Ursäktsbrist?

Fråga: Har länge funderat över hur sällan man får en ursäkt i dagens samhälle. I går hände det igen: Hade fått en påminnelse för en faktura som jag betalat i korrekt tid. När jag kontaktar företagaren och meddelar att fakturan redan är betald får jag till svar: Har hittat betalningen och det går bra att riva påminnelsefakturan. Punkt och slut. Ingen ursäkt för att han åsamkat mig besvär och oro över om något gått snett i betalningen (summan var relativt stor).

Detsamma händer mig ofta när jag handlat något till rabatterat pris som ej programmerats in i kassan. Varje gång är det liksom upp till mig att bevisa att varan har ett extrapris. När det uppdagas att jag har rätt, så känns det som om jag besvärat kassörskan och en omständlig procedur vidtar med underskrifter etc innan jag får den ersättning jag ska ha. (Och kön växer bakom mig!) Aldrig någonsin får jag en ursäkt för det inträffade. Det är ju inte jag som gjort något fel. Självklart kan inte hela skulden läggas på den som just då råkar sitta i kassan. Men vanlig hyfs i mina ögon skulle vara att man ber om ursäkt för det inträffade å butikens vägnar. Detta borde ingå i företagets policy.

Några gånger har jag faktiskt bett att få en ursäkt. Sagt något vänligt om att jag skulle uppskatta att få en ursäkt och att jag själv uppfostrat mina barn att de ska be om ursäkt när de varit inblandade i något som blivit fel. Det har inte uppskattats, så det har jag slutat med.
Hur ska man göra för att få en ursäkt?

Svar: Det du beskriver är vanligt förekommande men egentligen obegripligt. Som du undrar jag varför det skulle vara så förskräckligt eller så besvärligt att säga ”vi ber om ursäkt för det fel vi har gjort”? Vem är felfri?
En förklaring kan vara att somliga uppfattar att den som ber någon om ursäkt lider ett nederlag, som hade man förlorat en strid. Så är det naturligtvis inte. I ett normalt umgänge är tack och ursäkta/förlåt två grundpelare, enkla att säga, helt gratis och nödvändiga för att gemenskapen ska fungera. Den som inte kan be om ursäkt är förloraren.

Att du föreslår den som har gjort fel att be dig om ursäkt är meningslöst. Däremot kan du använda den effektiva metoden att vara övervänlig; du säger ”hoppas verkligen att det inte var för mycket problem för dig att ordna upp det fel som företaget/butiken har gjort, tack så mycket för att du gjorde dig det besväret, tusen tack”. I ett normalt läge blir det tydligt för den andra personen att det rätta vore att säga ”inte alls något besvär, vi ber om ursäkt, det var vårt fel”. Blir detta inte uppenbart för vederbörande har du i alla fall uppfört dig korrekt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (12)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 12

försöker sköta sitt jobb så bra som möjligt efter de givna instruktionerna från arbetsgivaren.

Anna Björck Tängdén, 07:50, 7 januari 2016. Anmäl

företaget som kunde låta felet uppstå, och så vidare. Man lägger till extra sekunder till ett samtal vilket gör att nästa kund får vänta, och så vidare. Det enkla svaret är alltså att ursäkten med efterföljande diskussion anses ta för lång tid, och att man så snabbt som möjligt vill komma till ett avslut, det vill säga informera kunden om att inget behöver göras från kundens sida, "du kan vara lugn". Orsaken är alltså tidspress från det aktuella företaget samt att den anställda (del 2)

Anna Björck Tängdén, 07:49, 7 januari 2016. Anmäl

Jag har arbetat hos flera företag med kundtjänst över telefon. Det är vanligt att företagen instruerar sina anställda att inte be om ursäkt någonsin, eftersom att samtalet då fastnar i problemet. Tid är en viktig faktor i den typen av yrken (det mäts hur långt samtalet är, effektivitet och kvalitén på kundtjänsten bedöms bland annat efter detta). Ber man om ursäkt vill kunden gärna svara med att återigen berätta varför det uppkomna felet orsakat problem för dem, hur dåligt det var av (del 1)

Anna Björck Tängdén, 07:46, 7 januari 2016. Anmäl

Fick en "hot"-uppmaning från myndighet att skicka in ett intyg, annars bl.a bla. bla. Grejen var att jag skickat in det redan för en vecka sedan och det fanns redan hos en annan kollega. Påtalade det naturligtvis, och dem såg att allt var ok och att jag kunde vara lugn. Jag var lugn, men sa att det är frapperande att dem inte har någon ordning på sin egen verksamhet. Men där kom jag på att det verkligen hade passat sig att få en ursäkt från dem, men men, dem är mest som robotar där, no brain.

ccajj jjacc, 16:40, 6 januari 2016. Anmäl

@Pelle Xyzåäö. Nej, OP ska inte få en kreditfaktura, då skulle ju plötsligt leverantören vara skyldig hen X tusen! En kreditfaktura kan man bara få på faktura, inte på en påminnelse. Med undantag om det är påminnelsesavgift som i så fall kan krediteras (men altså bara den avgiften, inte hele fakturan). En påminnelse är inte en ny faktura i bokföringssystemet, men just en påminnelse av den ursprungliga fakturan. Bara så att inte alla börjar springa runt och be om fel kreditfakturor... :)

Anni H, 12:06, 5 januari 2016. Anmäl

Jag vill tacka frågeställaren för denna påminnelse som jag personligen tar åt mig av. Det har nog hänt tyvärr att jag av olika anledningar missat att be om ursäkt å företagets vägnar då något felaktigt inträffat, så som exemplet med fakturan. Däremot ber jag alltid om ursäkt om jag personligen gjort ett misstag som på något sätt skadat någon annan, det sitter i ryggmärgen! Men jag lovar att bättra mig!

Isabella Lundgren, 16:43, 4 januari 2016. Anmäl

Kan det inte vara så att den anställda (i alla fall i kassan) förväxlar sin roll som företagsrepresentant med sin roll som privatperson och tänker:" En kollega till mig gjorde fel, så JAG behöver inte be om ursäkt - det är det ju han/hon som ska göra i så fall. JAG har ju inte gjort felet." Och därför kommer ingen ursäkt." Själv tar jag det inte personligt... Man kan inte ändra andra, man kan bara ändra sig själv dvs i det här fallet sluta att ta det personligt, och sluta bry sig...

H R, 10:17, 4 januari 2016. Anmäl

Vissa butiksanställda ser sig som projektledare för en säljprocess, där kunderna skall vara "delaktiga". Rent vansinne naturligtvis, kunderna ser ju de butiksanställda som servicepersonal och inget annat. Jag klagade hos Apoteket Hjärtat efter att jag blivit tråkigt bemött. Apotekschefen ville att jag skulle komma tillbaka till butiken så att hon "skulle försöka lösa konflikten". Otroligt! Som om hon skulle vara någon sorts chef över mig!

Enok Personne, 00:15, 4 januari 2016. Anmäl

Typiskt kommunistiskt sätt att hantera kunder.

Ewa Atena, 14:19, 2 januari 2016. Anmäl

Betr. den felaktiga påminnelsefakturan: Du borde begära att företaget skapar en kreditfaktura på motsvarande belopp och skickar den till dig. En faktura är ett viktigt dokument i bokföringen, och företaget kan inte radera den i sitt bokföringsprogram. Då skulle ett hål uppstå i bokföringsserien, och det är aja baja. Samma sak med din bokföring (även om den inte har samma formella krav). En felaktig faktura skall balanseras med en kreditfaktura.

Pelle Xyzåäö, 01:31, 2 januari 2016. Anmäl

Champagneglas?

Fråga: Champagneglasen – vida eller höga smala? Har en 40-tals glasservis med låga vida champagneglas. Min väninna säger att det är inte korrekt, skall vara höga och smala. Har både och men vilket är rätt?

