Kakbuffémiddag?

Fråga: Jag har två frågor som jag hoppas få hjälp med. Det ena är att vi hade bjudit till ”scones och kakbuffé kl 14″, en lördag. Jag trodde i min enfald att man förstod att det inte blir någon middag när man skriver så men gästerna ville inte gå hem, de till och med frågade om kalaset var ”slut nu” underförstått om det blir något mer.

Vi började alltså kalaset kl 14 och de som förstod till slut att det inte skulle bli någon middag gick mellan 18 och 19 och de som fick middag (vi började med maten till slut) gick vid 22-tiden. Ska man ha sluttid på kalas när man har så tidigt? Jag skulle själv förstå att det inte vankades middag om jag blev bjuden på kakbuffé.

Den andra frågan är att jag tänkte ha öppet hus på annandag jul, kan man på inbjudan fråga om de kommer eller inte?

Svar: Tyvärr är det ganska ofta så att människor inte förstår vad en inbjudan innebär – att bjuda som du beskriver är ju solklart kan man tycka, men många uppfattar det som de vill: en inbjudan som kan sträcka sig långt över kvällen – som det ju också blev. Du hade lätt kunnat säga till gästerna som frågade om kalaset var slut, att just så var det. Men du var lite för artig och ville väl inte köra iväg gästerna…

Vill man ge sina gäster middag så skriver man det! Och det ska vuxna människor förstå, men som sagt, många gör det inte. Du hade behövt skriva ”…kakbuffe kl 14-17″ för att även de oförstående skulle inse vad som gällde.

Till ditt kalas på annandag jul: skriv absolut inte ”Öppet hus”. Samma människor som inte förstår att kakbuffé inte är detsamma som middag kan tro att öppet hus innebär att de kan medföra sina egna vänner och släkt lite hur som helst, huset de är bjudna till är ju öppet, säger de.

Så skriv Annandagsmottagning eller Annandagsglögg eller vad det är, och ge en ankomsttid och en sluttid. Och du kan mycket väl skriva en rad på inbjudan om svar, inte osa som ständigt missförstås, men ”mejla xxxx eller sms:a 0000: ja eller nej”. Alla som kan eller inte kan komma svarar förmodligen inte men du bör ändå få tillräckligt många svar för att kunna beräkna mat och dryck någotsånär.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (36)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 36

Jag har också märkt det här att det är lite svårt att bjuda hem folk för en kort stund - dvs eftermiddagsfika, för att folk inte går hem. Det är synd - det finns en poäng med den gamla eftermiddagsfikatraditionen, där man dricker lite kaffe och sedan går hem till sig. Ibland har man ju inte tid att umgås en halv dag och valet blir då att inte bjuda hem alls - betydligt tråkigare!

Johanna, 14:25, 6 december 2013. Anmäl

"Scones och Kakbuffe" tillsammans med tidpunkten (kl 14) borde indikera "Eftermiddagskaffe" (men några fattade tydligen inte). Hade FS skrivit "Eftermiddagskaffe" eller "kakfika" så hade det definitivt inte blivit missförstånd.

Stefan E, 11:13, 5 december 2013. Anmäl

@Anonym, 14:04 Lite Party är som ett tupperware party fast med en speciell sorts ljus som demonstratören visar och säljer.

Anonym, 12:34, 4 december 2013. Anmäl

Javisst Calle, det har du rätt i. Därför är Magdalenas spalt så välbesökt.

Cajsa, 06:16, 4 december 2013. Anmäl

Ckarions formulering (19.30) är jättebra! Det tror jag inte så många gäster skulle ta illa upp över.

klimpen, 19:20, 3 december 2013. Anmäl

Oj, jösses! FS får väl nästa gång skriva: "Kom på fika 14-16 sen ska vi äta middag själva" om alla ska fatta.

Pia, 18:13, 3 december 2013. Anmäl

@Cajsa, 11:44 Det beror väl på vad som är kutym där man vuxit upp. Skulle nån bara stanna 2 timmar som gäst i mina trakter skulle folk undra varför de var så otrevliga och betedde sig så oartigt.

Problemlösare, 13:19, 3 december 2013. Anmäl

Cajsa, 11:44, 3 december 2013: Man kan ju ta reda på saker genom att vara aktiv själv, till exempel genom att läsa böcker eller surfa på internet. Då lär man dessutom få en betydligt mer nyanserad bild av det ämne man är intresserad av, än om man enbart förlitar sig på information från sina föräldrar.

Calle, 12:49, 3 december 2013. Anmäl

Jag tror att en del helt enkelt inte blivit upplysta av sina föräldrar vad som kan förväntas av olika bjudningar. En miss i uppfostran som kanske den äldre generationen får ta på sig. En lunch, mottagning eller eftermiddagskaffe eller "afternoon tea" varar inte längre än ca 2 timmar. Hur ska man veta det då om ingen har berättat det? Jag vågar nästan påstå att alla över 50 år hade förstått vad som gällde. Av frågan att dömma tror jag att de flesta gäster var yngre än så.

Cajsa, 11:44, 3 december 2013. Anmäl

Tycker inte det är uppenbart att scones inte skulle räknas som mat. Gästerna trodde väl att barnen var mätta. Det hade varit tydligare att det fanns en underförstådd sluttid om det enbart vankats kakor. Och om gästerna frågar "är kalaset slut nu" så är det ju uppenbart att FS inte förmådde antyda tillräckligt tydligt att bjudningen var över. FS får inför nästa gång antingen sätta sluttid eller träna på att säga "det var jättetrevligt det här men nu behöver vi börja med kvällsbestyren".

Ckarion, 19:30, 2 december 2013. Anmäl

Presentoartighet?

Fråga: Jag var nyligen på 50-års kalas och vi hade med oss en ”fin” present och ett kul skrivet gratulationskort.
Personen som uppvaktades öppnade inga presenter och läste heller inte upp de gratulationskort som fanns till presenterna, jag tycker det var väldigt nonchalant gjort och väldigt tråkigt att vare sig de andras presenter öppnades eller gratulationskort lästes upp eller är jag snarstucken?

Svar: En present är till mottagaren, och den är den som får en present som väljer hur han eller hon vill göra med den: öppna inför alla eller i ensamhet. Avsikten med presenten är att mottagaren ska bli glad, inte att stilla nyfikenheten hos övriga gäster. Många öppnar inför alla gäster, lika många gör det inte, och båda sätten har sina för- och nackdelar. En viktig fördel med att inte öppna framför alla är att den eller de som givit något mindre ståtligt inte behöver få detta uppvisat och i värsta fall kommenterat av någon takt- och fantasilös drummel.

Men nonchalant är det inte att låta bli att öppna, inte heller att inte läsa upp gratulationskorten – det är lika hövligt som det hade varit att öppna, och att läsa upp.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (38)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 38

Personligen så tycker jag att presentøppning ær det tråkigaste som finns men om tex brudparet vill ha det så får man givetvis stå ut... Men det ser ut som det ær delade meningar hær om vad som ær korekt. Undrar om det ær olika seder i olika delar av landet eller om det ær en klassfråga. Min pappas familj øppnar presenter medans min mammas inte gør det. Jag ær från skåne och hær gør man olika fast de flesta gør det inte. Har sækert arbetat på 100brøllop genom åren och det absolut vanligaste ær att man stæller fram presenterna oøppnade på ett bord med korten så att alla kan læsa dom. Arbetade på ett brøllop i Norge och dær øppnade vi i personalen presenterna och satte upp dom med korten. Det tyckte jag var en bra kompromiss... då får man mer tid att festa =)

Daniel, 19:36, 4 december 2013. Anmäl

Offentligt presentöppnande kan med fördel undvikas tycker jag. Ett alternativ kan vara att de som presentas öppnar presenterna i enrum och sedan placeras presenterna på ett bord så alla kan se, och imponeras eller förfasas av vad de andra har åstadkommit i presentväg, eftersom det verkar vara så viktigt för vissa. Eller att presentöppningen sker i ett hörn där de som tvunget vill kan titta på medan resten slipper.

A A N, 15:49, 3 december 2013. Anmäl

Det är klart man ska öppna presenterna så att gästerna får glädja sig med Det är klart att man ska öppna presenterna i gästernas närvaro så att de får glädja sig med mottagaren. Det är inte nödvändigt att visa medföljande kort ; vem som har gett vad har ingen betydelse.

