budskap eller meningar, bara lite trevlig samvaro når vardagen tillåter.

Nu har jag fått misstanke att den gamle man tror att inbjudan till lunch eller fika betyder mer än så. Han ringer mig flera gånger om dagen, kommer hit stup i kvarten, smyger kring mitt hus, dyker plötsligen upp vid fönstret och tittar in i mitt arbetsrum (vilket skrämmer mig mycket) eller stövlar helt sonika in i mitt hus eller rör sig på min tomt.

Jag har försökt tala om för honom att jag faktiskt jobbar hela dagen och inte har tid för privata besök då, att jag inte vill ha oanmälda besök, att jag ogillar starkt att han smyger omkring mitt hus och att han ringer så ofta. Han fortsätter precis bara som förut. Det känns mycket besvärligt, konstigt och ger mig huvudvärk. Jag vet inte vad jag ska göra mer.

Jag kom på tanken att det kanske betyder något helt annat i Sverige när en kvinna bjuder sina (manliga) grannar på mat och fika ibland?

Hur ska jag bete mig nu? Det är svårt att klippa av kontakten när man är  grannar i en mycket liten by, det skulle kännas rätt konstigt. Men jag känner mig förföljd av honom så småningom och drar nu mera alltid gardinerna före av rädsla samt har börjat gömma mig i mitt eget hus. Det hela känns alltmer kusligt.

Hur jag bäst ska bete mig så att den gamle mannen verkligen förstår att han ska respektera mina önskemål och lämnar mig i fred? Jag vill ju själv bjuda in mina gäster – och inte bli påtvingad dessa. Dessutom förväntar jag mig naturligtvis respekt för mitt arbete och mina kontorstider av andra, fast jag arbetar hemifrån. Men det verkar inte denne gamle herre begripa.

Svar:
Vanlig grannsämja i Sverige skiljer sig säkert inte från den man visar i Tyskland. Men är man få invånare i en by så kan det bli som du beskriver. Den gamle mannen har sällskapsbehov och har kanske blivit förtjust i dig  – han hoppas på en närmare relation. Men ska du få honom att hålla den distans du vill ha måste du säga ifrån mycket tydligt. Det blir nödvändigt att skriva det till honom för att han ska förstå, det har ju inte fungerat när du har försökt prata om det.

Ditt klargörande ska inte förstöra er grannrelation, men han måste förmås att inse att det du vill ha är en normal grannkontakt, inte ett dugg mer. Sluta med att bjuda in honom på kaffe eller mat, till dess att situationen har förbättrats.

En uppenbar risk är att mannen har börjat bli dement och inte förstår vad han gör – det låter lite så när du beskriver hans smygande osv. Men det är inte du som ska hantera detta, han har släkt som kan ta hand om det i så fall. Kanske du måste ta kontakt med hans familj om du inte får vara ifred.

Men börja med att skriva ett tydligt brev till honom, ungefär så här:

”Hej X,
dags att förklara för dig att jag är glad för din hjälp med småsaker som jag inte hinner eller kan göra själv. Jag tycker det är normal grannsämja att man hjälper varandra och att bjuda på kaffe någon gång.

Men jag vill absolut inte ha närmare kontakt än så. Mitt liv är bra som det är, jag bor på den här platsen bland annat därför att jag har valt att leva ensam på mina villkor.

Därför får du nu en bestämd uppmaning att sluta ringa till mig annat än när det är nödvändigt av praktiska skäl. Inte heller tolererar jag att du smyger runt mitt hus, eller går in i huset utan att jag har bjudit in dig.

Jag kräver av dig att du visar respekt för detta. Annars måste jag vidta andra åtgärder.

Vänligen (ditt namn).”

