Barnbarnsfritt?

Fråga: Hur kan man på ett tydligt sätt och en gång för alla säga till sina barn att man inte är intresserad av att vara barnvakt till barnbarnen på helgerna? Vi har fullt med vänner, intressen och annat som tar vår tid på helgerna, och har inget intresse av att vara barnvakter på vår lediga tid från arbetet.

Självklart så vill vi träffa våra barn och barnbarn tillsammans, då vi firar familjehögtider och annat men det är just barnvakt utan föräldrarna som vi inte är intresserad utav.

Svar: Det kan nog vara besvärligt för föräldrar att påpeka att de inte vill vara barnbarnsvakter – motsatsen är säkert vanligare, alltså att mor- och farföräldrar gärna träffar barnbarnen utan föräldrarna, både för att det är roligt och för att skapa en egen god kontakt.

Att säga till sina barn att man bara vill umgås med barnbarnen tillsammans med deras föräldrar kommer antagligen att uppfattas som en tråkig attityd. Samtidigt har man all rätt att välja när man vill och hinner träffa såväl sina vuxna barn som sina barnbarn.

Det kan vara bra att du säger som det är: ”vi älskar dessa underbara barnbarn men vi hinner inte vara barnvakter till dem på helgerna då vi ändå har fullt upp, utan föredrar att umgås med dem tillsammans med er, våra barn”.

Antagligen blir era barn besvikna, ”alla andra” mor- och farföräldrar ställer ju upp, som det heter, och passar barnbarnen så att föräldrarna får ledigt då och då. Däremot är det inte en så kallad tradition att luta sig mot, utan mer en del av det moderna samhället där båda småbarnsföräldrarna arbetar och behöver hjälp med det som kallas livspusslet. Där fattas biten att även mor- och farföräldrar i dag kan vara yrkesarbetande och ha lika mycket behov av ledig tid som deras barn med småbarn har. Många mor- och farföräldrar tycker att de har passat barn tillräckligt med sina egna barn, och vill bara ha det lättsamma kvar, alltså att träffa barnbarnen när deras föräldrar är med och tar ansvar för dem.

Därför tror jag att det är extra viktigt att du förklarar att det handlar om er bristande tid, att ni har mycket omkring er. Det är föräldrarna som ska ta hand om sina barn, inte den äldre generationen, för den delen ska varje form av hjälp vara frivillig och helst trevlig för de som hjälper.

Men räkna inte med stor förståelse från början – och kan ni ställa upp några extra gånger har ni mycket att vinna, barn kommer ihåg vilka som har brytt sig om dem.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (179)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 179

Jag tänker att det vanliga är att mor- och farföräldrar tycker det är roligt att umgås med barnbarnen och gärna hjälper till att se efter dem ibland. Personligen tycker jag att det ska vara så, men jag förstår att vissa inte har lust eller tid. Däremot tycker jag det är girigt att förvänta sig hjälp stup i kvarten. Särskilt om föräldrarna/föräldern arbetar eller inte mår helt 100%. Men precis som en son eller dotter kanske inte alltid vill hjälpa sina föräldrar med saker finns det tillfällen då föräldrarna kan ställa upp, tex om barnet är ensamstående eller om det kör ihop sig någon gång. Men funkar inte livspusslet på regelbunden basis kan ju en av föräldrarna gå ner lite i tid. Man måste inte ha den nyaste iPhonen, dyraste vagnen, största tv:n eller ett hem från en inredningstidning.

Maria83, 00:28, 22 december 2014. Anmäl

Har bara läst insändaren och inte kommentarerna, men: Antar att alla de som kan, men inte vill, passa sina barnbarn också får vara beredda på att deras barn sen när föräldrarna blir gamla på motsvarande sätt har egna intressen och inte har lust att ta hand om sina gamla föräldrar ..

K, 22:05, 16 december 2014. Anmäl

Knappast. Min mormor bodde bara nära under de första åren av mitt liv.

Jo, 06:39, 16 december 2014. Anmäl

Så det finns ingen chans att Din mor har sitt kontaktnät och liv hon har idag pågrund av all den hjälp hon fick då du var liten. Istället för vara hemma med barnen jämnt kunde hon jobba i stor utsträckning och umgås med vänner och liknande på en djupare nivå som inte går att få då man har barnen springandes runt benen.

LB, 18:06, 15 december 2014. Anmäl

Ja min mormor ställde ofta upp som barnvakt för oss, förutsättningarna var helt annorlunda eftersom den största delen av hennes sociala nätverk var familj och grannar och hon inte arbetade heltid. Det vore helt bisarrt om jag förväntade mig samma sak av min mamma som har haft en helt annan sorts liv, ett helt annat socialt nätverk och som dessutom fortfarande arbetar. Och gör det inte till en fråga om att barnen ska få ha en relation till sina mor- och farföräldrar, de kan umgås ändå.

Jo, 15:02, 14 december 2014. Anmäl

be: Otroligt själv, varför måste kommentaren "varför skaffade ni barn" komma så fort någon nämner minsta nackdel med barn?

Anonym, 13:56, 11 december 2014. Anmäl

@Ullrika, 05:35 Varför så bitter? Det låter nästan som det är dina föräldrar som skrivit frågan. Slappna av lite är du snäll.

Anonym, 17:32, 10 december 2014. Anmäl

Otroligt! Varför har ni skaffat barn från början? Än en gång... är detta också en fejkfråga?

be, 14:26, 9 december 2014. Anmäl

FS, dina barn kommer INTE förstå dig. Och när du är gammal och ligger på hem ska du inte vänta dig mycket besök, inte av barnen och absolut inte av barnbarnen, som inte kommer att utveckla några starka band till dig. Lagligt sett slutar man vara förälder när barnen fyller 18. Det är tråkigt att så många föräldrar tar detta bokstavligt. Att skaffa barn är ett ansvar, och det innebär att man antagligen en dag får barnbarn. Idag kan det vara MYCKET svårt att få allt att gå ihop när man har småbarn, och då behöver man HJÄLP. Det är inte telemarketing som ringer och tigger, det är era barn och barnbarn, ert kött och blod. Kan man verkligen inte nån gång avstå från att träffa en vän för att istället träffa sitt barnbarn? Nähä, tydligen inte. Men då är det tur att Sverige får fler och fler invandrare, med varmare och sundare attityd vad gäller familj.

Ullrika, 05:35, 8 december 2014. Anmäl

@Mållan, 14:25 Jag förstår precis vad Lisa menar. Om hon är uppfostrad av sina föräldrar att man hjälper familjemedlemmar när man ser att de behöver hjälp, utan att de ber om det, det så är det väl klart att hon förväntar sig samma tillbaka. Särskilt av dem som fostrat henne till det tankesättet.

Anonym, 10:59, 5 december 2014. Anmäl

Dansnej?

Fråga: Jag har börjat dansa bugg och jag undrar helt enkelt om Magdalena har några förslag på vad jag kan säga när jag blir uppbjuden och inte vill dansa med just den personen?

Är det överhuvudtaget okej att svara ”nej” på frågan ”Får jag lov?”

Svar: Nej, det är inte okej utan tvärtom ovänligt att säga nej till får-jag-lovfrågan från en person som är på en tillställning eller kurs i samma syfte som man själv, här alltså att dansa. Din fråga antyder att det är något slags kurs som du går på. På en krog eller diskotek blir det skillnad, där kan man vänligt säga ungefär ”nej tack, jag vilar en stund” till en obekant vsrs uppsyn man ogillar.

Du kan ha skäl att säga nej till någon på din buggkurs om det är en sådan detta handlar om, men du behöver linda in detta nej. Du ser förmodligen personen närma sig och då bestämmer du dig för att du vill gå ut och få en nypa luft eller gå till damrummet eller vila från dansen en stund osv. Men att bara säga ”nej tack ” när någon i samma sammanhang som man själv befinner sig bjuder upp är i princip som att säga ”jag tycker inte om dig” och det är inte okej enligt vanligt folkvett.

