Klädkodrätt?

Fråga: Är ”udda kavaj” en etablerad klädkod? Med anledning av födelsedag vill jag bjuda in familj, vänner och kollegor till afternoon tea på lokal. Jag vill att mina gäster ska känna sig bekväma och ha trevligt tillsammans – och för mig omfattar det att känna sig ”rätt” klädd. Evenemanget är en lördagseftermiddag och jag tänker att blazer respektive kjol, klänning eller lite finare byxor vore lagom – men hur anger jag det? Kan jag använda ”udda kavaj” – eller finns det bättre uttryck?

Jag tänker också att det kan komma frågor om presenter – är det tänkbart att på inbjudan skriva att jag inte önskar mig något men att gåvor till en (namngiven) välgörenhetsorganisation, vars verksamhet är betydelsefull för mig, är välkomna för den som vill? Eller trampar jag eventuella gåvogivare på tårna då?

Svar: Udda kavaj brukade man skriva förr när man avsåg bättre vardagsklädsel, alltså inte så fint som en  kostym anses vara. För en hel del personer är det fortfarande en användbar klädkod, medan andra inte förstår vad som avses.
Till den trevliga bjudningsformen Afternoon tea föreslår jag att du skriver Vardagsklädsel – det är enklare att tolka och du har säkert så välartade vänner att de inser att deras T-shirts och jeans till vardags inte duger denna gång, de klär sig i just det du beskriver, blazer och snygga byxor respektive klänning med ärmförsedd överdel, eller en prydlig kjol/långbyxor med en extra fin blus/tröja exempelvis.

Ja, du kan skriva på din inbjudan ungefär att ”mina gästers närvaro är den enda present jag önskar mig och den bästa jag kan få. Om någon därutöver vill ge ett bidrag till xxx är det också välkommet”.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Håller med det som skrivits. Så vida man inte bor på Östermalm är kavaj och finare byxa knappast en vardagsklädsel och därmed vilseledande. Räcker det inte med att skriva "kavaj"? Alternativt "finare vardagsklädsel". Tycker absolut att man behöver precisera sig lite. Målet är ju att få gästen att känna sig bekväm genom att alla bär liknande klädsel. En vilseledande klädkod resulterar ju i det motsatta.

Philip Björkqvist, 21:02, 6 december 2015. Anmäl

Spontant tycker jag nog att "udda kavaj" är tydligare än "vardagsklädsel" men blir det inte lite skumt med klädkod på en allmän lokal? Utgår ifrån att alla har vett att hålla en viss nivå oavsett klädkod men om det skulle vara en annan klädkod typ "kavaj" då skulle sällskapet kunna avvika totalt mot de övriga gästerna. Jag var på afternoon the på Grand nyligen och inte ens där var det någon klädkod mer än vardagsfin, en del såg ut att komma direkt ifrån promenad.

Frk N, 13:01, 30 november 2015. Anmäl

Varifrån kommer egentligen den här idén om att man med ett enda ord ska kunna slå fast en klädkod? Om man vill att folk ska komma inte alltför uppklädda, men ändå inte i "jeans och tröja", kan man inte bara skriva det då? Eller åtminstone lägga till ett eller två förtydligande ord, typ "proper vardagsklädsel". Att någon till äventyrs skulle kunna tolka det som antingen verkstadsoverall eller galakostym är väl en risk man får ta.

Kap Kennedy, 12:59, 30 november 2015. Anmäl

Om det står "Vardagsklädsel" så skulle jag definitivt tänka mig att en del kommer dyka upp med jeans och tröja. Det känns lite emotsägande som MR säger, "Om du skiver vardagsklädsel så förstår de säkert att de inte kan ha på sig samma kläder som de har till vardags". Varför då använda det utrycket? Jag tycker att just "Udda kavaj" låter som exakt den klädkod FS vill ha. Blazer eller kavaj som har annan färg jmf byxor. Jeans är inte OK. Låter som hand i hanske där.

Simon Tallmyr, 10:43, 30 november 2015. Anmäl

Jag skulle nog inte klä mig annorlunda om det stod udda kavaj eller vardagsklädsel - eller om det inte stod någon kod angiven över huvudtaget. För vardagsklädsel bär jag ju ändå på restaurang - och med det menar jag inte mina slitnaste jeans, utan prydlig klädsel som Magdalena beskriver. Speciellt om evenemanget kallas afternoon tea och vänner/kolleger/familj bjuds... Men FS känner ju dem FS bjuder, de kanske brukar gå på restaurang i sina mest slitna kläder... Eller så önskar FS en nivå högre?

H R, 10:01, 30 november 2015. Anmäl

Jag skulle nog skriva både udda kavaj och vardagsklädsel om det gällde mina vänner för att så tydligt som möjligt ange hur jag tänkt. Trevligt med välgörenhet som present, haha. Det har ju blivit ett populärt ämne i denna spalt.

B I, 09:31, 30 november 2015. Anmäl

Bordsskrock?

Fråga: Kanske egentligen inte en etikettfråga, men jag undrar om ni har några tips på hur man undviker att ”vara tretton” vid bordet? Lösningen att bjuda en eller flera till är tyvärr ej gångbart denna gång, så jag behöver något trick som tar udden av skrocket.

Svar: Frågorna till Hyfs- och stilspalten spänner över vida fält – från rätt skofärg till aftonbruk och vem som ska ha värdinnan till bordet till hur man bäst får bukt med familjegräl och vad man gör med en arbetskamrat som stjäl ur förrådet. Kommentarerna som brukar följa är ofta givande.

Din fråga är befogad, många tycker att det känns obehagligt att vara tretton vid bordet. Du ska få ett förslag efter kungligt föredöme: ställ en pall eller vad som kan klämmas in vid bordet och sätt dit en leksaksapa, en nallebjörn, en docka – det viktiga är att man ser något slags ansikte med ögon och mun.

Skrock kan bli ett bra samtalsämne.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

Marja-Leena, nu börjar dina insinuanta inlägg om vårt kungahus bli rejält tjatiga - vi har läst, vi har förstått!

"gamla" Tekla, 12:02, 30 november 2015. Anmäl

MLP - hur är det med fantasin och humorn, jag tror knappast att någon tror på detta på allvar, det är ju mer en kul grej, något att skämta om. Ett bra samtalsämne som Magdalena skriver!

Maja Gräddnos, 09:27, 30 november 2015. Anmäl

Irene Holm: Nej, det hade jag väl aldrig tänkt mig heller.

B I, 09:25, 30 november 2015. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Marja-Leena Pettersson, varför är jag inte förvånad över att du drar en hånfull slutsats som du inte har belägg för? I mitt svar till frågeställaren står "efter kungligt föredöme" - det kan vara vilken kunglig person, kvinna eller man, var som helst i Europa eller annorstädes.

Magdalena Ribbing, 08:34, 30 november 2015. Anmäl

Varför är jag inte förvånad över att det sitter en apa vid kungens taffel..? :-D (Förlåt kunde inte låta bli!) Alltså, jag trodde inte ens att det fanns människor i Sverige idag som brydde sig om det här 13-skrocket. Kan väl inte vara människor i de yngre generationerna i alla fall? Jag har aldrig hört någon prata om det.

Marja-Leena Pettersson, 08:01, 30 november 2015. Anmäl

B I, 09:27, En riktigt usel idé som kan sluta illa. Skulle aldrig falla mig in.

