Presentsnålhet?

Fråga: Min syster ska snart gifta sig och därför blev jag glad när min bror ringde upp mig för att fråga om vi skulle lägga ihop till en bröllopspresent. Till slut blev det fem som skulle dela kostnaden för denna gåva. Min bror och hans fru, vår mamma och pappa och så jag.
Men när min bror berättade hur han hade tänkt att vi skulle dela upp kostnaden blev jag chockad och sårad. Han tyckte nämligen att vi skulle dela upp kostnaden ”per hushåll”. Vilket i praktiken betydde att jag skulle betala dubbelt så mycket som de andra fyra eftersom jag är ensamstående.

Hans argument var att så här gjorde alltid han och hans vänner.
Ett annat argument var att han och hans sambo hade ju ”två familjer att köpa presenter till”.
Ett tredje argument var att de hade gemensam ekonomi.
Jag känner mig diskriminerad och sårad. Vad tycker Magdalena om detta resonemang? Är det så man gör?

Svar: Att det är presenttider märks på det ökande antalet frågor till Hyfs- och stilspalten i ämnet gåvor sedda ur allehanda aspekter.

Den här frågan om kostnadsfördelning av gemensam present kommer då och då, alltså att flera delar på kostnaden för en present, ofta en god idé eftersom presenten då kan bli lite rejälare. Men det uppstår inte sällan diskussion om hur kostnaden ska fördelas. För mig är det obegripligt hur förnuftiga och normalt tänkande personer plötsligt kan börja räkna två som en – ett par ska betala som vore paret en individ! Din bror tänker enligt min uppfattning åt skogen fel.

Det är beklämmande vanligt att de som befinner sig i en parrelation resonerar som din bror ”vi tu är ett” när det handlar om att dela kostnader. Men hur icke-tänkande kan man tillåta sig att vara? Särskilt när man själv tjänar på att inte tänka.

Tidigare diskussioner i samma ämne har givit synpunkter som att tvåpersonershushållet har större utgifter, dyrare boende, ofta har barn och därmed ökade utgifter osv. Visst. I enpersonshushållet betalar en för dagstidning, telefon, TV-licens med mera, utgifter som tvåpersonshushållet delar på – just det, två. Men om den ena i tvåpersonershushållet studerar och bara en arbetar, då blir det ju bara en inkomst? Visst. Men det kan knappast vara den ensamståendes sak att betala för detta. Om den som bor ensam studerar, betalar paren då dubbelt för att bistå den ensamboende? Det har jag aldrig hört!

Ursäkterna för kravet att dela kostnaden per hushåll är många. Hittills har jag inte sett någon rimlig sådan. Det enda tänkbara är att dela upp presentsumman på antalet givare som individer, inte som hushåll. Att din bror har vänner som gillar hushållsfördelningen är ingenting som du ska betala för. Det spelar inte minsta roll hur många presentåtaganden man råkar ha, du ska ju inte behöva ge pengar för presenter till din svägerskas familjemedlemmar, det skulle ju bli konsekvensen av din brors resonemang.

Att din bror har gemensam ekonomi med sin fru är ingenting som du har med att göra, och du ska verkligen inte straffas för det genom att betala mer än vad de gör.

Ack så trist! Jag blir alltid lika arg över detta pinsamt självupptagna, giriga sätt att räkna, och hoppas att du omedelbart säger ifrån mycket bestämt: presentens kostnad delas per givande person, jag betalar en femtedel.

Detsamma gäller givetvis även när flera gäster delar på kostnaden för gåbortsblommorna eller -vinet, och när presenter ges i andra sammanhang än bröllop, exempelvis födelsedagar och examen. Endast om alla givare som ska samsas om en gemensam gåva är par kan man dela summan på antalet par.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 3

Kommentarer (28)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 28

Håller med M.R. När jag var en fattig student o det var slut på terminen då man hade som sämst med studielån var det ett gissel detta med att samla ihop till en gemensam present till lärare o handledare. pengar som man inte har. Då tycker jag det är bättre att var o en köper en gåva själv som är personlig. Det vinner alla på o alla får göra som de känner bäst för.

Victoria Johansson, 18:05, 2 juni 2015. Anmäl

Det är alltid dyrare med ett singelhushåll än ett parhushåll. Om det ska petimätras och absolut rättvisa ska uppnås så borde den som lever ensam betala något mindre än den som lever i ett parförhållande, när det gäller gemensamhetspresenter.

Conny Viklund, 10:46, 1 juni 2015. Anmäl

Sue: nu KÄNNER jag dessa människor som jag får presenter av, och vet var de är på dagarna, så det är inte så svårt för mig att lista ut var de har gjort presenten. Den blir ju inte mindre värd för det. Tvärtom! Jag tycker att det är fantastiskt att se, hur människor som varit uppgivna har levt upp på sina sysselsättningsplatser och hittat oanade slumrande talanger!

Marja-Leena Pettersson, 08:09, 31 maj 2015. Anmäl

Till M-LP 6.41. Egentligen är ditt inlägg så dumt så man borde ignorera det. Har du aldrig hört talas om konsthantverk och att det finns många som har sådant som hobby. Det tar åtskilliga timmar att göra mönsterstickade vantar för att inte tala om all träning som krävs innan det blir ens vantar utan mönster. Samma med broderier etc. Att klassa fint hantverk som terapi för arbetslösa är faktiskt nedvärderande av fina presenter. Du kanske föredrar någon undvara av plast.

Sue Dibden, 11:44, 30 maj 2015. Anmäl

@ Lilla moi. Självklart kan ju nån med hög inkomst välja att betala mer för att hjälpa nån som har lägre inkomst, men det är ju inte på nåt sätt relaterat till om höginkomsttagare resp låginkomsttagaren är gift, singel eller har barn eller inte. Det är ju inget som behöver blandas in i själva principen kring presentgivande.

Åsa S, 09:57, 30 maj 2015. Anmäl

@ Lars Hulthén Är man tre par som delar kostnaden per skalle, alltså t.ex 3000/6, gör ju ingen skillnad mot om man delar den per par, alltså 3000/3. Så därför är det enklast att alltid följa principen per person i alla lägen. Enklast så. Sen om det är så att en person i ett hushåll väljer att betala för den andra personen i sitt hushåll, av vilka orsaker det än må vara, är ju helt deras sak och inget som de övriga behöver blandas in i.

Åsa S, 09:51, 30 maj 2015. Anmäl

En grej jag tycker är både sorglig och rolig, positiv och negativ, är att man får så mycket handgjort nu, även från vuxna och inte bara från barn som förr. Keramikvaser och -skålar, stickade vantar, mössor och sjalar, broderade tavlor, virkade dukar, hängen smidda från gamla silverskedar. Det beror i de flesta fallen på att givarna är arbetslösa och placerade i "åtgärder" där de får pyssla med sådant, samtidigt som de har ont om pengar! Det positiva är att gåvorna blir personliga och unika.

Marja-Leena Pettersson, 06:41, 30 maj 2015. Anmäl

Jag och min sambo gör som Anna Brovén nedan. Jag/vi betalar dock alltid två delar om nu inte alla är par. Inför en ev. Present diskuterar vi ärligt vännerna vad vi VILL/KAN lägga, ofta blir det ett spann. Ibland säger någon att de gärna skjuter till mer för en viss sak, eller scrapbookar ett kort/gör extra fin inslagning. Vi har rätt olika present traditioner på resp sida, men är nöjda med vårt arrangemang.

