Kortpresent?

Fråga: Hjälp! Makens moster fyller 85 och har inbjudit familj & släkt på lunch med anledning av födelsedagen. Present … ?

Förra året (= ojämn födelsedag med lunch) presentades för fullt med allehanda paket med scarf, halsband, böcker med mera.

Vi gav en vacker skrivbok/bok att skriva i (moster talat om länge att skriva ….) Moster har allt och kan såvitt jag vet köpa vad hon vill & behöver.

Är det helt olämpligt att lämna ett vackert presentkort på gåva till till exempel Childhood eller Min Stora Dag? Jag har gjort så vid några andra firanden (70, 75 etc) av vänner som inbjudit till födelsedagsmottagning. Fått varm uppskattning! Vad säger Magdalena?

Svar: Frågan om presentkort istället för föremål är inte ny, men att den återkommer visar att osäkerhet råder i ämnet – alltså svarar jag igen.

Visst är det många som blir glada över en gåva i deras namn till en bra välgörenhetsorganisation.

Men enligt min uppfattning bör man veta säkert att mottagaren gillar den organisation som man sätter in pengar till. Kan man inte fråga om detta är det bättre att ge ett föremål – eller varför inte en så kallad upplevelse ”Vi gratulerar med att bjuda dig på en utflykt till xxx den dag du vill, och inta en god middag i samband därmed”.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (17)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 17

Kanske en fin korg med något utvalt ät- och drickbart i? Det skulle jag själv gilla att få. Eftersom hon bjuder på lunch så får hon kanske rester, så det som är i korgen bör då inte vara något som måste ätas omedelbart. Det jag själv skulle tycka om är kanske några olika teer, honung, nån finare marmelad, olivolja, balsamvinäger, några utvalda chokladbitar, en parmesan eller manchegoost, vitlök i olja, en liten flaska vin, ett finare kaffe... ja det finns många saker men måste förstås anpassas till det hon tycker om. Och så kanske lite finare sorter som många kanske inte alltid unnar sig att köpa åt sig själva, men gärna njuter av när det bjuds. Kanske dekorera med ett fint tyg och ett vackert stearinljus.

Ellen, 08:26, 3 augusti 2014. Anmäl

Ibland uppskattas en enkel present. När min morfar fyllde 80 och hade stort kalas var han så besviken efteråt: alla hade lagt ner så mycket tid på att tänka ut originella presenter att han inte fick en endaste chokladask. Han hade nog hoppats på ett par stycken, eftersom han var en gottegris.

Jena, 21:09, 1 augusti 2014. Anmäl

Maste presenten kosta sa mycket som en middag, eller presentkort, om personen är förmögen och gammal.? Kunde inte en, eller flera, rosor vara lika vänligt?

Marianne, 18:38, 1 augusti 2014. Anmäl

Om man har en älskad släkting så vill man gärna visa den personen hur mycket hen betyder. Att lägga tid på att hitta en present även till ojämna bemärkelsedagar är ett sätt att visa att man bryr sig. Det behöver inte vara dyra, flådiga presenter utan det är omsorgen med att man faktiskt bryr sig att fixa en present som är viktig. Mina föräldrar har fått allt från hockeybiljetter till teaterbiljetter till gurk- och paprikaplantor. Men jag kommer inte ge dem en välgörenhetsgåva för det är inte rätt gåva till dem i något sammanhang, även om jag personligen tycker det är ett bra koncept. Man måste veta vad som fungerar för varje enskild person.

Bodil, 14:11, 1 augusti 2014. Anmäl

Ja, vad ska personen säga som får ett välgörenhetskort.... Går ju knappast att visa vad man egentligen tycker, eller hur. Skänka till välgörenhet, absolut, men gör det i eget namn.

M, 11:36, 1 augusti 2014. Anmäl

Födelsedagsbarn i den åldern har oftast allt och lite till. Tror inte de vill ha en pryl till utan det är bättre att ge något till välgörenhet eller något som kan konsumeras. En upplevelse, typ utflykt eller teaterbesök, blommor eller något ät eller drickbart passar bra. Själv har jag vid flera tillfällen gett bort välgörenhetskort, vilket alltid uppskattats.

Anonym, 09:02, 1 augusti 2014. Anmäl

Hur vore det att fira 85-åringen istället för att visa sig märkvärdig genom att ge bort hennes present till välgörenhet? Det är väl ändå hon som ska visas uppskattning, Tanten ger nog ett bidrag själv OM HON VILL till dessa organisationer, det ska ingen annan än hon bestämma över. Så, FS det är inte OK att ge bort gåvor i andras namn. Det är rent ut sagt oförskämt att göra så.

Anonym, 05:10, 1 augusti 2014. Anmäl

Parfym, en flaska sherry, en 10-årskalender med mycket plats att skriva i - något som andas varaktighet är vackert att ge en åldrande människa. Åtminstone tycker min gamla mormor det!

Krut, 19:35, 31 juli 2014. Anmäl

Om givaren vet att födelsedagsbarnet ger pengar regelbundet till en välgörenhetsorganisation som födelsedagsbarnet brinner för, så kan jag föreställa mig att det funkar bra med att ge en donation i födelsedagsbarnets namn till den organisationen. Men om man inte vet det kan det bli helt fel! Själv känner jag att jag hellre avstår helt från att få present än att något ges i mitt namn till en organistion jag inte brinner för. Vännen kan ju då ge motsvarande summa pengar i sitt EGET namn till den organistionen. Det skulle kännas mer rätt för mig.

Tummelisa, 16:44, 31 juli 2014. Anmäl

Jag tror att eftersom makens moster inte har avböjt presenter i samband med födelsedagar ens vid ojämna födelsedagar så tycker hon nog att det är trevligt att få dem. Tror inte man ska ge gåvokort om man inte vet att jubilaren önskar det. En vacker blomuppsättning kan väl vara fint.

Anonym, 15:54, 31 juli 2014. Anmäl

Drullråd?

Fråga: Min man och jag hittade vårt drömboende på landet. Huset är gammalt, men vi renoverar och fixar i vår egen takt allteftersom vi har tid, ork och pengar. Till huset hör en hel del mark som också ska skötas. Vi har anlagt en ganska stor köksträdgård där vi lägger ner mycket tid och energi.

Vårt problem är att en del som besöker oss på vår gård kommer med massor av synpunkter på vad vi gör/inte gör/borde göra/borde ha gjort/hur vi gjort etc. Alltför ofta antyds det också att vi är lata.

Vi har inte bett om deras synpunkter och det är inga konkreta och praktiska råd som är till hjälp för oss – sådana får vi också ibland och blir bara glada för!

Min man struntar fullständigt i de här kommentarerna men jag tar tyvärr illa vid mig och blir både arg och ledsen. Vi jobbar på med vår fastighet och jag tycker inte att vi är lata, tvärtom borde vi kanske behöva unna oss lite fler vilodagar än vad vi faktiskt gör.

Jag skulle inte själv komma på tanken att bete mig på det viset när jag besöker någon och blir tyvärr svarslös varje gång det händer. Var och en som hälsar på hos oss har naturligtvis rätt att ha en åsikt om vad vi gör och vår arbetstakt men om jag vill veta vad de tycker så frågar jag.

Hur ska man bäst bemöta de här kommentarerna?

Svar: Vore ni lata så skulle det vara er ensak, absolut ingenting som era besökare skulle kunna ha den minsta synpunkt på.

Det är faktiskt otroligt vad människor tillåter sig att säga till andra! De har inte alls rätt att ha en åsikt om vad ni gör eller inte gör, tycka får de förstås men inte säga det till er utan att ni har bett om det.

