Ihåligt?

Fråga: Bjöd en tjej, ny bekantskap, på Dramaten och krog efteråt. Hon kom i jeans med stora revor och herrskjorta utanpå. Verkade  som dyra grejor. Kändes ändå pinsamt, hade själv kavaj och chinos. Trasjeansen var värst. Kan jag säga det till henne? Vill inte gå ut med en tjej som har såna kläder.
Eller är det jag som har fel?

Svar: Du är inte ensam om att sakna förståelse för vissa modeyttringar. Jeans som inköps medvetet trasiga av något slags modeskäl hör dit. Att det skulle vara elegant eller klädsamt har många svårt att inse. Från mitt perspektiv förefaller det som om en hel del personer alltför ofta klär sig enbart eller framförallt för sin egen skull, utan en tanke på omgivningen. Och det kan man ju göra om man stannar hemma – då gör man som man vill. Men vuxna människor ska faktiskt förstå att deras val av klädsel skickar signaler till andra, både om hur de ser på det tillfälle som gäller och om hur de ser på övriga närvarande. Avstår man från rimlig anpassning markerar man sitt ointresse för övriga och deras uppfattning.

Är man på sin arbetsplats ska man klä sig så som det är lämpligt för arbetsuppgiften och så att de man möter, arbetskamrater och exempelvis kunder, inte tycker att det är underligt och fel.
Går man på Dramaten klär man sig prydligt, i vardagsklädsel eller gärna ett steg över vardagen, av respekt för skådespelarna och övrig publik. Utpräglad fritidsklädsel där är inte särskilt god stil. Är det premiär klär sig de flesta mer elegant.
Att ha trasiga kläder, inklusive modejeans, ses sannolikt av en majoritet som nonchalant, oavsett om det är dyra eller billiga trasor. Trasiga kläder har nästan alltid varit lika med fattigdom, många har slitit hårt för att hålla sina barns och sina egna kläder rena och hela som en markering av människovärdighet trots svåra omständigheter.

Om du är intresserad av att fortsätta kontakten med denna tjej föreslår jag att du vid något tillfälle vänligt och försiktigt förklarar hur du uppfattar trasiga kläder. Du kan föra ett resonemang om detta utan att understryka att du tyckte att det var pinsamt på Dramaten. Ett samtal om något som man har blivit så besvärad av måste man kunna föra med den människa man har tänkt sig att fortsätta umgås med.

Magdalena Ribbing  

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (65)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 65

FS, du skriver inget om hur det var förutom de trasiga jeansen, var tjejen trevlig eller passade ni inte ihop etc? Jag antar att det kändes bra annars, annars hade du nog inte skrivit hit utan helt enkelt inte kontaktat henne igen.

MG, 01:41, 8 februari 2014. Anmäl

Jag måste tillstå, att tjejen visade ett visst mod. Hon kommer alltså i (mode-)trasiga jeans till Dramaten, dessutom på en förstagångs-dejt. Förmodligen skulle jag ha gillat det, och ångrat att jag satt där med mina nya, hela....

Raggen, 20:37, 4 februari 2014. Anmäl

FS: "Vill inte gå ut med en tjej som har såna kläder". Gör inte det då. Men försök inte ändra andra, dåligt råd att ta upp klädkritiken med henne. Eller, ta upp att du blev besvärad, om det du söker är att bli ännu mer besvärad!

Anonym, 14:07, 4 februari 2014. Anmäl

Men hur snyggt är det med chinos då? Om man nu ska tala om mode och stil.

mamman, 08:18, 4 februari 2014. Anmäl

Chinos känns för mej rätt dött, men slitna jeans, gärna med lite hål och revor här och där, är rätt tufft. Fast jag väljer hela, nya jeans när jag går på Dramaten.

Raggen, 20:49, 3 februari 2014. Anmäl

Å herregud vad ska grannarna tänka!!!

Anonym, 13:54, 3 februari 2014. Anmäl

Går ofta på Dramaten och Operan och tycker det är fint att folk får komma som de vill. Jag brukar vara fin, men blir inte stött av att andra har klätt upp sig lika mycket. Så länge folk är tysta under föreställningen så bryr jag mig inte. Den här killen ska absolut inte prata med tjejen om att han tycker att hon klär sig fult om han önskar fortsätta träffa henne - hon kommer bara bli sårad. Bäst är bara att lämna det och ta upp det på ett bättre sätt om relationen fördjupas senare (vilket jag verkligen betvivlar).

Kristin, 12:29, 3 februari 2014. Anmäl

Stilmässigt har ju fs rätt, inte bör man klä sig så när man går på Dramaten. Men eftersom tjejen ändå gjorde det är det nog hennes stil. Så vill man inte gå ut med en tjej som klär sig så, då ska nog fs inte gå ut med denna tjej. Att börja träffa nån och genast försöka förändra personen är väl nåt man bara gör när man är mycket naiv och oerfaren?

Ullrika, 10:50, 3 februari 2014. Anmäl

Tjejen och FS passar nog inte ihop, helt enkelt. (Och om trasiga jeans skulle vara ett hån mot fattiga, vad är då inte 5:2-dieten? Det finns många i världen som gärna skulle vilja äta varje dag...)

Katarina, 10:00, 3 februari 2014. Anmäl

Blåbyxor har man på traktorn eller i ladugården, min farmor, bördig i Sörmlands godsägande adel tyckte det var höjden när jag som tonåring på 70-talet åkte till stan i jeans, både hela o rena. ;)

Adde, 12:08, 2 februari 2014. Anmäl

Städskräck?

Fråga: En vän till mig hjälpte mig att flytta för ett år sedan. Vännen det gäller var inte med på hela flytten utan dök upp efter ett tag och var kanske med max två timmar. Vännen i fråga har nu skickat ett meddelande till mig för att fråga om jag kan hjälpa henne att flyttstäda (och ger som argument att vi brukar hjälpa varandra med flyttgrejer). Jag tycker det är konstigt att likställa flytthjälp (att bära lådor och möbler) med att städa någon annans smuts. Kan jag tacka nej med gott samvete och erbjuda bärhjälp vid nästa flytt istället?

Svar: Det låter ovänligt och lite snålt av dig, tycker jag, att inte vilja hjälpa din vän med flyttstädningen när hon har hjälpt dig att bära dina flyttgrejor i två timmar. Du kan ju säga att du gärna bistår med städning i två timmar. Så outhärdligt är det väl inte att torka golv och tvätta fönster åt någon annan? Och att erbjuda dig att bära hennes saker vid nästa flytt är rätt osäkert som gentjänst, du vet ju inte ens om din vän tänker flytta igen.

Om du verkligen har städskräck och känner svårt obehag vid tanken på att torka bort någon annans smuts, som du skriver, så får du säga just det till din vän: ”tyvärr har jag en allvarlig städfobi så jag ber att få hjälpa dig med något annat istället.”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (46)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 46

Om jag fått hjälp i två timmar med min flytt så hade jag utan att tveka rensat vederbörandes avlopp och skurat dennes toalett om jag blev tillfrågad. Det är till att vara finkänslig... Du fick hjälp, men nu passar det visst inte att hjälpa den personen. Har det kanske slagit dig att personen testar dig lite grann? Bjud på dig själv och se till att inte backa av finkänslighet för lite "smuts"!

Greger, 18:50, 4 februari 2014. Anmäl

Jag måste nog hålla med den som skrev att "flyttstäda gör man väl själv?" I alla fall den rent generella städningen. För mig skulle det låta mer normalt om nån bad om hjälp med ett konkret steg i städningen, t ex om nån ber mig hjälpa till att putsa fönster eller göra nån annan del av städningen som kanske kräver lyft eller annan hjälp. Men att rent allmänt bli ombedd att komma och hjälpa till att städa, det skulle nog få mig att känna mig en aning utnyttjad. Om det inte finns ett speciellt skäl förstås, tex att den som måste städa av nån anledningen har fått enorm tidspress eller har skadat sig fysiskt eller nåt.

