Önskebarnfråga?

Fråga: Jag är lycklig och stolt mamma till två underbara pojkar, en på två och ett halvt år och en på snart fyra månader. Jag älskar mina killar så mycket att jag känner det som att jag nästan spricker av kärlek.

När jag och min man fick vår andra son fick vi, istället för gratulationer, kommentarer om att det är synd om oss som inte fick en flicka den här gången. Och detta från nära anhöriga. Jag har även fått frågan om jag är besviken för att det inte blev en dotter ”den här gången heller”. Anhöriga, och även vänner, försöker också ”trösta” oss genom att säga att det ”säkert blir en tös nästa gång.” Jag har tålmodigt förklarat att vi älskar våra pojkar och absolut inte varken saknar eller längtar efter en tjej. Har även sagt att om vi bestämmer oss för att försöka bli gravid igen så gör vi inte det för att försöka få en flicka, utan för att få ett barn till. Men det verkar inte omgivningen kunna ta in.

Jag har fått två friska, vackra pojkar och har i nuläget inga planer på fler barn. Så hur gör jag för att bemöta dessa drulliga kommentarer? Nästa gång någon spottar ur sig en så’n klumpig groda vill jag få personen att förstå att det inte är okej.

Svar: Ojojoj, dessa dumma människor! Som tror att de har rätt att ha synpunkter av det här slaget – totalt fel, superdrulligt, ohövligt och riktigt korkat. När dina söner börjar förstå vad dessa vuxna föredömen säger måste de rimligen undra om det är något fel begånget. Och det är det, av dessa obehagliga vuxna.

Titta kallt på dem och säg ungefär ”vi har fått våra önskebarn, okej?” Dina nära anhöriga och de som anser sig ha rätt att lägga sig i om du vill ha fler barn eller inte kan du lugnt säga till lite hårdare exempelvis ”det var faktiskt riktigt dumt sagt av dig.”

Det här säger jag av egen erfarenhet, jag är en av fyra systrar utan någon bror, och vi fyra fick höra hela vår uppväxt av vuxna utanför familjen att det var synd om våra föräldrar och om oss systrar att inte en av oss var en pojke. Våra föräldrar var stenhårda mot sådana enfaldiga kommentarer, vi fyra kände alltid att vi var precis vad våra föräldrar hade önskat sig.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (54)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 54

Jag skulle nog sagt "det viktigaste är att han/hon lär sig att INTE komma med så dumma kommentarer". De som säger sådana här saker förtjänar inte bättre. Talar inte av egen erfarenhet, men kan tänka mig hur det känns.

Miss X, 12:52, 8 september 2013. Anmäl

Jag skulle ha suckat lättat och sagt ”åh, jag är så glad över att det blev en bebis och inte en triceratops”. Haha, garvar när jag tänker på det!

Julia, 15:21, 3 september 2013. Anmäl

Jag skulle ha suckat lättat och sagt ”åh, jag är så glad över att det blev en bebis och inte en triceratops”.

Julia, 15:19, 3 september 2013. Anmäl

Glöm inte att sådana kommentarer framför allt säger allt om den som kommenterar, men inget om dig och din egen önskan. När min dotter var nyfödd fick jag höra kommentarer från besvikna mammor till pojkar om hur gärna de skulle vilja ha en dotter som kunde ärva deras klänningar och som de kunde fläta håret på, och om hur stökiga deras pojkar var. Men att pojkar blir stökiga är ingen naturlag. Hårdrar man det kan man undra om de blir det för att de känner sig oönskade, och att det är deras sätt att få mammas uppmärksamhet. Jag fick en pojke tre år senare och han är om möjligt ännu kramigare och pratsjukare än sin storasyster, han är mer försiktig och definitivt mer ordningssam. Båda är givetvis egna personligheter helt oberoende av sitt kön.

Lina, 12:44, 3 september 2013. Anmäl

Vedervärdigt! Jag har varit med om att föda ett sjukt barn som fick tunga vårdinsatser under lång tid för att överleva. Jag blir så otroligt provocerad av folk som beklagar existensen av fullt friska barn bara på grund av deras kön. Snacka om att vara bortskämd och ha en taskig människosyn! Jag hade svarat: "Vi är otroligt priviligierade som har två friska underbara barn. Att önska sig ett eller annat kön på sitt barn vittnar om en människosyn som jag verkligen inte delar."

Camilla, 12:16, 3 september 2013. Anmäl

Fick även kommentaren: "Jasså, ni har inte lyckats göra en son!" Eh...?

Ninan, 12:03, 3 september 2013. Anmäl

Känner igen mig, men i vårt fall är det en son vi BORDE... Jag är 40 plus och vi har tre döttrar, ändå får jag frågan om vi inte ska skaffa en son. Men ni måste ju ha en son! Fjärde gången gillt kanske? När vi gjorde ultraljud på vår tredje dotter frågade svärmor om hon skulle trösta min man... Det var ju en tjej igen... En annan tipsade glatt min man när vi väntade trean, "Om det blir en tjej igen kan du ju alltid skaffa en ny fru!". Vi älskar våra döttrar obeskrivligt mycket, vi har det vi önskat oss, tre friska underbara barn. De är fantastiska! Det är lustigt, andra som skaffar barn när de är över 40, de får förstås höra att de är för gamla, men jag med tre barn, jag måste ju skaffa en son! Ska jag alltså enligt dessa människor skaffa barn till det blir en son?!?

Ninan, 12:02, 3 september 2013. Anmäl

En av mina gudsöner skall, enligt hans mor, ha blivit besviken när han fick en sin lillebror -han hade önskat sig en storebror! Sensemaker

Sensemaker, 22:08, 2 september 2013. Anmäl

Jag tror att en del människor faktiskt tror (eller själva tycker) att män helst vill ha en son som liknar honom själv och att kvinnor helst vill ha en dotter som liknar henne själv. Därför förutsätts man vilja ha en av varje och när det sedan inte blir så, så ses det då som ett slags misslyckande. Får man dumma kommentarer om ett nyfött barn så finns det ingen anledning att vara finkänslig och försöka svara något fint. Det är de som är oförskämda och jag tycker att FS kan vara exakt så oförskämd och ful i munnen som FS själv känner för att vara.

Anonym, 17:02, 2 september 2013. Anmäl

Bondmoran i granngården fick samma oförskämda fråga i våras. - Ja, nu blev det blev. En pojke igen.Men vi hade behövt en ny traktor bättre! svarade hon.

Lantis, 15:00, 2 september 2013. Anmäl

Mötesmobilstörning?

Fråga: Arbetskamraters vana att ta med sig telefonerna in i sammanträden har länge varit en källa till förundran för mig. Telefonerna ringer, och även om den som det ringer hos klarar att inte svara är mötet redan lite i oordning. Oftare måste det funderas på om samtalet ska besvaras eller inte, ”det här måste jag kanske ta”, ”det här numret känner jag inte igen, jag måste nog svara” …

En kollega hade under en period någon överenskommelse med sin fru om att hon skulle komma och hämta bilnyckeln mitt under sammanträdena, och detta skulle alltid föregås av ett samtal, ibland med resonemang som vi alla fick lyssna till.

Jag förstår ju att om man väntar på ett viktigt samtal kan man ta med sig telefonen, förklara detta innan mötet börjar och svara när det samtalet kommer. Men annars?

Visst borde man kunna stänga av telefonen under mötet eller använda hänvisning och lämna telefonen på sitt skrivbord (vi har telefonväxel)?

Det senaste året har detta gått ett steg längre, och detta är min egentliga fråga — för nu har jag fått en ny kollega som deltar i möten genom att ta med sig telefon och dator och förklara att han finns där om vi behöver prata med honom om något men att han kommer att arbeta med egna saker och lyssna med ett halvt öra. Han går ut ur rummet för att ringa eller svara i telefon flera gånger under varje sammanträde.
Jag tror att jag förstår hans tanke om att utnyttja tiden och vara effektiv — alla frågor under ett möte angår inte alla i vår grupp — och jag försöker tänka att detta är ett modernt sätt att delta och att det är bra att han finns där åtminstone en del av tiden så att vi kan kalla in honom i diskussionen när det är något han borde vara med på (om han inte råkar ha gått ut just då). Men det är klart att hans sätt att delta ger mötet en helt ny atmosfär.