Svar: Förra seklet och dessförinnan var champagneglasen i den modell som kallas coupe, skål, dvs de låga som du har. De användes redan på 1700-talet och förekommer än i dag i nya serviser för glas. Ur den sortens glas med vid öppning försvinner de dyra bubblorna fort men de är å andra sidan lätta att dricka ur – och champagne dricks ofta ganska snabbt.

De höga glasen, kallade flûte, flöjt, är modernare. De anses bevara bubblorna och aromen bättre med sin mindre öppning, men är just därför svårare att dricka ur helt. Champagneprofessionella personer säger att de höga glasen är maximalt bra för äkta champagneälskare: fyll till knappt halva glasets höjd och toppa efterhand med mer champagne ur buteljen. På så sätt kommer drycken bäst till sin rätt.
Men båda sorterna är precis lika korrekta! Man kan lugnt säga att detta är en smaksak.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

Mycket enklare att dricka "snyggt" ur coupe! Ser lite töntigt ut när folk tvingas tippa huvudena bakåt för att dricka ur "flöjterna".

Anna N, 07:29, 5 januari 2016. Anmäl

Coupeglasen börjar bli populära igen. Speciellt den yngre generationen vill helst ha coupeglas till bubbel. Detta har resulterat i att de blivit väldigt dyra på auktioner och att flera glastillverkare börjat göra vida champagneglas. Häls din väninna att coupeglasen är ny-moderna, dvs det hetaste just nu.

Malin svensson, 12:41, 4 januari 2016. Anmäl

Jag älskar champagne och tycker att båda glastyperna är bra. Jag tror att din 40-talsservis är jättefin!

Katarina Katarina, 09:34, 4 januari 2016. Anmäl

Jag bor i Frankrike och vi använder coupes, jag tycker det är mycket trevligare då man får en helhetskänsla av champagnen då den känns i ansiktet när man dricker, som en liten dusch. Tycker också formen är vackrare.

Ulla Rousse, 07:47, 3 januari 2016. Anmäl

...och så är ju de bredare glasen lättare att träffa när man häller upp. Jag menar, i slutet av flaskan! :-D

Marja-Leena Pettersson, 09:51, 2 januari 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Förr var alla vita viner, även champagne, tydligt sötare än nu - då var glasen vida med låg kupa. Champagnehuset Pommery, grundat 1858, var först med den torra champagnen. De högre smalare glasen går lika bra till torr som sötare champagne.

Magdalena Ribbing, 08:39, 2 januari 2016. Anmäl

Någon berättade för mig att de smala glasen ska vara avsedda för torr champagne medan de låga med vid öppning är för sötare sorter. Ligger det någonting i det?

Åsa J, 23:35, 1 januari 2016. Anmäl

Kompisundantag?

Fråga: Jag har en god väninna som jag umgås med, tar promenader, har ”tjej-kväll” då vi pratar om allt mellan himmel och jord, två kvinnor emellan.

Jag har nyligen träffat en fin man som jag älskar. Min väninna vill gärna att vi ska äta parmiddag tillsammans, men jag känner att min man och hennes man inte har något alls gemensamt. Jag umgås egentligen aldrig heller med hennes man.

Jag och min man har andra vänner som är par och som vi umgås med. Men med just med denna väninna skulle jag vilja att det helt enkelt får vara okej att det bara är hon och jag som ses.
Jag vill inte såra, men inte heller börja ett umgänge när jag känner att det skulle bli obekvämt.
Ska jag på ett fint sätt säga att hon och jag ju har så trevligt på tu man hand, eller fortsätta ”ducka” när inbjudningar kommer?
Livet är för kort (likaså helgerna) för att tacka ja, när man egentligen inte vill.

Svar: Om du och din väninnas man inte har umgåtts alls tidigare finns knappast anledning att börja med det enbart för att du nu också har en man. Du kan vänligt förklara för din väninna att du hellre fortsätter som förut. Säg att hennes vänskap är viktig för dig och att du sätter så stort värde på er särskilda gemenskap att du inte vill ändra den.

Som jag ser det är det rätt att förklara hur du ser på detta, bättre än att fortsätta tacka nej till inbjudningar. Förmodligen är din väninna nyfiken på din man, men det behöver du inte bry dig om.

Men kanske du skulle tänka efter varför du ”känner att det skulle bli obekvämt”, som du skriver, att umgås med din väninna, hennes man och din nye partner. Ni träffar ju andra par. Du verkar vilja ha henne för dig själv – men vet du varför?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (16)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 16

"Parmiddag" är pinsamt både som ord och företeelse. För tankarna till något slags swinger-middag, fast utan sex...

Anna N, 07:33, 5 januari 2016. Anmäl

Jag förstår inte varför det är så viktigt för FS att inte gå på parmiddag en endaste gång. Gå EN gång, om väninnan är viktig för dig, för att 1) göra henne glad och 2) få väninnan samt männen att själva inse hur lite de har gemensamt, så att väninnan självmant slutar föreslå parmiddag.

H R, 10:20, 4 januari 2016. Anmäl

Allas vår MLP. I avsaknad av Gris-Greger är hennes kommentarer obetalbara. Om än ofrivilligt.

Tjille Vips, 19:30, 30 december 2015. Anmäl

Marja-Leena Pettersson, 13:34 Snälla, sluta upp med dina fantasier. Har inget med frågan att göra?

Ewa Atena, 13:53, 30 december 2015. Anmäl

Elin Lindh, 10:06 Håller fullständigt med dig . Jag har också olika konstellationer i mitt umgänge. Vissa väninnor träffar jag utan våra partners och visa med eller delar av ... En Nyårsafton eller liknande gör att man kan träffa alla inblandade partners eftersom vem som helst kan umgås med andra när kemin stämmer som mest. Men om du tvingar din partner och hennes på varandra och det blir otrevligt då kan eran vänskap förstöras.

Ewa Atena, 13:44, 30 december 2015. Anmäl

Ytterligare en möjlig förklaring, som jag kom att tänka på för att FS måste skriva ut så tydligt att hon träffat "en man SOM HON ÄLSKAR". (Det förutsätter man ju när en man och en kvinna blir ihop...) Kan det vara så att hon har ett homoerotiskt intresse för väninnan, och att hon vill föreställa sig att dom två är tillsammans i en egen värld och de respektive männen inte existerar, när de träffas? Blir det för jobbigt att se väninnan och hennes man visa kärlek till varandra?

Marja-Leena Pettersson, 13:34, 30 december 2015. Anmäl

...man bjuder henne inte på tillställningar där ens släktingar, "finare" vänner, kollegor eller chefer är närvarande. Om man umgås med en väninna på detta sätt (ensam men inte annars) och man dessutom VET att hon sitter ensam annars eller bara med sin man, och att hon/de skulle önska ett större umgänge... så tycker jag att det är rätt egoistiskt, ja.

Marja-Leena Pettersson, 13:28, 30 december 2015. Anmäl

Elin Lindh: det är fel om det blir en rangordning, vilket jag upplevde att det var i ungdomen. De "coola" bjöds på fester, utgångar och andra tillfällen att träffa killar, medan de ocoola kunde duga för fika, skvaller och för att berätta om sina erövringar på festerna dit den ocoola inte fick komma. Det förekommer även bland vuxna kvinnor, men då går rangordningen på andra saker, som t.ex. klass. En tjock väninna med enkelt jobb som är a bit of a laugh duger att träffa ensam, men man...

Marja-Leena Pettersson, 13:26, 30 december 2015. Anmäl

Om man är två stycken som är vana att alltid kunna glida in på djupt privata samtalsämnen så blir det lätt obekvämt att umgås i grupp. Antingen så blir det för privat för omgivningen eller så tappar man dynamiken och det blir stelt och tråkigt. Är det dessutom en partner med kan det bli ännu känsligare, många tycker att det är jobbigt om det finns någon som känner och förstår deras partner bättre än de själva.