Irene Holm, 20:53, 29 november 2015. Anmäl

När jag var barn var vi tretton vid bordet, när farmor och farfar samlade de sina vid jul och andra högtidsdagar. Ingen brydde sig om skrock. Hos mormor och morfar var vi sjutton. När mamma och hennes systrar kom igång, särskilt ute på ön där vi samlades sommartid, lyssnade vi barn med skräckblandad förtjusning till alla historier om "varsel", knytt och oknytt, som fanns runt omkring. MR:s förslag är nog bra, där det behövs - men, undvik ögonkontakt med de "porslinsögda"!

"gamla" Tekla, 13:59, 29 november 2015. Anmäl

Det finns alltid plats för en till - enligt min libanesiska väninna.

B I, 12:32, 29 november 2015. Anmäl

Värdinnan kan sitta på en pall vid spisen, som det brukades förr. Kan också ge upphov till intressanta samtal, kanske mer bland gästerna efteråt än vid sittande bord.

Gris- Greger, 11:30, 29 november 2015. Anmäl

@B I: Tänk efter nu, FS kan inte bjuda in fler personer, det är ju därför hon/han ställer frågan.

Gerd Román, 11:24, 29 november 2015. Anmäl

Krogbjudvett?

Fråga: Istället för att ha fest hemma brukar jag bjuda vänner på krogen när jag har något att fira. Vid den här sortens tillställningar brukar jag vid bordsbokningen be krogen ordna menyer utan priser (de flesta, men inte alla, gör detta – mer eller mindre bra. Tycker det borde vara en självklar service för en krögare). På så sätt vet jag att folk väljer det de vill äta snarare än att antingen välja bort sin favoriträtt på grund av att den råkar vara dyrast och de inte vill framstå som giriga, eller väljer en dyrare rätt än de skulle gjort om de betalat själva för att ”passa på”.

(Intressant nog är min erfarenhet av menyer utan priser att folk i allmänhet väljer de billigare rätterna.)

Allt detta är gott och väl – jag kan enkelt välja hur mycket jag är beredd att spendera på detta tillfälle genom att välja krog i rätt prisläge. Dessutom, eftersom jag betalar blir det ingen diskussion om vilken krog vi ska gå på.

Nu till min fråga och problem: dryck! Hur säger man åt sina gäster vad som är lagom dyrt? Öl är i allmänhet inga problem, inte ens dyra öler är särskilt dyra (detsamma gäller drinkar), men när det gäller vin så har ju de flesta bättre krogar några viner som kan kosta tusentals kronor. Jag är ingen direkt vinkännare och viner kommer ofta i en egen lista. Hur tar jag kommandot över dryckesbeställningarna på ett vänligt men bestämt sätt?

Särskilt på lite blötare tillställningar som det emellanåt handlar om (vilket jag på inget sätt motsätter mig, men det är ju tråkigt om någon tar in en extremt exklusiv cognac efter en försvarlig mängd dryck före, under och efter måltiden) där folk helt utan uppsåt kan ”ställa till det” för mig som betalar notan. Jag tycker ändå jag är rätt tålig och duckar inte för ett par flaskor huset champagne eller liknande, men det är ändå skillnad på något som kostar 700 – 800:- flaskan respektive 3 000 -4 000:-.

Svar: Du bjuder. Du är värd. Du har kommandot. Det är charmant och generöst att bjuda sina gäster på en middag på restaurang, men det betyder inte att dina gäster har fri access till din plånbok. Det är visserligen traditionellt, läs gammaldags, manér att gäster, läs förr främst kvinnor som bjöds av män, får en meny utan priser, men det är faktiskt inte nödvändigt. Alla normalt tänkande personer vet att tournedos är dyrare än pytt-i-panna vilket kan vara en anledning till din erfarenhet av dina gästers val.

Du ska inte belasta dina gäster med beslut utan föreslå dem en meny med några rätter på en prisnivå som passar dig. Du säger att den som vill ha något annat givetvis kan byta ut någon-några av rätterna.

Det är du som beställer av serveringspersonalen det som önskas – det ska inte vara dina gäster som beställer var och en. Då gör du din värdplikt, nämligen att ge gästerna det som du och de anser passar, och du befriar dem från våndan att välja helt fritt utan att veta om de hamnar i rätt prisläge.

Så till din egentliga fråga: du ska inte alls låta dina gäster välja och beställa vin och sprit hur som helst. Det är samma sak där, gästerna ska inte besväras med detta, det är din skyldighet som värd att göra det. Du frågar krogens vinkypare/hovmästare om förslag till de exempelvis två sorters vin som passar till de olika rätter som dina gäster har bestämt sig för. Bäst är att du talar om i förväg om hur du lägger upp kvällen, framhåller att det är du som ska beställa, och ger en kostnadsgräns för dryckerna. Att någon gäst glatt beställer något Château Extra Dynamit för 3 000 kr är bara löjligt, det är alltså om igen du som ska beställa dryckerna, inte gästerna. Beställer någon obetänksam tokskalle på eget bevåg en sådan butelj säger du milt att du har ett annat förslag, det fungerar eftersom allt som beställs ska gå via dig, inte direkt från gäst till serveringspersonal.

Nej, det blir inte tråkigare om du gör som jag har svarat här. Tvärtom kan det bli ännu bättre stämning bland gästerna om de känner att de tas om hand av sin värd, inte behöver ramla in i ett beställande på eget ansvar med risker och fallgropar.

Magdalena Ribbing

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (12)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 12

Marie-Louise Göransson, för mig skulle det bli helt fel. Bara tanken på att börja med sherry el prosecco, fortsätta m öl och sen ett rött vin och ett vitt ger mig huvudvärk fastän att jag inte druckit någon alkohol. Jag vet att det är sed att bjuda drycker som du föreslår, men alla ni som läser detta, tänk på oss som inte kan blanda alkoholer utan att få en hemsk huvudvärk nästa dag. Fick jag inte beställa vitt vin rakt igenom skulle jag nog tacka nej. Hellre än en dag i helvetet nästa dag.

H R, 09:50, 30 november 2015. Anmäl

Vad är det för fel att själv bestämma menyn, det gör ju alla som bjuder hemma? Två olika förrätter, tre huvudrätter; fisk, kött och vegetariskt och två olika desserter. Drycker; kanske ett glas sherry eller Prosecco att börja med, sen öl, ett rött och ett vitt vin - är det så fel ?,

Marie-Louise Göransson, 14:21, 29 november 2015. Anmäl

Bjuder man på bordsvatten så brukar man få se hur många "vänner" man har. Det är oftast en tillnyktrande upplevelse.

Ulf Lingbratt, 17:45, 28 november 2015. Anmäl

Nåja, de där 3000-kronors flaskorna FINNS vanligen inte ens på svenska restauranger. Restauranger som vill leka fina skriver upp några sådana på sin vinlista, men i verkligheten köper de aldrig in dem p.g.a. det aldrig är någon som beställer dem. Skulle det hända att någon ändå gör det, så "råkar" den vara slut just då... Detta har jag från en kontakt i restaurangbranschen! :-)

Marja-Leena Pettersson, 10:39, 28 november 2015. Anmäl

Jag brukar också bjuda vänner på krogen istället för att bjuda hem dem och jag förstår inte MR:s synpunkt att gästerna skulle känna sig belastade av att ha tillgång till en hel meny. Det handlar väl oftast om kanske 5-7 rätter att välja på. Hur curlad kan man bli om man tycker det är besvärligt? Bra idé med menyer utan priser, det ska jag be om nästa gång!