Fröken Trassel, 18:46, 29 maj 2015. Anmäl

Hade denna fråga kommit upp på DN Ledare skulle resonemanget varit så att ensamstående skall missgynnas. Eller "det skall finnas ett incitament till parbildning". De signaler som samhället ger är sådana; det är familj med två personer plus avkomma som är ett glädjebesked och det är endast detta som kan garantera att det finns ett skatteunderlag i framtiden som kan ge bibehållen standard för landets befolkning. Brodern har rätt. Musikförslag: Karl Wehle - Någonting Att äta, någonting att dricka.

Ulf L-bratt, 18:29, 29 maj 2015. Anmäl

Utmärkt förslag att skaffa en egen present! De där kommentarerna om vem som har mest råd med vad etc är ju löjliga, självfallet skall ingen behöva stå för andras fioler. Har man dålig råd får man helt enkelt skaffa en present som kostar mindre. Det är ingen skam att vara fattig, men det är verkligen fult att försöka parasitera på andra!

Arbiter Elegantum, 16:39, 29 maj 2015. Anmäl

Gåvorefusering?

Fråga: För en tid sedan fick jag en mockabryggare i present, men nu råkade det tyvärr vara så att jag redan har flera stycken sådana av varierande storlek. Detta sa jag rakt ut till presentgivaren och föreslog att han antingen kunde ge den till någon annan eller så kanske vi kunde byta den mot något annat.
Byte gick dock inte för sig då han inte hade något kvitto/bytesrätt. Då jag märkte att han blev lite paff inför den uppkomna situationen slutade det hela med att jag sa ”men okej, jag tar och använder den här bryggaren i stället och så kan jag ge bort någon av mina andra i present till någon som behöver en”. Själv behövde han dessvärre ingen bryggare då han nästan aldrig dricker kaffe.

I efterhand har jag förstått att han tog åt sig lite av vad jag sa och tolkade det som att presenten inte ”dög”. Detta är dock inte alls fallet då jag ju knappast själv skulle köpt på mig flera likadana bryggare om jag inte ens gillade dem. Jag har bara en väldigt krass och praktisk syn på det här med presenter – de ska enligt min mening komma till användning. Umberto Eco sa någonstans att ”i libri si rispettano usandoli” (‘böcker respekterar man genom att använda dem’) och jag har precis samma synsätt på fysiska ting i största allmänhet.

Måste erkänna att jag är ganska osäker på hur man ska lösa sådana här presentsituationer då man får något man av en olycklig slump redan råkar ha. Ska man säga som det är eller hålla god min?

Detta är också anledningen till varför jag själv helst av allt ger bort saker som går att äta eller dricka upp. Man vet aldrig vad andra har och inte har respektive behöver eller inte behöver.

Svar: Nej, så som du gjorde gör man inte! Att du har en i din mening praktisk syn på presenter innebär inte att du kan ge dig själv lov att såra en presentgivare. Betänk att den ädle givaren hade planerat en framgångsrik gåva till dig och du säger istället för det förväntade ”tack, så fint” det motsatta: ”behåll den eller ge den till någon annan” – inte ett dugg vänligt.

Du kunde ha sagt så här ”tusen tack, du vet ju att jag gillar kaffe, faktum är att jag redan har en hygglig sådan bryggare men den ger jag till en kompis så använder jag din fina nya istället, det ska bli roligt”.

På det sättet hade du givit givaren chansen att säga ”oj då, jag har kvittot kvar om du vill byta” eller ”jag kan byta den om du vill”.
Eller inte säga något alls om kvittot inte fanns, som i ditt fall.

Så ja, man ska hålla god min. En present är inte framförallt ett tillskott till ens hushåll utan en symbol för en lyckönskan, och en vänlig omtanke. Sådant klagar man inte på när man får del av det.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

Tack för bra svar M.R. Jag blev lite orolig där ett tag. Jag tycker att man självklart ska hålla god min o bli glad för att man överhuvudtaget FÅR en gåva. Man ska ALLTID tacka och aldrig hålla på o säga nej, men inte hade du behövt.. eller oj, en sån har jag redan. Det är väldigt förödmjukande för den som ansträngt sig o valt ut en passande present att ge o bara vill vara snäll o generös o få ett tack för gåvan. Det är social kompetens.

Victoria Johansson, 18:00, 2 juni 2015. Anmäl

Det är inte lätt för alla att klara det sociala samspelet. En del säger sig vara "krassa" eller "ärliga" men sanningen är att det nog handlar om att de inte har tillräcklig empatisk förmåga för att veta när man ska ta till en vit lögn för att inte såra en annan människa. Visst är ärlighet och krasshet ofta goda egenskaper men de måste hanteras med känslighet för situationen.

Conny Viklund, 10:51, 1 juni 2015. Anmäl

Man förfasar sig över den krassa, pekuniära inställning en del kommentatorer har. Ingen hyfsad människa ser given häst i munnen på det här sättet.

Arbiter Elegantum, 16:28, 29 maj 2015. Anmäl

Sådana där presenter som går runt i flera led brukar vi kalla för vandringspokaler :) . Alla ser direkt vad det är, ingen gåva med mottagaren i åtanke direkt.

Pelle Xyzåäö, 12:53, 28 maj 2015. Anmäl

Troligen hade gåvogivaren själv fått denna i present, annars vore det väl sunt förnuft att spara kvittot, inte minst för garantins skull. När jag ger någon en present så har jag alltid med mig kvittot så jag kan ge mottagaren en möjlighet att byta presenten, det är inte kul att ge någon någonting som de redan har och min grej bara står där och samlar damm, alternativt ges vidare till någon annan. Då ser jag hellre att folk byter så gåvan kan uppskattas.

Erika Nilsson, 09:47, 28 maj 2015. Anmäl

Det är lätt att bli lite ställd när det dyker upp en present som man inte behöver. Jag tror, som "gåvo givare" skriver att givaren har fått den i sin tur och eftersom kaffe inte verkar vara hans favoritdryck tyckte han väl att det var ett bra tillfälle att bli av med den.

B I, 09:41, 28 maj 2015. Anmäl

Haha - "jybba" nedan skulle vara "kunna". Fel fingersättning i hastigheten!

Marja-Leena Pettersson, 09:30, 28 maj 2015. Anmäl

Eftersom kvittot saknades så kanske givaren själv fått den. Annars så sparar man ju kvittot åtminstone för garantins skull (om man är en omtänksam givare).

gåvo givare, 09:12, 28 maj 2015. Anmäl

Man måste ha en mycket nära relation och kunna vara mycket öppna med varandra om nästan allting, för att så där direkt jybba säga att man inte vill ha presenten, tycker jag. Annars, om personen inte är någon som brukar komma hem till mig och alltså kan se att presenten har försvunnit, så ger jag bort sådant i min tur, när tillfälle uppkommer. Då kan jag ändå tacka med genuin glädje, för presenter går ju alltid åt!

Marja-Leena Pettersson, 08:12, 28 maj 2015. Anmäl

Vapenfritt?

Fråga: Jag och min man är inte överens om följande:
Vår son på fem år var på ett kalas där födelsedagsbarnet bland annat fick ett låtsassvärd och andra vapenlikande föremål. Jag och min man är båda emot att ge vapenliknande leksaker till vår son och vill så klart inte att andra ska ge det heller. Nu är det vår tur att ha barnkalas och det kommer att bjudas in sonens kompisar vars föräldrar vi inte känner. Vi kan alltså inte förutsätta att de vet om att vi inte vill ge vår son vapenliknande leksaker.
Kan vi på kalasinbjudan skriva något om detta eller får vi ta den striden efter kalaset med sonen? Det verkar nämligen inte vara ovanligt att killar i den åldern får den här typen av leksaker. Min man tycker inte att man kan göra det, men jag är av motsatt uppfattning.