Är detta ett konstruktivt sätt att arbeta, eller strider det mot god möteskultur?

Jag skriver faktiskt inte enbart för att klaga och förhoppningsvis få medhåll – jag undrar om jag borde vänja mig vid detta och kanske fundera på att arbeta på samma sätt själv, även om det inte känns helt naturligt för mig.

Svar: Du beskriver en nutida företeelse som jag personligen finner bedrövlig – men det är vanligt med de bärbara telefonerna och du kan knappast göra något åt detta, annat än att vänligt föreslå vid något tillfälle att alla telefoner stängs av under mötet med det undantag du föreslår. Kanske kommer så småningom en acceptans för detta mobilanvändande vid alla tillfällen, inklusive kyrkliga ceremonier, men varje gång jag tar upp ämnet i spalten kommer kommentarer om att det är tråkigt, störande och fel (föralldel också de kommentarer som förmodligen inkommer även denna gång om att Magdalena Ribbing minsann är urgammal och inte förstår att civilisationen har gått framåt sedan vikingatiden).

Din nya kollega som går på mötet och med ett halvt öra deltar i delar av det vill förmodligen vara extra flitig och visa sig arbetsvillig, men i själva verket blir effekten att han verkar ointresserad och hade kunnat stanna utanför mötet – eftersom andra inte kan bortse från hans verksamhet med annat än mötets dagordning.

Du har kanske en chef som du kan ta upp detta med om du inte själv vill föreslå alla en bättre ordning? Är du själv chef så kan du lugnt säga till vid mötets kallelse att mobiler har sin tid men den är inte på detta möte.

Alla inser att ett möte går avsevärt snabbare om alla är uppmärksamma på det som avhandlas. Det är också ett skäl, och ett bra sådant, till att minimera mobilanvändandet på möten.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (89)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 89

Lisa: då har rektor läst avtalet som f-n läser bibeln... Beklagar din situation!

högstadieläraren, 21:42, 2 september 2013. Anmäl

Alltför många företag har ju tyvärr en kultur där det är mer möten än tid för att arbeta och då är man så illa tvungen att arbeta under mötena. Jobbar man på ett sådant företag kan man antingen försöka förändra kulturen (det kan funka, men det kan vara svårt), vänja sig eller hitta ett annat jobb. Tyvärr. Vissa trivs ju bra med detta, och det är ju egentligen inget fel i det, så man får ju själv känna efter vad som funkar för ens eget sätt att jobba.

Jess, 10:52, 2 september 2013. Anmäl

Till Peter (08:37): "Råd. Våga ställa krav på varför mötet ska hållas" Jag har forsökt den där, efter ett 3t möte där jag inte sade ett ord eller fick en fråga (mötet var inte om mitt jobb, område eller projekt) och det -utan tvekan- bästa svaret jag fick? "Det handlar om at stärka gruppdynamiken!" Fick samma svar på varför det var viktigt at man satt där man satt. Ensamm. I ett gammalt mötelokale. Gruppdynamiken. Möteskulturen i moderna Sverige har, i vissa brancher, gått på tok för långt.

Tina, 08:56, 2 september 2013. Anmäl

"de kommentarer som förmodligen inkommer även denna gång om att Magdalena Ribbing minsann är urgammal och inte förstår att civilisationen har gått framåt sedan vikingatiden" Nja. Det omvända. Det som dyker upp när ens chef säger "Ta med datorn, så kan du få jobbat under mötet". Nej, jag låtsas inte. Önskar jag det gjorde.

Tina, 08:50, 2 september 2013. Anmäl

Ta upp kaffet med facket, jag kan inte tänka mig att rektorn har legitima skäl att förbjuda vuxna människor kaffe/vatten under möten och konferenser. På våra en- och tvådagarskonferenser - som till skillnad från chefens veckomöten är lyckade och givande tillställningar - går det omkring personal i stolsraderna och delar ut små tablettaskar, frukt, smoothies och andra förfriskningar medan arbetet pågår.

hallå, 18:43, 1 september 2013. Anmäl

På den skola där jag arbetar som lärare har vi också förbud mot mobiler och kaffe på konferenserna. Dock har vi fått oss tilldelat en tid för kaffedrickning, torsdagar 14.45 - 15.00. Tyvärr har de flesta av oss lektioner då.

Marie, 17:49, 1 september 2013. Anmäl

Att kaffe är förbjudet på konferenserna beror på att rektorn har förbjudit det. Dock oklart varför.

lisa, 17:38, 1 september 2013. Anmäl

Högstadieläraren; jag har försökt att få en ändring på detta, men hotades då av rektor att anmälas för arbetsvägran. Ingen vågar opponera sig mot skolledningen med tanke på löneutvecklingen. Min har varit extremt dålig efter detta. Vi lärare måste ju vara 35 timmar på skolan men får inte använda den tiden till för- och efterarbete av lektioner. Detta ska man göra på de 10 timmarna förtroendetid. Då gäller det för skolledningen att hitta på "arbetsuppgifter" för oss lärare som hindrar oss att t ex förbereda lektioner.

lisa, 17:25, 1 september 2013. Anmäl

Förstår inte riktigt det här med "kaffe är förbjudet", varför i allsindar skulle det vara förbjudet och vem förbjuder det och på vilka grunder? Ta med er ert kaffe gott folk, det kan inte förbjudas, ni är vuxna människor :)

hallå, 17:18, 1 september 2013. Anmäl

Lisa: det låter ju helt orimligt. Varför tillåter en rektor ett sådant slöseri med lärares arbetstid? Gå ihop i kollegiet och kräv en ändring!

högstadieläraren, 17:07, 1 september 2013. Anmäl

Krogbordsoreda?

Fråga: Min fråga gäller beteenden på restauranger med fri bordsplacering.

Min flickvän och jag besökte en mycket populär restaurang med en uteservering med fri bordsplacering. Eftersom det var mycket folk fick vi plats i ytterkanten på ett tomt långbord. Något senare satte sig ett äldre par på andra änden så att det blev fyra tomma platser mellan oss. Ganska snart kom ett äldre sällskap om fyra personer och frågade det äldre paret, men inte oss två, om de kunde slå sig ner. För mig och min flickvän var det självklart att sällskapet kunde ta de lediga platserna men jag tyckte nog det var lite konstigt att de inte även frågade oss innan de slog sig ner, det kunde ju ha vara så att så att vi väntade på ett par vänner. Istället vände det äldre sällskapet tydligt oss ryggen medan de satte sig ner och tackade det andra, äldre, paret för vänligheten (som de inte heller kände). Är det möjligtvis kutym att äldre inte behöver fråga yngre personer?

Helt osynliga var vi dock inte för sällskapet som visade sin ”världsvana” genom att högt kommentera för varandra att den mat jag och min flickvän beställt inte var rätt för denna restaurang. Det kändes också en smula konstigt, vi hade bara beställt den mat vi sett fram emot att äta.

Eftersom det var en sådan populär restaurang med både sol, utsikt och bra meny var det många som ville äta där samtidigt som andra gärna dröjde sig kvar långt efter tallrikar och glas var tomma. Hur länge är det klädsamt att ockupera platser medan andra människor cirkulerar runt efter lediga bord?

När jag beställt notan uppmärksammades det snabbt av ett annat bordssökande par som genast ställde sig direkt bakom våra stolar för att ta våra platser efter oss. Eftersom det tar ett tag innan notan kommer och är betald blev det en märklig situation med fyra personer tätt intill varandra, två sittande och två stående, i besvärande tystnad. Det känns som man kunde bevaka sittplatser på ett snyggare sätt, kanske genom att fråga?

