Återbruksklänning?

Fråga: Kan jag som gäst använda samma klänning på flera bröllop? Många av gästerna har också varit på de andra bröllopen.

Svar: Det finns ingen ”etikett”, god stil eller hyfs som säger att en festklänning ska bytas till ny för varje fest. Du kan mycket väl ha samma klänning på flera bröllop, och vill du förändra den litegrann så ta en stor tunn schal den ena gången, och kanske ett nytt skärp eller någon annan detalj den andra gången, tredje gången kan du kanske hitta en fin bolero. Men ingetdera är nödvändigt, det går som sagt mycket bra att ha samma klänning flera gånger i rad utan att ändra den.

Visst vore det roligt att kunna variera sin festklädsel för varje tillfälle, men samtidigt vore det slöseri (som verkar bli omodernt äntligen!) att skaffa ny klädsel varje gång man går på fest.

Eftersom det är ett bröllop kan klädkoden vara högtidsdräkt vilket innebär frack. Då har män frack som är ett slags sällskapsuniform och ger minimala möjligheter till variation: frackrosetten kan vara lite större eller lite mindre, den vita västen kan ha rak nederkant (som prins Daniel brukar ha) istället för snibbskuren, den styvstärka frackskjortan kan mildras till mjukare sort. Men i huvudsak ser fracken likadan ut för alla män.

Är det mörk kostym har männen mörk kostym, inte så stor skillnad mellan sådana heller. För kvinnorna är valfriheten mycket större både när det gäller lång frackklänning och knä- eller vadlång klänning/kjol till mörk kostymnivån.

Men kvinnor på viss social höjd, nämligen om de var knutna till det svenska hovet förra seklet och seklerna dessförinnan, har också haft ett slags sällskapsuniform, en lång svart (vid extra stora tillfällen vit) klänning i siden eller sammet, med puffärmar i vitt siden rutade av svarta smala sammetsband som hölls på plats med ett lager vit tyll. Denna klänning användes vid kungliga middagar av de som hade rätt att bära den, bland annat för att hindra eller slippa klädpraktsslöseri. Dagens hovdamer har, när de är i tjänst vid formella kvällstillställningar med de kungliga, en mörkblå sammetsklänning med ursprung i den forna hovdräkten.

Så samma klänning på flera kalas är helt rätt både traditionellt och som sagt aktuellt med återbrukstrenden.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (14)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 14

@Frk, 11:46 Vissa har större förmåga att lägga märke till andras kläder än vad andra har. Jag har jobbarkompisar som direkt ser när någon har ny tröja/blus medans jag själv är helt värdelös på sånt och inte ens ser när någon har ny frisyr eller nya glasögon (dvs att saker jag ser varje dag ändras). Därmed inte sagt att det ligger några värderingar bakom att man ser alt inte ser dessa detaljer.

Bodil, 10:59, 3 oktober 2014. Anmäl

Minns man överhuvudtaget vad andra har haft på sig! Minns knappt vad jag själv har burit!

Frk, 11:46, 2 oktober 2014. Anmäl

Off topic, men ändå: Hoppas verkligen att återbrukstrenden inte är någon trend. Utan här för att stanna. I övrigt håller jag med Anonym 13:33... fast jag tycker nog det det ofta gäller mode i allmänhet, inte bara för kvinnor. Men kanske ändå mer för kvinnor.

HR, 17:59, 1 oktober 2014. Anmäl

Det är lustigt med kvinnor: man måste följa modet och ha kläder som alla andra, men samtidigt är det värsta som kan hända att man har samma som någon annan.

Anonym, 13:33, 1 oktober 2014. Anmäl

Hej Kör på med dina fina kläder! Alla vet att fina kläder (bra design, affektionsvärde, hög kvalitet....eller vad det fina består i) ska uppskattas. Det är miljövänligt med återvinning, ligger i tiden. Retro är inne - så stilen är okej. Drottning Sivlia återanvänder kläder, jag minns ett TV-program om hennes garderob och hur hon planerar sina framträdaden, och fick frågan om hon använder saker fler än en gång. "Javisst! Man har ju jobbat med sina kläder..." sa hon, dvs valt ut dem och matchat och grejat. Och hon verkar inte vara den slösiga typen. Till sist - jag har deltagit i en hel del ordensbaler på high society nivå - och sett klänningar återkomma år efter år efter år där. (Själv sydde jag nytt varje gång för det är min hobby).

Anonym, 09:27, 1 oktober 2014. Anmäl

Kläder av kvalitet är en livsinvestering man kan ha glädje av länge. Till fest men även att frosta i till vardags! Festkläder kan som sagt peppas upp av div. detaljer men inget gàr upp mot att dagligen ha siden mot din hud.

Savoir vivre, 23:29, 30 september 2014. Anmäl

merci, "Den lilla svarta" behöver ju egentligen inte vara svart, men en neutral klänning som går att ha på olika sätt. Blus under, jacka över, skärp eller spetskrage, kombinera med många andra färger och mönster.

CeciliaG, 19:13, 30 september 2014. Anmäl

Sofia och CeciliaG: Ja, det kallades för hovdräkt. Så länge riksdagen öppnades av kungen i rikssalen på Stockholms slott hade statsrådens fruar sådana dräkter. De allra flesta statsråden var män på den tiden.

KÖ, 18:38, 30 september 2014. Anmäl

Samma klänning år efter år, absolut ! Men snälla, något annat än svart ! Firade ett år nyårsafton på en stor restaurang, där satt ett hav av svartklädda människor, jag trodde det var begravning !

merci, 17:38, 30 september 2014. Anmäl

Sofia, jag tror att det är den som kallas för "hovdräkt" som avses

CeciliaG, 14:45, 30 september 2014. Anmäl

Bjudningstrött?

Fråga: Min make och jag är mycket olika i vårt behov av umgänge med andra. Det kan delvis förklaras av att han arbetar i en mycket intensiv gruppmiljö medan jag studerar, men även av skäl som ligger på personlighetsnivå.

Nu till frågan: jag har på senare tid stiftat flera nya trevliga och värdefulla kontakter i samband med mitt karriärbyte. De flesta har stannat vid kollegiala kontakter på arbetstid men några har utvecklats till att jag träffat maken till kollegan ifråga och helt plötsligt är hela min familj bjuden till fritidshus, luncher och andra trevligheter med hela deras familjer utanför arbetstid. Det handlar om seniora personer, forskare inom mitt område, vars vänskap jag värderar mycket högt både personligt och professionellt.

Nu till det besvärliga: min make vill inte följa med. Han har bara ingen lust att umgås, han är tyngd av egna bekymmer och kippar efter livsluft i likhet med de flesta andra föräldrar med unga hemmavarande barn. Jag har förhandlat mig till att han följer med en till två gånger per år till något som jag ber honom om. Men inbjudningarna är fler! (Och ett tillfälle är ”förbrukat” av jullunch med svärmor…)

Så det räcker inte med ”vi kan inte just det datumet” för värdparen ifråga ändrar genast till ett annat i ett försök att hitta ett tillfälle som vi alla kan komma. Jag har nu slut på undanflykter för makens del och vill samtidigt inte tvinga med honom då han verkligen behöver sin tid och energi till sig själv nu. Jag står i ett läge där vid nästa inbjudan måste jag lite finkänsligt säga att maken inte är intresserad av umgänge just nu – men att jag är det!