Leif Hansson, 12:53, 30 december 2015. Anmäl

Sen kan jag förstå FS funderingar om FS plötsligt blir inbjuden till ett närmare umgänge bara för FS träffat en man. Har man varit vänner länge och aldrig blivit bjuden till middag när man varit singel så känns det jättekonstigt att plötsligt bli bjuden på parmiddag bara för man träffat någon. Nu framgår det inte om det är så för FS, men jag har själv råkat ut för liknande. Man känner sig inte bekväm med att inte "duga" som singel utan att man måste vara en del i ett par för att få en inbjudan.

Bodil S, 12:17, 30 december 2015. Anmäl

Jubilarnej?

Fråga: Jag undrar hur man ska förhålla sig när en person fyller jämna år, undanber sig firande och reser bort. Vi gratulerar alltid varandra i vanliga fall. I våras reste min svägerska och hennes man bort när han fyllde 70 år. Han undanbad sig och vi skickade då ett sms och gratulerade honom.
I höstas fyllde min svägerska 70 år. Hon undanbad sig och de reste bort. Hon använder sällan sin mobil och vi har inte hennes nummer utan ringer alltid på den fasta telefonen. Vi kunde naturligtvis skickat ett sms till hennes mans mobil men vi tänkte att det skulle vara okej att säga grattis till henne i efterskott när de kom hem.

Så var dock inte fallet. Först fick min man en skrapa av deras dotter som tyckte att det var jättedåligt att vi inte gratulerat henne på dagen och sedan har jag några gånger fått höra att ”alla människor”, underförstått utom vi, hade ringt eller smsat på hennes födelsedag. Hon blev tydligen väldigt förnärmad. Är detta verkligen rimligt? Själv hade jag inte reagerat på det viset.

Svar: Ojoj så onödigt! Någon som fyller år avsäger sig uppvaktning men blir sur för att inte alla uppvaktar ändå! Riktigt dumt.

Att jubilarens dottern levererar kritik för denna uteblivna lyckönskan är ännu dummare och rejält ohövligt av henne.

Och att andra människor gratulerade och därmed struntade i jubilaren önskan att slippa måste betraktas som fel av dem. Vill man inte bli firad så säger man det och ska slippa. Vill man bli firad låter man bli att undanbe sig detta.

Förklara vid tillfälle för jubilaren att ni ansträngde er att tillmötesgå hennes önskan men nu gärna vill uppvakta henne när tillräckligt lång tid har gått – och så ger ni henne blommor eller en bok eller ett besök på en trevlig krog för att återskapa en hjärtlig relation.

Tänk om människor ville säga som det är istället för att krypa bakom sin så kallade anspråkslöshet!

Magdalena Ribbing

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (12)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 12

Svägerskans beteende är på gränsen till sjukligt självupptaget. Hennes dotters uppförande tyder på en uppväxt med skruvade normer och föreställningar om vad som är rätt och fel. Det är synd om dem.

Enok Personne, 00:04, 4 januari 2016. Anmäl

Om man undanber sig uppvaktning så kan man väl inte bli förnärmad när detta respekteras!! Hur ska folk kunna veta vad som önskas och i vilken form? Det är väl bara att förklara för svägerskan och överlämna en blomma, ha överseende med denna något överkänsliga kvinna och kanske rekommendera lite jobb hos Stadsmissionen.

B I, 15:57, 29 december 2015. Anmäl

Ja Ja, Jag håller med dig, det är ett ganska hårda toner här i kommentarerna. Visst kan man vilja uttrycka sig men ibland så är det på intet sätt något som hjälper FS eller någon med samma funderingar. Och med det sagt, om jubilaren blivit ledsen så får väl FS ta kontakt och i efterhand förklara att FS trodde att Jubilaren ville bli lämnad ifred på födelsedagen men att tanken hela tiden varit att gratulera i efterhand, det kanske kan reparera skadan.

Majs Krok, 14:31, 29 december 2015. Anmäl

Jag är så gammeldags att jag inte använder SMS annat än i nödfall, och jag skulle inte använda det för gratulation på en jämn födelsedag - det känns för nonchalant. Men visst kan det vara det rätta sättet i en del kretsar. I denna situation där jubilaren har rest bort, brukar jag i stället skicka ett fint födelsedagskort. Kan man skicka det till hotellet så blir det en glad överraskning, annars får personen hitta det när h*n kommer hem igen. Så visar man att man tänkt på personen i alla fall.

Marja-Leena Pettersson, 12:48, 29 december 2015. Anmäl

Svägerskans reaktion är inte rimlig. Ett grattis på fel dag får man inte bli förnärmad över. Då har man lite trångt perspektiv på livet. När det gäller undanbedd uppvaktning så tycker jag att man respekterar det med folk man annars aldrig uppvaktar. Om det är någon man alltid ringer till eller skickar kort/blommor till på födelsedagen så tycker jag att man gör det även om uppvaktning undanbetts, dvs samma nivå som alltid. Vissa vill helt enkelt inte invaderas pga jämn födelsedag.

Bodil S, 12:33, 29 december 2015. Anmäl

Kanhända OT men övriga kommentatorers okänsliga reaktioner om att krusas, så kräänkt etc tyder ju på att empatin kanhända behöver övas upp ordentligt. Den här spalten har som sagt blivit mycket kall i tonen det senaste året. Trist.

Ja Ja, 10:07, 29 december 2015. Anmäl

Dottern trampade över, helt klart. Däremot gjorde FS fel, självklart smsar man till makens telefon på själva dagen. Att folk undanber sig firande innebär inte att de på allvar skulle ta illa upp för ett sms. Det är inte att betrakta som uppvaktning utan bara lite vänlighet, omtanke och visshet om att vi alla innerst inne vill bli omtyckta.

Ja Ja, 10:03, 29 december 2015. Anmäl

Hon skulle nog ha uttryckt sig tydligare. "Jag undanber mig all uppvaktning på min födelsedag men räknar med att ni ändå kommer att gratulera mig på något sätt för annars blir jag såå kränkt."

B I, 09:24, 29 december 2015. Anmäl

Det här är ett typiskt exempel på den gamla "jantelagen" som fortfarande styr i vissa landsändar. En del sätter ut annonser i lokalpressen under rubriken "uppvaktning undanbes" när de fyller jämnt. Underförstått en _påminnelse_ om att de fyller jämnt och får inte tolkas bokstavligt. År de bortresta så förväntar de sig att alla ringer på dagen och uppvaktning vid senare tillfälle.

M K, 09:17, 29 december 2015. Anmäl

... etikettspalt! För deras dumheter... Jag avskyr folk som ska krusas. Och som sen har mage att klaga om personen inte ger dem vad de har begärt... Jag är också fascinerad av att dottern har mage att konfrontera och 'skämma' FS med detta... Det är en ganska hög tröskel att 'skämma' nån på det sättet, att läxa upp någon. Jag vet inte om dotten tyckte att det var ett sånt fruktansvärt faux-pas (...) att det inte var möjligt att inte säga nåt—eller om hon är lika clueless som sin förälder.

Lyra Lof, 08:44, 29 december 2015. Anmäl

Hyresfråga?

Fråga: Sedan ett år tillbaka bor jag tillsammans med min pojkvän i en lite större, nybyggd hyreslägenhet i centrala Stockholm. Vi trivs bra och är glada över att ta emot besök men en återkommande fråga stör mig. Gång på gång frågar gästande vänner, bekanta, släktingar, kollegor och hantverkare vad vi betalar i hyra. Det brukar komma upp spontant, helt utan min uppmuntran, oftast som ”vilken trevlig lägenhet, vad får ni betala för den här per månad?”
Jag tycker inte att andra har med det att göra men blir alltid så ställd att jag svarar uppriktigt ändå. Därefter följer kommentarer om hur det fungerar för vår privatekonomi: ”hur har ni råd med det när du är student?”, ”det måste vara ett tungt lass för din partner med så hög månadskostnad” och upplysningar om hur stora och prisvärda bostäder vi kunnat få på annat håll för samma kostnad. Jag har flera gånger upplevt det som att frågaren med sina efterföljande kommentarer om vår situation vill att jag/vi ska känna oss lite skamsna eller skyldiga för att vi bor bra.

