Trend-hen?

Fråga: Jag har märkt att det i min bekantskapskrets (studenter) titt som tätt förekommer att man väljer att använda pronomenet ”hen” i stället för ”han” eller ”hon”. Jag har givetvis absolut ingenting emot att andra vill bli kallade för ”hen”, men jag själv känner mig inte alls bekväm med det.

Det är nog uppenbart för omgivningen att jag är en kvinna och jag ser ingen anledning att förneka det. Tvärtom tar jag ganska illa vid mig när någon, trots att de vet att jag är en ”hon”, säger ”hen”, då det känns som om de försöker förneka mig min identitet som kvinna.

Min fråga är alltså: Vad svarar jag om någon talar eller skriver om mig som ”hen” trots att de vet att jag är kvinna? Är jag lättkränkt som tar illa upp över ett litet ord? Mina bekanta tror att de gör en jämställdhetsinsats när de pratar så men jag tycker faktiskt att det motverkar målet om jämlikhet mellan könen.

Svar: Det enligt min personliga mening oftast helt umbärliga ”hen” har övergått från praktisk raritet till tjatigt modeord, och används tämligen urskillningslöst. Visst kan det vara behändigt när man inte vill eller orkar upprepande skriva ”han eller hon” eller ”vederbörande” – men vet man att den man talar med eller om är man eller kvinna så finns knappast någon anledning att säga eller skriva ”hen”. Gör det någon nytta? Vad signalerar det? Vem tjänar på det?

Som jag ser det är ”hen” överflödigt för det allra mesta och därvidlag bryr jag mig för en gångs skull inte om SAOL. Ordet är utmärkt för trans- eller intersexuella personer, alltså det tredje könet som för övrigt är erkänt av flera nationer, ännu inte Sverige. Övriga är hon eller han.

Men nu är det tjusigt trendigt med detta ”hen” tycker de som använder ordet trots att de vet vem de talar med eller om. Har de fattat den så kallade galoppen? Kanske en tidsfråga innan de som bör ha rätten till ”hen”, alltså de som tillhör det tredje könet, klagar på att heterosexuella har kapat det.

Däremot tror jag inte alls att de som kallar dig ”hen” har något slags baktanke som att förminska dig som kvinna – då skulle ju ”hen” lika mycket vara ett förminskande av männen.

För att bli av med detta benämnande som du ogillar föreslår jag dig att vara tydlig. Säg ”hördu, visst vet du/ser du att jag är kvinna, och då är jag hon.” Den angelägna hennaren säger kanske då ungefär ”jamen hen är ju så könsneutralt och jämställt” osv, och då säger du något åt det här hållet ”jag är inte intresserad av att vara könsneutral, jag är jämställd ändå; det behövs inte något hen för min del”.

Nej, du är inte lättkränkt. Du är normal, och enligt min uppfattning vettig.
Alla är inte det.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (164)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 164

@Alvar, Besserwisser. Det finns många varianter och språkliga märkligheter i dialekterna. Många gånger är de så säregna och (för skriftspråket) så grammatikaliskt felaktiga att de inte bör användas i skrift om man vill undvika icke avsedda tolkningar. Vi har i svenskan genusformerna maskulinum, femininum, neutrum och reale. Adjektiv böjs i vissa fall efter genus. Exempel på detta är Den lilla flickan, den lille pojken (semantiskt genus). Vi tänker dock oftast inte på det eftersom vi svenskan har väldigt få böjningsformer, t.ex. jämfört med de latinska språken, finskan eller ryskan. Vi slipper t.ex. att böja verben efter kasus. Den som studerat tyska vet vilket tragglande det innebär. Den som lärt sig portugisiska, spanska eller italienska vet hur knepigt det är att samtidigt behöva böja verben både efter genus, kasus och numerus. I svenskan böjs verben på samma sätt oavsett genus, kasus och numerus förutom i några gamla uttryck; Låtom oss bedja; Bortom sans och vett; I sinom tid; Androm till varnagel, m.fl. Jag är ganska säker på att jag inte har något att lära av dig Besserwisser, i vart fall inte på detta område.

Messerschmitt, 09:40, 3 mars 2015. Anmäl

Synonymer och nya ord är bara bra, och kreativa uttryck utvecklar, men språk går ut på att överföra ett budskap, och om inte avsändaren och mottagaren har samma uppfattning om orden, så blir det problem.

Anonym, 08:03, 3 mars 2015. Anmäl

@Besserwisser: Du har fel. Det finns rikligt med "genuina" (Äkta? Verkliga? Riktiga?) synonymer även i det svenska språket Man brukar dessutom mäta hur "rikt" ett språk är genom hur rikligt med synonymer som finns. Det är din tolkning att synonymer inte behövs eller berikar - inte min.

Annan, 07:24, 3 mars 2015. Anmäl

Messerschmitt, 15:44, 2 mars 2015: Läs kommentaren från Alvar, 17:51, 2 mars 2015.

Besserwisser, 07:01, 3 mars 2015. Anmäl

Annan, 16:18, 2 mars 2015: Det finns väldigt få genuina synonymer, de flesta ord med likartad betydelse har någon nyansskillnad. Ditt utnyttjande av begreppet "synonym" tolkar jag som att du inser att ordet är onödigt.

Besserwisser, 06:59, 3 mars 2015. Anmäl

Med reservation för att folk säkert redan kommenterat detta, orkar inte läsa 158 kommentarer, så låter det jättemärkligt att folk skulle kalla dig hen i din närvaro. Det är ju redan oartigt att säga hon eller han om en person som är närvarande, det rimliga är ju att använda namnet i det läget, eller du.

Ylva R, 22:43, 2 mars 2015. Anmäl

Man talar om hen i de fall man allmänt riktar sig till män, kvinnor och transpersoner, dvs i de fall där man inte känner till varken kön, person eller namn, och där orden den /denne /denna /personen/ inte räcker till (det vedervärdiga ordet 'vederbörande' ska vi bara inte tala om, det är så klossigt i kubik. Gick säkert bra för fyrtio år sedan) . Svårare än så är det inte. Att beteckna någon som man känner till namnet eller könet med hen är absurt. Blir så förundrad av många inlägg.

Lisa, 18:52, 2 mars 2015. Anmäl

Jag har nästan samma problem som FS, fast åt andra hållet. Många omkring mig envisas med hon även efter att jag sagt till dem att det gör mig obekväm eftersom jag inte är kvinna, att det är hen eller han (för dem som inte klarar av att ta det förstnämnda i sin mun) som gäller. Så FS, om du inte redan har gjort det, förklara vänligt men bestämt hur du känner när någon talar om dig som hen. Om de då ändå fortsätter är det rent respektlöst!

Jin, 18:05, 2 mars 2015. Anmäl

@Messerschmitt och Besserwisser: Jag fick en gång i tiden lära mig att "denna" är sveamål och "denne" är götamål. Det har m a o inte något med grammatikaliskt genus att göra. Det verkar däremot ha funnits ett behov av att kunna bestämma genus genom själva pronomet. Den användning ni diskuterar verkar har uppstått för ca 20 år sedan.

Alvar, 17:51, 2 mars 2015. Anmäl

Sara, 17:25, 27 februari 2015 Visst kan jag "kalla" transpersoner för hon eller han om de själva vill, men då hoppas jag andra är lika hövliga och kallar mig (och FS) som är och känner oss som kvinnor för henne/hon och inte hen. Även vi skall väl få välja? Intressant att det skiljer sig inom gruppen HBTQ- och transpersoner, inte lätt att hålla reda på allt! P.S JA, jag VET att språket förändras, men det är säkert några hundra år sedan vi fick ett nytt pronomen, det är nog det som folk reagerar på. Substantiv och adjektiv är en annan sak.Och varför är något bra bara för att det är "nytt"? Ibland är det bra med nya saker, men inte alltid, det är ju självklart tycker jag.

Anonym, 17:39, 2 mars 2015. Anmäl

Odöråtgärd?

Fråga: Jag är chef på ett mindre företag där en av mina anställda luktar väldigt mycket svett. En vass doft och det är ganska extremt. Hon luktar inte alltid på morgonen men framåt dagen blir det olidligt. Jag har nämnt det en gång men utan förändring.

De andra i personalen beklagar sig hos mig och jag förstår att det ligger på mitt bord att ta upp detta. Sånt här är alltid så svårt och jag undrar om Magdalena kan hjälpa mig med hur jag ska lägga fram detta.

Svar: En av de mest ömtåliga saker man kan meddela andra är att de luktar illa eftersom det i klartext betyder äcklighet. Tyvärr är det inte alls ovanligt att någon på en arbetsplats sprider en obehaglig lukt. Många inser inte att bristande tvättning av kropp och kläder åstadkommer en lukt som en stor majoritet uppfattar som äcklig, rentav snuskig. Du som chef gör helt rätt i att ta itu med detta, det är ditt ansvar.

Först måste du veta att det inte är en sjukdom hos denna person, vissa ohälsotillstånd kräver medicinering som skapar en viss lukt.

Du skriver att det är svettlukt som tilltar framåt dagen och det kan tyda på att personen inte använder deodorant (många anser att deodoranter är skadliga och vill därför inte använda sådana; men det finns annat att ta till, en saltsten bland annat).