Svar: Du och din flickvän hade otur med det bortkomna sällskapet på fyra personer, som säkert inte hade beslutat sig för att strunta i er, utan bara var obetänksamma. De tyckte väl att de hade mer gemensamt med det äldre paret, dålig stil förstås av de fyra, men ingenting att bry sig om. Att människor är upptagna av sig själva och inte förstår bättre är något man får stå ut med lite varstans.

Men att de kommenterade den mat som ni åt är inte okej. Du hade kunnat se milt på dem och sagt ungefär ”vi hör vad ni säger och vi är nöjda med det här, hoppas ni blir det med det ni har beställt” eller något sådant som skulle visat dem att de betedde sig dumdrulligt, utan att du sjönk till deras låga nivå.
Att ett populärt ställe får gäster som gör som du beskriver, alltså sitter och sitter och sitter utan att bry sig om att andra väntar, är nog ofrånkomligt. Dessa kvarsittare är ju inte intresserade av samspel med andra människor. För dem – och de är många – är JAG är viktigare än någon annan. De menar att har de fått plats och kostat på mat och dryck så har de total rätt att sitta, och sitta, och sitta. Därför är det personalens sak att diskret meddela gäster som har avslutat sin måltid: ”Varsågod, här är notan, nya gäster väntar.”

Att väntande gäster står bakom era stolar och trängs är ju bedrövligt men som sagt, är ett ställe så otroligt populärt får man kanske stå ut även med detta. Gå någon annan stans nästa gång, föreslår jag. Trevligheten bör väga över populariteten. Personalen ska kunna hantera de väntande gästerna och be dem stanna vid baren eller liknande för att anvisa plats när sådan blir ledig.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (31)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 31

Kan nog hålla med, går man till superpopulära restauranger får man nog räkna med att folk "paxar" platser. Detta skulle dock kunna skötas bättre från restaurangsidan- varför inte skriva upp namnen på de som väntar? Och sedan ropas namnen upp i turordning. Lätt som en plätt, samt att man som köande får en aning om hur lång väntan kommer bli.

Maria, 16:22, 7 september 2013. Anmäl

Återigen gör folk det så svårt för sig. Det är bara för FS att be om ett annat bord/flytta när några går! Simples! :-)

Stefan, 09:08, 5 september 2013. Anmäl

Ja, Rolle du har rätt i det. Ibland händer det att äldre människor, min far till exempel, som i sin medelålder aldrig av finkänslighet skulle ha sagt någonting förklenande till någon, nu kan kommentera människors sätt och utseende högt. Eftersom han just hör lite illa hörs det bra. Han skulle ha kunna säga det FS fick höra. Det händer ibland, inte alltid, att spärrarna släpper lite när man blir äldre. Man tycker sig ha rätt att ha åsikter om unga människors vanor och man säger det högt.

Cajsa, 11:23, 2 september 2013. Anmäl

@Hyrestanten: Även om man har nedsatt hörsel så borde man förstå att inte kommentera andras mat eller matval.

Rolle, 18:55, 30 augusti 2013. Anmäl

Jag känner att Urban klagar pa mig, men till mitt försvar vill jag säga att 1) vet jag inte hur man använder ASCIII-koden pa min laptop och 2) min browser har börjat rätta automatiskt sa när jag skriver ö förvandlas det automatiskt till o och 3) jag började med att berätta vad jag tyckte om sakfragan och fortsatte sedan med en filosofering om staden jag bor i, och 4) Wien är inte nagon metropol och varken bättre eller sämre än mitt kära Stockholm, bara annorlunda.

HR, 17:41, 30 augusti 2013. Anmäl

Nog känns det lite som om FS vill få medhåll av MR. Varför sa du/ ni ingenting till de berörda på restaurangen? Även jag tror att de äldre personerna kände sig mer hemma med att tilltala andra i samma ålder. Jag är säker på att du skulle sagt ifrån ifall du väntat på fler personer, så vad är egentligen ditt problem? Förmodligen händer det att även du pratar med ditt bordssällskap om andra gäster men gör det så tyst att inga andra hör. Äldre hör inte sällan sämre och pratar då rätt högt, utan att själva vara medvetna om det. Utgå inte från att människor beter sig på ett visst sätt för att de vill vara otrevliga. De andra är helt säkert också ute och äter för att ha en trevlig stund.

Hyrestanten (Webbsida), 17:28, 30 augusti 2013. Anmäl

Men så svårt är det inte att sätt dit prickar. Jag skriver ¨a och det blir ä. Inte jättesvårt. Men visst händer det att jag avslutar med: vanliga halsningar :-)

Anonym, 14:22, 30 augusti 2013. Anmäl

@ Urban, så är det din kommentar som tillför viktiga synpunkter som kan hjälpa frågeställaren till rätta? Åtminstone berättade vi om erfarenheter relaterade till liknande situationer. Förresten, använder man en laptop utan expanded keyboard (vad det nu heter på svenska) funkar inte alt+143/134 . Och nej, alla använder inte Mac heller.

Anonym, 14:19, 30 augusti 2013. Anmäl

Urban, Det ar val anda lite drygt av dig att inte kunna satta prickarna over a och o. Det gor ju hjarnan enkelt av sig sjalv. Jag ar utlandsvensk sedan 1964 och vet ingenting om nagra koder men tycker hyfs och stil ar ett bra satt att forsoka forsta det svenska samhället. Det ar val inte sa mycket begart om jag nu skriver ibland. Mitt motto ar att aldrig peta till nagon om det nu inte behovs. Jag bor pa en liten o inte i nagon metropol och jag vet inte varfor du inte skulle kunna forsta att sa ofta ar slaget med svenskar i utlandet.

Kristina W, 04:35, 30 augusti 2013. Anmäl

En stor del av kommentarerna här tillför absolut inget som kan hjälpa frågeställaren till rätta, vilket väl är meningen? De verkar istället huvudsakligen ha till uppgift att visa hur världsvan kommentatorn är, antingen genom att hänvisa till hur det går till i någon världsmetropol eller genom att använda engelskt tangentbord. Det finns en ASCII-kod som man kan använda för att skriva å/ä/ö. Det är väl inte för mycket begärt att man visar den artigheten, när man kommunicerar på ett svensk sida?

Urban, 23:28, 29 augusti 2013. Anmäl

Oidentifierad?

Fråga: Jag vet inte om detta räknas till stil och etikett men ”problemet” förekommer så pass ofta att jag tänkte fråga om Magdalena har något tips till mig. Det är så att jag tydligen har ett ansikte som är väldigt lätt att glömma, ser uppenbarligen ut som en i mängden. Har arbetat på min nuvarande arbetsplats i tre månader nu och ungefär en gång i veckan, ibland två, kommer min chef fram till mig och presenterar sig och skakar hand. Även kollegor som jag arbetar i team med, på fyra personer, cirka fyra dagar i veckan gör detta och välkomnar mig till jobbet.

Vi är cirka femtio personer på min arbetsplats. Det är ju trevligt att mina kollegor hälsar mig välkommen men när det sker nästan dagligen blir det lite pinsamt för min del. Har nästan alltid presenterat mig (återigen) och låtsats som ingenting. Dock tröttnade jag på det denna vecka och påminde personen ifråga att vi har hälsat många gånger nu och har även haft en tidigare arbetsplats gemensamt. Detta resulterade i att det blev dålig stämning i gruppen resten av det arbetspasset.

Förslag på vad jag ska säga när detta sker vid upprepade tillfällen? Eller ska jag helt enkelt ”spela med”?

Svar: Spela med! Det har du allt att vinna på. Att du om igen säger ditt namn är inte så betungande för dig, det är egentligen mer pinsamt för dina glömska kolleger. Att de och din chef inte minns ditt namn har förmodligen mindre med ditt utseende att göra än den stress som är vanlig på arbetsplatser numera.

Detta säger jag av egen erfarenhet, jag har svårt att minnas ansikten och namn, inte av ointresse eller nonchalans utan därför att jag hör till den stora grupp människor som har just denna ansiktsblindhet, ytterst besvärande för oss som lider av det, vi vet att de människor vi möter kopplar vår ”glömska” till likgiltighet och blir ledsna och sårade.