Om du inte kan göra som din kloke man, bara iskallt ge sjutton i dessa kommentarer, så kan du öva dig i förväg på repliker så att du snabbt kan svara dina drullar till besökare. Du kan säga med ett glatt leende ”så det är vad du tycker.” Säg inget mer än det. Eller ”jag hör vad du säger” – inget mer.

Alltså: låt besökarna förstå att du har uppfattat vad de säger men att du inte bryr dig ett dugg om det. Svara inte att den eller den åtgärden ska vidtas, eller att du inte har hunnit osv. Man måste inte finna sig i att andra kritiserar ens hanterade av sin egendom.

Se vänlig ut, visa inte en antydan till att du tar illa vid dig men markera tydligt att det som besökarna kläcker ur sig av ohövlig och ofrågad beskäftighet inte är intressant för dig.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (56)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 56

Jag brukar lite skämtsamt svara "javisst - det kommer nog att bli av endera året nu", Finns ingen som helst anledning att ge sig in i någon diskussion om att renovering tar tid etc. Man kanske väljer att inte renovera alls? Min sommarstuga är en sjuttiotalsdröm, och det kommer den att få fortsätta att vara så länge det är jag som bestämmer.

MEH, 18:52, 3 augusti 2014. Anmäl

FS, nästa gång de så kallade " vännerna" har mage att yttra sig negativt om ert hem så ställ bara en motfråga till dem, tex så här: " Jaha, och vad mer ser du/ni att anmärka och klaga på när du/ni ändå är här, bara så att vi vet vad mer vi har gjort fel i era ögon". Tar inte detta på dem så är det nog bara att inse att de är otroligt obildade individer utan bättre vett och begrepp. Sluta att bjuda hem dem i fortsättningen, de förtjänar inte er vänskap om de kommer med den här sortens kommentarer om ert boende.

Anonym, 14:28, 3 augusti 2014. Anmäl

Konstiga vänner - ofta vill man "bo in sig" och känna efter på djupet vad man vill ändra på. Sedan finns det ett tak på ROT-avdraget så skall det användas optimalt behöver det spridas på flera år. Att snabbt panikrenovera vid en inflyttning är bara dumt. Ta det lugnt och strunta i kommentarerna

Anna, 20:02, 2 augusti 2014. Anmäl

Ni som tjafsar om namn hit och dit förstör tråden. Till frågan: Det är ointressant vad skälet till att man inte renoverat tillräckligt är. Man ska inte förklara och försvara sig utan bara säga som Magdalena föreslår. Inga idéböcker heller, det är ju er gård, ni gör det ni vill. Annars kommer de som tipsat kolla om ni följt deras förträffliga råd. Och bli sura om ni inte tagit dem till er. Så ytterligare stress och dåligt samvete. Visa vänligt att ni hört vad de har sagt men inte mer.

isabelle, 09:32, 2 augusti 2014. Anmäl

I den här värmeböljan är det väl få som orkar jobba med sånt dessutom. Koppla av själva och umgås bara med positiva människor.

Anonym, 11:31, 1 augusti 2014. Anmäl

Känner väl igen den här typen av kommentarer. När någon antyder att här finns det minsann mycket att göra så brukar jag glatt peka på redskapsboden och säga att "ja, det är bara att sätta igång". Ingen har nappat hittills.

Anonym, 10:19, 1 augusti 2014. Anmäl

FS, de är nog bara avundsjuka. Gör som din man, ignorera dumheterna. Det är ERT hem och det är ingen som har någon rättighet att lägga sig i hur NI har det i er privata svär. Fundera också på om dessa besserwisserindivider är värda ert sällskap eftersom de uppenbarligen är oförskämda mot er.

Dags att byta vänner kanske?, 05:16, 1 augusti 2014. Anmäl

Man kan saga ' jo visst skulle vi kunnat gora mer under semestern men da skulle vi inte ha tid att ta emot sa har trevliga besok!' Fjask funkar alltid. Jag maste lagga till - ibland kan den som papekar vara en god van som visar omsorg - 'oj klarar ni verkligen att inte ha koket i huset fardigt! Ar inte det jobbigt?' Sa det ar inte alltid illa menat.

Malena, 19:23, 31 juli 2014. Anmäl

@Petra, 18:08, haha jag vet att jag är unik även om fler använder samma nick ;)

Petra, 19:07, 31 juli 2014. Anmäl

@Petra Ok, bara att du byter till Petra2 då...

Petra, 18:08, 31 juli 2014. Anmäl

Vernissagesmoking?

Fråga: Jag är bjuden på vernissage i augusti och inbjudan påbjuder klädkod ”cocktail”. Har sökt efter vad detta innebär men hittar inte vad som är korrekt.

Jag tänker mig mörk kostym men tänk om smoking är det rätta?

Svar: Lite larvigt med klädkod till en vernissage – om den inte är jättecharmant på kvällstid med tjusigaste cocktailparty eller efterföljande middag. Annars förutsätts gästerna till en vernissage klä sig i extra snygg vardagsklädsel.

Förr (detta förr betyder minst för ett halvt sekel sedan, den tid som en del vill tro att jag inte har lyckats ta mig ur – de har fel!) var vernissager ofta tillfällen för umgänge, så kallat mingel, under sen eftermiddag. Kvinnorna hade eleganta dräkter, piffiga hattar och tunna korta handskar medan männen hade stiligaste vardagskostymen, givetvis med slips. Så ser det sällan ut ut dag.

Ordet vernissage kommer förresten från franskan vernir, fernissa, konstnärerna fernissade (också det förr!) som sista åtgärd sina oljemålningar när dessa var färdiga och i samband därmed ställdes ut för beskådande för särskilt inbjudna premiärgäster som hedrade och förhoppningsvis köplystna fick se tavlorna i en tydlig doft av fernissa.

Det heter också en vernissage, vernissagen. Ordet är genus utrum, inte neutrum, vilket många, inklusive välkända skribenter,  har missat. Ingen behöver bli upprörd  över det vanliga ”ett” vernissage – men korrekt är alltså en vernissage.

Nåväl, klädseln som meddelats ska rimligen vara mörk kostym, vilket det i så fall gärna kunde ha stått, om det nu är en vernissage av den höga digniteten. Smoking är högst osannolikt. Den klädseln är en utpräglad kvällselegans som rätteligen inte ska brukas innan klockan slår 18.

Nu kanske det inte är som jag förmodar, så är du fortfarande osäker kan du ringa och kolla, för säkerhets skull. En svag möjlighet finns att inbjudaren verkligen vill att gästerna ska klä upp sig till denna nivå. Det är artigt och rätt att försäkra sig hos inbjudaren om att man har förstått vad som önskas.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

Borde det inte heta fernissage på svenska?

Fredrich, 12:03, 5 augusti 2014. Anmäl

Bedrich: imponerande hur mycket du kan uttyda ur ovanstående information! Händer det någon gång att du har tytt omgivningens intentioner fel?

mary, 13:40, 4 augusti 2014. Anmäl

Tanken med en vernissage är att sälja konsten. Man lockar kunderna med att få träffa konstnären och kanske bli serverad förfriskningar. Att ange klädkod för ett sånt evenemang kan knappast främja affärerna och förekommer knappast på något etablerat galleri någonstans.