Kalla in denna person någon dag när du har en halvtimme över, eller gå någonstans med henne där ingen annan hör och ser er. Säg milt och vänligt ungefär ”du märker det nog inte själv men faktum är att det kommer en tydlig svettlukt från dig och det är inte så trevligt, vad kan du göra åt detta?”

Hon kommer att bli sårad och ledsen, och kanske säger något om att hon inte kan hjälpa att det är så. Då säger du att du förstår, men kan det vara så att hon har syntetkläder, sådana kan skapa en instängdhet som ger svettlukt? Eller kanske hon har bytt diet som gör att hennes kroppslukt är stark? Ge henne alltså möjlighet att bortförklara lukten inför dig, hon kommer rimligen ändå att inse att hon måste börja tvätta sig bättre och använda deodorant för att andra ska stå ut med att vara i närheten av henne.

Om hon absolut inte vill ta till sig det du säger och hävdar att hon verkligen är noga med sin hygien osv, föreslå henne då ett läkarbesök för att få hjälp med denna odör – så att hon förstår att det är allvar.

Det finns ju faktiskt en möjlighet att lukten har en medicinsk orsak.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (33)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 33

Tycker inte man ska säga sånt rakt ut ö.h.t. till den det gäller. Prata om det i allmänna ordalag istället, eller fråga om det är man själv som luktar svett. Eller ta upp problem att få bort dålig lukt från kläderna i tvätten som någon skrev, vad som helst utom att säga det rakt ut. Kan aldrig komma något gott ut av det. Det kan som sagt bero på mediciner t.ex., antiöstrogen efter bröstcancer kan ge väldiga svettningar. Hon kanske är plågsamt medveten om detta redan och då är det rätt onödigt att strö salt i såren. Man kan skaffa handsprit på personaltoan och prata om att man själv svettas och brukar ta lite sånt, det funkar.

Anonym, 19:27, 3 mars 2015. Anmäl

Hade för längesedan en lärarinna i hemkunskap som bar ett slags förkläde i nylon som stank av inpyrd svett. En annan elev sade : "det luktar sk.. här" och jag svarade att det var fröken. Vilket hon hörde. Kostade mig i betyg. Stipendium i form av träslev fick hon behàlla..

Madame truc, 01:04, 2 mars 2015. Anmäl

Känsligt värre. Idag finns det deodoranter utan tillsats av aluminium, en metall som sägs orsaka demens och andra problem. Och hur enkelt är det inte att uppsöka toaletten och tvätta axelhålorna med hjälp av lite toa-papper och tvål. Problemet är bara att somliga människor inte besväras av sina egna odörer och struntar i vad andra tycker. På mitt förra jobb använde en arbetskamrat en och samma syntetskjorta flera dagar i rad och han svettats mycket. Problemet var att han låg till bra hos cheferna... En av mina forna arbetskamrater brukade sprida en oacceptabel lukt - på grund av svett, dålig hygien och skjortor i syntetmaterial. Eftersom han hade en stöddig attityd och var en vän till chefen vågade jag inte ta upp detta med honom eller chefen.

Anonym, 20:04, 1 mars 2015. Anmäl

Oslagbar deodorant är att helt enkelt pudra lite bikarbonat -hest av "finkornig" sort- under armarna. Och problemet är ur världen!

Madame truc, 23:38, 27 februari 2015. Anmäl

Om det finns en personalchef på företaget så borde det finnas klara rutiner för sådana samtal. Om inte, kan man kontakta jurist, inte etikettspalt. Det är ett personalproblem och i många länder (kanske i Sverige också?) kan det även bli mycket värre konsekvenser om den anställde känner sig illa behandlad, kränkt och driver saken vidare, t o m till domstol. I rent sociala sammanhang finns det nog inget diplomatiskt sätt att säga sådant på och risken är att det dessutom missförstås.

Anonym, 19:08, 27 februari 2015. Anmäl

Kläder i bambumaterial är bra också.

Tina Trikå, 13:00, 27 februari 2015. Anmäl

Anonym 09.07 Du har helt rätt, en del odörer kan man skylla på syntetkläder. Varför måste folk gå på det gång på gång, de är kalla när det är kallt och varma när det är varmt. Och nya material som "andas", inte ett dugg bättre. Använd bomull, ull eller lin närmast kroppen, så minskar du risken att lukta illa betydligt.

Naturmaterial tack!, 11:31, 27 februari 2015. Anmäl

Vi har jobbarkläder i en butik. 100% bomull gäller och 4 tröjor per anställd. För byte varje dag. Syntetkläder luktar på de flesta efter en dags jobb.

Anonym, 09:07, 27 februari 2015. Anmäl

FS: "Jag har förstått att det ligger på mitt bord att ta upp detta", skriver du. Varför det? Jag tycker det är lite märkligt att de anställda vänder sig till dig med detta problem som de mycket väl skulle klara av själva. En av dem kan t ex just när hen råkar befinna sig intill personen säga, liksom i förbifarten, lätt skämtsamt och i låg ton: "Oj, vad du luktar svett just nu." Att höra en sådan kommentar från en jämlik arbetskamrat känns betydligt lindrigare än att bli inkallad till chefen som tar upp frågan som någon sorts arbetsmiljöproblem som länge har diskuterats bakom personens rygg.

Anna B, 21:46, 26 februari 2015. Anmäl

Sabina 10,10 Du har frågans bästa kommentar. Kontenta är följande: Det gäller att inte "göra bort" den som får kritiken utan att man själv elegant "ta på sig" en stor del av den pinsamma frågan. Toppenbra råd!

Blåmesen, 20:19, 26 februari 2015. Anmäl

Skrytstopp?

Fråga: Nu är jag hjärtligt trött på alla skrytmånsar! Att gång på gång tvingas sitta artigt och lyssna till alla dessa skrytande medmänniskor som dyker upp i alla sammanhang är både jobbigt och trist. Skulle behöva några handfasta tips på hur de ska behandlas/bemötas när de går igång med sina ”störst, först, mest, bäst”-monologer. Försöker man ifrågasätta verkar man bara avundsjuk och att förhålla sig passiv blir i längden outhärdligt. Skoja bort det fungerar inte heller.

Somliga kan man undvika men om de ingår i släkten går inte det. År ut och år in har vi matats med allt de har och gör som alltid är märkvärdigare än vårt. Alla jämförelser görs bara på områden där de tycker sig ha ett överläge (fler barn och barnbarn, fler resor, finare bostad, fler vänner, dyrare vanor etc etc). Vi har t ex högre utbildning men det området berörs förstås aldrig.

Väldigt många tycks ha ett stort behov av att flyta ovanpå och visa upp en tjusig fasad men saknar fullständigt insikten att det kanske inte är så kul för omgivningen att tvingas lyssna till dem och deras skrytande hur länge som helst. Till saken hör att deras intresse för andras situation och upplevelser är obefintligt.

Några bra repliker att ta till vore välkomna. Vi missunnar ingen allt de har men vore kul om man kunde styra upp dem på banan där dialoger och samtal förs i någorlunda balans utan att dessa skrytmånsar brer ut sig över allt och alla.

Svar: Är de du träffar på äkta skrytmånsar eller osäkra medmänniskor? Man kan tänka sig att en del av de som idogt skryter om allt som de har och gör i grunden är osäkra och behöver omgivningens beundran. Om du tror att det kan vara orsaken till skrytandet kan en tolerant attityd vara rätt.

Men din fråga tyder på att de du träffar är genuina skrytmånsar med vilja att trycka ner andra. Då är det enklast och ofta mest effektivt att inte medverka i samtalet, inte notera monologen, bara le milt. Även om det inte är kul att sitta passiv kan en tydligt ointresserad tystnad få effekt. Kommer inga beundrande ögonkast och inga förtjusta utrop eller ens ett ”jaha” slutar nog skrytandet så småningom.

Annars kan du försöka ta kommandot över samtalet från början. Sätt igång en diskussion som ligger utanför skrytmånsarnas revir, högre utbildning verkar kunna bli ett slagträ i ditt sammanhang, till exempel. Det måste ju gå att hitta en ingång i det ämnet som du är bättre på! Ifrågasättande av vad skrytmånsarna säger är knappast någon idé, det skulle bara skapa försvarsposition hos dem.

En replik att ta till när ingenting annat hjälper – men som också raskt kan göra slut på vänskapen – är denna ”vi har ju hört det förut, att allt ni har och gör är bättre än det vi har och gör, så du behöver inte berätta det ännu en gång”.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (61)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 61

vr: Det gör jag också, men jag tror FS har tröttnat, helt enkelt. Sedan beror det på om de samtidigt är glada åt sina framgångar, inte att de har haft dem bara för att de är "BÄST". Men det är en knepig balansgång att inte få det att låta skrytigt!