Men jag råkar själv ut för detta också, alltså att andra inte minns att vi har hälsat. Det känns aldrig sårande för mig, eftersom jag vet att det oftast handlar om samma svaghet som den jag har.

Däremot är det lite knepigt att din chef efter tre månader fortfarande kommer fram till dig och presenterar sig. Kan du göra en prydlig namnlapp och ha den synlig, fäst på dig som en badge? Andra kan då säga att det inte behövs någon namnlapp och då kan du le vänligt och säga att det verkar som om många har svårt att minnas ditt namn.

Men som sagt, ta det inte så personligt, det är säkert mer stress än något annat som är orsaken.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (59)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 59

Vill berätta att det är jättejobbigt och pinsamt att lida av ansiktsblindhet. Jag kan inte ens se mina barns utseende framför mig om jag blundar. Man skäms verkligen när folk påpekar att man har träffats förut. Men vad gör man när alla ser likadana ut? Lotta

Lotta, 21:52, 30 augusti 2013. Anmäl

Jag känner igen mig i detta. Samma på min arbetsplats. Har tre tdyliga exempel där personer som jag pratat med under flera minuter några dagar efteråt inte kommer ihåg hur jag ser ut. Det är rätt irriterande. Jobbar på en arbetsplats med ca 200 personer, men där jag har kontakt med högst en tredjedel.

Anonym, 16:41, 30 augusti 2013. Anmäl

Tydligen ändrar du skepnad varje dag , hårfärg, makeup eller något. Skulle ditt ansiktet var en av mängden som du skriver skulle ingen lagt märke till dig och kommit fram och hälsat.

Anonym, 09:47, 30 augusti 2013. Anmäl

Sen att hålla på och misstro folks trovärdighet och gissa hejvilt utan att ha en aning, säger mer om den personens egen trovärdighet. Man ska kanske inte utgå från sig själv när man dömer andra.

K, 18:44, 29 augusti 2013. Anmäl

Anita, 21:23 förklarar ju saken och att vårdpersonal är överarbetade, inte minst denna sommar, är ju ingen nyhet.

K, 18:36, 29 augusti 2013. Anmäl

Det du vinner på att säga ifrån är att du får lite upprättelse. Det som händer med chefen och kollegerna är sannolikt att de inte mer vågar hälsa någon välkommen , "För tänk om jag redan gjort det fyra ggr denna vecka"? Mitt problem är det motsatta när jag har hoppat in på olika nya jobb, att folk inte har sett att jag börjat, ingen säger välkommen eller pratar med mig. Ponera att chefen tycker att du är så snygg och verkar så trevlig att de gärna vill hitta en anledning till lite kroppskontakt, handslag:)

vera, 15:58, 29 augusti 2013. Anmäl

Frågeställarna måste få vara anonyma, om Ribbings spalt ska kunna vara kvar. De vill få goda råd utan att basunera ut de inblandades namn och adress. Jag tycker inte synd om någon. Vad andra tycker är deras sak. Naturligtvis förekommer det att någon upplever sina problem överdrivet allvarliga. De brukar få veta det av vissa svar. Det kan inte uteslutas att vissa frågor helt saknar verklighetsbakgrund. Hursomhelst är det meningslöst att kontrollera fakta och även omöjligt i praktiken. Ring upp en obekant människa och fråga:. - Är du världens gnatigaste svåger och hopplös på julafton? Vilka svar tror du kommer?

Hampus, 14:05, 29 augusti 2013. Anmäl

Varför är alla kommentatorer så benägna att alltid tycka synd om frågeställaren, baserat på en partsinlaga? Litet rimlighetskontroll är aldrig fel: kan det verkligan vara så här?

Anonym, 13:29, 29 augusti 2013. Anmäl

Nej måla inget i ansiktet bara för att chefen är inkompetent! Förslag är groteskt och kanske avsett att driva med folk, Skaffa en ny anställning. Det här har gått över alla gränser. Vad är fördelen med att vara kvar?

Hampus, 13:20, 29 augusti 2013. Anmäl

Ja! Måla en liten blomma på kinden. Seriöst, det är både snyggt och låter folk känna igen dig. Jag har också arbetat på ett ställe där alla är klädda likadant och måste ha uppsatt hår. Ansiktsblind som jag är var det ett helsike. Jag var dock inte ensam och gemensamt bestämde vi att ha namnbrickor. Det funkade okej, men jag har sett en tjej på stan en gång som hade målat en liten enkel blomma på kindbenet, precis under ögats bortre vrå. Det var skitsnyggt. :)

Nina, 09:28, 29 augusti 2013. Anmäl

Krogsanning?

Fråga: Idag var jag ute med några bekanta på en lite finare lunchrestaurang med bordsservering. Maten jag beställde var god, men inte riktigt vad jag förväntat mig av stället som normalt annars har mycket fin mat. När det var dags att betala fick jag frågan av servitrisen om maten smakat gott och på den direkta frågan så svarade jag att fisken tyvärr varit ganska smaklös och att citroncrèmen var lite för söt för min smak, så att den blev nästan efterrättslik. Servitrisen beklagade och lovade att framföra det till köket och jag replikerade att maten inte varit dålig på något sätt, bara att jag inte tyckte att den levde upp till tidigare nivå.

När vi kommit ut från restaurangen var det en i sällskapet som sa att man absolut inte skulle säga som jag gjort, utan att det hörde till god ton att glatt svara att maten smakat utmärkt.

Jag hade inte sagt något om maten under lunchen och jag hade inte tänkt säga något senare heller, men gjorde det på servitrisens direkta fråga. Nu undrar jag, var det fel att svara som jag gjorde på frågan? Hade det varit på en middag hemma hos någon hade jag utan problem kunnat berömma något annat av det som serverades och inte behövt kommentera det som jag tyckte var mindre bra.

Svar: Nej, du gjorde inte fel som på en direkt fråga svarade med din uppriktiga mening om maten – eftersom du gjorde det vänligt och utan aggressivitet. Det hör inte alls till god ton att dölja en sanning av det här slaget, där den inte sårar eller skadar någon.

Hade du varit bjuden av någon i ditt lunchsällskap så skulle du aldrig ha ordat det minsta negativa om maten.

Och som du skriver, hemma hos någon skulle du aldrig ha sagt något kritiskt om det som bjuds.

Men att svara vänligt och uppriktigt på en direkt fråga är rätt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (22)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 22

"Fisken tyvärr varit ganska smaklös"... undrar just om man inte skulle kunna använda en bättre formulering i det här fallet... som t.ex. "Fisken kunde gott kryddats mer" eller något sådant. Fast att svara på en sån fråga ärligt, tycker jag man ska. Hur ska annars en restaurang få chansen att förbättra sig?

Jay, 14:37, 9 september 2013. Anmäl

Min favorit bland de lokala kvarterskrogarna har följande anslag på insidan av ytterdörren: "Om ni uppskattade besöket, berätta för era vänner Om ni inte uppskattade besöket, berätta för oss" Klar och enkel sammanfattning.

Anders, 17:19, 28 augusti 2013. Anmäl

Tilläggas kan ju att bara för att kocken idiotförklarar alla gäster betyder det inte att de smakar på maten och funderar på om den kan göras bättre. När man står i köket har man inte tid att tycka att man är dålig, då är sjukskrivningen inte långt borta, olika kockar handskas med det på olika sätt.

David, 07:44, 28 augusti 2013. Anmäl

Som gammal restaurangarbetare så kan jag inte förstå varför inläggförfattaren INTE skulle säga ifrån om maten smakade illa/inte var till belåtenhet. Jag ser hellre att hon svarar ärligt och står på sig än att tiga tyst. Det är så vi kan åtminstone försöka förbättra oss. Sen vill jag delvis hålla med om att vissa kockar idiotförklarar en när man klagar över maten men det är långt ifrån alla och det borde inte avskräcka från att påtala maten.

