Platsbrist?

Fråga: Är det okej att i kyrkan markera flera sittplatser vid sidan av sig med t ex kläder, väska, tidning eller telefon?
Frågar man om någon så markerad plats är ledig så är svaret nej.
Detta händer när kyrkan är fullsatt som vid skolavslutning och lucia.

Jag tycker att det är en ny tråkig företeelse, som inte hör hemma i kyrkan.

Vad kan man göra förutom att komma i mycket god tid?

Svar: Det är en trist företeelse som är svår att komma åt, och det brukar vara särskilt vanligt vid de tillfällen som du beskriver, plus konserter osv som kan vara aktuella så här års.

Tyvärr är det inte mycket man kan göra. En plats kan ju vara markerad för en funktionshindrad eller annan som verkligen behöver plats, men lika ofta för en kompis eller för att man själv vill ha fritt utrymme intill sig. Men svensk tradition är att alla ska ha samma möjlighet och inte kunna skaffa en bättre plats genom att skicka någon annan som paxar. Alltså är det inte förenligt med god stil och allmänt accepterad hyfs att markera plats på det sätt du beskriver.

Det man kan göra är att ändå sätta sig sedan man har fått ett nekande svar om platsen är ledig. Då föser man försiktigt undan markeringarna, och säger vänligt ”då sitter jag här tills dess att någon mer behövande eller mer behörig till platsen kommer”. Det skapar ingen bra stämning, men fasonerna med markering är så tråkiga att man kanske kan göra det ändå.

Annars är det kyrkans personal som, muntligt eller med anslag, ska upplysa om att det inte är tillåtet att markera plats åt andra.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (36)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 36

Sensemaker 09:34 Är det så fullt med folk att flera hinner fika eller vad det kan vara på lediga platser innan du hinner fram i kön och får beställa är det nog läge att gå någon annan stans. OBS man reserverar dock självklart platsen enbart medan man väntar i kön och går inte och gör t ex andra ärenden under tiden. Till FS: Att man markerar en eller två platser tycker jag är ok, men är men ett stort sällskap kan man inte förvänta sig att få sitta bredvid varandra. markerade platser eller ej.

Mix, 21:40, 13 juli 2014. Anmäl

Ja, sensemaker, alla gör så. Kollar först upp var man ska sitta, och sedan hämtar man mat. Det är inget problem alls. När du irrar runt på restaurangen med din fulla tallrik, och ingenstans att slå dig ner, kommer precis alla att undra vad du sysslar med.

Cajsa, 08:22, 10 juli 2014. Anmäl

Och jag som trodde att kyrkorna stod tomma och att det var kris med kyrkobesökare. Så visar det sig att det är så knökfullt så man måste tinga plats. Där ser man.

Träbänk, 16:24, 7 juli 2014. Anmäl

Det här med att paxa platser är onekligen etablerat beteende i Sverige. Tyvärr, tycker jag. Om inte annat är det ett ineffektivt sätt att använda begränsad resurs (platser). Vi kan ta en resaturant där man själv hämtar maten som exempel. Ifall en person tar platser medan de andra köper mat innebär ju det att många platser står oanvända en god stund till ingen nytta -medan andra får stå. Slöseri med plats just när det är brist på plats. Sensemaker

Sensemaker, 09:34, 4 juli 2014. Anmäl

Tack Nissefar för mycket vänlig kommentar!

Kyrkobesökare, 19:46, 2 juli 2014. Anmäl

Varför förutsätter alla att de som får en plats paxad åt sig ligger hemma och sover, gonar sig, mojsar eller vad ni nu skriver. Om det är en skolavslutning, eller något annat som inträffar dagtid en vardag, är de förmodligen på jobbet och bidrar till vårt gemensamma välstånd.

Anonym, 17:39, 2 juli 2014. Anmäl

Vilken klok kommentar av Kyrkobesökare om kyrkan som gemenskapsrum. Jag har lärt mig mycket av dig idag! Och fått bra argument. Och Magdalena naturligtvis. I diskussionen den här gången kom det fram väldigt bra tankar om att gå in i gemenskap med andra människor.

Nissefar, 07:16, 2 juli 2014. Anmäl

När det gäller cafeer är det orimligt att förvänta sig att folk på vinst och förlust ska chansa på att ha sån tur att de får sitta ned och kan ställa ifrån sig kaffekoppen. Om alla gör likadant blir det inga problem, det är heller ingen som tackar en för att man avstår från att reservera plats. Finns det ingen plats att reservera går man någon annanstans. I kyrkan däremot behöver man inte ställa ifrån sig mat/kaffe och just med tanke på att det är många äldre som är kyrkobesökare är det väldigt egoistiskt och dålig stil att bre ut sig och hålla platser till sina egna. Har otroligt nog varit med om att vara tvungen att be kyrkvärdarna om hjälp att få folk att flytta ihop sig för att få plats trots att det var ett tillfälle det krävdes biljett.

Anonym, 15:17, 1 juli 2014. Anmäl

Viktig kommentar från MR 1 juli 8.18. Det kan finnas tillfällen då man besöker en kyrka och det är viktigt att få sitta nära en viss person. Men kyrkobesök innebär också att man blir en del av den gudstjänstfirande församlingen och att man är öppen för att dela denna gemenskap också med människor man tidigare inte känner. Många kyrkobesökare är ensamma och uppskattar att sitta ned intill någon annan, växla några ord innan mässan/gudstjänsten/konserten och sedan lättare kunna småprata efteråt, tex vid kyrkkaffet. En gudstjänst är något annat än ett kafébesök (även om förstås främlingar kan få kontakt även på serveringar) och går man i kyrkan är mötet med andra människor en del av "konceptet".

Kyrkobesökare, 14:10, 1 juli 2014. Anmäl

Kan man inte bara idka lite sunt förnuft. Självklart får man markera sin plats och sedan resa sig en stund för att gå på toa, sträcka på benen o.dyl. Givetvis får barn vara uppe och röra på sig. Att hålla plats för en, max två, personer till må väl också vara hänt. Men att skicka en person långt i förväg för att paxa platser för ett stort sällskap, så att de kan ligga hemma och mojsa sig, eller roa sig med annat, och sedan lungt spatsera rakt in till perfeka platser när evenemanget börjar, på bekostnad av en massa andra människor som var där före dem. Det är fel!

ulle, 13:31, 1 juli 2014. Anmäl

Krognotsdelning?

Fråga: Många vill visa sig resvana och tjusiga och dela notan på restaurangen på kontinentalt vis så att man bara delar notan i lika delar och det är väl bra – om nu alla ätit och druckit för ungefär samma belopp. Jag råkade ut för denna dela lika-situation med ett par där frun är hemmafru utan egen inkomst, deras son som också är medellös och mannen den ende som har betalningsförmåga. Själv är jag ensamstående med en liten dotter och eftersom min ekonomi inte är strålande så höll jag igen på intaget, min dotter drack en läsk till sin barnrätt och jag intog ett glas vin till maten och inget mer. De övriga beställde efter maten in efterrätt, åtskilliga glas vin, shots och diverse övrig alkohol.

När notan skulle betalas tyckte mannen att vi två skulle dela på notan, antagligen eftersom bara vi två har inkomster. Det är enormt påfrestande att efter en middag tillsammans börja diskutera det orättvisa i detta så jag betalade snällt halva notan. Någon mer middag på restaurang med denna familj blir det nog inte.

Ska man säga till i ett fall som detta och börja se vad var och en tagit när hela notan kommer in, med allt räknekrångel och eventuellt dålig stämning som följd, eller måste man alltid säga till i förväg om man vill betala sin del för sig? Min ekonomi tillåter verkligen inte mig att vara kontinental i ett fall som detta så vad jag nu ändå får för svar så vet jag att jag nästa gång kommer att säga till i förväg eller, om situationen olyckligtvis igen skulle bli som ovan, säga till efteråt.