Kim Gordon, 10:31, 28 november 2015. Anmäl

Ett mycket bra svar från Magdalena (som alltid). Vill bara tillägga att de gäster som tar tillfället att ta in en "Chateau Extra Dynamit" för 3000 kronor, nog inte bör bjudas nästa gång, ety det är alldeles för mycket pengar för en dansk Dynamit-öl :- ).

Staffan Berger, 15:12, 27 november 2015. Anmäl

Det är trevligt av FS att bjuda på restaurang. FS, som du själv tidigare har gjort med maten, gör samma sak med vinet. Alltså att på de menyer som gjorts upp på förhand inkludera viner i rimlig prisklass och som passar med maten. Det är bra att beställningarna går via värden och så kan man också på förhand sätta ett tak på hur mycket som bjuds på per person. Det är nog som Magdalena skriver, att det höjer stämningen då gästerna inte behöver känna sig osäkra på om det de beställer är för dyrt

Roland Kronqvisy, 15:01, 27 november 2015. Anmäl

Så trevligt att kunna vara så generös mot sina vänner. Var som sagt tydlig till restaurangen om vad som gäller. Det som sägs till gästerna i ett tidigt skede kan lätt glömmas bort i berusningens töcken. Där spriten går in går som bekant något annat ut. Jag kan väl ändå undra vad för slags vän som skulle ta tillfället i akt och beställa Magdalenas "dynamitflaska".

B I, 13:08, 27 november 2015. Anmäl

En nyrik bekant bjöd in även ganska perifera vänner till sitt 50-årskalas vilket slutade med att ett gäng plundrade baren på alla flaskor och drog vidare. "Omdöme och pengar går inte alltid i armkrok som mormor sa..."

Rut Av Drag, 11:37, 27 november 2015. Anmäl

"Château Extra Dynamit för 3 000 kr". Härligt Magdalena!

Sweydia Ism, 10:47, 27 november 2015. Anmäl

Torpsmuts?

Fråga: Jag är med i en syjunta, där en av medlemmarna absolut vill att vi under sommarhalvåret har våra träffar i hennes torp i skogen. Det är en dam på 70+ som inte är så noga med att hålla rent omkring sig. Golvet i hela huset är täckt av muslort. Heltäckningsmatta i ena rummet gör inte saken bättre. Köket är smutsigt och ostädat, diskvattnet ser snarare ut som avloppsvatten. Hon torkar aldrig av bordet, inte heller sätter hon fram assietter eller servetter som man kan lägga sin smörgås på. Hon vill dessutom bjuda på maten när vi är där. Tanken på att hållas med mat i ett kök som detta ligger bortanför mina hygienkrav. Själv klarar jag inte av att äta det hon bjuder på. När vi försöker föreslå att vi kanske ska ses på andra ställen blir hon stött.
Finns det någon elegant lösning på detta dilemma? Vi vill ju inte såra damen ifråga, men resten av oss tycker det är obehagligt att vistas där. Vi sitter utomhus för det mesta. Vi vill ju inte heller lösa upp syjuntan som har ett 20-tal medlemmar.

Svar: Om du inte har överdrivit bristen på städning verkar det närmast mirakulöst att torpvännen har överlevt sin hygieniska misär.
Andras brist på städning har varit uppe förr i spalten, men det du beskriver låter extra obehagligt. Givetvis ska ni inte bege er till er vän under dessa omständigheter. Någon vare sig elegant eller särskilt snäll lösning på problemet finns nog inte – jag har ett par förslag som hur vänligt de än framställs kommer att såra torpvännen.

Förklaringen till torpvännens städbrist kan vara att hon är så pass gammal att hon inte orkar notera hur lortigt hon har det, än mindre göra något åt det. Men det innebär inte att ni andra ska behöva bli sjuka eller äcklade, så långt ska inte en vänskaplig hygglighet sträckas.

En möjlighet är att ni insisterar på att få ta med er egen mat och dryck, artigt och ihärdigt säger nej till hennes erbjudande om mat och kräver att få sitta utomhus vilket förutsätter en viss insats från vädrets makter; medför paraplyer.

En annan idé som jag tror mindre på eftersom den innebär en del besvär för er, är att ni alla kommer dit med skurborstar och såpa och glatt säger att nu är det städdag, varpå ni tar itu med eländet så att torpet blir möjligt att vistas i.

Fungerar ingenting annat måste ni säga snällt men tydligt till henne att ni föredrar att vara på andra platser. Sannolikt blir hon stött och då får den av er andra som har de bästa diplomatiska talangerna i vänlig ton säga till henne som det är: ”vi förstår att det är jobbigt att hålla rent här, men vi har svårt med att det faktiskt är ganska smutsigt och eftersom vi gillar dig umgås vi hellre med dig någon annan stans”.

Hon kanske säger ”vadå lite smuts, så är det på landet, det har ingen dött av.” Och säkert kommer hon att bli väldigt ledsen för att hennes kära torp inte duger till hennes syjuntevänner, det kommer att kännas kränkande för henne. Men klarar man inte att hålla elementär hygien i sitt hem får man stå ut med att ens vänner/föreningskamrater inte vill umgås i muslort.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (14)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 14

M K, 19:15, Väldigt bra idéer. Särskilt det där med "bacillskräck", då la ni ju skulden på er själva, värdinnan fick klart för sig att det inte var hon som var konstig utan att det var ni som var det. Ingen behövde bli sårad.

Irene Holm, 12:43, 28 november 2015. Anmäl

Min gamla generösa svärmor blev senil men envisades med att bjuda på mat. Hon blev aldrig smutsig och snuskig tackoch lov, men hon lagade så konstiga rätter... Tydligast minns jag den fina gratinerade hummern som hon hällde brunsås från påse över, en påse där dessutom bäst före-datumet gått ut ett par år tidigare :-( Men vi åt med glad min.

Irene Holm, 12:39, 28 november 2015. Anmäl

Kap Kennedy: Jag har som barn också vistas i rätt smutsiga miljöer ute på landet där vi f.ö. bodde men sorkfeber existerade på den tiden mest i norra delen av landet. Den är numera spridd till så gott som hela Sverige vilket gör muslortar betydligt vanskligare i dag.

B I, 09:21, 27 november 2015. Anmäl

Har samma problem med gamla svärfar. Vi har gjort så att vi tagit med engångstallrikar, bestick, glas och pappersduk och sagt att vi gör så här för att han ska slippa besvär. Om det behövs kan man säga att någon har bacillskräck och att han får ha överseende med det. Maten har vi tagit med själva naturligtvis och behållit skorna på.

M K, 19:15, 26 november 2015. Anmäl

@Tore Persson: Jag skulle också bli ledsen och känna mig dum, men framför allt skulle jag börja städa!!! Man undrar om denna "gamla" dam bjuder hem syjuntan till sitt hem i stan, och om det där är fritt från äckliga inslag..? I så fall borde det inte vara allt för sårande att säga ifrån när det gäller torpet.

Anna N, 10:59, 26 november 2015. Anmäl

Om det är 20 personer i syjuntan går det kanske att säga "Vi turas om att vara värdinna, det blir rättvist". I sådana fall dröjer det 20 veckor (om ni träffas veckovis) innan det är den här damens tur igen. Var tjugonde möte kanske det går att stå ut i torpet.