Svar: Beklämmande presenter – jag vet att det är vanligt att särskilt pojkar får leksaksvapen av olika slag, en del på något sätt användbara dessutom. Enligt min uppfattning är detta helt fel. Inga barn ska få lära sig att vapen är leksaker, brukbara eller ej. Det föräldrar istället bör göra är att inpränta i sina barn att aldrig, aldrig sikta på någon med ett vapen, leksaks- eller inte, inte ens ett hemgjort låtsasvapen.

Nu anar du att din son kommer att få barnkalaspresenter, och du har anledning befara att det kan bli ”roliga” leksakspistoler och annat.

Så visst kan du skriva på inbjudningarna ungefär ”eventuella presenter: endast fredliga sådana tack!”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (20)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 20

intressant fråga! Jag hinner knappt hänga av mig jackan hos kompisen med en 6 årig son innan han kommer springande o viftar mig i ansiktet med ett svärd eller gevär. Lika obehagligt varje gång. Bra om föräldrarna lär barnet vett o att tänka efter innan..

Victoria Johansson, 18:09, 2 juni 2015. Anmäl

Instämmer med Lilla Moi nedan angående leken som terapi. Man behöver ju inte vapenleksaker till barn eller pumpa dem fulla med våld på film och i dataspel men det som de spontant leker (ritar, skriver...) ska man inte censurera. Fri lek är lika viktig för dem som tankefrihet, yttrandefrihet o dyl. Sedan kan man ju ta tillfället i akt att samtala kring våld och krig. Föräldrarna bör få styra över barnets leksaker men inte över dess fantasi och kreativa bearbetning av intryck.

Stina Student, 02:10, 29 maj 2015. Anmäl

Jag skulle inte göra så stor grej av saken. Skriv inget i inbjudan och ta inte någon strid med sonen om det. Om man som förälder förbjuder sitt barn att ha vissa leksaker, och dessutom tar strid om det, så blir de bara mer intressanta och roliga. Bättre då att låta sonen få presenten och efter ett par dagar så försvinner den (man tar undan den när barnet inte är med och ser det, t ex när de sover) och man kan erbjuda något annat som ersättning. Ojdå, är den försvunnen. Här får du istället...

Bodil S, 10:40, 28 maj 2015. Anmäl

Julia H: Då får dom väl också skaffa övervakning till barnet, kasta ut TV:n och censurera alla böcker och tidningar som kommer i hans närhet.

B I, 10:30, 28 maj 2015. Anmäl

Oavsett vad ni kommentatorer tycker så vill ju FS faktiskt inte att barnet ska leka med leksaksvapen, det är ju det frågan handlar om.

Julia H, 09:38, 28 maj 2015. Anmäl

Magdalena: har inte du berättat förut att ni endast var flickor i din familj? Då är det väl inte konstigt att ni inte hade några vapen att leka med?

Marja-Leena Pettersson, 20:15, 27 maj 2015. Anmäl

Bättre då att låta barn ha dessa leksaker och hjälpa dem använda dem på ett konstruktivt sätt: svärd att fäktas med - med regler precis som om man tävlar, skjuta prick istället för på varandra etc. Däremot är jag emot leksaksvapen som är gjorda för att vara alltför lika riktiga. Man ska se skillnad på lek och allvar. Älskade själv vattenkrig, knallpulverpistoler etc. som barn - tjej som jag är.

lilla moi, 17:24, 27 maj 2015. Anmäl

Barnen ser krig på nyheterna och i tv-serier och läser om det i böcker. Lek är barns sätt att bearbeta och förstå sin omvärld. Att då säga att just det här får du inte leka... ofta förekommer regler i skolan att alla vapenlekar är förbjudna - ju fler barn från krigsdrabbade länder desto hårdare regler - ändå är det dessa barn som verkligen har behov av att bearbeta kriget genom leken. Vi vuxna är kontraproduktiva för att vi inte förstår barn. Forts.)

lilla moi, 17:20, 27 maj 2015. Anmäl

Kära Magdalena Ribbing. Freden påverkas nog inte av att vi slutar köpa vattenpistoler. Slåss kommer nog folk att göra också i fortsättningen med eller utan vapen. Jobbade med en grupp mördare en gång i tiden Ingen av dem hade använt skjutvapen. Av dessa sex personer har faktiskt tre blivit ordentliga samhällsmedborgare.

B I, 16:19, 27 maj 2015. Anmäl

Hur skall man klara av det farliga tågöverfallet om man inte får ha ett plastsvärd? Och han som blev indian; hur skall han klara sig utan pil och båge? Lyssna på 'Det gåtfulla folket' av Olle Adolphson och Beppe Wolgers.

Ulf L-bratt, 16:12, 27 maj 2015. Anmäl

Värdparsvälkomnande?

Fråga: Vi ska på bröllop om två veckor, jag och min sambo är tillfrågade att vara värdpar och tackade ja till denna uppgift.
Nu när bröllopet närmar sig uppkommer en hel rad frågor. Speciellt då man börjar söka på nätet efter svar och traditioner. Vi har kollat på ”Ribbings etikettskola” om bröllop, men det gör mig bara mer förvirrad.

Till min fråga;
Magdalena säger att välkomsttalet hålls av den som bjudit till bröllopet. Om brudparet själva har bjudit, är det då vi som värdpar (och vänner) som håller ett kort välkomsttal?

Svar: Tråkigt att min lilla etikettskola gör dig mer förvirrad, det var inte avsikten med den! I etikettskolan tar jag upp delar av det som ofta frågas om i min spalt. Hoppas det blir klarare när jag förklarar utförligt här vad  begreppet värdpar handlar om.
Värdpar är en företeelse som kunde förekomma förr när de som bjöd till bröllopet, alltså de som var och benämndes inbjudare eller värdfolk, inte kände sig trygga med detta och inte förmådde ta hand om sina gäster, utan lämnade över den uppgiften till några vanare festpersoner som då kallades ett värdpar. Men värdparet är varken inbjudare eller värdarna för festen. Värdparet är medhjälpare till de som håller kalaset. Det är viktigt att förstå skillnaden, värdparet kan ses som (vanligen oavlönad) arbetskraft som ska hålla i praktiska detaljer.

I dag är blyghet sällan skälet till att det man kallar värdpar ombeds utföra jobbet med att hantera festen. I uppdraget kan ingå att ta emot gästerna, visa dem var de ska hänga ytterkläderna, och annan praktisk information, att visa dem var de ska sitta vid middagsbordet, se till att vegetarianerna får rätt mat osv. Brudparet vill denna dag slippa ordna med att gästerna har det bra, att de blir pratade med, dansade med, får något att dricka, allt sådant som en hyfsad värdperson gör för sina gäster. Kan inte brudparet ta hand om sina gäster denna dag ges uppdraget till någon annan. Rimligt vore att brudens/brudgummens föräldrar eller syskon tog den uppgiften, men jag vet från tidigare frågor att brudparets närstående ofta anser att de har ”rätt att ha roligt” i vilket inte ingår att behöva ha besvär med gästerna – så det blir alltså två gäster som ska arbeta under bröllopet. Det är därför nödvändigt att du och din sambo sätter er ner med brudparet och går igenom exakt vad som som förväntas av er.

Brudparet verkar, som sed är numera, ha bjudit till sin fest, och skulle därmed kunna hålla välkomsttalet, men vill säkert slippa. Det förefaller inte som om några i brudparsfamiljerna tänker ta den uppgiften. Logiskt vore annars att brudparsföräldrarna hälsar välkomna på brudparets vägnar, men är dessa föräldrar blyga eller rädda för att tala, så kan värdparet välkomsttala även om det är lite tokigt etikettsmässigt sett. Då reser ni er upp alldeles i början av middagen, och säger ”vi har som värdpar för denna lyckliga fest fått det hedersamma uppdraget av brudparet att hälsa er alla välkomna – vi är ombedda av brudparet att säga att ni alla som är här är utvalda för att ni är så viktiga för dem, och så fina vänner och så goda släktingar – så på brudparets vägnar hälsar vi er alla varmt välkomna”.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

C Karion: Vilken Margareta? Menar du Magdalena?