Ullrika, 15:13, 4 februari 2014. Anmäl

Om någon ber mig om hjälp så blir jag bara glad av att få hjälpa till. Som någon skrev tidigare - vänlighet kan ses som en "sjömanspeng" dvs "den ska vandra". Det är väl jättebra att ens vänner säger till när de behöver hjälp, så en slipper gissa! Tycker inte att det behöver förenas med krav. Du hjälper till så länge du själv har tid, ork och möjlighet. Om det innebär att du "bara" dammsuger och våttorkar golv, eller om det innebär att du skrubbar duschkakel rent, är upp till dig. All hjälp är värdefull. Om det tar 15 timmar att städa en lägenhet, så tar det bara en timme om 15 av ens vänner hjälper till. Samtidigt måste jag säga att jag förvånas över hur mycket tid många verkar lägga på att flyttstäda. Jag har nog aldrig lagt 15 timmar på det, max 2-3. Fast vad vet jag, ni kanske bor i stora hus ;) Kram på er! Och kom ni ihåg att det är lika roligt att ge hjälp som att få hjälp, förutsatt att den hjälp ni ger faktiskt ges på riktigt, utan förbehåll och (outtalade) krav på att den ni hjälper ska "betala tillbaka", eller utan att se det som att du "betalar tillbaka" en "hjälpskuld". Prova så får ni se!

Anna, 10:48, 4 februari 2014. Anmäl

Flyttstäda gör man väl ändå själv? Bärhjälp är ju en annan sak för det klarar ingen själv. Men att städa är ju inga problem, förutom att det är tråkigt förstås... Varför skulle man be om hjälp med det?

Anonym, 14:37, 3 februari 2014. Anmäl

Förståeligt om man inte har nån lust att komma för att hjälpa nån att städa, det är ju inte det roligaste i världen. Kanske detta inte är en så nära kompis, för det låter som att fs tagit detta mer som ett krav och inte som chansen att få snacka loss med en god vän medan man städar. Är det en god vän så kan man föreslå att man köper hem läsk och pizza och gör en rolig dag av städningen, är det en mindre god eller tråkig vän kan man ju komma och hjälpa till så länge man orkar och sen dra med en vit lögn.

Ullrika, 10:53, 3 februari 2014. Anmäl

@Karin, 17:12, förvisso tungt att städa, men nog är det tyngre att lyfta och bära saker.

Anonym, 19:49, 1 februari 2014. Anmäl

Men herregud! Du slipper ju BÄRA saker. Hjälper du till med städ i två timmar slipper du billigt undan och antagligen blir städningen klar på den tiden eftersom det är en tom lägenhet... Att tala om någon annans smuts är bara direkt löjligt - fast då förutsätter jag att vanligt folk är rumsrena. På din och en del andras betänkligheter kan man ju bli fundersam. Hjälp till och städa eller var en snyltare som inte ställer upp i gengäld. Glöm inte att ta bilder på lägenheten efter städningen - det är bevis. Många hyresvärdar fakturerar för "flyttstäd" och fel som inte existerar eller behövs. Då blir de minst sagt snopna om man hotar med domstol och säger att man har bilder/video på lägenheten. "Andras smuts...." Dumheter!

Corpsius, 16:11, 1 februari 2014. Anmäl

Hjälp till ett par timmar, inte mer och låt kompisen ta hand om kök och badrum själv.

Anonym, 14:27, 1 februari 2014. Anmäl

Jag tycker inte det är likvärdigt att be någon hjälpa dig med flyttstädning om du har fått hjälp med att flytta. Att flytta möbler är fysiskt omöjligt i många fall om man är ensam, men att städa klarar man av att göra själv. Dessutom är det ganska äckligt, speciellt om det inte är ens egna skit man städar upp.

Anton, 13:05, 1 februari 2014. Anmäl

@HR. Som jag förstår det är det just vad FS funderar över. Vad exakt går hen med på om hen säger ja, två eller 10 timmars hjälp?

Karin, 11:19, 1 februari 2014. Anmäl

Fläckfult?

Fråga: Jag hade en övernattande gäst i helgen. Hon är i någon mån en personlig vän men framförallt medverkar hon till viss utbildning i mitt företag. Det är inte den första gången hon bor hemma hos mig.

När hon skulle iväg söndag eftermiddag, sa hon att förresten hade hennes resväska kladdat ned golvet i gästrummet, ”men det är bara att torka bort det.” När hon hade åkt och jag gick in visade det sig att mitt oljade ekgolv hade fått djupa mörka fläckar av vattnet från resväskans hjul. Dessa fläckar är omöjliga att få bort.  Beträffande detta tänker jag att jag får skylla mig själv. Jag borde ha tänkt till och tagit hand om min gästs resväska. Vi har snö och den fastnar i hjulen på resväskor och så sedan smälter den när man kommer in. Så detta tar jag på mig.

Men när jag tittade närmare i gästrummet upptäckte jag stora fläckar på en fotpall och en fåtölj med ljusgrått ylletyg.  Det ser ut som om min gäst har haft olja eller body lotion på fötter och ben och satt sig i fåtöljen med benen på fotpallen. Då blev jag ganska chockad.  Dels över att hon inte hade berättat för mig att det hade hänt och dels över att ännu mera i mitt hem hade blivit förstörd. Jag måste låta klä om fotpallen och fåtöljen efter detta. Hon är ingen tonårig utan en kvinna i femtioårsåldern. Framöver har jag ingen lust att låta henne bo i mitt hem.

Nu är min undran om jag skall säga något till henne om vad som har hänt med fåtöljen och fotpallen, och min reaktion på detta, eller skall jag låtsas som ingenting? Om jag inte säger något tänker jag att hon kan tro att det inte spelar någon roll för mig om jag har stora fettfläckar på mina möbler eller att jag är konflikträdd (vilket jag också är). Om jag säger något så är min utmaning att få det sagt på rätt sätt, så jag inte förstör vårt professionella samarbete som jag är mycket nöjd med.

Vad är det mest korrekta att göra?

Svar: Usch så tråkigt beteende av din gäst! Så bortkommen och handfallen kan man inte tillåta sig att vara vid vuxen ålder – man ska förstå vad som händer om man gör si eller så, och man ska veta att man inte kan förstöra eller kleta ner andras inventarier.

Du kunde förstås ha insett att väskan skulle rinna av på ditt golv, och lagt ut något som den kunde stå på – men din gäst har ju mål i munnen och hade lika gärna kunnat be om några tidningar att ha under väskan. Att bara låta den stå där och rinna av är faktiskt inte alls okej. Det är självupptaget och nonchalant och respektlöst mot dig som upplåter ditt hem till henne.

Att tillåta sig att fläcka ner möbeltygerna är lika respektlöst och självupptaget. En vanlig människa vet att hudkrämer med mera åstadkommer fläckar i kontakt med tyg. Du får svårt att i efterhand be henne ersätta dig för de skador hon har åstadkommit med sin utpräglade nonchalans, bara det att hon har gjort så som du beskriver visar att hon inte förstår hur en normalt hyggligt uppfostrad människa beter sig. Så du får tyvärr ta den trista kostnaden för omklädseln.

Du har två alternativ för framtiden. Ett är att låta henne bo i ditt hem igen, men då ska du i förväg ha lagt skyddande trasmattor eller skyddspapper på golvet, placerat enkla skyddsöverdrag på möblerna osv. Det andra alternativet är att säga till henne nästa gång att du har fullt hemma men att det finns ett trevligt hotell i närheten (som du har tagit reda på) och att du gärna beställer rum där för henne. Jag tror inte att det lönar sig för dig att förklara något för henne, hon skulle ta illa upp, som alla gör när de blir meddelade att de har betett sig dumt, och hon skulle hitta ursäkter, men knappast betala – och du skulle mista er goda arbetskontakt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (38)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 38

Det spelar ingen roll vilken typ av fläckar det handlar om, även om det skulle varit fläckar som går lätt att få bort borde gästen ha frågat efter trasa och skurmedel och visat vilja och intention att ta hand om det själv. Det hela får mig att misstänka att gästen mycket väl visste att fläckarna inte gick att få bort och ville låtsas omedveten om det.