Tim anton, 23:13, 27 augusti 2013. Anmäl

Om man ger det minsta negativ kritik om maten på de flesta "bättre" krogar, så blir man omedelbart idiotförklarad på andra sidan svängdörrarna, för där kan dom allt bäst och vet allt bäst. Tror dom.

A.F., 21:24, 27 augusti 2013. Anmäl

Jag ger av princip alltid oärlig kritik!

Minnie, 20:34, 27 augusti 2013. Anmäl

Varför skulle det vara fel att som kund att vänligt meddela till personalen (som dessutom frågat) att man inte var nöjd med kvaliteten jamfört med andra gånger? Om man går ofta till samma krog blir personalen säkert tacksam för lite feedback av en kund man känner.

Anonym, 18:36, 27 augusti 2013. Anmäl

Felet är att personalen frågar efter man ätit upp hur maten smakar. Föredrar den amerikanska stilen där man får frågan efter någon tugga.

Per, 16:46, 27 augusti 2013. Anmäl

Hej Magnus. Du kan väl utveckla din tankegång? Det känns lite oklart vad du menar.

Cajsa, 14:04, 27 augusti 2013. Anmäl

@Magnus, 13:53, så det är inte förlegat att tro att det bara är kvinnor som bjuds ut på mat? Eller var du ironisk? Mig veterligen blir såväl män som kvinnor bjudna på restaurang i jobbsammanhang, av föräldrar, goda vänner eller partners. Håller helt med om att är man gäst så klagar man inte (hemma hos någon eller på restaurang spelar ingen roll), undantaget skulle vara om det är direkt hälsovådligt.

M, 14:02, 27 augusti 2013. Anmäl

Barnfritt?

Fråga: Jag ska ha 60-års cocktailparty och har förutom släkt och vänner i min egen ålder, tänkt bjuda vänner som är unga och nyblivna föräldrar. Min oro är att de tar med sig barn, och hur jag på inbjudan på ett trevligt sätt skriver att denna gång vill jag bara att vuxna kommer.

Har Magdalena ett bra tips om hur jag ska skriva?

Svar: Helt rätt att inte låta barn vara med på en tillställning (med alkohol antar jag) som är avsedd för vuxna. Skriv på inbjudan längst ner ungefär ”Tyvärr kan jag inte ta emot mina gästers gulliga barn, de får stanna hemma denna gång”.

En del av dina unga vänner kommer kanske att ringa och säga att de inte har barnvakt och därför ändå tar med sina trevliga små eller halvstora barn. Då måste du ha förberett ett svar. Antingen att du är ledsen men det går faktiskt inte att ha barn med just denna gång (en av föräldrarna får stanna hemma, eller man kanske rentav får fram en barnvakt). Eller att det är okej om föräldrarna då själva tar hand om sina barn helt och hållet, du har tyvärr varken utrymme eller lekmöjligheter för dem.

Någon kanske kommer med ett eller flera barn utan att bry sig om vad du har skrivit på din inbjudan. Då behöver du inte se jätteglad ut.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (75)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 75

@Grinolé, 08:17. Nej, självklart inte. Men hon har fått förklarat för sig varför hon inte har fått följa med vid tillfällen, när hon hade önskat komma med, med att hon inte har varit bjuden. Informationen har gjort henne mycket ledsen, vilket jag kan förstå - för hon är verkligen inte ett barn som stör vid sådana tillfällen. Men bara vetskapen att hon som barn kan vara oönskad just för att hon är ett barn har tydligen satt sig djupt och nu är hon ofta ängslig över att hon inte ska vara välkommen - även när vi har intygat att hon är inbjuden. Därför är jag också ganska restriktiv, numer, med vilka sådana tillfällen jag prioriterar. Familjefestligheter där barn inte är bjudna går jag tex inte gärna på - arbetssammanhang är en annan sak, där känner inte barnen på samma sätt.

AW, 16:42, 4 september 2013. Anmäl

@AW. Har du tidigare tagit med henne utan att hon varit bjuden? Det låter nästan så eftersom hon är så ängslig för att något sådant ska hända.

Grinolé, 08:17, 4 september 2013. Anmäl

Haha, oj, råkade kommentera fel inlägg! Jag tycker att det borde räcka med "Kvällen är barnfri och vi hoppas att det respekteras".

Julia, 15:20, 3 september 2013. Anmäl

Jag skulle ha suckat lättat och sagt ”åh, jag är så glad över att det blev en bebis och inte en triceratops”.

Julia, 14:53, 3 september 2013. Anmäl

@Katarina, 17:06, men fy så hemskt - för alla, och inte minst för pojken själv. Så pinsamt. Mina barn hade dött om jag tagit med dem någonstans där de hade minsta misstänke att de inte var specifikt inbjudna, barn har ju superkänsliga känselspröt för sånt. Min sjuåring frågar alltid flera gånger om vi ska iväg någonstans om det är säkert att hon är inbjuden, det gör mig lite ont att hon ska vara så medveten om att barn ofta inte är medbjudna på sammankomster att hon ska behöva vara orolig de gånger hon faktiskt är det. För hon älskar att vara med.

AW, 10:12, 3 september 2013. Anmäl

Jag var nyligen på ett bröllop där brudparet bett om en barnfri fest i inbjudan. Ett föräldrapar hade totalt ignorerat detta och tagit med sig sin son i tioårsåldern... som de satte själv vid ett eget litet bord. Det fanns ju inget barnbord förberett (eftersom inga barn skulle varit där) och platserna vid borden var utnyttjad maximalt och det hade inte gått att trycka in en gäst till. Arma pojk säger jag bara...! Jag fattar inte hur föräldrarna hade mage att roa sig.

Katarina, 17:06, 2 september 2013. Anmäl

LL: Din argumentation faller tyvärr väldigt platt när du inte kan visa upp ett enda exempel som stödjer din "tes" bland 67 kommentarer. Det stämmer inte heller alls att den här spalten skulle krylla av sådana kommentarer, utan oftast när detta med barnfria fester diskuteras brukar det stora flertalet föräldrar skiva att man självklart inte tar med barn som inte är inbjudna (däremot ganska många kommentatorer som precis som du påstår något annat). Ibland kan dock någon enstaka person faktiskt hävda det du påstår, nämligen att de tycker att barn borde vara välkomna överallt. Föräldrar är ju som bekant ingen homogen grupp, utan tycker precis som alla andra olika. Just den här gången fanns det, oturligt nog, inte en enda sådan kommentar, och därför gjorde du helt enkelt ett praktfullt självmål när du skev "Och så få de som vanligt luft – alla dessa småbarnsföräldrar som inbillar sig att de minsann har rätt att släpa med sig sina ungar överallt och alltid". Som Jena påpekar är det faktiskt lite underligt att inte en enda av alla dessa självupptagna föräldrar, som enligt dig krystat ut all hänsyn vid födseln, hittat hit.

Fyrabarnsmor, 10:44, 2 september 2013. Anmäl

LL men eftersom Fyrabarnsmor uppenbarligen missat dessa kommentatorer kanske du kan vara så snäll att tala om vilka de är? Jag har läst samtliga 67 kommentarer till denna fråga och ingen säger det du påstår att de säger. Om det nu kryllar av sådan där självupptagna föräldrar borde väl åtminstone en ha letat sig in här?

Jena, 09:28, 31 augusti 2013. Anmäl

@fyrabarnsmor. Den här spalten kryllar av sådana kommentatorer. Det gäller inte enbart just den här frågan, utan det är ett generellt problem i samhället som du uppenbarligen har missat. Självupptagenheten är obeskrivbar hos många föräldrar - tyvärr. Därmed inte sagt att just du är en av dessa egoboostade typer. Men faktum kvarstår. Man tar inte med sig barnen till en barnfri tillställning - det är att spotta på inbjudaren och visa att man inte har respekt för andras behov. Man skaffar barnvakt eller så tackar man nej. Några andra alternativ finns inte när värden inte önskar bjuda några barn på SIN fest.