Vad säger man? Att min man har lite för mycket i sitt liv och orkar inte med umgänge just nu?

Svar: Nyligen hade spalten en fråga i samma ämne, umgängesovilja, men då gällde det personer som frågeställaren själv inte ville umgås med. Nu är det frågeställarens partner som inte vill umgås med vännerna. Mitt svar blir parallellt med det till det tidigare problemet: bäst är att säga som det är: ”tack, jag kommer gärna, men tyvärr är det omöjligt för min man, han har sin tillvaro så fylld att det för närvarande inte ryms fler aktiviteter, hur trevliga de än är”.

Vuxna människor bör förstå att alla inte har samma behov av eller vilja till socialt umgänge. Man måste ha rätt till sin tid. Och den gammaldags seden att ett etablerat par tackar ja eller nej som en enhet är på väg bort, nu när par inte nödvändigt vis är man-kvinna eller ens gifta, utan lika gärna enkönade par eller sammanboende utan vigselbevis. Jämna par är något annat än det har varit – och har ingen betydelse på dansgolvet heller, för den delen, som förr var åtminstone en orsak till det då viktiga partänkandet.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (37)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 37

12:52. Självklart måste man inte det, men ni som är så noga med att man inte "sitter ihop" m m, se upp lite bara, så att det inte blir FÖR mycket eget liv. Är man ett par så är man.! Många förhållanden har spruckit p g a att en ägnat sig för mycket åt annat än partnern,

Sett hur det gått för andra, 20:43, 11 oktober 2014. Anmäl

FS, man måste inte göra ALLT tillsammans bara för att man lever tillsammans. Handen på hjärtat FS, visst finns det situationer där din man vill att ni ska göra saker också - som du egentligen inte har nån större entusiasm inför. Maken verkar uppenbarligen vara obekväm med socialt umgänge.

Anonym, 12:51, 7 oktober 2014. Anmäl

Som sagt säg inget om "inte orkar med sociala aktiviteter". I min värld betyder det att din make är djupt nedstämd och isolerar sig.

psykologen, 15:05, 6 oktober 2014. Anmäl

Helt ok att gå ensam på tillställningar, men att partnern följer med två gånger på ett år är väl lite väl lite...Undrar vad det är för tillställningar om han/hon bara orkar ett par varje år! F ö, ni som tycker att man skall leva sitt eget liv också, javisst, men se upp att det inte blir FÖR mycket, många förhållanden har spruckit p g a att ena parten ägnat för mycket tid åt jobbet eller egna intressen. Man är väl ett par för att vara tillsammans?

Inte drabbad själv, 09:57, 6 oktober 2014. Anmäl

Vi har vänner som är läkare och båda jobbar på olika scheman så det går nästan aldrig att få hem båda samtidigt. Det är fantastiskt trevligt! De får utrymme att utveckla sina personligheter på ett helt annat sätt och säger själva att de blir mer spännande för varandra eftersom de hela tiden får nya egna intryck som inte alltid delats av den andre. Inom den konventionella tvåsamhetens ramar finns en tendens till kontrollaspekt som man bör vara vaksam på.

Lawe, 08:20, 2 oktober 2014. Anmäl

@ Anna H, 09:29. Ja det har du rätt i.

KALLEMERO, 19:16, 30 september 2014. Anmäl

Man får intrycket att FS påbörjat en forskarutbildning och att kulturen på hennes avdelning är sådan att seniorerna bygger upp en miljö för den yrkesmässiga socialiseringen som innebär ganska mycket umgänge utanför arbetstid, antagligen med föredragshållare, gästforskare och andra som passerar revy i en sådan verksamhet. Det är ett effektivt sätt att låta doktorander få referensramar och kontaktnät, men kan eventuellt bli rätt enahanda för en partner som inte är i samma fält. Umgänget är knappast orsakat av några djupare personliga band och kräver inte heller att de yngre kollegerna skall bjuda igen om de inte verkligen vill. I ljuset av det är det helt okontroversiellt om partnern för det mesta väljer att inte medfölja, räcker att säga att han har fullt upp med sitt, ingen skulle ta det presonligt.

Söta Belinda har blivit professor, 13:28, 30 september 2014. Anmäl

Anonym 02:58, 30 september 2014 skriver: "Att vara bortbjuden kräver ju ingen energi, det ger avkoppling som kanske gör att mannen bättre orkar med sitt liv. " Sådär tycker en extrovert person. För en introvert är det precis tvärt om; att umgås med andra dränerar en på energi. Själv har jag en introvert personlighet men har ett arbete där jag behöver vara extrovert. Det fungerar bra, men när jag kommer hem går det helt enkelt inte att umgås med andra människor utan jag måste få vara ifred och ladda mina batterier inför nästa dag. Min man är tvärt om, han behöver umgås med andra för att ladda sina batterier. Så vi försöker anpassa oss till varandra, ibland går vi båda på tillställningar och ibland går min man själv just för att han har större sällskapsbehov än mig.

Smog, 10:39, 30 september 2014. Anmäl

@Annicha 04:13, håller med, sunt, det är nog precis så man gör för att få det att hålla.

Anonym, 09:46, 30 september 2014. Anmäl

KALLEMERO: Extrovert och Introvert är ingen diagnos, det är två personlighetstyper. Ungefär som lång och kort eller kaffedrickare och tedrickare.

Anna H, 09:29, 30 september 2014. Anmäl

Ofredandestopp?

Fråga: Vi är ett gäng som träffas några gånger per år. En i gänget, en nära väninna, A, träffade en man för en del år sedan.
Den här mannen har under två tillfällen kladdat på en annan väninna, B, under middagar. Tagit på hennes lår och insinuerat vissa saker till henne.
Vid ett annat tillfälle tafsade han på min ena dotter.
Vid ett tillfälle i somras tafsade han på min andra dotter. Döttrarna är vuxna, så dom har fräst ifrån till honom.

Men det här känns inte okej. Min fråga: ska jag tillsammans med väninnan B ställa honom mot väggen? Säga att hans beteende inte är okej.

Det svåra är att om vår väninna A får veta detta kommer hon att bli förkrossad. Antingen vill hon inte se hur han beter sig eller så går hon in i sin kokong.

Det svåra är också att väninna A troligtvis kommer att flytta ihop med mannen i fråga.
Desperat åtgärd från hennes sida?

Ska vi väninnor säga något till henne om hans beteende ? Vi är alla över 60 år.

Svar:  B skulle från början ha rutit till mannen ifråga, ordentligt och högt. Nu gjorde hon inte det, men det är hon som ska säga till honom nu genast och på det skarpaste. Han kan polisanmälas om kladdandet varit/är tillräckligt grovt. Jag vet inte mer än det du skriver och därmed inte om det finns grund för en anmälan. Oavsett detta måste hans trakasserier hejdas omgående, det är absolut självklart. Även om han själv betraktar det han gjort som något slags lättsam flirt är det oacceptabelt.

Men det är viktigt att kvinnor klarar av att säga ifrån – att de själva bestämmer vem som får röra vid dem.