Ullrika, 15:16, 4 februari 2014. Anmäl

Man kan inte förutsätta att folk är idioter. En kvinna i 50-årsåldern har väl ändå kommit i kontakt med trägolv och ylletyger tidigare, inget exklusivt med det, och borde haft vett att lägga en handduk på fotpallen och torka av hjulen på väskan. Det är ju inte barn utan närvarande föräldrar som fått härja fritt det handlar om.

Anonym, 10:47, 2 februari 2014. Anmäl

Anonym, 10:25, 1 februeri 2014: Det handlar om att ha lättskött inredning och möblemang om man vill ha ett levande hem med barn och gäster. Saker som inte är till för vardagligt bruk blir som sagt jobbiga att underhàlla om de placeras fel.

Savoir vivre, 21:05, 1 februari 2014. Anmäl

Golven kan man ju knappast skylla gästen för - vem tänker på att vatten från hjulen på resväskan kan orsaka permanenta fläckar? Där håller jag inte med Ribbing - sånt är ju bara otur. Däremot borde gästen ha kunnat tänka efter före om hon har fet lotion eller liknande på sig som kan fläcka ner möbler och lagt en handduk eller liknande emellan. Nu vet jag inte hur tydliga fläckarna är eller om de går att tvätta ur helt eller delvis (potatismjöl tex suger upp fett och kan borstas av, och man kan även använda lösningsmedel och sedan tvätta ur med tvättmedel i vatten)? Men det skulle inte förvåna mig om gästen själv är medveten om dem och skäms för allt besvär hon orsakat och inte vågade säga något... Oavsett tycker jag att har man bjudit in folk i sitt hem och de inte uppsåtligen förstör någonting så får man dras med "slitage" som detta. Jag rekommenderar annars att ha en mer avslappnad attityd till gästrum som ofta är pedant-tempel istället för slitbara och inbodda...

Corpsius, 16:35, 1 februari 2014. Anmäl

@Savoir vivre, vad har det med saken att göra? Det här handlar ju om förstörda golv och möbler.

Anonym, 10:25, 1 februari 2014. Anmäl

En svensk journalist sade med rätta- för länge sedan- att det borde finnas skottpengar pà de som gör hemreportage där allt är städat och perfekt.

Savoir vivre, 23:22, 31 januari 2014. Anmäl

@anonym 13:35, 30 jan, nej det händer inte vem som helst, bara dem som inte ser till att det inte händer. Vilket är det normala, när man befinner sig hemma hos någon annan i synnerhet.

öbo, 17:10, 31 januari 2014. Anmäl

Märkligt så många som tycker att det är fs som är "pedant" som inte vill ha både fåtölj och golv förstörda! Visst, ett hem är till för att leva i, men det betyder inte att man som gäst ska vara oaktsam. Att det blir smutsigt är väl en sak, men att saker blir förstörda är en helt annan. Och som gäst skulle jag skämmas ögonen ur mig om jag hade förstört värdfamiljens golv och möbler! det är väl inte normalt att lämna stora fettfläckar på fåtöljer?

Åsa, 14:22, 31 januari 2014. Anmäl

@ Maria "Byt golv!" Ja, det är ju en billig och behändig lösning.

Hm, 09:13, 31 januari 2014. Anmäl

Frågan är väl vad det är för slags vän som inte anstränger sig att vara extra rädd om andras ägodelar. Är man i 50-årsåldern känner man väl sig själv så bra att man tänker efter extra före om man vet med sig att man är klantig. Och man erbjuder sig definitivt att ersätta det som skadats om man inte lyckas få bort fläckarna själv. Som är det självklara, inte att säga till värdinnan i efterskott när hon är på väg därifrån. Extremt oförskämt, alternativt så är hon inte riktigt klok. Hemma hos sig själv kan man ju skynda på slitaget så mycket man vill om man vill det. Att tycka att andra ska ha den inställningen också kanske inte är någon bra ide.

ej pedant, 17:12, 30 januari 2014. Anmäl

Galafrihet?

Fråga: I dessa galatider så har jag en fråga angående ”galaklädsel”. Jag undrar helt enkelt hur man ska klä sig vid en gala, är det långklänning som gäller eller får gästen välja fritt ur sin garderob?

Efter en snabb titt på både Ellegalan och Guldbaggegalan så blir jag i vissa fall förvånad, mixen och bredden av klädsel är så stor! Långa klänningar/ korta klänningar/ korta kjolar/ långa kjolar/ byxor osv. Detta är naturligtvis roligt men i vissa fall kan jag känna att man snarare klätt ner sig än klätt upp sig vilket känns lite respektlös mot värden.

I USA verkar den genomgående klädseln vid galor vara långklänning.

Så, får man klä sig hur som helst till en gala?

Svar: Galaklädsel finns inte som etablerad klädkod utan är en fri uppfinning, beklagligtvis förekommande inte enbart i dessa idrotts-, mode- och filmsammanhang. I princip är en gala en stor tillställning av den art att frack och lång klänning är klädkod. Det ska då stå Högtidsdräkt på inbjudan. I USA är det smoking (tuxedo) som brukar användas vid sådana tillfällen.

Som jag har sett det är det kvinnornas klänningar som är ”gala” i den egentliga meningen. För den mesta verkar det som om den största delen av tillställningen består i att de dyrbart klädda kvinnorna ska få agera framför mediernas kameror, stå där med en hand på ena höften och visa upp sin klädsel som kommenteras och betygssätts som vore det en prestation i den högre skolan att ha klätt på sig.

Men precis som du skriver förekommer allt möjligt för männen, från jeans till frack. Hopplöst eftersom klädkodens syfte är att skapa gemenskap mellan gästerna så att ingen ska känna sig för enkelt klädd och ingen för fint klädd.

Som du har noterat är det ingen ordning. Blev jag bjuden på fest med den dumma klädkoden ”gala” skulle jag klä mig på nivå smoking.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (20)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 20

Vitsen med en kod ar ju just att det är just en kod som alla förstår eller i alla fall kan ta reda på vad det betyder. Skriver man festfin eller sommarklädsel är det ju ingen kod utan en högst privat uppfattning om vad det innebär, möjligen för att man vill verka spännande och originell, men inte för att hjälpa sina gäster på traven. Nu umgås jag alltid i högst avslappnade sammanhang så kod behövs inte, ej heller skickar jag inbjudningskort, telefon är enklare. Ibland kan det ju vara bra att förvarna, tex hos mig så passar ej stilettklackar, då vi har en 30 m grusgång. Det burkar jag upplysa om i de fall jag misstänker att någon gäst tänkt sig så fina skor. Annars får folk komma klädda som de vill.

Anonym, 10:41, 29 januari 2014. Anmäl

Helt OT, men @Helena: Om året är så långt tillbaka som 1361 är jag verkligen fullt beredd att förlåta dem som kommer klädda som vore det 1461. Med risk för att låta ignorant så säger jag: Har man faktiskt bemödat sig att se ut som på Columbus tid, eller tvärtom som 1261, så tänker jag inte knussla pga ett par hundra år hit och dit! Bara roligt att folk verkligen försöker.