Det du kan göra är alltså att finna en förklaring till att inte vilja dansa med den som bjuder upp dig. ”Tack, men jag är just på väg ut” eller ”jag klarar inte mer bugg just nu” eller ”jag pratar med X här och vill inte avbryta samtalet” eller något annat som du kommer på att säga. Förklaringarna kanske är genomskinliga men bättre det än att säga ett resolut och uppriktigt nej.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (46)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 46

Man är fri att välja vem man vill dansa med. Det skriver Magdalena, men man ska vara artig när man avböjer.

Anonym, 19:30, 8 december 2014. Anmäl

Jag gick en kurs i lindy hop för några år sedan som var utformad just så som de flesta pratar om här, att den som för roterar i yttervarv så att alla får dansa med alla. Tyvärr var jag tvungen att sluta på kursen eftersom en person på den här kursen gjorde mig obekväm och till sitt sätt var väldigt obehaglig. Jag har inget emot att folk inte har taktkänsla eller inte är konventionellt attraktiva men vid första presentationen på den här kursen ingav personen mig obehagskänslor något som sedan växte eftersom våra personligheter inte funkade. Jag tyckte att han kom för nära, att han ibland rörde mig på ett sätt som inte var ok (han tafsade aldrig & det var grejer som antagligen hade varit ok från andra) och tillslut tyckte jag att det var så jobbigt med tanken att jag skulle behöva dansa med honom att jag slutade på kursen. Han var varken ful eller taktlös men ändå kände jag från första handslaget liksom en rysning vid tanken på att föras av honom. Om det är en sån situation så tycker jag inte alls att det är fel att komma med en vit lögn och stå över om magkänslan säger en att det inte är bra. Dansetikett ska inte behöva gå ut över en själv faktiskt, men vissa människor fungerar man helt enkelt inte bara med och det brukar märkas direkt, så att FS någon gång ibland vill säga nej till en dans borde vara upp till henne/honom.

ISabelle, 16:02, 2 december 2014. Anmäl

@Annica, 05:18, skönt med en danslärare som tycker det är ok att man får tacka nej, minns fortfarande vår danslärare i sjua (20 år sedan) som präntade in i oss att man bara fick tacka nej om man hade en bruten fot eller om den andre var väldigt full.

M, 12:43, 30 november 2014. Anmäl

@Anonym 16.42. Oerfarenhet är en brist som går över med åren om man får leva och ha hälsan. Även jag har därför erfarenheter av väldigt mycket som tas upp i den här spalten. Jag är dock inte lika aktiv när det gäller att kommentera som Helena och en del andra. Jag delar inte alls den ilska mot signaturen Helena som många visar upp, ibland utan att ens ha reflekterat över innehållet i själva kommentaren som man reagerat på. Tvärtom, menar jag att Helena ofta visar på ett annat perspektiv på frågorna som kan mana till eftertanke, även om jag inte alltid håller med om slutsatserna.

Gamkärringen, 10:38, 30 november 2014. Anmäl

@anonym 16:42, löjlig kommentar som mest framstår som bitter, alla som har förmåga att ta för sig av livet och har varit med ett tag får ju också alla slags erfarenheter, vore ju konstigt annars.

Anonym, 23:04, 29 november 2014. Anmäl

Dans med främamnde människor är egentligen kolossalt oanständigt. Skulle aldrig göra sådantmed någon annan än min fru.

Kalle K, 16:47, 29 november 2014. Anmäl

Alltid lika fantastiskt att Helena har erfarenheter av precis allt, och har upplevt allt ofta värre än frågestälalren. Vilken livsrikedom! Och vilken godjet mot medmänniskorna att alltid vilja dela med sig!

Anonym, 16:42, 29 november 2014. Anmäl

Annica: vill bara bekräfta att jag läst vad du skrivit, och att jag ser att du har genomtänkta åsikter! Det jag kommer ihåg från när jag började dansa för länge sedan, är annars att det gick konstigt lätt det där, att lära sig att dansa även med sådana som man inte gillade egentligen - trots att det var intim dans med kroppskontakt, och inte som på disco. Och likaså att det gick konstigt lätt att vänja sig vid att man ibland blev avvisad. Det var ett spel som man helt enkelt lärde sig spelreglerna i, och accepterade dem. Men för vissa är det svårare!

Helena, 10:37, 29 november 2014. Anmäl

Hej Helena! Den rättvisa du efterfrågar finns tyvärr varken i livet eller på danskurs eller dansgolv. Vi gör allt vi kan för att få jämna par (om det är överskott på män eller kvinnor står de i kö innan de kan anmäla sig till kursen ifråga och vi har assistenter för att jämna ut balansen). Det där går ändå inte att styra helt och hållet - folk blir sjuka, struntar i att komma, hoppar av osv. Det finns ingenting som säger att de etablerade paren dansar bättre eller sämre än singlarna, det är inte det det beror på, tro mig, jag har 20 års erfarenhet av att undervisa. Om du har så starka åsikter om det här så vet jag med bestämdhet att det finns kurser där alla måste dansa med alla. Jag tycker själv man blir en betydligt bättre dansare om man börjar på det sättet, men alla vill helt enkelt inte byta partners. Att tvinga någon att dansa med andra när den personen absolut inte vill det betyder i allmänhet att de slutar på kursen, kanske aldrig dansar igen. Som sagt, det finns lärare som tycker som du och då återstår privatlektioner för dem som inte vill byta - något inte alla har råd med. Etablerade par kan också ändra sig under kursens gång. Jag rekommenderar alla att byta men tvingar ingen. Ju bättre man blir på att dansa desto kräsnare blir man också med vem man vill dansa och lära sig mer. Olika människor tar avvisande olika starkt, det gäller lika mycket i livet som på dansgolvet. Självklart försöker vi tillhandahålla en så säker och välkomnande miljö som möjligt, men det går bara inte att få det perfekt. Vi informerar om att man kan bli avvisad, med eller utan orsak, att det liksom "hör till" i en värld som inte är perfekt och där vissa, men långt ifrån alla, har en stark preferens för dem som är unga och vackra, och kanske inte ens speciellt bra på att dansa! Ironiskt men sant. Rättvisa finns inte i universum, sorry! Frågan gällde om det är okej att avböja en inbjudan till dans. Jag tycker det. Om du bara visste hur många kvinnor som klagar över män som de upplever som obehagliga eller icke önskvärda att dansa med av olika anledningar. Om du bara visste att många män upplever det som obehagligt också att de förväntas att dansa med någon, vare sig de vill det eller inte. Jag tycker inte att dans ska upplevas på det viset. På en kurs där ALLA måste dansa med ALLA, javisst, om ALLA vet om det i förväg och accepterar den regeln. Annars inte. Man måste ju inte tacka ja till en dejt eller en fest eller någon mat man inte vill äta. Inte heller till en dans(are) man inte vill dansa (med). Betr. betala för att få dansa med någon som är betydligt bättre än man själv och som inte skulle dansa med en i vanliga fall så är ju också det helt frivilligt (inte bara på kryssningar). Jag har många manliga elever som betalar mig för sådan träning - och många som aldrig i livet skulle göra det, eller betala för privatlektioner. Alla är olika. Det finns fler än ett sätt att bli väldigt duktig, väldigt avancerad i dans som i allt annat. Vissa går ut för att dansa för att just.... dansa. Med alla. Eller bara en. Eller ett fåtal. Andra går ut för att dansa mindre för dansens skull och mera för att träffa någon för natten eller livet. Det där kan också ändra sig. Man får visst tacka nej. I livet, i dansen, i alla sammanhang. Man måste inte. Ett vänligt "nej tack" räcker. Vill man komma med en ursäkt så kan man göra det. Eller inte. Kanske frågar han aldrig igen och kanske är det helt okej. Går man ut och dansar för att ta hand om och trösta vilsna själar så tackar man ja till alla - med de konsekvenserna. Dans är en oerhört intim upplevelse som man tar ansvar för själv.