Det känns svårt att veta hur jag ska agera i detta läge utan att snäsa av eller göra frågaren obekväm eller ledsen, samtidigt som jag inte vill ta emot påträngande frågor och otrevliga insinuationer i mitt eget hem. Tips om hur jag vänligt kan hantera situationen framöver?

Svar: Ack, människors oändliga nyfikenhet! Hyran anser många att det är legitimt att fråga om, de menar att det inte är att rota i en personlig plånbok på samma sätt som om man frågar om en bostadsrätts kostnader. De som frågar om hyran brukar skylla på att de jämför kostnaden med andra hyror av eget intresse om de själva skulle byta bostad.

Detta påstått oskyldiga frågande behöver du inte alls svara på. Du kan lugnt och vänligt säga när andra frågar ungefär ”ja du, det är vad vi klarar av” och då kommer säkert nästa fråga från den oförstående och nyfikenhetsberoende ”men hur mycket?” och då säger du ”vill du veta exakt, ska jag hämta hyresavin?” vilket borde få varje normalt tänkande person att förstå att nu är det färdigfrågat. Och du hämtar givetvis inte avin oavsett!

Om du är säker på att de som frågar har kritiska synpunkter på kostnaden (som de givetvis inte har ett enda dugg med att göra) kan du milt säga något om att ni tycker att det är viktigt att bo bra: ”som det kloka talesättet att bäst är att bo bättre än man har råd med och äta enklare än man har råd med.”

Hjälper inget annat så får du soligt skratta lite och säga ”ja du, det är en fråga för vår hushållskassa, hoppas du klarar din boendekostnad.”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (18)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 18

Jag är intresserad av bostadsfrågor.Har bekanta i storstan och jag har ställt frågan: Får man fråga vad hyrorna ligger på i det området? Har inte tänkt på att skulle vara fel att fråga, däremot kräver jag inget svar. Men såklart är det skillnad på att ifrågasätta någons omdöme, tål inte skitsnack mot icke närvarande, hur kan man lägga pengar på..vem kan köpa så dyra..osv. Alla gör vi olika prioriteringar är mitt svar, själv skulle jag aldrig köpa skjortor för 2000 kr/st men ekomat betalr jag för

A A, 14:02, 29 december 2015. Anmäl

Lyra Lof, 09:15 Nej, den frågan riktar in sig på FS:s omdöme och är inte o.k.! MR och flera av kommentatorerna har lämnat bra förslag på hur man svarar på detta. Mitt bidrag skulle väl vara, att man gott kan dra fram fördelar med ett centralt boende - den höga månadshyran till trots.

"gamla" Tekla, 11:45, 29 december 2015. Anmäl

@ Gamla Tekla: Att fråga om pris/hyra är en sak (princip accepterat i Sthlm, då alla gör det), visst. Men att fråga "Hur har ni råd med det?" Åh nej... Det är är att snoka och verkligen inte acceptabelt,!! Personen sätter FS i en jobbig situation, då FS antingensnällt svarar, vilket han/hon inte vill—alternativt blir satt i en obekväm situation och måste tänka ut nåt vagt icke-svar.

Lyra Lof, 09:15, 29 december 2015. Anmäl

.. utan bara bufflar på? Jag förstår reflexen att vara hyfsad, att inte skämma nån—men ibland förtjänar folk det när de är så fräcka! Visst, bostadspriser är 'comme il faut' i Sthlm, så det får man vänja sig vid/gilla. Men att snoka i ens ekonomi, vad man tjänar: "Hur har ni råd med det?". Det är verkl höjden... Och då är det fritt fram att vara lika burdus tillbaka! Varför ska man bry sig om deras 'spröda' känslor och känna att man måste svara pliktmässigt? De förtjänar att plattas till.

Lyra Lof, 09:03, 29 december 2015. Anmäl

Om den som frågar ut en gör att man känner sig ställd och känner sig obekväm med ämnet? Varför ska man då oroa sig för att vara likadan tillbaka, inte svara helt enkelt. Jag förstår att den spontana reaktionen är att svara, och att inte göra bort den andra personen(för man är en vettig person), men nu är faktiskt den som frågar ute och cyklar så om han/hon känner sig lite tillplattad? Så är det exakt vad de förtjänar. Varför skulle man bry sig om deras 'känslor', när de inte bryr sig om dina

Lyra Lof, 08:49, 29 december 2015. Anmäl

Och hur många renar har du? Det är en bra motfråga när någon lägger näsan i blöt angående ens finanser. Som alla här vet eller åtminstone borde veta frågar man aldrig en same om hur många renar hon eller han äger.

Enok Personne, 00:26, 29 december 2015. Anmäl

Att slippa alla dessa nyfikna personer är en nåd att stilla bedja om, men tyvärr tror jag inte det hjälper. Vissa personer vet inte när det är dags att stänga munnen och sluta upp med frågandet och det är ytterst irriterande. Om man har fått någon som helst uppfostran brukar man veta var gränserna för utfrågande går, men tyvärr har inte alla fått den insikten och det är bara att beklaga.

ingrid wahlen, 18:15, 28 december 2015. Anmäl

Molly Moll, det har du rätt i - den som svarar väljer! Men, beroende på vem som frågar, vill man kanske berätta, mer eller mindre, hur man tänkt...

"gamla" Tekla, 15:43, 28 december 2015. Anmäl

@Sara Raring, jag tänkte faktiskt inte i första hand på er stockholmare utan på oss lantisar. Det är ju oftast vi som inte fattar de där sakerna. Varken hur mycket ni stockholmare betalar för ert boende eller att ni dessutom kan uppleva kostnaderna som en känslig privatsak. Väldigt få människor tar illa upp om man frågar vad exempelvis deras nya bil kostade, men bostadspriserna i storstädernas innerområden har kommit att bli värsta tabufrågan. Hur absurt är inte det?

Kap Kennedy, 15:33, 28 december 2015. Anmäl

Vi har just tecknat oss för en nybyggd lägenhet som står klar om två år, dock inte i Stockholm. ALLA frågar hur mycket den kostar! Det är en het marknad, vi förstår intresset och har inga problem att uppge summan.

B I, 15:31, 28 december 2015. Anmäl

Artighetskritik?

Fråga: Jag får ständigt höra från både jämnåriga och äldre att jag beter mig fånigt. Frågor som ”har du en flaggstång i röven” när jag sitter med rak rygg förekommer ofta. Erbjuder jag min plats till någon äldre får jag höra att jag är ”stenålders” och likaså när jag säger ”god dag” istället för ”tja”. Exemplen är många men nöjer mig med dessa för att det inte ska bli för utdraget.

Är det jag som borde ändra på mig? Kan man inte vara 17 år och bete sig som jag gör? Eller är det de runt om mig som är ouppfostrade?

Svar: Att dina vänner och kanske även din släkt säger att du beter dig fånigt eller kommenterar ditt sätt som du beskriver, beror mindre på vad du gör än på vad dessa kritiska personer inte gör själva. De vet inte hur en vänligt väluppfostrad person beter sig, de har inte fått lära sig att om man kan erbjuder man sin plats till någon som bättre behöver den, de vet inte att kroppen mår bättre av att vara rak än hopsjunken (utöver att det ser bättre ut för omgivningen!) och de tror att det är stor skillnad på att säga god dag och ”tja”.
Du har bestämt dig för att ha ett mer traditionellt sätt än vad ungdomar vanligen har. Det är ditt beslut, och du måste hantera det med tolerans och klokhet för att inte bli udda i din krets.