Maja Gräddnos, 11:07, 3 juni 2015. Anmäl

En nackdel med att värdparet hälsar välkomna, som Margareta beskriver det, är att brudparet kommer att framstå som socialt inkompetent. Det är mer än lite märkligt att någon skulle vara så rädd för sina egna gäster att det vore övermäktigt att välkomna dem.

C Karion, 07:07, 3 juni 2015. Anmäl

Studentmottagning?

Fråga: Jag har förstått att studentfirandet ser helt annorlunda ut mot när jag tog studenten för en del decennier sedan och känner mig lite vilsen.

Jag har blivit bjuden till en studentuppvaktning där jag aldrig träffat studenten i fråga, däremot känner jag mamman som är en väninna till mig.

Jag vet inte riktigt vad som förväntas av mig, ska jag ha med mig en present? Och hur personlig ska den vara när jag inte känner föremålet ifråga?

Svar: Men varför ska du fira en student som du inte känner? Tacka nej! Vill din väninna umgås med dig så kan hon säkert ordna det på annat sätt. Du kan knappast förväntas gratulera någon som du aldrig har träffat, inte heller ge en present till en för dig obekant person.

Det hela verkar lite märkligt. Kanske har studentens mor tänkt sig att passa på att ha ett försommarkalas för både sina och studentens vänner, men det blir något annat än en ”studentuppvaktning” som du skriver att du har bjudits till. Så tacka som sagt vänligt nej.

Vill du ändå av någon anledning gå på denna mottagning, det kanske kommer personer dit som du kan tycka att det är kul att möta, så ta med dig en neutral bok, som en nyutkommen pocket, för högst en hundralapp.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (41)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 41

Det här med studentfirande är olika i olika familjer, på olika orter och i olika skolor. Vid mitt studentfirande tyckte släkten att jag var konstig/artig (beroende på preferens) som stannade kvar hemma och firade med dem istället för att åka in till stan och supa. Det senare en aktivitet som inte alls passar mig. Jag blir förrvirrad av diskussionen om examen, hade för mig att Alliansen införde den igen och en snabb googling tyder på att jag har rätt.

Jenny Löwerot (Webbsida), 10:24, 29 maj 2015. Anmäl

Några käppar och kransar lär inte vara så vanliga längre. Mössan och festen är ett tecken på att man avslutat gymnasiet. Härligt tycker jag att alla får fira och vara stolta på lika villkor. Sen får en del snobbar sura över att "de akademiska insignierna" besudlas. Kom in i matchen, det är nya tider nu och en akademisk examen är inte så mycket mer att skryta över än en yrkesutbildning.

Petra Petrasson, 13:26, 28 maj 2015. Anmäl

Den vita mössan är i Sverige tecken på en studentexamen (käppar och kransar har jag inte sett på länge) oavsett vilken linje man gått. Det är i mina ögon ett demokratiskt och modernt sätt att se på olika utbildningar. Akademiker är man väl först när man tagit sin akademiska examen. Ditt sätt att se på s.k. insignier förefaller något urmodigt.

B I, 09:36, 28 maj 2015. Anmäl

B I: du kan ju inte ha läst vad jag har skrivit? Klart de får fira, men de behöver inte ha de akademiska insignierna som den vita mössan, kransen och käppen, och inte använda uttrycket "studenten". Det är olika saker: en praktisk yrkesutbildning kan mycket väl vara ett bättre alternativ än ett teoretiskt program i det enskilda fallet. Detta betyder inte att de som har gått det praktiska programmet ska bära akademiska insignier.

Marja-Leena Pettersson, 18:20, 27 maj 2015. Anmäl

I min hemstad har vi en fordonsteknisk linje där så gott som alla hade jobb när de slutade skolan - tog studenten. Varför skulle inte de praktiska programmen firas lika mycket som de teoretiska? Också dessa ungdomar har presterat.

B I, 17:08, 27 maj 2015. Anmäl

...och dessutom sprider sig idiotin nedåt i åldrarna. När min son gick ut 9:an hade de klädkod kavaj på avslutningsfesten, vilket gjorde att jag blev tvungen att köpa en kostym åt honom så att han inte skulle bli utanför. Han kunde bara ha den två gånger, sedan hade han vuxit ur den både på längden och bredden - vilket nästan alla pojkar gör i den åldern. När han "tar studenten" blir jag sedan tvungen att köpa en till kostym... För flickor krävs det balklänning, -skor, tiara och håruppsättning.

Marja-Leena Pettersson, 09:42, 27 maj 2015. Anmäl

...till att svenska elevers resultat sjunker som en sten i alla internationella jämförelser.

Marja-Leena Pettersson, 09:38, 27 maj 2015. Anmäl

annan Camilla: men hör du inte själv vad det är du säger? Att man ska fira en examen som man inte har klarat av? Tycker du att doktorer ska ha en stor fest och gå omkring i sin doktorshatt också, fast avhandlingen inte blev godkänd? Att sjuksköterskeelever ska få sin brosch tillsammans med sina kursare, fast de har praktiktid eller tentor kvar innan de kan få sin examen? Det är just den här inställningen att man inte ska behöva prestera någonting, utan är lika bra ändå, som är huvudorsaken...

Marja-Leena Pettersson, 09:37, 27 maj 2015. Anmäl

...och tar studenten, ha rena lärlingsplatser som i andra länder. I stället för att ge dem de akademiska insignierna studentmössan, kransen och käppen, så kunde de få avlägga gesällprov som är lika i hela landet, få sitt gesällbrev , och sedan skulle arbetsgivarrna veta att de verkligen klarar av att arbeta i sitt yrke. Senare kan de ta mästarbrevet. Dagens praktiska gymnasieprogram är inte mycket mera än förvaringsplatser.

Marja-Leena Pettersson, 09:35, 27 maj 2015. Anmäl

annan Camilla: det är du som inte hänger med. De praktiska programmen är inte längre studieförberedande. Det teoretiska ämnena togs bort under den borgerliga regeringen, p.g.a. att det var så många avhopp då dessa elever inte klarade av att läsa teoretiska ämnen. Samtidigt är det praktiska innehållet så dåligt att ungdomarna inte klarar av sina jobb när de kommer ut på riktiga arbetsplatser. Det skulle vara mycket bättre att, i stället som i Sossesverige försöka låtsas att alla är "jämlika"...

Marja-Leena Pettersson, 09:32, 27 maj 2015. Anmäl

Presentprackande?

Fråga: Jag har en fråga gällande oönskade gåvor, som jag har många erfarenheter av och länge funderat över hur det kan komma sig. Inte nog med att min mamma i tid och otid gärna vill komma med saker som jag inte behöver, så har jag vid flera tillfällen råkat ut för bekanta som utan att fråga dyker upp och vill ”vara snälla” och ge bort prylar. Jag talar inte om blommor eller choklad utan om ofta svårförvarade saker som mattor och heminredningsprylar. Självklart kan jag säga ”nej tack”, men jag ser ändå detta som ett stort problem som tar min energi och jag önskar att de frågar mig innan de kommer med sakerna.