Annica, 05:18, 29 november 2014. Anmäl

Annica: det där att du låter etablerade par dansa enbart med varandra på danskurser, tycker jag inte är bra alls. Det blir då ett mindre antal singlar över, och ofta är det dessutom damöverskott. De ensamma damerna ska då slåss om de få lediga herrarna, och får stå utanför vissa danser och dansa mindre än damerna i de etablerade paren. Detta är knappast rättvist. Det kan också vara så, att just de ensamstående herrarna inte dansar så bra, eller inte går så bra ihop med just de ensamstående damerna. Medan de bättre dansörerna ingår i paren, och då inte delar med sig. Jag tycker att regeln om att man byter mellan varje låt ska gälla ALLA, och det ska gå till så att man helt enkelt tar ett steg fram och dansar med den man får då, så att alla dansar med alla. Inte så att man får bjuda upp själv, för då är det jämt någon som inte blir uppbjuden. Förutom att singlarna får dansa mindre och med ev. sämre eller mindre kompatibla kavaljerer, så kan det gå djupare. Om de är väldigt ensamma i livet i övrigt, och även där får känna att "udden fick i ringen så och ingen ville ha na". Om jag var danslärare, skulle jag tycka att jag hade ett ENORMT ansvar att se till att ingen blir kränkt! Angående att ta betalt för att dansa, så tycker jag att det är intressant att det fortfarande finns så kallade "dance hosts" på vissa kryssningsfartyg. Det är stiliga och dansanta (i teorin ska de vara det i alla fall) medelålders män, som få kryssningen gratis mot att de dansar med damerna - och då ALLA damer, de får inte favorisera någon eller inleda relationer under resans gång - på danslektioner och balkvällar. Det är en fin idé tycker jag, eftersom många damer reser ensamma - eller med en väninna - på dessa kryssningar!

Helena, 23:30, 28 november 2014. Anmäl

Kvinnokavajknapp?

Fråga: Jag har precis köpt min första damkavaj/blazer. Den har tre knappar. Jag har förstått att den nedersta lämnas oknäppt, men kan man knäppa de två översta? Utan den översta knappen knäppt blir den väldigt djupt urringad, den är skuren ganska långt ner i urringningen som den är.

Min andra fråga är om man kan lämna den uppknäppt när man står och går? Den ska ju inte vara knäppt när man sitter ner, men är det alltså korrekt att inte knäppa den när man ställer sig upp? Jag tycker den sitter lite snyggare då. Jag ska ha kavajen på mitt nya jobb.

Svar: En kvinnas jacka eller kavaj är inte detsamma som en mans, och sättet att bära den behöver verkligen inte efterlikna mäns traditionella bruk beträffande kavajbärandet. Du kan ha alla knapparna knäppta eller ingen alls, precis som du vill, antingen du sitter ner eller står upp.

Om du tycker att din kavaj är för djupt ringad skulle det kunna vara praktiskt att ha en blus eller top under.

Att män – eller kvinnor – knäpper upp kavajen när de sitter ner beror på att det blir bekvämare så. Men som sagt, du gör precis så som det är bekvämt för dig. Upp- eller nerknäppt, efter behag, smak och tycke!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (34)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 34

Är det inet alldeles självklart att ha något under kavajen?? Exponerandet måste väl ha några gränser, även om det är toppmodernt (fast stillöst) att vara nästan helt avklädd...

Man som inte tycker det toppen att se allt, 20:03, 29 november 2014. Anmäl

Titta i detta fall inte på hur diverse TV-kvinnor bär sina kavajer. Ohyggligt fult när plagget används för att hissa behagen till oanade höjder.

Pelle, 16:51, 29 november 2014. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: @M, 01.28: Intressant med ditt engagemang i min spalt. Men du behöver en bruksanvisning: jag talar inte om för "alla andra hur de ska bete sig" utan svarar på de frågor som frivilligt ställs till mig. Mina svar utgår från vedertagen hyfs och stil. De som frågar är knappast intresserade av min syn på moral eller om jag själv har gjort bort mig, utan vill veta hur de förväntas bete sig i givna situationer som de frågar om. Att du anser dig vara liberal låter sympatiskt. Ditt inlägg visar tyvärr motsatsen.

Magdalena Ribbing, 03:33, 29 november 2014. Anmäl

Ok, "respektfull ton", var det enligt DNs policy... - Vill bara då ha sagt att jag för allt i världen inte förstår hur DN kan ge så mycket utrymme till en moralist likt Ribbing, som återkommande ska tala om för alla andra hur de ska bete sig... - Har Ribbing någonsin i hela sitt liv "gjort bort sig", och på så vis funnit något nytt i tillvaron; eller lever hon enkom i sin "lilla skyddade verkstad", av etikettsregler?- För egen del är jag en liberal person, o tänker bl.a att en företeelse som initialt kan tyckas "udda", i slutändan kan leda till "något större för mänskligheten". - Att vara liberal, är att acceptera sådana som inte är som en själv; vilket jag även trodde att DN stod för, men tydligen icke... - Tack, för ordet!

M, 01:28, 29 november 2014. Anmäl

Min bror och även min sambo, som båda har ett förflutet i militären (flottan resp. amfibiekåren) hävdar bestämt att nedersta knäppen på herrars kavajer ska vara oknäppt "tills dess att vi har tagit tillbaka Finland". Jag kan inte gå i god för det dock :)

Hepp, 11:07, 28 november 2014. Anmäl

HR, 06:31, 27 november 2014 Det som visades var inte i min egen stil. Det jag behöll var lämplig blus eller top under oknäppt kavaj. :)

Savoir vivre, 23:14, 27 november 2014. Anmäl

Om denna knapp skrev inte FS förgäves... ;-)

En som vet allt, 12:22, 27 november 2014. Anmäl

FS, 13:59. Denna spalt är till för att man ska få ställa "dumma" frågor. De som redan vet allt, behöver ju inte läsa spalten. Vi andra gör det och tar till oss! :-)

Victor A, 12:03, 27 november 2014. Anmäl

Savoir vivre, nästa gång jag går på anställningsintervju i Frankrike ska jag absolut försöka forska fram vilken sorts accessoirer som passar min ålder! ;-)

HR, 06:31, 27 november 2014. Anmäl

Efter ett franskt modereportage i dag ska denna klassiker i garderoben bäras helst med accesoirer som passar din àlder. (Mannekängerna var 20,40 resp.60 àr gamla). Samtliga kavajer bars uppknäppta med lämplig topp under.

Savoir vivre, 23:44, 26 november 2014. Anmäl

Företagsfrågor?

Fråga: Jag har ett par mindre företag med några anställda. Ofta när jag träffar bekanta så frågar dom: hur går företaget? växer det? vilka kunder? har ni osv.

Självklart är jag villig till att svara om det är i affärssyfte som man frågar. Men jag upplever att många frågar av nyfikenhet för att luska fram hur det går, vilket i sig betyder ”hur mycket tjänar du”.
Vid ett tillfälle så frågades det hur mycket jag sålde för och hur många anställda jag har. Det innebär att eftersom jag är i tjänstesektorn kan man lätt räkna ut vilka marginalerna blir. Detta är ett evig tjat på alla middagar och möten med bekanta. Hur att göra för att inte behöva svara?

Svar: Visst är det märkligt med all denna nyfikenhet och mystiska behov av att rota i andras byrålådor!

Din fråga är i samma genre som många, många andra – alla skiljer sig åt i detaljer men är i grunden densamma: hur mycket pengar tjänar du?