Svar: Det du beskriver är inte helt ovanligt och det är inte heller så ovanligt att den eller de som föreslår den delade notan lyckas tjäna på affären.

Bäst är att säga vänligt från början, innan beställningarna inleds ”jag ska be att få separat nota” – och säger någon då ”men vi kan väl dela rakt av, det brukar jämna ut sig” så svarar man ”men jag vill hellre ta min nota, om varje familj (person) tar sin så blir det inga problem”.

Man ska inte behöva betala för andra, antingen det handlar om excesser eller inte. Det kan man göra om man är avsevärt rikare än övriga och vill vara generös. Men här var det ju den andra familjen som tog hem vinsten på din bekostnad; de var tre personer mot dig och din dotter – det måste mannen ha insett men tyckt att det var lönsamt och praktiskt för hans del. Inte trevligt, inte schysst.

Alltså: det är rätt som du redan har bestämt dig för, säg till om egen nota! Krogpersonal har ingenting emot detta, har jag tagit reda på, om de får veta från början hur det ska vara.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (59)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 59

Jag upplever det inte som speciellt kontinentalt att splitta notan, kanske är det den svenska anpassningen av kontinentalt beteende. Jag är svensk men bor i Paris och här ber man om notan, och sedan går var och en till baren och betalar sin del som man räknat ihop själv, alternativt om servitören kommer till bordet med kort-dosan. Problemet att bli utnyttjad på det sätt som frågeställaren beskriver, har jag bara upplevt i Sverige, aldrig i Frankrike.

Bianca, 11:45, 10 juli 2014. Anmäl

Otroligt dumt beteende ,som tyvärr sprider sig ! Min erfarenhet är att det ALLTID är den som konsumerar mest som föreslår delad nota. I mitt fall skulle det aldrig jämna ut sig ,eftersom jag aldrig dricker alkohol, medan mina kompisar gärna tar både öl, vin, och avec..I mina kretsar är det naturligt att var och en betalar för sig, det behöver aldrig diskuteras. För mig känns delad nota lika dumt som om man skulle dela betalningen om man går och handlar tillsammans med någon..

Anonym, 07:19, 7 juli 2014. Anmäl

Jag tycker det är ett märkligt beteende av de andra i sällskapet som var med, som fick sin nota helt betald. Opponerade de inte sig mot detta, och insisterade på att betala för sin egen mat? Är man arbetslös och går ut på restaurang, så måste man haft det med i sin budget från första början att man faktiskt har råd menar jag?

Anonym, 19:00, 1 juli 2014. Anmäl

Surt med sådan upplevelse. Kom nu över detta- synd att låta detta förmörka en vänskap, men var beredd nästa gång ni ätit "ojämnt" - säg glatt till servitören att du ska betala för din andel - man behöver inte ens nödvändigt ha cash med sig, det går bra att betala en andel med kort och lägg då förstås med din andel av dricksen och säg det så vet alla runt bordet. Om du ätit och druckit för 177 kronor sä rundar du uppåt till 180, säger "jag ha ätit för ungefär 180 och ger en tia i dricks"(eller hur mycket du nu vil dricksa). Tipset att i förväg betala vid bardisken kan också funka. Har själv ett annat fenomen: har bekanta på kontinenten som alltid vill betala for allt på restaurang och visst häpet de har det bättre ställt än vi men är knappast stormrika och det har känts ganska obekvämt för oss till en början. . Det har blivit endel smått glatt gnabbande kring detta som andra beskrivit nedan men numera är vi förberedda och försöker på olika sätt lösa det så det i slutändan blir någorlunda jämnt. Markerat att vi inte accepterar att de alltid betalar allt" och det funkar någorlunda. Problemet är väl som någon skriver att man blir så paff när någon gör något så oväntat att man blir lite mållös.

Glöm och gå vidare, 09:55, 1 juli 2014. Anmäl

Anonym 16.06: Bra förslag, där fick ni som är envisa och ALLTID betalar med kort ett råd. Undrar f ö en sak - ni som bara har kort, hur gör ni när ni behöver gå på en mynttoalett? OK, frågan är mest på skoj, men visst allvar. Det är inte många toaletter som har "pink-kod" så du kan betala med kort.

IA, 22:11, 30 juni 2014. Anmäl

Varför blandar en del av er in en massa motiveringar typ "jag har inte råd och annat". Säg bar a"Nej jag betalar för mig och min dotter". Det behövs liksom inte motiveras. Dela på notan gör man med generösa vänner som man vet att det jämnar ut sig i det långa loppet.

Anonym, 16:11, 30 juni 2014. Anmäl

Varför babbla om dela notan, resturangen kan bla bla osv. Ta med kontanter så du kan betala jämt på en tjuga när så kan du alltid elegant lägga upp din del cash. Så är det övriga "dela lika" nissars grej att betala sina grejer bäst de vill.

Anonym, 16:06, 30 juni 2014. Anmäl

Men hallå ni delade inte på notan du överbetalade. Dela på notan är per person inte per betalande nisse. Dvs du skulle i sådan fall betalat 2/5 av beloppet inte 1/2. Till saken hör att man inte föreslår delad nota om man uppenbarligen har shoppat för mer. Typ kalle 8 öl plus mat vs olle 1 glas vin och mat.

Anonym, 16:03, 30 juni 2014. Anmäl

Har också varit med om det här, som arbetslös/student/lägre betald i sällskap med folk som inte behöver tänka på pengar. Jag tror att många som tjänar bra och gillar att leva en lite "finare" livsstil där man inte behöver hålla igen utan kan unna sig helt enkelt inte tänker på att de andra i sällskapet inte har ätit/druckit lika mycket som de själva. Det är vi som inte har råd som tänker på vad vi beställer, de gör inte det. Väldigt obetänksamt av dem att sedan vilja splitta lika på notan, men jag tror att det oftast är just det, obetänksamt, och inte beräknande. Hursomhelst väldigt besvärligt när man sitter där och har hållit igen men ändå får en för en själv dyr nota, även om man bara räknar det man själv ätit... Men det är nog alltid bäst att vara ärlig då, och säga att man t.ex. har låtit bli att ta en konjak till maten mycket pg.a. kostnaden och att man skulle uppskatta att slippa betala för det då. De som inte kan ta det är inte värda att umgås med.

KA, 14:44, 30 juni 2014. Anmäl

Det där är helt enkelt inte acceptabelt på något sätt och du har verkligen blivit utnyttjad. Säg till i förväg nästa gång för att vara på den säkra sidan, till exempel i samband med att ni beställer maten som en upplysning till servitören. "Jag ska be att få en separat nota för mig och min dotter".

Maria, 12:14, 30 juni 2014. Anmäl

Hussehyfs?

Fråga: Jag tycker om hundar men har funderat över om det finns någon etikett för hundägare, eller om jag själv är överkänslig? Vid flera tillfällen har jag råkat ut för att en hund har kissat på min cykel. Har också sett hur hundar tillåts kissa på bildäck och precis vid ingången till en fastighet.

Det är inte tillåtet att människor urinerar på allmän plats. Hundar tillåts kissa utomhus på husfasader, lyktstolpar mm i stadsmiljö eftersom det inte finns några alternativ. Men var går gränsen? Finns det några grundregler för hur en hundägare bör bete sig när de rastar sin hund?

Svar: Hussar och mattar har ibland svårt för att inte se sina husdjur som familjemedlemmar, om än pälsigare. Frågan om husse- och mattehyfs var uppe i spalten i januari och åstadkom fler än etthundratjugo kommentarer av varierande art – somliga för hundars frihet att bete sig enligt sin natur, andra för hundägares skyldighet att inte låta sina djur bete sig enligt sin natur. Men det du skriver om var hussar och mattar tillåter sina djur att kissa och bajsa har inte tagits upp tidigare.

Kanske är det dags för en energisk folkrörelse med syfte att ge husdjursägare instruktioner om vad andra förväntar sig – som att inte låta djuren kissa i portar, på fasader eller hus överhuvudtaget utan hålla sig till de delar av omgivningen där urinen inte skadar. Hundkiss liksom annan urin förstör både sten- och träfasader.