HR, 07:17, 29 januari 2014. Anmäl

Haha, jag har i och för sig sett "medeltid" också gå rejält fel, både på "medeltidsbröllop" och på medeltidsmarknader (där det är frivilligt att vara medeltidsklädd). Speciellt amerikaner, som alltid vilse i både historien och geografin, dyker upp i maskeradkläder à la Disneyprinsessa i konstgjorda material som inte fanns på medeltiden, fastän tanken var att folk ska vara klädda så som folk faktiskt var klädda på riktigt ett visst år. Under medeltidsveckan i Visby är det t.ex. alltid år 1361, och då fanns det inga struthättor ännu, och inte heller någon polyester eller heltäckande riddarrustningar, vilket en del turister tror! :-D

Helena, 07:02, 29 januari 2014. Anmäl

De kvinnor "framför mediernas kameror" Magdalena Ribbibg talar om är klädda och smyckade av modehus som därigenom gör reklam.

Savoir vivre, 22:27, 28 januari 2014. Anmäl

@Anonym 15:41: Ja, när folk försöker att inte stirra försöker de ofta istället att snegla i smyg . Eller så blir det lite uppenbart när folk liksom skyggar med blicken från en. Det brukar märkas när folk verkligen bemödar sig om att inte stirra. Det är inte som när de inte tycker det finns nåt speciellt att titta på och helt enkelt inte bryr sig om att titta.

Anonym, 18:25, 28 januari 2014. Anmäl

Solkig tischa under svart kavaj till trådslitna blåjeans och gammal skäggstubb? Då smälter du in bland de övriga så kallade kulturarbetarna, åtminstone de som ännu bekänner sig till det manliga könet ;-) Som kvinna ska du trots vinter och hallux bära tåklämmande sandaletter, djup urringning och osynliga bröstförstärkningar.

Blandade karameller, 17:51, 28 januari 2014. Anmäl

@eva - yster 50-talist, 16:57 : Men det är ju maskerad, det är ju en annan sak. Det är inte en klädkod utan en sorts fest.

Plopp, 17:34, 28 januari 2014. Anmäl

Jag tycker att Magdalenas svar är extremt stelbent och fyrkantigt. Jag kan absolut inte förstå att det skall vara så problematiskt att klä sig efter också ganska påhittade "koder". jag var bjuden på 60-årsfest klädsel 60-tal. Inte var det svårbegripligt? Lika lite som fest tema "hippie". Vansinnigt kul även om de flesta nog hade vuxit ur sina egna 60-talskläder. eller medar Magdalena på fullt allvar att man har frackfest, smokíngfest eller ingen kod alls? Milda Moses så trist.

eva - yster 50-talist, 16:57, 28 januari 2014. Anmäl

@HR. Eftersom alla verkligen försökte att inte stirra blev hon utstirrad. ???

Anonym, 15:41, 28 januari 2014. Anmäl

Maskerad, tycker jag också är en klädkod. Då kommer man utklädd. Inte i "vanliga" kläder. Det är inte ok. Gillar man inte att klä ut sig så tackar man nej.

Anonym, 14:28, 28 januari 2014. Anmäl

Avträdesöppet?

Fråga: Varför stänger inte folk toalettdörren efter sig? Jag tycker det är förfärligt att väldigt många låter den stå på glänt efter att ha uträttat sina behov. Vad kan förklaringen vara till detta oskick? Det gäller både när man är på bjudning och på olika kontor. Det är rent besvärande för de som sitter alldeles utanför fyra-fem toalettdörrar på glänt.

 Svar: Denna egendomlighet har jag lyckligen undsluppit och tyvärr har jag inte något svar på denna fråga. Möjligen kan jag tänka mig att om det har uppstått en trist odör på toaletten kanske nyttjaren tror att blir det trevligare för nästa gäst om utrymmet luftas. Så ska det inte vara, givetvis ska var och en som besökt en toalett som också används av andra stänga dörren efter sig. Detta gäller både vid in- och utträde ur avträdet.

Men varför säger du inte till, om du råkar sitta i närheten av en toalett som lämnas med öppen dörr? Säg vänligt ”hoppsan, du glömde att stänga toalettdörren”. Det kan inte tas illa upp. Eller skriv en artig lapp och sätt på insidan av toalettdörren/dörrarna ”För den allmänna trevnadens skull, glöm inte att stänga dörren efter dig”.

Eller be att få byta plats till någon längre från toalettdörrarna.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (47)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 47

Nästan alla då... Som sagt - anledningen till att så många ställer dörren lite på glänt är att det ska vädra ut "odören" betydligt snabbare, men den sprider sig ytterst sällan mer än några cm (eller högst dm) utanför dörren. Stänger man dörren kan den däremot pga dålig ventilation nästan göra sig bosatt därinne - och ofta finns det inte så många toaletter att tillgå.

Corpsius, 04:02, 7 februari 2014. Anmäl

Kan det här ha och göra med om en dörrs "normaltillstånd" är att vara öppen eller stängd? Men ska dörrar alltid stängas oavsett vilken dörrtyp det är? Skåpdörrar är normalt alltid stängda. Eller ska dörrar alltid vara öppna så att man inte behöver beröra dem? Vore det bättre t.ex på jobbet att dörrarna i pentryt, kontorsförrådet men också kopieringsmaskinlocket alltid stod öppet så att man inte blir sjuk av ta i dem?

Primus, 10:25, 4 februari 2014. Anmäl

Så istället för att begränsa odören ska den spridas ytterligare.... Verkligen fräscht... Låt nästa besökare avgöra ev val av annan toa istället och stäng dörren, det är ju rätt ovanligt att det saknas ventilation...

Anonym, 08:45, 2 februari 2014. Anmäl

Kort och gott - VÄDRING... =) Borde väl alla begripa? Fast sitter det folk alldeles i anslutning till toaletten så stänger man naturligtvis dörren efter sig. Så tanken att alla toalettdörrar ska vara stängda, alltid, är bara en vanföreställning som käre brevskrivare och fru Ribbing verkar plågas av.

Corpsius, 16:42, 1 februari 2014. Anmäl

@E, När man går in kan man tvätta händerna efter att ha stängt dörren. När man går ut tar man en pappershandduk för att slippa ta direkt i dörrhandtaget. Eller så torkar man av dörrhandtaget med handsprit, ännu bättre. Oavsett hur "praktiskt" det är så är det faktiskt rätt äckligt och ingen ska behöva sitta och jobba intill öppna toadörrar.

T, 22:28, 30 januari 2014. Anmäl

Det är praktiskt att lämna toadörren öppen av två skäl ; man kan putta upp dörren med armbågen och slipper därmed få allas baciller på händerna, dörrhandtag är rena bakteriehärdarna. Det andra mer självklara är att man slipper gå pch dra i alla dörrar för att se var det är ledigt, det går faktiskt inte alltid att se det.

E, 21:51, 30 januari 2014. Anmäl

I så fall borde det inte finnas några regler för restauranger var toaletterna ska placeras. Meddela miljöförvaltningen att de har fel och bör läsa på, så att de inser att det är helt normalt och fräscht med öppna toadörrar intill gäster och mat.

Anonym, 17:43, 30 januari 2014. Anmäl

Anonym, 15:22 Oja kolibakterierna vandrar ut från toan och runt på kontoret och hoppar på folk. Jösses du borde läsa på lite mer hör jag. Bakterien utsöndras med avföringen, och om denna på något sätt kommer i kontakt med dricksvatten, kan bakterien smitta människor. Bakterien kan även spridas till födoämnen om man inte tvättar händerna ordentligt efter toalettbesök. Spridning av sjukdomen kan ske genom fisk och skaldjur från förorenat vatten. Skaldjur filtrerar stora mängder vatten och kan innehålla en hög koncentration av bakterien, på samma sätt som med hepatitis A-virus. Direkt smitta vid kontakt med en annan människa via avföring eller uppkastningar kan förekomma, men är inte vanligt. Det krävs en viss mängd bakterier innan människor med en normal mängd magsyra blir sjuka. Därför måste bakterien ha möjlighet att föröka sig i vatten eller föda innan den utgör en risk.