B ska alltså säga till mannen tydligt. Han kanske inte ens fattar vad han håller på med, en del människor är infantila eller okänsliga och föreställer sig att deras kladdande är vanlig vänlighet. Människor kan uppfatta gester på olika sätt; en klapp på axeln kan vara neutralt vänligt avsedd men kännas fel eller kränkande av den som inte vill ha den. Däremot är det en helt annan sak att röra vid någons lår – det kan aldrig tolereras om beröringen är oönskad. Att röra vid någon som inte själv vill det, i synnerhet med mer eller mindre tydlig sexuell underton, ska aldrig överses med, det måste motverkas på alla sätt.

B måste också informera mannen omgående om att hans beteende är straffbart. Han ska få veta att straffet för sexuellt ofredande är böter eller fängelse i högst två år, och att hon kan polisanmäla honom om inte kladdandet upphör omedelbart. Det kan vara det som behövs för att han ska förstå vad han gör.

Förstår han och visar uppriktig ånger kan B överväga hur hon ska gå vidare – det finns ju den mycket svaga möjligheten att mannen inte har förstått hur illa han har betett sig. Men det är tveksamt om A ska meddelas. Det kan vara att ingripa i hennes liv på ett alltför drastiskt sätt. Ni är ju alla i sextioårsåldern, och A kanske har i denne man funnit den partner hon har tänkt leva med resten av sitt liv – om du och B berättar kan det förändra allt för henne. Det är vanskligt att agera gud.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (77)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 77

Se till att inte bjuda denna man eller gå på samma tillställning. Håller med om att gå till polis.

Sven, 09:35, 7 oktober 2014. Anmäl

Eva, 20:35, 6 oktober 2014 - Om min man ofredade kvinnor skulle jag vilja veta. - Det viktiga är väl inte om frun får veta eller inte Motsägelsefullt, minst sagt! ....för övrigt är det lika lagstridigt att ofreda män som att ofreda kvinnor! En bra idé, generellt sett, är att tänka först och skriva sedan!

Calle, 23:03, 6 oktober 2014. Anmäl

Att ofreda kvinnor är emot lagen, brottsligt. Om min man ofredade kvinnor skulle jag vilja veta. Det viktiga är väl inte om frun får veta eller inte. Det viktiga är att alla kvinnor som blivit ofredade tar kontakt med polis så att de tillsammans med polis kan bestämma om det finns möjlighet att gå vidare med detta. De är flera som har blivit utsatt vilket kan stärka ett åtal. Jag skulle absolut inte bjuda in honom eller gå på samma tillställning som honom.

Eva, 20:35, 6 oktober 2014. Anmäl

Lever man i något som kan kallas för förhållande så uppfattar man också minsta lilla skiftning i den andres sätt. Förmodligen har A valt att ta det onda med det goda, det blir bara fel om vännerna tar upp det, oavsett vad de tycker om saken. Så länge han inte gjort något direkt kriminellt förstås. Har egen erfarenhet av att försöka få upp ögonen på personer som verkligen skulle behöva det av värre anledning än detta, en släkting som träffade en man som var kriminell. Det hjälpte inte att berätta vad jag visste, hon blev arg på mig, skämdes naturligtvis och det höll på att sluta riktigt illa för hennes del. De flesta fungerar nog så tyvärr, de skäms helt enkelt.

Anonym, 10:41, 5 oktober 2014. Anmäl

@Tina, det är det ingen som påstått, självklart säger man ifrån till mannen, det gör det inte automatiskt rätt att berätta för partnern alla gånger. Hota mannen att berätta kan man däremot gott göra.

Anonym, 09:43, 5 oktober 2014. Anmäl

Den tiden är väl ändå förbi när kvinnorna förväntas hålla tyst om att de blivit utsatta för ofredande. Man ska alltså stå ut med att bli ofredad och sedan är det tystnadsplikt, med hänsyn till förövaren. Nej, det går jag inte med på. Gapa som sjutton om någon ofredar er.

Tina, 21:56, 3 oktober 2014. Anmäl

@Anonym, 09:25, det är jag inte:) Men om jag vore i FS:s situation skulle jag verkligen uppskatta om vännerna berättade det för mig istället för att de medverkade till hemlighållandet.

Anonym, 14:18, 3 oktober 2014. Anmäl

@Anonym 15:13, om du är orolig för egen del, fråga bara vännerna så får du nog ett ärligt svar. Annars säger de nog inget för att inte såra, inte lätt att ta upp en sådan sak. Vännerna som är osäkra på om de ska säga något eller ej, kan ju reka genom att ta upp det i allmänna ordalag tillsammans med A och själva säga att de skulle vilja veta om det hände dem, så får de ju veta om A vill veta eller ej. I vilket fall är det ju en tidsfråga innan hon märker något själv, sånt visar sig ju rätt snart.

Anonym, 09:25, 1 oktober 2014. Anmäl

Häpnandsväckande att kalla det att agera gud om man inte hemlighåller detta beteende. Självklart bör A få veta sanningen. MR, hur skulle det kännas för dig om detta hände dig och du fick veta först fem år senare, trots att alla andra vetat och diskuterat det bakom din rygg? Att hemlighålla det skyddar även mannen. För att kunna göra goda val i livet behöver man veta sanningen, inte bli förd bakom ljuset. Att undanhålla så viktig information medför en indirekt påverkan av A:s liv på ett drastiskt sätt.

Anonym, 15:13, 30 september 2014. Anmäl

Alla normalbegåvade skulle märka sådant utan att någon behöver berätta. Man flyttar väl inte ihop innan man känner varann. Inte troligt att hon skulle lyssna på vännerna i vilket fall som helst, hon skulle förmodligen bara bli sur på dem inte på mannen.

Anonym, 10:30, 30 september 2014. Anmäl

Dörretikett?

Fråga: Om man besöker någon i dennes hem eller tjänsterum, vem stänger dörren när man går?

Ska jag göra det från utsidan eller lämna den öppen så att den man besökt stänger den från insidan? Vilket är mest korrekt att göra?

Finns några regler på detta område?

Frågeställningen som sådan kan väl knappast vara ny, besök av detta slag torde ske dagligen.

Svar: Det rimliga är att den som lämnar någons tjänsterum frågar ”ska jag stänga dörren eller vill du ha den öppen?”

Och så gör man som svaret bjuder.

Men det gäller förstås också ett hem där du eventuellt går iväg utan att värdpersonen följer dig till ytterdörren. Följs man till dörren är det givetvis den som bor i bostaden som stänger dörren efter den som går. En gäst som lämnar någon annans hem stänger normalt inte ytterdörren åt värdpersonen.

Som värdperson väntar man inte på att gästen ska stänga dörren utan stänger den när gästen hunnit ett par steg iväg.

Angående regler: nej, det finns inga fastställda regler angående vem som stänger dörren om en besökare, utan endast rimligt beteende – som föralldel kan variera efter olika situationer.

Magdalena Ribbing

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (15)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 15

En skylt pà min dörr: I AM ALREADY DISTURBED PLEASE COME IN

Savoir vivre, 20:19, 25 september 2014. Anmäl

Anonym 16:01: jag hade några kompisar i studentkorridor (ack gamla tider med kollektivboende och gemensamt kök - vilka fester... vilken skörlevnad... - )som gemensamt sparade ihop till ett ölringsdraperi. Det tog inte jättelång tid, det gjorde det inte.