AP, 17:43, 2 mars 2015. Anmäl

Jag tycker det är kul och goda nyheter att höra om nån lyckas med något här i livet de eftersträvat eller har fått det bra ställt. Det finns alldeles för mycket jante här i Sverige.

vr, 19:33, 27 februari 2015. Anmäl

Det blir inget problem om ni inte vill samma saker. Ex om bekanten pratar om sin dyra villa så kan du kontra med hur praktiskt det är att bo i hyresrätt med tillgång till bovärdar som fixar allt underhåll. Pratar bekanten om sin senaste resa till fjärran land kan du påpeka att du hoppas hen klimatkompenserat och sedan prata om din senaste underbara vandring i de svenska fjällen. Osv. Om personen är en genuin skrytmåns kommer du då att bli helt ointressant som samtalspartner, och om hen däremot bara pratat om sitt liv utan någon speciell baktanke så kommer dina annorlunda perspektiv att vitalisera samtalet.

Ckarion, 09:05, 27 februari 2015. Anmäl

Well, det som i vissa kretsar är normalt erfarenhetsutbyte upplevs som skryt i andra, eller hopplöst tråkigt. Jag blir extremt uttråkad när jag hamnar i sällskap som pratar/skryter om senaste musiken de upptäckt, de flesta sporter (i.e. de jag själv inte ägnar mig åt) och framför allt om bilar. Och de som pratar om kändisar de känner upplever jag som skrytsamma, för att inte prata om (vissas) framgångar i karriären (jo, det beror helt på vem och i vilken bransch, där är jag subjektiv). Men alla som berättar om intressanta upplevelser från länder och städer de besökt tycker jag om att lyssna på. Andra skulle kanske tycka att det var skrytsamt, medan de som berättar om bilar de sett och kört och ägt är fantastiskt spännande. Man man kan ju inte bara hålla sig till sin egen krets livet igenom, eller hur?

Lina, 18:38, 26 februari 2015. Anmäl

Reagerade då jag läste en känd bkoggares blogg om att hon upprepade gånger nämnde att de flyger business, hur mycket dyrare det är, all service de fick där, och sen tog en massa bilder, och nån runda till med att skryta om hur de tar sig råd att flyga business. Jag sa en annan som följer bloggen att jag ALDRIG sett någon som kommenterar att de flyger business, gör man det så har man väl god nog smak att hålla tyst om det? "Lustigt" nog så träffar jag min syster nån vecka senare och hon skryter om att de flugit business. Är det någon mer som håller med? Skryter man om en sån sak? Nämner man det ens? Tar man bilder och distribuerar för allmän beskådan. Suck!

cendrémilla, 17:17, 26 februari 2015. Anmäl

annan Camillas sista mening är inet helt förståelig. Verkar mest vara för att säga mot. Kalle har i princip rätt; det är ganska OK i samhället att bre ut sig om sin fantastiska sista golfrunda, men inte om sin gedigna utbildning (som ändå är någon sorts mått på 'klyftig').

Gerhard, 17:14, 26 februari 2015. Anmäl

@Kalle K, 15:47 Lite beroende på definitionen av "klyftigare" är det ju inte helt säkert att man är det bara för att man är välutbildad... Att sitta och skryta på ett alltför uppenbart sätt är bland andra förseelser något som faller utanför klyftigt, enligt mig iaf.

annan Camilla, 16:07, 26 februari 2015. Anmäl

Fast att, enligt Magdalenas förslag, skryta med utbildning är farligt i Jante-land. Det är helt OK att sjunga, hoppa och gambla bättre än andra, men att vara klyftigare är no-no.

Kalle K, 15:47, 26 februari 2015. Anmäl

@ Anonym, 14:28. Det kanske är just så att man inte ska tänka tanken. Idag talar man dessutom inom psykiatrin om "antisocial". Så, lek inte med diagnoser när du inte kan.

Tjillevipp, 14:51, 26 februari 2015. Anmäl

@Tjillevipp, 12:41 Nej, helt rätt, det finns ingen diagnos i ICD-10 som heter narcissism eller liknande, utan den räknas in under "övriga specificerade personlighetsstörningar" enligt ICD-10. Sedan har alla mer eller mindre narcissistiska drag och det är de mest extrema som ev, möjligtvis kan diagnostiseras, vilket enbart kan göras av expertisen. Men ibland kan man bara inte undgå att tänka tanken.

Anonym, 14:28, 26 februari 2015. Anmäl

Presentprotest?

Fråga: Jag har en fråga gällande gåvor. Jag tror knappast någon svensk idag är omedveten om att många souvenirer i material som elfenben, ormskinn (ibland ormar i glasflaskor), alligatorskinn etcetera många gånger sker genom olaglig handel och olaglig jakt. Ändå insisterar vissa svenskar på att köpa dessa produkter, både till sig själva och som gåva till någon annan.

För mig är detta oförklarligt, eftersom, jag upprepar, de genom medias återkommande bevakning av detta måste veta hur omoraliskt detta är. Jag vet samtidigt att man ska vara tacksam för gåvor, eftersom tanken är god, men i detta fall går det fullständigt emot mina principer.

Alltså till min fråga: får man tacka nej till en gåva? Detta skulle naturligtvis ske artigt och med personen i enrum. Jag tänkte inte göra ett brandtal inför alla gäster om hur omoralisk gåvan i fråga är. Men även på detta sätt, är det tillåtet?

Svar: Jo, visst kan man refusera en gåva, om den är tydligt olämpligt på något sätt, inte om den ”bara” i ens egen tycke är tråkig eller ful. Men är den politiskt, etiskt, moraliskt fel kan man som du skriver mycket väl diskret till givaren i enrum säga ungefär ”tack för din omtanke, men det här är en utrotningshotad xxx och jag kan helt enkelt inte ta emot den. Du visste säkert inte att den här arten är föremål för olaglig handel/jakt, men eftersom du känner mig vet du att jag har mina orubbliga principer beträffande sådant”.

Givaren blir ledsen och generad förstås och du får vara tröstande och säga att du ändå är glad att ha blivit ihågkommen, även om just den här presenten inte är möjlig för dig att ta emot. Som jag se det är det bättre att vara uppriktig med detta, även om det är tråkigt både för givaren och dig. Men hellre det än att du motvilligt tar emot gåvan och lider varje gång du ser den.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (30)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 30

Är det vanligt att folk får saker i elfenben eller alligatorskinn i present? det har aldrig jag fått och ingen jag känner heller. Frågan är hur som helst relevant. Man kan ju få andra omoraliska gåvor (kommer inte på några i brådrasket).

Amanda, 13:34, 3 mars 2015. Anmäl

@Tant Grön: Snick snack! Jag har läst igenom alla inlägg ännu en gång, och kan konstatera en total frånvaro av "pamfletter"! Redan i första inlägget konstateras att reglerna regleras av Jordbroksverket, och i ett annat finns tom en länk till regelverket. Jag har inte hittat någon minsta antydan till att de som skrivit inläggen här har svårt att förstå skillnaden mella gamla eller antika föremål - och de som idag tillverkas med hjälp av illegal handel. Din ämnesflykt har mer av "pamflett" över sig än något annat.

GW, 11:39, 25 februari 2015. Anmäl

Men på allvar: Hur ofta förekommer det att folk får sådana presenter? Har aldrig hänt mig och jag har inte heller hört talas om någon annan som fått det. Så problemet kan väl inte vara enormt. Däremot förekommer det säkert att människor köper sådana saker till sig själva under resor, men det är en annan sorts problem.

Frida K, 20:47, 24 februari 2015. Anmäl

Jag har tärningar i elfenben, tror inte de är gjorda före 1947. Jag har nog haft dem sen 70-talet. Är jag en brottsling då, som "stödjer tjuvjakt" som bl a Meppe skriver? Känns lite främmande faktiskt.

Jonas 57sthlm, 19:52, 24 februari 2015. Anmäl

Har ännu skamkänslor. 1982 for jag till Nigeria, och en konstgalleristvän bad mej köpa elfenben. Fick pengar med. Minns att det utanför ett hotell i Lagos fanns ett berg av elefantbetar, och vad jag köpte åt min kompis minns jag inte. Det var mycket senare jag fattade...

Fabiola, 17:57, 24 februari 2015. Anmäl

WWF gör reklam här bredvid och tigrarna håller ett vakande öga på mig. Nej FS du behöver inte skämmas för att inte ta emot elfenbens presenter, det är givaren som skall göra det.

kalle, 16:42, 24 februari 2015. Anmäl

Okej, det gäller andra regler för gamla saker. Men vad har det med frågan att göra? Inte räknar ni väl med att det är någon urgammal souvenir det gäller? Här går det inte att skylla på att man inte känner till tjuvjakten. Jag lyckas inte se varför man skulle smyga med att man inte vill ta emot något av elfenben för att skona den som köpt något gjort av ett uppenbart olagligt dödat djur. Följdfråga om man smyger: Hur ska man bete sig när ryktena om att man accepterar tjuvjakt börjar gå runt? Det blir ju det uppenbara resultatet. Ifall man då säger att man gav tillbaka presenten i enrum kommer alla inte att tro på det.

Meppe, 16:22, 24 februari 2015. Anmäl

@Lena, 14:18, Man behöver inte tillstånd att få sälja 100 år gamla elfenbensprylar. Man måste dock på ett trovärdigt sätt kunna bevisa genom dokumentation att elfenbensprylen man säljer är bearbetad före 1947. Den dokumentationen behöver alltså inte vara ett tillstånd eller CITEs-intyg. Men helt rätt att man måste ha koll på även gamla prylar.