Anonym, 13:49, 30 januari 2014. Anmäl

Ja Anonym. Du har helt rätt. Själv hade jag icke-mästrande och ickehärskande fräst: Stäng dörren för fan, din gris ;)

Anonym, 12:29, 30 januari 2014. Anmäl

Otroligt äckligt, hört talas om colibakterier? Lämnar man dörren öppen sprids de ju ut från toan. Obegripligt att sånt förekommer i civiliserade länder. Ok om dörren är tillskjuten åtminstone, men på glänt!...

Anonym, 15:22, 29 januari 2014. Anmäl

Vänlighetskrav?

Fråga: I nästan varje svar påpekar Magdalena att frågeställaren skall svara vänligt. Var går gränsen?  Finns det inte tillfällen, när det vore mer hälsosamt att säga ifrån på skarpen? Tyvärr är min erfarenhet att jag förlorar så kallade vänner om jag gör det. Jag tycker vänskap skall tåla ett visst mått av sanningssägande. Det lär väl inte existera en enda grupp människor, som är ense om allt. Skall då konversationen bara röra sig om absolut oförargliga ämnen? Det vore onekligen mer intressant om man kunde debattera och var och en kunde få uttrycka sin mening, även direkt avståndstagande.

Om en vän snyter sig och slänger pappren på golvet på Operan, varför skall jag vara vänlig då?

Svar: Du gör givetvis som du vill. Ingen tvingar dig att vara vänlig. Kastar någon ett papper på golvet var det än är så säger du – ovänligt eller vänligt: ”oj då, du tappade något”. Mitt förslag är att säga det vänligt, eftersom det minskar friktionen i umgänget. Fräser du argt ”ta upp pappret” kommer papperskastaren att bli bestört först och sur därefter. Vad tjänar du på det?

Visst ska vänskap tåla sanningssägande, men det måste inte vara detsamma som ovänlighet. Du har ju egen erfarenhet av att förlora vänner när du har sagt ifrån på skarpen, som du beskriver det. Om igen är detta ditt fria val: agera utifrån vad du tycker är viktigt, (som jag förstår det att du resolut säger ifrån när du ogillar något) eller att vara lite mer diplomatisk och vänlig i dina yttranden och därmed behålla dina vänner.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (32)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 32

Vi är väldigt olika som människor - och därmed är kommunikationen oss emellan inte alltid så enkel. Brevskrivaren verkar vara en av dessa personer som är väldigt rakt på sak (och uppskattar det i gengäld) vilket av många kan uppfattas som både socialt osmidigt och direkt kränkande eller elakt. Fast personen ifråga tycker att hen bara är saklig och säger som det är, enligt hen, så kan det bli väldigt fel och folk bli sårade. För en sådan person kan det nog bli frustrerande, precis som jag tycker att brevskrivaren också verkar antyda, att ständigt vakta på tungan så den inte slinter. I så fall är nog enda lösningen att jobba på sin kommunikation och försöka förstå hur andra fungerar. Eller också handlar det hela om att brevskrivarens åsikter helt enkelt är så motbjudande att folk inte vill ha med hen att göra...?

Corpsius, 16:57, 1 februari 2014. Anmäl

"När du talar, tala vänligt, ord kan ha en sällsam makt. Det betyder så oändligt på vad vis ett ord blir sagt" ska det vara...

Pingla, 16:09, 31 januari 2014. Anmäl

I poesiboken, för fyrtiofem år sedan skrev en kompis: "När du talar, tala vänligt. Det betyder så oändligt på vad vis ett ord blir sagt."

Pingla, 13:35, 31 januari 2014. Anmäl

Om man måste fråga varför man ska vara vänlig så är man kanske hjälplöst förlorad i bitterhet och misantropi.

PerTore, 23:42, 28 januari 2014. Anmäl

Molina igen… det är så här, jag har aldrig varit påflugen eller snäsig eller irriterad, bara ställt sakliga och befogade frågor i vänlig ton men ändå blivit väldigt snäsigt bemött (Sunderby sjukhus) Fick inget bra (inget alls utom ett snäsigt „tyvärr“ du måste prata med någon annan och sedan ingen hänvisning vidare annat än en telefonsvarare till dagen efter. (till samma mottagning !!!) Och ännu än telefonsvarare… Vad händer med sjukvården i sverige?

Molina, 23:18, 28 januari 2014. Anmäl

HR och Karin E, naturligtvis är inte allt bättre utomlands… Jag bor själv i sydtyskland, där folk oftast är väldigt hövliga med varandra. Blev bara väldigt förundrad när jag hade ett par samtal med, 3 olika sköterskor på Sunderby sjukhus och två av dessa var direkt snäsiga. Samtalen gällde bara förfrågningar och hade inget med klagomål el dyl att göra så ett vänligt svar hade jag nog förväntat mig eftersom det ska vara så mycket bättre här. Men det är det ju inte.

Molina, 22:51, 28 januari 2014. Anmäl

Det finns väl olika sätt att säga till på skarpen. Man kan göra det som Fia skriver, vänligt men bestämt. Man kan säga till vänligt men elakt genom att komma med elaka pikar o dyl men med ett leende ansikte. Man kan skrika och gorma högt så att alla hör och ändå inte få fram sitt budska, dvs säga till på skarpen. Man kan säga till på ett sätt som förödmjukar andra offentligt, vilket kan göras såväl vänligt som ovänligt. För mig betyder "att säga till på skarpen" att man tydligt markerar att nu räcker det, du går för långt, lägg ner. Detta behöver inte nödvändigtvis göras på ett ovänligt sätt.

Bodil, 14:46, 28 januari 2014. Anmäl

Man bör givetvis anta att folk har så pass vett att de inte avsiktligt slänger snorpapper på golvet utan att hen faktiskt tappade det och vänligt upplysa om tappet. Min erfarenhet är att det flesta då blir glada. Jag är själv något av en sanningssägare, men är mycket noga med hur jag uttrycker det, så att ingen behöver "tappa ansiktet". Om ledordet är vänlighet istället för uppfostran kommer man långt.

Anna H, 09:12, 28 januari 2014. Anmäl

Håller med HR och Ullrika, ett exempel (bland flera): jag skulle ta tåget från Milano till Verona och blev lite konfunderad över destinationen för det stillastående och till synes övergivna tåget på det angivna spåret och frågade (ja, jag talar italienska) en förbipasserande stationsanställd. Fick en ilsket högljudd fräsning till svar "det ser du väl på skylten därborta!". Suck, då längtade jag efter det lite mer vänliga svarssättet vi (oftast) har vad gäller frågor från främlingar här i Sverige.

Karin E, 19:10, 27 januari 2014. Anmäl

Ullrika, jag som bor i Wien haller verkligen med dig! Gud vilken lättnad det svenska sättet är jämfört med här i Wien där det ska snäsas och skrikas till höger och vänster, helst sa nedlatande och förödmjukande som möjligt. @Molina: Allt är inte bättre i "utlandet"!

HR, 17:19, 27 januari 2014. Anmäl

Hundvän(lighet)?

Fråga: Alltför många hundägare låter sina hundar vara okopplade, till och med i områden där detta är absolut förbjudet, till exempel i naturskyddsområden. Detta är inte bara ett brott mot gällande ordningsstadga utan även total brist på hänsyn, i synnerhet när hunden springer fram till någon okänd person utan denna persons tillåtelse.

Kommentarer av typen ”Är du rädd?” eller ”Han/hon är så snäll” vittnar om total brist på omdöme hos hundägaren. Det är brist på omdöme, stil och jag skulle vilja tillägga även intelligens. Det finns faktiskt många människor som inte ens vågar ge sig ut och motionera på grund av rädslan för lösspringande hundar.