Jag är nybliven mamma och för en tid sedan kom min mans bästa kompis tjej förbi oanmäld, en kvinna som jag bara känner ytligt. Då jag inte var hemma lämnade hon en babysitter utanför min dörr! Hon lämnade ett meddelande om att ifall vi inte vill ha den, kunde vi bara slänga den i soporna. Självklart hade vi redan köpt en babysitter och jag blev mycket irriterad. Jag tycker att det är fräckt att komma med saker utan att fråga och det innebär att de också ger mig ”merjobb” då jag måste kasta dem. Ser de mitt hem som en sopstation eller vill de bara vara snälla? Utstrålar att jag ”tar emot vad som helst”?

Jag undrar vad som är okej? Får man ge bort vad som helst? Är det god etikett att ge större saker som möbler, hundvalpar, barntillbehör och inredningsprylar till folk?

Svar: Nej, det är inte god stil att ge eller pracka på andra saker som man själv vill bli av med. Gåvor ska ha ett gott syfte: att glädja mottagaren. Men din farhåga att du skulle ge intryck av att ta emot vad som helst är nog fel, de som ger dig saker gör säkert likadant med andra. Det är roligt att kunna ge, och givare tänker inte alltid på vad de ger och om mottagaren har nytta av det.

Problemet med den här babysittern klarar du enklast av genom att mejla eller ringa givaren och säga att ”nej tack, vi har redan skaffat en så du får gärna hämta tillbaka den, jag har så fullt upp att jag inte har tid att lämna den till Myrorna/grovsopshämtningen.” Det skapar inte någon fortsatt stor sympati hos givaren men du slipper fler möjligen välmenta onödigheter från henne.

Tyvärr är det nog ganska många som ser en chans att bli av med överflöd genom att ”skänka” det till någon som de dessutom förväntar sig tacksamhet från. Babysittargivaren skulle förstås ha ringt dig innan och frågat, varvid du kunde ha tackat för vänligheten och sagt att du inte behövde den så hade det aldrig blivit något problem. Nu är den bara dumpad utanför din dörr och det får nog tyvärr räknas som ganska dålig stil. Man förutsätter inte att andra ska ta hand om det man själv inte vill ha, och om detta inte passar, se till att det oönskade slängs bort.

Till din mor ska du väl ändå kunna säga som det är ”tack för all din generositet men nu är det proppfullt i alla skåp/fönsterbänkar/hyllor så ta inte med något annat än det vi kan äta upp!”

De bekanta som kommer med mattor och andra inredningsprylar måste du kunna vänligt förklara för helst redan när du anar att de vill ge bort sina ägodelar, att du absolut inte har plats, men tacka dem för deras vänliga omtanke förstås.

Visst ska ”snälla” givare fråga först innan de kommer med sådant som gör intrång i ditt hem, vilket det är att ge tavlor, möbler osv, faktiskt inklusive större krukväxter. För att inte tala om burfåglar, hamstrar, kattungar, akvariefiskar och annat levande. Sådant som lever ger man endast till den man verkligen vet kan ta hand om och vill ha det.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 5

Kommentarer (20)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 20

(forts) Annars verkar vi glömt att prata med varandra, jag ger ibland saker till bekanta och har fått om det varit utrensning på gång, men då säger man "det här tänkte jag skänka till Myrorna, är det något du vill ha, varsågod, annars ger jag det till dem". Hur svårt kan det vara?

Maja Gräddnos, 14:21, 4 juni 2015. Anmäl

Oj, vad synd om alla som får en massa oönskade presenter, passar inte i inreeeedningen, fel färg eller modell m m. Men jag kan trösta er - det kommer att avta i sinom tid, det brukar märkas om man inte gillar presenter, och jag ger inte till sådana! När det gäller använda saker håller jag med om att det är fel att ställa något utanför dörren, man kollar först om mottagaren vill ha prylen. (forts)

Maja Gräddnos, 14:13, 4 juni 2015. Anmäl

M-L P 07.05 Du lyckas utmärkt med att förmedla att det är viktigt att förstå att era grannar är invandrare. Att du sen passar på att göra dig lustig över deras uppenbara försök till vänlighet känns plumpt och rasistiskt.

Jeroen Bos, 23:58, 27 maj 2015. Anmäl

Visst har du rätt, annan Camilla, att andemeningen är central, men hur snällt är det egentligen att komma med ett par papperskassar fyllda med gamla kläder utan att fråga först? Än värre med tunga grejer. Då kan du själv bestämma om du vill kolla innan dom åker till Myrorna, annars är det inget annat än dumpat merarbete för 'offret' ;)

Molly Moll, 19:28, 23 maj 2015. Anmäl

Jag känner verkligen igen det där "generösa" givare, ofta med gamla skit givaren själv inte vill ha men inte vill slänga av någon anledning. Min mor är expert på det. Hon har dumpat över all sköns bråte på mig och jag blir galen. Vid ett tillfälle brände jag sakerna hon kom med. Hon hade frågat mig innan och jag hade sagt nej mycket tydligt, men hon kom med sakerna ändå. Detta har hänt mängde rmed gånger... Jag blir tokig!

Sorrow Hed, 19:25, 23 maj 2015. Anmäl

Jag tycker andan det är givet i är nog så viktigt. Om man upplever att man får saker som en härskarteknik är det naturligtvis inte kul, men som sagts i mitt tidigare (långa!) inlägg... jag känner igen mig i FS situation, och så länge sakerna ges i vänlighet (om än inte smidighet) skulle jag i det längsta bara låta det vara, det är inte riktigt värt att bli osams med någon över, särskilt inte någon som försöker vara snäll :).

annan Camilla, 17:15, 23 maj 2015. Anmäl

Känner verkligen med dig! Du måste lära dig vara vänlig men ordentligt bestämd, som Magdalena föreslår, ring och be henne hämta sitt skräp. För skräp är det när du inte är tillfrågad! Min svägerska använde metoden som härskarteknik, för att visa vem som hade det bäst ställt. Hon förstår fortfarande inte att vi väljer att använda våra pengar tillannat än det hon anser viktigt och inte vill ha deras fula, dyra, avlagda vad det vara må. Jag har fått vara extremt tydlig för att slippa.

Molly Moll, 10:12, 23 maj 2015. Anmäl

forts. Där var alla "våra" foton och gåvor borta, och hon hade i stället ställt fram foton på mina kusiner och teckningar som de gjort till henne. Kusinerna skulle komma dagen därpå. Förhållandet till farmor blev aldrig detsamma efter det, även om jag IDAG kan förstå att hon gjorde så. Hon hade begränsat med utrymme, och ville kanske emellanåt ha annat än barns alster framme också.

Marja-Leena Pettersson, 07:26, 23 maj 2015. Anmäl

B I: nu kom jag att tänka på en sak som hände när jag var barn. Vi hälsade på min farmor. Hon hade massor av foton på mig och mina föräldrar, teckningar och saker jag gjort på lekis och gett henne i present o.s.v., framme. När vi hade kommit en bit brakade bilen ihop, och min pappa gick för att låna en telefon medan mamma och jag promenerade tillbaka till farmors hus.

Marja-Leena Pettersson, 07:24, 23 maj 2015. Anmäl

Påminner mig om en grannfamilj vi hade en gång. (Jag ska inte säga vilket ursprung familjen hade! :-) ) De sprang hos oss HELA tiden och ville ha hjälp med saker: min man skulle hjälpa dem att installera en dator, jag skulle hjälpa deras dotter med svenskaläxan, och jag vet inte allt. Som "tack" (antar jag?) kom de och gav oss saker begagnade saker, t.ex. barnkläder och leksaker. Nästan inget gick att använda, det var trasiga blixtlås, saknade knappar, urtvättat, uttänjt, daterat och omodernt...

Marja-Leena Pettersson, 07:05, 23 maj 2015. Anmäl

Efterbröllopsklänning?