LL, 15:09, 30 augusti 2013. Anmäl

LL: Jag ser faktiskt inga småbarnsföräldrar här som hävdar att de måste få ta med sig sina barn överallt och alltid. Peka gärna ut vilka som gör det, för jag kanske har missat någon. Det närmaste man kan komma äv väl kanske Bendte, som skrev att hon hade lite svårt att förstå idén med barnfria fester, eftersom det var annorlunda i hennes hemland. Det är inte samma sak. Däremot ser jag ganska många kommentarer som hävdar att (andra) småbarnsföräldrar blir sura och kränkta om de inte får ta med sig barnen överallt, det är väl snarare den typen av kommentatorer som fått luft av den här frågan. Men, som sagt, visa mig gärna om jag har missat någon kommentar där en småbarnsförälder hävdar att de minsann har rätt att ta med sig barnen överallt och alltid.

Fyrabarnsmor, 08:54, 29 augusti 2013. Anmäl

Andragångsbrudklädsel?

Fråga: 
Är änka och funderar lite kring ett nytt äktenskap. Inte vitt, inte slöja har jag läst. Men fungerar det annorlunda för en änka, vi ville ju inte avsluta vårt äktenskap. Jag är ung, 35 år. Om han inte har varit gift tidigare, hur blir det då?

Svar:
Den vita klänningen och slöjan för en brud har ansetts symbolisera oskuld och renhet, vilket är en viss feltolkning men etablerad som sanning för en majoritet. Detta har inte hindrat att många kvinnor inklusive kända personer (två mediastarka exempel: tvåbarnsmodern Alexandra, då grevinna av Frederiksborg, bar till sitt andra äktenskap vit urringad brudklänning, slöja och diadem, och kronprinsessan Mette-Marit som var mor innan hon gifte sig bar slöja, släp och diadem till sin vita klänning). I nutid kan man alltså säga att det är okej med vitt. De många som klär sig i traditionell brudklänning vid sitt andra eller tredje äktenskap har åtminstone tonat ner symboliken i både det vita och slöjbärandet.

Vill du ha vitt som andragångsbrud kan ingen tycka att det är ”fel.” Förr skulle konventionella och traditionella personer ha funnit det mer passande med en pastellfärgad klänning och en blomsterdekor istället för slöja.

Men som sagt, numera kan du göra precis som du vill själv.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (73)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 73

Helena: din kommentar är ett lysande exempel på friheten att göra bort sig bäst man vill... Till FS: grattis till att ha hittat kärleken igen!

Anonym, 18:48, 31 augusti 2013. Anmäl

Jag har klätt upp i alla fall tio andragångsbrudar MED barn. Samtliga i vit klänning i prinsesstil. Tro mig, flera av dem har varit bland de vackraste brudar jag sett. Vitt står inte för oskuld - det hade med ekonomi att göra som nämns ovan. Bara för att du gifter dig för andra gången betyder inte att du måste klä dig tantigt eller superenkelt. Du ska klä dig som du vill se ut på din stora dag. Leve kärleken och vackra bröllop :)

Chchelle (Webbsida), 10:09, 31 augusti 2013. Anmäl

Den som gör bort sig är den som sladdrar om andras klädsel. Tänk på det "Helena!" Skulle det vara nåt fel att ha lite "gala" bara för att man gifter sig för andra gången? Är det mindre glädjefullt att gifta sig en andra gång? Är man kanske mindre kära då eller vad menar du människa! Tänk om alla gamar som hänger här bara för att bry sig i hur adra lever sina liv kunde skaffa sig ett eget liv i stället! :P

PerTore, 00:02, 30 augusti 2013. Anmäl

Lite för snabb - "men det vet du säkert redan" skall det vara.

Miss X, 22:53, 27 augusti 2013. Anmäl

Håller med, ta vad du känner passar dig bäst! En liten sak bara som brukar påpekas - om det blir ett kyrkbröllop kanske du inte skall ha för urringat o s v. Men det har du vet du säkert redan. Hoppas att det blir bröllop - ett trevligt et! - och att ni blir lyckliga!

Miss X, 22:50, 27 augusti 2013. Anmäl

Oj oj, jag måste ha brutit mot konvenansens alla regler när jag gifte mig för andra gången. Jag var över 40 men hade vit hellång klänning ändå, blommor i håret, vi gifte oss i kyrkan (krav från maken, mig spelade det inte så stor roll), vi hade en ganska stor fest efteråt (40 gäster). Makens barn från ett tidigare förhållande var med under vigseln, men åkte hem med sin mamma efteråt. Men gifta blev vi och roligt hade vi :-). FS, från en andragångsbrud till en annan, bär vilken klänning du önskar, i den färg du vill och gläds åt att du funnit kärleken igen.

och så jag då, 13:54, 27 augusti 2013. Anmäl

Bra rutet av Magdalena!

JennyL, 11:38, 27 augusti 2013. Anmäl

MAGDALENA SVARAR IGEN: Ni som tycker att "andragångsbrud" är ett förklenande begrepp med innebörden begagnad - varför det? Vad rör sig i era tankar? Brud för andra gången är ju vad det handlar om. Det är jag som skriver rubrikerna på frågor-svar, och säkert missar jag ibland men det här ordet är inte ett dugg konstigt. Sedan alla tyckanden om vilken klädsel som passar till en andragångsbrud: detta är inte en modespalt med detaljer om rysch och diverse kulörförslag utan en spalt för vad som kan anses vara hyfs och stil i vedertagen mening, med den aktuella frågan om vitt eller inte. Det är numera okej med vitt för en andragångsbrud men passar som jag också har skrivit i svaret, även med pastellfärg. Alltsammans oavsett ålder. Brudar finns i alla åldrar och storlekar. Brudgummar också. Och gästerna har inte med brudparets klädsel att göra. Inte ett dugg.

Magdalena Ribbing, 10:08, 27 augusti 2013. Anmäl

Jag fick en gång lära mig en tumregel om att om man gifter sig (första gången) innan 40 är vit, traditionell brudklänning ok, men om man är 40+ eller gifter om sig ska man välja en annan färg eller åtminstone inte en hellång brudklänning. Tanken med den "regeln" om 40+ var nog mest stilmässig, att vitt blir mindre smickrande med stigande ålder. Om jag nu skulle jag vänta tills senare i livet med att gifta mig skulle jag nog undvika helvitt av rent estetiska skäl, tror jag. Däremot tycker jag på intet sätt att det är "fel" om andra väljer på ett annat sätt, tvärtom - smaken är ju olika.

Anonym, 10:00, 27 augusti 2013. Anmäl

Så ni tjatar om "gammal brud"! Det är väl ingen som har sagt att det är fel att gifta /om sig/ sig i NÅGON ålder - finns ju gamla änkor och änkemän på över 80 som gifter sig! Men klädsel, symboler och form för bröllopet kan ju skilja sig åt, beroende på ålder, omgivningens upplevda ålder, kroppsform, viktförhållanden, tidigare civilstånd, barn eller icke-barn o.s.v.. Det är väl inte konstigare, än att en rosa gymnastikdräkt med liten volang är söt på en treårig flicka, men mindre söt på en 40-årig kvinna som väger 120 pannor..? Tillägg till det jag skrev förut om att en skimrande blå eller grön aftonklänning kan vara lämplig om man nu MÅSTE ha galastuk på bröllopet fast det är andra gången. Så kan jag tipsa om att ha ett förmiddagsbröllop, för då passar en dräkt - inte en "power suit" utan en mera kvinnlig dräkt, gärna i pastellfärg (här passar det), med kjol och dräktjacka och en blus med lite spetsar och rysch. Samt gärna en liten hatt. Men visst - det är ett fritt land. Alla har rätt att göra bort sig bäst dom vill! :-D

Helena, 09:17, 27 augusti 2013. Anmäl

Nätvänskontakt?

Fråga: Jag har en fråga angående vett och etikett kring sociala medier (främst twitter och instagram).
Jag följer en person som spelar folkmusik. Hen följer mig tillbaka på twitter och instagram.  Vi har pratat en del om just folkmusik på dessa medier. Nu ska vi snart till samma festival, hen kommer spela och vi lär onekligen träffas på andra delar av festivalen.