Hundägare har inte större rätt till naturen än några andra. Därför ska deras hundar undantagslöst hållas i koppel, utom i de områden där lösa hundar är tillåtna och där det inte finns någon risk att de springer fram till någon okänd person eller något djur. Hur snäll hunden är har ingen som helst betydelse! Varken att bli biten eller ”bara” skrämd är godtagbart.

Är man hembjuden till någon händer det ibland att hunden kastar sig över de anländande gästerna och dessa förväntas visa sin odelade uppskattning av detta, även när någon gäst har påpekat att han/hon vill vara restriktiv med hundkontakt.

Jag vill understryka att jag är stor djurvän och absolut inte hundhatare (för det tror nog många mindre kloka hundägare). Tvärtom! Jag tycker ofta mycket mer om hunden än om hundägaren. Men vad säger man till dessa hundägare?

Svar: Sällskapsdjur, särskilt hundar, kan vålla stora problem både för hundägare och alla utan hund – jag förmodar att även hundarna kan ha det tämligen besvärligt med somliga människor. Någon etablerad praxis finns inte beträffande hantering och bemötande av hundar i sällskapslivet. Det är eller bör vara vanligt förnuft och hänsyn som gäller.

En del hundägare har en närmast löjlig attityd till sina hundar vid möte med personer som är rädda för eller ogillar hundar. ”Jamen min lilla Fido är bara nyfiken, han är så snäll, låt honom bara slicka dig i ansiktet/hoppa upp i ditt knä” eller vad det nu är. Precis som du anser jag att det är oförsvarligt att låta hundarna hoppa upp på, eller till och med bara närma sig, människor som inte uttryckligen säger att de vill det. Men många gånger blir hundar för sina ägare nästintill människor, behandlas som barn och tillåts allt möjligt som vore otänkbart i andra sammanhang. Enda sättet att klara sig undan är att tydligt och bestämt säga ifrån: ”nej, jag kan/vill absolut inte ha närkontakt med din hund.” Och så upprepa detta när husse eller matte ser oförstående ut. Lösa hundar utomhus är svårare att slippa, men man kan lika tydligt säga till hundägaren att koppla sin hund, enligt lag.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (123)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 123

Oavsett lagar och regler, visa respekt för andra som inte vill ha din hund, vare sig stor, liten, snäll eller aggressiv- springandes emot sig. Ha din hund lös, men visa också respekten att kalla in den när du får möte, dels för den mötandes skull men även ypperligt tillfälle att "kolla" att du faktiskt har en hund som kommer till dig vid inkallning, och ej bara när det passar den. Samt även om den mötande ej har problem med din lösa hund kanske hunden som denna ev. har med sig har det och blir rädd eller aggressiv!

Anonym, 12:04, 4 februari 2014. Anmäl

Själv har jag alltid min hund lös. Att ha den ständigt kopplad är djurplågeri. Jag ser inte detta som lagbrott, snarare som civil olydnad.

Bosse, 20:11, 3 februari 2014. Anmäl

Anonym, 09:27, 31 januari 2014.: Stämmer in. Till intresserade ràder jag att läsa Konrad Lorenz böcker. Han var "pappan" till komparativ ethologi och Nobelpris. Man lär otroligt mycket om djurs beteende och framför allt om oss själva, även djur i grunden...

Savoir vivre, 22:34, 31 januari 2014. Anmäl

Min erfarenhet är att det oftast är småhundar som är odrägliga och olydiga då ägarna till dessa inte förstår att oavsett storlek får hunden inte vara ledaren i flocken. Men om det är någon som har "rätt" att vistas ute i naturen så är det väl hundar och andra djur... De som säger något annat har inget ute i naturen att göra. Stanna hemma med era krukväxter istället.

Anonym, 09:27, 31 januari 2014. Anmäl

Den promille Agnes pratar om är nog polishundar och deras förare. Vanligt fölk borde inte ha hund enligt Agnes.

Anonym, 17:05, 30 januari 2014. Anmäl

@agnes som inte vill ha med hundar att göra eller visa förståelse. Det finns många företeelser/människor/djur i min närmiljö som jag inte vill ha med att göra men eftersom jag inte har mitt eget konungarike utan delar mitt utrymme med andra så finner jag mig i att ha med oönskade personer/djur/företeelser att göra. Det suger, jag vet, men så är det. Och det blir så mycket trevligare och enklare om du och jag och alla andra hjälper till och visar förståelse. Mitt mål är verkligen att uppfostra jycken korrekt men eftersom du är uppvuxen med hundar så vet du säkert att de inte är maskiner utan djur. Kanske har du barn och kanske gör de inte alltid som du säger trots att du borde ha lärt de hur man upprör sig bland folk. Rätt mycket skönare då att mötas av förståelse och någon som hjälper snarare än stjälper.

sthlm, 16:45, 30 januari 2014. Anmäl

Har haft motsatt problem med personer som absolut ville "klappa" mina kopplade -vid fotgàende - stora hundar. Som tur var lät dom sig "klappas" av okända. Tänk dig själv; en vilt främmande glad hund som hoppar pà dig!

Savoir vivre, 23:52, 29 januari 2014. Anmäl

"Jag vill inte ha närkontakt med dina hundar" funkar inte riktigt om man kommer som gäst till folk med hundar men jag håller med om att många hundägare är klantiga ute.

Hannis not a höna, 21:47, 29 januari 2014. Anmäl

agnes, 10:10, 29 januari 2014: Det skulle ju innebära att det finns dryg 500 vettiga hundägare i Sverige. Det är ju helt orimligt. Jag kan inte tänka mig att det finns fler än 8-10!

Calle, 18:58, 29 januari 2014. Anmäl

Agnes: det finns 775 000 hundar registrerade i Sverigen, och enligt dig sköter sig endast en promille av de ca 550 000 hundägare. Intressant. Det måste finnas ett totalkaos ute som jag helt och hållet missat!

mary, 14:49, 29 januari 2014. Anmäl

Spårlöst?

Fråga: Jag är en mycket trogen anhängare av tv-programmet På spåret. Jag ser fram emot varje avsnitt som ett barn längtar efter julafton. Men i den här digitala världen ser ju folk programmet på väldigt olika tider, tack vare SVT Play. Och det ideliga användandet av sociala medier för att kommentera allt kul som händer i livet gör att folk ofta förstör tv-upplevelsen för den som inte ser programmet live.

När det gäller film (och även dramaserier och liknande) respekterar folk den oskrivna regeln om att aldrig avslöja de mest spännande vändningarna. Men när det gäller tv-serier verkar folk helt galna i att på Facebook ropa ut ”Jag tog Härnösand på tio poäng!” och dylikt, vilket såklart förstör upplevelsen för alla som inte ser programmet i direktsändning.

Hur borde etiketten kring det här vara? Är det den som inte ser programmet live som ska hålla sig nedkopplad – eller borde folk ta hänsyn till de vänner som ännu inte har sett programmet – och i så fall hur länge?

(Nu kanske du tycker att jag är en diva som tycker att hela mitt Facebookflöde ska iakttaga radiotystnad för att jag är ute och svirar en fredag. Men jag undrar mest varför det är okej att förstöra en tv-kväll men inte en bioupplevelse.)

Svar: Än finns ingen vedertagen hyfs angående avslöjanden i sociala medier av svar i frågeprogram. Naturligtvis är det motsatt vanligt hyfs och varken trevligt, vänligt eller artigt att ge svar på frågor som är avsedda för andra att finna lösningen till.
För mig verkar det enklast att du ger sjutton i att titta på Facebook när det pågår något spännande program i TV eller något annat som du misstänker kan medföra oönskade avslöjanden. Vänta med att koppla upp dig till dess att du har sett programmet.
Den tilltagande barnsligheten att ropa ut allt, allt, allt på sina konton i sociala medier är knappast något du kan hindra. Tyvärr.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (35)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 35

FS, du har fått en utmärkt anledning att ta dig några vita-facebook-dagar. Under tiden finns ett antal trevliga nätsidor att surfa på, inte minst kan du läsa Ribbings spalt. Jag önskar att jag också hade karaktär nog att låta bli facebook under några dagar.