Anonym, 16:23, 25 september 2014. Anmäl

@Labhaoise, 12:12, 25 september 2014 Japp finns kvar, sitter själv på ett sådant kontor. Sötebrödsdagarna är dock snart slut då jag börjar på ett nytt jobb snart där det är kontorslandskap som gäller.

Janne, 16:16, 25 september 2014. Anmäl

Anonym, 15:42 Ooooh ja dom draperierna var fantastiska. Återvinning när den är som bäst. ;-)

Anonym, 16:01, 25 september 2014. Anmäl

Anonym 13:13: på den tiden ölburkarna hade löstagbara öppningsringar var det populärt att samla och vika ihop dem till rasslande draperier. Mycket exotiskt.

Anonym, 15:42, 25 september 2014. Anmäl

ack hur svårt är det inte att vara människa... alla dessa frågor och inga nedskrivna regler.

Anonym, 15:39, 25 september 2014. Anmäl

Märklig fråga. Tjänstefolket stänger (och öppnar) dörrarna. Vem annars??

af von, 13:25, 25 september 2014. Anmäl

Äntligen ett svar på denna dörrfråga! Det är aldrig någon som stänger dörren hos oss då vi inte vet vem som ska göra det...som vi undrat!

Jo du, 13:20, 25 september 2014. Anmäl

Gris-Greger du är underbar! Själv är jag väldigt förtjust i plastbandsdraperier som man ofta ser i söder delarna av Europa och för all del på mindre orter i England.

Anonym, 13:13, 25 september 2014. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Nu har jag tydligen uttryckt mig oklart beträffande vem som stänger ytterdörren efter ett besök, besökaren eller värdpersonen. Alla ytterdörrar är inte i flerfamiljshus, de kan också finnas i villor, torp och andra typer av bostäder, och där är det inte så självklart att värdpersonen vill ha dörren stängd. Att låta ytterdörren stå öppen när man lämnar en bostad i ett flerfamiljshus eller en villa i ett tättbebyggt område verkar opraktiskt. Just därför följer rimligen värdpersonen gästen till dörren och stänger den.

Magdalena Ribbing, 12:29, 25 september 2014. Anmäl

Parplacering?

Fråga: Eftersom att jag är engagerad i studentvärlden går jag ofta på fester med bordsplaceringar, och det händer ibland att jag blir ansvarig för att ordna dessa bordsplaceringar. Det är fester för sällskap på upp emot 25 – 30 gäster. En inställning jag träffar på rätt ofta är den att etablerade par ska sättas bredvid varandra. Jag känner spontant att det kan bli ganska tråkigt att ständigt sitta bredvid sin partner, och att det hindrar mig från att tänka ut vilka personer som skulle kunna ha trevligt under kvällen om jag måste vara låst vid vilka som eventuellt råkar bo tillsammans. Och att umgås med sin partner finns det ju ändå otroligt mycket tid till att göra resten av livet.

Finns det några oskrivna regler kring detta eller tänker jag helt fel?

Svar: De formella placeringsprincipen är att äkta par – gifta, sambo eller på annat sätt långvarigt etablerade – inte har varandra som bordspartners, utan delas på så att de ska möta andra människor och samtala om annat än det som de gör till vardags.

Undantaget är förlovade par, som har varandra till bordet om de är relativt nyförlovade, ett till två år, därefter räknas de som äkta par och har inte varandra till bordet. Att just förlovade ska ha varandra till bordet beror på den gammaldags uppfattningen att de som är förlovade men ännu inte gifta förutsätts vara så nyfiket förälskade att de ändå inte kan föra engagerade samtal med andra än sin partner. Denna förlegade sed lever sitt formella liv i placeringsvärlden.

I studentkretsar förekommer det du beskriver, att icke förlovade par vill sitta med varandra, kanhända av något slags slags trygghetsbehov. Men det gör inte att du måste bry dig om detta annat än i särskilt ömmande fall. Gör din placering så som du tycker det blir bäst och med det menas trevligast för dem du sätter tillsammans.

Magdalena Ribbing

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (22)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 22

Enligt min mening vore det bättre om fler fester arrangerades som cocktailparties, gående/stående bord med buffé eller liknande upplägg så att man kan promenera omkring och prata med så många trevliga personer som möjligt, och också flytta på sig om nån är mindre trevlig. Evighetslånga sittningar är i mitt tycke rätt ansträngande.

Bob, 00:34, 2 oktober 2014. Anmäl

En del lever sitt liv i telefonen. På middagar tycker jag det är direkt plågsamt när folk sitter och försöker fingra upp bilder, som oftast är urdåliga, och ska visa dem. Det tar fokus från fungerande samtal och jag upplever det som väldigt störande. Men man måste ju vara artig och titta, le och lida.

Cajsa, 06:29, 26 september 2014. Anmäl

Damer som intresserar sig för fjantande med dukning, servettvikning, dekorationer, rätt sorts glas, vinsorter är helt enkelt mycket tråkigt sällskap. För länge sedan träffade jag en fantastisk engelsk ung dam som varit anställd i brittiska armén. Hon kunde berätta om intressanta upplevelser. Varför en del damer är så urtrista kan jag inte förklara. Det övergår mitt förstånd. Jag vill uppleva något inte sitta och tramsa runt ett bord.

fd civilråd, 16:40, 25 september 2014. Anmäl

fd civilråd: Hur kan du bli förvånad över att du betraktas som otrevlig? Ditt sätt att uttrycka dig är långt ifrån trevligt, bara ett av många möjliga smakprov: "Det finns trevliga damer men inte runt ett matbord". Tillåt en stilla undran: förvandlar maten eller bordet damen till ett monster?

Mary, 15:29, 25 september 2014. Anmäl

Håller med Anna om att smartphones idag blivit en del av umgänget. Man har ofta bilder som gärna visas/tittas på plus att det mer än en gång under en kväll brukar bli nödvändigt att konsultera Wikipedia. Givetvis som en del i dialogen, inte som förströelse för sig själv för man är uttråkad.

Anonym, 14:58, 25 september 2014. Anmäl

Anna! Är det i sin ordning att ta med även leksaker och ställa dem på bordet. Jag brukar äta fort och det är långtråkigt väntan tills alla andra ätit upp, väntan på efterrätt, kaffe etc etc. Kan jag ta med mitt Mecano eller några diskreta Dinky Toys?

Lille Plutten, 13:43, 25 september 2014. Anmäl

Att mittemot den äkta hälften är en bra lösning. Då kan man skickar över kamera mobil etc om samtalet med bordherre/dam kommer in på semester eller annat där man gärna vill visa bilder eller gemensamt googla på nåt tex tips på en bra krog eller liknade eller få sufflös på den där bra filmen som man har tappat titeln på. Att göra så är kanske inte helt ok men i dagens umgänge är iphone en naturlig del i umgänget. Nej jag menar inte att det är ok att osocialt stirra in telefonen men snabbt maila över ett tips eller bra hemsida är borde var ok om det är läge.