Det är bedrövligt, pinsamt och givetvis gravt ouppfostrat att fråga på det sättet – till skillnad från en vänligt intresserad fråga av typen ”är du nöjd med marknaden?” eller ”har du hört att …(någon nyhet i företagsbranschen)?” Alltså sådana frågor som inte gör att du förväntas uppge summor utan kan svara allmänt om du vill, utan att behöva gå in på detaljer i din verksamhet.

Men ”hur mycket säljer du för?” osv är enbart drulligt. Den metod du kan använda är att svara synnerligen löst på gränsen till obegripligt, ungefär ”ja du, det vet jag inte riktigt men något är det såvitt jag minns” eller på frågan ”vilka kunder?” svara ”affärshemlighet du vet!” eller hur många anställda ”ojojoj, jag kan inte räkna dom alla” och så vidare.

Fortsätter frågorna att komma så fortsätter du att svara lika oprecist. Och blir det riktigt tjatigt kan du till slut säga ”nämen nu låter det som om du vill köpa mitt företag, men det är inte till salu!”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (36)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 36

Man får väl förmoda att FS startat sina företag av intresse. Då vore det väl närmast oförskämt av omgivningen att inte alls fråga något om hur intresset utvecklas. Jämför med någon som satsar på en hobby eller sport, och ingen visar intresse för hur det går.

Anonym, 09:09, 27 november 2014. Anmäl

Håller delvis med de som tycker att "man inte får prata om någonting", för mig får man fråga en hel del, bara man inte tjatar och "kräver" svar. Är det så svårt att märka att den andra svarar kort/undvikande och börja prata om något annat? Och om att många är "kränkta" - med rätt eller orätt - kan man inte använda andra ord, ledsen, sårad, nedvärderad så kanske inte så många skulle reagera? Det kanske är ordet somliga reagerar mot!

Anna Panna, 10:57, 26 november 2014. Anmäl

- Skulle du vilja åka på rymdsemester? - Nä ..... ...... .... -Och bilen går bra?

Anonym, 09:36, 26 november 2014. Anmäl

Håller med de som anser att det inte finns något att prata om längre. Visst kan jag svamla på som Katla tycker men det hjälper föga om jag vill lära känna en männsika. Även om jag skulle kunna ställa de frågor som FS tycker är besvärande så är det bara som konversation, jag skulle inte ödsla tid på beräkningar för att få ut på kronan vad FS tjänar. Instämmer också i med att folk borde vara mer öppna med sina löner, på så sätt kan vi på en arbetsplats hjälpas åt att höja lönen. Idag tiger alla och man får inte fråga, vilket bara gynnar arbetsgivaren. Jag är extremt trött på alla kränkta människor, vi har väl för lite riktiga problem i det här landet och folk har för mycket tid för att grubbla över hur de blir bemötta. Hur bemöter de själv andra, vad talar de om, är cirkeln sluten att alla kränker alla?

Frk, 09:30, 26 november 2014. Anmäl

Alla ämnen verkar vara känsliga i dag och det finns inte mycket man kan fråga om, förutom möjligen vädret, om man inte ska göra fel. Kanske är det faktiskt inte så att fs:s vänner snokar, kanske är de, som Leif skriver, intresserade av hur det är att ha eget företag.

Petra, 07:59, 26 november 2014. Anmäl

Kan inte förstå de som inte tycker det finns något att prata om längre med risk för att såra någon. Det finns ju massvis! Vad är din senaste favorit-bok/film/musik/färg/krog/restaurang/pjäs/spel/stad/frukt? Skulle du vilja åka på rymdsemester? Vilket epok skulle du besöka om du hade en tidsmaskin? Vilket djur skulle du vilja vara? Vad var ditt drömyrke som liten? Det har inget med religion, politik eller ekonomi att göra. Var inte så förbenat tråkiga!

Katla, 20:37, 25 november 2014. Anmäl

Toppensvar av @Leif. Det är väl precis så där det är och man får säkert de vettiga svar man önskar få när man pratar med Leif. Dvs privatekonomin är ointressant eller förvirrat svammel. Visst är vi många med drömmen om att starta eget men kanske inte riktigt törs.

Mmmm, 15:11, 25 november 2014. Anmäl

Re Leif:verkligt bra beskrivning av hur det funkarr, bra skrivet.

Anonym, 14:53, 25 november 2014. Anmäl

Anonym, 13:54 Jag förstår precis varför man frågar en egen-företagare om det är lönsamt. Om man funderar själv på att starta upp något inom samma område, så är research alltid bra. Personlig information är alltid den bästa. Om företagaren inte vill ge någon information pga eventuell konkurens, är det väl upp till var och en.

Anonym, 14:35, 25 november 2014. Anmäl

Det kunde ju iofs vara kul om man frågade alla vad de tjänar. Då kunde man börja diskutera på riktigt vad som värderas. Men där är vi inte, så jag förstår inte varför man frågar en egenförestagare om hur lönsamt det är. Det är väl mycket intressantare vad de gör? Det finns massor med saker där ute som vi inte ens visste fanns. Folk brukar bli glada om man är nyfiken på riktigt och frågar om själva verksamheten. Och vad mycket nytt man får lära sig! Funkar särskilt bra med "svårkonverserade" för när de pratar om sådant de kan brukar de slappna av.

Anonym, 13:54, 25 november 2014. Anmäl

Vinfiness?

Fråga: Vid en middag snurrande festföremålet vinglaset ideligen vid varje klunk, så att innehållet nästan åkte ut över glaskanten.

Personen är sommelier, så det var kanske ett sätt att ”show off”.

Jag tyckte som gäst att det var irriterande. Vad säger etikettsreglerna om detta uppförande?

Svar: Ack så fånigt! Lika lite som att sörpla och dofta håller man på att snurra glaset som en professionell vinprovare. Detta gör man endast vid en tillställning som är specifikt till för att prova vin. Jämför med att dissekera fisk- eller köttbiten i detalj och notera marmorering och struktur och kanske till och med lukta på den – hu så ohövligt!

Däremot kan du som gäst inte säga ett dugg om detta, bara fnissa lite invärtes över den i sig rättså oskyldiga larvigheten. Att diskret vrida sitt vinglas en aning och se beundrande ut är okej, men naturligtvis  inte att snurra glaset så att vinet nästintill skvalpar ut.

Nu var det ju festföremålet, skriver du, som snurrade glaset så vildsint, och vederbörande kunde väl få visa sina yrkestalanger på sin festdag. Men det hade varit mer elegant att inte göra det på det sätt du beskriver.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (32)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 32

Är det verkligen passande att kommentera vad en utbildad sommelier gör med sitt vin glas? Han vet nog hur man ska handskas med ett glas på bästa sätt.

VonKarl, 10:36, 28 november 2014. Anmäl

Tycks vara lite mindre trams i Frankrike runt mat och vin.

Savoir vivre, 23:59, 26 november 2014. Anmäl

Cajsa: Jag äter och dricker allt, och mycket dessutom. Så kräsen är jag faktiskt inte. Däremot försöker jag vara ärlig inom socialt acceptabla gränser. Och en bedömning gör nog alla. Vill man inte bjuda mig på middag mer så får man låta bli helt enkelt. Då stannar jag hemma och har trevligt ändå. Då slipper man också träningsvärk i käkmusklerna av alla falska leenden man annars måste klistra på.

HeresyX, 16:32, 26 november 2014. Anmäl

HeresyX: det är alltid trevligt med beröm från gästerna när man har ansträngt sig. Det jag vänder mig mot är att du verkar göra en "bedömning" av maten och vinet. Du verkar kräsen, folk som känner dig skulle ju aldrig bjuda dig på äcklig mat och vin som luktar illa. Om du är tyst eller diplomatisk vid en bjudning så vet värdpersonen vad klockan är slagen.