Sweydia Ism, 10:39, 26 november 2015. Anmäl

Något jag märkt är att äldre ofta får så pass dålig syn att de inte längre ser smutsen. Synproblemen kommer smygande och glasögonen uppgraderas inte i tillräckligt snabb takt - eller alls. Har en kär närstående som städar hemma för min skull, men när jag kommer hem till henne är det ändå damm överallt på golven och kökskaklet totalt nedflottat - men hon ser det helt enkelt inte. Er äldre bekant kanske är omedveten om smutsen för att hon inte ser den :-(

H R, 10:01, 26 november 2015. Anmäl

Min mor är 70+ och jag upplever inte henne som en gammal människa som inte skulle kunna ta rättmätig kritik. Jag skulle ha sagt till damen i fråga att vi kommer gärna till ditt torp men då får du städa först så att vi kan vistas där. Varför inte vara ärlig? Accepterar hon inte det så är det hennes val. Syjuntan ska inte behöva upplösas pga en persons oförmåga att se sina egna brister.

Frk N, 09:37, 26 november 2015. Anmäl

När jag var barn tillbringade jag många fina sommardagar på en kamrats familjs torp. Det var ett av den tidens (1970-talet) typiska sommartorp, utan el och vatten. Man var ju mest ute och inomhus var det väldigt ostädat! I dagens överdrivet renliga och fanatiskt heminredningsintresserade samhälle är det svårt att förstå att man för inte så längesedan tyckte att damm och smuts var helt okej i gamla sommarstugor. Tanten i frågan tillhör rätt generation för att fortfarande resonera så.

Kap Kennedy, 09:36, 26 november 2015. Anmäl

Jag brukar inte anmärka på annans städning men när det gäller muslort så är det som här framkommit en allvarlig hälsofråga. Jag skulle nog också säga detta till henne av omtanke. Det är alltid svårt och känsligt att framföra synpunkter på renlighet hos andra så det måste göras på ett finkänsligt sätt och gärna med erbjudande att hjälpa till med städning/sanering. Heltäckningsmattan måste naturligtvis också bort.

B I, 09:18, 26 november 2015. Anmäl

Samtalsöppet?

Fråga: Istället för att ringa, kan man nu kommunicera genom olika program som Skype och FaceTime.
Skillnaden jämfört med telefoner är att man faktist kan se de andra personen och, i vissa fall, också se omgivningen där personen befinner sig, där det också kan finnas ytterligare personer.
Beroende på situationen, kan dessa personer i många fall både lyssna på hela samtalet och/eller se den man konverserar med på skärmen utan att denne är medveten om detta.
Detta innebär att både uppringaren och personen som tar emot samtalet kan hamna i besvärliga situationer. Jag kan ge några exempel utifrån mina erfarenheter:
I ett fall ringde en vän till mig med FaceTime när jag var hemma. Bara i slutet av samtalet berättade han för mig att han inte var ensam i rummet där han befann sig. Under samtalet pratade jag naturligtvis med honom som nära vänner gör. När jag upptäckte att han hade sällskap kände jag mig väldigt obekväm.
I ett annat fall ringde en vän till en gemensam bekant, i min närvaro. Personen visste att jag var där och lyssnade. Jag ville säga ”hej” till henne men kände mig lite villrådig. Skulle jag hälsa på henne och ”invadera” samtalet eller inte säga någonting och vara oartig?
Jag förstår att detta kanske låter överkänsligt, men undrar om jag är ensam om denna känsloproblematik.
Naturligtvis har man möjlighet att arrangera samtalet i förväg men ibland startar ju kommunikationen spontant.

Finns det någon hyfs eller oskrivna regler när det gäller nätsamtal?

Svar: Ett sätt att hantera denna moderna problematik bör vara att rutinmässigt inleda samtalet med att omedelbart fråga om omständigheterna, ”är du ensam i rummet?” – ”har vi flera åskådare-åhörare?” vilket rimligen måste besvaras sanningsenligt.

Ett annat sätt är att inte använda dessa Skype, Face Time och liknande rutinmässigt. Det borde gå att komma överens med den man ska tala med om vilket slags kommunikation som gäller, och därmed kunna avstå från spontana samtal som kan hamna i andras badkar eller andra ställen där man kanske inte vill ha åskådare.

Om man vet att andra kan höra och se samtalet bör man kunna säga ”hej” till dem. Att låtsas som om de inte funnes där vore märkligt som jag kan förstå det.

Men någon vedertagen hyfs för dessa samtal känner jag inte till. Existerar en sådan manual är jag tacksam för information om den.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 5

Kommentarer (14)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 14

Ja Lyra Lof, jag använder konferensfunktionen privat ganska ofta. Jag bor utomlands och det är kul att prata med flera hemma i Sverige samtidigt. Jag är också medlem i en föreningsstyrelse, ibland vill några av oss diskutera någon grej innan själva mötet och då är den funktionen perfekt (vet inte om det räknas som privat...).

Sweydia Ism, 10:45, 26 november 2015. Anmäl

Talar folk i telefonen med konferensfunktionen i största allmänhet (alltså inte när det ÄR ett konferenssamtal på jobbet)? Vem gör det, privat? I bilen, eller? Eller när man kör bil, eller gör nåt annat samtidigt och måste vara 'hands free'... (För man måste ju alltid göra flera saker samtidigt.)

Lyra Lof, 04:13, 26 november 2015. Anmäl

Jag tycker det är helt självklart att informera alla parter vilka som tar del av samtalet. I praktiken blir det ju att informera den part som omöjligt kan räkna ut det på egen hand. Men ibland kan det även vara en idé att berätta för någon i samma rum att man inleder ett samtal på telefon. Särskilt när det är video inblandat. Magdalena har tydligen missat denna regel som åtminstone jag uppfattat som att den finns, men många tyvärr inte förstått.

Magnus Ericsson, 00:48, 26 november 2015. Anmäl

Om det finns en vedertagen hyfs, som Magdalena efterfrågar, vet jag inte, men vi kan väl skapa en. Det enklaste förefaller vara att när jag befinner mig I en sådan situation, alltså mitt sällskap ringer upp någon eller får ett telefonsamtal, så ger jag mig tillkänna genom att hälsa till den som befinner sig I andra änden på medlet för kommunikationen och visar så att här finns också jag. Då slipper vi också ondgöra oss över andras oförstånd. Men detta är kanske vad också andra har förespråkat.

Ola Halldén, 19:29, 25 november 2015. Anmäl

Som flera påpekat, det kan även gälla vanlig mobiltelefoni. Jag har en vän som ofta ringer mig från bilen, med högtalarfunktion förstås, och ibland visar det sig halvvägs genom samtalet att det sitter ett eller flera barn i bilen. Det vill jag ju gärna veta från början, eftersom jag kanske inte säger samma saker inför barnen som om vi är ensamma.

Sara Raring, 16:56, 25 november 2015. Anmäl

Håller med inläggarna — det borde inte rendera i några större problem att inleda med "Hej Lisa, så kul att du ringer. Jag sitter här med Bosse och Eva, som hälsar till dig (och så hör man Bosse och Eva, som säger hej i bakgrunden, alternativt kommer fram och vinkar i kameran). Således ett icke-problem som även gäller sk handsfree i bilar med medpassagerare, som givetvis också så snart som möjligt säger hej till den som finns i "andra änden".

Staffan Berger, 16:50, 25 november 2015. Anmäl

Äntligen en riktigt lätt fråga i spalten! FS, fråga i början av samtalet om det är andra närvarande.