Nu undrar jag om jag bör hälsa på hen om vi ses. Vi har ju pratat lite på internet men känner inte varandra. Jag kommer naturligtvis hälsa om hen hälsar på mig men om hen inte ser mig- bör jag hälsa?

Svar: Det kan rimligen inte vara fel att gå fram till en person som man har nätkontakt med, och ge sig till känna, alltså säga vem man är och att man har denna kontakt. Nu vet jag inte om den person som du avser är mycket känd och ogillar att bli besvärad av uppmärksamhet, men är hon eller han en hygglig individ så bör det kännas trevligt att få ett ansikte på den man har nätkontakt med.

Visserligen har jag ingen egen kunskap om hyfs och stil på Facebook, twitter och instagram, där det förmodligen finns en egen attityd till vad som är trevligt och vänligt. Men sett ur en allmän synvinkel beträffande mänsklig kontakt vore det fasligt egendomligt om någon skulle uppfatta som oartigt att en person säger ”hej, jag är xxx vi har mötts på nätet.”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (58)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 58

Tack Ckarion. Skulle vara intressant att höra Magdalenas åsikt om ordet. Kanske har hon skrivit någonstans om detta. Dock är jag fullständigt övertygad om att hon är motståndare, Läste i någon tidning att Horace Engdahl inte ens vill kommentera ordet, så dumt tycker han att det är. Det har dessutom definitivt inget med jämställdhet att göra.

be, 22:52, 29 augusti 2013. Anmäl

Be: tack för dagens roligaste kommentar! Om vi gemensamt bestämmer oss för att använda hin i stället för hen så kan jag legitimt säga när jag exvis hittar ett oidentifierat hårstrå i soffan att jag funnit ett hår av hin! Uttrycket "Hin kan dyka upp när som helst" kommer att ge en vardagsdramatik som hen aldrig kan matcha!

Ckarion, 17:18, 28 augusti 2013. Anmäl

Man kan ju försöka forcera fram ett användande av ordet hen. Men av kommentarerna i fältet verkar det som att ordet alltid tar fokus från själva sakfrågan. Fokus hamnar på han/hon/hen istället för att ordet han/hon går mer eller mindre obemärkt förbi, som det gör i vanliga fall

N, 16:00, 28 augusti 2013. Anmäl

Så trött jag blir på folk som säger "skaffa dig ett liv". Vad vet ni om andras liv, kanske andras liv rent av är både innehållsrikare och intressantare än era egna. Vad "hen" beträffar så ogillar jag det starkt, i all synnerhet då skribenten faktiskt vet vilket kön personen i fråga har. Enda gången jag möjligen, kanske, i yttersta nödfall, kunde tänka mig att använda det är då utrymmet är begränsat, t.ex. i en tabell, där det blir svårt att skriva han eller hon. Ofta kan man också gå runt problemet, det vet jag av egen erfarenhet eftersom jag ofta översätter från finska till svenska. Ni som tycker att det är behändigt med bara ett pronomen i tredje person singularis, har antagligen inte en aning om hur opraktiskt det kan vara. Detta blir mycket tydligt när man läser texter översatta från andra språk till finska. Det blir mycket "kvinnan" och "mannen" och andra ersättande substantiv där och följaktilgen riktigt tröttsamt att läsa.

Hm, 11:28, 28 augusti 2013. Anmäl

@Rödstrumpa, om man tar jämställdhetskamp för att lansera 'hen', så tappar man kraften från viktigare saker.

Anonym, 07:34, 28 augusti 2013. Anmäl

Detta märkliga töntiga hen. Varför inte skriva hon eller han. Sluta avköna folk. Vi har alltid varit och kommer alltid finnas tvä kön; män eller kvinnor. För övrigt att hälsa och presentera sig hör väl till vanligt socialt folkvett. Annars låter det som en mystisk kontakt i mina öron. Lite av stalker.

Catta, 17:42, 27 augusti 2013. Anmäl

@Bert, 12:22 Om jämställdhetsarbetet hotas av ett nytt ord så är vi fruktansvärt illa ute. Personligen har jag inget problem att jobba med jämställdhet OCH använda ordet hen när jag inte vet om det är en han eller hon som det pratas om. För det är så detta ord fungerar, som en benämning på en person vars kön man inte känner till eller vill tillkännage. Det är inte tänkt att alla skall kallas hen för att ta bort könen, som vissa tror. Sedan finns det enligt mig många andra ord, elaka skällsord mot kvinnor, som är större hot mot jämställdheten, vilka jag tänker på är inte lämpliga att ange i denna spalt, men jag tror du kan gissa dig till vilka jag menar. När dessa ord blir mer och mer vanliga bland våra ungdomar och används som vardagliga skällsord så förlorar jämställdheten mark. Hen är inte ens i närheten av detta.

Rödstrumpa, 16:36, 27 augusti 2013. Anmäl

@Maggan, 11:20, 27 augusti 2013. "Hen" är inget litet ord, det är ett politiskt statement. Och, som någon skrev här förut, ett hot mot det viktiga, riktiga jämställdhetsarbetet.

Bert, 12:22, 27 augusti 2013. Anmäl

@Maggan, 11:20 - Tja, om du skaffade dig ett liv så skulle du slippa att sitta här och reta dig på andra kommentarer.

Anonym, 11:35, 27 augusti 2013. Anmäl

Jösses vilket gnäll på ett stackars litet ord! Skaffa er ett liv så slipper ni sitta här och reta er.

Maggan, 11:20, 27 augusti 2013. Anmäl

Smygmöhippa?

Fråga: En gammal vän till mig, vi träffas inte så ofta, ska gifta sig om ett par månader. Bröllopet är enbart med familj, inga vänner eller annan släkt. En månad innan bröllopet har min väninna bjudit alla sina väninnor på “tjejfest” (och hennes blivande man har gjort samma för sina vänner, fast ett annat datum) i syfte att fira det förestående bröllopet. Inbjudan trycktes och skickades ut ca sex månader i förväg och innehöll bland annat tid osv samt att presenter undanbedes.

För mig så ställer den här festen, och uppdelningen mellan kvinnor och män, till det för det blir lite som att min väninna ordnar sin egen möhippa! Är det ett “okej” beteende, att bjuda in på detta sätt? Hänvisningen till att hon vill fira sitt bröllop gör det dessutom svårare att tacka nej till.

Svar:
Nej, jag tror inte att det är en förklädd möhippa som anordnas. Det låter tycker jag som en ganska trevlig idé att den blivande bruden vill träffa sina kvinnliga vänner utan att ha en regelrätt bjudning med män och kvinnor och klädkod osv. Och föralldel, det kan ju också vara ett sätt att slippa en jobbig möhippa med kostnader för brudens vänner. Trevligt även det.

Men det är en pretentiöst lång framförhållning, ett halvår i förväg vet de flesta förmodligen ganska lite om hur deras personliga planer ser ut.

Eftersom den blivande bruden inte är någon mycket nära vän till dig kan du gott tacka nej, om du inte tycker att det verkar roligt med en tjejfest. Det är enkelt, du skriver att du tyvärr är förhindrad att närvara.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (21)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 21

Vi har fått en bröllopsinbjudan 2 månader i förväg. Det var jättetrist att vara tvungen att tacka nej. Hade vi fått inbjudan tidigare hade vi kunnat gå. Det var vi inte ensamma om, ganska glest med gäster på det bröllopet.

EK, 15:25, 31 augusti 2013. Anmäl

"Är det ett “okej” beteende, att bjuda in på detta sätt?" Detta måste vara den absolut vanligaste formuleringen av en fråga till MR. Parat möjligen med ""Gjorde han verkligen rätt som gjorde så?" MR:s tycks ha de banalaste problem att reta sig på och är dessutom otroligt osäkra och måste hela tiden få bekräftelse av en som kanske vet bättre.