Cajsa, 10:30, 26 november 2014. Anmäl

Cajsa: Man måste inte doppa näsan i maten för att känna dofter. Dessutom skulle mina glasögon då bli immiga. Om värden uppenbart har ansträngt sig så kommenterar jag nog med "Wow, vad fint, det luktar fantastiskt!" eller något liknande. Och ja, om det är ett vin jag gillar säger jag det och lovordar valet. Om maten luktar illa eller vinet är äckligt håller jag tyst, eller svarar diplomatiskt på förfrågan. Jag råkar vara intresserad av mat (men inte alls kräsen), vilket de som känner mig vet om. Tycker snarare det är ohyfsat om man inte berömmer matlagarens insats.

HeresyX, 09:45, 26 november 2014. Anmäl

Förlåt HeresyX, menar du att du på en privat middag i ett privat hem böjer dig över maten på tallriken och sniffar in lukten innan du börjar äta? Sitter du också och bedömer kvaliteten på vinet så att värdpersonerna märker det? Om det då inte passar dig så hoppas jag att du har ett pokeransikte eller är en god skådis. För mig låter det beteendeet pretentiöst och ouppfostrat.

Cajsa, 07:26, 26 november 2014. Anmäl

@Annan, 23:46 Personen i fråga är sommelier vilket är beteckningen på en vinkypare, dvs en person som ansvarar för vinet på en restaurang och därmed en person med utbildning långt utöver helgkurs.

Anonym, 16:06, 25 november 2014. Anmäl

Må så vara att det ständigt upprepas att en middagsbjudning utförs för samvarons skull, men nog måste man väl få "anstränga" sig för att uppskatta maten och drycken? Jag menar, om man serverar snabbmakaroner och falukorv med vodka till (för den sociala fyllan) så kan man väl strunta i att dofta. Men om någon har gjort en schysst sås och serverar ett ordentligt vin till är det ju nästan en förolämpning om man *inte* luktar på maten och smakar på saker... Annars kan man ju servera en 145 kronors-box Casillo de Gredos med färdigkopplad slang - då kan man varken se eller lukta på vinet. Slipper därmed besvär med folk som njuter av förtäringen.

HeresyX, 09:55, 25 november 2014. Anmäl

@Annan, 23:46. Så kan det nog många gånger vara, men knappast denna då ju personen tydligen är sommelier. Det blir man väl knappast på en helg. Ibland är det klokt att först läsa frågan innan man kommenterar.

Anonym, 07:21, 25 november 2014. Anmäl

Folk har lyckats dricka vin i tusentals år utan att behöva uppvisa något slag "jag-har-varit-på-helgkurs-och-lärt-mig-allt-om-vin (whisky/choklad) och-har-plötsligt-fått-en-synnerligen-väl-utvecklad-gom. (fast jag i ett blintest knappt kan skilja på rött eller vitt). Suck!

Annan, 23:46, 24 november 2014. Anmäl

Utseendefrågor?

Fråga: Jag såg att en liknande fråga har ställts tidigare men jag tänkte gå lite djupare på vad man kan svara. Det handlar om man har ”modifierat” sig på något vis. I mitt fall brukar jag en gång om året lägga lite in fillers i mina läppar eftersom mina läppar naturligt är så otroligt tunna. Det blir ingen ”duckface” utan en normal läpp. I början blir det ju en extra svullnad som successivt lägger sig.

Folk ska hela tiden fråga ”har du gjort något med din mun”? Jag blir väldigt irriterad för jag vill inte att folk ska fråga; jag vill hålla det för mig själv. Numera säger jag bara ”nej jag vet inte vad du pratar om” men hur markerar jag tydligt att det inte är okej att fråga/kommentera? Om jag agerar väldigt ”skyddande” blir det ju uppenbart att jag gjort något, tänker jag. Vissa fortsätter dessutom fråga, som min egen mamma ”ja men något har du ju gjort, vad har du gjort!”, eller ställer sedan samma fråga två månader senare: ”har du gjort något med din mun?”

Jag blir tokig!

Likadant ska ju alla alltid fråga om man har löshår. Ibland har jag det, ibland inte. Men folk ska pilla och ta i håret och kolla och fråga. Jag vill bara att folk inte ska fråga om jag har löshår eller ej. Men jag kan ju inte säga ”nej” när det ibland är uppenbart tjockare och folk som känner mig vet hurdant hår jag har normalt. Dessutom syns ju fästena ibland och då vill jag inte ljuga folk upp i ansiktet.

Finns det någon artig fras som kan markera ”hit men inte längre” på ett okej sätt utan att det blir ”uppenbart försvar” och utan att ljuga för mycket?

Svar: Det är vanligt men gräsligt oförsynt att försöka ta reda på, lika med snoka i, andras privatsaker. Dina förändringar i ditt utseende ska du få göra utan omgivningens frågor om du inte frivilligt vill berätta. En sak är en vänlig uppmuntran ”du ser jättebra ut!” Då kan du, men bara om du vill, säga ”tack, jag har gjort en liten förbättring, visst blev det bra”. Eller bara säga ”tack, kul att höra.”

Men de frågor du beskriver kan du lugnt besvara bort i tok. Säger någon ”vad har du gjort med din mun?” så säger du ”har du en ny tröja?” Eller ”så fin du är håret.” Eller ”var lunchen bra idag?” Eller vad som helst, som inte alls är ett svar på den oförsynta frågan.

Fortsätter frågaren att fråga så fortsätter du att svara med något helt annat ”i går såg jag filmen xxx och den var usel/jättebra” eller ”tänk att nattågen ska sluta gå i Europa.”  Du förstår vad jag menar, prata om något annat så tydligt att frågaren fattar att här är det stopp. Då har du inte varit ohövlig men inte heller behövt nagga din integritet i kanten.

Du behöver inte försvara det du har gjort, det är din ensak och du är vuxen och bestämmer själv. Du ska naturligtvis inte ljuga. Men det är samtidigt så oförskämt av andra att fråga om ditt utseende att du inte har någon anledning att artigt och sanningsenligt besvara deras frågor.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (69)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 69

Mims: Om det är en god vän - inte BARA "din absolut bästa vän i världen" bör du nog bry dig om ifall någon har en skada, det är INTE ok att nonchalera någon som kanske råkat ut för att bli misshandlad! Det är inte "nyfikenhet" utan kallas att bry sig om andra. Du kanske kan rädda liv, om det är allvarligt. Och är det en olycka, så märks det nog genom vad personen svarar! Att frågorna kanske bli irriterande får en ta, en vet i alla fall att den andre bryr sig om en.

MG, 00:50, 4 december 2014. Anmäl

REx, 14:05, Om någon kommer med blåmärken eller blåtira kan du undra precis hur mycket du vill - men det är oerhört otrevligt och oartigt att fråga. Du får leva med din nyfikenhet. Om det är din absolut bästa vän i världen kan du kolla. För alla andra med en blåtira är du en i mängden av trehundra irriterande pers som inte har med ens blåtira att göra. Om allt är ok är det irriterande, om allt INTE är ok.. vad har du tänkt att göra åt det? Det är rätt otroligt att folk faktiskt tror "jag är nyfiken" betyder "det är ok att fråga". Det är det inte.

Mims, 15:46, 2 december 2014. Anmäl

@Helena: Jo, det är lika dumt. Kanske ännu dummare.

TGV, 08:00, 28 november 2014. Anmäl

Marre: visst kan det vara så att de betalar för en funktion som de inte behöver. MEN - då FINNS funktionen i alla fall där, OM de skulle behöva den... Det är inte LIKA fånigt som att betala enbart för ett märke eller ett mode.

Helena, 16:46, 27 november 2014. Anmäl

Om någon helt plötsligt kommer med en fläskläpp så är det fullt naturligt att man undrar. Känner man en person så ser man normalt denna typ av förändringar. Om någon kommer med ett blåtira eller blåmärken så vill nog de flesta kolla att allt är ok.