Sylvie, 00:13, 2 december 2013. Anmäl

Får man öppna julpresenterna framför givarna och läsa rimmen högt, eller är det också bonnigt och världsovant? Problemet är annars löst om man lämnar över gåvan oinslagen, som man gör med blommor.

Kalle, 15:43, 1 december 2013. Anmäl

Presenterna gör man som man vill med och det ska ingen lägga sig i. Däremot kan jag tycka att det är trevligt om man öppnar och läser korten och sen ställer fram dem på ett bord så att gästerna om de vill kan läsa. Många gillar att läsa gratulationskort, har jag märkt. Det verkar som att en del människor tycker att det viktigaste med att uppvakta med presenter är att visa för andra hur fina saker de ger bort. För mig är en gåva en sak mellan mig och den jag ger den.

PerTore, 10:49, 1 december 2013. Anmäl

Helt uppenbart att presentgivaren med fina presenten och det roliga gratulationskortet vill sola sig i glansen och få applåder från födelsedagsbarnet och övriga gäster som hade mindre fina och mindre roliga gratulationskort. Men förstår du inte att de gäster som hade de mindre fina presenterna kanske inte alls uppskattar de applåder du får för DIN present?. Nej du - som någon tidigare kommentator föreslog: Nästa gång är det bättre att du skriver en rolig sång som du framför till födelsedagsbarnet. Då får du säkert applåder också och då kan du verkligen ta åt dig äran själv utan att någon annan känner sig mindre bekväm med jämförelsen.

Anonym, 19:04, 30 november 2013. Anmäl

JA, du är väldigt snarstucken och synnerligen egoistisk!! Jag tycker absolut att du skall avstå från att gå på "kalas" och stanna hemma och gotta dig åt din egen förträfflighet i stället. USCH!!

Urban, 18:24, 30 november 2013. Anmäl

Är man som givare sååå nyfiken att få se vad andra gett, att man måste få visa att SIN present minsann är den dyraste och finaste...., dvs vill skryta och visa sig vara rikast . Mottagaren gjorde HELT rätt som inte öppnade några presenter inför gästerna.

Anonym, 14:53, 30 november 2013. Anmäl

@Annika, 15:40: Vilken trevlig inställning du har till presentgivande! Gissar att du också ger bort saker som DU tycker om, och inte vad som passar mottagaren. Och om du är så nyfiken på vad andra har givit så varför inte öppna dessa presenter själv i stället för att vänta på att personen som fått dem gör det?

Anonym, 13:17, 30 november 2013. Anmäl

När det är många gäster på en bemärkelsedag och stämningen stiger efter eller i samband med middagen kan det kännas hämmande om alla då ska uppmärksammas på en presentöppning. Vi har då i efterhand skrivit ett kollektivt tack i form an en liten historia där vi vävt in alla presenter, så det inte direkt framgår från vem respektive gåva kommer. Då behöver inte någon med mindre möjligheter att handla något dyrt känna sig utpekad för det. Exempelvis "Jag satte mig i AAAA-stolen under BBBB-parasollet, drack en klunk av CCCC-vinet och funderade på var jag skulle plantera DDDD-blomman ...".

Anonym, 08:49, 30 november 2013. Anmäl

Sittplatsetikett?

Fråga: Jag vet inte om jag är ovanligt överkänslig, men jag undviker gärna den långvariga varma kroppskontakt med okända som uppstår ibland i trånga transportmedel som landsvägsbussar och på flygplans ekonomiplatser. För det mesta hamnar man bredvid hänsynsfulla människor som försöker hålla sig inom det utrymme som den egna stolen medger. Men allt som oftast hamnar jag bredvid människor som bekymmerslöst låter sina armar, armbågar och ben och även ytterkläder invadera sina medresenärers utrymme.

På flyg brukar jag särskilt irritera mig på den som utan eftertanke invaderar armstöd med sina vassa armbågar som sedan pekar in i veka livet på grannen, ibland i timtal. På bussar brukar särskilt män sitta så de särar sina ben så att de pressar utåt mot grannens ben, istället för att sträcka sina ben rakt fram under nästa stol, vilket det ofta finns plats för.
Trånga transportmedel gör ju att man måste minska sina vanliga krav på avstånd och visa förståelse – men måste vissa själva ignorera detta och utnyttja andras hänsynstagande så stenhårt?

Jag känner inte riktigt för att säga till heller, det känns småaktigt. Har dock gjort det vänligt i något mera extremt fall, vilket inte verkade uppskattas. Dock tycker jag detta borde vara alldeles självklart att man delar på utrymmet. Tips eller förslag på lämplig formulering?

Svar: Nej, du är inte överkänslig, men du är en man (ser jag på din mejladress) försedd med mer hänsyn än dem du beskriver – alltför vanliga tyvärr. Föreligger detta slags problem kan man bara göra som du har gjort: vänligt säga ” visst kan vi väl försöka dela utrymmet lite bättre/mer rättvist”. Armstödstjuvarna kan man säga till lite mer resolut: ”okej, jag ser att du har satt armbågen här, då får du använda det här gemensamma armstödet halva resan så tar jag det under den andra halvan.”

Det är inte så mycket annat som kan sägas, och att själv göra likadant, alltså tvinga fram utrymme genom tysta sura knuffar osv, är meningslöst.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (29)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 29

Fly Amirates, som Zlatan, om du har pengar till och lust därmed.

Savoir vivre, 21:31, 6 december 2013. Anmäl

Menar du Magdalena på allvar att man skulle säga så till någon som använder ett gemensamt armstöd??? Om det är två platser bredvid varandra till exempel kan ju bara en person använda armstödet. Ni kan ju inte båda använda det samtidigt. Skulle du själv då ha en större rätt än den andra (sk armstödstjuven) att använda det, som rättfärdigar dessa sarkastiska kommentarer? Varför så ofta tipsa folk att reta upp varandra på detta sätt, genom totalt onödig sarkasm?

Det är bara ett armstöd trots allt,, 19:42, 4 december 2013. Anmäl

Det är god ton att låta den som har mittsätet i på flyget använda två armstöd.

Lars R, 11:39, 30 november 2013. Anmäl

Om någon tar för mycket plats på t.ex. armstödet brukar jag sätta mina armar precis intill grannens. Någon gång, faktiskt ganska snart, blir det obekvämt för honom och han kommer flytta sig lite grann. Inte åt mitt håll förstås eftersom där är det ju upptagen :) Då flytter jag efter direkt. Det brukar ta överraskande kort tid tills jag har hur mycket plats som helst, utan att grannen ens märker det. Det är troligen varken hyfsat eller stilfullt men väldigt effektivt.

janne_kristianstad, 15:55, 29 november 2013. Anmäl

Jag har ett annat problem. Det händer ibland att jag sitter på fönsterplatsen i en buss och någon, företrädesvis medelålders eller äldre man, slår sig ned och gör sitt bästa för att trycka ut mig genom väggen. Känner folk inte hur de pressar sig på bänkgrannen? Även om jag själv är tämligen bredaxlad klarar jag av att undvika sådan kroppskontakt när jag sätter mig bredvid någon. Fast jag brukar förstås se till att inte sätta mig bredvid någon i min egen storlek om det går. @Maud, är du medveten om att folk som fäller ned ryggstödet är bland de mest hatade medpassagerarna?

Anonym, 14:52, 29 november 2013. Anmäl

Sätt upp armbågen på stödet dvs knuffa försiktigt bort grannens arm, titta samtidigt vänligt på grannpassageraren och säg "jag hoppas jag också ryms" (om ni båda kan rymmas) eller "jag tänkte att jag har den där ett tag" om ni måste turas om. Tror faktiskt de flesta tar sig utrymme utan att vara medvetna om det.

Anna, 14:15, 29 november 2013. Anmäl

Maud, 01:01@ Hoppas jag inte få en sån medpassagerare på planet. Vilken egotrippad person . Men tyvärr det är såna som gör vardagsumgänge till helvete.