Att låta hunden kissa på cyklar eller bildäck är bedrövligt och äckligt utöver att det saboterar cykelhjul och bildäck. Förmodligen kan det räknas till skadegörelse.

Samma sak med hundbajset som, oavsett vad vissa hundägare verkar tror, är föga charmerande tillskott på trottoarer, i parker, rabatter och sandlådor. Visserligen har allt fler förstånd att ta upp efter sitt husdjur men alla har vi sett hussar och mattar drömskt frånvänt titta åt andra hållet medan deras gulliga husdjur tömmer sin tarm på gräsmattan, trottoaren, vid parkbänken. Man kan i så fall säga i relativt vänlig ton till husse-matte ”du glömde att ta upp efter din hund”, utan förvänta sig en ursäkt och ett bajsupptagande. Däremot kan det ha effekt med ihärdighet – varje gång man ser en hund kissande på cykel, bildäck, mot en port eller fasaden till ett hus (särskilt om man är ägare eller delägare i det) ska man påpeka för hundägaren/koppelhållaren att det är förstörande verksamhet och kan behöva ersättas ekonomiskt.

Någon sådan kommer man inte att få, men i bästa fall väcks en eftertanke.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (91)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 91

Om det är mig du menar så skrev jag MINDRE, inte att det inte stör. Om det är på liknande ställen föredrar jag dock en hund som kissar, det var det jag menade.

MM, 12:07, 3 juli 2014. Anmäl

Det är klart att det inte stör dig att någon annan får hundkiss på sitt ben när hen kliver på en cykel eller att det luktar illa varje gång man ska in genom en illaluktande entrédörr. Det först när det "drabbar" en själv som det blir störande. Men det gör det självklart inte bättre om en människa uppför sig illa. Det håller jag med om.

Anonym, 19:00, 2 juli 2014. Anmäl

Det stör mig mycket mindre om en hanhund kissar på olämpligt ställe än en människohane. Det senare är mycket, mycket äckligare!

MM, 10:04, 2 juli 2014. Anmäl

Såg en gång en kille i äldre tonåren kissa på en stenpelare under en arkadgång utanför en restaurant i en av Hötorgsskraporna, mitt på blanka dagen, medan hans mamma (?) i päls, ställde sig och väntade en liten bit längre bort (de såg ut att vara på väg i riktning mot Östermalm). Blir inte ett dugg förvånad över var hundägare låter sina husdjur kissa efter det.

KA, 13:54, 30 juni 2014. Anmäl

Har haft hundar under hela uppväxten och började gå ut med dem tidigt. Vi fick lära oss av våra föräldrar att inte låta hunden kissa och bajsa på trottoarer och i andra stadsmiljöer - vi gick ju ut med dem i parken för att de skulle göra sina behov där. Trevligare både för blommor, människor och framförallt hunden!

Karin, 09:45, 30 juni 2014. Anmäl

"Hussar och mattar har ibland svårt för att inte se sina husdjur som familjemedlemmar" Vill bara nämna i sammanhanget att DN själva i sina intervjurutor ofta skriver t.ex; Familj: Gift med Sture, 2 barn och hund. Dvs hund, eller annat djur för den delen, oftast räknas in i familjen. Och det är väl inte så konstigt, vad ska det annars vara? Vi är en familj och den här hunden råkar bo i vårt hus? Vi tar hand om den och ger den mat men räknas in i familjen, nähä du...eller?

Kajsa, 12:33, 29 juni 2014. Anmäl

Hundägare utan vanligt vett finns det alldeles för många av, och tyvärr åligger det oss som förstår det här med var en ska kissa, att upplysa dessa arma själar om var och varför.

Marmor, 17:25, 27 juni 2014. Anmäl

Den enda gången det blir plågsamt för en hund att inte få kissa på första bästa stället utanför huset är om dess blåsa är överfull. Det finns tyvärr en del hundägare som inte rastar sina hundar tillräckligt ofta för att de ska kunna hinna hitta ett lämpligt ställe att kissa på. Här bör man som hundägare tänka till på sitt eget ansvar för att göra livet drägligt för sin vän. I övrigt hör till enligt min mening till hundägaransvaret att man inte låter hunden göra vad som helst. Eller var ska gränsen dras? Är det ok att kissa ned en rullator för en äldre människa som står och väntar på en buss, bara för att hunden vill det och det är dess instinkt att markera revir? Eller kanske någons resväska?

Anonym, 12:34, 27 juni 2014. Anmäl

Att lämna kvar hundens avföring är olagligt och ger böter.

Ola, 11:28, 27 juni 2014. Anmäl

Bara för att jag ser mitt husdjur som familjemedlem så betyder det inte att jag slutar se det som ett djur. Min hund skulle aldrig få lov att kissa på någons cykel, bil, brevlåda, staket eller andra saker som tillhör människor, hur mycket familjemedlem han än är.

Anonym, 10:53, 27 juni 2014. Anmäl

Lådvinsetikett?

Fråga: Om man vill bjuda på ett lådvin (bag in box) på en fest, hur serverar man det då?

1. Låter gästerna ta för sig själva i köket innan man sätter sig till bords, med uppmaningen att återvända till köket och fylla på vid behov.
2. Värdspersonen häller upp åt gästerna vid måltidens början och fyller på efterhand.
3. Ställer fram boxen på matbordet (på en ställning så att det går lätt att fylla ett glas) och uppmanar gästerna att förse sig när de önskar.
3. Häller över vinet i neutrala karaffer, som placeras på bordet.
4. Häller över vinet i gamla (rengjorda) vinflaskor, gärna av något dyrt märke.
5. Usch, lådvin kan man inte bjuda på.

Jag inser förstås att det i hög grad beror på vilken typ av tillställning det gäller, men det vore trevligt att höra några allmänna reflektioner över detta!

Svar: Kan du tänka dig att det inte finns några stadfästa regler för detta! Det beror som du själv skriver, på vilket slags bjudning det är frågan om, men båda dina alternativ 3 verkar för mig som de bästa.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (30)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 30

Jag brukar hälla över lådvinet i omärkta glasflaskor (det går lätt att tvätta bort etiketten från andre vinflaskor) - dels fär att det är trevligare att servera ur flaska, dels för att kartongvinet mår bra av lite luftning. Om man placerar en kartong mitt på bordet blir det ett fastligt sträckande og skickande runt bordet med en ganska otyplig låda - med flaskor kan man ställa dem mer utspridda så at det blir enklare.

Christer, 13:19, 30 juni 2014. Anmäl

Det är fullt möjligt att utforska trevliga alkoholfria måltidsdrycker helt utan att vara nykterist. För de allra flesta ickenykterister är faktiskt de alkoholhaltiga dryckerna en minoritet av vätskeintaget. I övrigt kan frågan mycket väl appliceras på den alkoholfria olja jag har i en motsvarande förpackning, jag skulle välja att hälla upp den på en mindre flaska med en hällpip om det var meningen att gäster skulle ta av den, det är mycket osmidigt att ringla olja med baginbox.

Jo, 17:59, 27 juni 2014. Anmäl

@Petra, 16:25 Jag tror att Robert kanske försökte vara lite rolig. Uttrycket samma vin på både flaska och låda skulle innebära att det är exakt samma vin. Jämför med att man kan ha samma jacka eller likadan jacka. Har man samma jacka är det en jacka som används av flera personer. Har man likadan jacka så är det två olika jackor men med likadant utseende. Alltså kan man säga att det inte är samma vin men det kan vara likadant vin.