Peter, 21:26, 28 januari 2014. Anmäl

Isabelle, 11:23, 27 januari 2014: Sina vänner kommunicerar man ju med genom träffar irl, telefonsamtal, brev, e-mail, vykort, Skype eller Linkedin. Facebook fyller INGEN funktion och kommer snart att försvinna.

Calle, 11:48, 27 januari 2014. Anmäl

Ni som har så tråkiga upplevelser av Facebook måste ju någonstans förstå att det är era vänner ni inte tycker om.

Isabelle, 11:23, 27 januari 2014. Anmäl

Hanna, 15:21, 25 januari 2014.: Varför ägnar du tid åt att kommentera påhittade problem?

Urban, 22:35, 25 januari 2014. Anmäl

Ja, har man inga problem kan man ju alltid hitta på ett! Herregud...! Det måste vara fruktansvärt jobbigt att öppna tidningen eller sätta på tv:n när man har missat fotbollsmatchen/På spåret/Nyheterna/Idol... Kanske ska man inte få prata om resultat alls?

Hanna, 15:21, 25 januari 2014. Anmäl

@Isabelle, Maggan, vem menar du då? Finns ingen sådan kommentator med den signaturen här.

Anonym, 10:49, 25 januari 2014. Anmäl

Det är bara för FS att tänka efter vad som är viktigast ; Att avstå från facebook-missbruk tills du har sett programmet, eller fortsätta att slaviskt ta del av dina fb-polares detaljerade privatliv ,och därmed stå ut med att dom berättar om tv-programs innehåll. Så vitt jag vet är man inte tvungen att titta på fb varje dag Snacka om icke-problem

Lasse, 09:23, 25 januari 2014. Anmäl

Är det här på riktigt?

Jo du, 22:21, 24 januari 2014. Anmäl

FSs första mening inom parantes hade varit ett korrekt svar på frågan och i princip är det också vad Magdalena säger. Men glöm det där om "tilltagande barnsliget", åtminstone i min FB-krets är de flesta dumheter, som t.ex. bilder av dagens middag, borta sedan länge.

MiG, 19:39, 24 januari 2014. Anmäl

FS: Ett stort GRATTIS till att inte ha några problem! Visst är denna spalt till för små frågor också, men detta är nog rekord. Du ar nog upptäck lösningen redan - ge 17 i allt vad FB m m heter till du sett programmet! Molina - håller med helt och fullt, att kalla vissa människor för grisar är en stor förolämpning mot dessa trevliga, renliga djur!

IA, 18:54, 24 januari 2014. Anmäl

Måltidsord?

Fråga: Det har i min umgängeskrets uppstått en del kontroverser över vilken term som ska användas för den måltid som äts på kvällen.

Hemma hos oss har vi alltid kallat denna måltid för middag. Middagen intas hos oss vanligen någon gång mellan klockan 18 och 21 och består av ett rejält mål lagad mat, oftast med tillhörande förrätt.

Mina vänner envisas dock med att kalla detta mål för kvällsmat eller dylikt, och tycker att ordet ”middag” inte passar in då måltiden äts på kvällen.

Vad anses vara den korrekta termen för denna måltid?

Svar: Var glad över att det råder sådan frid i din umgängeskrets att  sådant som denna fråga vållar kontroverser!

Middag var som namnet visar, förr den måltid som intogs mitt på dagen, då det var bäst dagsljus. Senare, mot kvällningen, åts en mindre måltid, ofta kallad kvällsmat. Supé är vanligen en elegantare men inte så omfattande måltid från ungefär kl 20.

Dessa begrepp är sedan mycket länge ändrade så att middag är benämningen på den måltid som avslutar dagen, möjligen med undantag för något litet sent på kvällen om så behövs, och den kan inträffa från kl 17 fram till kl 21 ungefär (på vård- och omsorgsboenden serveras middagen gärna mycket tidigare av hänsyn till personalens arbetstid, men benämns likafullt middag).

Måltiden mitt på dagen heter numera lunch, av ordet luncheon, gammalengelska för ett större brödstycke. Dessa ord, lunch och middag, är vedertagna begrepp i dag i så gott som hela samhället.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (68)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 68

MAGDALENA SVARAR IGEN: Så roligt och givande med kommentarerna i denna fråga! Får jag bara förtydliga än en gång: mitt svar till frågeställaren gäller allmänt på svenska; lokala varianter finns som synes i mängd. Ändå: i princip är lunch begreppet för en måltid mitt på dagen, middag för en måltid på kvällen - givet att man håller sig till de ord som används när riksdagsledamöterna bjuds till en måltid av exempelvis sin ordförande, talmannen. Står det "inbjuds till middag" innebär det en aftonmåltid. Står det "Inbjuds till lunch" innebär det en måltid mitt på dagen. De 349 ledamöterna är de folkvalda representanterna för Sveriges folk och därmed, tänkte jag, kan de ord som de förstår också vara representativa för oss som kallas allmänhet.

Magdalena Ribbing, 10:40, 28 januari 2014. Anmäl

wow, 66 kommentarer om ämnet middag vs lunch. Middag betyder ju ordagrannt mitt på dagen. På tyska är det mittagsesen (ursäkta dålig stavning) och betyder lunch. I England hörde jag folk säga "dinner", som vi tycker betyder kvällsmål, när de menade lunch. De tyckte lunch känddes snobbigt att säga. Själv undrar jag om det för svenskar är nåt regionalt - jag är från Stockholm och har aldrig hört nån säga middag om lunch. Här äter man ju oftast också nåt lite lättare till lunch, ofta "on the go", medan det är kvällstid man intar en ordentlig middag. Men min moster i Halland äter bara smörgås till middag. Bara några reflketioner från min sida...

Ullrika, 12:10, 27 januari 2014. Anmäl

Har alltid sagt att man äter middag kring 12 på dagen och kvällsmat på kvällen. På senare år säger man allt oftare lunch om man går ut och äter på en "lunchresturang", men middag om man äter hemma.... Men aldrig annat än kvällsmat på kvällen - oavsett om man äter hemma eller ute. Bor i Dalarna.

Pär, 08:00, 26 januari 2014. Anmäl

Kul det här med hur olika man kan använda språket! Jag äter huvudmåltiden mitt på dagen och kallar den middag. På kvällen blir det kvällsmat, en lättare måltid men oftast lagad. Mina föräldrars måltider ser ut som mina, men de har övergått till att tala om lunch och kvällsmat. Själv använder jag ordet lunch när missförstånd kan uppstå, men aldrig middag om kvällsmåltiden om det inte är en lite finare bjudning med minst två rätter. Jag bor i Östergötland, där jag också växte upp. Men de senaste fem åren har jag hunnit med en sväng både till en kursgård i Dalarna och en folkhögskola i Småland. I båda fallen var det middag och kvällsmat som gällde, båda måltiderna var lagade.

KataM, 18:03, 25 januari 2014. Anmäl

Tack Roffe för svaret. Festmahl lät riktigt stiligt.

Nissefar, 07:10, 25 januari 2014. Anmäl

@anonym 11:49, så länge man inte har barn kanske. Man kan ju inte låta barn äta bara mackor till middag.