Anonym, 11:11, 29 november 2013. Anmäl

CS - håller med, stör mig också ofta på dessa unga kvinnor med benen i kors. De kan ta upp allt benutrymme på en fyrsitsare i tunnelbanan. Mycket irriterande. Lika irriterande som de bresande männen. . När det gäller flygplan, så tycker jag faktiskt att den som sitter i mitten kan få lite mer av armstödet, än de som sitter vid gång/fönster och har ett helt armstöd för sig själv. Jag bokar alltid sittplats för att slippa sitta i mitten, men de få gånger jag gjort det har det varit väldigt obehagligt om man inte ens kan få lite av armstödet.

Jena, 10:41, 29 november 2013. Anmäl

Det mesta går väl att lösa med gemensam smidighet? Den som drullar till det får man helt enkelt vänligt men bestämt säga till men ibland är situationen sån att man bara får ta det som det är. För några år sen flög jag på en 5 timmars resa. Bredvid mig satt en herre som var mycket kraftigt överviktig. Han hade fått en ytterplats men det räckte liksom inte. Hans mage vilade helt enkelt över mitt ena lår så att jag var tvungen att lyfta bort hans mage när jag skulle resa mig och sätta mig. Det var naturligtvis en ytterst besvärande situation för oss båda. Han skämdes förskräckligt men planet var fullsatt och jag kan inte komma på vad jag skulle gjort utom att vänligt och hövligt uthärda. Inte kunde jag genera honom med att göra sak av detta; han kunde ju inte göra nåt åt hur han ser ut. Däremot har jag sagt till personer som uppenbart kunnat välja att dra i sin armar eller ben på nåt vänligt och humoristiskt sätt.

Lotta, 10:22, 29 november 2013. Anmäl

Numera är det sällan jag flyger eller går på bio och teater, men jag har för mig att det förr fanns en oskriven regel om vilket av sätets båda armstöd man skulle använda, så att stolsgrannen kunde använda det andra. MR kanske minns?

Blandade karameller, 09:39, 29 november 2013. Anmäl

Frisörpress?

Fråga: Jag tycker allt fler frisörer försöker pressa en att köpa dyra schampon och hårvårdsprodukter när man går till dem. Förr räckte det med ett artigt nej tack och ett leende, men i dag tycker jag att de blivit mer påstridiga och inte ger sig. Ofta skjuter de in sig på att ens hår inte duger som det är. Det är ju inte alla förunnat att ha ett vackert hår och det finns flera faktorer som arv, sjukdomar med mera som styr det än bara val av schampo.

Det är en jobbig situation när man sitter där i stolen i flera timmar och upplever en press som dessutom riskerar att förstöra stämningen. Hur ska man tackla det när man varken har råd, lust eller behov av att köpa schampo för flera hundra när man går till frisören?

Svar: En del frisersalonger tjänar pengar på att sälja vissa företags produkter. Men man måste inte utgå från att frisören bara ser till det ekonomiska, förslaget kan också ges därför att frisören ser att en viss produkt skulle vara bra för kundens hår.

Däremot föreligger aldrig något tvång att köpa, förstås. Man säger när frisören håller fram ett schampo eller vad det är, ungefär ”tack, jag behöver inte detta just nu”. Punkt. Alltså inga ursäkter, det finns ingen anledning, utan bara ett vänligt och tveklöst ”behöver inte detta” – så kommer inte en vettig frisör att försöka övertala kunden. Skulle det ändå bli fortsatt tjat säger man ”som sagt, jag har det jag behöver redan, tack”.

Skulle frisören då säga ”men köp det här ändå, det vore bra för ditt hår” så är det dags att byta frisör.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (37)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 37

Ville bara ge ett tips till FS. Jag bor i södra Europa där det kulturellt är tillâtet att vara lite mer energisk och gâpâig i diverse sammanhang än vad som skulle kännas acceptabelt i Sverige. Dessutom är jag en person som avskyr att man försöka pracka pâ mig nâgot; produkter, âsikter, aktiviteter, osv. Sâ jag har fâtt öva mig en hel del med att hitta ett förhâllningssätt som kändes rätt. Med âren har jag konstaterat att den attityden som fungerar bäst i alla länder, med alla människor och gentemot dig själv sâ att du slipper att ha nâgon olustig känsla efterât är trots allt: Ett genuint vänligt leende och ett vänligt "Nej tack"! Och detta upprepas tills förslagen att köpa nâgot rinner ut i sanden. Jag har provat alla kommentarer, tonlägen, sätt att resonera och har till slut bestämt mig för att alla männsikor har rätt att frâga mig nâgot och jag har rätt att säga nej. Det är inte ett personligt pâhopp pâ mig men bara ett annorlunda sätt att se pâ saker och ting. Det blir faktiskt inte obehagligt om man är varm och vänlig men bara enkelt säger nej tack tills man fâr lov att betala och gâr där ifrân. Sâ fort jag börjar tro att jag ska förklara och rättfärdiga eller börjar irritera mig och fâr kort ton sâ har jag alltid en obehaglig känsla efterât och vill kanske inte gâ dit igen. Vänlig, neutral och övertygad om att man bara gör frisören en tjänst genom att genom ett enkelt "Nej tack" klargöra bristen pâ intresse för produkter sâ kan hon/han lägga mer krut pâ att sälja till nâgon som har ett vistt intresse. Dâ kan man känna att man hanterade det hela snyggt. Jag slösar heler ingen tid pâ telefonförsäljare. Jag avbryter redan efter nâgra meningar och frâgar ursäkta säljer du nâgot? Fâr man ett energiskt säljtal som sätter igâng igen tillbaka, sâ avbryter jag igen med ett: ursäkta säljer du nâgot, osv tills personen klargör om sâ är fallet. När det bekräftats sâ säger jag. Ja dâ ber jag om ursäkt men jag köper aldrig nâgot via telefon sâ det är bäst att du ringer nâgon annan. Tack och lycka till. Och sâ lägger jag pâ. Jag har gott samvete för telefonförsäljarens uppgift är att sälja nâgot och dâ ska han/hon inte slösa tid pâ mig och jag fastnar aldrig i pinsamma lânga diskussioner där man efter 3-4 minuters säljsnack ska försöka övertyga säljaren om att man inte har nâgot som helst intresse för produkten.

Lotta, 13:47, 2 december 2013. Anmäl

Jag brukar vara intresserad, lyssna och kommentera, men säga att jag skall tänka på saken, för att jag fortfarande har kvar av den sorten jag använder just nu :) Då slipper man köpa just nu, men säger ändå inte direkt nej! Skulle jag få kommentaren att lika bra att köpa nu, så skulle jag nog säga att det är onödigt/trångt i skåpen el. liknande.

Jenny D, 09:13, 29 november 2013. Anmäl

"Svartvit Calypso". Sjungen av Monica Zetterlund ger svar.

Savoir vivre, 01:45, 29 november 2013. Anmäl

Jag har inte gått till frisören sedan 2006. Fläta funkar lika bra som trimmer!

Anonym, 19:32, 28 november 2013. Anmäl

Min frisör har skaffat ett milt oparfymerat schampo som hon tvättar mitt hår med. Hon vet att jag inte tål vissa hårvårdsprodukter så hon försöker aldrig pracka på mig något. Men hon satsar på ett klippa håret i en lättskött frisyr som ser bra ut utan en massa arbete och produkter. Nu har vi tillsammans hittat ett hårvax som håller lockarna i styr och som jag tål. Nog måste det vara roligare för en frisör med att tillmötesgå kundens behov i stället för att sälja så mycket som möjligt.

Betsy, 18:38, 28 november 2013. Anmäl

@"knowing", då får man ta till dubbel- eller trippel-.nej, upprepas yterligare vid behov och så tar du upp en tidning och börjar läsa. Fattar inte frissan då är det nåt fel nånstans. Eller så säger du som nån föreslog att du inte har råd, eftersom färgningen/permanenten/slingorna var så dyra.

Anonym, 15:23, 28 november 2013. Anmäl

@Jenny: Seriöst hur står det till själv? Du kanske inte visste att man kan slinga, färga eller permanenta håret och att det tar minst 2 timmar. Nu fick du lära dig något nytt. Du kanske skulle ha läst frågan ordentligt också, för det FS undrade var inte en situation där det räcker med ett enkelt nej utan där det tjatas om att köpa dyra produkter.