Bodil, 14:20, 27 juni 2014. Anmäl

En smidig lösning är att gå med i IOGT-NTO. ;) Alkoholfritt har jag aldrig sett i låda, och efter ett tag som nyfiken nykterist hittar man en massa trevliga måltidsdrycker som man glömmer att testa om man är helt fokuserad på det gamla vanliga vinet. Våga något nytt och fräscht och lös problemet direkt! :)

Pissmyran (Webbsida), 14:56, 26 juni 2014. Anmäl

anonym 15:28! Antingen är du okunnig eller så försöker du, utan framgång, vara lustig när du kallar sommelieren för somalier. Robert 14:33, jo i många fall är det exakt samma vin och dessutom i många fall bättre!

hasseludden, 20:53, 25 juni 2014. Anmäl

trötter, 13:19, 25 juni 2014: Efter att ha läst ett antal av dina inlägg i de mest skilda ämnen förstår jag verkligen att du är trött, på - dig själv!

Urban, 19:56, 25 juni 2014. Anmäl

Här i Österrike finns ett jättebra ord, "Fremdschämen". Det betyder att man skäms å någon annans vägnar. Och om jag bjuder goda vänner på middag och bjuder på lådvin så får de så gärna göra just det, fremdschämen, för själv kommer jag nämligen inte att skämmas. Fast i och för sig, om det nu är goda vänner så skäms de inte heller å mina vägnar för en sån här sak. Känner jag däremot för att bjuda riktigt tjusigt (oavsett vem), så avstår jag nog från en kartong på bordet eller i köket.

HR, 19:01, 25 juni 2014. Anmäl

@Kökstristess - nej tack!, 17:23, jag har ett jättetrevligt kök och är vi få så äter vi där. Om det är buffé så går det bra att hämta maten där. Och ja, jag har gäster som tycker likadant, annars skulle vi nog inte kunna umgås. Gäster som känner sig förolämpade av att behöva beträda köket har jag inget gemensamt med. Jisses, finns det såna?

Petra, 17:43, 25 juni 2014. Anmäl

Att som gäst behöva bli konfronterad med köket (för att hämta vin eller annat) -.det är på min värdeskala en förolämpning. Hoppas att ni som bjuder i köket har gäster som gillar det.

Kökstristess - nej tack!, 17:23, 25 juni 2014. Anmäl

@Robert, 14:33, bara lite nyfiken, har du gjort ett blindtest så du vet att du kan skilja ett flaskvin från ett lådvin av samma märke. Skulle vara kul att veta om skillnaden verkligen är märkbar.

Petra, 16:25, 25 juni 2014. Anmäl

Hemmat?

Fråga: Jag var ute och åt middag med min mamma på en restaurang. Hon beställde en grekisk sallad och kände sig mätt och belåten efter halva salladen. Så plötsligt bad hon personalen om någonting att ta med sig den resterande salladen med sig hem!

Jag trodde inte mina öron! Min spontana reaktion var skam över min mamma. Det existerar nämligen inte i min värld att ta delar av maten hem som man äter på restaurangen, även om hon naturligtvis har rätt till det, då hon betalade för hela portionen.

Man gör inte bara så! På vägen hem påtalade jag det för mamma. Hon bara log och tyckte jag överdrivet präktig och känslig.

Någon dag senare berättade jag om händelsen för en vän och han tog absolut parti för mor min!

Skulle vara intressant att få dina spontana tankegångar kring detta.

Ska tilläggas att vi inte åt på Burger King eller något pizzahak. Dock inte heller på stans finaste restaurang. En enkel grekisk restaurang.

Svar: Självklart kan man överallt, inklusive på Operakällaren och liknande ställen, be att få en kartong med det man inte orkar äta upp. Din vän som tog parti för din mor hade helt rätt. Du behöver inte skämmas ett dugg över att din mor ville ha med sig maten hem, hon vet säkert att det en gäst inte äter upp måste kastas i soporna, och har man det minsta sinne för miljö, klimat osv gör man som din mor. Det är vanligt, korrekt och rimligt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (64)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 64

Just hemkommen från en längre vistelse i Kina där detta är kutym och personalen ofta frågar om man vill "slå påse" och ta med sig maten hem. En god tradition som borde tvättas ren från den skamstämpel vissa svenskar gett den.

J, 11:31, 21 juli 2014. Anmäl

S k doggybags har jag inga åsikter om, men jag ställer mig frågande till att ta med sig sallad hem. Blir inte det ganska ofräscht tämligen snabbt?

Therese, 17:02, 1 juli 2014. Anmäl

[...] då måste jag också be er att läsa Magdalena Ribbings mycket tydliga svar till en som skäms för sin mamma som bad om låda på restau.... Hurra vad bra!   Rapportera detta [...]

Kylskåp - Sticka & skicka-bloggen - Hemmets Journal (Webbsida), 07:57, 30 juni 2014. Anmäl

Att ta med sig överbliven mat började man i Österrike , man fick en särskild låda för det. Nu är det lika populärt överallt i Europa. Inget att skämmas för. Annars slänger de maten och det skulle vara synd och oekologiskt.

Anonym, 11:57, 27 juni 2014. Anmäl

Åsa S., 13:18 En grekisk sallad "vissnar" inte. För övrigt tycker jag det är beklämmande att människor tycker att det är äckligt och ohyfsat att ta med den mat de ej orkat, samtidigt som enormt många människor på vår jord varken har råd att äta på restaurang eller ens äta sig mätta.

Hyrestanten (Webbsida), 00:20, 27 juni 2014. Anmäl

Men varför skäms FS över hur någon annan beter sig? Låt var och en ansvara för sitt beteende. Mamman får väl göra som hon vill. Det är bara positivt att inte vara så ängslig över att "att göra fel", anser jag.

Ann, 17:18, 26 juni 2014. Anmäl

En mor lägger ner oändligt mycket energi på sin avkomma. Fysiskt och emotionellt, tidsmässigt, etc. Tror du hon skulle visa dig ett beteende som inte är evolutionärt främjande - om du betänker mening ett? Dock kan jag väl gratulera dig i att du klippt navelsträngen så pass att du kan ifrågasätta din mors beteende. Vissa barn får aldrig riktigt den självständigheten.

trötter, 13:53, 25 juni 2014. Anmäl

Mat som kan värmas är ju helt ok att ta med sig hem. Det har jag gjort vid flera tillfällen. Ibland är den till och med ännu godare nästa dag. Men en sallad, som i det här exemplet...nja, det känns inte som att den kommer vara så fräsch nästa dag. Sallader ska ätas nygjorda, de "vissnar" rätt snabbt och blir oaptitliga.

Åsa S., 13:18, 25 juni 2014. Anmäl

@alarik pricka 6:57 24 juni: Jorå, uttrycket Doggy bag används flitigt i USA. Man hör det ofta på film och tv, tex. Ser just ett avsnitt avserien Suits (säsongg 1, avsnitt 5) där huvudpersonen tar med sig en Doggy bag.

KG, 12:54, 25 juni 2014. Anmäl

Innan det var vanligt med "takeaway" kartonger så slog restaurangerna in mat som skulle tas med hem i folie. De gjorde ett fint paket av folien och de vikta ändarna på paketen virade de så att det hela såg ut som en svan. Urtjusigt...

Utlandssvensk, 23:24, 24 juni 2014. Anmäl

Kritiklust?

Fråga: Jag har märkt ett beteendemönster hos en närstående som jag har svårt att bemöta; därför skulle jag gärna få förslag från Magdalena. Själv blir jag bara paff och gör ingenting. Om jag berättar något jag har blivit glad för kan reaktionen mycket väl bli ingen alls (total tystnad) eller en ifrågasättande och/eller nedsättande kommentar. För att ta ett konkret exempel: jag har haft en hobby sedan jag var barn och har fått erbjudande att bli kursledare, vilket jag berättade när vi sågs. Reaktionen: ”Men vem vill gå på kurs och lära sig sådant?” (Inget skämtsamt över tonfallet.) Visst, det är inte fråga om något Nobelpris, men jag var inte ute efter beröm eller att bli firad eller så. Ett ”grattis” eller ”vad roligt för dig” hade varit alldeles lagom – och verkar väl naturligt i sammanhanget? Jag tror faktiskt inte att jag sade det på ett skrytsamt sätt, utan ville helt enkelt berätta om en något positivt som hänt nyligen. På ett liknande sätt kan mina bekymmer mycket väl bemötas med banaliseringar – eller tystnad.

