Bredbenssittare?

Fråga: Karlar breder ut sig på många sätt. Jag har en förstående och oftast generös attityd gentemot män i min egen ålder (70-årsåldern). De flesta av oss fick på det hela taget en likartad fostran och vi har alla våra svårutrotade fördomar och livsstilar.

Jag vet och inser att det finns problem med lära gamla hundar sitta. Men nu har jag börjat surna till.

Jag är en flitig person i kollektivtrafiken, mest per tåg och buss. När jag delar ett tvåmanssäte med en man återstår för mig (med normalvikt) ett halvt säte, medan mannen bredvid brer ut sig på en och en halv sittplats med benen brett i sär. Under hela resan sitter jag sedan och kryper ihop och försöker göra mig liten och smal, eftersom jag inte önskar närkontakt med hans lår. Dessa skrymmande män är i alla åldrar – från tonåringar till pensionärer.

Hur kan jag på ett hyfsat sätt markera för en sådan man att jag kräver mitt rättmätiga utrymme?

Svar: Kollektivtrafiken vållar en del samarbetsproblem, tråkigt är det som du beskriver. Man föreställer sig att den plats man sitter på är ens egen, för tillfället, och inte något som andra ska använda. Men så går det inte alltid att avgränsa, det är ju svårt att säga till en korpulent person som väller över så att man själv inte får ”sin” plats fullt ut att maka åt sig, eller någon med ett barn i knäet.

Men när det gäller att av nonchalans, inte kroppskonstitution, sitta direkt bredbent så säger man vänligt till den som breder ut sig ungefär så här ”ursäkta men det är trångt för mig, skulle du vilja maka åt dig litegrann, tack”.

Gör han inte det utan stirrar argt och häpet på dig så har du inga andra alternativ än att ställa och lägga saker bredvid dig på ”ditt” utrymme, väska, tidningar, påsar, vad du kan komma åt, så att det blir obekvämt för bredbenssittaren.

Och flyttar han ändå inte ihop sig så måste du inse att du har förlorat och byta plats.

Det är inte en sak värd att kriga för, bättre att ge upp, tycker jag.

Magdalena Ribbing