Knowing, 08:45, 28 november 2013. Anmäl

Hår är dött material. Visst kan man tillsätta balsam etc som tillfällig gör det blankare och lättare att reda ut, men du kan aldrig ge håret näring. (dött material kan inte tillgodogöra sig näring) känner själv flera frisörer som vet detta och själva kör det enklaste, billigaste schampot för egen del. Ändå försöker de förmå sina kunder att köpa dyra produkter. Pengar styr detta, ingenting annat.

Anonym, 07:46, 28 november 2013. Anmäl

Ja, absolut, jag håller med Jenny. Om man har råd att sitta hos frisören "i flera timmar i sträck" (det fattar väl vem som helst att det är fråga om dyra behandlingar om det tar så lång tid) så anser nog frisören att man nog har råd med riktiga hårvårdsprodukter också. Och, de ljuger inte när de säger att de inte blir dyra att använda över tid eftersom de faktiskt är 5-10 gånger drygare att använda än billigt utspätt hårvårdskrafs från lågprisfabrikaten som dessutom innehåller en hel del tveksamma ingredienser.

Var rädd om kalufsen, 00:53, 28 november 2013. Anmäl

Här har vi en person som sitter hos frisören "i flera timmar" och det personen stör sig på är frågor om köp av schampo??? Helt seriöst, hur står det till?

Jenny, 23:47, 27 november 2013. Anmäl

Biståndsrätt?

Fråga: Jag vill fråga om något som länge bekymrat mig, och som jag trots etikett på skolschemat en gång i tiden, aldrig hörde talas om hur jag skulle hantera. Jag har vid flera tillfällen hamnat bakom någon i kassakön i livsmedelsaffären, som inte haft pengar nog att kunna betala för sin mat. Det kan ha varit en hemlös, en småbarnsmamma, en ungdom eller äldre person. Det har slutat som det brukar – personen ifråga har måst be expediten att ta bort flera varor för att kunna klara betalningen.

Det har uteslutande rört sig om mat – aldrig cigaretter, öl eller godis. Oftast blir expediterna sura, ibland hanterar de det bra.
Men: jag som står bakom, näst i kön, jag skulle vilja hjälpa till, erbjuda mig att betala de där 30 eller 50 kronorna, ibland ynka 5 kronor, som fattas.
Jag vill göra det av medmänsklighet, inte för att visa att jag är galant och har mer pengar. Jag har råd att hjälpa till.
Men jag är livrädd för att kränka någons integritet om jag erbjuder mig att betala. Den som saknar pengar, är fattig, kan ju känna sig ännu mer utsatt (så funderar jag).
Oftast står en lång kö bakom, det uppstår också ibland en generande tystnad, harklingar och menande blickar. Människor är själviska och tittar gärna ut den som är utsatt.

Det kan bli ännu värre om jag stegar fram och erbjuder mig att betala för den som saknar pengar.
Jag vill inte framhäva mig själv, bara hjälpa till, helst så anonymt som möjligt. Oftast när jag ser någon behöva lämna tillbaka matvaror, så skäms jag för mitt eget överflöd.
Hur gör jag för att hjälpa på bästa sätt, och utan att kränka någon?

Svar: Inte enkelt att veta hur en obekants erbjudande kan uppfattas! Men jag kan ge en personlig synpunkt: om jag hade en tia för lite när jag skulle betala i kassan, och någon bakom mig i kön sade ”åh, sådant händer, jag blir glad om jag får hjälpa till med en tia” så skulle jag bli lättad och tacksam, inte generad. Att inte alltid ha pengar är inte, eller får inte vara, skamligt.

En femtiolapp är kanske lite mycket att spontant ge bort, då behöver man nog ta till ett annat argument än en förment glömska av kontanter/bankkort. Kanske man kan säga ”ta gärna den här, jag hade tänkt ge den till en julinsamling”.

Men att bistå en medmänniska som man ser vara i behov av hjälp kan aldrig vara fel. Risk för integritetskränkande finns men bör kunna minskas genom att donatorn samtidigt med pengarna ger en ansiktsräddande kommentar; säkert finns bättre formuleringar än dem jag föreslår.

Och den som blir erbjuden pengarna har sin fulla rätt att avböja utan att donatorn ska uppfatta sin hjälp som oförskämd.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (78)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 78

Jag har varit i den situationen några gånger i mitt liv. Ibland för att jag har glömt kortet och ibland p g a brist på pengar. Idag hamnar jag aldrig i den situationen trots att jag tillhör gruppen "fattig". Varför? Jo, för jag tycker det är något av det mest skämmiga som finns. Irriterade människor i kön efter mig för att det tar tid. En kassörska som är tjurig eller att jag är orolig över att hon är det. Därför håller jag räkningen på ören vad jag plockar i min korg. Vad jag vill säga med detta är att situationen är panikångest laddat att om någon snabbt räddar mig ur det blir jag överlycklig, trots att jag även tycker det är extremt skämmigt med allmosor. Men det ger mig i alla fall inte panik. För övrigt har jag hittills aldrig råkat ut för att någon kund har kommit till undsättning. Däremot har jag varit med om att kassörskan låtit mig komma in senare med pengar.

Suzanne, 10:23, 9 december 2013. Anmäl

En gång hade jag handlat mat och stod redan i kassan när jag upptäckte att jag hade tappat plånboken (den låg i bakfickan och åkte ur när jag cyklade). Panik förstås - men den obekanta damen efter mig i kön sa: - Jag kan betala. Och det gjorde hon, jag fick hennes adress och skickade pengarna. Sen fick jag tillbaka plånboken också! Det här var för ca 40 år sen och det dröjde väldigt länge innan jag fick chansen att göra likadant. Då var det småsummor, någon tia eller så.

LasseM, 10:10, 4 december 2013. Anmäl

Jag tänker att man mâste fâ tillâta sig att vilja hjälpa nâgon. Om det mottages med genans eller skam kan man ju säga nâgot i stil med "pay it forward" kommentarerna nedan typ: " vet du jag fick spontant hjälp med nâgot i förra veckan och det gjorde mig sâ glad sâ jag skulle bli väldigt glad om jag fâr hjälpa dig lite idag. Du kan väl göra nâgon annan en tjänst när det blir tillfälle". Det kanske avdramatiserar det hela som nâgot väldigt skamligt kan man hoppas!

Lotta, 14:03, 2 december 2013. Anmäl

Fast oftast ser man ju på personen om det är någon som har det skralt. Risken är mindre på NK än på Willys i förorten att det är personens sista slantar så att säga.

Lisa, 12:48, 1 december 2013. Anmäl

Om den framför mig saknar pengar, så brukar jag säga till kassören "Dra det som saknas, på mitt kort sen när jag betalar för mitt". Jag har aldrig varit med om annat än positiva reaktioner hos den som saknade tillräckligt med pengar. "Pay it forward" säger jag bara. Kan jag hjälpa nån så är det så enkelt att göra det. Det händer att även jag behöver hjälp med olika saker ibland. Då får jag oftast hjälp av snälla människor. Det finns inget som säger att man måste "ge tillbaka" till just den som hjälpte en, det går lika bra att hjälpa en tredje person. osv.

Lotta, 19:24, 30 november 2013. Anmäl

Pay it forward - trevlig idé som borde kunna förgylla vemsomhelsts vardag.