T, 15:40, 24 januari 2014. Anmäl

@Dan S, 16:37: "Att äta två lagade mat mål om dagen är högst normalt och inget man behöver vara bonde för att göra." Nej, många äter väl lagad mat två gånger om dagen, men absolut inte alla. Jag tycker att det är jättekonstigt. Det passar mig inte alls. Jag har växt upp med middag mitt på dagen och lättare kvällsmat bestående av smörgås för det mesta. När jag träffade min norrlädske make åt jag först som jag var van sedan försökte jag anpassa mig och äta två lagade mål/dag, men om jag gör det går jag ofrånkomligen upp i vikt. Nu har jag gått tillbaka till mitt ursprungliga sätt att äta. Förutom att man inte får i sig energi som man inte hinner göra av med slipper man stå och laga mat när man kommer hem från jobbet! Pefekt för att få ihop livspusslet.

Anonym, 11:49, 24 januari 2014. Anmäl

Åh vilken rolig och intressant tråd! Jag är bosatt utomlands och har arbetat som översättare i många år (till och från svenska) och har stött på den här frågan många gånger därför att även i mitt nya hemland har språkbruket ifråga om måltider förändrats. Så det kan vara en utmaning att först kolla vilken måltid som avses i den utländska texten och sen hitta rätt ord på svenska - mycket beror ju också på sammanhanget.

Stella, 10:06, 24 januari 2014. Anmäl

Nissefar, inget jag pratade så mycket om när jag bodde där, men på tyska likväl som svenska så blir det nog rätt och slätt Nobelbankett. Men generellt för finare måltider så finns synonymer som Festessen och Festmahl. Vissa dialektala skillnader finns även där och norra Tyskland kan skilja sig mot södra delarna/Österrike.

roffe, 22:31, 23 januari 2014. Anmäl

En fråga till Roffe: Vad kallar tyskarna en festlig bjudmiddag på kvällen, exempelvis Nobelmiddagen? Är det också Abendessen?

Nissefar, 20:43, 23 januari 2014. Anmäl

Barnkalasdryck?

Fråga: Vi har ett barnbarn som fyllde två år häromdagen. Både på hans ettårsdag och nu serverades alkohol till maten, starköl och starkt till kaffet. Jag och min man har svårt att känna oss bekväma med detta, vi tycker att det ger fel signaler då det även fanns två andra barn på middagen båda i åtta-tioårsåldern.
Vi undrar om det finns något rätt och fel i detta och hur vi ska förhålla oss inför kommande kalas.
Vår enda tanke idag är att fortsättningsvis gratulera barnbarnet men inte delta i middagarna. Ska vi prata med föräldrarna om detta?

Svar: Barnen ska ju inte dricka alkohol oavsett vad de vuxna dricker, och det får alla barn lära sig tidigt: barn får vissa saker, vuxna får annat. Jag tycker inte att det är särskilt olämpligt för barnen att se att vuxna i deras närhet dricker ett glas vin, något som de kommer att få se många gånger innan de själva blir myndiga. Det lilla födelsedagsbarnet förstår ju inte detta, utan det är de större barnen som berörs.

Avstå gärna från att dricka alkohol om du och din man tycker så, men var med på födelsedagskalasen, det är för ert barns och era barnbarns skull säkert det bästa. Det går mycket bra att vänligt säga redan innan måltiden börjar ungefär ”vi avstår från alkohol idag, vi tycker att det känns trevligare att dricka alkoholfritt på barnkalas” – men gör ingen stor sak av det, det är inte något onormalt eller fel att bjuda på alkohol så länge barnen förstår att detta är förbehållet vuxna.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (123)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 123

Varför måste alkhol vara en del av ala högtider? Det är viktigt att visa i alla sammanhang att man inte MÅSTE dricka alkohol? Om man från redan tidig ålder ser att alkhol ska vara en del av allting man gör i familjen, så är det inte konstgt att vi har en sådan alkohol hets som vi har idag. Om barnen alltid ser att vuxna dricket alkohol, barn dricker läsk och aldrig någor annat kommer man ju växa upp med att tro att som vuxen dricker man alkhol och annan dricka blir töntigt/barsnligt. Självklart behöver man inte "förbjuda"" alkohol från allting, men samtidigt ska det vara självklart att alla inte dricker alkohol och att det är lika natruligt att inte dricka alkohol till maten. Personligen tycker jag att man inte behöver ha alkohol i sammanhang där barnen är en stor del, tex deras födelsedagar, jul, påsk osv. Däremot om man har middagsbjudningar eller mer "vuxen"fester kan man inkludera alkoholen. Har man problem med att undvara alkoholen från vissa högtider så ska man nog börja fundera över sin alkoholkonsumption.

Maja, 04:18, 20 februari 2014. Anmäl

Nej, ettåringar och tvåringar skall INTE få dricka alkohol till maten, inte ens om det är deras födelsedag. De får hålla sig till lättöl!

Maja Grönstedt, 13:52, 30 januari 2014. Anmäl

"Småbarnsföräldrar är ingen homogen grupp..." menade jag såklart.

ME, 14:47, 28 januari 2014. Anmäl

CeciliaG: Gissningsvis är det inte samma personer som yttrar sig. Småbarnsföräldrar är ingen heterogen grupp, vilket tydligt framgår av kommentarerna här (en del tycker att alkhol borde bannlysas helt om barn är närvarande, andra tycker att det är ok förutsatt att man dricker måttligt). När det gäller barnfria fester brukar åsikterna faktiskt också gå isär. Långt ifrån alla småbarnsföräldrar tycker att barnen ska följa med på fest till varje pris.

ME, 14:46, 28 januari 2014. Anmäl

När frågan har varit om att ha barnfria fester just för att barnen skall slippa se eventuellt påverkade vuxna så tycker jag att det har låtit helt tvärtom, då är alla småbarnsföräldrar upprörda eftersom de då tycker att barnen vara med till varje pris. Det är svårt att få barnvakt och varför utesluta de små barnen från gemenskapen.

CeciliaG, 13:10, 28 januari 2014. Anmäl

Älskade vänner, vi MÅSTE sluta skylla överdrivet drickande på alkoholens existens. Det är ju snarare viktigt för barn att se vuxna dricka alkohol i måttliga mängder, utan att bli fulla, så att det inte blir nåt konstigt med det. Dricker man så att barnen är dåligt är det man själv som är problemet, man kan inte skylla detta på vinflaskans förekomst på bordet. Självklart ska man inte duka fram alkohol om någon uttryckligen har problem med detta, men alkohol FINNS, och det sundaste för barnen är att de ser det som en dryck som inte är farlig men som bara är för vuxna, som kaffe. Jag har aldrig varit rädd för att duka fram alkohol när mina barn är med, de har aldrig sett en full vuxen i verkligheten. Sen såg de en full vuxen på TV, och då förklarade jag att vin är nåt som man inte mår bra av och som kan vara farligt om man dricker mycket av det, men dricker man som mamma och pappa bara ett glas så är det inget farligt alls.

Ullrika, 12:18, 27 januari 2014. Anmäl

Först tryckte jag det lät fel att bjuda på alkohol när barn är med, men kom på att våra vänner bjuder på vin till maten när det har födelsedagsfest, buffé på eftermiddagen för barn och vuxna. Finns inte på kartan att någon skulle bli det minsta påverkad, men det är ju i den kretsen, förvisso. All alkoholförtäring behöver inte betyda fylla, med andra ord. Sedan - en gång är ingen gång - skulle barn se mamma/pappa lite glada i hatten EN gång är det säkert ingen fara, om föräldrarna ofta är berusade är det en helt annan femma.

MG, 19:02, 24 januari 2014. Anmäl

Det tror inte jag, trist att vara avtrubbad då....

Anonym, 22:53, 23 januari 2014. Anmäl

Tänk va många barn som aldrig blivit gjorda utan lite hjälp av berusning?

Anonym, 22:23, 23 januari 2014. Anmäl

Nej, inte uttryckligen säger du det. Men du implecerar just precis det genom att nämna mjölk i samband med lipid-strukturer, typ alkohol i öl och vin. Jag menar att mjölk inte hör hemma i diskussionen överhuvudtaget.

Sid, 16:01, 23 januari 2014. Anmäl