Du kan tillåta dig att tycka lite synd om de personer som så gärna vill att du ska ta dig ner till deras nivå. De retar dig för att du gör dem osäkra, du uppför dig inte som de gör och då är det du som faller ur ramen eftersom de är i majoritet.

Du har två val. Ett är anpassa dig litegrann till deras sätt, dvs kanske börja säga hej istället för god dag och att inte sitta spikrak utan lite mer ledigt, osv, men aldrig sluta erbjuda din plats till gamla människor!

Det andra är att du vänligt – obs alltid vänligt! – säger när de klagar på dig ungefär så här ”åh, du är intresserad av att jag sitter rak i ryggen? det beror på att kroppen mår bättre av att inte klämmas ihop så där som när man sjunker ner” — ”jo, jag säger god dag därför att det betyder att jag önskar dig en god dag, det tycker jag är rätt att göra” — ”när man är äldre behöver man sitta ner och då måste ju någon erbjuda plats som jag gör nu”.

Du förstår vad jag menar, förklara på ett milt sätt att det du gör är bra saker. Men säg varken underförstått eller uttalat att dina kritiker är ouppfostrade eller okunniga eller dumma i huvudet! Det handlar istället om att du ska bjuda dem på en vänlig insikt. Tänk om de också börjar förstå att äldre behöver sittplats, och att det är bra att vara tämligen rakryggad.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

PS. Goddag verkar lite stelt och gammaldags. :)

Lyra Lof, 09:28, 29 december 2015. Anmäl

... dansat balett och jag har aldrig fått s**t för det, tvärtom. Det låter som om FS behöver nya vänner! Eller som om hon/han är i gymnasiet? Och om ett år eller två så skiljs alla åt ändå... Med olika skolor (eller inte), flytt till andra orter med nya vyer...Det löser sig av sig själv.

Lyra Lof, 09:27, 29 december 2015. Anmäl

Leif: Ska man sitta som en hösäck för att andra gör det? Eller inte resa sig för en äldre människa el nån som är gravid på tunnelbanan för att ens taskigt uppfostrade kompisar inte gör det? Att erbjuda sin sittplats till nån som behöver den bättre har förresten inte med "etikett"att göra (vilket du verkar tycka är fisförnämt), utan om medmänsklighet. Att nån har problem med att man har bra hållning... Det gör mig lite konfys. Det har jag fått hemifrån (farsan var militär :)), och jag har

Lyra Lof, 09:24, 29 december 2015. Anmäl

@MLP Jag har gjort liknande observationer. Till viss del håller det in i vuxenlivet, så länge du klarar av att tackla folk som inte gillar det du gör på rätt sätt, alternativt göra "fel" på att så självklart sätt att ingen kommer sig för att ifrågasätta är du ok, men om du börjar tvivla på dig själv finns det de som hugger.

annan Camilla, 15:49, 28 december 2015. Anmäl

På samma sätt som det lätt blir konstig stämning när någon kommer med frack till en kostymmiddag blir det lätt konstigt när någon väljer att sitta med rak rygg och äta med tallrik, kniv och gaffel samtidigt som alla andra äter pizza med händerna direkt ur kartongen. Försök ta seden dit du kommer. Det är minst lika viktigt att acceptera lokala seder som att kunna formell etikett.

Leif Hansson, 13:03, 28 december 2015. Anmäl

Den som tror att kroppsdelen heter "röven" har i och med det diskvalificerat sig från vidare resonemang. Kasta ej pärlor för svin, grabben!

Irene Holm, 12:38, 27 december 2015. Anmäl

Jag har ett förslag på kommentaren om "stenålder" när FS reser sig för att ge plats till andra: "Nej, men jag hoppas att när jag blir det så kommer någon yngre att ge mig en sittplats när jag behöver."

Jenny Dybedahl, 11:15, 27 december 2015. Anmäl

Fast jag undrar om detta har med FS' artighet att göra? Min erfarenhet trån tonåren, är att vilka som blir populära och vilka som blir retade har helt andra och djupare orsaker. Det sitter i personligheten. Den som har turen att ha en populär personlighet kan komma undan med "värre" saker än att säga goddag och resa sig för äldre. Medan den som inte har det, alltid kommer att dra till sig hån - de andra kommer alltid att hitta NÅGOT att anmärka på i beteendet, klädseln, utseendet, föräldrarna...

Marja-Leena Pettersson, 10:57, 27 december 2015. Anmäl

Alkoholfrirätt?

Fråga: Jag undrar om man kan förvänta sig att det ska finnas alkoholfria alternativ (utöver vanligt vatten) när man blir bortbjuden till någon eller på en fest?

Jag (22 år) dricker inte alkohol alls och tycker det kan vara lite knepigt på middagar och fester eftersom det oftast förutsätts att alla dricker alkohol. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till detta. Kan jag förvänta mig att det ska finnas alkoholfria alternativ (utöver vatten) eller ska jag informera värdarna i förhand att jag önskar alkoholfri dryck? Ska jag nöja mig med vatten om inget annat alkoholfritt serveras eller förväntas jag ta med egen dryck? Och spelar det någon roll vilken relation jag har till värden, om det är vän eller släkting som vet att jag inte dricker eller nya bekanta som kanske inte vet?

På en födelsedagsfest som en av mina kompisar hade frågade min kompis innan vad jag skulle vilja dricka och jag sa att läsk gick bra. Det tycker jag var bra och väldigt omtänksamt av henne. Vid andra tillfällen har det inte blivit lika bra.

Svar: Frågan om rätt till alkoholfritt är återkommande men jag tar upp den igen i dessa helgkalastider.
Allt fler avstår från alkohol, och det ska absolut självklart finnas alkoholfria alternativ på varje bjudning, oavsett det är en gäst eller hundra. Gäster ska inte behöva be om alkoholfritt, de ska egentligen tillfrågas artigt ”med eller utan alkohol?” Bland kompisarna brukar det vara känt, om inte ska frågan alltså ställas. Orsakerna till alkoholfri önskan kan vara allt från moral till hälsa, bilkörning, jobb nästa dag, diet, kultur.

Du behöver inte informera i förväg om vad du vill dricka, det är värdpersonernas självklara sak att ha alkoholfritt, allra helst i samma stil och färg som vinet eller glöggen eller vad det är. Om du tror att de personer du ska gästa inte fattar det tar du helt enkelt med dig en halvflaska fruktvin eller en läskedryck eller alkoholfri öl, finns utmärkta sådana numera, och säger när du kommer till värdpersonen att du inte dricker alkohol, men har med dig en egen dryck. De kan redan ha ställt fram alkoholfritt, om inte tar du in din burk-flaska. Eller så dricker du vatten. Det kanske är lite tråkigt men vanligt. Det spelar inte minsta roll om du är gäst hos släkt, gamla eller nya bekanta.

Man behöver inte göra det till någon stor sak att man inte dricker alkohol, lika lite som alkoholdrickande ska göra sitt val till något märkvärdigt. Somliga tycker om mjölk. Andra föredrar öl. Många dricker helst vatten. Fruktvinerna är oftast jättebra. Andra har inte med ens beslut att inte dricka alkohol att göra. Nyfikna trista frågor om detta besvaras med ett soligt leende: ”det är mitt val, precis som du har gjort ditt.”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (12)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 12

Lyra Lof: Det är väl klart att man inte serverar söt läsk till en kulinarisk läckerhet. Men det finns ju t.ex. mineralvatten. Eller en vacker tillbringare med fläder- eller lingondricka. Friskt, kallt, vanligt vatten funkar förstås, men då tycker jag att man serverar det i en glastillbringare med några citron- eller gurkskivor i samt isbitar. Endast fantasin sätter gränsen! :-)

Marja-Leena Pettersson, 07:03, 30 december 2015. Anmäl

Lyra Lof: Du behöver nog en introduktion i urvalet av alkoholfria drycker. Som värdinna brukar jag försöka hitta goda alternativ - inte söta - med snygga flaskor i tjusiga färger till mina nyktra vänner. Jag har en restaurang som tillhandahåller dessa flaskor men de finns säkert att få lite varstans. Att allt fler avstår från alkohol visades i en undersökning som gjordes för ett par månader sedan. Vin i mat som kokas kan man naturligtvis ha. Det trodde jag att alla begrep.