REx, 14:05, 27 november 2014. Anmäl

@Helena 10:38: du tror inte att folk köper svindyra dykarklockor och "funktionsplagg" i samma statussyfte som Gucci- och pälsköpare? Du tror att folk i innerstan eller fina villaförorten betalar 800 000 för en fyrhjulsdriven SUV i terrängutförande för att de behöver en sådan bil av praktiska skäl?

Marre, 13:21, 27 november 2014. Anmäl

Visst är det irriterande när folk inte tar det för naturligt :D. Vet av egen erfarenhet att just med extensions är det farligt lätt att börja inbilla sig att de är ens egna.

Cicci, 19:13, 26 november 2014. Anmäl

@också ensamstående förälder.....: Like! :-)

Annan, 23:36, 24 november 2014. Anmäl

Håller med Helena - och GW! PS: Ett tips tlil Ulrika: gucciklockan blir snyggare om du slänger av dig offerkoftan...

också ensamstående förälder som är offentliganställd och understundom lite lätt utschasad, 23:23, 24 november 2014. Anmäl

@Ullrika 8:42: Där kom det! Det "utsjasade småbarnsförälder/livspussel-kortet" Nej. Du är inte värd lyx bara för att du (som alla folk i alla tider) jobbar. Nej, det blir inga intjänade lyxpoäng för att du (som andra) tar hand om dina barn. Nej, bara för att livet suger ibland är det inte ok att gynna kriminella nätver eller en pervers skönhetsindustri, som bygger på att spela ut kvinnor mot varandra. Och om du ändå gör det, så kan du inte lägga munkavle på omgivningens kritik. Tänk lite längre. Because you're worth it.

GW, 18:08, 24 november 2014. Anmäl

Tacksvar?

Fråga: Jag är en 24-årig tjej som arbetar från och till inom äldreomsorgen, närmare bestämt hemtjänsten, där jag tillbringar merparten av arbetstiden i människors hemmiljö. Jag älskar mitt jobb och uppskattar verkligen den kontakt jag får med människorna som jag arbetar med och hos.

En fråga som jag brukar fundera över är hur jag på bästa sätt bemöter deras ”tack för hjälpen”, utan att det blir för personligt.
Några gånger har jag, av ren vana från andra sammanhang, sagt något i stil med ”det var så lite så”, men jag upplever ofta att det inte alls passar i situationen eftersom det man hjälper dessa människor med inte alls är en liten sak för dem, det kan nästan kännas lite nonchalant. Andra gånger har jag svarat med ”tack själv”, men det kan kännas lite väl personligt då det trots allt handlar om en utförd arbetsuppgift, ibland av ganska intim karaktär, även om jag är tacksam för det förtroende jag får av dem. Det bästa jag kommit fram till hittills är något i stil med ”det gjorde jag så gärna”, eller att försöka hinna först med att ”tacka för idag”. Jag undrar om Magdalena har några bra råd för hur jag på ett snyggt och proffsigt sätt kan uttrycka mig i dessa situationer utan att de blir för personligt eller för stelt?

Svar: Det du redan brukar säga, ”det gjorde jag så gärna” är en perfekt respons på ett tack för något slags service.

Eller ”jag är glad om du är nöjd.”

Det man ofta säger om sin egen insats när man har utfört något hjälpande, är sådant som ”det var ett nöje för mig” eller  ”ingen orsak” – men ingetdera passar i din situation. Som luttrad folkvettsexpert blir jag glad över att du resonerar om detta på ett så bra och omtänksamt sätt. Och det är likaså bra att du inte tänker säga det nu så vanliga ”inga problem”!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (55)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 55

Re Linnea:glad man blev av din kommentar. Fantastisk inställning. Hoppas du fortfarande jobbar inom äldreomsorgen när det blir dags för mig.

Sert förr, 17:27, 27 november 2014. Anmäl

Intressant fråga! Jag jobbar också inom äldreomsorgen och brukar bemöta de som tackar med "det var det lilla!" och har aldrig funderat på hur det emottas. Det viktigaste är kanske är att uppmärksamma att någon tackat, och HUR en säger det. För min del innebär "det var det lilla" att det faktiskt var det, hur stort det än upplevdes av den andra parten, eftersom deras glädje över min hjälp gör det lätt och roligt.

Linnéa, 12:55, 27 november 2014. Anmäl

En nöjd som du har haft trevligt med och som tackar för det kommer inte att bry sig om vad du svarar. Om du får ett tack för väl utfört jobb i tjänst är varsågod ett utmärkt svar. Om de inte tackar är det också okej, för det är mitt jobb. Har över 15 års erfarenhet i hemtjänst.

E, 23:02, 26 november 2014. Anmäl

För att återgå till FS:s fråga - vad sägs om "roligt att kunna hjälpa dig"?

Anna Panna, 20:46, 25 november 2014. Anmäl

Och jag håller med dig, Mmm, det svar du fick var en ordentlig överreaktion och underligt formulerat. Och nej, le i mjugg åt en vän är inte hyfs, bara taskigt.

Anonym, 16:25, 25 november 2014. Anmäl

Hållar verkligen med både @plupp och @sett förr. Jag har klippt ur en del av svaret jag fick i Vinfiness:"Kom ihåg att du är anonym, till skillnad från vad jag är, och ingen kan därför flina åt dig och säga ”hahaha, Magdalena snäser åt Mmm.” Jag har läst detta flera gånger och förstår helt ärligt ingenting. Tar tacksamt emot en förklaring. Det jag hade i tanken när jag skrev min kommentar är den värdegrund man har när man kallar folk fåniga och skrattar i hemlighet. Personligen tycker jag inte att det är hyfs att lära ut oavsett om folk i allmänhet sen gör det själva eller inte. Och det var verkligen inget påhopp utan en undran.

Mmm, 09:02, 25 november 2014. Anmäl

Verkligen ALDRIG personangripit MR skall det vara

Sett förr, 08:25, 25 november 2014. Anmäl

Plupp:återigen tack, du förstod precis. Jag har kanske kommenterat här tio gånger, oftast med undring av typ inga problem, några gånger protesterat men verkligen personangripit MR vilket hon antyder. Problemet är att hon uppfattar mycket som påhopp och dessutom retar upp sig så att hon är oförskämd mot dem hon uppfattar som "belackare", se hennes svar i Genustjat t ex. Jag tycker det är paradoxalt i en hyfs & stilspalt. Gärna mer humor, tror MR skulle vinna på det själv att inte svara så "syrligt"

Sett förr, 08:24, 25 november 2014. Anmäl

#Magdalena, och för att förtydliga: det är alltså ditt svar att "Inga problem" inte är ohyfsat utan att "det är er tolkning och den får ni analysera själva", som jag tycker är syrlig. Det får ni analysera själva? Vad menas med det? Jag tycker inte alls det var en märklig tanke nämligen, att anta att anledningen till att du inte gillar "Inga problem" är att det skulle vara ohyfsat (eller stötande, som Vedhuggarn skrev), eftersom den här spalten handlar om det.

Plupp, 22:49, 24 november 2014. Anmäl

#Magdalena; det exempel jag reagerade på denna gång var kommentarerna från Sett förr 08.19 och Vedhuggarn, 10.09 20 nov, och ditt svar till dem. Dessa uppfattar åtminstone jag som ärligt menade, trevligt ställda frågor. Jag vill återigen betona att jag också tycker du gör rätt som fräser ifrån, sarkastiskt eller ej, till dem som varit otrevliga.

Plupp, 22:39, 24 november 2014. Anmäl

Sengångare?

Fråga: Hur ska man göra med en vän som aldrig har ”vett” att gå hem? Vad ska man säga utan att såra personen i fråga?
Detta gäller inte alla vänner, men enstaka. När man har bjudit personen att komma på eftermiddagen på kaffe och att stanna på tidig middag kl 18.00. Om personen då har kommit cirka 14.30 och inte går hem förrän cirka 22.30 på kvällen kan det bli ganska tröttsamt, speciellt om personen är väldigt pratsam hela tiden.