H R, 11:22, 25 november 2015. Anmäl

Som sagts, detta är inte problem som kommer med Skype + FaceTime, precis samma möjligheter/problem finns med en vanlig mobil, eller för den delen med en gammal sladdtelefon (utom bild då). Ofta hade folk så högt ljud i den att man kunde höra båda parter om man satt i samma rum...

annan Camilla, 10:51, 25 november 2015. Anmäl

I samband med telefonkonferenser, där ibland högtalare används, har det ju alltid varit kutym att redovisa vilka som sitter med vid de olika noderna. Delvis av rationellt praktiska skäl, naturligtvis, men också för att det hör till någon sorts god ton. Skype och liknande modern teknik används i större utsträckning privat, av folk som väl ofta saknar denna professionella erfarenhet av kommunikationssättet. Men nog tycker jag det finns en fix och färdig beteendekod att åberopa ändå.

Kap Kennedy, 09:48, 25 november 2015. Anmäl

Instämmer med Erik Carlsson. Det enda som skiljer den nya tekniken från den gamla skulle i så fall vara att med den nya kan man faktiskt se om någon lyssnar i bakgrunden. Att använda vanlig telefon är ingen garanti för att båda parter är ensamma. Kontaktar man någon mitt i söndagsmiddagen så kommer den personen ha folk omkring sig oavsett kommunikationsmetod. Vill man prata hemligheter bör man alltid fråga "har du tid/möjlighet att prata enskilt just nu?".

Jenny Löwerot, 09:39, 25 november 2015. Anmäl

Frågefritt?

Fråga: Det här kanske är ett småstadsproblem, men hur bemöter man allt för personliga försäljare? Det kan vara i småbutiker, vid fiskbilen, på torget.
Ex. 1) Kommentarer om varan man köper: konstig smak? vad ska du ha den till? ska du resa bort?
Ex. 2) Tjat om att man även ska köpa varan Y, även om man säger nej tack: ska du inte ha Y också? Y är väldigt gott. Tycker du inte om Y?
Ex. 3) Kommentarer om mitt utseende! Även om det är beröm vill jag inte ha dessa utlåtanden när jag är och handlar.

Hade det funnits fler affärer att välja på hade jag genast bytt inhandlingsställe, men vad gör jag nu?

Svar: Du behöver inte svara eller redogöra för något alls utan betrakta frågorna och kommentarerna som fraser i allmänhet, säkert för att skapa en trevlig stämning mellan kund och försäljare. Förhoppningsvis finns inte någon vilja att rota i dina privata omständigheter. Svara med ett litet leende utan ord, eller byt samtalsämne – utan att svara.
Eller säg något ytterst kort: när du får en kommentar om det du har köpt som ”vad ska du ha den till” säger du ”får se” eller ”ska du resa bort” svarar du ”vet man aldrig”, säger någon ”konstig smak” svarar du ”jaså”. Upprepade frågor besvaras med samma korta ord – frågor som inte får någon näring i form av svar brukar upphöra ganska snart.

När det tjatas om att du borde köpa även varan Y svarar du ”nej tack”. Frågan om du inte tycker om Y besvarar du med ”kanske det”.

När du får oönskade kommentarer om ditt utseende svarar du med ett kort ”tack” men inte mer. Det är ju en vänlighet, även om den besvärar dig, och det ska du inte bli upprörd över.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (16)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 16

Jag förstår frågeställaren mycket väl. Frågor om privatlivet kan vara rätt känsliga. Kunden som blir tillfrågad kan vara på väg till en nära anhörig som är svårt sjuk. Frågor om ändamålet med den inköpta varan kan också vara ett känsligt intrång i privatlivet,

Anders Ström, 16:14, 13 december 2015. Anmäl

Nej Tekla, jag tycker att hötorgetförsäljarna är alldeles för galet påflugna. Och de bjuder mig ju inte på någonting alls, tvärtom vill de ha så mycket som möjligt av mig.

Irene Holm, 14:19, 26 november 2015. Anmäl

Irene H., vilket kommersiellt företag skulle ex.vis. bjuda dig eller mig på lunch, utan direkt koppling till önskan att öka sin försäljning av varor eller tjänster? Jodå, trevligt vardagsprat kan ingå. På Hötorget är marknadsföringen mer högljudd och påträngande - men samma princip. Kul att du uppskattar den österrikiska hälsningsfrasen. Gör en vandring längs en populär led i bergen, så kommer du att få ditt lystmäte fyllt - och mer därtill. Artigt folk, de där utlänningarna...

"gamla" Tekla, 15:29, 25 november 2015. Anmäl

Lyra Lof, Det är skillnad mellan trevligt vardagsprat och "kommersiellt" prat, när vänligheten är direkt kopplad till önskan om ökad försäljning. Angående att "flytta till södra Europa" så bor vi just här i Norden och ska inte behöva flytta för att någon annan tycker att vi är stela. Men, att som i Österrike nyligen stiga in i en hiss, där killen artigt stryker av sig mössan och hälsar "Gruss Gott" (tyskt y) fast vi inte känner varann, känns väldigt trevligt. Det kan vi ta efter!

Irene Holm, 11:48, 25 november 2015. Anmäl

Mitt enda problem angående sånt här när jag går på Hötorget. Väldigt stressande med alla dessa "hej damen", "hej-hej!" ,"titta här damen!", "jag ordnar extrapris för dej", "hej-hej, hur mycket kantareller vill du ha?" (medan försäljaren pytsar upp några kilo trots att jag bara kastat en kort blick på svamparna). Erbjudandena regnar konstant över mig där jag går, till slut halvspringer jag irriterad därifrån utan att ha köpt en endaste tomat. Vad göra?- Nu vet jag, hörlurar, med Juloratoriet!

Irene Holm, 10:52, 25 november 2015. Anmäl

Flytta för guds skull inte till södra Europa, där kan du bli "tvungen" att utbyta några ord med de du möter. Så ser det sociala kontraktet ut—hemskt eller hur?

Lyra Lof, 04:41, 25 november 2015. Anmäl

Man behöver inte svara. Man kan låtsas man inte hört frågan. Om vi tar fiskbilen t ex "Ska du resa bort" man lutar sig framåt, tittar på räkorna och säger "Vad fina räkorna ser ut. Är de fångade idag?" och ignorerar helt att man fått en fråga. Om en expedit vill att man ska köpa till något extra svara man "Tack för erbjudandet men det har jag redan köpt". Sedan kan vissa frågor som "vad ska det vara till" ställas för expediten vill hjälpa till så man köper bästa alternativ för ändamålet.

Bodil S, 17:24, 24 november 2015. Anmäl

Le vänligt, skaka på huvudet och svara ungefär så innehållslöst som ML föreslagit. Låter som en idyll annars.

B I, 16:20, 24 november 2015. Anmäl

Ojsan, inte meningen att det skulle bli dubbelt inlägg! Första texten försvann, skrev på nytt - bra träning för minnet detta!

"gamla" Tekla, 16:11, 24 november 2015. Anmäl

Småbutiker... Fiskbilen... Återblickarna får ögonen att nästan tåras. I storstaden, där jag bor, är det ofta närmare mellan Galleriorna än mellan människorna. Expediterna, om de finns, varken frågar, kommenterar eller ger råd - ett "hej" i kassan och inköpet är avklarat. Vad göra i FS situation? Skulle nog se försäljarens försök, som vänligt "småprat", med lika litet krav på detaljerat svar som frågan hur man mår? Gädda eller gös, gott folk, när vitlingen är finfin?

"gamla" Tekla, 14:15, 24 november 2015. Anmäl

Begravningsstil?

Fråga: Vem räknas som nära anhörig på en begravning? Min ingifta moster har avlidit. Våra familjer har umgåtts väldigt mycket under min uppväxt, och vi sågs senast för ett par veckor sedan. Räknas jag som nära anhörig och tar på mig vit slips på begravningen, eller ska jag ha svart slips?