Anna, 10:51, 25 september 2014. Anmäl

Måste jag betraktas såsom otrevlig bara för att jag avskyr att ha sällskap när jag äter? Det finns mycket annat man kan göra. Naturligtvis tackar jag nej till inbjudningar. Varför andra inbillar sig att det blir trevligare med ovilliga middagsdeltagare är gåtfullt. Grupptryck ignorerar jag visligen. Det finns trevliga damer men inte runt ett matbord. Gamla fördomar och intolerans förkastas men ersätts omgående av nyproducerade. De "fördomsfria" etablerar sitt eget åsiktsmonopol.

fd civilråd, 08:47, 25 september 2014. Anmäl

@studerande 18:06: Tack! Utmärkt exempel på att det finns människor som faktiskt bryr sig, och som i ser att " vett&etikett" i grunden handlar om att få så många som möjligt att känna sig glada och avslappnade i gemensamt umgänge.

Maria, 22:33, 24 september 2014. Anmäl

@fd civilråd: Om det kan vara till någon tröst så är jag övertygad om att känslan i de flesta fall är ömsesidig.

Fislisa, 18:30, 24 september 2014. Anmäl

Bukettetikett?

Fråga: Jag och min sambo var bjudna på middag i helgen och köpte med en bukett blommor till värdinnan. Innan vi gick in genom porten ville jag ta bort pappret runt blommorna. Min sambos reaktion var då att ”det var som att ta bort presentpappret från en present”. Jag fick lära mig under uppväxten att ta bort papper runt blommor och nu är vi nyfikna på vad etiketten säger.

Svar: Du har rätt. Blommorna som man ger som present ska lämnas utan ”överrock.” Inte heller det nu så vanliga cellofanet ska vara kvar, buketten ges till värdinnan som ska kunna sätta den i en vas direkt, och då ska den inte ha papper av något slag på sig.

Din sambo har rätt i att presenter ska ges med vackert omslagspapper. Det visar givarens omtänksamhet och förhöjer presentens värde för mottagaren. Men blommor är som sagt undantagna!

Några inte alltid aktuella blombukettstraditioner: I Japan är en present inte en bra sådan utan elegant förpackning, helst professionellt utförd. I Storbritannien ges inte blommor till värdinnan i en färdig bukett, hon förutsätts vilja arrangera blommorna själv. I exempelvis Indien ger man sällan blommor som present, de finns ändå överallt. I Sverige med flera länder är det gammaldags artighet att skicka sin presentbukett till en middagsbjudning med blomsterbud dagen innan eller tidigare samma dag så att värdpersonen slipper stå och ta emot flera buketter samtidigt som gästerna ska välkomnas. Men den seden kräver vetskap om att värdpersonen är hemma då budet kommer.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (37)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 37

Jag köper billiga vaser på loppis som jag sätter blommorna i. Bara att slinka in och fylla med lite vatten. Är vasen ful kan man linda in i folie. Klart för värdpersonen att sätta fram.

Anonym, 12:43, 24 september 2014. Anmäl

MAGDALENA SVARAR OM OCH OM IGEN: @etikutt 09.44: Många värdar skulle säkert uppskatta en blombukett och kunna arrangera den. Men de som vill ändra på det som jag envist kallar vedertagen etikett frågar knappast mig om detta, utan gör det ändå. Mina svar bygger på etablerad god stil, och det är den som efterfrågas när man skriver till mig. Med detta sagt: jo, jag föreslår ofta förbättrande förändringar som jag mot bakgrund av min långa erfarenhet vet kommer att accepteras. Angående blommorna och begreppet värdinna drog jag i de historiska trådarna. Det är inte detsamma som tvingande råd.

Magdalena Ribbing, 09:51, 24 september 2014. Anmäl

Fast det är väl inte fru Rbbing själv som ska ändra etikettsreglerna? Det är väl vi alla som förändrar och skruvar på traditioner. Vilket skulle kunna innebära att det är helt ok och t.o.m trevligt att ge blommor till värden och inte bara värdinnan. Oavsett vad den "gamla" traditionen säger. Vi ska väl gå framåt och inte bakåt dock med de etablerade reglerna i botten. Det vore trevlig att kunna läsa i svar: Idag kan man göra annorlunda.....

etikutt, 09:44, 24 september 2014. Anmäl

MAGDALENA SVARAR PÅ NYTT: @Pim 08.45: Din jämställdhetsivran är lovvärd, och läser du min spalt och mina böcker ser du att jag konsekvent använder ordet värdperson istället för värd-värdinna. Undantaget är presentblommor, enligt gammal sed ges blommor till kvinnor men inte till män som enligt samma tradition anses föredra böcker, buteljer, choklad. Finns både värd och en värdinna ges blommorna direkt till värdinnan som anses sköta hemmets dekorationer. Finns ingen värdinna ges inte blommor. Allt detta enligt den etablerade etikett som en del kommentatorer anser att jag ska förändra - men som kräver mer än ifrågasättande kommentarer. Jag berättar hur det är enligt vedertagen sed och med den vetskapen gör var och en precis som vederbörande själv vill. @Calle, 09.00: Tack, du har fattat den så kallade galoppen!

Magdalena Ribbing, 09:29, 24 september 2014. Anmäl

Pim, 08:45, 24 september 2014: De flesta som skriver här, Magdalena R och kommentatorer, förutsätter att läsarna har normal fattningsförmåga och själva "översätter" "värdinnan" till "värdinnan eller värden"!

Calle, 09:00, 24 september 2014. Anmäl

Vadå "buketten ges till värdinnan" och " I Storbritannien ges inte blommor till värdinnan i en färdig bukett, hon förutsätts vilja arrangera blommorna själv"? Samma sak i flera av svaren. Varför är det just den kvinnan i värdparet som förutsätts kunna ta hand om en bukett? Tillhör det vett och etikett att vara fäst vid gammaldags könsroller? Är inte buketten en present till båda i värdparet (om det nu är just ett par som är värd), oavsett kön?

Pim, 08:45, 24 september 2014. Anmäl

Men snälla någon... Fortsätt då att ge bort buketter med papper och cellofan (vars funktion gått från praktisk till en del av vissa floristers "low class-arrangemang") Behåll även en klump blött papper i botten, som någon skrev. Gör precis som du vill, stäng öronen och hävda din rätt. En fråga bara: varför läser du då en spalt om vett&etikett?

Annan, 07:44, 24 september 2014. Anmäl

Pappret tas av förstås, glömde det i min förra kommentar.

CeciliaG, 23:24, 23 september 2014. Anmäl

Magdalena svarar ju bara på vad som är god sed enligt etiketten idag, inte hur vi måste göra. Sluta klanka på henne, i synnerhet i otrevlig ton. Vi kryssar ju i att vi förstår att kommentarer ska hållas i respektfull ton (även om det är svårt när vissa kommer med dumfrågor). Man behöver inte alltid göra som MR säger, men det är en helt annan sak.