Kalle B, 11:25, 30 juli 2014. Anmäl

Bedrich, 14:40. Det är väl så med etiketten att avsikten är att man ska klä sig lika, så att ingen känner sig felaktigt klädd -varken för vardagligt eller för fint - utan känner sig väl till mods. Sen kan det vara trevligt att klä sig lite annorlunda mot vardagen ibland (för dem som inte är uppklädda till vardags. :-) )

Victor A, 17:43, 29 juli 2014. Anmäl

"inte vill se konstnärer och kulturpersoner på vernissagen, som vanligt klädda i undertröja, blåjeans och svart bomullskavaj, utan önskar mer stil på cocktailminglet" Rolig kommentar! Är inte själva grundförutsättningen med en vernissage att en konstnär ställer ut sina verk? Ett medvetet exkluderande av denna karaktär i ett sådant sammanhang ter sig därför som ett väldigt komiskt grepp. Ungefär som när miljardärer blir filantroper!

stil, 14:47, 29 juli 2014. Anmäl

Här kröp det fram. "En svag möjlighet finns att inbjudaren verkligen vill att gästerna ska klä upp sig till denna nivå." Med andra ord. Inbjudaren önskade sig 2-benta klädhägare som agerar - passande klädd - kuliss som inramning till det egna flotta evenemanget. Vem det är som är innuti kläderna tycks vara av mindre betydelse. Varför kommer jag att tänka på här vulgärt uppblåsta kyrkbröllop? Så mycket för vikten av "elegant konversationsförmåga".. som MR annars brukar skriva om.. Det är ju ytan som alltid är viktigast..i ettiketts-samanhang. Inte innehållet.

Bedrich, 14:40, 29 juli 2014. Anmäl

Klädkod "coctail" till en vernissage...! Alltid lika lustigt när folk försöker leka "överklass" utan att behärska spelet. Och sorgligt.

GW, 11:41, 29 juli 2014. Anmäl

Man har full förståelse för att inbjudaren inte vill se konstnärer och kulturpersoner på vernissagen, som vanligt klädda i undertröja, blåjeans och svart bomullskavaj, utan önskar mer stil på cocktailminglet. Själv hade jag nog i rådande högsommar tagit min ljusa, sommarkostym, men MR:s råd kan vara värt att följa. Man vet inte vilken TV-serie som inbjudaren tänkt sig som normgivande för gästernas klädsel.

Blandade karameller, 08:30, 29 juli 2014. Anmäl

Etikettspalt: God strandstil

Högaktuellt med rätt stil på stranden – svar på några frågor i ämnet:

Kan man lägga sin handduk kant i kant med någon annans? Nej, man ska iaktta viss hänsyn och låta andra ha sitt revir – men det brukar finnas ett slags mönster för detta på olika badstränder. En del har ganska tätt mellan platserna, andra har meterlånga avstånd. Kolla och gör som majoriteten.

Kan man be okända om hjälp med att smörja in sig med solkräm? Nej, man ber inte någon obekant om den sortens fysiska närhet som det innebär att bli insmord med solkräm. Och man har själv all rätt att svara med ett vänligt ”nej, tyvärr kan jag inte hjälpa dig” om man får en sådan fråga. Eller ”ja visst” – om man vill!

När man byter badkläder går man undan lite, om det finns möjlighet. Annars gäller akrobatik under handduk. Att klä av sig naken publikt när man har nått tonåren är både riskabelt och onödigt. Nakenhet är okej på nudiststränder men inte på andra badplatser.

Barn som bråkar och inte är ens egna, hur säger man till dem? Man säger vänligt men bestämt ”är du snäll och slutar sparka sand på mig nu genast” eller vad det är som är besvärande. Fungerar det inte så får man be barnet att visa var dess vuxna person befinner sig och hövligt uppmana vederbörande att hålla reda på barnet. Det ska fungera om man har en vänlig ton – kanske har den ansvariga inte sett, förstått eller orkat bry sig om vad det medförda barnet gör.

Kan man sola och bada topless? Ja, män kan – och kvinnor om det är en tillåtande stil på badstranden. Men det finns också gott om badplatser där det inte är uppskattat att kvinnor lägger bort bikiniöverdelen. På en del platser är det direkt förbjudet, på andra tillåtet.

Okej att man tar med sin hund eller katt till stranden? Husdjur ska inte medföras till platser där det finns andra personer som kan bli rädda, sjuka eller besvärade av ens husdjur. Normalt ska husdjur av hygieniska skäl inte vistas på allmänna badstränder, också därför att risken för att andra besväras av dem är stor. Finns det ett anslag om att djur är välkomna på den offentliga badplatsen ska djuren i så fall absolut inte släppas lösa. Badgäster som ogillar andras husdjur besöker inte sådana badplatser. Är djur tillåtna så behöver de antagligen få bada, men bara om det är en större sjö eller havsstrand. Aldrig i en pool, förutsatt att inte annat är meddelat av badansvariga.

Kan man röka på stranden undrar många energiska nikotinister – och det är nog tyvärr svårt att hindra. Men det betyder inte att fimpar i sanden och gräset och vattnet är det allra minsta okej. Den som vill röka och har andra inom rökhåll ska fråga först ”okej att jag röker” och respektera det nej som sannolikt blir svaret.

Mest uppskattad blir den bad- och strandgäst som inser att han eller hon inte har ensamrätt till utrymmet, varken fysiskt eller ljudmässigt utan anpassar sig till gemenskapen oavsett denna är frivilligt vald eller en man råkat hamna i.

Magdalena Ribbing

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (19)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 19

Hej! Min önskan denna sommar är att alla män eller kvinnor eller andra som vill sola och bada topless kunde göra det och strunta i om det inte är ”uppskattat”. Jag är helt för god ton och skylda sexuella organ, men det vore verkligen härligt om sexualiseringen av kvinnobröst smälte bort och försvann, kanske i takt med att folk vänjer sig vid att kvinnor också kan tycka det är skönt att slippa bikinitopp/heltäckande baddräkt (obs ej alla, ex uppskattar jag ibland stödet från en bygel). Det är svårt att hamna där om kvinnobröst fortsätter skylas skylas skylas eftersom bara brudbröst inte uppskattas av de som inte kan tänka utanför de regler patriarkatet skapat. Kan vi inte bara säga att alla får bestämma själva över sina egna kroppar så länge det inte skadar någon annan? Har en kvinna exempelvis ett barn att amma är det ju dessutom superpraktiskt om tuttarna redan är framme. Ha det skönt på stranden allesammans!

Elsa, 15:56, 1 augusti 2014. Anmäl

I min hemstad med gott om stränder har det blivit så att olika grupper av människor samlas på på olika stränder. För en optimal strandupplevelse gäller det att välja rätt. Barnfamiljer här, tonåringar där, 20+are som vill visa upp sig på ett tredje ställe, stora familjer som grillar på ett fjärde och vi som bara vill ta det lugnt en bit bort. Finns det mycket som stör så kanske det finns en annan strand som passar bättre en bit bort?

Stina, 16:03, 30 juli 2014. Anmäl

@ Magdalena "Att klä av sig naken publikt när man har nått tonåren är både riskabelt och onödigt." Jag kan förstå vad du menar med att nakenhet är onödig, men hur är det riskabelt? Riskerar brösten att trilla av om dom inte stödjs av en liten nätt bikinitopp? Vad riskeras med nakenhet?

Kristine, 11:35, 30 juli 2014. Anmäl

De flesta kommunala bad har förbud mot hundar. Det regleras i kommunens lokala ordningsföreskrifter. I min kommun finns särskilda hundbad. Värt att kontrollera att man kan ta med hunden.

Karin, 09:35, 30 juli 2014. Anmäl

@Ewa " Det finns, tvärtom mot vad som hävdas, ingen som är allergisk mot tobaksrök eller lukt." Nähä? Jag då? Jag får extrem hosta och ont i lungorna av cigarettrök även på långt håll utomhus. Trodde jag i alla fall, tills jag fick den sk. informationen av dig...