Fråga: Jag har en fråga angående vigsel. Jag och min fästman planerar att gifta oss utomlands utan nära och kära för att vi av olika orsaker behöver gifta oss snabbt. Vi har inte råd med ett stort bröllop nu men skulle gärna vilja fira tillsammans med vår familj vid ett senare tillfälle. Vi vill få vigseln välsignad i kyrkan och sen bjuda på middag och fest efteråt.
Hur fungerar detta? Kan man ha brudklänning trots att vi redan lagligt sett är gifta?

Svar: Det låter som en bra idé att gifta sig i enskildhet och ha en efterbröllopsfest senare. Du kan ha den klänning du bar vid vigseln, eller en annan klänning, och du kan mycket väl ha en brudklänning trots att du redan är lagligt vigd.
Exempelvis i Frankrike, Spanien, Italien med flera länder måste man gifta sig hos borgmästaren eller annan myndighet för en juridiskt bindande vigsel, och därefter har man en kyrklig välsignelse och fest. Oftast görs dessa två olika ceremonier samma dag eller dagarna efter varandra, men det går förstås att vänta den tid man behöver ha mellan vigsel och välsignelse.

Så tala med en präst på den ort där ni vill ha en kyrklig välsignelse, och ordna med festen osv som ni vill ha den. Vill du ha traditionell brudklänning föreslår jag att du avstår från slöja och diadem/krona/hårprydnad av den tydligaste brudsorten.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

Jag gifte mig för ett år sedan, vi hade en borglig vigsel i Sverige först med en liten fest efteråt, min man hade mörk kostym och jag en traditionell brudklänning. Två veckor senare hade vi en katolskvigsel (ville bara ha en välsignelse men prästen tyckte en riktig vigsel skulle vara trevligare) på Irland där vi bor och vi hade samma kläder på oss och efter det en större fest på ett hotell. Personligen tycker jag att du kan ha din klänning igen. Men fråga prästen vad han/hon anser är lämpligt.

Hanna Dermody, 11:17, 1 juni 2015. Anmäl

Det traditionella är att gifta sig i brudens hemförsamling (som M-L föreslår) men det är lika tillåtet och gratis för brudparet att gifta sig i någon annan församling i Sv kyrkan om åtminstone den ena är medlem. Efter en kyrklig snabbvigsel går det säkert att ha en likaså kyrklig förnyelse av vigsellöften-ceremoni med fler gäster om man vill, även om det inte är särskilt vanligt. Gästerna är väl förhoppningsvis glada oavsett vad tillställningen exakt heter och vilken färg bruden bär.

Stina Student, 23:05, 24 maj 2015. Anmäl

Marja-Leena medger som tur är att det bara är enligt henne en vit brudklänning skulle se fånigt ut, så ha du en vit brudklänning på dig (avstå från att bjuda Marja-Leena, så slipper hon anblicken).

H R, 08:32, 22 maj 2015. Anmäl

Använd brudklänningen på efterfesten, de flesta gästerna tycker om att få se brudklänningen.

Meta Four, 05:03, 22 maj 2015. Anmäl

Var på ett muslimsk bröllop för ett par år sedan. Brudparet hade välsignats av imamen några dagar innan och nu var det fest och bröllopsklätt brudpar (vit klänning och svart kontym) och mycket trevligt. Klädsel hos gästerna var allt från heltäckande till kortkort.

B I, 19:16, 21 maj 2015. Anmäl

forts. Att ha vit brudklänning på "efterfesten" när man redan varit gift i veckor eller månader, kommer att se fånigt ut, enligt mig. Lika fånigt som de där brudarna som kräver en "möhippa" efter vigseln... Ta åtminstone någon champagnefärgad eller lätt gul- eller beigeaktig ton på klänningen i så fall - inte snövitt!

Marja-Leena Pettersson, 16:05, 21 maj 2015. Anmäl

Så dumt. Det går att gifta sig kyrkligt HELT gratis i brudens hemförsamling. Det enda man behöver betala för är en ring. Kyrkan kan till och med skaka fram de två vittnena - gratis det också - om man inte vill ha några gäster alls. Om det är nödvändigt att gifta sig "utomlands" (vilket inte låter särskilt billigt) så finns SvK i Utlandet samt Sjömanskyrkan.

Marja-Leena Pettersson, 16:03, 21 maj 2015. Anmäl

Surgubbe?

Fråga: Vi har blivit inbjudna på en fredagsmiddag av en god vän, hon är en frånskild kvinna, ett annat par är också inbjudna, min man vill inte gå på middagen då han anser att det kommer att bli tråkigt då inte rätt personer (enligt honom) är inbjudna på middagen. Vad gör jag, ska jag gå ensam? Vad säger jag till värdinnan?

Svar: Ledsam attityd hos din man, men inte helt ovanlig. Varför är han så säker på att det inte blir roligt? – om han är där kan han ju vara trevlig och muntra upp sällskapet. För han hör väl inte till de trista tråkmånsar som anser att går man på en tillställning ska andra gäster se till att vara underhållande så att man själv får roligt?

Nåja, han kan avstå från att gå på middagen, och du får säga till värdinnan ungefär ”tyvärr är X förhindrad, han kan inte vara med, men är det okej för dig att jag kommer ensam? annars förstår jag om du vill bjuda några andra.”
Det är hövligt, vänligt och korrekt av dig, och säkert säger värdinnan att du är välkommen utan din man. Hon kanske frågar varför din man inte kan komma, och för att slippa ljuga får du då säga att det är något som han anser att han måste göra just den kvällen.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (18)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 18

Leif Hansson: Det framgår inte att så är fallet. Du tolkar det så. Vem 17 har inte gått på fest för att vara solidarisk med sin partner? Det hör till det sociala samspelets regler i en tvåsamhet. Men om det händer alltför ofta så skulle jag nog också stanna hemma och säga till värdinnan som det är på ett sätt som inte sårar någon. Själv gift med en f.d. militär och det är en och annan fest där herrarna pratar om gamla tider och vi kvinnor verkligen får ta i för att höras och byta samtalsämne.

B I, 19:51, 22 maj 2015. Anmäl

Är det inte uppenbart att de bjudna har något gemensamt som FS man inte klarar av att ens låtsas vara intresserad av. Enligt FS hade ju mannen kunnat tänka sig att följa med till väninnan om det bjudits någon som mannen har något gemensamt med. Hade jag blivit inbjuden på middag med mellomys och idel schlagerfantaster hade jag nog också valt att stanna hemma.

Leif Hansson, 21:41, 21 maj 2015. Anmäl

Bengt Carlsson och Dulca Mara, självklart måste ingen gå på bjudning mot sin vilja men om anledningen är att man tycker att en viss gäst är för tråkig så kan man väl själv tacka nej och förklara sig på ett sätt man tycker är lämpligt istället för att ens partner som kanske tycker det känns motigt att säga "Tack för inbjudan, jag kommer men min partner stannar hemma eftersom x är för tråkig" ska behöva försöka komma på en vit lögn. Nej, då får man själv stå för vad man tycker, eller själv ljuga.

H R, 19:54, 21 maj 2015. Anmäl

Bengt Carlsson: Min förklaring av medberoende var generell, inte riktad mot detta speciella fallet. Bra i alla fall att du fått dig ett gott skratt. Skamligheten kommer av att FS kanske skäms över sin mans val och inte kan säga som det är utan tar till en liten vit lögn för att undvika obehag för alla. Som engångsföreteelse är det ju en bagatell men om det är ett beteendemönster så...