Bodil, 15:35, 24 februari 2015. Anmäl

Man kan väl kolla lite diskret. Om man misstänker att det är elfenben så ska man veta att allt ben är ju inte elfenben. Det kanske bara en kännare kan avgöra? Det kan ju vara ett föremål i koben. Är alla ormar förbjudna att jaga? Det kan ju vara smaklöst för all del att ge bort en orm i flaska, men man behöver väl inte offentligt läxa upp gäster som ger bort smaklösa prylar. Ta det i enrum om det inte är uppenbart för att provecera som gästen kommer med sina presenter.

Anonym, 15:09, 24 februari 2015. Anmäl

Gå omkring i en över hundra år gammal maskeradpäls och äta havregrynsgröt med elfenbensskedar passar Familjen Adams och Monty Python. Visst är det fullt lagligt att uppföra sig smaklöst. Bra tips den som vill skriva manus till filmen Slusk VM. Även en kalkonrulle kan ju bli känd. Vi andra försöker uppträda lite respektabelt.

Hugahuga, 14:21, 24 februari 2015. Anmäl

Barnfrifest?

Fråga: Min man fyller år och vi ska ha ett kalas. På inbjudan har vi skrivit : ” Vi älskar era barn men den här festen är för vuxna!” Var det dumt av oss? De flesta har accepterat detta och inte ifrågasatt våra motiv men vi har en vän som har fått oss att fundera.

Svaret vi fick av denna vän var: ”Vi kan inte komma eftersom vi inte kan lämna bort barnen. Förstår inte ens varför ni bjuder oss när ni vet om detta. Vi kanske kan skicka hundarna för jag antar att hundar är välkomna även om barn anses vara ett besvär.”

Till historien hör att vi har två hundar och av den anledningen inte har något emot att gästerna tar med sig sina hundar om de skulle vilja. Hundarna kommer att vara i ett avskilt rum.

Min fråga är alltså om vi är oförskämda som tillåter hundar men inte barn? Min främsta anledning till att välja ett barnfritt kalas är att jag vet att det kommer att drickas mycket alkohol och att jag själv är obekväm med att barn ska närvara då.

Svar: Milde tid vilken ohövlig gäst! Naturligtvis är det inte ni inbjudare som är oförskämda. Ni har era skäl att inte vilja ha med era gästers barn, och det är ni som bjuder som bestämmer detta; kan gästerna inte ordna barnvakt får de avstå från att vara med.

Drulleriet faller helt på den som svarar som du beskriver.  Du ska inte ta illa vid dig över detta korkade och oförstående svar. Tyck hellre synd om vederbörande, stackars människa! Det kan inte vara lätt att hantera tillvaron om man har den attityden visavi sina vänner; det hade räckt utmärkt med ett ”tack för inbjudan, vi kan tyvärr inte komma.”

Du kan svara denna vän ungefär ”Vi gör skillnad på barn och hundar. Kalaset är inte barnvänligt, det kan bli traumatiskt för barn att se vuxna som är påverkade av alkohol, vilket det mycket sannolikt blir vid detta kalas. Hundarna vistas i ett avskilt rum. Vi tycker inte att barn ska behöva göra det. Finner ni en barnvakt hoppas vi att ni vill komma.”

Hoppas kan du ju. Men jag skulle inte räkna med dessa gäster, nu eller framöver.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (73)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 73

Herregud vilket oförskämt svar! Varför kan paret inte skaffa barnvakt? Är barnen för små? Har de ingen barnvakt i närheten? Kan inte barnen vara hos kompisar den kvällen? Eller varför kan inte en av dem gå på fest och den andra vara hemma med barnen? Så får vi ofta göra när vi inte lyckas hitta barnvakt. Att skriva ett så otrevligt svar är helt enkelt inte okej. Själv är jag allergisk mot hundar och skulle inte kunna gå på festen pga det, men det är förstås inget som jag kan klandra inbjudarna för. Blir vi bjudna på fest hos någon som har husdjur så får min man gå, jag svarar vänligt att jag tyvärr inte kan komma pga allergi. Svårare än så är det inte.

Anna-Karin, 09:21, 2 mars 2015. Anmäl

Kanske var det sista gången under överskådlig framtid som just den barnfamiljen blev inbjudna till barnfri fest ...? Har själv barm, älskar fester med barn och älskar fester utan barn. Ibland är det lämpligt och trevligast om alla generationer kan vara med, ibland är det tvärt om. Inget konstigt med det. Jämförelsen mellan hundar och barn är HELT irrelevant. Som den alltid är.

Agnes, 15:05, 25 februari 2015. Anmäl

Oavsett om det serveras alkohol eller inte (nej, det behöver inte bli ett "fylleslag" för att gästerna dricker vin till maten), är det värdparet som sätter ramarna. Kan man inte komma under de förutsättningar som ges tackar man nej - på ett vänligt sätt.

Annalisa, 12:40, 25 februari 2015. Anmäl

@Åsa 17.47: Ja, kära nån, vill man missförstå så går det tydligen! Jag tror att få personer menar 4 månader gamla barn som inte äter annat än bröstmjölk, men det finns gott om personer som inte skulle lämna en 3-4-5-6-åring heller. @Merci, jag utgick från början från att du var ironisk, men efter Lottes svar (touché!) inser jag att du kanske var allvarlig. Nej, jag skulle inte ha något problem med att hitta möjliga barnvakter på annons, träffa dem, ta referenser (rimligen prata med deras lärare) och låta dem träffa mina barn tillsammans med mig och om det fungerar låta dem ta hand om mina barn under en kväll om så var fallet. På det sättet fick jag barnvaktsuppdrag själv när jag var yngre utan att någon dog eller skadades. Det känns helt bisarrt att någon idag tycker att det är ett konstigt förfarande. (Men förvisso har jag en f d kollega som inte lät sin 9-åriga dotter gå utanför hustomten själv heller, för det kunde hända något farligt.)

melle, 10:50, 25 februari 2015. Anmäl

Fester med alkohol i stora mängder förekom i familjen,släkten,vännerna till mamma och pappa. Jag var livrädd varje gång.Pappa blev så elak av alkohol.Mamma höll god min hon drack inte mer ytterst lite. Än idag har jag svårt med julen pga. dessa fylleslag.Låt inte barn vara med på fester. Har ni inte barnvakt stanna hemma. Vad som får mig att bli rasande är att föräldrar tar med barnen på krogen. På kvällstid.

Mona, 08:51, 25 februari 2015. Anmäl

@merci. Nu tolkade ju jag det som att det var fråga om att barnet inte skulle behöva träffa en främmande person. Jag har missat att det var föräldrarna som inte skulle behöva ha att gör med någon som de inte kände. Man kan inte bli annat än förundrad.

LotteA, 08:17, 25 februari 2015. Anmäl

@ LotteA, 19:57 : Jamen då var ju du inte någon främmande person, din lärare kände ju dej ! Signaturen "melle", som jag kommenterade, talar ju om att hitta barnvakter i annonser på nätet och i affärer ..

merci, 21:38, 24 februari 2015. Anmäl

Ibland mår man så dåligt själv, att man inte klarar att svara hövligt. Jag kan reagera helt fel, och för brysk, nu när jag är deprimerad. Stäng inte av vänskap för att ni får ett otrrevligt svar. Låt vänskapen vila lite. Eller fråga om allt verkligen är ok med dem, för att deras svar var så överraskande ohövligt.

majondie, 21:06, 24 februari 2015. Anmäl

Det är inte relevant för diskussionen huruvida det är lätt eller svårt att hitta barnvakt. Alla fester kan inte vara anpassade efter att alla potentiella gäster ska kunna komma. Ibland funkar inte datumet, ibland funkar det inte med barnvakt, ibland vill man inte gå på en fest med den specifika klädkoden, ibland kan man inte lämna bort hunden och så vidare och så vidare. Inte för NÅGOT av de tillfällena finns en orsak att skriva den sortens svar som citeras i frågeställningen. Man måste inte gå på alla fester och så är det med det.

Jo, 20:24, 24 februari 2015. Anmäl

@merci. Du kan väl knappast tänka dig att det faktiskt är möjligt. När jag själv var sisådär 16-17 år och gick i gymnasiet var jag ofta barnvakt. Nu var det ju bort i Hedenhös tid när saker och ting sågs på annat sätt. Ett speciellt tillfälle minns jag väldigt väl. Det var en av mina lärare som bad mig sitta barnvakt för att hon och maken skulle på middag. Jag tackade ja, gick dit en timme innan de skulle iväg för att bekanta mig med den 5-årige sonen. Han var väldigt gullig, vi blev vänner direkt, jag ficktelefonnumret till dem som föräldrarna skulle hem till (mobiler fanns inte ens i fantasin) och sen fick jag och 5-åringen klara oss själva. Det gick hur bra som helst. Jag hade lite konstnärliga talanger och vi använde upp all modellera som fanns i huset för att tillverka diverse saker och ting. Till slut somnade pysen av ren utmattning. Jag var sen barnvakt åt dem ett antal gånger. Det gick alltid lika bra. Alla var glada och nöjda. Barn klarar alldeles utmärkt att träffa nya personer bara föräldrarna inte stressar upp dem.