Vi kommer att gå på begravningen och ha en krans vid kistan. Jag har naturligtvis hört av mig till mosters familj i samband med dödsfallet, men jag undrar om det är brukligt att också skicka en kondoleansbukett nu direkt efter dödsfallet eller gör man det endast om man inte går på begravningen?

Svar: Frågan om begravningsslipsfärg hör till de ständigt återkommande till spalten. Så är det också en närmast unik svensk sed att män med sin slipsfärg markerar släktnärhet till den som begravs.

Nära anhöriga män har vit slips vid begravning. Till nära anhörig räknas de som är i rakt upp- och nedstigande led till den som begravs och några därutöver: make, far, son, bror, barnbarn plus de män som hör ihop med de biologiskt närmast anhöriga, alltså måg, svåger, svärfar osv. Ingifta och därmed jämställda har samma familjestatus som de biologiska anhöriga. Även kusiner kan ingå bland de närmast anhöriga.

För dessa män gäller den svenska seden vit slips vid begravningen. Övriga män har svart eller mörk diskret slips.

Har man en nära relation till den som begravs kan man ha vit slips även om man inte hör till de nämnda kategorierna. Du kan alltså av flera skäl ha vit slips.
Det händer att någon utanför denna krets har vit slips och att de anhöriga blir störda av vad de uppfattar som intrång i deras familjenärhet – sådant har jag fått frågor om ibland. Enklast är att göra som du, ta reda på vad som gäller. Men det är onödigt att ta illa upp om någon väljer ”fel” slips. Antingen är det okunnighet eller så kan det tolkas som en vilja att visa sig närstående den som begravs.

Kvinnor har inte slips vid begravning om de vill följa vedertagen sed.

Blommor, kondoleansbukett, skickar man för att visa sitt deltagande med de närmaste. Det kan man göra oavsett närvaro vid begravningen. Lika korrekt är ett personligt brev eller kort där man skriver ett par rader, gärna något fint minne, om den som gått ur tiden. Att man skickar en krans till begravningen – eller en blombukett – dessutom är också rätt, om man vill göra det. Kondoleanser ska enligt gammal sed skickas innan begravningen har ägt rum.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

Bodil S: ja, det finns antagligen en välgrundad anledning till att man i alla tider lagt just blommor på kistor och gravar. Något som vi känner inombords, men inte riktigt kan sätta ord på.

Marja-Leena Pettersson, 14:08, 25 november 2015. Anmäl

Stolthet över välgörenhet är inget jag förknippar med begravning. Har tråkigt nog fått gå på flera begravningar senaste halvåret avs såväl släkt som vänner. Min reflektion är att många BÅDE köper blommor och sätter in pengar till välgörenhet. Framför allt släktingar som går på begravningen har gjort både ock. De som enbart skänkt pengar har oftast varit de som inte varit i kyrkan. Tror helt enkelt man behöver få ta blommor med sig till kyrkan för sitt eget sorgearbete, inte för omvärlden skull.

Bodil S, 12:01, 25 november 2015. Anmäl

Tack Irene. Det är så uppenbart att Sweydia bara letar efter begravna hundar där inga finns. Att hon insinuerade att jag skulle ljuga om min egen fars begravning, var dessutom så lågt att jag inte ens orkade svara. Varför skulle jag göra det..?

Marja-Leena Pettersson, 09:23, 25 november 2015. Anmäl

Irene, jag sa inte att det var otroligt att alla skulle följt uppmaningen att skänka till välgörenhet utan tvärt om att familjen borde varit mäkta stolt över att vännerna var godhjärtade. Dina inlägg brukar jag läsa, du har lärt dig konsten att fatta dig kort och hålla dig till ämnet.

Sweydia Ism, 09:06, 25 november 2015. Anmäl

Sweydia Ism, Vad i allsindar var det som skulle varit provocerande i hennes inlägg? Obegripligt . Och varför skulle det vara fullständigt otroligt att alla vännerna lytt uppmaningen att "Istället för blommor, skänkgärna till...". Att du väljer bort att läsa vissa signaturer kan du behålla för dig själv tycker jag, Fullständigt ointressant för alla oss andra att bli upplysta om vad du inte läser. Nu är det visst mobbingdags igen. Ovärdigt.

Irene Holm, 00:29, 25 november 2015. Anmäl

Suck! Ska jag svara MLP eller ignorera...? Jag har slutat läsa vad hon sriver men detta var riktat till mig. Okej; jag leker med tanken att det du skriver om din far faktiskt har hänt och du inte bara vill provocera. Jag ponerar också att han var en trevlig person som många ville hedra vid begravningen. Då borde ni varit mäktigt stolta över att dessa var godhjärtade och gav till välgörenhet vilket ni fick gåvobevis för. Själva kistdekorationen stod ni ju ändå själva för.

Sweydia Ism, 17:43, 24 november 2015. Anmäl

Det skulle stå att det blev TOMT runt kistan.

Marja-Leena Pettersson, 16:09, 23 november 2015. Anmäl

Sweydia Ism: Ja, fast tänk på att det ser snyggt ut med kransar och blommor på och runt kistan också! Det blir tråkigt om ALLA väljer välgörenhetsalternativet. När min far begravdes blev det nästan så, det blev runt kistan p.g.a. att så många valt Hjärt- och Lungfonden, vilket min mor och jag i.o.f.s. tipsat om. Men just då kändes det tråkigt. Hör gärna med andra gäster, så att det blir i alla fall NÅGRA kransar också!

Marja-Leena Pettersson, 15:46, 23 november 2015. Anmäl

Många familjer tycker att det är lika välkommet som blommor om man ger en gåva till en välgörenhetsorganisation som låg den avlidne varmt om hjärtat. Jag skulle höra med familjen om det innan jag gick och beställde krans mm.

Sweydia Ism, 14:53, 23 november 2015. Anmäl

Skilsmässoförälderbråk?

Fråga: Mina föräldrar är skilda sedan flera år, min mor lämnade min far för en ny man som hon nu är gift med med och min far har sedan ett år stadigt sällskap. Sedan skilsmässan hr min far vägrat att gå till fester eller tillställningar där han kunde träffa på min mor. De har sedan skilsmässan inte träffats över huvud taget.

Nu ska jag ta examen från universitetet och då ha fest och examensceremoni, och jag vill bjuda både min mor och hennes man samt min far och hans nya flickvän. Dock är jag orolig att han ska ställa till problem när han ser att hans exfru och hennes man (som hon lämnade honom för) är närvarande. Gör jag fel i att bjuda min mammas nya man eller ska jag bjuda alla jag vill ha där och hoppas att folk uppför sig? Bör jag ”förvarna” min far om att min mor och hennes man kommer?

Svar: Det är bedrövligt att vuxna människor inte vill uppföra sig bättre! Bortåt hälften av alla relationer-äktenskap bryts. Att göra sina känslor så märkvärdiga och bli så dramatisk att man efter en skilsmässa-separation tvärvägrar att träffa den person som man har haft ett liv med och har barn med är omoget och dumt.

Ursäkta att jag tar i så – det är ju din far, men jag blir så arg över dessa självupptagna vuxna! På senare tid har allt fler frågor kommit om separerade föräldrar och deras oförmåga att mötas ens i samband med de gemensamma barnens firande, bröllop, examina, barnbarnsdop osv. Det är sorgligt att ett en vuxen människa inte kan bortse en stund från sin egen sårade självkänsla.