Anonym, 20:25, 29 juli 2014. Anmäl

Jag tillhör dem som mår dåligt av cigarettrök även utomhus, vilket har blivit sämre med åren, och vill tillägga att beroende på vindriktningen kan det lätt vara störande även på 15 eller 20 meters avstånd. Jag mår dåligt av dessa gaser och vill inte på stranden besväras med detta. Hoppas att även Mona, Eva m.m. någon gång inser att alla inte vill andas in deras rök. I dagens samhälle som är mån om hälsofrågor skulle en uppfinning aldrig bli godkänd såsom att man med flit andas in giftigt rök. Såg förresten i en museumsapotek en låda för "astmacigaretter". Frågan är om de var för eller mot astma...

janne_kristianstad, 16:02, 29 juli 2014. Anmäl

Angående rökning på stranden är det inte en fråga om att vara PK eller inte. Passiv rökning skadar, och på en strand där det ofta befinner sig familjer med små barn/gravida borde rökning inte vara tillåtet. Samma sak gäller rökning på shoppinggator etc. Jag vill undvika rökning för mitt ofödd barns skull, men det är omöjligt med alla som går omkring och röker. Jag önskar att rökning i framtiden enbart kommer att kunna ske på specifikt avgränsade platser.

Elin, 15:51, 29 juli 2014. Anmäl

Jag rekommenderar alla som vill andas in nikotin på stranden att använda sig av någon av de otaliga elektroniska ciggen som finns. De stör inte omgivningen och drogmissbrukaren kan fritt ägna sig åt att inhalera sitt gift utan att besvära någon annan.

Tipslisa, 15:21, 29 juli 2014. Anmäl

@Ewa, tack för omtanken. Skönt med alla "experter" som tror sig veta allt om alla andras hälsa. "Ditt problem finns inte". Jo, jag tackar, jag.

Anna, 11:41, 29 juli 2014. Anmäl

Rökarna kunde i alla fall fimpa sina stinkpinnar ordentligt om de envisas med att röka bland andra på stranden. Att trampa på en osläckt cigarettfimp med en bar fot är ingen trevlig upplevelse. En glödande fimp håller en temperatur på uppåt 600 grader och ger svåra brännskador.

PerTore, 10:23, 29 juli 2014. Anmäl

Förnamnsrättighet?

Fråga: Vi har nyss fått barn och har några namn på förslag. Ett av namnen är det vi helst vill ge till barnet. Problemet är att en nära släkting har gått i taket och är jättearg eftersom denne släkting anser att namnet är för likt släktingens namn (exempelvis Oliver-Olivia).

Släktingen hotar med sämre relationer oss emellan och vi tycker att det hela är mycket obehagligt och sorgligt eftersom vi tycker mycket om namnet som vi har tänkt oss.

Vi träffar inte släktingen ofta men är mycket nära släkt. Vad kan vi säga till denne om vi väljer namnet ifråga?

Svar: Normalt skulle en nära släkting bli stolt över att ett nytt barn i släkten får ett namn som påminner om det som den nära släktingen innehar. Men människor är olika, en del blir kränkta över att någon i den nya generationen får ett namn som är alltför olikt de som redan finns i släkten, andra, som din släkting hetsar upp sig över att namnet är för likt det som vederbörande har. I en del familjer är vissa namn tradition, men inte ens det innebär ett tvång för barnets föräldrar. De kan ju ändå föreslås att tänka över om traditionen är värd att bevara – men beslutet är deras.

Som jag förstår det föreligger mycket liten, eller ingen, risk att dessa två, det nya barnet och den nära släktingen som jag förmodar (man kan undra!) är vuxen, blandas ihop med varandra, vilket en vuxen människa bör inse. Så förklara för den faktiskt både ohövliga och självupptagna släktingen att ni tycker om namnet också för att det påminner om vederbörandes, att det är ni föräldrar, ingen annan, som ger ert barn det namn som det ska ha, och att sammanblandningen kommer att bli försumbar.

Och så får barnet det namn ni föräldrar vill ge det och släktingen kommer att vänja sig.

Till detta svar vill jag gärna lägga ett förtydligande. Inte sällan kommer frågor om vilken rätt andra vuxna har att kräva eller förbjuda ett visst förnamn till ett nytt barn. Det finns både släkt och vänner som tillåter sig att kritisera namnvalet som barnets föräldrar gör. Detta är fel. Tillfrågas man om sin uppfattning om namnvalet kan man framföra den. Likaså om man vet att föräldrarna har missuppfattat namnets innebörd, vilket händer. I enstaka fall kan skatteverket hindra barnets namn om detta är uppenbart olämpligt.

Men att släkt och vänner säger att barnet måste få eller inte kan få ett visst förnamn är bara dumt. Det skapar problem, försämrar relationerna och är i princip meningslöst – föräldrarna ensamma har rätten att bestämma sitt barns namn.

Magdalena Ribbing


 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (71)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 71

Borde man ö.h.t. skaffa barn innan man själv lämnat sandlådan?.... Att sen inte ens försöka dölja hur löjligt man resonerar.....

Anonym, 19:17, 5 augusti 2014. Anmäl

döp barnet till vad man vill, diskutera det inte med släktingen som isåfall blir tvungen att själv dra upp det. då utspinner sig samtalet antagligen på ett sådant sätt att det blir uppenbart hur löjligt det hela är.

polly, 18:30, 5 augusti 2014. Anmäl

Desto fånigare!

My, 02:34, 5 augusti 2014. Anmäl

Fast nu handlade det ju inte om *samma* namn som släktingen har utan ett som personen ansåg alltför likt sitt eget!

Anonym, 20:24, 4 augusti 2014. Anmäl

Ärligt talat så kan jag inte förstå att folk kan bråka om att någon annan har givit någon samma förnamn. Förnamn kan man inte ta patent på. Ännu obegripligare men ganska roligt är det att folk bråkar om vem som "äger" en (alldaglig) signatur i anonyma diskussionsinlägg.

My, 22:11, 3 augusti 2014. Anmäl

Min rara, men en aning lättstötta svärmor, kommenterade syrligt kring att hennes systerson gett sin ena dotter samma namn som hennes äldsta sons dotter... det är 15 år mellan sysslingarna, och i svärmors vår) del av släkten är det "bara" ett vackert namn, medan den andra flickan fått namnet efter sin farmor. Dessutom, en av mina kusiner har tre döttrar, alla har lyckats ed bedriften att bli sambo/gifta sig med, män som heter Anders. När jag började skolan 1971 fanns vid uppropet två Maria, två Karin, två Anna, två Anders och tre Michael m fl. Att Ronja skulle vara en hund tycker väl bara de som inte vet vem Astrid Lindgren var, eller vad hon gjorde för svensk barnlitteratur

Maria T, 17:01, 1 augusti 2014. Anmäl

Påhittade figurer i barnböckernas fantasier må heta som författaren skrivit. En verklig hund som jag dagligen hälsar på heter Ronja. Det är helt klart att Ronja är ett hundnamn. Ronja är en tik. Hennes matte är också mycket charmerande. Om vi inför republik, behöver vi inte bry oss om vad någon kung heter.

Hundälskare, 15:22, 30 juli 2014. Anmäl

De allra äldsta bevarade kyrkböckerna är från 1600-talet. Eftersom det inte fanns någon folkbokföring på vikingatiden, vet man knappast något om namngivningen. Några sagohjältar, hövdingar och kungar nämns. Några anteckningar om gemene man finns inte. Hela folk och stammar från folkvandringarna är endast kända till namnet. Inte en enda person av de folken är känd till sitt personnamn. Man ska akta sig för att tro allt man läser på internet.

Tvivlare, 15:15, 30 juli 2014. Anmäl

De som vill att andra ska dansa efter deras pipa tappar man ju snabbt respekten för och intresset att umgås med.

Anonym, 10:16, 30 juli 2014. Anmäl

@Mormor, 16:00, 28 juli 2014. Det är den förnärmade släktingen som hotar med sämre kontakt ifall ts ger sitt favoritnamn åt barnet: "Släktingen hotar med sämre relationer oss emellan".

My, 02:43, 30 juli 2014. Anmäl

Såssked?