LotteA, 19:57, 24 februari 2015. Anmäl

Skåpsnokare?

Fråga: I kafferummet på min arbetsplats diskuterades frågan om vad man får och inte får göra som gäst när man besöker värdparets toalett/badrum. Till bestörtning hos flera av oss avslöjade några att de alltid tittar i folks badrumsskåp! Och att det är synnerligen intressant vilka produkter man har (läs: har råd att köpa) och annat som döljer sig där.
Jag är helt övertygad om att det inte går för sig och undrade i mitt stilla sinne hur många som tittat i mina badrumsskåp! Vad gör man åt detta?

Svar: Frågan om gästers rotande i ens badrumsskåp har varit uppe tidigare och mitt svar är att det är totalt fel. Ingen gäst ska utan direkt tillstånd öppna ett skåp, badrums- eller annat, hos någon annan. Det är pinsamt nyfiket, kan vara kränkande och det är ytterst ouppfostrat.

Men hur man framför till sina trevliga gäster att de inte får öppna ens badrumsskåp, det vet jag inte, eftersom man ju inte kan tänka sig att någon skulle göra det. Så mitt förslag är att du tar undan allt du har i ditt badrumsskåp och lägger det i en korg som du ställer undan någon stans där dina eventuellt eller som det verkar sannolikt nyfikna gäster inte hittar den. De  öppnar väl ändå inte dina garderobsdörrar och kollar vad du har där? Finns en sådan bedrövlig risk får du göra dig besväret att ställa korgen med dina högst privata badrumsgrejor på vinden eller i städskåpet.

Hur kommer man ens på idén att öppna någon badrumsskåp? Och varför? Vad vill man få veta?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (70)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 70

Ett tips -töm badrumsskåpet och fyll det med pingpongbollar - många! Den som sen nyfiket öppnar ditt skåp där massor av bollar ramlar ut över golvet kommer nog aldrig mer att snoka i någons skåp

Eva, 01:26, 3 mars 2015. Anmäl

OK jag backar på glasdörrsriggandet. Men om man behöver toapapper och det inte finns något, då är det fullt comme-il-faut att torka sig på gästhandduken. På baksidan av densamma, that is.

Cicci, 12:02, 27 februari 2015. Anmäl

Hej, Jag gillar verkligen inte tanken på att behöva titta i någons skåp, dock undrar jag till hur ni kommentatorer och självklart Magdalena ställer er till den händelse att toalettpappret hos din värd visar sig vara slut och det så att säga redan är försent att lämna badrummet för att försynt påtala detta? Vid dessa tillfällen, som kanske har en tendens att oftare ske om värden har många gäster och därför kanske haft svårt att planera för åtgången av just toalettpapper och att ställa fram tillräckligt, är det då inte bäst att själv försöka leta reda på det eventuella lagret av papper i t ex ett skåp under handfatet eller vad det nu kan vara än att på något annat sätt fästa uppmärksamheten kring denna fadäs genom att t.ex ropa från toaletten eller på annat sätt kanske göra värden obekväm genom att ju indirekt påtala något som kanske kan anses vara en brist i värdskapet? En annan händelse som jag tänker mig också skulle påbjuda ett visst "snokande" skulle vara i det fall att vanlig handtvål saknas vid en bjudning där mat och dryck bjuds, detta skulle föranleda mig att exempelvis kika efter om tvålen kan ha "rymt" in i en dusch eller dylikt alternativt ta en klick duschkräm av slag som inte ser exklusivt ut om jag även i denna situation redan brukat toaletten. Självklart är ingen av ovanstående exempel optimala från något håll men tänker att de båda duger som exempel av situationer där något som kanske kan uppfattas som snokade är ett noga avvägt beslut med värdens bästa för ögongen.

sandra maria, 11:55, 26 februari 2015. Anmäl

Pingisbollarna är humor. Lös glasdörr är psykopatiskt.

maria, 10:39, 26 februari 2015. Anmäl

Anonym 23.22 Som jag skrev, alltså! Men det kanske är lite "spänning" i det hela, som att snatta i en affär.

Anna Panna, 03:49, 26 februari 2015. Anmäl

Cicci, 12:22 Jamenvisst, med risken för skärskador!!! De var det dummaste jag någonsin hört. Glad jag inte har dig som vän. Att snoka i ett badrumsskåp och som 'straff' få en glasdörr på sig, står verkligen inte i proportion till varandra.

Anonym, 18:02, 25 februari 2015. Anmäl

Ett bättre alternativ till pingisbollarna är att gillra skåpsluckan i badrumsskåpet så den ramlar ut när snokaren drar i den. Om det är spegelglas i, och man har tur, så krossar den :) Det borde lära dem ett och annat.

Cicci, 12:22, 25 februari 2015. Anmäl

Det är INTE OK att snoka i andras skåp och lådor - oavsett om det är i badrummet eller i något annat utrymme. Hur fräck och egoistisk får man bli - som vissa skriver här så tar de uppenbarligen för sig ogenerat av det värdfolket fått betala för - stöld är det oavsett om det är en klick handkräm eller något annat. Behöver man smörja händerna så ser man som gäst till att ha egen handkräm i sin handväska. Om man som gäst får akut behov av något så FRÅGAR man värdfolket, man roffar inte bara åt sig. Skämmas det är vad ni ska göra - ni som gräver i andras ägodelar. SKÄMS!!!! ni tjuvaktiga!

Anonym, 23:22, 24 februari 2015. Anmäl

Magica 16.54 Det är kanske inte det värsta man kan göra, men inte OK! Nästa gång du behöver handkräm (man kan ju få torra händer) så FRÅGA om du kan få lite, jag lovar, ingen kommer att neka. Och du behöver inte ha dåligt samvete!

Anna Panna, 20:22, 24 februari 2015. Anmäl

Ja, "Magica, 16:54, 24 februari 2015". Du sa det själv.... Seriöst, man öppnar INTE andras skåp och bara tar för sig av innehållet., det är att stjäla - oavsett om det är handkräm eller något annat som skåptjuvar inbillar sig är allmän egendom hemma hos värdfolket.

Anonym, 18:38, 24 februari 2015. Anmäl

Gäståterbud?

Fråga: Vi har kommit i en situation som vi inte vet hur vi ska hantera.

Vi bjöd två par, som vi har känt länge, på middag. En tid efter inbjudningen lämnade det ena paret återbud då en av makarna blivit långvarigt sjuk.

En knapp vecka därefter ringer det andra paret med förslaget att middagsbjudningen skjuts upp på grund av sjukdomen som hindrar det paret att vara med.

Vi hade inte tänkt ställa in bjudningen på grund av att det ena paret inte kan komma. Vi blev förvånade och ställda!

Har inte varit med om att gäster föreslår att en bjudning ska ställas in då andra gäster inte kan komma.

Hur ska vi tänka kring detta?

Svar: Det finns två möjligheter till förklaring. En är att detta andra par ville vara omtänksamt och visa hänsyn mot er som inbjudare för att ni skulle få möjlighet att genomföra er middag enligt era ursprungliga planer.

Den andra förklaringen är att detta andra par förmodade att denna middag skulle bli så tråkig att den inte vore värd att slösa tid på utan återbudsparets sällskap.

Man kan hoppas att det är den första förklaringen. Det är visserligen beskäftigt i överkant men skulle ändå kunna vara en snäll tanke.

Om det är den andra orsaken kan bara du avgöra utifrån din kännedom om detta andra par. Är du övertygad om det så behöver du inte bjuda det paret mer. Det är extremt oförskämt av gäster som har tackat ja att föreslå ett annat datum på grund av att det tilltänkta sällskapet inte kan komma; som att tydligt visa att värdpersonerna inte duger att umgås med utan andra personers närvaro. Så gör man absolut inte.

Men som sagt, det kan vara den första förklaringen och då är det lite mer förståeligt.

Naturligtvis beror det också på vilken relation ni har till dessa gäster, en nära vänskap kan ursäkta en hel del.

Tillägg: Det är ytterligt ohövligt och ouppfostrat att fråga värdpersonerna i förväg vilka andra gäster som är bjudna, oavsett om man har tänkt svara ja tack eller tacka nej. Vill värdpersonerna frivilligt berätta vilka övriga som är inbjudna är det deras sak. Men de ska inte på begäran redogöra för gästlistan för att låta en gäst avgöra om det blir tillräckligt intressanta personer för att man ska besvära sig med att tacka ja.

Det finns gränser för hur märkvärdig man får göra sig. En sådan gräns går mycket tydligt vid frågan ”vilka andra är bjudna?” – innan man tackar ja.

Vad gör en värdperson om den frågan ställs? Rätt svar är ett muntert: ”de andra blir en överraskning för dig, precis som du blir en överraskning för dem.”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (39)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 39

Dan, 14:42, 25 februari 2015. Så du ringde sent till det par som kunde komma och talade om att det inte blir nån middag? Hoppas du inte sa rakt ut till dem att det var för att enbart deras närvaro inte dög åt dig utan du vill ha så roligt som det blir med det andra paret också närvarande. Med såna "vänner" avstår man nog gärna middagar. Jag! Jag! Jag!-samhället regerar!