B I, 17:15, 29 december 2015. Anmäl

Magdalena: "Allt fler avstår från alkohol", verkligen? Baserat på vad? Jag tror de flesta värdar planerar vin (möjligen vinER) till en middag. Möjligen Ramlösa, me vem köper hem läsk??? (Såvida det inte är barn där.) Ska man laga en coq au vin – och ha Pepsi till den som vill? Den som inte vill dricka alkohol får väl ta med sig vad de de nu vill dricka. Eller hålla godo med vatten. Vad skulle det vara för problem med det? De flesta andra gästerna tar ju normalt med sig en flaska.

Lyra Lof, 09:39, 29 december 2015. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: B I kl 17.19, du har fullkomligt rätt och dessutom har du hyggliga vänner som inte lägger sig i vad övriga äter eller dricker. Varför i all världen ska det behöva vara så viktigt att alla dricker alkohol? Omoget att inte se verkligheten.

Magdalena Ribbing, 17:52, 28 december 2015. Anmäl

Mina AA vänner skulle inte komma på tanken att "missunna" oss andra ett och annat glas. Dom brukar skåla med oss och tycker det är rätt skönt att ha druckit färdigt. Det går alldeles utmärkt att umgås även om alla inte dricker sprit. Ibland avstår jag själv bara för att jag känner för det. Inget märkligt alls.

B I, 17:19, 28 december 2015. Anmäl

Irene: nu vet jag inte om de jag tänker på var just AA:are, men visst har jag stött på helnykterister som moraliserar över andras drickande, och jag håller med om att de inte heller är kul. Sådana som stirrar intensivt och ogillande varje gång någon häller upp eller för glaset till munnen, ser sorgsna ut, skakar på huvudet, suckar och kluckar...

Marja-Leena Pettersson, 12:18, 28 december 2015. Anmäl

Marja-Leena, för mig är det inte självklart att man måste välja mellan att vara helnykter eller dricka sig till baksmälla. Har man det dricker man för mycket, lagom är bäst. - Jag har ett särskilt gott öga för folk som kräver att andra ska anpassa sig efter deras alkoholproblem, allergier, veganism etc, därför spetsade jag ironiskt till med "speciell". Men håll med om att det känns lite besvärande när en AA-are sitter och stirrar på dig när du skrattar, sjunger snapsvisor och skålar!

Irene Holm, 10:54, 28 december 2015. Anmäl

Irene: för en gångs skull är jag inte med dig. Jag tycker absolut inte att människor som inte dricker alkohol är "speciella och annorlunda". Det kan lika gärna vara tvärtom - att det är de som fortsätter med alkoholdrickandet trots alla risker och faror är de avvikande. Jag har umgåtts i helt nyktra miljöer, t.ex. under de år då jag höll till i danskretsar. Vi gick ut och dansade för glädjen i att dansa, och hade lika roligt - eller roligare - än de som drack. Och ingen baksmälla dagen efter!

Marja-Leena Pettersson, 08:50, 28 december 2015. Anmäl

Det är kanske skillnad på det skånska julbordet och övriga julbord, men Wretman var ju inte skåning. Dock vill jag minnas att den biff signerad Wretman jag en gång intog på Operakällaren var mör och välsmakande och bartendern hade dessbättre omdömet att neka mig mer sprit. Jag tog f ö det kloka beslutet att bli helnykterist efter den studentfesten.

G Jonsson, 05:40, 28 december 2015. Anmäl

Det är inte så konstigt att folk frågar varför man inte dricker. Drickandet är laddat. Folk blir nervösa av att kanske få en bordsgranne som sitter och studerar ens gradvisa salongsberusning eller plakatfylla. Man får stå ut med att utan sur min besvara frågan, ett enkelt svar är : "Jag tål inte sprit, tyvärr!" Jag tycker inte att värden är skyldig att ha alkoholfria alternativ, anser inte att man kan ställa krav på särskild dryck för att man är speciell och annorlunda. Ta med egen dryck!

Irene Holm, 22:31, 26 december 2015. Anmäl

Tågplatsknyckare?

Fråga: Kan man ta bara ta någon annans reserverade plats när ens egen plats är dubbelbokad när man åker tåg? Sedan drygt ett år tillbaka veckopendlar jag mellan Södermanland och Göteborg. Jag unnar mig lyxen av att åka första klass i tyst avdelning, bland annat för att kunna sitta relativt ostört och jobba både med privata ärenden och sådant som är relaterat till mitt ordinarie arbete.När jag häromsistens klev ombord på tåget i Katrineholm såg jag att alla platser var upptagna samt att några personer stod i gångarna. Jag fick ganska snabbt klart för mig att tåget var överbokat och att många råkat ut för dubbelbokningar.För att vara helt säker dubbelkollade jag på min biljett att allt stämde – datum, avgångstid, vagn och platsnummer- innan jag gick fram till kvinnan som sitter på ”min” plats.

När jag säger till kvinnan att jag har en platsreservation på den platsen fick jag ett svar som löd ungefär så här: ”jo, vi har platserna framför men de är dubbelbokade så vi har satt oss här. Vi tänker inte flytta på oss, det är så många dubbelbokningar. Du får ta det med konduktören.”Vi syftade på henne och hennes dotter, gissningsvis i övre tonåren, som satt bredvid och förstärkte det hela genom att också påpeka att de inte tänkte resa på sig.Jag blev häpen och uppbragt över resonemanget. Skulle de bekvämt lasta över sitt problem med dubbelbokning till mig bara för att de stigit på tåget tidigare än jag? Enligt mitt sätt att se det borde de som har reserverade platser få dessa och de som råkat ut för de tråkiga dubbelbokningarna acceptera detta och inte bara ta någon annans plats.

Hade kvinnan varit betydligt äldre än jag, varit handikappad eller liknande hade jag självfallet överlåtit platsen till henne. Tecken på något sådant fanns inte. Hon framförde heller inte några sådana skäl, utan det var bara så att hon hittat den här platsen och det passade henne att sitta där. Konduktören kom, men han visade inget tecken på att vilja få kvinnan att flytta på sig. Hans lösning gjorde att jag fick flytta ett par gånger under resan med de olägenheter detta medförde. SJ återbetalade biljettpriset efter reklamation.Är det acceptabelt att bete sig som min ”platsknyckare”? Hur skall man agera när man råkar ut för något sådant här?

Svar: Det finns inte något enkelt svar på din fråga – och den faller som så mycket utanför ramverket för hyfs och stil. Att ta någon annans plats därför att man har blivit av med sin egen plats är naturligtvis inte rätt men samtidigt förståeligt. För den här kvinnan var det enda viktiga att hon fick sittplats oavsett på vems bekostnad.En dag kanske du möter denna kvinna av någon slump igen. Du kommer att minnas henne. Ses ni på tåget – du pendlar ju, kanske hon också –  kan du säga ”har du fått en plats? din eller någon annans?” Det är ovänligt av dig i så fall men hon betedde sig så dumt att du faktiskt kan påminna henne. Lite skamfull rodnad behöver inte vara fel.

Så det jag kan svara dig är att du betedde dig hyfsat till skillnad från denna kvinna; hon skulle istället för att ta din plats naturligtvis själv ha ordnat upp detta med konduktören. Men då hade hon varit tvungen att lämna sin självupptagenhet. Och det klarade hon inte.
Bra att du fick tillbaka pengarna – åtminstone!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (19)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 19

Lika som du fick resa på dig varje gång det kom en ny borde gälla för kvinnan i fråga. Varför tillämpade du inte samma metod? Om alla andra tydligen gjorde det?