B I, 19:27, 21 maj 2015. Anmäl

Dulca Mara, 12:56: Håller med dig helt! Och jag skulle själv verkligen inte vilja att någon kom till mig på middag/fest mot sin vilja. Vem vet, mannen kanske inte vill gå för att det är de andra inbjudna som är surtanter/surgubbar? :-) Och hur vissa kommentatorer kan få detta till mobbning av frånskilda kvinnor, eller "medberoende" är bara skrattretande.

Bengt Carlsson, 16:23, 21 maj 2015. Anmäl

Tycker det är en dålig ursäkt att inte gå. Tror att vi alla har fått gå på fester som vi tycker är mindre roliga. Ibland får man hålla god min och gå, han kan väl inte komma med ursäkt varenda gång hon bjuder till fest? Det handlar oftast om några få timmar, så då kan han väl utstå detta "tråkiga" sällskap

Catarina Dalesjö, 13:11, 21 maj 2015. Anmäl

Åsa S har ju rätt. Vill man inte vara med för att man tycker gästerna är för tråkiga får man banne mig ta och tacka nej själv istället för att låta någon annan klura ut en artig formulering.

H R, 13:10, 21 maj 2015. Anmäl

Och det skulle alltså vara ett "skamligt" beteende att inte vilja gå på en middag man tycker är tråkig? Livet är för kort att slösas bort på sådant man inte vill göra - det finns tillräckligt av måsten i livet i alla fall!

Dulca Mara, 12:56, 21 maj 2015. Anmäl

Det kanske blir en tråkig fest om maken följer med. Det blir nog roligast för alla övriga om han stannar hemma.

Robert Warholm, 12:44, 21 maj 2015. Anmäl

Sue Dibden, är du ett troll? Du VET att kvinnor mobbar, men kan inte tro att män skulle göra detsamma. Du är alltså förvånad över att män diskriminerar kvinnor. Vad gäller frågan: maken gillar inte vännerna, så kan det väl vara, man kan ju inte trivas i allas sällskap. Antingen biter han ihop och är artig eller så får ni säga att han har förhinder.

Julia H, 12:24, 21 maj 2015. Anmäl

Bröllopsklädsel

Hatt?

Fråga: Jag är bjuden på ett bröllop med klädsel frack. Inför detta har jag inköpt en festlig fotsid sommarkänning. Vigseln är kl 16 och därefter middag. Jag undrar om det är rätt etikett att bära en vit stiligt stråhatt till klänningen under själva vigseln?

Svar: Nej. Enligt traditionen bär inte kvinnor hatt till frackklänning. I katolsk kultur har kvinnor hatt i kyrkan, men där är den kyrkliga vigseln ofta tidigare och följd av en mottagning, inte middag, alltså inte heller med frackklädsel.

 

Klänningsfärg?

Fråga: Jag planerar att gifta mig, men tänker bära en klänning i en varmt röd-orange nyans – detta då jag personligen inte är glad i vitt (eller champagnefärgat) och vill gifta mig i en färg jag själv tycker om.

Men med tanke på att bröllopsgästerna inte förväntas bära vitt, för att inte konkurrera med bruden, ska jag på något sätt meddela gästerna att jag bär rött (ex. på inbjudningskortet), eller får de helt enkelt märka det när dagen kommer? Funderar över om någon gäst kanske har en ljus klänning som hon väljer bort för att den går åt vitt, eller om någon gäst själv kommer i rött och sen känner sig fånig då det liknar min klädsel. (För min del får gästerna ha vilken färg de vill, naturligtvis).

Svar: Du skulle faktiskt kunna skriva på inbjudningskorten ”valfri klädfärg, bruden bär rött” som en vägledning.

 

Kavajfestklädd?

Fråga: Jag har vänner som skall gå på bröllop.

På inbjudan står det Klädsel: Kavaj/Festklädd.

Vad betyder festklädd – lång eller kort klänning?

Svar: Ja du, det är nog inbjudarnas sätt att få kvinnorna att klä sig på en högre nivå än männen – det brukas antas att kvinnor så himla gärna vill klä sig i långa festklänningar medan männen suckar redan vid tanken på mörk kostym.
Så det går säkert att ha lång, men inte galabetonad, klänning lika gärna som knäkort lite finare.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (28)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 28

Stråhatt till frackklänning låter märkligt i mina ögon, lite "utklädningslåda-varning" på det. Skulle det stå "kavaj/festklädd" på en inbjudan skulle jag klä mig på kavajnivå och förmoda att det där festklädd var ett tillägg för de som annars skulle få för sig att kavaj var nånslags temaklädsel och att alla skulle bära kavaj. En kvinna som bär en röd klänning signalerar inget annat med den än att "det här är en klänning som jag känner mig fin i".

Åsa S, 16:51, 20 maj 2015. Anmäl

BI Javisst är allt det här gammaldags och väl egentligen förlegat. Men kul! Antagligen gäller sånt här mest kvinnor, men vad är det fär fel med det? Jag tror alltihop är på väg ut, att solfjädrar, klänningsfärger, rosor och tappade näsdukar har spelat ut sin roll. Men det var roligt så länge det varade :-) Inför begravningar tycker jag att man ska tänka sig för, inte vara urringad, inte ha snäv kortkort kjol. Inte stora hattar och tunga smycken, tankarna ska helst gå till den som begravs.

Irene Holm, 16:26, 20 maj 2015. Anmäl

Thorbjörn Vi var väl överens trodde jag om att bröllop i utlandet eller med utländska gäster inblandade hade egna koder! Att Madeleines mans amerikanska släktingar klädde sig på sitt speciella sätt var inte konstigt ( jag minns svagt att hans mamma var rejält speciell..:-).

Irene Holm, 16:17, 20 maj 2015. Anmäl

Det är lätt hänt ibland i hastigheten, helt OK!

Maja Gräddnos, 13:31, 20 maj 2015. Anmäl

Hoppsan, blev fel, fast vem vet... :-)

Thorbjörn T., 11:51, 20 maj 2015. Anmäl

Thorbjörn T: Hm, nog för att föreställningen är korkad, men att man skulle haft ihop det med en gäst är väl bara FÖR mycket? Eller menar du att Chris hade "kuckilurat", (bra uttryck!), Daniel är gift med kronprinsessan, inte med Madeleine.

Maja Gräddnos, 10:51, 20 maj 2015. Anmäl

OK, glöm Danmark men tittar man på bilder från Prinsessan Madeleines bröllop så verkar hon vara en ovanligt tolerant hustru med tanke på hur många Daniel måste ha kuckilurat med.

Thorbjörn T., 09:53, 20 maj 2015. Anmäl

Allt fjant med blommor, solfjädrar och all möjlig symbolik verkar vara till enbart för kvinnor! Tycks mig i dag som mera uttryck för en förlegad kvinnosyn där kvinnan inte öppet kunde ge uttryck för sina känslor och åsikter.

B I, 08:55, 20 maj 2015. Anmäl

2. Att skaffa en speciell klänning till sitt bröllop var otänkbart slöseri men den svarta klänningen gjordes brudfin med ditsatta ärmar och annat i vitt och färgglad dekor av band och enkla smycken. Att bröllopsgäster ska klä sig fulare än vad de tror att bruden kommer att göra är faktiskt absurt. Man klär sig så bra man kan på angiven klädnivå. Ingen "överglänser" ändå bruden som är ensam i helvitt och en av två huvudpersoner. I brittisk tradition, förr även svensk, har tärnorna ofta vit klänning men inte övriga gäster.