Berätta i god tid för din far att du absolut vill att han och hans flickvän kommer på din examen och fest, och att du givetvis bjuder din mor och hennes make. Blir det då sura miner och ”då kommer inte jag” så kan du lugnt säga att det är din examen, att du som han vet har en biologisk mor och en biologisk far och att du hoppas att även din far kan inse att huvudpersonen på festen är du som är barn till dessa två föräldrar. Ingen förväntar sig att din far ska göra annat än hälsa hövligt på din mor och hennes man, och uppföra sig som en vuxen människa, inte som en unge i en sandlåda.

Lyckönskningar i förväg till din examen – glädjen över en sådan prestation ska ingen kunna ta ifrån dig, inte ens en självupptagen förälder.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (58)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 58

Malin B När min äldste doktorerade, det var i Lund, examinerades han inför publik, en del av den var alla vi inbjudna, som efteråt skulle bjudas påskumpa med tilltugg i en lokal intill. Det var ju inte möjligt att bjuda föräldrarna vid två olika tillfällen, "föreställningen" gavs bara en gång! Ingen av de stolta föräldrarna ville avstå från högtidligheten, resultatet av flera års slit från sonen. Men "de nya" borde ha stannat hemma tycker jag.

Irene Holm, 21:02, 29 november 2015. Anmäl

Visst är det väl bättre att göra det som faktiskt fungerar, inte det som verkar vara "rätt"??! Vi varken kan eller ska uppfostra vuxna människor. Om bägge paren bjuds utan varandras vetskap, så blir det bråk eller “bara” otrevligt. Om de bjuds med varandras vetskap, kommer inte pappan, eller så kommer han och det blir bråk/otrevligt. I vilket fall som helst så blir det obehagligt för FS, eller hur? Jag tycker PS har rätt - bjud dem separat! Do you want to be right or do you want to be happy?

Malin B, 02:32, 29 november 2015. Anmäl

PS: Om FS skulle dö, ska dom då dela upp begravningen?

B I, 09:24, 26 november 2015. Anmäl

@PS Håller inte med. Bjud samtliga, meddela mor och far att du bjuder samtliga, och låt sedan dem bedöma om de tror sig kunna bete sig som folk eller inte. Seriöst, vuxna människor ska kunna hantera att vara i samma rum som sitt ex, särskilt som det verkar gått åratal.

annan Camilla, 00:26, 26 november 2015. Anmäl

Att "hålla ihop" enbart för barnens skull är självklart inget bra alternativ. Att däremot reparera en relation för barnens skull är föredömligt och skulle förmodligen gå oftare än folk tror. Alla jag känner som varit gifta länge har den gemensamma nämnaren att relationen går upp och ner. Man kan ha några dåliga år man jobbar sig igenom för att senare vara nästintill nyförälskade igen. Tror definitivt många ger upp för fort för att de inte är medvetna om dessa ner och uppgångar.

lilla moi, 19:22, 25 november 2015. Anmäl

"Barnet" här är ju också vuxet och det är faktiskt lika omoget och självupptaget att kräva mammas och pappas nöjda närvaro som om allt var som förr. Det kan vara oerhört smärtsamt att behöva träffa sitt ex, även efter många år. Bjud mamma med man typ kl 18-20 och pappa med fru typ kl 21-23, så de slipper råka springa på varann i trappen.

P S, 19:22, 25 november 2015. Anmäl

@IH Småbarn har naturligtvis stor betydelse, finns de med i ekvationen går det inte längre att skilja sig/flytta isär särskilt lättvindigt, men som många andra tycker jag inte att man nödvändigtvis gör sitt barn en tjänst genom att hålla ihop en destruktiv relation.

annan Camilla, 10:36, 25 november 2015. Anmäl

AnnN AnnaN, håller med dig. Det är inte skilsmässan som skadar, de är bråken och osämjan efteråt och under själva förhållandet om man väljer att inte separera. tex som FS skriver, att föräldrarna inte vill komma på samma examensfest. Där är problemet, inte att det sker en separation. Kan man hålla en mogen och artig inställning efteråt så är det inte ett problem.

Elin Lindh, 07:27, 25 november 2015. Anmäl

Irene, mina föräldrar skilde sig när jag var 4. Vilket jag är glad för. Det gör mkt större skada att hålla ihop "för barnens skull". Varför fortsätta med något bara för att? Det är barnen jag tänker på, min uppfattn. är att det är bättre att leva i två lyckliga familjer istället för i en där det mest är bråk och konflikter. Vad lär man sina barn om det enda dom vet är konflikter, gräl och frustration? Man lär dom att det är så det ska vara, det normala, deras äktenskap kommer bli lika olyckliga.

Elin Lindh, 07:20, 25 november 2015. Anmäl

Äktenskapet har sina för- och nackdelar, men det är en relativt "modern" uppfinning. Förr var det ett kontrakt mellan olika släkter, sedan lade sig kyrkan i. Barn är knappast beroende av just äktenskapet i dess nuvarande form. Däremot trygga vuxna, som tar ansvar! Förr var det nog ett ett "stigma" med frånskilda föräldrar - men om hälften av alla i klassen har det, så tar nog ungarna det med jämnmod. Så länge föräldrarna tar ansvar och håller hyfsat sams. Det är bråken som skadar!!

AnnN AnnaN, 19:57, 24 november 2015. Anmäl

Musikstörning?

Fråga: Jag undrar om det är okej att be en medresenär att använda hörlurar när denne ser på film/lyssnar på musik, även när man sitter i tågets allmänna del?

Svar: Ja. Det är rätt och helt okej att vänligt säga ”ursäkta, men du har ljud på som tyvärr besvärar mig väldigt mycket, skulle du vilja använda hörlurar tack”.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

MAGDALENA SVARAR: O N, ingen äger allt ljudutrymme på ett tåg, i en tunnelbanevagn, i en buss. Störande ljud som du beskriver ska man inte behöva lyssna till. Så kallade normala ljud, vanliga samtal och musik på låg nivå får man stå ut med. Men den som tar för mycket av ljudutrymmet säger man vänligt till: ursäkta, men ljudet är väldigt högt, kan du sänka det, tack. Om ingen säger något, hur ska de som åstadkommer bullret veta eller förstå att de faktiskt stör?

Magdalena Ribbing, 17:38, 23 november 2015. Anmäl

Minst sagt irriterande. Har själv varit med om liknande flera gånger, oftast är det väl killar i övre tonåren det handlar om. Har även råkat ut för att föräldrar låtit sina småbarn lyssna på musik eller titta på film på surfplattan utan hörlurar, med en volym som stört hela vagnen. Hur agerar man då?

O N, 16:27, 23 november 2015. Anmäl

Det klagas här om att det "läcker" ljud från folks hörlurar. Men att inte alls använda hörlurar, utan att bara "bjuda" alla medpassagerare på sin musik? Det är ju ofattbart fräckt. En favorit jag var med om att en mänska satt på bussen och pratade på mobilen—högljudda, långvariga samtal på mobilen, med evigt långa, extremt triviala ämnen är ju illa nog... Men denna, uh, individen satt och pratade på speaker phone... Tjena.

Lyra Lof, 04:52, 22 november 2015. Anmäl

Jag har sagt till någon gång - inget problem. Men gör det vänligt. Däremot tacksamma blickar från medresenärer.

m h, 11:21, 21 november 2015. Anmäl

Jag brukar (eller brukade, jag åker inte SJ-tåg längre p.g.a. vissa omständigheter, det känns inte säkert...) alltid sitta i tyst vagn. Men trots att det skulle vara tyst så hade många hög musik i läckande hörlurar, så man fick sitta där med sin irritation ändå...