PerTore, 15:25, 26 februari 2015. Anmäl

Haha, Magdalena i sitt esse! "Det finns två möjligheter...". Snälla rara Magdalena, där finns andra möjligheter. Ett är att det är roligt ihop. Inte för att det är tråkigt med endast ett av paren, men att det är roiligast då alla är tillsammans. Själv bjöd jag två par nyligen. Ett gav återbud sent. Så jag sköt på middagen. Och hade definitivt inte tagit illa upp om paret som kunde komma hade föreslagit det....

Dan, 14:42, 25 februari 2015. Anmäl

Man märker tydligt vilka det är som är "lägga sig i-personer" i kommentarstråden. De som med alla möjliga konstlade ursäkter försöker försvara ett ofint beteende. Som gäst har du inget att göra med planering eller förberedelse av den middag du är inbjuden till. Tacka ja eller tacka nej men försök inte lägga dig i värdens planering. Individualism är inte detsamma som egoism, och betyder heller inte att världen kretsar kring dig.

PerTore, 11:32, 24 februari 2015. Anmäl

Vad jag menade med klädsel var att om man är inbjuden till vad man tror är en informell middag, som det vi var bjudna till, "vill ni komma och äta en bit mat med oss på fredag" innebär att jag inte kanske klär upp mig till tänderna. Nu visade det sig att detta var en lite finare middag på kostymnivå, medan jag och min man hade finare vardagsklädsel. Kändes faktiskt lite tråkigt, vi kände oss utanför och speciellt som vi inte hade träffat några av de andra paren förut. Kan tillägga att vi är ett gäng på ca 3-4 par som turas om att äta middag hos varann, inte så ofta men ändå, och om det är så att någon blivit sjuk har vi helt enkelt skjutit upp middagen den gången just för att vi alla tycker att det är roligt att ses alla tillsammans. Förstår inte varför så många går igång på det? En informell middag med goda vänner är ju ingen stor grej, måste man läsa in allt möjligt i alla vardagshändelser numera?

sussie, 18:13, 21 februari 2015. Anmäl

Vilken märklig inställning vissa verkar ha till detta. Om man har bjudit in till en middag, lagt tid på planering och förberedelser ställer man naturligtvis inte in middagen bara för att man får ett återbud. Sådant måste man räkna med. Kan man hitta några andra som med kort varsel vill komma är det naturligtvis så man gör, annars får det bli en begränsad gästskara. Att gäster föreslår att middagen ska ställas in är obegripligt. Det har jag själv aldrig varit med om. Jag skulle blivit väldigt förvånad och ledsen. I dagens influensatider kan det förstås hända att både värdfolk och gäster insjuknar i så stor omfattning att det inte är möjligt att ha någon tillställning, men det är en annan sak. I vår bekantskapskrets har vi en midsommartradition. Vi är ett gäng som alltid träffas för att fira tillsammans. Under årens lopp har det hänt massor av gånger att några haft förhinder av olika skäl. Inte har vi skjutit på midsommarfirandet för det eller sett det som orättvist och elakt att vi haft fest utan dem som inte kunnat vara med.

Van värdinna, 08:33, 21 februari 2015. Anmäl

Vad fräckt av det andra paret. Har aldrig varit med om. Jag skulle aldrig mera kunna umgås med det paret. Oförskämd som bara den. Hur kan man ens komma med förslaget? Det var bra att ni kom på vilka de är. De såg emot att umgås med det andra paret på er bekostnad . De visar klart att det inte duger med erat sällskap endast. Fy

Anonym, 23:47, 20 februari 2015. Anmäl

Jag tror att det inbjudande paret skämdes lite när par nr 2 ville skjuta på middagen, ungefär som om om det paret hade sagt: "Ja ni ohyfsade människor kanske inte bryr er om att stackars Nisse har blivit sjuk, men vi som verkligen bryr oss om Nisse tycker att det vore mer omtänksamt att vänta med middagen tills han kan vara med." Och nu vill inbjudarna ha Magdalenas välsignelse att de inte alls är ohyfsade...

Faxeman, 19:00, 20 februari 2015. Anmäl

Jag tror jag har missuppfattad både frågan och MRs svar. Jag trodde först att det gällde tre par som var goda vänner och då utesluter man inte ett par, där en blivit sjuk. Men när jag läser frågan igen, så ser jag att det handlar om en "bjudning", vilket jag tycker är en annan sak. Det är ju en "finare" tillställning. Då genomför man ju middagen i alla fall, även om någon inte kan komma. I mitt eget fall har jag aldrig bjudningar, jag träffar bara goda vänner, så jag var lite snabb i konklusionen.

Labhaoise, 18:32, 20 februari 2015. Anmäl

Sussíe, 17:08 Varför klär man sig annorlunda om man är 4 eller 20 personer?

Nyfiken, 18:01, 20 februari 2015. Anmäl

En sak jag inte fattar här, är frågan om man får fråga vilka andra som är bjudna alls kommer upp. Också MR verkar anse, att man inte frågar. Men i fallet här, när bara 2 par bjuds så är det väl normalt när man bjuder att säja : vi har också bjudit Anderssons och Petterssons (eller Pelles och Lisas). Ibland, här i spalten, handlar frågor som just denna, kanske om bjudningar där man inte känner de inbjudna så väl.

Fabiola, 17:46, 20 februari 2015. Anmäl

Kräketikett?

Fråga: Jag hade häromdagen en diskussion med en vän om hyfs när någon kräks. Jag är medveten om att det eventuellt kan verka opassande att skriva detta i ett av de största medierna i Sverige men det är en fråga som jag och min vän verkligen undrar över. Vi är även övertygade och mycket eniga om att flera håller med oss om att reglerna vid sådana situationer kan ses som mycket oklara.
Så vårt problem är således följande; om man är på en tillställning och en annan person inte mår helt okej och därför måste lämna rummet för att kasta upp, hör det då till hyfs att fråga hur det gick när denne sedan kommer tillbaka från toaletten?

En liknande situation kan ju vara en flerdagars tillställning, exempelvis ett bröllop med efterföljande frukost morgonen därpå. Vissa personer har möjligtvis haft lite mycket av förfriskningarna kvällen innan och mår således dåligt. Låt säga att det är mycket uppenbart att personen lämnar bordet för att kasta upp. Vad säger jag när personen kommer tillbaka? Låtsas jag som ingenting har hänt eller frågar jag ”hur gick det”?

Är det olika regler för detta beroende på om jag känner personen på ett nära plan eller om det är en flyktigt bekant?
Frågan är således följande; vilka regler gäller, och anses som hyfs när en annan person kommer tillbaka efter att ha kräkts?

Svar: (Oavsett denna frågas sannolikhet besvarar jag den seriöst).

Det finns inte minsta anledning att diskutera, fråga om eller kommentera att någon kräks (undantaget akut sjukdom förstås), lika lite som att forska i andra sysselsättningar på toaletten.

Inte ens i dessa totalöppna tider med varje livsdetalj dokumenterad i sociala medier är toalettverksamheten något som förväntas engagera omgivningen, undantaget möjligen bebisars matsmältning.

Om någon går på toaletten kommenteras detta inte med ett ord, varken vid ut- eller ingåendet.

Är det en nära vän som behöver ditt stöd i en kräksituation så hjälper du personen till toaletten och frågar hur vederbörande mår. Men det är en annan sak än det du frågar om.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (36)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 36

@Jag blir knäsvag Ha ha... kommer att tänka på min tidigare arbetsplats där vi hade städschema för kök och personaltoaletter. Där vår yngste anställd gav oss en utskällning med följande avslut "om ni hör ett slaskigt klick-ljud när ni lossar bindan från underlivet DÅ ÄR DET DAGS ATT BYTA!" Vi kunde bara spekulera om vad det var han sett på toan. Detta hade vi roligt åt i många år.

Liselotte i Grönan, 10:49, 20 februari 2015. Anmäl

Jag älskar MR:s etikettspalt. Hon ger sunda seriösa svar på de mest absurda frågor, och kommentarerna är ofta ännu mer absurda än själva frågan. Ja skrattar ofta så att tårarna rinner, och tackar härmed tidningen DN för ett stort glädjeämne i mitt annars så torftiga liv. Min favoritkommentar den här gången är : "Den som redogör för vad som kom upp vid toalettbesöket, att Laxen och Räkorna kom upp men inte Spenaten."

Även de gamla Kungarna kräktes för att kunna äta mera., 09:40, 20 februari 2015. Anmäl

Om personen kommer tillbaka får man utgå från att hen mår hyfsat bra, då är kommentar överflödig. I annat fall aviker personen och då behövs ingen kommentar.

Vettia, 23:34, 19 februari 2015. Anmäl

Konstig fråga. Det kan väl kännas naturligt, om man känner vederbörande, att mjukt fråga typ "går det bra med dej" eller liknande, om det kan ske utan att alla hör varken frågan eller svaret. Man avkräver normalt inte ett sådant svar högt och ljudligt i ett större sällskap, det är väl ganska självklart. @Molly/Elaine, du har absolut korn på något där! Fast helt OT här då, men sant.