Ewa Atena, 13:50, 30 december 2015. Anmäl

Åh nej... Hon får flytta på sig. Självklart, det är inte ens nåt snack! FS har en biljett för platsen, den här xxx har inte det, end of discussion. Om man måste anlita konduktören för att få bort henne? Gör det, det är inte ens nåt att fundera på. Det som är verkligt beklagligt är inte att hon är en självisk parasit som tycker att hon har rätt att göra vad som är bäst för henne—men att hon lär sina barn att bete sig på samma sätt. (Det kan man ju säga till henne också, går säkert hem väl, haha

Lyra Lof, 09:46, 29 december 2015. Anmäl

@annan Camilla, eget tyckande är en sak, regler en annan. Se Kerstin Franzens kommentar, hon är ju uppenbarligen insatt i reglerna.

M K, 15:26, 28 december 2015. Anmäl

... Att tågbolaget gjort fel är inte en enskild passagerares "problem", utan alla som reser på det tåget får bita ihop och göra det bästa av situationen.

annan Camilla, 12:41, 28 december 2015. Anmäl

@MK Det jag försöker säga är att när väl bokningssystemet gått åt pipan genom att orsaka en massa dubbelbokningar så kan man inte längre kräva att få sitta på rätt plats. Kvinnan kan mycket väl anvisats att sitta på FS plats av konduktören, eftersom det vid en viss punkt börjar vara vettigare att bara placera folk alltefter de kommer än att försöka matcha folk med vissa platsnummer.

annan Camilla, 12:40, 28 december 2015. Anmäl

@annan Camilla, det var kvinnan med dottern som hade dubbelbokade platser, inte FS. De skulle naturligtvis ha bett konduktören ordna andra platser från början istället för att helt oförskämt stjälpa över sitt eget problem på någon annan. Att sen inte ens ha vett att flytta på sig när den som har rätt till platsen kommer verkar inte riktigt friskt.

M K, 10:11, 28 december 2015. Anmäl

@KF. Ja, det var väl föga oväntat att SJ menar att den som bokat en plats har första tjing att sitta där. Nu var situationen dock den att pga dubbelbokningar så var det systemet på ända, och folk med motsvarande bokning som FS saknade plats. I det läget anser jag inte att FS bör komma och kräva just sin plats, oavsett vad det står på biljetten. Om inte FS har någon form av handikapp eller haft en rysligt dålig dag så är det ju aningen lättare för FS än kvinnan att flytta.

annan Camilla, 23:05, 27 december 2015. Anmäl

SJ allmänna villkor för befordran i järnvägstrafik, punkt 8.8: "En platsreservation som avser en viss numrerad sittplats medför rätt till denna plats framför annan som inte har reservation för samma plats. Biljett utan platsreservation medför inte rätt till någon sittplats, om lediga platser saknas." Vid verklig dubbelbokning var instruktionen för konduktören på min tid att låta den som intagit platsen först få behålla den, och sedan ordna plats för den andra passageraren.

Kerstin Franzen, 17:21, 27 december 2015. Anmäl

Jag tycker inte kvinnan gjorde särskilt fel. Eftersom SJ gjort ett misstag så att dubbelbokning skett har inte hon gjort annorlunda än FS, dvs bokat plats, men av ren otur är det hennes plats och inte FS som det förväntas sitta två personer på. I det läget anser jag inte att någon har en moralisk förtur till någon plats, utan att det är upp till alla att så artigt som möjligt lösa problemet.

annan Camilla, 00:55, 27 december 2015. Anmäl

Om jag har en reserverad sittplats så har jag rätt till just den platsen. Om någon, som inte har reserverat just den platsen, sitter där, får hen flytta sig. OAVSETT ORSAK. Man kan inte skyffla över sina bekymmer på andra.

KG B, 10:21, 26 december 2015. Anmäl

Julbordsordning

Julbordet har sin grund i överflödet som inte rådde under andra tider på året; nu skulle alla få äta så mycket huset förmådde bjuda, resultatet av julslakten, brödbaket, vinterfisket. Det som brukar kallas kallas det klassiska julbordet – som i sin helhet inte är särskilt gammalt – har sin egen ritual.  Den svenska husmanskostens återuppväckare och mästare Tore Wretman (1916- 2003) ansåg att julbordets rätter borde intas i en viss ordning, ungefär så här med möjliga ändringar, tillägg och borttagande:
Först sill, bröd, smör, lagrad hårdost till det brännvinsbord som i dag lika gärna är alkoholfritt.
Nästa omgång är den kalla fisken, gravad eller rökt lax och sik. Här kan även lutfisken infogas om man vill. Men räkor förekom inte!
Tredje varvet är kallskuret, sylta, grisfötter som Tore Wretman själv hade svårt att få sina kroggäster att gilla, rökt kött exempelvis renstek.
Fjärde omgången: småvarmt, Janssons frestelse, de fina prinskorvarna stekta i smör, små köttbullar – och så skinkan! Och doppet!
Femte varvet ägnas avslutningen: dessertostar, saffranskryddad ostkaka, klenäter, mandelmusslor med hallon och grädde, ris à la Malta.
Därefter vidtar en stunds vila innan man ägnar sig åt godiset: isad punsch, nötter, dadlar, fikon, konfekt samt knäck och kola.

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 11

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-4 av 4

Som svar på Kerstin Hallert vill jag dock påpeka att vad gäller kvinnor som ställer upp och män som ligger på latsidan så är det absolut ett problem som man inte skall acceptera. Vare sig det är en man eller en kvinna som sliter som ett djur medan andra latar sig är det oacceptabelt bland vuxna människor. Kan inte alla (förutom de som är för gamla och trötta till exempel, de har nog gjort sitt tidigare år) hjälpas åt så kan de glömma att någon gör det åt dem. Julen blir också lite gladare så. :)

Jacob Gustafsson, 20:02, 27 december 2015. Anmäl

Jag gör samma misstag varje år: äter för mycket sill och potatis. Som ju är billig mat. Sedan blir det inte mycket plats över till de dyrare delikatesserna bland kött, ostar och desserter!

Marja-Leena Pettersson, 14:05, 25 december 2015. Anmäl

men julbordet är en orimlighet! Restauranger och Finlandsbåtar kan servera det (absolut med Wretmans koreografi) men hemma är denna matvrakens brakfest en orimlighet dessutom komponerad för att maximalt ge plats för spriten. När julbordet avverkats meddelas i medierna alltid polisens besked om julaftonens våld, fylla och slagsmål. Mycket på julbordet ska dessutom vara hemlagat varvid kvinnorna ställer upp istället för att sitta ned och skaka på huvet. God Jul!

kerstin hallert, 13:16, 24 december 2015. Anmäl

Med ditt sätt att se så kan jag gå och ta någon annans bil när min blivit stulen. Praktiskt och enkelt sätt att lösa problemet om än inte så trevligt för nästa man i kedjan. Polisen skall naturligtvis hjälpa till att skaffa fram en lämplig bil om du nu inte klarar av det själv.

Gunnar Hovstadius, 11:11, 24 december 2015. Anmäl

Oartighetsgäster?

Fråga: Har precis haft en adventsbjudning med nära släktingar och känner att mitt tålamod nu börjar att tryta efter mer än 20 år. Problemet är att jag och mina gäster har helt olika syn på hur man beter sig på en bjudning.

Gästerna är alltid snabba att hugga in på vanligtvis den buffé jag brukar servera. Jag har för vana att låta min gäster ta först och i egenskap av värdinna vara mån om att allt finns framme. De serveras vad de vill dricka och jag förklarar eventuella rätter osv och därefter tar jag själv mat och sätter mig till bords i anslutning till den som tagit mat näst sist för att hinna njuta av maten tillsammans med mina gäster. Vid det laget har de allra flesta ätit upp sin mat! Detta händer oavsett om vi är i större sällskap eller mindre. Senast var vi totalt fem personer till bords.