Minna W, 03:07, 30 november 2013. Anmäl

@Bella C: Men i en kassakö är det ju omöjligt att veta vem som har pengar på banken, och vem som inte har det. Ska man undvika att erbjuda några kronor av rädsla för att någon ska känna sig i underläge? Då blir det sådär fruktansvärt ängsligt igen. Det är ju inte hjälpande à la Karl Bertil Jonssons julafton de flesta kommentatorerna förespråkar, utan att lägga emellan några kronor som fattas. Jag har full förståelse för det du skriver, jag har också levt på ingenting i perioder och det är jättesvårt och jobbigt att ta emot pengar då – vilket många har svårt att förstå, det gjorde jag nog inte själv heller fullt ut förrän jag befann mig i den situationen. Men det gäller personer som vet att jag har det skralt ställt, det är då det uppstår en maktbalans eller genans. En främling i kassakön kan rimligen inte veta om jag har glömt min plånbok eller om jag inte äger mer än 87 kronor. Och just den vetskapen tycker jag är "ansiktsupprätthållande". Så ja, jag tar emot några kronor som fattas, jag erbjuder mig att skänka några kronor som fattas. Jag tycker trots allt att den sortens värld är vänligare och trevligare, även om någon riskerar att bli stött. Handlar det däremot om att någon vill erbjuda sig att betala stora summor eller hela köpet, då håller jag med dig. Där kan det bli för skevt. Även om tanken kanske är god.

hanna, 08:51, 29 november 2013. Anmäl

Att folk inte inser att det finns problem med allmosor och välgörenhet! Självklart inget problem att ta emot några kronor om man glömt plånboken hemma, slarvat eller likn. Dvs när man HAR pengar. = Maktbalansen är intakt. När man inte har pengar däremot hamnar man i tacksamhetsskuld till givaren och maktbalansen förskjuts. Det är inte så enkelt att det som ger pengar är god och den som inte gör det är "ond". Ibland kan det faktiskt vara tvärtom. Välgörenhet är inte lösningen på det här problemet

Bella C, 21:19, 28 november 2013. Anmäl

Sara kl 0921. Ja, en sån pott är en jättebra grej! När jag i min ungdom extrajobbade på kassan på Konsum, fanns en så pott, bestående av min privata börs....mindre lyckat kanske, men det behövdes nån gång ibland.

Extrajobbare, 10:29, 28 november 2013. Anmäl

I en affär jag beökte nyligen stod det en burk med växel vid kassan. På skylten vid burken stod det att här kan man ta några kronor när man fattas pengar, och gärna lägga en slant när man kan, så kan alla hjälpas åt att förhindra att någon måste lägga tillbaka varor för att det fattas en tia eller femma. Fin idé, tycker jag.

Sara, 09:21, 28 november 2013. Anmäl

Benfat?

Fråga: Jag har en fundering kring lämplig dukning när man serverar fisk, men gäller även för kyckling, vissa fläskrätter och annat som genererar avfall i samband med ätandet. Röding och många skärgårdsfiskar är svåra att filea på vettigt sätt, och de vinner ju faktiskt i smak och stil på att serveras tillreda hela. Som uppväxt i skärgården har jag varit van vid att dels dukar man med en extra assiett som benfat, och dels inleder man måltiden med att rensa sin fisk varvid skinn och ben läggs på benfatet.
Ofta görs detta under starkare belysning än resten av måltiden, och när alla verkar vara klara kan man ta ut benfaten och sedan äta som vanligt. Särskilt fiskben lämpar sig dåligt att ha kvar på den egna tallriken eftersom de lätt slinker tillbaka in i maten igen, men just det praktiska benfatet verkar inte vara allmänt förekommande. Har du någon kommentar till detta?

Svar:
Det verkar praktiskt med starkare ljus, benfat och allmän rensning innan ätandet vidtar! Men det är inte vedertaget bordsskick, i formellt korrekt sådant tar man med kniv och gaffel av skinnet på den hela fisken i förekommande fall, lyfter filéerna från skrovet efter hand samt placerar ”skräpet” på sin tallrik; någon gång på en extratallrik till vänster om mattallriken.

Men jag ser inte något hinder för att man vid en icke formell middag drar upp ljuset och uppmanar gästerna att rensa de hela fiskarna och lägga skräpet på fatet avsett för detta. Det kan rentav bli en rolig del i måltiden.

Annars är det bra att inte besvära sina gäster med rensande av maten, det brukar bli problem för alla som inte ha lärt sig hur man gör. Bäst är trots allt att servera filéad fisk, urbenad kyckling och kötträtter utan ben.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (26)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 26

Och förstås föll det bort ett "inte" i min förra post, men den som är vaken noterar det och förstås vad jag menade ändå.

Ann, 10:44, 27 november 2013. Anmäl

"Servera inte urbenad fisk om ni inte är mycket säkra på att gästerna verkligen tycker om det. Annars blir middagen garanterat en flopp." Skulle ju vara "Servera inte icke urbenad fisk om ni inte är mycket säkra på att gästerna verkligen tycker om det. Annars blir middagen garanterat en flopp." Förstås.,

Ann, 10:42, 27 november 2013. Anmäl

Sitta och kladda med fisk när man är finklädd och sett fram emot en fin middag, det är ju inte vettigt någonstans. Kan inte värden/värdinnan servera fisken urbenad kanske det är på sin plats att servera en bättre maträtt, alla gillar inte att sitta och pilla och peta i maten för att slippa otäcka ben i halsen. Ush, tänk på att gästerna kanske inte gillar fisk så mycket till att börja med. Servera inte urbenad fisk om ni inte är mycket säkra på att gästerna verkligen tycker om det. Annars blir middagen garanterat en flopp.

Ann, 10:41, 27 november 2013. Anmäl

Men ingen människa ställer väl fram orensad fisk på matbordet! Först rensar man, sedan tillreder man och vid bordet benar man och petar undan skinnet, ifall det serveras hel fisk.

Hm, 09:18, 27 november 2013. Anmäl

Snälla nån, vem vill gå på middag och sitta och rensa fisk eller kyckling? Det kan väl ni som gillar sånt göra när ni inte har gäster.

E, 21:29, 25 november 2013. Anmäl

När jag läser vissa av "det är så bra med hel fisk"-kommentarerna får jag en vision av nästa steg i helyllehipsterkulturen: flå din egen hare och grilla den vid bordet! Den är säkert godare med ben och förr i tiden kunde minsann alla...

Ckarion, 21:15, 25 november 2013. Anmäl

Nu vet ni som gillar fisk att ni INTE bör bjuda på obenad fisk om ni inte är säkra på att alla gäster också gillar det. Jag skulle kunna äta det, men inte uppskatta det alls.Håller för övrigt med att det finns mycket mellan fiskpinnar och obenad fisk. Fisk kan vara helt ok, men jag gillar inte när maten tittar på mig!

Miss X, 18:24, 25 november 2013. Anmäl

Många matsnobbar här idag.

AMT, 18:04, 25 november 2013. Anmäl

Anonym, 17:06: att bena ur fisk är verkligen inte att grisa runt med maten. Och det är ingenting som är vare sig överklass eller överkurs heller.

Deborah, 17:53, 25 november 2013. Anmäl

Anonym 17.06 menar du på fullt allvar att kycklingben är ett problem? Snälla, säg att du skämtar! Per W, just pga gäddans benproblem så rekommenderar min gamla franska kokbok att man maler fiskköttet och gör queneller, dvs franska fiskbullar.

Deborah, 17:43, 25 november 2013. Anmäl

Grannoljud?

Fråga: Jag vill be om råd angående min nya granne. Hon bor rakt inunder min bostadsrätt sedan snart en månad tillbaka och är så skränig att jag börjat våndas inför att komma hem efter jobbet. Hon har högljudda tillställningar, ibland flera gånger i veckan, med hög musik, skräniga gäster och sång ute i trapphuset. Ibland håller hon igång till klockan fyra på morgonen och gör att jag får sådan huvudvärk att jag inte kan gå till jobbet. Situationen är helt enkelt ohållbar!

Mitt problem är att jag inte vet hur jag ska ta upp det med henne. Hon verkar bo hos en partner en stor del av veckan och använda lägenheten inunder min som en ”festlägenhet” eftersom den är central, så de enda gångerna hon är där är när hon är berusad nattetid och har lägenheten fylld med gäster. Hur kan jag gå tillväga på ett korrekt men bestämt sätt så att hon förstår att det inte kan fortsätta så här?

Svar: Det är absolut inte okej att bete sig som din granne, och du ska omedelbart meddela bostadsrättsföreningens ordförande vad som pågår. Det är väl sannolikt fler än du som blir störda.

Du kan också själv tala med din granne, vid något tillfälle när du förstår att hon är hemma men utan gäster. Ring på och säg som det är, ju mindre aggressivt desto effektivare.

Men det verkar på din beskrivning så svårartat att bfr:s ordförande förmodligen är rätt instans.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (35)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 35

Det här har jag påpekat förut: det är inte alls självklart att det är BRF's ordförande man ska kontakta, även om man bor i en bostadsrättsförening, snälla Magdalena sluta skriva det! Många föreningar i Stockholm är så stora att det skulle bli helt ohållbart om alla som hade problem ringde ordföranden, och har en organisation med förvaltare, fastighetsskötare och ett uppdelat ansvar i styrelsen så att inte ordföranden tar alla frågor. Kolla förslagsvis på föreningens hemsida vart du ska vända dig med vilken typ av frågor innan du ringer ordföranden. Det är inte ett dugg kul som ordförande att bli uppringd flera gånger/dag, vilket blir fallet i många stora föreningar om inte ordföranden skaffar hemligt nummer. Särskilt när de som bor i bostadsrätt ges såna här slentranmässiga råd.