Marja-Leena Pettersson, 10:50, 21 november 2015. Anmäl

Hemkänsla?

Fråga: Blir mer och mer besviken på att vara värdinna för övernattande ungdomar och ibland även vuxna personer. De tycks inte göra någon skillnad på sitt beteende hemma och som gäster. De skräpar ner hela min våning med sitt bagage och sina ytterkläder, de parkerar sig i soffan med sina mobiler och svarar förstrött på tilltal. De är mera frånvarande än närvarande.
Jag har lärt mig att som gäst vara tacksam, trevlig och hänsynsfull mot värdfolket och bidra till ett trevlig och avspänd atmosfär. Vad ska jag göra ? Acceptera den nya egocentriska stilen eller ställa krav på hyfs och stil? Vid en ålder av 80 år vill jag helst slippa rollen som uppfostrare. Borde inte min ålder vara tillräcklig för att framkalla ett respektfullt beteende hos mina gäster?

Svar: När jag läser din fråga blir jag upprörd på dina vägnar! Så ska du inte behöva ha det. Börja omgående med att säga ifrån! När du får frågan om att någon vill övernatta hos dig, säg då klart att ”visst, välkommen men på mina villkor, nu måste du hålla undan dina grejor, jag vill inte ha mitt hem fyllt med alla dina saker när du är här, du är min gäst och jag väntar mig att du uppför dig som jag vill”. Ser din presumtiva övernattningsgäst då totalt häpen ut kan du milt leende tillägga ”annars måste du skaffa dig sängplats någon annan stans.”

Ungdomarna och de vuxna – jag förmodar att de är släkt till dig – kommer att bli förvånade men kanske också förstå. Men du måste alltså markera själv, inte bara finna dig i deras beteende. Säkert vill de inte något illa, de är bara så vana vid att göra så här hemma hos sig och förstår inte att det är skillnad på hemma och borta. Ingen har lärt dem att ta hänsyn till andra.

Hoppas att du förmår säga till. Om du tycker att det känns för uppfostrande tråkigt att säga detta rent ut kan du skriva ett stort papper med rubriken ”Vad jag väntar mig av personer som gästar mitt hem.” Sätt upp det i hallen. Skriv exempelvis att ytterkläder hängs upp, att kassar och väskor ställs undan, att soffan är till för de närvarande som vill tala med varandra osv .

Du kan inte räkna med att enbart dina många år skapar respekt. Så ser inte moderna människor på ålder. Respekten måste du skaffa dig bland annat genom att kräva att den ordning du vill ha i ditt hem iakttas.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

molly moll,Livet är komplicerat. Min väninna vågar inte protestera ett knyst, och jag är helt säker på att hon inte spelar martyr för en minut. Hon bara kämpar på så gott hon kan, har förståelse , och är mäkta stolt över barnets och partnerns framgångar. Hennes andra barn dog ytterst tragiskt för en tid sedan (överarbetad?) och hon bryter hellre nacken av sig än protesterar och ställer krav på det "barn" hon har kvar. Men det är jobbigt att se, jag försöker peppa, det är allt jag kan göra.

Irene Holm, 16:11, 21 november 2015. Anmäl

"Hon går på knäna och vilar ett par dygn efteråt." Låt bli att passa upp då! Martyrer är skitjobbiga, speciellt skuldbeläggande föräldramartyrer som förväntar sig att deras avkomma ska bli tankeläsare. Väninnan får lära sig vara tydlig och säga ifrån eller på tydligt sätt visa hur hon vill ha det i sitt hem, istället för att "vara snäll", "ställa upp" och sen klaga på sina barn och barnbarn bakom ryggen.

Molly Moll, 14:35, 21 november 2015. Anmäl

En väninnas barn o barnbarn dyker då och då upp hos henne. Hon går på knäna och vilar ett par dygn efteråt. De vuxna barnen är ohyggligt ansträngda av sina kreativa och mycket krävande karriärer, de faller bara ihop och v i l a r. Deras barn har inte hunnit bli uppfostrade och har vant sig vid att med skrik få som de vill på grund av dåligt samvete hos föräldrarna. Min väninna förväntas vara förtjust över deras krav.Ingen hjälper till, de vuxna är för trötta, barnen vill inte. Hemskt.

Irene Holm, 13:51, 21 november 2015. Anmäl

Sitta med mobilen: delvis generationsfråga. Det finns många upp till 70-års åldern som gör det. Samt, att när man rest är man ofta trött, dvs. medan värdinnan ser fram emot besöket, så kanske gästerna är trötta i huvudet. Fråga istället intresserat om vad de har på mobilen, fördöm inte, utan visa uppriktigt intresse. Kanske du får se ett roligt youtube-klipp, skratta och lära känna varandra mer.

m h, 11:19, 21 november 2015. Anmäl

Jag gillar peronligen inte det där med lappar och skyltar... (Det är lite passive-aggressive.) Om man är 80 år så har man förtjänat att vara direkt! Burdus rentav... Och man kan säga vad reglerna är. Det är hennes hem! (Jag antar här att fs gillar de som kommer på besök (stökigheten åsido—men att sitta på soffan uppslukad av sin mobil och knappt svara på tilltal? Tjena. Åk hem, drumlarutnyttjare. Och fråga era föräldrar varför de inte har uppfostrat er bättre...)

Lyra Lof, 09:27, 21 november 2015. Anmäl

Precis som HS har vi övernattande tonåringar. De vet reglerna och trots att hemmet ser ut som ett bombnedslag när det är fullt hus så hjälps de alla åt att städa när den gemensamma vistelsen är över. Det är väldigt sällan jag behöver involvera mig. Så mitt tips är: Tydliga regler och funkar inte det så säg ifrån nästa gång. Ditt hem- dina regler.

A A, 18:43, 20 november 2015. Anmäl

Säg bara vänligt och glatt (inte surt. grinig och uppfostrande) när de kommer in att de kan hänga av sig ytterkläderna i hallen och att bagaget kan de ställa i gästrummet. Skulle de sedan börja ställa en massa väskor runt om i hela våningen så säg bara "Ställ gärna den här väskan i gästrummet istället". Lägger de ytterkläder på andra ställen så säger man bara vänligt "Häng gärna jackan i hallen". Att gäster sätter sig i ens soffa tycker jag dock man får tåla.

Åsa S, 18:31, 20 november 2015. Anmäl

Jag tycker tvärtemot Magdalena här. Man ska aldrig (försöka) uppfostra andra, definitivt inte med lappar uppsatta på väggen! Pinsamt för alla inblandade. Däremot ska man kunna säga "Nej, det funkar inte" till släkt man inte mäktar med. Det kan man verkligen med ålderns rätt, som Tycker jag Iallafall, 07:08 skriver, men även vi yngre. Orkar man, kan man försöka förklara varför, men då helt utan skuldbeläggning, typ "jag har svårt för oredan som kommer med övernattande gäster".

Molly Moll, 11:51, 20 november 2015. Anmäl

Vi har tre tonårsbarn så både kvällsgäster och övernattare är inte ovanligt. Vi har tidigt meddelat alla vilka "house rules" som gäller och ingen har tagit illa upp för det.

H S, 11:22, 20 november 2015. Anmäl

Håhåjaja. Tänk att man ska behöva fostra vuxna eller halvvuxna individer. Som övernattande gäst ska man vara tacksam, hjälpsam och uppmärksam annars ska man ordna annat boende. Ett stort anslag i hallen verkar vara en god idé .Hoppas det hjälper för det är också trevligt med besök.

B I, 09:29, 20 november 2015. Anmäl