Jag har någon gång skämtsamt sagt ”oj, vad ni är snabba, jag ligger visst efter..” Jag får inget gehör för detta.

För egen del har jag ansträngt mig för att göra bjudningen stilfull med hemlagad mat, göra dekorationer och i övrigt verkligen försökt skämma bort mina gäster så att de skall känna sig lite lyxiga, ja så som man till vardags inte tar sig tid till att ombesörja.

Jag blir också ledsen över deras brist på respekt för bjudningen genom att de till exempel inte tar med någon gåva till oss som är värdfolk vilket naturligtvis inte är nödvändigt men uppskattat och trevligt, de pratar med mat i munnen, avbryter varandra, doppar bullar i kaffet och sist men inte minst aldrig erbjuder sig att hjälpa till med vare sig avdukning eller disk.

Kanske är jag petig men i takt med att besvikelsen tar över handen så blir också de små detaljerna det jag stör mig på. Hjälp mig att finna råd och tålamod med detta dilemma innan jag tröttnar totalt på denna del av släkten.

Svar: Du kan minska problemet med glufsande ohyfsade gäster genom att du själv regisserar måltiden. Servera inte maten som buffé utan ställ fram uppläggningsfaten på matbordet – är ni fem personer kan det gå bra att ha uppläggningsfaten där. Eller ha matfaten på ett mindre bord som du placerar bredvid dig själv och därifrån tar fram ett i taget. Du som värdinna ska se till att dina oartiga gäster inte beter sig som hungriga höns.

Att de har den beklagliga ovanan att äta upp innan du ens har börjat kan du hindra genom att inte ha buffé. Men att de tuggar med öppen mun kan du knappast göra något åt. Det är en brist på kunskap om normal måltidskultur som det antagligen är försent att ändra. Bulldoppandet kanske är ett mindre problem i sammanhanget, du får tänka dig att dina glufsande gäster blandar ihop Lussekatterna i kaffet med skinkdoppandet.
Utebliven gåbortspresent är inte ett fel efter flera fester hos samma värdpersoner, den traditionella seden är något i presentväg första gången man besöker någon hemma, därefter är det snällt men ska inte vara en plikt.

Att de inte erbjuder sig att hjälpa till ska du kanske vara glad för med just dessa personer som med tanke på hur du beskriver dem knappast är  särskilt varsamma. Att de inte diskar är rätt av dem, de är bjudna på en måltid och gemenskap, inte på middag med disk.

Men innan du tröttnar på dem, försök skapa en ny ordning för måltiderna, en rätt/ett fat i taget som skickas runt, du sätter dig ner samtidigt som gästerna, du tittar bort när de beter sig illa, och du försöker ha roligt av sällskapet istället för att förvänta dig det som dessa personer inte förmår åstadkomma.

Magdalena Ribbing

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (16)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 16

Varför inte slå en rosett på ett pepparkakspaket och knacka på hos grannen och önska god jul själv dagen innan jul? Då kan hen ju få sina skumtomtar eller ljus samtidigt och slippa bjuda in till fika och dessutom främja grannsämjan? Så farligt kan det väl inte vara att önska grannen god jul en gång om året(om det nu inte är en stalker)?

Cathrine Johansson, 15:23, 28 december 2015. Anmäl

FS verkar ha ett stort behov av att få känna sig/höra att hon är duktig(are än de andra). Hon vill skämma bort gästerna, men tycker samtidigt att de borde hjälpa till med disken. Skaffa en diskmaskin och sänk ambitionerna det blir INTE mindre trivsamt för att det är lite mindre pretentiöst, tvärtom faktiskt! Om det finns en man kan väl han hjälpa till istället. Dags att även äldre kvinnor som FS överger gamla könsroller.

M K, 10:27, 28 december 2015. Anmäl

En kan ju undra om FS överhuvudtaget får ut någonting av sin bjudning - mer än tillfredsställelsen av att ha arrangerat en vacker buffé?! Och för vems skull anordnas detta storslagna kalas? Det förefaller som om släktingarna stortrivs, de äter av hjärtans lust och pratar med varandra och tycks må finfint - varför gör det värdfolket så besviket? Uppenbarligen känner sig FS bara som en utfodringsinrättning. Byt gäster eller förändra upplägget enligt MR:s goda förslag!

Gerd Román, 18:05, 27 december 2015. Anmäl

Märkligt förhållande till de närmaste släktingarna om man vill ha det så formellt när man träffas. De ser det naturligtvis som en självklart informell träff. FS verkar förutom offerkoftan ha något slags duktighetskomplex. Så synd, förmodligen uppskattar familjen/gästerna FS:s sällskap mer än överdriven perfektionism. Åt själv samtidigt med de andra eller skippa buffen, som sagt. Och det där med att doppa bullar i kaffe, det gör väl många äldre på landsbygden. Varför är det så upprörande?

M K, 00:52, 26 december 2015. Anmäl

Om ingen av gästerna är elak eller ohyfsad mot andra borde FS vara glad över detta och kunna bortse från avsaknaden av polityr hos nära släktingar och vänner. FS har tydligen lärt sig de yttre attributen av hur man uppför sig utan att ha förstått vad verkligt gott uppförande innebär. Halvmesyrer gör som bekant ingen glad.

Enok Personne, 18:06, 23 december 2015. Anmäl

@ Lyra Lof, 15:18. Det kanske är ett populärt uttryck i England, men det är inte engelskt. Det är ett citat av Albert Einstein. I övrigt förstår jag inte vad FS vill. Sluta upp med bjudningarna, eller ta bort buffén, eller acceptera läget. Jag uppfattar det som att du mest vill beklaga dig. Trist.

Tjille Vips, 16:14, 23 december 2015. Anmäl

... tar upp & äter vad det kan vara personen äter med fingrarna—FÖR ATT INTE GENERA PERSONEN.Etikett är inte till f att döma andra utan f att inte göra bort andra; Jag tror FS hoppade över det kapitlet. Var glad att ingen petar näsan,get over yourself & sluta med buffet f helsike. Eller fortsätt att njuta av att martyr. 'Family style' m fat på borden är lysande; trevligare också! El gör i ordning en tallrik i köket & gå & sätt dig! Det är trevligare f gästerna dessutom, HAR DU TÄNKT PÅ DET? Ha!

Lyra Lof, 15:48, 23 december 2015. Anmäl

... Vad är alternativet, att förnedra personen och säga att han/hon beter sig som en lusk? Jag undrar om FS har gjort en 'klassresa' och nu är extra hård mot den familj hon kommer ifrån, som inte uppför sig lika 'fint' som hon. (Själv föredrar jag nog lite bonnighet framför fisförnämhet. )Hon kanske skulle studera hur drottning Elizabeth II—som har rätt hyfsade manners? Kan vi vara överens om det— agerar om hon skulle sitta bredvid någon som gör 'fel': då använder hon också 'fel' sked,

Lyra Lof, 15:28, 23 december 2015. Anmäl

Populärt engelskt uttryck: "The definition of insanity is to keep doing the same thing and expect a different result." Offerkofta (H S) är också lysande, det tänker jag sno! Det verkar som om FS gillar att vara martyr, varför annars fortsätta med arrangera på exakt samma sätt för att sedan bli så "sårad"? (Martyrer är det värsta jag vet.) Och att bli upprörd för att doppa bullen i kaffet? Ja men lägg av. Och att nån tuggar med öppen mun? Ja men titta inte på den personen då, människa.

Lyra Lof, 15:18, 23 december 2015. Anmäl

Jag är övertygad om att FS gäster följer den etikett de är övertygade gäller vid FS tillställningar. Jag tror att om FS sätter ner foten och berättar att hon vill ha lite mer formell etikett vid bordet så kommer stora delar av sällskapet se ut som fågelholkar och undra "Är det Ernst som satt griller i huvudet på henne eller varför har hon aldrig berättat det här tidigare?".

Leif Hansson, 13:59, 23 december 2015. Anmäl