KA, 18:18, 3 december 2013. Anmäl

@Annan Camilla. Om du läst vad jag skrivit så skulle du noterat att jag redogjort för ETT exempel ur en ganska gedigen erfarenhet. Denna erfarenhet kommer ur boende och arbete i såväl hyresfastigheter som bostadsrättsföreningar. Det som frågan gäller är INTE vanliga, normala grannar och vanliga, normala ljud. Det är naturligtvis det vanliga; att de boende tar hänsyn och beter sig vettigt. Jag har också erfarenhet av att vara fastighetsägare, dvs, jag har ett antal egna hyresgäster. Min erfarenhet av störande beteende hos vissa är således rätt så gedigen OCH sträcker sig över ett stort antal år. Jag är nämligen en rätt så gammal stöt. Jag vet också att det finns personer som är onormalt känsliga och störs av allt möjligt. DET ÄR INTE DET VI TALAR OM HÄR. Det som FS beskriver i sin fråga får ALLA mina varningslampor att blinka rött. Detta på grund av den erfarenhet jag har av liknande situationer. Alltså inte EN ENDA sådan erfarenhet och INTE i egenskap av den som stördes. Vad har du själv för erfarenhet av liknande problem? Och så till det rent formella som också är viktigt i sammanhanget. Det är STYRELSEN i bostadsrättsföreningen som har accepterat den nya medlemmen alt. accepterat andrahandsuthyrning. Det är därför STYRELSEN som bör ta tag i problemet som uppstått. Det spelar ingen som helst roll om styrelsens medlemmar har arvode för detta eller inte.(I vissa fall förekommer det faktiskt att arvode utges för styrelsearbetet.) Sen var det för min del oerhört länge sedan jag gick i grundskolan. Sedan 1950-talet har jag därefter ägnat mig åt utbildning på betydligt mer avancerade nivåer och åt kvalificerat yrkesarbete. På min tid i grundskolan (den hette inte ens det) var dock de flesta ungar väldigt väluppfostrade. Kan vi nu anse denna diskussion avslutad, vi har så väldigt olika kunskap och erfarenheter av den fråga som diskuteras. Det är omöjligt att föra en diskussion med någon som inte har relevanta fakta att komma med.

Grinolé, 13:02, 2 december 2013. Anmäl

@Grinolé, 08:52 Larvigt tjafsande kan du vara själv ;) (och nej, det var inte jag som var Anonym, 21:27). . Du har själv sagt att du utifrån beteendet från en enda incident drar slutsatsen att alla som stör är fullkomliga idioter som ger sig på att trakassera folk som (vänligt?) säger ifrån. Jag (och tydligen flera andra) påstår att detta är en väl negativ förväntan, och att den sannolikt innefattar en väldigt negativ syn på andra människor. Det är väl inte särskilt förolämpande? . Hur som, jag är ledsen om du har upplevt saker (vid annat än det tillfälle du nämner) som gör dina förväntingar rimliga. Själv har jag haft förmånen att nästan alltid stöta på vänliga och hjälpsamma människor (undantaget då när man gick på mellan- och högstadiet...).

annan Camilla, 10:51, 2 december 2013. Anmäl

@Anonym 21.27. Nu igen! Et blankt tyckande utan konkreta argument! Och vad jag har för människosyn har du ingen aning om. Huruvida det skulle vara tråkigt eller inte för mig att, eller om, jag har en viss människosyn har du heller ingen möjlighet att uttala dig om. Du känner mig inte, vet inte vem jag är, du vet inte vad jag arbetar med, du vet kort sagt inte ett jota om sådant som är viktigt för att kunna dra slutsatser om vare sig min syn på människor i allmänhet eller i synnerhet. Det du nu ska försöka dunka i huvudet på mig (för att du saknar argument?) är ett ontologiskt begrepp. Vet du ens vad det står för? Du bör ta till dig att den som går till personangrepp säger mera om sig själv än om sin meddebattör. Lägg nu ner detta larviga tjafsande.

Grinolé, 08:52, 2 december 2013. Anmäl

@Grinole, Så värst rationellt eller förnuftigt (eller vidsynt) är det nog inte att dra slutsatsen att alla är stöpta i samma form för att de har det enda gemensamt att de låter för mycket. Tråkigt för dig att du har den människosynen.

Anonym, 21:27, 1 december 2013. Anmäl

Ja du anonym 14.39, det vanliga är att människor drar förnuftiga och rationella slutsatser utifrån sina kunskaper och erfarenheter av liknande situationer, det är helt enkelt så vi fungerar i normala fall. Om du kallar det för att vara fördomsfull så - gärna för mig. Det bjuder jag på.

Grinolé, 08:44, 1 december 2013. Anmäl

@Grinole, liiiite mer fördomsfull också kanske, kanske inte ska dra alla över en kam bara för att de också stör.

Anonym, 14:39, 30 november 2013. Anmäl

Pust, ni som vet och kan allt. Ni kan alltså omöjligen tänka er att någon annan har liiiite mer erfarenhet av hur störande vissa personer kan vara, även i bostadsrättsföreningar. Jag kan dock upplysa om att dessa problem finns också i denna typ av boende. Ett exempel ur levande livet; En br-innehavare hyrde ut sin lägenhet i andra hand (med tillstånd från styrelsen). Andrahandshyresgästen började i stort sett omedelbart föra ett mycket störande liv. Det gjordes försök att tala med dem (ett ungt par). De grannar som försökte tala med dem fick skäll, man hämnades genom att hälla otrevligheter i brevlådan. Parets kompisar (förmodligen synnerligen) pinkade på deras dörrar. Öl, piss, spyor och annat äckel i trapphuset som dessutom vandaliserades flera gånger. Dessa ungdomar åkte naturligtvis ut och föreningsmedlemmen fick det rejält tufft. Vill ni ha fler exempel?

Grinolé, 15:28, 29 november 2013. Anmäl

@Grinole, FS bor centralt i en bostadsrätt, missbrukare och psyksjuka som du har erfarenhet av brukar ha en annan sorts boende. Tanklösa festprissar är störande men sannolikt inte otrevliga att ha att göra med. Då får man väl gå tillsammans med nån och ringa på om man tycker det är jobbigt. (Vem vet, du kanske blir inbjuden själv :)... ) Nej skämt åsido, har man en positiv inställning själv brukar mycket lösa sig.

Anonym, 14:56, 29 november 2013. Anmäl

@Grinolé, 19:39 Ja, jag har läst frågan, det torde väl varit uppenbart från mitt svar? . Hur som, att klassa någon som hänsynslös (och inte bara tanklös/oerfaren) innan den fått en påtalning om att den stör verkar lite väl ovänligt i mina ögon. Att sedan gå till styrelsen, vilken så gott som alltid är i det närmaste ideellt arbetande (ibland får de nån liten ersättning) innan man ens försökt (vänligt) påtala problemet är fegt och slött. Styrelsen har inte andra möjligheter att kontakta grannen än vad FS har. . Sedan vänder jag mig emot din människosyn. Bara för att någon är ung och störande är den plötsigt både bortskämd och söndercurlad, och antas vara packad från början till slut av festen.

annan Camilla, 13:30, 29 november 2013. Anmäl

Hundhyfs?

Fråga: Jag och mina rumskompisar har ett litet problem. En god vän till oss, som ofta är på besök, har en hund som brukar medfölja när hon besöker oss. Första gången hon kom hit frågade hon om hon kunde ta med sig hunden och fick så göra. Vi uttryckte då önskemål om att hunden inte fick sitta i soffan, inte skälla osv.

Hunden kommer numer med varje gång vår vän besöker oss, utan att hon frågat innan. Den skäller, sitter i knät på sin matte vid matbordet och hoppar upp i soffan utan att dess matte säger ifrån. Nu vill vi inte längre att hunden ska komma på besök. Detta känns svårt att framföra då vår vän är oerhört fäst vid sin hund, inte vill vara ifrån den och kanske skulle bli upprörd. Hur ska vi framföra detta?