Det är som du ser inte så vänligt, men det du beskriver har också passerat gränsen för vad du ska behöva stå ut med – att du tvingas gömma dig för din granne i ditt eget hus är orimligt. Förstår grannen inte detta föreslår jag att du kontaktar hans släkt och förklarar situationen för att få hjälp med din påfrestande granne.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (114)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 114

Anonym>> Anmälan för hemfridsbrott enl 4:6 § BrB måhända. Räcker att du befinner dig inom tomtgränsen för en normal villatomt.

Juridicus Lingus, 11:18, 7 augusti 2013. Anmäl

Är det så vi ska behandla varandra? Hota, högt stängsel, arg hund? Är det inte bättre att först prata med andra boende i byn och framför allt med mannen? Det måste ju FS ändå om hon ska få hjälp med att sätta upp stängslet ;-)

Kajsa, 18:19, 31 juli 2013. Anmäl

Jag tycker att Helenas kommentarer både är välskrivna och roliga.Och kloka. Däremot är det trist att gång på gång läsa " Dumt skrivet, artonhundratal osv." Här önskar jag att det fanns en moderator som toge bort de substanslösa inläggen.

isabelle, 14:57, 31 juli 2013. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Med mitt förslag till frågeställaren att skriva "vidta andra åtgärder" avsåg jag just att hota grannen litegrann - men polisanmäla är vad ni kommentatorer har tolkat. Jag kan tänka mig "andra åtgärder" som ett högt stängsel eller en argsint hund.

Magdalena Ribbing, 11:56, 31 juli 2013. Anmäl

Ni som pratar om ”polisanmäla” måste var inskränkta stockholmare. Anmäla för vad? Det är inte brottsligt att gå runt och vara lite kufisk.

Anonym (Webbsida), 10:05, 30 juli 2013. Anmäl

Tycker det låter som gubben börjar bli lite småsenil. Han har inte riktigt koll på vad han gör. Att gå och titta in hos någon är inte normalt. Efter som han är lite för påträngande är det bäst att övergå till att bara hälsa osv. Att försöka gå tillbaka till vad kvinnan anser var a"normalt" är inte möjligt. Han har inte riktigt koll helt enkelt.

Anonym (Webbsida), 10:02, 30 juli 2013. Anmäl

Men, Magdalena, nu skämtar du. "Vidta andra åtgärder"? Man hotar inte på detta viset innan man ens klart och tydligt kommunicerat ens egen intention med relationen.

David Bergman, 20:35, 25 juli 2013. Anmäl

@Malin. Visst kan mannen vara psykopat. Men det kan också handla om en ensam gammal man, vars livsutrymme utgörs av byn och av dem som bor där. Utifrån hans perspektiv kan han ha fått för sig något om FS. Att polisanmäla utan att ha tagit reda på mer om mannen och hans tidigare historia är nog inte så klokt. Om det i själva verket är fråga om en i grunden välmenande och ensam person som fått något om bakfoten riskerar FS att bli illa omtyckt i byn och kanske vara tvungen att flytta därifrån om hon gör något överilat. Det är bättre att undersöka saken först. Prata med dem som känner mannen, dvs. byns andra invånare och mannens släktingar. Då kommer FS att få klart för sig vad det är fråga om. Med kännedom om hur byar fungerar så tror jag att FS redan skulle ha fått varningar från andra i byn om det vore fråga om en presumtivt farlig person.

Gamkärringen, 10:24, 23 juli 2013. Anmäl

Jag har inte läst alla kommentarer. Men är det ingen som funderar på om grannen är en psykopat, oförmögen eller mindre förmögen att förstå att människor runtomkring känner och tänker? Jag tycker det här känns otäckt. FS - Berätta för flera i vänkretsen vad som försigår och ha alltid telefon på dig. En polisanmälan är inte fel att göra nu. Du har pratat med honom och han vägrar lyssna. Man tror ofta att man har kontroll över situationen bra lång tid efter att man i själva verket har tappat den.

Malin, 08:20, 23 juli 2013. Anmäl

hanna, blir du faktiskt kränkt av ett utropstecken?

Anonym, 08:15, 23 juli 2013. Anmäl