Fråga: Min sambo hämtar en sked för att kunna äta upp den uppskattade såsen. Jag tycker det är ohyfsat och motbjudande medan han hävdar att i dom ”fina” salongerna finns en såssked just för detta syfte.

Vad gäller?

Svar: Från ungefär 1920-talet, som jag har kunnat spåra det, började en del lyxkrogar, framförallt i Paris, duka med ett speciellt såsverktyg, en ganska platt, oval sked vanligen med ett litet invik på ena långsidan, just för såsupptagande. Själva såsskeden har sitt ursprung från sista delen av 1800-talet då det blev modernt i privathem att visa sin förmögenhet genom att ha en mängd olika bestick för olika slags mat, som speciella skedar för glass, särskilda bestick för hel fisk osv. Då kom den platta såsskeden till, och den dukades till höger om kuvertet på diagonalen. Avsikten var att den skulle tillåta intag av såsen direkt i gapet utan att sagda sås applicerats på den mat som den var ett ackompanjemang till.

Men vill man vara konventionellt elegant i sitt bordsskick ska man inte äta såsen till en maträtt separat med sked. Såsen åtföljer den anrättning som bjuds genom att köttet, fisken eller grönsakerna som fästs på gaffeln påläggs en del av denna sås med hjälp av kniven eller utan, innan allt stoppas i munnen.

Att vid en formell måltid hämta eller begära bestick som inte finns framdukade är inte artigt av gästerna. Vad din man gör hemma hos er är en helt annan sak.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (20)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 20

Nej det tycker jag var mycket väluppfostrat att hämta en sked, man kan ju tänka sig att slicka upp såsen annars och det hade kanske varit lite mer ohyfsat.

Maya, 23:32, 2 augusti 2014. Anmäl

@Savoir vivre - Jag kan naturligtvis inte tala om var vederbörande kommentator har sett den dylika skeden i Frankrike men här i Sverige dukades det åtminstonde tidigare med den på Ulriksdals världshus. Fast de kanske slutade med såskedarna när de förlorade stjärnan i Guide Michelin, vad vet jag.

Matvrak, 15:41, 29 juli 2014. Anmäl

Vill vänligen MrG, 22:28, 24 juli 2014 tala om pà vilken "lyxig" restaurang i Frankrike han eller hon sett denna sàssked?

Savoir vivre, 01:17, 26 juli 2014. Anmäl

Ge karln en slickepott.

Åsa S., 23:12, 25 juli 2014. Anmäl

Vad är det för trams. Hos oss brukar vi dricka såsen direkt från tallriken, faktiskt, när det bara är vi två. Alltså man lyfter upp och sätter tallriken till munnen och lutar den lite lätt så att det funkar som dryckeskärl. Kanske du kan tipsa din man om detta istället? Så slipper han slabba så motbjudande med sked.

Jonas 57sthlm, 19:25, 25 juli 2014. Anmäl

På flera lite lyxigare restautanger både i Sverige och utomlands, tex Frankrike, förekommer såsskeden. Detta är, tycker jag, ett utmärkt bestick då man verkligen kan göra såsen rättvisa.

MrG, 22:28, 24 juli 2014. Anmäl

På det fräsiga 80-talet åt jag å jobbets vägnar ofta på finkrogar. Då uppenbarade sej såsskedarna där. Den placerades uppe till höger och lätt diagonalt. Ett annat fenomen som också då förekom var att duka gaffeln med "tänderna" nedåt - det såg jag ofta i Frankrike. Så dukningsmoden kommer och går. FS berättar inte i vilket sammanhang sambon vill ha såssked. Alla hyfsar och stilar beror ju hur formellt/informell situationen är...

Fabiola, 17:10, 24 juli 2014. Anmäl

AMT, 13:37, 24 juli 2014: Har din stackars vän bara fem fingrar? Hur är de fördelade på höger och vänster hand, eller har han bara en hand?

Charlie, 16:09, 24 juli 2014. Anmäl

Motbjudande riktigt....:)

Haha, 13:58, 24 juli 2014. Anmäl

Det motbjudande skulle väl vara något i stil med om man åt smör med sked. Jag säger inte att det är det dock. Själv har jag en god vän som slickar såsen från fingrarna genom att stoppa dem i munnen, alla fem i tur och ordning.

AMT, 13:37, 24 juli 2014. Anmäl

Gästlakan?

Fråga: Vi, min man och jag har alltid med oss lakan och handdukar när vi sover över hos släktingar och vänner, de brukar också ha det till oss. Jag har aldrig funderat på att räkna med att andra ska bädda åt oss och hålla med lakan för en eller två nätter. (Vi är 75+).

Om någon kommer till oss utan lakan så är det alltid yngre personer. Jag tar då fram lakan och handdukar till dem som om det var den naturligaste sak i världen och visar förstås inte att det är lite jobbigt med tvätt nuförtiden.

Har jag fel som ser det som naturligt och artigt att man tar med sig lakan? När man bor på hotell har man ju all service, men kan man ta det för givet när man bor hemma hos folk?

Svar: Dagens effektiva tvättmaskiner gör att många inte tänker på tvätt som något problem – och inte heller inser att onödig tvätt innebär miljöpåverkan eller att alla inte har tillgång till raska tvättmaskiner.

Enligt min uppfattning ska man vid inbjudan att sova över hos någon utgå från att man ska ta med lakan och handdukar, varvid man säger ”det ska bli jättetrevligt, vi har med oss lakan och handdukar förstås” — alltså inte en fråga om man ska ta med lakan utan att man ser det som självklart.

Bjuder man hem nattgäster som inte spontant säger detta kan man med fördel säga det själv, alltså ”välkomna, vi gläder oss åt ert besök, hoppas ni kan ta med lakan och handdukar, vi har lite svårt med tvätten”.

När liknande frågor har varit uppe förr om åren i spalten har det kommit kommentarer som ”jag vill verkligen inte att mina gäster tar med sina egna lakan” eller ”bjuder jag gäster på övernattning vill jag inte vara så snål att jag ber dem ta med lakan”. Och visst kan den som gärna gör en extra byk säga till gästerna att de inte ska ta med egna lakan och handdukar. Men sommarstugegäster som är aktuella så här års kommer sällan till ställen med fullt utrustade tvättstugor – och även om så vore finns det kanske annat för värdfolket att göra än att vistas just där.

Det är naturligt och rimligt att utgå från att gäster medför lakan, om inte annat meddelas av inbjudaren. Men värdperson-inbjudare kan behöva göra detta klart för sina gäster.

Magdalena Ribbing

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (93)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 93

@Anonym 18:30. Om du får betalt av någon för en tjänst som du utför, t.ex. övernattning med frukost 1000:-, så är inte hela den summan beskattningsbar inkomst. De kostnader du haft dvs. inköp av matvaror, disk- tvättmedel, slitage av inventarier m.m. skall räknas bort. Driver du en rörelse skall ditt eget arbete också ingå i kostnaden. Ditt sätt att definiera intäkt, inkomst, kostnad, vinst, förlust är oriktigt. Det finns utmärkt information om vad som är beskattningsbar inkomst (OBS!) av förvärvsverksamhet på nätet för den som vill driva eget. Från Skattemyndigheten kan du få broschyrmaterial som täcker det viktigaste.

Eccolo, 06:34, 31 juli 2014. Anmäl

@Anonym, 10:25/Eccolo: du har nog fortfarande inte vaknat. Inkomst är vad du får betalt för ett jobb/tjänst du utför och är alltså i princip samma som en intäkt. Det finns två ord som beskriver intäkt - kostnad och de är vinst och förlust. Så får man betalt av en släkting för en övernattning så får man en inkomst/intäkt men det betyder inte att man går med vinst.