Nå, det som har hänt är att jag så gott som har slutat berätta för den här personen om saker som är mer eller mindre viktiga för mig, eftersom jag inte vill bli ledsen. Då pratar jag förstås hellre med andra i stället! Egentligen tycker jag inte att det är bra; det blir ganska konstigt om en närstående får höra allt på omvägar. För en utomstående kan det verka som om det bara är att välja bort relationen, men så är det inte. Förresten vill jag att vår relation ska bli bättre, men jag kommer inte på något svar att ha i beredskap som inte låter spydigt och förvärrar det hela – för ärligt talat blir jag provocerad också och tycker att det är ett missunnsamt och ohyfsat beteende. Att jag är ganska konflikträdd underlättar nog inte heller.

Svar:
Den stackars dig närstående som saknar förståelse och vanlig hyfs kan du bara tycka synd om. Det är knappast kritik mot dig, eller det du gör, som yttras av vederbörande utan uttryck för personens egen frustration, missunnsamhet eller vad det kan vara.

Eftersom du vill ha kvar personens vänskap kan du börja med en ny taktik; när du ska informera om eller berätta något kan du avfyra ett leende och säga i vänlig ton ”nu ska jag berätta något för dig, och jag skulle uppskatta om du inte kritiserade det” och då säger personen säkert ”men vadå det brukar jag väl inte” och då kan du lika vänligt säga ”jo, det är faktiskt ett mönster hos dig att du säger något negativt eller kritiskt om det jag berättar, kanske det är något slags rutin hos dig som inte tänker på, men hur som helst vill jag gärna att du ska veta att jag nu har gjort/blivit erbjuden xxx”.

Det borde hjälpa, det är inte spydigt, och eventuellt finns ett korn av sanning i din förklaring att personen kanske inte vet om sitt beteende.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (47)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 47

Eller så kan det här vara ett tecken på att vara allmänt osocial och inte ha kunskap i hur man är smidig i normala vardagliga kontakter. Jag har lagt märke till det här allt oftare i Sverige. Folk har svårt att föra sig socialt. Någon sorts tuff och sur jargong ska det tydligen vara. Jag tycker bara att det är otrevligt och förstår det ej varför någon gör så. Folk i Sverige kan också störa sig på om du är just vänlig och trevlig, till och med hånle åt sådant.

Ella, 19:34, 4 juli 2014. Anmäl

Jag tycker fler och fler av spaltens frågor börjar övergå från vett och etikett till rena relationsdraman och, med detta, konflikthantering. Nog för att Magdalena alltid ger ypperliga råd, men för dessa typer av frågor kanske någon annan vore bättre lämpad...

Therese, 17:16, 1 juli 2014. Anmäl

Vad sägs om att gå rakt på och säga "du, det där lät missundsamt" med ett så neutralt tonfall som möjligt. Och se till att INTE komma i ett läge då man ska förklara sig, utan kommer det en motfråga, bara upprepa "jo det lät faktiskt missundsamt." Man får öva i tanken så man är beredd nästa gång det händer.

Ann, 17:40, 26 juni 2014. Anmäl

FS bör inta en "klinsikt neutral" attityd gentemot den närstående. Ungefär som en käck sjuksköterska som hanterar en besvärlig och gnatig patient. Lät det "sura" rinna av dig. Var käckt oförstående inför det sura tex angående kursen kan FS svara "jo men finns säker många som vill gå annars skulle de väl inte starta kursen". Bry dig inte. Om den närstående är tysk kan FS käckt fråga "hallå lever du". Den närståendes problem är hens problem som FS kan strunta i.

Anna, 15:32, 26 juni 2014. Anmäl

En sådan kompis hade jag också i många år. Ju mer entusiastiskt jag berättade om något positivt desto surare blev hennes kommentarer. Hon var också snål materiellt, både vad gäller presenter eller matbjudningar. Jag tröttnade till slut på att ha en sådan vän och glesade ut kontakten mer och mer. Men om du inte kan göra det - inled din nya berättelse med ett "Nu tänker jag berätta något som är kul för mig - och jag skulle vilja att du gav positiv feed back för en gångs skull. OK?"

glädjedödad, 13:57, 26 juni 2014. Anmäl

Tyvärr, denna person är en "energitjuv" och du bör se upp! Så här ska du göra; fronta omdelebart (nästintill agressivt snabbt) den där dästa personen "Ja fast nu finns det ju många som gillar det" säger du i en vänlig, nästintill mästrande ton. Denne energitjuv kommer bli rädd för dig då och förmodligen inte våga attackera dig på ett tag.

trötter, 13:59, 25 juni 2014. Anmäl

AMT: Tja, om du berättar att du har blivit ombedd att hålla en kurs i hur man gör för att se som du ser jag det inte alls som en orimlig fråga vem som skulle vara intresserad att gå en sådan kurs eller vem som skulle vilja se ut som du.

Jo, 11:09, 25 juni 2014. Anmäl

Jo, 22:01: Lika världsfrånvänt som att en person är den vackraste i världen, men du bör ändå undvika fraser som "Vem skulle vilja se ut som du?" eller "Du är ful." Är du artig får du låtsas lite.

AMT, 22:31, 24 juni 2014. Anmäl

Bodil: Jag skulle nog vilja påstå att den som enbart går på enskilda ord och inte lyssnar på tonfall själv hör till de socialt obegåvade.

Jo, 22:03, 24 juni 2014. Anmäl

AMT: Varför i hela friden skulle det förutsättas att alla vill komma? En person skulle behöva vara bra verklighetsfrånvänd för att tro det och detta oavsett intresse.

Jo, 22:01, 24 juni 2014. Anmäl

Otackande?

Fråga 1: Jag läser Magdalenas svar angående inbjudan till en 30-årsfest. Det jag reagerar på är avslutningen:
”Sedan kan du skriva ett tackkort efter festerna, på papper, och skicka inom en vecka. Det är gott uppförande.”

Om man blir bjuden på 30-årsfest eller bröllop är det väl inte gästen som ska tacka, utan den som blir uppvaktad som skickar tackkort och tackar för uppvaktningen?

Fråga 2: Hur gör man när den som fått en present inte tackar? Kan man ringa och fråga om presenten passade?

Fråga 3: Min fråga är; tackar man då man varit på en studentbjudning? Om, hur i så fall?

Svar: Nu väller de in, frågorna om tack – för studentpresenterna, för bröllopspresenter och alla andra sorters presenter. Vem tackar vem? Och hur?

Tack är ett fantastiskt praktiskt ord, det kostar ingenting att säga det, det är inte besvärligt, det skapar trevnad och social förnöjelse.

Grundregeln är att man tackar hellre en gång för mycket än en gång för lite. Den som har fått en present tackar för den. Den som har varit på en bjudning tackar för det trevliga kalaset. Dagens specifika frågor: först frågan om gästen ska tacka för en födelsedagsbjudning dit present medförts. Svaret är ja. Gästen tackar för att han eller hon fått vara med om denna fina fest. Födelsedagsfiraren ska i sin tur skriva och tacka alla presentgivare för deras gåvor, även om ett muntligt tack har sagts vid presentöverlämnandet.

Den som har givit en present men inte fått något tack från mottagaren får gå en balansgång mellan behovet av tack och risken att uppfattas som krävande. Men bristen på det självklara tacket väger ändå över: givaren kan höra av sig och milt fråga om presenten föll i smaken underförstått om möjligt att den kan bytas om så önskas.