Labhaoise, 22:08, 23 september 2014. Anmäl

Till goddag 15.56 Försök att inte vara så stelbent och kontrollerande! Magdalenas spalt är toppen. Etikett ändrar sig över åren, när jag var ung var det en verklig styggelse att herrar hade bruna skor till blå byxor, nu är det högsta mode med jeans och ljusbruna skor. På den tiden kunde man inte heller ha blått och grönt tillsammans, usch och fy och rödhåriga skulle absolut inte klä sig i rosa eller rött.. Idag är det inte alls så, men någonstans i glappet mellan otillåtet-tillåtet måste det ha uppstått små ramaskrin och kontrollantbehov. - Jag tror nästan polisen skulle rycka ut idag om gäng med herrar drog omkring i mycket kort-korta ärmlösa små klänningar i läder, med nakna ben och järnmössor på huvudena. Men så klädde sig romerska soldater. ;-)

Irene, 17:52, 23 september 2014. Anmäl

Returtack?

Fråga: Min man och jag diskuterar huruvida man skall tacka eller inte för en blomstercheck som skickades tillsammans med ett tackkort från vår sons svärföräldrar efter att de besökt vårt lantställe i samband med en familjesammankomst.

Min man menar att man inte tackar för ett ”tack”, själv är jag mer osäker då summan på presentkortet var 250 kr.

Svar: Man tackar inte för ett tack, så din man har rätt. Men det är lika rätt när ni möts nästa gång, eller talas vid, att ni eller du säger ”så härligt med blomsterchecken, det blev en jättefin hibiscus” eller vad det nu är.

Och vill ni vara vänliga på modernt sätt så ta en mobilbild av blommorna som köpts för checken och sms:a den till din sons svärföräldrar med en liten rad om hur dessa blommor gläder er.

Magdalena Ribbing

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

Om den vore inte ansenlig, så behövs det inte. Nu när den är ansenlig kanske det är en bra idé.

Anonym, 16:43, 23 september 2014. Anmäl

Bör man inte höra av sig på något vis för att berätta för givaren att i detta fallet en blomstercheck på en inte ansenlig summa faktiskt nått mottagaren?

Marta, 13:03, 23 september 2014. Anmäl

Självbjuden?

Fråga: Nu har jag och min sambo en häftig diskussion om huruvida det är okej av vår bekante att bara komma förbi och förvänta att vi bäddar upp gästsängen.

Vi bor i en större stad i norra Sverige där mentaliteten är att man svänger förbi på en kaffetår. Vilket jag kan tycka är helt okej. Att det är enkelt och naturligt att träffas.

Till saken, vi har en manlig bekant som är resande i norr. Då han är i våra trakter ringer han vid femtiden för att kolla om vi är hemma. I början erbjöd jag honom middag eftersom vi ändå skulle äta. Sedan visade det sig att han hade inget hotellrum bokat utan frågade om han kunde stanna över. Frågan var överrumplande och ofin, enligt mig. Numera dyker han upp och meddelar att han stannar två nätter.

Hur talar man om för en medelålders man, som antagligen finner vår vackra gård med mat och husrum som idyllen i jämförelse med trista hotellrum bjuder på, att han inte är bjuden att stanna på vare sig middag eller övernattning?

Hur hanterar jag situationen utan att mannen tar illa vid sig?

Svar: Det du beskriver är inte så ovanligt, tyvärr, generösa vänner bjuder en gång, bjuder två gånger – och därefter tar snyltande gäster för givet att inbjudningarna är oändliga. Nästa gång mannen ringer, säg att han är välkommen på kaffe, men ni har för mycket om er, inte tid helt enkelt, för middags- eller nattgäster. Han frågar säkert vad det är som tar er tid, och att han inte ska vara till besvär. Då får du säga att det är mycket med gården och att er fritid är begränsad, vilket säkert är sant alltihop. Fortsätter han att undra över att du inte öppnar dörren på vid gavel som tidigare så får du säga något om att det tar sin tid att göra i ordning för en nattgäst och att ordna middag för ytterligare en person (du måste förstås vara överens med din partner om detta så att ni inte lämnar dubbla budskap).

Mannen kanske har traktamente för hotell och mat från sitt arbete och tycker att det är trevligt att behålla detta på er bekostnad. Oavsett om det är så är det ohövligt, ouppfostrat och gravt självupptaget att utgå från att man är konstant bjuden på mat och logi.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (38)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 38

Jag tror att många "snyltare" utgår från att allt är okej annars hade värdarna sagt ifrån. Jag tror att man måste säga nej fast göra det på ett rakt och trevligt sätt. Jag tror inte att det är snällt att ta emot en gäst och avskräcka denna genom att göra vistelsen otrevlig. Det är bättre att artigt avböja om nu den objudna gästen dessutom brukar ringa i förväg.

My, 02:17, 26 september 2014. Anmäl

@Anonym, 14:52, Precis, det är olika regler på olika ställen, inte som de tvärsäkra kommentatorerna tror när de beskriver sin egen situation som allmängiltig-

Anonym, 06:52, 24 september 2014. Anmäl

Det behöver inte handla om pengar, att man inte har råd att bjuda, för att man skall känna sig ekonomiskt utnyttjad. Det är ju främst sättet som man blir behandlad på, att det tas för givet att man har både råd och lust att bjuda på mat och husrum, som gör att man känner sig utnyttjad. De flesta bjuder väl gärna på mat och husrum någon gång ibland, bara det inte tas för givet att man alltid ska göra det när det passar andra. När det gäller traktamente så finns det skattefria traktamenten med fastställda belopp enligt Skatteverket: 220 kr/heldag, 110 kr/halvdag (i båda fallen krävs övernattning) samt 110 kr i nattschablon om inte faktiska kostnader för övernattning kan bevisas med kvitto/faktura. Sedan kan man ha andra avtal med sin arbetsgivare som ger högre belopp och då betalar man skatt på det som överstiger Skatteverkets schabloner.

Anonym, 14:52, 23 september 2014. Anmäl

Varför inte sätta igång med en rejäl renovering av gästrummet. Som varar väldigt länge!

Har snyltallergi, 11:09, 23 september 2014. Anmäl

Konst i genren: Martin Ljung's "Ester"!

Savoir vivre (bannad fläskfia)., 20:34, 22 september 2014. Anmäl

Anonym 18:22 " Han inte är bjuden att stanna vare sig på middag eller övernattning" Jag tror inte de vill bjuda på middag.Det bästa är väl att inte svara när han ringer eller att säga som det är att det inte passar.

Anonym, 19:02, 22 september 2014. Anmäl

Det låter som om FS och sambon gett olika signaler till bekantingen. Det är mycket möjligt att FS sambo och den här mannen är gamla kompisar och sambon sagt att han alltid är välkommen att stanna över natten om han är i närheten. Bekantingen tror alltså att han har en stående inbjudan. FS och sambon måste först komma överens och sedan vara tydliga mot bekantingen. Man kan t.ex. säga: "Det har varit jättetrevligt när du varit här och hälsat på, men just nu har vi lite mycket att göra så vi kan bara bjuda på middag."

Anonym, 18:22, 22 september 2014. Anmäl

Känns som att steg 1 är att FS och sambon kommer överens om hur man vill hantera detta. Om man inte kan nå en samsyn så är väl minimum att sambon får stå för all markservice medan gästen är där.

annan Camilla, 17:19, 22 september 2014. Anmäl

Låter som om sambon och den här mannen är riktigt bra gamla kompisar, kanske har de gjort varann tjänster och gentjänster sedan länge. Håller med dem som skrev tidigare att sambon då gör allt jobb också, inklusive handlar och lagar maten. Blir det alltför ofta kan ju FS låtsas vara förkyld, förhoppningsvis vill han inte bli smittad.