Anonym, 18:30, 30 juli 2014. Anmäl

Anonym 23:36. Känner du dig avslöjad och lite trampad på tårna? Har din egotripp fått sig en törn? Ta du med dig toapapper, engångsattiraljer och mackor till dig själv om du vill verka lite stollig. Men glöm inte sänglinne och handduk! För det är det som verkligen underlättar för värdinnan (värden?).

Boost, 07:40, 30 juli 2014. Anmäl

Glöm inte att ta med egen toarulle samt engångsbestick samt tallrikar. Sparar disk för värdinnan och egna mackor skulle inte vara dumt.

Anonym, 23:36, 29 juli 2014. Anmäl

Jag tillhör dem som gärna ser att mina gäster tar med lakan och handdukar. Självklart tar jag med sådant om jag är bjuden att övernatta hos någon (och jag inte flyger eller åker tåg dit). Jag bor på landet med egen brunn och det har hänt att den sinat, då tar det ett par dagar innan vi har tillräckligt med vatten igen. Mina föräldrar ville ha det på samma sätt, övernattande gäster fick ta med sig lakan. Generositet och varmt välkomnande kan man visa på andra sätt.

Annalisa, 14:00, 28 juli 2014. Anmäl

Cajsa, vad får dig att tro att jag redovisar mina egna erfarenheter? Övertolka och misstolka inte det andra skriver och påstå inte att jag skrivit något som jag inte alls har gjort. Jag skriver att mina vänner både är vettiga och kan tala för sig. Om man lyssnar till andra och intresserar sig för vad ANDRA än man själv är med om kan man dock få veta de mest underliga ting om hur människor utan vett i skallen kan bete sig.. Vi finns faktiskt, vi som håller ögon och öron öppna för andras berättelser. Vi som alltså inte helt och hållet inriktar oss på oss själva och våra egna (kränkta) känslor. Vi är ett utdöende släkte, helt klart, men än finns en och annan av oss kvar. Och en liten rättelse till mitt inlägg 06:52, jag hade visst inte riktigt vaknat! Inkomst är naturligtvis = intäkter minus kostnader.

Anonym, 10:25, 28 juli 2014. Anmäl

Eccolo, jag ryser när jag läser din kommentar. Vilka obehagliga vänner och släktingar du har samlat på dig eftersom du tycks ha en stor erfarenhet av nattgäster som snyltar. Jag skulle bli ledsen om mina gäster bäddade om sina sängar med egna lakan när de anlände. När jag har bjudit nattgäster så är jag självklart medveten om att det blir extrapyssel. Det är ju en del av omtanken.

Cajsa, 07:23, 28 juli 2014. Anmäl

Jag har i likhet med Calle vänner som både har vett och mål i mun. Det är självklart att ha med sängkläder och handdukar, om det på något sätt är problematiskt så pratar vi om det. Ja du Anonym 17.41, 27 juli. Det finns de som blir utnyttjade av gäster som tycker att de ska behandlas som gäster på lyxhotell så snart de gästar någon annan. GRATIS service förstås. Det finns ganska många personer med egoperspektiv som betraktar sina medmänniskor som tillgångar som kan utnyttjas hämningslöst. Att då dessutom tycka att dessa stackars utnyttjade personer ska betala skatt - FÖR VADÅ? Tror du på fullt allvar att det ger inkomst (inkomst = utgifter minus kostnader) att som privatperson ta emot gäster (läs släktingar, vänner och bekanta)?

Eccolo, 06:52, 28 juli 2014. Anmäl

Trots att jag haft många nattgäster under många år har jag aldrig råkat ut för att någon kommit lakanslös. Den som inte har vett att ta med sig sängkläder och handdukar, när man övernattar hos någon som gäst, är förmodligen så korkad även på andra områden att utbytet av att umgås med vederbörande skulle bli minimalt.

Calle, 20:22, 27 juli 2014. Anmäl

Väl talat Ullrika.

Cajsa, 20:06, 27 juli 2014. Anmäl

Kroghjälpsamhet?

Fråga: Befinner mig på en ö i Grekland – alltså en typisk semesterö med turister etc. Vid ett tillfälle när vi ätit färdigt på ett matställe, hjälpte jag och min väninna till och satte ihop tallrikarna för att hjälpa kyparen. Det rör sig alltså om en grekisk taverna och inte om någon tjusigare restaurant.

Men resten av sällskapet ansåg att så kunde man inte göra, utan det var kyparens jobb och han skulle alltså, enligt dom, ”göra sitt jobb” och ta ut tallrikarna en i taget liksom. Dessutom skulle han ta illa upp om vi hjälpte till med hans jobb och att han alltså inte skötte sitt jobb!
Jag och min väninna ville ju liksom bara vara vänliga och hjälpsamma, och jag anser inte att sådant någonsin kan vara fel. Vad säger Magdalena?

Svar: Nej, hjälp inte till hur som helst! Det är inte rätt att vara alltför hjälpsam på krogen – serveringspersonalen ska kunna sitt jobb och vet bäst hur detta ska gå till. Kanske är det inte rätt att ställa ihop tallrikarna, kanske ska besticken placeras på ett visst sätt osv.

Därutöver kan som era vänner ansåg, hjälpsamheten uppfattas som ett slags kritik som givetvis är oavsiktlig men ändå kan kännas negativ, mot hur avdukningen eller vad det är, sköts.

Så bistå inte personalen i dess arbete annat än vid uppenbara svårigheter, som när tallrikarna står så långt in att personalen inte når dem osv.

Magdalena Ribbing

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (42)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 42

Jag serverade en del under studieåren. Hopstaplade tallrikar, bekäftigt organiserande och annan så kallad hjälp ställer bara till det och gör serveringspersonalens arbete svårare. Låt allt stå om inte servitören eller servitrisen ber om hjälp.

Lars Rosenquist, 15:53, 2 augusti 2014. Anmäl

Håller helt med Urban m.fl. Nu har FS formulerat om frågan och bakgrundinfo flera gånger, men i den URSPRUNGLIGA frågan står det "hjälpte jag och min väninna till och satte ihop tallrikarna för att hjälpa kyparen... jag anser inte att sådant någonsin kan vara fel". Det är den frågan vi har kommenterat, och det vore bra om FS accepterar att såväl Magdalena som i stort sett alla övriga anser att FS gjort fel. Tråkigt om FS väntade sig en massa beröm för sin godhet, men ställer man en fråga får man räkna med få ett svar som inte passar.

Anonym, 13:41, 28 juli 2014. Anmäl

FS 21:08: "MEN problemet var mina vänner som höjde rösten och orsakde dålig stämning!!! Ingen av kommentatörerna tycks ha fattat det!" Det beror på att det inte stod något om det i frågan. Skulle vi ha gissat oss till det?

AMT, 12:22, 24 juli 2014. Anmäl

Syjuntan från landet på semestern ;-)))

Anonym, 11:13, 24 juli 2014. Anmäl

Anonym, 01:19, 24 juli 2014. @ ärligt talat : inte ens ska man stappla några tallrikar om man ska vara korrekt på en restaurang. Man påkalla serveringspersonalen vid ett tillfälle att det är trångt på bordet. Svårt att fatta hur kan man komma på iden att stappla tallrikar med mat, sås och dylikt på varandra. Jag lägger inte ens kaffekoppar ihop på ett café, finns ingen plats , brukar man lägga tillbehören kanske på en bricka eller säga till personalen

Anonym, 11:07, 24 juli 2014. Anmäl

Jag har liksom svårt att förstå när liksom den som liksom vill berätta liksom något inte liksom säger vad liksom hen vill liksom diskutera utan liksom liksomar allt.