Tacka för en studentmottagning: det beror lite på – är det en mottagning där man har kommit med present och fått ett glas vin och en jordnöt (typ!) behövs inte ett formellt tack, även om det är välkommet med ett sms eller mejl med jubel över hur trevligt det var. Däremot ska studenten tacka för presenten. Är det en mottagning med mat och tårta där man bjudits att stanna kvällen ut eller flera timmar så skickar man ett vykort till studenten eller den som har ordnat mottagningen och skriver att det var så roligt att få vara med och fira X:s examen.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (24)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 24

Ser ofta hälsningar på Facebook typ "Tack. Lars och Lisa för en underbar fest!" och Lars och Lisa svarar: "Tack för att ni kom! Vi får snart träffas igen" Tycker att sådana hälsningar är helt okej! JAG kan väl inte sitta och sura för att JAG kanske inte var bjuden till just den festen!? Det går väl fler tåg?!

annica*, 16:30, 23 juni 2014. Anmäl

@Anonym, 22:55:Absolut inte fel med tackkort, men vill bara förtydliga att när jag skrev Facebookmeddelande menade jag ett personligt meddelande som ingen annan ser. Skulle aldrig tacka för att jag blivit bjuden genom att skriva ett inlägg som alla kan läsa, avskyr sådant.

Anonym, 15:44, 23:30, 22 juni 2014. Anmäl

Det kan väl aldrig bli fel med ett tackkort? "Göra sig till", vilken trist inställning! Men det är nog vanligare med sms. Facebook tycker jag inte är så bra, dör de som inte var bjudna kan ju känna sig lite åsidosatta om de ser kommentaren. @Kajsa Vad är det med dig, varför så elakt? Det känns ju inte som om du är typen som läser en spalt om vett och etikett överhuvudtaget, även om det verkar behövas. @Maria Just det!

Anonym, 22:55, 22 juni 2014. Anmäl

Kan det någonsin vara oartigt att skriva ett tackkort? Hur svårt är det att göra det? Låter man bli att göra det för att inte riskera att det ser ut som att man gör sig märkvärdig? Svårt brott!

Anonym, 12:51, 22 juni 2014. Anmäl

@Maria: Du har totalt missförstått vad jag menade i mitt inlägg men tack för att du läste. Och för att du inte ska bli alltför upprörd, jag bor i den mest invandrartäta förorten i hela landet så jag vet vad jag talar om. Ville bara få in lite fler vinklingar på etikettsfrågan då vi blir alltmer mångkulturella. Det jag tycker är artigt behöver inte du uppfatta som artigt. Men olika kulturer var tydligen en öm tå hos dej. Sorry..

Kajsa, 12:42, 22 juni 2014. Anmäl

Tillägg till min förra kommentar: mina chilenska föräldrar gör inte alls som min pojkväns mamma från Uganda. Olika kulturer, olika klasser, men framför allt olika personligheter. Jag retar mig alltid när personer som Kajsa klumpar ihop oss "nysvenskar" till en grupp. Det finns väluppfostrade och ouppfostrade människor från alla bakgrunder. Det MR försöker skriva om är hur man behandlar varandra med respekt. Alla behöver inte hålla med om allt, men spela inte ut "rinkebykortet" tack!

Maria, 11:55, 22 juni 2014. Anmäl

@Kajsa 12:11: om man inte vill veta vad MR tycker så bör man inte skriva till henne eller läsa denna spalt. Du tycker att man i stället bör åka till Tensta för att hitta lämpliga regler för umgänge. Det uttalande avslöjar ett slags kolonialt halvrasistiskt perspektiv. För ingen seriös människa tror väl att det bor EN homogen grupp i Tensta..?

Maria, 11:48, 22 juni 2014. Anmäl

Jag tror faktiskt att det är BÅDE en klass- och en generationsfråga. Min mamma tvingade mig att plita tackkort dagen efter ett kalas, trots att vi var s.k. arbetarklass (baserat på min pappas arbete i alla fall). MEN då hade hon också förläst sig på skildringar av hur man gjorde i kungafamiljen, i damtidningarna... För ingen av mina kamrater behövde skriva de där tackkorten, och mottagarna frågade flera gånger varför jag hade skickat dem... Idag skickar jag ett mail med några ord, typ "tack för senast - det var så trevligt" eller liknande.

Helena, 08:22, 22 juni 2014. Anmäl

Kan vara en generationsfråga. Mina farföräldrar, morföräldrar och föräldrar tillhörde på sin tid arbetarklassen. Vi skrev tackbrev, som uppskattades och lästes upp också för andra, detta fast vi bodde i samma lilla stad och det var troligt att vi skulle ses, kanske till och med innan brevet kommit fram. Vi skrev snarast och väntade inte med det i veckor. Mycket trevligt tyckte vi att det var. Fast vi inte var rika så hade vi råd med både frimärken och brevpapper, som alltid fanns hemma. Jag är gammal nu, och fortsätter skriva tackbrev. Face book är inte min grej, vet inte hur man gör, och saknar det inte.

Utdöende art?, 17:00, 21 juni 2014. Anmäl

Det kanske också är en generationsfråga. Till de flesta av mina äldre släktingar skickar jag alltid tack med snigelpost för att de kom ihåg min födelsedag eller för att jag varit ditbjuden, men en del tycker att det är roligt att få tack via Facebook eller mejl, de får annars inte så många sådana meddelanden. Mina jämnåriga släktingar och vänner får så snart som möjligt ett tack som Fb-meddelande eller som mejl och de skickar ofta ett svar "kul att du gillade presenten" eller "kul att kom". Det viktigaste, tycker jag, är att man hör av sig alls, ett brev kan ibland bli liggande innan det kommer till brevlådan.

Anonym, 15:44, 21 juni 2014. Anmäl

Tillbakabjudande?

Fråga: Vi är ett äldre par som har vuxna barn med egna familjer, med jämna mellanrum bjuder vi dem på middag men en av familjerna bjuder aldrig tillbaka. Någon gång har de sagt att ”ni kan väl titta förbi” men jag tycker inte att det är något man gör när det är över tio mil att åka. Eller ”om ni vill komma så kan ni väl ringa så kan vi se om vi kan få till någonting”.  Det känns inte som om man är välkommen.

Jag tycker att det finns vissa regler för umgänge som är ömsesidiga och ställer man sig utanför dessa så tyder det på att man inte är särskilt intresserad. Är det jag som är gammalmodig och inte hänger med i ny svängar när det gäller umgänge? Jag tyder deras sätt att vara som att de vill vara ifred men inte kan/vågar säga det rakt ut.

Svar: Att ett barn inte bjuder sina föräldrar hem till sig är inte mycket att göra något åt. Man kan inte tjata sig till någons gästfrihet. Bjud denna familj när ni vill, utan tvång – sina barn vill man ju träffa så ta barnets bristande gästfrihet som ett karaktärsfel och förvänta dig inte att regler för ömsesidigt umgänge följs. En hel del ”regler” som var giltiga förr är det knappast i nutid, när umgängen av många skäl kan se så olika ut i skilda familje- och vänkretsar.

Du är inte påfallande gammalmodig, men tiderna förändras. Det är inte helt ovanligt att vuxna barn överlåter allt umgänges”besvär” på sina föräldrar och tycker att dessa nu, när deras barn har vuxit upp, har tid att laga mat och ordna – och det är inte mycket man kan göra åt den attityden hos en vuxen människa. Träffa ert barn och dess familj när ni verkligen vill bjuda hem dem. Vänta inte på svarsinbjudan utan gläd er åt att övriga barn tydligen är mer sociala.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (33)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 33

Ge vänligt svar på tal: ni kan väl bjuda in oss/ höra av er någon gång när det passar er så kommer vi gärna. Eller: ring på onsdagen och fråga: är ni hemma på fredag/lördag, vi kommer gärna och hälsar på./ tittar in på fika eller middag , skulle det passa? Tänk inte för mycket utan sätt igång och umgås! Alla fungerar inte på samma sätt, försök att vara lite smidig om du vill ha kvar kontakten.

Stintan, 10:26, 1 juli 2014. Anmäl

Var står det att det är stela och formella middagar det gäller? Om man läser står det "med jämna mellanrum bjuder vi dem på middag", inte att det är inbjudningskort, klädkod och vad det nu kan vara. Det kanske är vardagligt, rent av? Och FS, tio mil är inte så långt om man har bil i alla fall, ring först bara så att de är hemma och hälsa på dem!