Magdalena Ribbing, 08:25, 20 maj 2015. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: 1. Några klargöranden verkar vara nödvändiga. Bröllopsgäst i röd klänning symboliserar ingenting utom en del individers totala oförstånd och okunnighet: om igen, vilken kvinna med ett uns vett skulle välja en färg som visar hennes sexliv? Pratar andra om det, så låt dem göra det, stackars mänskor. Helsvart klädsel är traditionell sorgmarkering, förr hade brudar den svarta klänning de fick till sin konfirmation för att den skulle duga till alla kyrkliga tillfällen från dop till begravning.(forts)

Magdalena Ribbing, 08:21, 20 maj 2015. Anmäl

Solglasvett?

Fråga: Nu är vårsolen här och därmed ett återkommande elände med solglasögon inomhus. Jag tycker inte att det är okej att kunder som jag ska hjälpa – jag arbetar på apotek – står framför mig med svarta glasögon på och dessutom pratar i mobilen. Det är ju omöjligt att få någon kontakt med en person som gömmer sig så, och jag kan ju inte gärna säga ”ta av solglasögonen och ta ner mobilen.”

Är det verkligen artigt att gömma sig så?

Svar: Nej, det är sannerligen inte vad som kallas hyfs och stil att den som kommunicerar med någon har solglasögonen på och mobilen igång. Men det är vanligt, och när jag tidigare har tagit upp solglasögonsproblemet har det kommit rader av kommentarer som att ”jag har så ömtåliga ögon så jag måste ha solglasögon.” Det kan man förstå utomhus men borde ändå inte hindra att man där lyfter upp sina svarta solglasögon ett par sekunder för att möta blicken på den man talar med. Inomhus kan de mörka glasen vara nödvändiga för några personer men merparten av de solglasprydda har knappast så svåra problem med sina ögon.

Däremot tror jag att det är svårt att få undan dessa solglasögon enorm att stirra argt på dem eller något annat meningslöst. Men du kan försöka genom att på ett soligt sätt säga ”vore trevligt att få se dig i ögonen.” Det kan hjälpa om personen kanske bara har glömt att ta av solglasögonen. Eller så skapar det motsatt effekt: trist stämning för att personen tycker att det är tjusigt med solglasögon och inte vill få dem ens vänligt ifrågasatta.

Mobilen som sitter som fastlimmad i örat är lika ohövlig och lika svår att få bort. Du som arbetar med att hjälpa människor med deras mediciner och hälsa kan säkert säga till dem ungefär ”kan du ta bort mobilen ett ögonblick, jag måste fråga/beskriva den här xxx”.
Vore det en butik av annat slag skulle jag råda försäljaren att övergå till nästa kund och säga så vänligt som möjligt till mobilprataren ”jag återkommer till dig när du har pratat färdigt”. Det är självupptaget på hög nivå att prata i sin mobil medan någon fysiskt närvarande ska behöva stå och vänta på ens fråga eller synpunkt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (18)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 18

Jag är rädd om mina ögon och så vill jag inte få rynkor när jag blir äldre pga av att jag gått och kisat istället för att använda solglasögon. Men jag ser inga problem i att ta av mig dem när jag talar med någon. Är det ett längre samtal, så säger jag "är det ok att jag sätter på mig solglasögon" och hittills har det inte varit nån som haft nåt emot det. Om man har frågat apotekarna nåt så får man givetvis sluta att tala i mobilen så man hör vad de svarar en.

Åsa S, 16:58, 20 maj 2015. Anmäl

Ohyfsat att ha solglasögonen på inomhus och otrevligt mot personalen, javisst. Jag har varit med om något etter värre: Att personalen på just Apoteket är förkylda, sitter och nyser och snyter sig medan de expedierar kunderna! Detta är fullständigt oacceptabelt. Snaskfasoner och inget annat!

Arbiter Elegantum, 20:48, 19 maj 2015. Anmäl

Att som kassörska vägra expediera kunden på tur för att denna talar i mobilen skulle jag hålla för vida mer oartigt än att prata i mobilen medan man betalar. Men visst, gör det du, så får vi se vad din chef tycker om saken... . Sedan det knappast trivialt att bolla solglasögon, mobil och plånbok samtidigt, varför folk låter glasögonen stanna på näsan.

annan Camilla, 13:58, 19 maj 2015. Anmäl

Marja-Lena: du har aldrig sett nåt behov av det. Då är du antingen typen som aldrig använder solglasögon oavsett hur bländad och tvingad att kisa du blir, eller typen som ser TILLRÄCKLIGT bra för att klara dig med vanliga oslipade solglasögon. En solig dag i Sverige kan man mycket väl behöva ett par solglasögon när man befinner sig i stan. Har ofta önskat att jag HADE ett par slipade solglasögon. Några glasögon sen hade jag clip-ons. Extremt opraktiskt att bära runt, precis som extra glasögon.

lilla moi, 12:08, 19 maj 2015. Anmäl

Hej Marja-Leena :-) Det är faktiskt så att jag gjorde en ögonoperation för några år sedan där en av "biverkningarna" blev att jag är väldigt känslig för ljus. Självklart föredrar jag att inte använda solglasögon inomhus om jag har andra alternativ, men ibland är det tyvärr så det blir, pga bristande planering eller logistik. Men själv tycker jag inte att det är ett problem när mina kunder har solglasögon inne i butiken, synen är ju inte vårt ända sett att kommunicera på ;-)

Majsan Björkman, 15:04, 18 maj 2015. Anmäl

Jag kan väl tycka att det kan vara bra att tänka sig att personen kanske behöver sina solglas. Då behöver jag inte reta mig på den saken. Mobiltelefonen däremot kan jag inte se några medicinska skäl att klistra vid örat. Haha. Bra tips av ML Gråstarr kan f.ö. mycket väl uppträda före ålderdomen. Än värre är det i tropiska länder där sjukdomen är ett gissel eftersom man inte alltid har råd med operationen.

B I, 12:44, 18 maj 2015. Anmäl

Jag kan väl tycka att det kan vara bra att tänka sig att personen kanske behöver sina solglas. Då behöver jag inte reta mig på den saken. Mobiltelefonen däremot kan jag inte se några medicinska skäl att klistra vid örat. Haha. Bra tips av ML Gråstarr kan f.ö. mycket väl uppträda före ålderdomen. Än värre är det i tropiska länder där sjukdomen är ett gissel eftersom man inte alltid har råd med operationen.

B I, 12:44, 18 maj 2015. Anmäl

Det är lustigt, när det kommer den här typen av frågor. Då ramlar det alltid in en massa kommentarer med alla möjliga sjukdommar som innebär att man minsan måste göra si eller så. Det tycks som om mer än hälften av Sveriges befolkning är drabbad av ögonsjukdommar, strålningsallergier, hösnuva, benskörhet och vad vet jag. Vi är allt en bra sjuklig nation.

Thorbjörn T., 11:39, 18 maj 2015. Anmäl

Som Magdalena påpekar, behöver man solglasögonen inne av medicinska skäl kan man ju kvickt lyfta dem och se kassörskan i ögonen medan man hälsar, eventuellt kort förklara om man vill annars inte. Men att helt enkelt ha erkänt kassörskans existens med en blick utan solglasögon samt utan mobilen fastlimmad vid örat är väl trevligt och ögonen lär väl inte ta skada av det korta ögonblicket.

H R, 11:09, 18 maj 2015. Anmäl

B I: det fattar nog alla, att det finns specifika medicinska tillstånd, som gör solglasögon bra eller rent av nödvändigt. Dock lider knappast majoriteten av alla de Men in Black-kopior man ser på stan av grå starr, eller vad tror du..? Det är ju mest unga/yngre som bär solglasögon både bittida och sent, och grå starr är en sjukdom man drabbas av först i ålderdomen. GRÖN starr kan man få tidigare, men det är å andra sidan en sällsynt ögonsjukdom.

Marja-Leena Pettersson, 10:39, 18 maj 2015. Anmäl