Strövel, 07:57, 24 juli 2014. Anmäl

@FS/Kristina: anledningen till alla kommentarer är ju att den publicerade frågan inte innehåller rätt fakta. Man får uppfattningen att ni efter avslutad måltid staplade ihop alla tallrikar enbart för att vara snälla mot serveringspersonalen, vilket alltså inte är rätt. I dina förtydliganden framkommer nu att det istället handlade om att ställa ihop ett par tallrikar eftersom det helt enkelt blev för trångt på bordet. Då har vi ju ett helt annat scenario att utgå från. Personligen tycker jag att företa scenariot, att plocka ihop alla tallrikar, är helt fel medans andra scenariot, att ställa ihop ett par tallrikar pga platsbrist, är helt ok. Det är alltså väldigt viktigt att den som stället en fråga till MR faktiskt tar med relevant fakta för att få ett då korrekt svar dom möjligt, både från MR och från oss andra.

Anonym, 01:19, 24 juli 2014. Anmäl

Jag förstår inte "grejen" hjälpa kyparen? Man hjälper inte service personalen i deras arbete Man kan hjälpa sina vänner mm på en gemensam bjudning och hjälpa folk i allmänheten om de råkar i nöd. Brukar du Kristina hjälpa andra yrkesgrupper i deras sysslor? Du kanske springer ärenden för brevbärare?

Anonym, 01:11, 24 juli 2014. Anmäl

Urban, 22:56, 23 juli 2014. Japp! Det var pricken över I.

Anonym, 01:05, 24 juli 2014. Anmäl

Kristina, 13:22, 23 juli 2014: Om nu antalet tallrikar är så viktigt för dig, borde du kanske berättat det från början!? Förmodligen skrev du väl bara till DN för att du hoppades att Magdalena Ribbing och ett antal kommentatorer skulle berömma din och din väninnas insats och fördöma det övriga sällskapets reaktion. Har jag rätt?

Urban, 22:56, 23 juli 2014. Anmäl

Mathat?

 Fråga: Jag har ett smärre problem som jag funderat över länge nu, jag vet helt enkelt inte vad jag ska ta mig till. Min vän bjuder alltid på samma rätt, en rätt som jag inte har något till övers för. Enligt mig är det inte särskilt trevligt att säga att man inte tycker om maten som någon bjuder på då man är hembjuden på middag, således tackade jag och åt av maten första gången jag var bjuden hem till min vän (om än en väldigt liten portion).

Till min fasa bjöd min vän på samma rätt nästa gång jag var där, ja, varenda gång jag varit där – runt femton gånger nu.

Nu sitter jag alltså i en liten knipa, det känns orimligt att först nu berätta att jag ogillat maten varenda gång jag varit över på middag. Jag är rädd att min vän kommer att bli ledsen och undra varför jag inte sagt något tidigare. Men jag fasar för att behöva äta denna rätt igen.

Jag har försökt propsa på att jag ska ta med råvaror då jag ”hittat ett nytt recept som vore trevligt att testa med dig”. Min vän föreslår då att vi ska äta den nya rätten när vi är hemma hos mig men insisterar på att få laga maten själv när vi äter där.

Vad ska jag göra för att lösa detta utan att göra min vän ledsen eller bete mig otrevligt?

Ska jag säga att jag tyvärr har fått svårt för denna rätt den senaste tiden och fråga om det är okej om vi äter något annat nästa gång vi ses? Eller hitta på att jag blivit allergisk? Eller fortsätta äta rätten och inte säga något?

Eller finns något bättre alternativ?

Svar: Att någon bjuder på exakt samma rätt varje gång en gäst kommer på besök är nog inte så vanligt (undantag i form av en paradrätt som någon kan tillreda mästerligt och vet gästerna förväntar sig att bli bjudna på). Annars brukar inbjudaren variera anrättningarna om gästen är densamma från gång till gång. Kanske din vän har problem med att laga mat och därför håller sig till denna enda rätt?

Säger du till din matlagande vän att du har fått svårt för att äta just denna rätt på senaste tid så kommer säkert frågor om varför, och du kanske trasslar in dig i förklaringar om hur din smak har ändrats så akut.

Att du ska fortsätta att försöka få i dig detta som du har sådana problem med verkar onödigt och opraktiskt. Trots att jag vet att en del kommentatorer med hög sanningslidelse i sällskapssammanhang (vanligen till störst glädje för dem själva) kommer att protestera föreslår jag att du använder en så kallad vit lögn vid nästa måltidsinbjudan. Så ofta som du är på middag hos din vän har ni säkert en tillräckligt god relation för att du ska kunna ge även tråkig information utan att vänskapen störs.

Säg något åt det här hållet: ”ska bli trevligt, jag måste bara säga att jag verkar ha fått en intolerans mot xxx som du brukar bjuda på, jag mår helt enkelt inte så bra av xxx, vill du så tar jag gärna med mig något annat, eller kanske du kan tänka dig att laga en annan rätt än xxx, jag hjälper gärna till”.

Eftersm du har så svårt för detta xxx som du blir bjuden på är ju din förklaring att du inte mår så bra av det helt sanningsenlig.

Din vän kanske frågar om denna intolerans har kommit plötsligt och då får du säga att du inte har känt av den så mycket tidigare men nu är det tydligt för dig att du tyvärr inte tål xxx.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (32)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 32

@Lie: det kan man göra så, men - om man får jätteofta samma Janssons och egentligen hatar ansjovis? Engång äter man det och nästa gången vågar man inte säga att det inte är just favoriträtten?

Bendte, 21:05, 25 juli 2014. Anmäl

@Johan, tycker du har rätt. Har just återvänt från semester med goda vänner, och när jag satt i en lung minut i någon trädgård med en från kompisgänget har jag tagit upp ämnet "vilka vegetariska soppor finns". Min vän lagar gärna mat, men använder tvångsmässigt bacon. Ingen rätt utan bacon. Jag är vegetarian, inte alltid mycket strikt men jag vill då inte äta bacon alltfär ofta. Och se, min vän tog upp ämnet "matlagning för kompisar" upp själv. Egentligen kan man prata sådär goda vänner emellan. Kanske inte när allt är lagrad och dukat fram, när vännen vi pratar om har handlad med omsorg och tillberedd allt i en lång tid. Då går det förstås inte. Om jag vore FS skulle jag kanske också skämta en gång om folk som är så vana vid sina rutiner... Eller helt enkelt ge bort en matlagningsbok vid nästa tillfället. Typ "Ät varierad". (Har sett en reklamaffisch för godis engång som visade en bild med hundra sorters sjoklad och sedan teksten "Din kost bör vara allsidig", också det en bra hint). Om FS:s vän står honom/henne inte nära, kan hen kanske inte göra sådär. Men då bjuder man varandra kanske inte på mat 15 gånger.

Bendte, 21:03, 25 juli 2014. Anmäl

Vilket trams, det är väl bara att äta och hålla god min. Själv äter jag helst grönsaker, bönor och linser så oftast tycker jag ej om maten när jag blir bortbjuden men skulle aldrig komma på tanken att säga det.

Lie, 16:44, 24 juli 2014. Anmäl

Måste ni ses hemma hos denna lite enkelspåriga värd? Kanske kan ni äta ute istället, och ta en drink före eller efter maten hos värden? Annars håller jag med flera andra kommentatorer om att det borde gå att nämna att det vore gott med något annat om denna rätt stått på bordet hela femton gånger i sträck och man har en hyfsat nära relation till vännen ifråga. I de flesta fall skulle jag nog emellertid ha bitit ihop, sett till att inte vara så farligt hungrig, ätit en liten portion och glatts åt att jag begåvats med förmågan att få ned även den mat jag inte är så förtjust i.

Mattias, 10:38, 23 juli 2014. Anmäl

Det hade verkligen varit mycket intressant att få veta vilken matträtt det är frågan om.