Finns det några etikettregler i dessa sammanhang? Borde inte personen ifråga förstå  – och inte ta för givet att man får stanna så länge man själv känner för det?

Visst kan man stanna ett tag efter kvällsmaten, men det tar ju inte 3.5 timmar att äta enkel mat!

Hur ska jag agera eller vad säga utan att såra och riskera vänskapen?

Svar: Det finns ganska många som tror att ju längre de stannar på en bjudning desto artigare är de mot värdpersonerna. Det bästa när man har en sådan gäst är att säga från början, alltså redan vid inbjudan, ungefär ”välkommen på kaffe halv tre, så fortsätter vi med middag klockan sex, och stänger kalaset klockan åtta”. Då vet gästen vad den har att rätta sig efter.

Om detta inte fungerar måste man som värdperson själv ta itu med problemet, och säga vid åttatiden när maten är uppäten något åt det här hållet ”ja, det har verkligen varit trevligt att ha dig här, men nu börjar det bli dags för mig att ordna till det för morgondagen”.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (30)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 30

Bjud på kaffe två timmar (eller vad du tycker är lagom) innan du ska iväg på någonting. Mycket lättare att bryta om man har en tid hos frissan, ska med barnen till basketträning etc.

Anonym, 11:35, 28 november 2014. Anmäl

Hu med gäster som stannar så länge. Jag brukar utgå från att man inte stannar över flera måltider om det inte bjudits till det. Annars har man ju liksom flyttat in som under en helgvisit eller sommarsemester. En eftermiddagsfika får i min värld inte vara längre halvannan timme. EM-fika med familj och släkt kan vara två-tre timmar men inte över nästa måltid. Vardagsmiddag är det oförskämt att stanna kvar en minut efter kl 21. Och en god värd ser till att helgens finmiddagsgäster är kvar efter klockan elva men i säng före midnatt.

Primus, 10:01, 26 november 2014. Anmäl

Har nog lite med olika familjers interna kultur. I min familj kan man besöka varandra på en timmes fika. En väninna till mig och hennes familj tycker inte det är lönt att träffas om man inte kan umgås minst tre timmar. Blev bjuden på kalas när ett av hennes barn fyllde år. Började vid 16, mat serverades 18, kaffe o tårta kom fram runt 20.30. När jag straxt e 21 sa jag skulle gå hem så sa hon "men du ska väl inte gå redan..." Folk har helt enkelt olika uppfattning om hur man umgås. Ibland är det bara okänsla för vad som är passande, ibland är det en familjekultur - hur man fått lära sig att det ska va.

Anonym, 00:06, 23 november 2014. Anmäl

Skippa middagen och säg som min släkting som bor i gnällbältet, det blir baaara kaffe.

Anonym, 14:02, 22 november 2014. Anmäl

Säg bara åt människan att gå hem. Jag hatar att behöva linda in allt man egentligen vill säga i massa social bomull för att inte verka otrevlig.

Anonym, 23:14, 20 november 2014. Anmäl

Om man är orolig för att gästen ska ta illa upp om man säger att det är dags att avsluta, kan man väl inleda med "Hoppas du inte tar illa upp, men jag börjar bli trött nu, det är ju en dag i morgon också. Jag tror jag måste börja tänka på refrängen..." Då kan väl ingen ta illa upp, och inte ens den trögaste gäst missförstå?

HR, 18:42, 20 november 2014. Anmäl

Maria, 14:36, jag har en likadan vän. Vi ses ofta någon vardag och jag somnar normalt gärna vid tio men människan förstod inte minsta vink om hur trött jag var. Så vid frågan om vi skulle ses började jag svara att jag numera är så kvällstrött så jag orkar inte med något efter kl. 20.00 då hade jag marginal fram till nio då jag tyckte det var lämpligt att avsluta. Eller att om jag bjöd in så frågade jag om vi kunde ses mellan t.ex. kl.18-20 och att jag därefter var för trött för längre umgänge. När det någon gång blev senare svarade jag nästa gång att jag inte kunde eftersom det har en tendens att bli sent och jag blir trött, Det fungerade och vännen förstod nästa gång att det behöver avslutas i tid. Jag håller med Magdalena, tydlighet kring hur man som värd vill ha det är det bästa.

AA, 18:27, 20 november 2014. Anmäl

Detta problem känner jag igen. Har en nära vän som vill hälsa på helst en gång under veckan (mån-tors) och stannar då till ca 22. Ibland går hen lite tidigare, ibland blir det vid 23. Jag går upp tidigt på mornarna och går i vanliga fall och lägger mig vid 22. detta vet hen om. Jag kan inte gå och lägga mig direkt när gästen gått hem utan vill hinna varva ner lite och göra mig i ordning. Jag försöker helt enkelt styra umgänget så vi inte är hos mig så ofta på vardagarna, det känns som enda sättet. att folk inte kan lära sig respektera att man går hem i tid så man slipper bli hemskickad!

Maria, 14:36, 20 november 2014. Anmäl

Irene, precis som signaturen annan Camilla nämnt så finns det verkligen ingen anledning att bli irriterad att folk kommer i tid, dvs på det angivna klockslaget. Det är du som anger tiden och var glad att dina gäster respekterar detta. För du begär nog lite väl mkt av dina gäster att de ska läsa dina tankar att du personligen håller på den akademiska kvarten.

Deborah, 10:54, 20 november 2014. Anmäl

Bjud bara hem vänner med humor och "högt i tak". Då kan du faktisk säga: Nej hördu, nu är jag trött, ska du inte gå hem snart!"

GW, 10:43, 20 november 2014. Anmäl

Knivgåva?

Fråga: Tänkte bara fråga om man kan ge bort en jaktkniv i födelsedagspresent?
Detta till en man vars största intresse är jakt.

Svar: Visst – om du samtidigt som du ger kniven säger ungefär ”får jag be dig betala för den, en krona tack, för att kniven inte ska skära sönder vår vänskap.”

Det är gammalt skrock som är kul att hålla kvar, tycker jag!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (48)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 48

Knivar är ingen speciellt trevlig gåva tycker jag, ens till någon som jagar.Dessutom köper de förmodligen helst sånt själva.

Anonym, 20:39, 21 november 2014. Anmäl

Är inte skrockfull men en kul detalj är att de knivar fr. Sverige vi fick betal en krona för sedan länge är hemmets favoriter.( Gäller Moraknivar samt mycket gamla köksknivar -ej rostfria- men aj vad skarpa de förblir).

Savoir vivre, 00:07, 21 november 2014. Anmäl

@anonym 01:54, avundsjuk på dem som har mer händelsefulla liv än du?

Anonym, 17:07, 20 november 2014. Anmäl

Det finns väl ingen anledning att dra in häxprocesserna och religionens allmänna farlighet bara för ett oskyldigt skrocks skull. Att betala för en skänkt kniv är ju jämförbart med att inte lägga nycklar på bordet, eller inte gå under en stege. Ingen blir bränd på bål för en sådan sak.

Hm, 13:02, 20 november 2014. Anmäl

Thorbjörn, Du måste skilja på religion och kyrka. Även kyrkan och dess representanter har många gånger tillämpat vidskepelse i syfte att befästa sin makt, istället för att tillämpa budskapet i religionen.

Stefan, 18:51, 19 november 2014. Anmäl

Debatten börjar närma sig den om Du/Ni häromveckan, i den bemärkelsen att ett antal (förmodligen något äldre) personer redogör för egna minnen och erfarenheter, och några (förmodligen något yngre) säger att de inte har hört talas om fenomenet. I detta fall dock om något helt oviktigt: ingen far/mår egentligen illa av att traditioner glöms bort (även om det kan vara litet synd att allt från 1900-talet bedöms som gammalt och dumt).