MF, 02:44, 29 juni 2014. Anmäl

Jag och min familj har precis samma situation, fast tvärtom. Det ena föräldraparet bjuder gärna in till fina middagar och med alla barn inklusive respektive (samt barnbarn). Vi kommer alltid, och är väldigt tacksamma för tillställningarna och den goda maten. Men vi har inte själva varken ekonomi att bjuda på trerätters med vin, eller plats för 5-10 personer. Vi saknar också den mer personliga kontakten med just detta föräldrapar, eftersom det ofta blir så stelt vid deras middagar med finkläder och "etikett". Man pratar lite lätt om jobb och planer, men det blir inte så mycket mer än så. Därför har vi valt att ha samma inställning till dem som till våra nära vänner, det vill säga att de alltid är välkomna! Dörren är öppen, det är bara att knacka på! Vi skulle vilja fika med dem, kanske bara ta ett glas vin och lite plockmat en kväll, och verkligen prata om saker som betyder något. Hur vi (alla) verkligen mår och hur vi har det i livet. Men de kommer inte. Vi har bjudit tillbaka några gånger och slagit "på stort" så som de vill ha det. Och då kommer de, men det blir fortfarande stelt. Och vi förstår verkligen inte varför det har blivit en sådan barriär mellan oss, varför de inte kan slappna av som de andra föräldrarna? Vi har många gånger varit ledsna för detta, speciellt när de gett oss pikar att vi aldrig bjuder tillbaka, eller att de känner sig åsidosatta trots att vi ses förhållandevis ofta. MR:s kommentar att de ska glädjas åt att övriga barn är mer sociala tycker jag är lite väl hård. Jag tycker att det är ganska tydligt att ett utav barnen helt enkelt vill umgås mer på ett annat sätt än dessa formella bjudningar. Detta barn kan faktiskt vara gott och väl MER social än de övriga, och söker en personligare relation. En varmare relation som man faktiskt brukar ha med en förälder.

Hallonsoda, 14:36, 28 juni 2014. Anmäl

Ja.. kommentarerna jag skummat igenom har väl ett allmänt budskap "har du uppfostrat ditt barn såhär så skördar du frukten nu". Sant. Sen kan du som förälder förfäras och anse att du ju har övriga "välartade barn" som vet hur man uppför sig. Varning! Det är precis den där attityden du har som lett till detta. Se konsekvenserna av hur du betett dig mot just det här barnet. Jag har inget medlidande. Kan tänka mig att barnet känner sig försummat/förfördelat och du ska vara glad att hen ändå ställt upp för dig under så många år trots att du just mot detta barn inte betett dig som du borde. Alternativt så har du skämt bort just det här barnet som inte lärt sig bjuda tillbaka! du ska ju ha kredit för att du iaf försöker lysa upp problemet....

trötter, 14:06, 25 juni 2014. Anmäl

Alida, 08:23, 19 juni 2014. Det är fel att det inte går att bjuda på mat, för den som själv inte är bra på att laga. Det finns restauranger, det finns catering, det finns hämtmat. Så att skylla på att man inte kan laga mat funkar inte! ...:-)

be, 16:22, 24 juni 2014. Anmäl

Jag antar att "ett eget liv" mest är ute efter att provocera. Hursomhelst berikar mina vuxna barn mitt liv. Jag umgås med dem och de med mig för att vi vill det. En av dem har just hjälpt mig att renovera hemma. Som man sår får man skörda.

Fyrabarnsmor, 10:17, 24 juni 2014. Anmäl

@ett eget liv, personer med din inställning ska inte skaffa barn över huvud taget, det var det sjukaste jag hört. Sunda föräldrar vill inget hellre än att lägga tid och pengar på sina barn, i lagom mängd och i kombination med eget liv även när de blivit vuxna. Det går inte att utläsa av texten att FS skulle leva genom sina barn på ett osunt sätt, lustig tolkning. Tvärtom låter det ganska distanserat med formella umgängesregler i närmsta familjen minst sagt.

TSK, 23:28, 22 juni 2014. Anmäl

@ett eget liv Skitsnack, det var föräldrarnas beslut att skaffa barnen, inte vice versa, barnen har inte "stulit" nånting. Sen att man som förälder med utflugna barn bör försöka ha ett rikt liv som inte bygger på barnen är en annan sak.

annan Camilla, 16:10, 21 juni 2014. Anmäl

Jag är benägen att hålla med "ett eget liv" nedan.

Tina Trikå, 09:58, 21 juni 2014. Anmäl

Det är helt sjukt att inte ha ett bättre liv än att ägna en massa tid åt sina vuxna barn. Barnen har redan som det är stulit en orimligt lång tid av föräldrarna och urholkat deras ekonomi på köpet under deras oändligt långa uppväxt. Skippa ungarna nu och börja det egna livet. Sent omsider.

ett eget liv, 16:57, 20 juni 2014. Anmäl

Trohetsringretur?

Fråga: Min man gav mig en förlovningsring han själv inte valde, och inte jag heller. Det var hans mamma som gav en gammal släktring, hon tyckte var lämplig, till min man att ge till mig.

Vi ligger nu i skilsmässa och min svärmor vill ha tillbaka förlovningsringen. Är det vanligt att man lämnar tillbaka ringen som man har fått?

När jag har frågat min f.d. man om det här säger han att ringar ska gå tillbaka till släkten man lämnar. Grejen är ju den att vi trots allt alltid kommer att vara släkt eftersom vi har gemensamma barn. Är det så att det här är en gammal tradition eller är det bara något som svärmor har hittat på för att markera?

Svar: Förlovnings- och vigselringar ger man varandra som symboler, eller pant, för den trohet man lovar varandra. Ringarna, hur dyra och ädelstensprydda de än kan vara, kan inte egentligen ses som en personlig belöning utan har denna mycket starka symbolik.

Givetvis ska förlovningsringen lämnas tillbaka liksom vigselringen om förlovning eller äktenskap upphör. Ringarnas symbolik för löftet om livslång trohet försvinner när löftet bryts och då ska symbolerna verkligen inte behållas. Att parterna har dem kvar förekommer, men det måste då vara en gemensam överenskommelse mellan de två som skils.

Din förlovningsring är alltså ett arv i din före detta makes släkt och det gör det, om möjligt, än mer både viktigt och självklart att du lämnar tillbaka den till din före detta make, för vidare befordran till hans mor.

Ni är inte släkt när ni är skilda, och du är inte släkt med din före detta mans familj. Era barn är släkt med var och en av er och båda era släkter, men inte ni med varandra.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (69)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 69

På samma tema. Barnlösa fastern hade ifrån släkten en uppsättning smycken som tydligt utsagts skulle ärvas av mig, enda kvinnliga yngre släktingen. Maken med betydligt lägre inkomst med mindre eller inga egna pengar efter några tidigare havererade äktenskap överlevde henne och smyckena var vi överens om skulle komma till mig. Så blev tyvärr aldrig fallet. Han eller hans barn behöll dem. De hade gemensamt testamente där det mesta efter min välutbildade välbetalda faster skulle gå till mig och syskon. Lång historia kring detta och allt hans släkt snikat åt sig. Det mesta av detta är världsligt men att släktsmyckena som "ALLA" visste att min faster ville skulle gå till mig är för evigt borta känns bittert, särskilt som vi varit mycket generösa på många sätt med hennes överlevande man. Jag ser smyckena på hennes studentfoto. Lämna tillbaka släktarvegods var inte sniken.