Svar:
Inte så lätt att lösa utan tandagnisslan, men problemet måste ju ur världen för att ni andra ska stå ut med er vän och hennes hund. Så det finns ingenting annat att göra än att vänligt ta upp detta inför nästa besök. Säg ungefär detta: ”bäst vore att din hund inte följer med dig eftersom den sitter i soffan fast vi har bett dig att se till att den inte ska göra det, och den sitter i ditt knä vid matbordet vilket är inte okej för vår del, du måste hålla ordning på den så att vi klarar av att ha den här; vi vill så gärna ha dig här men din hund måste uppföra sig för att det ska gå att ha den här”.

Alltså klargör i vänlig ton det som var förutsättningen för hundens medföljande första gången – för det kan ni inte ändra på i efterhand – och att detta måste följas om hunden ska vara med hos er.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (31)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 31

Det är med hundar som alla "medlemmar" i familjen: var och en ska veta om sin plats och respektera andra. Man tar varken med barn eller djur till folk om det inte begärs eller känns önskat. Mina stora och ytterst väluppfostrade hundar älskade alltid vakta bilen. (Gav sällan efter dà de faktiskt ofta blev efterfràgade!). Men här handlar det kanske mer om smà dallrande substitut till en levande leksak?

Savoir vivre, 00:24, 29 november 2013. Anmäl

Tacka vet jag katter.

Pia, 13:48, 27 november 2013. Anmäl

Begriper inte problemet - eller ens några kommentarer. Jag frågar alltid - om det gäller nytt besök om jag kan ta min hund med. Mina vänner har jag koll på - jag vet vem som har katt/är allergisk etc. Och vem som blir glad när jag har hunden med. Jag har dessutom koll på min hund - att den skulle få hoppa upp i andras soffor eller sitta i knät under middagen låter nästan sjukt, faktiskt.

Fabiola, 17:55, 26 november 2013. Anmäl

Förslagsvis kan FS sluta bjuda hem hundägaren och istället umgås genom att ta gemensamma promenader. Numera finns det även en del hundcafér. Tyvärr är det en del ägare som blir kränkta om deras hund inte blir behandlad som en människa. Ska ni ha större tillställningar hemma säg att ni har bjudit in en hundallergiker. Det har varit ett tillfälle som en kompis blivit sur när jag sagt att hennes hund inte fick komma till lägenheten, men det gick snabbt över och vi är bra vänner igen. Var inte rädd att tillrättavisa en hund när den gjort fel, räcker att med en bestämd röst säga stopp eller hundens namn. Åter igen; en hund är ingen människa. Klarar inte ägaren hantera att du tillrättarvisar hunden så får det slut med hembesök ni får helt enkelt hitta andra former att umgås på. Lycka till! :)

Hanna, 20:13, 25 november 2013. Anmäl

Nu har jag inte läst alla svar. Tyvärr verkar ju den här personen inte vara de mest resonliga så då kanske mina tips ändå inte fungerar. Det är skönt om man kan ha med sig hunden så man inte behöver oroa sig för den, är det ett kortare besök kan man förvisa den till bilen eller till tomten och ni bor i hus. I annat fall bör hunden kunna stanna i hallen (lättast om man har med typ hundens filt så den vet var den ska "stanna/ligga"). Det är inget ovanligt att hundar även i sitt eget hem har begräsningar, finns dom som aldrig tillåter hunden att va i sovrummet, så dåligt samvete behöver man inte heller ha över en sån sak. Klart det är kul om hunden också får vara med, men då måste kanske husse/matte börja uppföra sig själva bra först :D Säg som det är, allra enklast, det hårar/smutsar ner, och jag vill inte städa en gång till enkom för din hunds skull han får gott stanna i hallen under ditt besök, eller hemma... om det inte passar!!

Anonym, 14:12, 25 november 2013. Anmäl

Helena skriver: "Men skulle någon inte vilja ha min hund hos dem har jag heller inget vidare utbyte av en fortsatt relation eftersom katt/hund/djur-skeptiska personer utgör en kall grupp i samhället som jag inte vill umgås med." Anonym skriver "För en hundägare är hunden som en familjemedlem. Om inte hunden är välkommen så misstänker jag att hundägaren väljer sin hund före bekantingen." Man häpnar. Själv är jag allergisk, så jag kan inte ta emot några husdjur i mitt hem, men även om jag inte vore det skulle jag kanske inte tycka att det var självklart med en stor schäfer eller Dobberman hemma hos mig. Man ska inte förväxla djur med människor (en del personer här i spalten jämställer gärna barn med hundar). Vore jag inte allergisk skulle jag gärna klappa mindre hundar, men det skulle inte vara självklart att släppa in hundarna i mitt hem. Som djurägare får man fråga om det är okej, acceptera ett nej och, om man får ett ja, visa hänsyn. Hur kan man låta sin hund hoppa upp i soffan hemma hos någon annan? ha den i knät när man äter hemma hos andra?

Jossan, 10:18, 25 november 2013. Anmäl

Det låter som ett skolexempel på en person som inte borde ha hund. Jag gissar också att hunden är en liten stackare som saknat ledarskap hela sitt liv pga storlek. Många av mina vänner har dessa typer av hundar och de säger glatt "va lugn ***** är här hos dig!" när det egentligen är mycket sorgligt. Säg till hunden på skarpen när den gör fel, gärna när matte hör på, följ gärna upp med "du åker ut i trapphuset nästa gång" (vink till ägaren såklart). Detta är dock någonting du borde ha markerat direkt, det blir svårare att ändra på en hund när den inte lärt sig frånbörjan.

Anonym, 09:17, 25 november 2013. Anmäl

Tusen tack Calle 16:10

Cajsa, 07:20, 25 november 2013. Anmäl

Jag är uppvuxen med både hundar och katter. Jag har och har haft hundar och katter, men aldrig att jag skulle komma på tanken att ta med husdjuren när jag besöker vänner och bekanta. Om någon vill ta med sig sin hund hem till oss, är det våra regler som gäller. Absolut inga hundar i soffan, än mindre vid matbordet.

Annalisa, 06:29, 25 november 2013. Anmäl

Calle: Visst får du tycka det, och behöver absolut inte låta någon ta med en hund hem till dig, men varför missunna andra nöjet - om de nu gillar hundar?

MG, 20:33, 24 november 2013. Anmäl

Frackrosettfärg?

Fråga: Min pojkvän har blivit professor vid KTH och ska på promovering i Stadshuset. Det är frack som gäller. Men vilken färg ska det vara på flugan? Svart eller vit?

Svar: Så roligt att gå på promoveringshögtid! Till frack har man alltid vit rosett (det heter rosett till frack, fluga till smoking). Svart rosett till frack har hovmästare på extra fina tillställningar, som Nobelfesten, men din pojkvän ska absolut ha vit rosett och vit väst, och ljusa skjortknappar.

Och påminn professorn om att absolut inte använda det så kallade transportsnöret i frackrocken, det som ska hålla ihop rocken när bäraren sitter till häst exempelvis; men det ska alltså aldrig användas inomhus, det vore nästintill som att ha galgen kvar i rocken.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (23)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 23

Vem har get min idol Gris-Greger sura citroner. Du ska ju uppmuntra honom att gå i en pastellfärgad rosett. Hoppas du bara hade en dålig dag och åter känner dig ironisk och fräck igen. Gabriella

Anonym, 05:06, 27 november 2013. Anmäl

Man bör kanske skilja mellan professorsinstallation och doktorspromotion! Har blivit installerad och har promoverat.

freddelasse, 22:02, 25 november 2013. Anmäl

Som många påpekat så bör detaljerna till högtidsdräkten kontrolleras med skolan, eftersom svarta detaljer används i vissa sammanhang. sedan förutsätter jag han har broderad sammeetskrage på fracken ("docktorsfrack"). Bra att man håller ordningen och traditionerna i denna annars ganska urlakade värld.

Anonym, 08:13, 25 november 2013. Anmäl

Det är bara fint och trevligt att fira en utmärkelse som sig bör. Problem uppstàr där utmärkelsen tar överhand pà uppdraget.