Anonym, 22:52, 19 februari 2015. Anmäl

@"gamla" Tekla, 15:25, oops, har du huvudvärk din stackare? ;)

Molly, 21:16, 19 februari 2015. Anmäl

Om alla kunde använda ett alias så blir det mindre rörigt med alla svarskommentarer.

BI, 19:11, 19 februari 2015. Anmäl

Utlandssvensk: Jag skrev inte att du sagt... Däremot konstaterade jag bara att det inte var bättre förr. Läs innantill tack.

Anonym, 18:39, 19 februari 2015. Anmäl

I detta ämne är det bäst att låta maten tysta mun. Sedan får man vänta och se hur magen mår. Annars får man ringa miljö och hälsa. Hur kom ni in på rasism?

kalle, 18:18, 19 februari 2015. Anmäl

Oooops, sorry, jag glömde att skriva mitt alias (Utlandssvensk) på nedanstående kommentaren, signatur Anonym, 18:01,

Anonym, 18:02, 19 februari 2015. Anmäl

@Anonym17;51. Nej, det var absolut inte acceptabelt att diskriminera andra pga ras, ålder, kön osv, och ännu mindre för 20-30 år sedan. Jag har inte sagt det och skulle vara tacksam om du inte försökte påstå att jag sagt det jag inte sagt, precis som jag inte påstår att du menar att det är helt ok att kalla andra för imbeciller. Att du inte fattar vad mitt svar syftar på (sammanhang: två tidigare kommentarer) är en annan sak som jag sak inte ens ska gå in på.

Anonym, 18:01, 19 februari 2015. Anmäl

Begravningsnärvaro?

Fråga: Min familj ska hålla en något okonventionell begravning för min mor. I begravningsannonsen skrev vi inte att den skulle hållas inom familjen, för vi ville såklart att nära och kära skulle närvara.
Nu har vi dock fått veta att flera avlägsna ingifta släktingar och flera avlägset bekanta hört av sig och vill komma på begravningen. Många av dessa visste inte ens att vår mor var sjuk och blev chockade när de läste om dödsfallet i tidningen. Inte heller har någon av dessa bemödat sig att skicka en blomma eller ett kort – men komma på begravningen vill de tydligen, trots att vi träffat dem ungefär två gånger under femton år och att de med all sannolikhet inte skulle känna igen mig på stan.

Att inte skriva i dödsannonsen ”begravningen hålls inom familjen” betyder väl inte att begravningen är öppen för allmänheten? Hur ska jag göra med de här, som jag tolkar det, nyfikna personerna? Tänker att jag ska ringa dem men hur formulerar jag mig på ett bra sätt? Är det fel att neka någon att närvara vid en begravning?

Svar: Ack, dessa begravningshyenor, som det hette förr när alltför avlägsen släkt och knappt bekanta eller helt obekanta kom till en begravning utan egentlig anledning. ”Hedra den som begravs” brukar de säga. Vanligt är att dessa personer inte tidigare har brytt sig om (hedrat) den som nu är död och inte heller har kondolerat de de anhöriga, men nu ser en möjlighet att träffa släkt och vänner.  Man ska givetvis kunna förstå att en vän eller släkting inte har ”hunnit” träffa eller höra av sig till den som nu är död medan vederbörande var i livet – det kan finnas rimliga skäl till detta – och nu vill markera sin sorg. Men det är lika sannolikt att begravningen får fungera som ett socialt sammanhang för att få möta andra. (Jag skrev den 9 januari ett långt svar om detta slags begravningsnärvaro som du kan ta fram i spalten till höger om mina svar på nätet, Kategorier står det i blått, och därunder ”sorg och begravning” ganska långt ner. Klicka på den raden så kommer spalten fram, med många lärorika intressanta kommentarer).

Är begravningen i en kyrka kan ingen nekas tillträde. Okonventionell begravning skriver du, och då kanske ni inte har den i en kyrka? I så fall ska ingen oombedd delta i ceremonin, det är inte fritt att vara med på en sådan begravning. Några enstaka personer kan ha anledning att närvara, men de anhöriga bör känna till dem och uppskatta att de är där. Man kan säga att det är generöst och vänligt att inte försöka utestänga någon alls från en begravningsceremoni. Det kan ändå finnas skäl att göra det – tänk noga efter innan du hindrar någon. Givetvis ska deras närvaro till den eventuella minnesstunden vara önskvärd, annars ska de absolut inte gå dit.

Du kan ringa dessa personer som du har fått veta vill delta i begravningshögtiden, och vänligt säga att du har fått höra detta, men begravningen är inom familjen och därför endast till för  de som bjuds.

Kanske de säger ”jamen vi ska bara sitta i kyrkan/lokalen ” och då kan du säga att det ”som sagt är enbart för min mors närmaste” och att du och din familj vill att det blir så som din mor önskade. Blir det ytterligare insisterande kanske du till slut måste säga som det är – försök vara vänlig – att de inte behöver närvara när de inte haft kontakt med din mor eller er anhöriga på många år.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (79)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 79

Jah håller helt med @Della. Att delta på en begravning är att ta farväl. Det spelar ingen som helst roll hur länge sedan det var som man sågs. Det är oerhört själviskt och självupptaget att neka någon tillträde till en begravning av sådana skäl. Vilka TRAMSIGA anhöriga det bortgångne har.

Nina, 00:20, 22 februari 2015. Anmäl

Kyrkan är öppen för alla. Det är ingey nytt eller modernt. Om man inte accepterar att kanske även avlägsna bekanta närvarar i kyrkan får man ha en borgerlig begravning. Eller låta bli att annonsera. På en eventuell minnesstund/kaffe efteråt är det dock endast inbjudna som gäller. (Om man varit dum nog att annonsera även detta, får man nog stå sitt kast) Samma sak gäller för övrigt för bröllop. (utom annonseringen, förstås :-)) Själva vitsen med att ha sådana tillställningar i kyrkan är ju just att den är öppen och tillgänglig för alla. Privata tillställningar får man ha någon annan stans.

Annan, 10:10, 21 februari 2015. Anmäl

Jag förstår inte frågan helt och hållet. FS ska hålla en "okonventionell" begravning för modern. Det tyder på att det inte ska vara en traditionell, religiös ceremoni i kyrkan utan något annat. Vilket då blir en privat tillställning. Men om man bjudit in via dödsannonsen, dvs. om man har angett tid och plats för ceremonin har man faktiskt överlämnat till de som läser att avgöra om de ska gå eller inte. Ofta står dessutom ett telefonnummer dit man ska anmäla om man tänker delta i minnesstunden, ibland också för att anmäla deltagande i själva ceremonin. Vill man själv styra över deltagandet skriver man inte ut vare sig tid och plats eller telefonnummer. Då skriver man något annat. T.ex. att begravningen hålls i familjekretsen eller liknande. Sen får man själv ta kontakt med dem som man vill ha med utöver familjen. Att inte handläggaren på begravningsbyrån kunnat råda FS hur annonsen skulle utformas utifrån FS/moderns vilja är väldigt märkligt. De sägs ju vara så väldigt erfarna och kunniga. Sen är FS upprörd över släktingar och vänner som inte hört av sig till honom/henne efter dödsfallet men nu vill komma på begravningen. Den upprördheten hos FS kan jag absolut förstå. Det är så väldigt enkelt att skriva några rader, kanske förklara varför kontakten brutits eller att besöken inte blivit av. Eller ringa, eventuellt skicka blommor. Om man vill delta i begravningen för någon man haft sporadisk kontakt med eller kanske varit osams med bör man ta en direkt kontakt med de närmast sörjande för att förklara sig och för att undersöka hur de ställer sig och sedan acceptera svaret. Att inte alls höra av sig till de sörjande utan i stället meddela andra att man vill komma på begravningen är både okänsligt och otrevligt.

Orchen, 08:53, 20 februari 2015. Anmäl

Hm. håller med tidigare inlägg om att ifall man skrivit så i annonsen får man räkna med att folk dyker upp. Sedan är jag lite skeptisk till att man förutsätter att dessa människor är begravningshyenor och vill komma pga någon sorts sensationslystenhet. Begravningen är ju ett sorts symboliskt avslut som kan vara betydelsefullt även om man inte setts på mycket länge. Dessutom är det väl relationen till den avlidne som spelar in, inte relationen till dem som finns kvar. själv har jag några släktingar jag som vuxen inte sett på säkert 10 år, men som stod mig närmre när jag var barn. Det skulle vara betydelsefullt för mig att få gå på deras begravningar, och fick jag en öppen inbjudan skulle jag nog se det som att det var okej. Självklart skulle jag inte tränga mig på utan inbjudan, eller insistera på att få komma om någon ansåg det olämpligt.

Della, 18:01, 19 februari 2015. Anmäl

Maria: bröstarvingar har naturligtvis rätt att komma. Vilka som "äger" begravningen överensstämmer ju med arvsordningen.