Gertrud, 10:55, 1 juli 2014. Anmäl

Jag uppskattar mycket Magdalenas inställning om ringretur. Den svenska inställningen att en gåva inte kan återgå gäller inte generellt. Att behålla en given vigselring efter otrohet och skilsmässa är bristande kultur och snikenhet. Enligt code civil i bl a Frankrike kan alla gåvor som givits under äktenskapet återgå under förutsättning att kravet ställs innan skilsmässodom, detta försåvitt gåvan inte skrivits in i contrat de mariage (ung. äktenskapsförord). I en del islamisk rätt får kvinnan mahr, dvs ett antal guldmynt eller motsvarande som ekonomisk säkerhet. I Sverige gäller giftorätt och därför är ringens värde pga guld och briljanter inget att räkna med som säkerhet. Dessutom finns i svensk rätt en sällan tillämpad praxis om att gåva kan återgå om givaren tillfogats skada el liknande av gåvotagaren. Detta kan bara tillämpas moraliskt i samband med skilsmässa. En god regel är att aldrig skänka ärvda smycken utan att låta en hustru eller fästmö disponera dem utan äganderätt. Själv har jag blivit av med ett flertal ärvda smycken från 1700-talet efter skilsmässa från ett ex som inte hader nog stilkänsla att lämna dem åter. Det finns ingen som helst garanti för att smyckena inte säljs eller ges bort utanför släkten eller till och med stjäls pga osäker förvaring. De kan också komma att ärvas av en andra make om exet avlider först. Den svenska paradoxen med full giftorätt och enkel skilsmässa behöver hanteras med sinne för realiteter.

Johan, 17:44, 30 juni 2014. Anmäl

Vad har svärmor med ert förhållande att göra? Är inte din fd sambo myndig? Eller är det du som tror att hon utövat något slags förmyndarskap över dig... ? Väx upp, så kanske du kan få till en fungerande relation tillslut.

trötter, 14:09, 25 juni 2014. Anmäl

Till alla anonyma: varför kallar ni er inte för något så det blir lättare för oss andra att hålla rätt på er? Jag tror inte det är någon som skriver in sitt riktiga namn här. Jag heter inte Annalisa, utan något snarlikt, men genom att jag kallar mig något specifikt vet ev intresserade att det är samma "Annalisa" som då och då återkommer.

Annalisa, 08:51, 23 juni 2014. Anmäl

Ursprungligen Anonym 19:28 ////, 19:40, 22 juni 2014: Jag håller med Calle, fortfarande fullständigt obegripligt och helt meningslöst!

Anonym, 20:17, 22 juni 2014. Anmäl

Nej, jag är inte helt förvirrad Calle, hemskt ledsen att du inte förstår vad jag menar. Inlágget jag skrev om (Anonym, 21:09, 19 juni 2014 som påstod vara den som hade skrivit mitt inlägg som Helena och Anni skrev om) är i alla fall borta nu. Att du inte förstår betyder inte att man är förvirrad.

Ursprungligen Anonym 19:28 ////, 19:40, 22 juni 2014. Anmäl

Och så vill jag lägga till att Anonym, 21:09, 19 juni 2014. som skrev "@ Anni 14.49. Det var jag som var anonym " var ABSOLUT INTE JAG! Och till sist, mata inte trollen!

Anonym, 18:44, 21 juni 2014. Anmäl

@ Anni. Anonym 19:28 här! Jo, du fattat rätt fast jag skulle vilja nyansera lite. Som jag uppfattar det handlar det inte så mycket om att " ringen (blir kvar) i familjen också om dottern går skilda vägar från sin förlovande". Det kanske är tanken i bakgrunden men min känsla är att just kunna få anvÄnda samma juveler som andra kvinnor i familjen har ett speciellt känslomässigt värde, därför är det inte heller ovanligt att syskondötrar ärver något smycke efter moster/faster. Annars är det inte alls ovanligt att en kvinna får i present juveler som varit i mannens familj i kanske några generationer. Blir det skilsmässa och paret har döttrar, är det då inte ovanligt att att kvinnan får behålla juvelerna, som jag sa. Syftet är att döttrarna kommer att få dem när de är gammla nog att använda dem. Är barnen pojkar men vuxna och har döttrar själva, då är det inte ovanligt att kvinnan får behålla juvelerna som med tiden kommer till flickorna och stannar kvar med familjens kvinnor. Är barnen pojkar och små... då kan det variera lite, ibland får kvinnan behålla dem, ibland ger man dem tillbaka. Finns det inga barn, då är det självklart att juvelerna ska tillbaka till släkten.

Anonym 19:28, 18:34, 21 juni 2014. Anmäl

@Putte: Lille vän, du är så duktig med ditt prat om kungar och blod och andra fina manliga saker. Vad du inte har förstått är att nu är det kvinnornas tur. Deal with it!

Maria, 08:47, 20 juni 2014. Anmäl

Jag tror att FS fråga handlar om mer om rätten att behålla en ring. FS har troligen haft en god relation till svärmor. Nu när äktenskapet gått i kras så hårdnar tonen mellan FS, svärmor och exmaken. Ringen blir en symbol för besvikelser och ilska som man käbblar om istället för att fokusera på att bearbeta och gå vidare. Den som släpper ringen först vinner! "Be the bigger person" FS!

Nikki, 20:55, 19 juni 2014. Anmäl

Bestickmarkering?

Fråga: Jag blev igår uppmärksammad på att jag i mitt 50 år långa liv gjort något som inte alla andra gör: jag fick lära mig att när jag ätit färdigt lägger jag besticken samlade vridna åt höger. Skulle jag vilja fortsätta äta, lägger jag dem tjugo i fyra eller fem.

Jag har lärt mig att aldrig lägga ifrån mig besticken annat än samlade och markera med gaffelspröten nedåt att jag inte är klar och spröten uppåt att jag är klar.

Var kommer denna sedvänja från?

Svar: Att lägga ihop besticken parallellt med skaften åt höger i läge kl 16 om tallriken vore en urtavla, är vedertagen markering av att man har ätit färdigt, för krogpersonal är detta tydligt även om mat finns kvar på tallriken; i ett privat hem kan det ha mindre betydelse. Lägger man besticken isär anses det att man avser fortsätta äta av det som finns på tallriken. Är denna tom uppstår ju inte frågan.

Åt vilket håll gaffelns tenar vänds är ingen markering. Jag anar inte varifrån det bruk skulle komma som du beskriver, men jag vet att det finns massor av detaljer i bordsskick som är lokala, familjeanknutna, eller annat, och som inte fungerar generellt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

@Åsa: "Jag har lärt mig att aldrig lägga ifrån mig besticken annat än samlade." Alltså har besticken varit samlade även vid måltidens slut. Det ser prydligt ut och FS visste inte att det är brukligt att sära på besticken om hen vill fortsätta äta, utan istället gjort som hen blivit uppfostrad. Magdalena svarar: "det finns massor av detaljer i bordsskick som är lokala, familjeanknutna, eller annat."

Anonym, 23:03, 18 juni 2014. Anmäl

Jag förstår inte hur man först vid 50 års ålder lärt sig detta med besticken ska läggas samlade på kl. 4. Har man aldrig varit på en vanlig middagsbjudning eller på en restaurang och sett hur folk vanligtvis beter sig vid måltidens slut? Jag kan inte förstå hur nån kan ha missat detta, det är ju bara att gå till en vanlig lunchrestaurang så ser man ju det. Har FS bara ätit på McDonalds fram till nu?

Åsa S., 22:30, 18 juni 2014. Anmäl

Jag har på en bättre restaurang i Italien råkat ut för att serveringspersonalen uppfattade att jag ätit klart då jag la gaffeln på ena eller andra sättet, antar att det var med tenarna uppåt. Det kanske är en italiensk tradition som inte är så känd här uppe?

Per Sandström, 13:34, 18 juni 2014. Anmäl

@Calle, ska du inte förstt torka av dem på en servett, och sedan linda in i en annan. Det är litet trist att få solkiga stulna servetter med hem.

Anonym, 10:52, 18 juni 2014. Anmäl

Är det silverbestick brukar jag linda in dem i en servett och diskret stoppa ner dem i kavajfickan innan jag lämnar tillställningen för gott.

Calle, 22:05, 17 juni 2014. Anmäl