Anonym, 16:47, 22 september 2014. Anmäl

Håller med nedan. Om FS är så osams med sin sambo är det inte bekantingen som är problemet.

Kalle, 16:18, 22 september 2014. Anmäl

Alkoholismfråga?

Fråga: Jag har en affärsbekant som jag genom åren blivit ganska god vän med. Vi har inte hörts av på ungefär ett år, och nu har jag fått höra att han är långtidssjukskriven. Jag tog kontakt, frågade hur det var och föreslog att vi skulle ses. Det ska vi.

Men jag vet nu att det han är sjukskriven för är alkoholism. Jag förutsätter att jag när vi ses ”inte vet”. Om han vill säga något, så är det upp till honom.

Det jag undrar över är dock om det skulle hjälpa om jag säger att jag vet. Tacksam för råd.

Svar: Svår situation. Du har rätt i att du inte ska låta din vän förstås att du vet detta. Möjligen känns det ohederligt att inte säga det du vet. På ett sätt blir det som att lura honom. Men din vän kanske behöver tid för att förmå sig att berätta för dig, eller vill leva med det som han ser som sin privatsak, sin hemlighet. Det finns andra sjukdomar som man kanske inte vill berätta om, man tycker inte att någon annan har med dem att göra. Alla vill inte veckla ut sig inför andra – de har ingen rättighet att få veta vilket slags sjukdom man är sjukskriven för, lika lite som de har rätt att få veta hur ens privatekonomi ser ut, eller annat som inte berör deras liv. Man är sjuk/sjukskriven. Punkt.

Samtidigt kan det finnas en lättnad att få berätta, en sjukdom kan förklara uppehåll i kontakten eller aviga händelser i gången tid. Men det är absolut individens sak att delge sin omgivning orsaken till frånvaron från jobbet. Du har fått reda på att det är alkoholism, och risken finns att den informationen inte har givits dig av  omsorg om din vän, utan av andra mindre vänliga skäl.

Det jag kan föreslå är att du lyssnar in vad han säger om sin sjukskrivning. Förhoppningsvis säger han som det är, i dag ska man inte behöva skämmas över denna sjukdom som ju visat sig ofta ha andra orsaker än den dåliga karaktär som förr ansågs vara enda anledning till alkoholism.

Säger han ingenting spontant som visar den faktiska orsaken utan säger något annat, kanske att han har gått i väggen eller har utmattningssyndrom, så vill han inte att du ska ha reda på hans alkoholism. Och då får du låta bli att antyda att du vet. Han har rätt till sin integritet.

Magdalena Ribbing

 

 

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (39)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 39

Eftersom FS tog kontakt med sin affärsbekant innan FS visste att bekantingen eventuellt är alkoholist, så är det väl bara att utgå från det. Varför ta upp sjukskrivningen över huvud taget? Fråga hur din bekant mår, sen är det upp till denne att berätta om orsaken till sjukskrivningen om han/hon vill. För övrigt förstår jag inte varför det ligger skam i att vara sjuk och varför man inte "får" prata om detta. Har själv ett par allvarliga sjukdomar och är helt öppen med det. Jag anser att det är bättre att det kommer riktig information direkt från mig, än att det pratas bakom ryggen på mig och folk får fel info. Alla har väl lekt viskleken. Visst, det finns folk som är plumpa när de hör utav sig, men det är väl bättre än att folk tiger och håller sig undan?

Labhaoise, 20:17, 21 september 2014. Anmäl

Hur roligt är det att precis komma hem efter påfrestande cancerbehandling och sen få telefon från en halvbekannt som frågar "tog dom hela bröstet?" Så fråga lagom och med respekt!

Anonym, 19:46, 21 september 2014. Anmäl

Vad är målet med att berätta att det går ett rykte eller att berätta att man "vet"? Målet måste ju vara den andres bästa, inte vad jag känner för eller någon slags självgodhet. Det bästa för den andre är att visa kärlek, omsorg och respekt - fråga hur det är/hur personen mår, men alltid med insikten att det inte nödvändigtvis är JAG som är den person som den andre vill visa sitt förtroende för. Att få veta privata och personliga saker om andra är ett förtroende, inte en rättighet, och sådana förtroenden ska man bara ge till människor som har egen integritet och är visa. Information om andra? Om det inte grundas i riktig omsorg för att man vill hjälpa andra, så är det skvaller. Vem vet om alkoholistskvallert ens är sant? Eller om utbrändheten medfört ett för stort alkoholintag? Sätt den andre personen främst - ni vet inte hur den känner det? Kanske medför respektlösa frågor att den drar sig undan människor istället?

m, 11:43, 21 september 2014. Anmäl

@ Irene, 10:34. Nähä du, nu sköt du våldsamt högt över målet. Min kommentar uttryckte möjligen ett förakt för "hårt arbetandes" till synes föraktfulla kommentar. "Tänk att det går att sjukskriva sig för att man är alkis" i kombination med dennes signatur indikerar tämligen tydligt en oförståelse för beroende som sjukdom.

Japp, 11:12, 21 september 2014. Anmäl

Till Hårt arbetande: Ja man kan sjukskriva sig, bland annat för att alkoholism är en dödlig sjukdom. Rent kemiskt gör den alkoholisten djupt deprimerad, och han ser ofta till slut ingen annan utväg än självmord. Den som kanske tycker att det är lika bra att alkoholisten får dö glömmer att han oftast har en omgivning, personer som plågas av självmordet under resten av sina liv, mor, hustru, barn....

Irene, 10:43, 21 september 2014. Anmäl

Tråkig kommentar från Japp till Hårt arbetande tycker jag. Den röjer ett förakt för (eventuella) alkoholister. Vi ska ju försöka arbeta bort sånt, eller hur? Men att någon skriver på en blogg klockan tre på lördagsnatten visar ingenting annat är att personen skriver just då. Svensk dubbelmoral när det gäller alkohol är urtrist.

Irene, 10:34, 21 september 2014. Anmäl

@ "Hårt arbetande" Ja tänka sig, tänk dig dessutom att din kommentar, budskapet mellan raderna såväl som tidpunkten för densamma i vart fall får mig att undra om du inte utövat lite alkoholmissbruk på nattkröken.

Japp, 07:38, 21 september 2014. Anmäl

@Anonym, 14:20, om man säger till någon att man hört ett rykte så kan personen ifråga fullständigt förneka att det ligger någon sanning i ryktet. Därmed finns det en väg ut ur situationen, förutsatt att man själv släppet frågan. Om någon kommer med ett direkt påstående eller en rak fråga så är det fruktansvärt mycket svårare att ta sig ur samtalet. Men i slutändan är det ju trots allt en fråga om vad som funkar för inblandade personer, vad de är för slags människor och vilken "livslögn" som signatur släkting har avslöjat. Som jag skrev så måste man tänka både en och två gånger innan man agerar för man kan inte få det ogjort när man väl sagt något. Sedan är vi alla olika. Personligen vill jag veta vad som sägs om mig och om någon sprider falska rykten vill jag också veta vem. Då vet jag vem som är mina verkliga vänner och vilka som är falska vänner. Men jag vet att andra inte delar den uppfattningen. Det jag skrivit avs rykten gäller alltså signatur Släktings inlägg om att avslöja att hen känner till någons livslögn, inte FS fråga om en sjukskriven vän. Lite skillnad på situationer. Jag skulle också låta min vän själv välja om hen vill prata eller inte om jag vore FS.