Cajsa, 08:16, 23 juli 2014. Anmäl

Jag har varit med om att folk bjuder på en och samma rätt varje gång. Det kan hända att denna värd inte kan laga så värst många rätter eller vill bjuda på sin paradrätt eller så är just den rätten det godaste personen vet eller så har man inte ekonomiska förutsättningar att bjuda på något annat. Jag tycker att det ändå är rart att man vill bjuda på det bästa hen vet eller kan eller har råd med. Jag tycker att Magdalenas råd är taktfullt och låter värden behålla ansiktet. Annars kan man kanske föreslå att bara träffas över en fika istället? Att säga att man inte tål något är i mitt tycke inte samma som att man är allergisk tycker jag. Själv är jag t ex inte allergisk mot ost (har inga ig-antikroppar, testat hos doktorn) men tål inte att äta den pga att jag då får kliande utslag.

My, 18:55, 22 juli 2014. Anmäl

Jag förstår tanken med vit lögn, men jag själv använder bara sådana i absoluta nödfall. Lögner tenderar att slå tillbaka mot en. Hårt. Jag skulle hellre tacka nej och säga att jag inte kan komma. Om värden inte förstår bättre, vill jag då verkligen umgås med vederbörande? Eller om jag verkligen gillar personen skulle jag bita ihop och säga "Oh, vad gott." (ok, där har vi en vit lögn, men den anser jag är godkänd.

Sture, 15:29, 22 juli 2014. Anmäl

@Anonym, 08:25, Men FS har ju provat att föreslå nya recept men vännen vill inte laga något annat när de är hemma hos honom/henne. Beroende på vilken maträtt det är då kan magkatarr fungera som ursäkt. Jag tål själv inte fisk/skaldjur sedan jag fick magkatarr för ett antal år sedan, blir riktigt dålig i magen av det. Men det kan ju låta lite konstigt om det tex är pannkakor som vännen bjuder på.

Anonym, 15:21, 22 juli 2014. Anmäl

Jordnöten är ingen nöt utan en baljväxt. Den som är allergisk mot nötter kan tåla jordnötter och omvänt.

Wesserbisser, 15:07, 22 juli 2014. Anmäl

Varfor inte bara saga att man borjar bli trott pa samma sak om och om igen?

fredrik, 15:03, 22 juli 2014. Anmäl

Slipsfritt?

Fråga: Höga företagschefer och politiker brukar vara klädda i strikta och dyra kostymer med vitskjorta. Och alltid med slips.

Sedan en tid har några börjat uppträda utan slips, det vill säga uppknäppt skjorta. Hur är det med detta angående etikett?!

Jag är av den gamla skolan och anser det nästan som att komma i frack och sandaler.

Svar: Du har noterat en anpassning, kan man nog påstå, till nutid som tillåter slipsfritt även i ganska formella sammanhang.

Slips är fortfarande förväntad till klädsel mörk kostym, men inte lika strikt till nivåerna därunder. Framförallt vardagsklädseln är inte sällan slipslös i dag även för män i chefsposition. Jämför med handskarna för kvinnor, förr en nödvändighet till även icke formell klädsel i annat än arbetslivssammanhang, i dag sällan förekommande. Man kan se ganska många etikettvana kungligheter och andra i charmant förmiddagsklädsel, hatt och högklackat – men utan handskar. Den bristen hade varit som att gå ut i frack och sandaler (enligt ditt tydliga begrepp!) för ett halvt sekel sedan.

Som jag har förstått det har slipsarna i dag en mestadels dekorativ funktion, de är inte längre den detalj utan vilken mäns klädsel inte kan anses fullbordad.

Slips gäller till traditionell begravning och ännu till som sagt mörk kostym, men i övrigt verkar det ha gått en stor frivillighet i slipsbärandet.

Tänk om det är så väl att var och en kan göra som han vill?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (31)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 31

Jomenvisst, Magdalena, vi är helt överens. Vad jag reagerar mot är den löjliga inställningen att man ska försöka verka folklig och INTE FÅR ha slips när man står framför TV-kameran. Hälsningar Max

Max Groebel, 15:49, 22 juli 2014. Anmäl

Om man till den grad regerar på andras klädsel* så ens välbefinnande är i. Fara ska man nu uppsöka proffesionell hjälp för att reda ut vad man har för problem. *med klädsel menar jag vad som av de flesta anses helt okej och inte halvnakna män i badshorts på stans huvudgata.

John, 14:44, 20 juli 2014. Anmäl

MAGDALENA SVARAR IGEN: @Max Groebel: Tillåt mig citera mitt eget svar: "Slips är fortfarande förväntad till klädsel mörk kostym" vilket jag upprepar än en gång i det ursprungliga svaret. Jag påstår inte heller att alla män är eller ska vara slipslösa - men att allt fler är det i dag jämfört med förr. Okej?

Magdalena Ribbing, 13:59, 20 juli 2014. Anmäl

Nej, Magdalena, nu är du ute och cyklar. Det är naivt att tro att mörk kostym utan sips har något att göra med deras personliga val. De följer gällande regler. När den verkställande direktören i Det Stora Företaget står på bolagsstämman och föreslår jättelik utdelning till sina aktieägare följer han den dress code som gäller där: mörk kostym och slips. När han sedan står inför TV-kamerorna har hans kommunikationsdirektör sagt åt honom att det är dress code "folklig" som gäller. folklig är man om man inte har slips. Alltså tar han av sig slipsen. Utomordentligt löjligt och det lurar ingen. När han sedan går in i styrelsemöte tar han på den igen. Och när han sedan lämnar tar han på sig bekväma kläder.

Max Groebel, 13:55, 20 juli 2014. Anmäl

David N., 00:18, 19 juli 2014 Då du använder nästan fem gånger så många tecken (2366), som DN föreskriver i sina regler för spalten (500) hade det ju varit bra om du hade haft något vettigt att förmedla.

Calle, 18:21, 19 juli 2014. Anmäl

@Julia, 19:49, 18 juli 2014. Du får göra som du vill men den allmänna etiketten om vad som anses rätt och fel i olika sammanhang kommer att avgöra vad folk får för uppfattning om dig. Ibland är det ett måste att vara "rätt" klädd, ibland en fördel och ibland kvittar det. Den som är smart ser till att i alla fall ha kunskap om vad som gäller så man tex inte missar chansen till det där jobbet man vill ha bara pga sin klädsel.

Anonym, 17:52, 19 juli 2014. Anmäl

Mera flugor önskas! Gärna både i pigga och milda färger!

Fabiola, 17:14, 19 juli 2014. Anmäl

MAGDALENA SVARAR IGEN: @Svenne 16.22: Visst blir även jag mer tolerant med åren - men det är ingen skillnad på min grunduppfattning om hyfs och stil förr och nu. Kanhända är det istället du och T som har vant er? Att ni har ändrat uppfattning om skick och bruk genom att läsa min spalt?

Magdalena Ribbing, 16:42, 19 juli 2014. Anmäl

Jag är av samma åsikt som T. Efter att ha följt Magdalenas kolumn och svar ett antal år så är det tydligt att åldern tar ut sin rätt, hon har blivit mer populistisk. De flesta svaren nuförtiden går ut på att man kan göra som man vill jämfört med svaren för något år sen som mest handlade om att beskriva något slags medeltida överklassetikett som det allena rådande rättesnöret. Heja Maggan!

Svenne, 16:22, 19 juli 2014. Anmäl

CS: Du har helt fel. När jag googlar Bill Gates och suit, så får jag upp en överväldigande majoritet av bilder där han har slips till kostymen, även om motsatsen förekommer. Jobs var känd för sina polotröjor - till dem har man givetvis aldrig slips - men på kostymbilder tycks han för det mesta faktiskt ha slips. Kamprad undviker, även han, kostymen, men de flesta kostymbilder jag hittar på honom inkluderar slips.

David N., 14:56, 19 juli 2014. Anmäl