Helena, 16:41, 19 februari 2015. Anmäl

Skriver man ut tid och plats för en begravning får man räkna med att det dyker upp personer man inte känner. Men som kanske den avlidne känner/känt. Själv har jag inte så mycket koll på vilka som har kontakt med min gamla mamma att jag skulle kunna säga om de skulle vara "värdiga" att delta i begravningsakten. Däremot kan jag ju hålla minnesstunden enbart för inbjudna eller närmast anhöriga. Det är bara att antingen inte skriva något om minnesstund i annonsen eller "akten avslutas i kyrkan/vid graven". Min personliga tolkning av annonser där tid och plats för ceremonin finns angivet är att man har en helt öppen begravning. Står det däremot att ceremonin hålls i kretsen av familjen (eller liknande) skulle jag inte drömma om att ringa och fråga efter tid och plats. Däremot skicka ett kondoleanskort till familjen om vi känner varandra.

Suzanne, 11:06, 19 februari 2015. Anmäl

MAGDALENA IGEN: ©Maria 08.53: Man läser det som skrivs här lite efter eget tycke, tydligen.Det beklämmande som du berättar har ingenting med mina kommentarer eller mitt svar att göra. Naturligtvis ska den döda personens barn vara med på begravningen även om det finns en ny barnkull. Det är så självklart att det inte behöver nämnas.

Magdalena Ribbing, 09:05, 19 februari 2015. Anmäl

Förlåt - Magdalena såklart!

Helena, 09:01, 19 februari 2015. Anmäl

Min far hade en ny kull barn med en ny fru efter att han skilt sig från min mamma. Hans nya familj tyckte alltid att jag och min bror var "besvärande påminnelser" om pappas tidigare liv. Vi höll trots detta sporadisk kontakt med vår far. Med Magdalenas och vissa andras resonemang borde jag och min bror hållit oss hemma från begravningen och lämnat de "närmast sörjande" ifred. Nu gjorde vi inte det. Jag tog dessutom med mig en nära vän, som stöd, trots att hon bara träffat pappa några få gånger när vi var små. Jag är säker på att vår närvaro var "uppslitande" för pappas nya famlilj. De stod honom nära nu. Jag gjorde det för trettio år sedan.

Maria, 08:53, 19 februari 2015. Anmäl

Om barn stör outhärdligt vid begravning är det knappast Sv Begravningsbyråers förbunds fel som gav rådet utan korkade vuxna. Den värld du beskriver av hemska människor(som vållat smärta för den döde eller efterlevande, saboterat, hatat, fd vänner som har dåligt samvete, älskarinnor som äntligen vill synas, dina skriv ingar)som kräver att få närvara vid begravning är inte min värld kan jag, till all lycka, lugnt säga. Det vore förfärligt att tro medmänniskor om det värsta i sorgens stund. Håller helt med Hm och älskar Inte snåls hoppingivande och generösa inlägg. Så borde fler tänka.

Anonym 22:01, 08:46, 19 februari 2015. Anmäl

Returbjudning?

Fråga: Jag och min man tycker om att bjuda in våra vänner på olika tillställningar, alltså inte bara för att fira födelsedagar, fira midsommar eller liknande utan för att vi gillar att umgås med våra vänner. Ofta relativt påkostat med mycket mat och dryck -vi har inställningen att ”ska det va så ska det va”. Detta har vi gjort under många år. Nu till ”problemet” om det nu är ett problem: vi blir ytterst sällan tillbakabjudna och det har minskat vår lust att ställa till med fest och kalas. Naturligtvis bjuder vi inte in till fest primärt för att bli tillbakabjudna, men hör det inte till god ton och som ”socialt smörjmedel” att bjuda tillbaka? Våra vänner verkar dessutom trivas på våra fester. Kan tilläggas att vi skulle bli lika glada för att bortbjudna på fika som på middag med vin.

Har vi fel inställning och är snåla eller är våra vänner ohyfsade? Situationen känns mycket svårlöslig, för man kan ju inte direkt påpeka en sån här sak. Är våra alternativ att fortsätta bjuda in till fest och ”hacka i oss” att vi inte kommer att bli tillbakabjudna eller att helt enkelt sluta ha fester?

Svar: Förr var hela sällskapslivet som ett hjul: man blev bjuden till någon, och man bjöd tillbaka varefter man blev bjuden igen. Det brukade vara högst ett år mellan att man blev bjuden och att man själv hade en bjudning med bland andra dem man varit bjuden till.

I dag finns inte den traditionen, man går dit man är bjuden men kan eller vill inte bjuda tillbaka.

Eller man har egna bjudningar gång efter gång utan att förvänta sig en motprestation från gästerna – för att man gärna träffar sina vänner även om de är dåliga tillbakabjudare.

Till min spalt kommer ibland frågor från de som varit gäster hos andra och som inte kan hantera detta med att bjuda tillbaka. Argumenten brukar vara att det har varit så stora bjudningar och ”vi har inte något stort fint hem.” Eller att det har bjudits så flott och generöst och ”jag kan inte laga fin mat och har inte råd att beställa.” Eller att det har varit så intressanta gäster hos andra och ”vi har inte sådana bekanta, det skulle nog bli tråkigt med dom vi känner”.

Du skriver att ni bjuder påkostat och kanske där finns en del av förklaringen till de bristande tillbakabjudningarna? Man vågar inte bjuda tillbaka när man inte förmår nå er nivå, hellre förtränger man själva den sociala umgängesidén.

Ett sätt för er att hantera denna obalans vore att ha en påtagligt enkel bjudning, löksoppa eller något sådant, och se om det hjälper gästerna att förstå att det inte behöver vara så dyrt för att det ska bli en trevlig bjudning. Vanligen minns gästerna stämningen och trevnaden mer än maten.

Fungerar inte detta är det nog inte så mycket annat att göra än att ha de kalas som ni själva har glädje av och tycka att det räcker bra – men sluta hoppas på era vänners vilja eller förmåga att bjuda tillbaka.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (60)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 60

Kalle Hihi! Nejdå , gästen fick dosera själv. Det är den allra finaste hemgjorda apelsinsaft, efter Hirams berömda recept. - Men nu tror jag att jag kommit på varför jag inte blir tillbakabjuden på saft. :-)

Irene, 16:49, 19 februari 2015. Anmäl

Irene, du kanske misslyckades med saften, viktigt att dosera rätt. Bjud på vatten nästa gång till sektmedlemmen så kanske du blir inbjuden på en 3 rätters.

kalle, 13:19, 19 februari 2015. Anmäl

Anonym (Jag gissar att du är en annan "Anonym" - alla kanske inte vet att det går att fylla i en signatur, påhittad, i rutan för "namn".) Ja här fanns ju en Förklaring! Ni orkade inte bjuda igen under en period, det tror jag alla har stor förståelse för. Men det var just en förklaring jag letade efter, angående min saftbjudning... Men ok, större problem finns här i världen! :-)

irene, 11:50, 19 februari 2015. Anmäl

Det kan ju vara så att i perioder i livet kanske man hellre blir bjuden än bjuder själv. De första åren efter att vi fått barn sov ingen av oss en hel natt, vi var helt utmattade. För att inte helt tappa det sociala nätverket gick vi på en del av de tillställningar som vi bjöds på, men vi orkade bara inte bjuda tillbaka. Åren går och nu bjudet vi självklart igen. Jag menar att man nog kan ha lite fördragsamhet också.

Anonym, 11:41, 19 februari 2015. Anmäl

Men snälla Annan! Att inte bjuda tillbaka efter saft är mycket nära besläktat med att inte bjuda tillbaka efter middag eller fest. Saken gäller oartigheten att inte återgälda en generös eller vänlig gest, och vad detta kan bero på. Vad är det där med "uppmärksamhet"? Om man skriver här så syns det, det är meningen! Även du får uppmärksamhet här, det är väl bra? ;-)

Irene, 11:17, 19 februari 2015. Anmäl

@Irene: Frågan handlar om folk som upprepade gånger låter sig bjudas på fester och middagar utan att någonsin bjuda tillbaka. Att bjuda en granne (religiös eller inte) på ett glas saft är inte vares sig jämförbart, eller intressant, utan bara ett sätt för dig att försöka få uppmärksamhet, vilket du tyvärr lyckas med.

Annan, 09:06, 19 februari 2015. Anmäl

Moderatorerna har tagit bort mitt senaste svar ser jag (som någon ända hann läsa, det var bra). För ordningens skull: Det är inte Magdalena Ribbing som sållar i svaren utan en konsult. Innan de suddar ut även denna min kommentar: Jag är förvånad över den fullständigt humorbefriade och väldigt tråkiga ton som räder i den här spalten! Det gäller ju inte alla och absolut inte Magdalena naturligtvis, men det verkar som om damerna här mest är på jakt efter någons skalp! Tråkigt.

irene, 23:26, 18 februari 2015. Anmäl

@Trötter: ja du har helt rätt! Därför lägger jag ner nu. Over and out!

Lika barn, 19:01, 18 februari 2015. Anmäl

@Irene och Lika barn.... människor som inte kan vara så civiliserade att de uppför sig trevligt mot andra har kanske inte tänkt så mycket på hur man är en bra medmänniska. Idag så känns det som om den värderingen inte är så självklar som den var förut. Nu ska alla hävda sin personliga smak och vara individualister om man drar sig inte för att såga varandra. En trist sport.

trötter, 18:50, 18 februari 2015. Anmäl

@Irene: av någon konstig anledning känns det faktiskt helt okej att bli betraktad som en sur och missunnsam typ av dig...

Lika barn?, 16:18, 18 februari 2015. Anmäl