Anonym, 22:30, 20 september 2014. Anmäl

Ibland ska man spela den dumme. Enligt min erfarenhet händer det oftare med gravidität ("psst, xy är gravid, men det har inte jag berättat"), då man måste påstå en tid att inte veta och sedan spela överraskningen. Det är lite något anna med FS:s problem....Ändå: låtsas att inte veta vad som har hänt. Din kamrat kommer att berätta själv (eller ej). Det har hänt åt så många med alkoholism! Jag skulle även i detta fallet inte berätta att någon informerade mig. Din vän/kamrat skulle känna sig ledsen, när hen har intrycket att det skvallras bakom sin rygg.

Bendte, 16:45, 20 september 2014. Anmäl

Så om en kompis berättar för dig att hen har ett problem, och sen frågar om du vet ifall folk känner till detta, då ljuger du och svarar nej fastän du vet att folk vet? Jag är glad över att du inte är min vän!

Katarina, 13:27, 20 september 2014. Anmäl

Knytsnyltare?

Fråga: För en vecka sedan fick jag och min hustru en inbjudan till ett knytkalas med ett 20-tal personer. Värdparet stod för salladen.

Vi hade med oss en present till värdparet och en egenhändigt bakad fransk lökpaj.
En del hade mat men ingen gåva till värdparet.
En del hade med sig frysta färdiga pajer för en tjuga att värma i micron.

Ett par hade varken mat eller present med sig och utgick från att maten skulle räcka till alla ändå.

Tydligen uppfattar gemene man ordet knytkalas på flera olika sätt.

Vilket sätt är rätt etikett i sammanhanget?

Svar: Ja du, det förefaller som om det du och din hustru medförde till knytkalaset var lagom och rätt – och att det som en del andra hade med sig får räknas till snålbudgeten alternativt slöheten att inte planera utan snabbköpa något ogenomtänkt på väg till kalaset.

Sedan: de som inte medförde något alls till knytkalaset hör med stor sannolikhet till arten kompetenta snyltare och den är svår att rå på. Men snyltarna ska veta att övriga ser och minns dem.

En parentes: bäst är vid knytkalas att inbjudaren preciserar ungefär vad som behövs från var och en – eller att alla ombeds medföra precis det som de själva avser äta och dricka. Men det är roligare med många medförda rätter som får bilda buffé varifrån alla förser sig – lagom. Snyltarna sist!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (50)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 50

Till anonym,15:53, 23 september 2014 Oj, det visste jag inte, tack för upplysningen! Vilken tur att ha anonyma experter som lär en annan livet. Skall snarast vidarbefodra denna viktiga information till de släktingar som även talar ett flertal andra spràk...

Savoir vivre, 23:00, 24 september 2014. Anmäl

@Savoir vivre 21:13 Det finns några fler språk i världen än svenska, franska och engelska ...

Anonym, 15:53, 23 september 2014. Anmäl

@Ulla, 10:31 I grunden håller jag med dig, men om det alltid är samma personer som kommer tomhänta blir man både som värd och "bidragande" person snabbt lite less på dem.

annan Camilla, 19:16, 22 september 2014. Anmäl

Hej hej Jag har ofta knytkalas dâ vi tycker mycket om att umgås med vâra vänner och inte har râd att bjuda varje gâng. De som inte tar med sig något antar jag har skäl till det, och tänker absolut inte pâ dem som snyltare. Man delar pâ det man har och är glad att de också vill komma även om de inte kan bidra med mat. De bidrar ju med sällskap.

Ulla, 10:31, 22 september 2014. Anmäl

Present vid knytkalas är definitivt för mycket och inte förväntat i alla fall enligt min erfarenhet. Maträtten man tar med är present nog. Knytkalas är ju en supertrevlig demokratisk umgängesform om man vill komma bort från det lite mer formella, och ska absolut inte tyngas ner av presentkrav till värdparet såvitt inte värdparet ordnat något alldeles kolossalt välordnat och stiligt kalas där knytisbidragen bara är en mindre del.

Anonym, 11:42, 21 september 2014. Anmäl

Jag är rätt så gammal vid det här laget och har varit med om ett antal olika knytkalas genom åren. Ibland har det varit noggranna instruktioner, t.ex. ordna med kuvertbröd, smör och ost, rostbiff, sallad, rökt lax etc. till x antal personer. Ibland under studenttiden tog alla med sina kvitton på inköpen för att utgifterna skulle bli rättvisa. Andra gånger var det knytis-picknic och alla tog med sig den mat och det vin de själva tänkte konsumera. Sen bjöd man naturligtvis ända varandra. Det kunde bli ganska stora sällskap där smågrupperingar hade gått ihop till ett eget litet knytis. Det senaste knytkalaset jag varit på höll värdparet med en stor grillplats, välkomstdrink, bordsvatten, bröd, en stor bytta med sallad, kaffe och en smaskig dessert.Var och en tog själv med sig grillkött/-dito och dryck. Allt var väldigt väl beskrivet i en fin inbjudan. Det är precis som många före mig har sagt, den som ordnar knytkalas måste tala om för gästerna vad om gäller.

KRolle, 08:16, 21 september 2014. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: @B 14.02 19 sep: Det är en ädel tanke att gäster inte ska ta med en present till värdfolket av hänsyn till miljön. Men den fungerar inte i det konsumtionssamhälle vi lever i, så med stor sannolikhet har gäster med sig något, som en nyutkommen pocketbok, en kruka basilika, ett ex av Situation Stockholm (eller motsvarande), en burk hemkokt lingonsylt. Och det står värdfolket ut med, skulle jag tro, även om dessa presenter uppgår till ett antal av tio eller något fler. Med detta sagt vill jag framhålla att dessa gåbortspresenter aldrig är nödvändiga och aldrig ska förväntas, men de är så etablerade i dagens umgängeskultur att de knappast kan bortses från.

Magdalena Ribbing, 13:32, 20 september 2014. Anmäl

Man ska inte umgås med snåla människor, som snyltar på andra. Ett knytkalas innebär att ALLA bidrar. De som kommer tomhänta bör lämpligen upplysas om detta.

Maria, 11:15, 20 september 2014. Anmäl

Den här diskussionen om"lagom" är rätt ointressant ärligt talat och hör inte hit.

Anonym, 10:02, 20 september 2014. Anmäl

Ordet "lagom " handlar ursprungligen bl.a. om rätt utdelning av mat och dryck. Vem som helst kan kolla pà Wikipedia t.ex. Förutom mitt modersmàl som är svenska är jag s.k. "trilingue". Varav mitt intresse.

Savoir vivre, 23:41, 19 september 2014. Anmäl