Savoir vivre, 21:25, 24 november 2013. Anmäl

....men för jag välja så går jag mycket hellre med barnbarnen på Max och äter hamburgare!!

Calle - forts., 02:39, 24 november 2013. Anmäl

Dumheter, det är ju bara ett jobb med några tusen kronor mer i månaden än innan man blev professor. Båda mina barn är professorer, den ena vid två olika institutioner, men jag har verkligen inte deltagit i någon installations- eller promoveringshögtid. Däremot brukar de (barnen) bjuda mig och min fru på krogen med middag, när någon milstolpe i deras akademiska liv passeras.

Calle, 02:12, 24 november 2013. Anmäl

@ Anonym 15:11: Ingenstans i den ursprungliga frågan står det någonting om en flickvän. Frågeställaren kan lika gärna vara hans pojkvän.

Trött på heteronormen, 01:25, 24 november 2013. Anmäl

@Anonym 15:11: Ingenstans i den ursprungliga frågan står det någonting om en flickvän. Den som skriver kan lika gärna vara hans pojkvän.

Trött på heteronormen, 01:23, 24 november 2013. Anmäl

Äh Gris-Greger, släpp det. Du brukar alltid vara behållningen i den här kommentarstråden, men nu håller jag inte med dig. Jag har inte blivit professor och kommer förmodligen aldrig bli det, men jag kan ju jämföra med att ta en examen, eller att ha uppnått någonting i livet som man har kämpat för länge. Kan tyckas egoistiskt men, då kan det kännas härligt att få fira det lite högtidligt. Jag tycker det verkar trevligt med de här promoveringarna eller installationerna eller vad det heter, och skulle gärna närvara på en sådan.

Nina, 19:42, 23 november 2013. Anmäl

Man kan ju notera att KTH tydligen inte informerar om detta utan förutsätter att alla vet hur det ska vara för att de har professorer i släkten generationer bakåt. Då kan de ha sitt trams för sig själva. Som statlig myndighet borde de hålla sig för goda för sånt här och lämna riterna åt frimurarna.

Gris-Greger, 12:47, 23 november 2013. Anmäl

Andraportionsnej?

Fråga: Jag lider som så många andra av ätstörningar. De är inte värre än att jag kan gå på middag och äta en normal portion av det som bjuds, men det är för mig mycket ångestskapande att bli proppmätt. Detta blir ju lätt fallet när man tar för sig en andra gång, och därför brukar jag (trots trugande) avstå från detta. Är det mycket oartigt? Många verkar tycka det.

Svar: Nej, det är inte det minsta oartigt att lugnt tacka nej till ombjudningsmaten. Givetvis kan man alltid utan minsta dåligt samvete göra så. Det är mer korrekt att tacka nej till alltför mycket mat än att lämna mat på tallriken av det man har tagit för sig.

Trugas det så säger man glatt ”det var så läckert, men nu förmår jag inte mer tyvärr” – och den värdperson som tjatar då är inte artig, bara påfrestande.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

@elsa, 14:11: Hihi, precis. Det där har jag hört en massa gånger och jag tänker som du :-)

Anonym, 13:51, 25 november 2013. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: @Nicke 08.47: Mina svar handlar förstås om vad som är vedertagen hyfs i svensk kultur - ofta men inte just här tar jag med exempel från andra kulturer - och här gäller att man inte lämnar mer än någon försumbar mängd mat som man har tagit för sig själv på sin tallrik. Du vet förstås att på sina håll i Asien slänger man matrester på golvet och man rapar för att visa mättnad, på samma sätt som man inte äter upp allt på tallriken för att markera att man har fått nog. Ingetdera gäller i svensk kultur, och det är den jag huvudsakligen beskriver.

Magdalena Ribbing, 09:21, 25 november 2013. Anmäl

Det här är väldigt svenskt. I många, många andra kulturer handlar det om att lämna mat - därmed visar man att man är mätt och belåten. Så det var en väldigt snävt skriven artikel.

Nicke, 08:47, 25 november 2013. Anmäl

Jag kommer själv från en sådan "trugarkultur" som Anonym, 14:02 beskriver. Det är, precis som anonym skriver, verkligen inte för att vara elak som man trugar - det finns en slags oskriven regel att gästen visar hyfs genom att vara anspråkslös, medan värden visar hyfs genom att bjuda flera gånger för att verkligen visa att det är okej att ta t.ex. en kaka till. Anonym, 11:17 ger ett bra tips! Det handlar mycket om själva handlingen "ta om", inte så mycket om mängden mat, så om man tar mindre än vad man vill ha i första omgången och sedan fyller på blir både trugaren och gästen glada! Sen förväntas ju en trugare ha lite känsla för vad som är ett ärligt menat nej och vad som bara är en del av spelet, men det kan man tydligen inte alltid lita på! =)

Nea, 23:21, 23 november 2013. Anmäl

Den som klagar på svensk trugning har aldrig haft en grekisk farmor! :D

Molly, 09:07, 23 november 2013. Anmäl

@Elsa: Sant. Och så finns det vi (i andras ögon vidriga, jag inser det…) som faktiskt kan äta ganska mycket och ändå vara smala. Jag är en sån (periodvis "hjälpt på traven" av magproblem, precis som Maria skriver). Men även om jag i teorin KAN äta allt, och generellt är matglad, kanske jag inte VILL äta allt. I varje inte hela tiden. Och det är också ett krux – min överviktiga svägerska blir av någon anledning inte alls trugad lika ofta som jag. Var nyligen på en bjudning där det efter middag och dessert började bjudas på olika sorters choklad som inte alls föll mig i smaken, alltså tog jag bara en liten bit. Varpå en av gästerna anklagande hojtade över bordet: Men ta nu mer Hanna, du är ju så smal! (Och det finns inget positivt och vänligt i den sortens kommentarer, jag lovar.) Jaha, tack. Kan tillägga att jag själv ofta tycker att det är rätt jobbigt att vara så liten och tunn som jag är, speciellt i mina "sämre" perioder (jag är kort och spensligt byggd, så något tappat kilo syns lätt). Men jag lägger knappast på mig i vikt av att äta fler chokladtryfflar/wienerbröd vid ett enstaka tillfälle, eller ta mer av den kryddiga böngrytan med massor av vitlök som gör att jag får tillbringa resten av kvällen på toaletten.

hanna, 07:37, 23 november 2013. Anmäl

@Elsa, håller helt med, och kruxet är både det här med "du som är så smal etc etc" som inte alls bara förekommer på småorter (utan även i stora staden Stockholm, av i andra fall välartade vänner och arbetskamrater) och att jag inte har lust att berätta för andra hur mina mag-och-tarm-sjukdomar ställer till det för mig, i synnerhet inte när man sitter kring ett matbord. Men, alla hemmakockar blir sååå förnärmade om man inte äter sig proppmätt. Lite förståelse skulle gå långt, och underlätta mycket, men det brukar tyvärr inte hjälpa att jag säger det smakade bra. Sen kan jag inte komma ifrån att en del säger så för att de är avundsjuka på att jag är smal..... när jag en gång för många år sen kom hem med en magparasit från vistelse i Burkina Faso, tröttnade jag till slut och sa att den bästa bantningskuren nånsin är faktiskt amöba ni borde testa. Det fick tyst på en del i alla fall.

Maria, 16:39, 22 november 2013. Anmäl

@elsa, 14:11 EXAKT!

Anonym, 15:31, 22 november 2013. Anmäl

åh, just det där "du som är så smal" irriterar mig! tänker inte folk på att jag kanske är det just för att jag inte vräker i mig vad som helst?

elsa, 14:11, 22 november 2013. Anmäl

Ett problem i sammanhanget är den svenska trugningstraditionen som fortfarande är stark i vissa delar av landet. - Ska du inte ha en kaka till? - Nej, tack, inte ska jag. - Jo men det är väl klart... - Nej, tänk inte på mig. - Jo, men du som är som smal. - Nej, inte ska förhäva mig. Und so weiter... Ni vet alla hur det sociala spelet brukar gå och gästen kommer mumsa på kakan som gästen vill ha från början. Värdar som trugar gör inte det generellt för att vara jobbiga utan för att det ingår i deras kultur.

Anonym, 14:02, 22 november 2013. Anmäl