Dq, 11:37, 19 november 2014. Anmäl

@Stefan, 21:49 - Häxprocesserna kan man tacka kyrkan för och inte vidskepelsen. Med andra ord, vidskepelse och skrock ställer till med färre problem än religiositet,

Thorbjörn, 09:38, 19 november 2014. Anmäl

Saxar och knivar är alltid lite "tveksamma" presenter enligt gammal sedvänja. En trevlig gammal tradition är att om men ger en plånbok eller spargris i present så ska det ligga en "drag-slant" i - en slant så drar till sig andra slantar!

Katarina, 08:26, 19 november 2014. Anmäl

Måste vara någon annan som skriver i Helenas namn, hon har ju upplevt allt annat i denna spalt, så varför nu inte detta?? ;-) Sånt här gammalt skrock kan faktiskt vara kul, alla vet ju att det inte händer något om man nu skulle ge bort en kniv utan att betala för den. Och man ger ju inte precis bort knivar dagligdags. Att däremot säga prosit varje gång nån nyser borde däremot avskaffas bland vuxna.

Anonym, 01:54, 19 november 2014. Anmäl

HR, 21:51, 18 november 2014 m fl: Jag orkar inte argumentera mer! Nästan alla kommentatorer här missuppfattar ju allt som andra skriver, oftast med avsikt, ibland (som i ditt fall) för att ni inte har förmåga att ta till er ett enkelt logiskt resonemang.

Calle, 22:31, 18 november 2014. Anmäl

Tärnplikt?

Fråga: Min bästa vän har bett mig att vara brudtärna på hennes bröllop, vilket jag känner mig mycket hedrad och glad över. Men vilka är egentligen en brudtärnas uppgifter? Hur bör en brudtärna klä sig? Vad bör jag tänka på om jag anordnar en möhippa?

Svar: Sätt dig ner med den blivande bruden och gå noga igenom vad hon förväntar sig av dig. I grunden är en brudtärna endast brudens uppvaktning under vigseln och ska därför inte ”behöva” göra något annat än att gå efter bruden in i vigsellokalen och ut ur den. Men många tänker sig att brudtärnan ska ta emot svaren på inbjudningar, ordna skjuts efter vigseln till festlokalen, skaffa musik till festen osv. Ingetdera är något som ingår naturligt i brudtärnans uppgifter.

Många brudar vill också ha sin tärna som sällskap från tidig morgon på själva bröllopspdagen. Allt sådant måste du diskutera med den blivande bruden, och inte ta på dig något mer än du verkligen vill själv. Alltför många brudtärnor har skrivit till min spalt och varit förtvivlade för att de har fått fungera som obetald arbetskraft åt brudparet. Så är det säkert inte i ditt fall, men du måste som sagt komma överens med bruden om vad hon vill och vad du klarar av.

Klädseln ska du också stämma av med bruden. I svensk tradition har en tärna inte vit klänning och inte svart. Urringat, ärmlöst och baraxlat är olämpligt för alla kvinnor i en kyrklig lokal. Din klänning ska stämma någotsånär med klädkoden för festen, är den exempelvis Kavaj ska du inte ha golvlång festklänning bara för att bruden förmodligen har det.

Möhippan brukar bli brudtärnans uppgift. En sådan kan ju ordnas på oändligt många sätt, men jag får ofta mejl från kvinnor som har tvingats in i möhippor som har kostat dem massor av pengar, vilket de inte har haft råd med. Så håll hippan på en låg prisnivå, och hitta inte på så kallat skoj som blir förnedrande för bruden, hon ska få minnas sin möhippa som en glad och rolig kväll med de närmaste ungefär jämnåriga väninnorna som ska vara gäster på bröllopet.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

Anna: tror det kan bero på att människor är stressade helt enkelt. Man hinner o orkar inte engagera sig i allt Jag kommer ihåg när jag var i den perioden av livet, att jag var bjuden på antingen möhippa, bröllop, barndop, 25- eller 30-årsfest eller annan stor fest nästan varje lördag. Nej, jag överdriver inte! Och på vissa av dessa fanns det även önskemål om att jag skulle hjälpa till på olika sätt. Detta vid sidan av studier, jobb, hushållsarbete och mot slutet av den perioden även egna barn. Någonstans slutar man att bry sig om ifall folk tycker man är nonchalant när man inte hjälper till med allt som önskas.

Anonym, 01:40, 21 november 2014. Anmäl

Jag trodde möhippor var något förlegat som vuxna människor inte ägnar sig åt i dag. Förr symboliserade den att bruden firade att hon äntligen blev gift, medan brudgummens svensexa var ett sorgligt avskedstagande av det fria livet med kompisarna. Olika perspektiv, alltså. I dag fortsätter väl både brud och brudgum förhoppningsvis att festa med sina kompisar även efter bröllopet - och ingen har blivit personlighetsförändrad.

Karin, 12:20, 19 november 2014. Anmäl

Bra tips nedan, det är jättebra att få hjälp med planeringen. Jag har planerat en möhippa själv en gång, ingen annan var (tyvärr) intresserad av att engagera sig. Skickade kontinuerligt ut mail till samtliga om aktiviteter, priser etc och hörde knappt ett ljud från övriga inblandade förrän ett par dagar innan- när allt var bokat och klart. Då tyckte somliga helt plötsligt att vi inte skulle äta på restaurang, utan laga maten hemma osv. Irriterande med vuxna människor som beter sig på detta vis.

Anna, 11:31, 19 november 2014. Anmäl

Möhippa i form av superi på stan måste väl de flesta människor idag tycka är töntigt. Jag gillar möhippor av amerikanskt slag. Speciellt de som de har i Kalifornien.

Anonym, 07:56, 19 november 2014. Anmäl

Jätteviktigt att ordna en möhippa som passar bruden. Jag skulle inte uppskatta en massa alkohol, förnedrande utstyrsel och fjanta runt på stan. En picknick, grillkväll (om säsongen tillåter) eller liknande är mer min stil. Gör något som bruden kommer att vilja prata om efteråt. Blir man ombedd att vara tärna så bör man känna bruden tillräckligt väl för att kunna hitta lämplig nivå.

Anonym, 16:51, 18 november 2014. Anmäl

Håller med om att det är superviktigt att ta reda på vad bruden tänker sig att uppdraget ska innefatta, innan man tackar ja. Det kan bli så mycket besvikelser och svarta känslor annars. Detta gäller för övrigt i ännu högre grad om man får förfrågan att vara gudmor/gudfar. Även där kan förväntningarna gälla allt ifrån enbart en ceremoniell funktion i kyrkan, till ett 18-årigt engagemang där gudföräldrarna både ska vara med och se till att barnet fostras i den kristna tron på ett riktigt sätt, vara till allmänt stöd som extravuxna, samt påta sig att ta hand om barnet ifall föräldrarna skulle avlida innan det blir vuxet.

Helena, 14:36, 18 november 2014. Anmäl

Har varit på drygt 10 bröllop de senaste 8 åren och det har i princip alltid varit brudtärnan som startat möhippeplaneringen, men sen hjälps ofta flera åt. Mitt tips är att se till att ni blir 3-4 stycken som planerar möhippan och att ni tänker på kostnaderna samt vad den blivande bruden skulle uppskatta för aktiviteter (utan att fråga henne såklart, det ska ju vara en överraskning.).

Frk M, 12:00, 18 november 2014. Anmäl

Ett tips om möhippa... Se till så att man kan vara med på delar av möhippan. Dvs om man inte har råd/lust att vara med på förmiddagsaktiviteten kanske man kan vara med bara på eftermiddagen och/eller middagen. Och självklart betala därefter. Gäster på möhippor är ofta också olika bra kompis med bruden och vill lägga olika mycket pengar. Lycka till!

Emma, 08:31, 18 november 2014. Anmäl