Anonym, 10:46, 27 augusti 2013. Anmäl

Gå på festen om du tycker det är kul att träffas, hoppa över det annars. Men hoppa inte över den för att demonstrera att hon inte följer etikettreglerna. De gör ju säkert på det här viset för att dels slippa ett jättestort och dyrt bröllop som inte uppskattas av alla och kanske även för att slippa den för många så hatade möhippan/svensexan. Det är inte alla brudpar som tycker om att gå på stan och förnedras av sina vänner, utan de tar väl den här chansen att träffas under trevligare och mer avslappnade former istället. Dessutom undanber de sig presenter.

Anna H, 14:26, 26 augusti 2013. Anmäl

Jag skulle uppskatta att få inbjudningar i god tid, det är svårt att få ihop schemat som det är ändå utan att behöva försöka få in sista-minuten-bjudningar också. Att bruden själv bjuder till fest tycker jag är ett strålande sätt att få ihop det, alla vill kanske inte ha mer eller mindre illa planerade överraskningsfester. Jag önskar bara att jag hade kommit på idén själv!! Fast FS, som ändå bara letar fel och inte verkar vara glad alls över att få gå på fest, ska nog stanna hemma med den sura attityden.

Ann, 13:59, 26 augusti 2013. Anmäl

Att få en inbjudan ett halvår i förväg är för min del utmärkt. Min familj är spridd över tre världsdelar så det behövs verkligen, så man kan få tag på biljetter i god tid.

Annalisa, 13:04, 26 augusti 2013. Anmäl

Jag skulle bara bli glad ju tidigare jag får en inbjudan. Då kan man ju planera så att man verkligen kan komma. Det kan vara ett riktigt pusslande att få ihop det. Mina vänner och släktingar är spridda över Sverige och jag antar att det är så för många andra också.

Jena, 08:25, 26 augusti 2013. Anmäl

Jag tycker som flera andra här att det är en trevlig och rolig liten fest den blivande bruden vill bjuda sin vänner på. Om du nu är så tjurig så gå inte. Jag tycker inte det är pretto att skicka ut med så långt förevarande. Uppenbarligen hur man gör så är det alltid någon som blir sur liksom denna FS :/

Hannis not a höna, 20:45, 25 augusti 2013. Anmäl

Om jag någon gång gifter mig så skulle jag också göra som bruden i FS fråga, själv bjuda in tjejkompisarna till en fest. Jag skulle dessutom göra klart för alla att någon möhippa kommer det inte bli tal om, för jag skulle inte uppskatta det. Så FS, sluta tjura för att du inte får gå på möhippa och förnedra bruden. Du har tur nog att ha en vän som vill ha dig med vid en av de stora händelserna i sitt liv. Kan du inte glädjas med henne så tacka nej!

våga vägra möhippa, 19:58, 25 augusti 2013. Anmäl

Jag får en bestämd känsla av att FS skulle skrivit hit och klagat om inbjudan kommit en månad innan, eller om hon inte undanbett sig presenter eller om hon skulle bjudit både män och kvinnor. Människa, kan du inte bara vara glad över en inbjudan till en trevlig fest???

Hyrestanten (Webbsida), 18:22, 25 augusti 2013. Anmäl

@greven, 23:38 Vi kanske kan börja umgås som orelaterande ovänner? :-)

Finskan, 10:24, 25 augusti 2013. Anmäl

Assiettfrånvaro?

Fråga: Häromdagen var vi ett sällskap på sju personer som åt på en fin restaurang. Våra amerikanska gäster bjöd generöst. I väntan på varmrätten serverades som brukligt bröd och smör – utan assietter.
Bordet var dukat med vit linneduk.

De amerikanska gästerna har tidigare pratat beundrande om europeiskt bordsskick, de tycker att vi svenskar ”äter så fint” – då syftar de i och för sig framförallt på vårt sätt att hantera kniv och gaffel, men de anser att vi har stil.
De såg lite snopna ut när de förstod att de skulle lägga sitt bröd rakt på duken, och sedan breda det med smör där.

Jag avstod fegt ifrån att begära assietter, jag var rädd för att få ett nej, det skulle kännas genant och den goda stämningen var det viktiga.
Notan blev rätt dyr, det var inte varm-korv-me’-brö som vi åt.

Jag skrev till restaurangen om assiettfrågan, och fick svaret att det inte alls var konstigt att det inte fanns assietter för brödet, det är ett medvetet val. Det berodde på ”logistik.”

Man hade inte för avsikt att införa assietter till brödet, men om jag hade frågat så hade vi fått assietter.

Vad anser Magdalena om det här?

Svar: Även jag har noterat att en del krogar hoppar över assietten till brödet (för att spara disk?) och jag tycker lika illa om det som du gör. Det är faktiskt inte trevligt att hantera mat direkt på duken.

Det enda är att vänligt be om en assiett, det vore konstigt om en restaurang skulle neka en gäst detta.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (34)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 34

Jag hade också uppskattat en assiett till brödet. Å andra sidan behöver man ju inte lägga brödet på duken - den vill man ju inte smutsa ner i onödan, utan man kan bre på smör medan man håller brödet i den andra handen.

Assiettvän, 12:35, 28 augusti 2013. Anmäl

@eva: själv har jag aldrig smör på brödet vid en måltid utanför frukosten, men det finns andra som uppskattar det och jag anser inte att det är god ton att kritisera andra människors val. Ställer restaurangen fram smör står det var och en fritt att efter egen smak utnyttja det eller avstå. Och det utan att kommentera det ena eller andra. Som MR så ofta påpekar - en måltid syftar till gemenskap med övriga i sällskapet, det är inte vad som stoppas i gapet som är huvudsaken.

Adèle, 13:52, 26 augusti 2013. Anmäl

Men ALLVARLIGT: be om en assiett om du behöver en på restaurang! Jag förstår inte problemet här? Det måste ju vara höjden av konflikträdsla att inte våga be restaurangpersonalen om en brödassiett.

Anonym, 21:45, 25 augusti 2013. Anmäl

Ja jisses, en del har inte mat för dagen och andra har ingen assiett...

Jo du, 22:59, 24 augusti 2013. Anmäl

Hej Myrhagen - hur äter man lämpligen wienerbröd till kaffet?

Frågvis, 16:14, 24 augusti 2013. Anmäl

Det är så korkat av restaurangen att göra så! En sån liten detalj som ändå kan dra ner upplevelsen för gästen och ge restaurangen sämre rykte borde man korrigera omedelbart som man får påpekande om det. Att skylla på "logistik" är som att spotta gästen i ansiktet. " Du är inte nog viktig för oss att vi ska ta besväret med att diska en assiett." Så dumt!

PerTore, 11:36, 24 augusti 2013. Anmäl

Har Anonym 22:56 helt missat ordvitsen i Addes inlägg, eller missar jag något hos anonym?

HeresyX, 10:29, 24 augusti 2013. Anmäl

Adde, 22:00, 23 augusti 2013: ...sen då, när du ställer ner flaskan, håller du kvar handen då, eller du kanske har så aggressiv handsvett att etiketten blir förstörd, av din blotta beröring?

Anonym, 22:56, 23 augusti 2013. Anmäl

@Betsy, 18:19. Det är mer väluppfostrat att dricka öl/vin ur flaskan, för då håller man på etiketten. ;)

Adde, 22:00, 23 augusti 2013. Anmäl

FS med sällskap åt på en "fin" restaurang - kanske en sådan där den begagnade servetten genast ersätts med en ny, när gästen återkommit till bordet efter att ha "varit och sträckt på benen" - men, alldeles tydligt en sådan där bordduken ersätter assietten för smör och bröd. Logistik i restaurangsammanhang kan kanske betyda flödesteknik - dvs samtliga moment (kostnader) från det att gästen anländer till dess att gästen lämnar stället - och här har nog "räknenisse" förbisett behovet av en assiett för brödet och smöret att mellanlanda på. Eller är det skådebröd den "medvetna" restaurangen tillhandahåller? Uppror är kanske för mycket att uppmana till - men, be om en assiett, medan de ännu ingår i servisen!

Tekla, 18:52, 23 augusti 2013. Anmäl