Kompisutnyttjande?

Fråga: Jag har en favoritväska som jag använder i princip varje dag, och min väninna frågade en dag om hon fick låna den när vi skulle ut. Jag lånade ut den, litade ju på att jag skulle få tillbaka den så jag kunde ha den igen under veckan. När hon inte hörde av sig eller tackade för lånet så meddelade jag att jag behövde väskan och ville hämta den. Men då skulle hon inte komma hem förrän till helgen. Jag hörde därför av mig på fredagen och skriver då ”Hej! Jag ska gå ut i kväll och behöver min väska, när kan jag hämta dem?” Till svar får jag: ”Hej, ska träffa ett par vänner i kväll och tänker ha väskan, du får den under veckan”.

Hon hade alltså bestämt sig för att använda väskan igen utan att fråga, och jag blev helt ställd. Jag lånade ju ut den vid en speciell situation, där jag dessutom var med, och trodde verkligen inte hon skulle använda den flera gånger utan min vetskap. Och verkligen inte göra det när jag som ägare säger att jag behöver den.
Jag vill inte verka sur och snål, men jag vill heller inte låna ut något till henne mer, jag vill ha väskan tillbaka och kunna ge ett bra nekande svar nästa gång hon frågar om hon får låna väskan. Detta kan verka som en bagatell, men det är som sagt min absoluta favoritväska och jag stör mig något otroligt på detta. Hon ska nu använda den en tredje gång i kväll, och jag har fått nog. Men är för rädd över att göra något som får mig att verkar sur.
Mina frågor är:
1. Lånar man en väska eller annan sak till ett tillfälle av någon, är det då okej att använda den flera gånger innan man lämnar tillbaka den utan att berätta för ägaren?
2. Hur ska jag på ett trevligt sätt säga att jag inte vill låna ut väskan mer om hon frågar igen?
3. Hur ska jag tydligt visa att jag vill ha tillbaka väskan snarast utan att verka otrevlig?

Svar: Inte någon bra kompis! Eller i alla fall fasligt oförstående. Det är självklart att hon skulle ha lämnat tillbaka väskan omedelbart efter det användande som du hade lånat ut den till, dvs en gång. Att efter dina påstötningar inte lämna igen den omgående med en stor ursäkt är pinsamt och okamratligt. Det är ganska vanligt att vänner, särskilt ungdomar, lånar väskor, skor och klädesplagg av varandra, men det är inte samma sak som att den som lånar får använda det lånade som om det vore personens eget. Du får stå ut med att hon tycker att du är lite otrevlig som du skriver, det har du all rätt att vara.

Låna inte ut något mer till denna vän. Säg som det är ”tyvärr, det är det där med min väska som du liksom bara behöll, jag klarar inte det, så jag har bestämt mig för att inte låna ut mina grejor mer.” Du kan ju ha en snäll ton när du säger det, men meningen ska vara tydlig: det här är inte okej.

Du ska ha tillbaka väskan genast. Säg till din slarviga eller självupptagna kompis att du behöver den omedelbart. Varför ska du låta henne ha ännu en kväll? Det är din väska. Hon utnyttjar att du är hygglig.

Av din fråga kan jag ana att du och din kompis har ganska ont om pengar. Vill du markera hur tråkigt du tycker att det är med hennes sätt skulle du ändå erbjuda henne vänligt att få köpa väskan av dig. Vill hon det så tar du betalt någon rimlig summa. Men vill du inte eftersom du själv gillar väskan återstår bara att genast kräva den tillbaka. Och att inte låna ut något mer.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (20)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 20

Hoppas du inte tycker jag är "obotligt nyfiken", men det skulle vara intressant att veta hur det gick, hör gärna av dig om du vill. Hoppas du fick igen väskan i helt skick!

Maja Gräddnos, 17:23, 9 februari 2016. Anmäl

FS, jag tycker det verkar som om din väninna tänkt sig behålla väskan och kör ett utnötningskrig mot dig. Du måste säga ifrån ordentligt om du vill få den tillbaka, det är inte farligt att visa att man blir arg ibland. Berätta gärna hur det går, blir riktigt upprörd av att läsa hur du blivit behandlad.

Petra Petrasson, 21:12, 1 februari 2016. Anmäl

DUBBEL svinighet: 1) 'FS:s 'vän' behåller väskan, 2) FS gruvar sig över hur hon ska hantera situationen och det tar en massa energi. Hon vill inte verka sur eller otrevlig, skriver t.o.m. in till Magdalena Ribbing för att få råd! Samtidigt spenderar hennes 'vän' 0% energi på det här... Jag vet att det är svårt att vara "otrevlig", och det är en ytterligare börda som hon lägger på dig, vilket är nästan värre: att "tvinga" dig att vara "otrevlig". Så va det... Såna här människor förtjänar det...

Lyra Lof, 04:05, 30 januari 2016. Anmäl

... väskan! Och där tror jag att ett av problemen ligger... Snälla FS... Det här är lite 'tough love'—självklart HON som ska komma förbi och lämna den! HON! Jisses. jg tror att hon bara utnyttjar läget då hon tror att hon kan göra vad hon vill. Jag vet att det är asjobbigt att sätta sig emot en sån här person (särskilt om det är en vän): de lånar nåt (OK), lämnar inte tillbaks det trots flera påminnelser (inte OK), och till slut måste man ta till hårdhandskarna, vilket tar emot. Så det är

Lyra Lof, 03:48, 30 januari 2016. Anmäl

Oj vad jag känner igen mig i det här... Man vill inte verka otrevlig eller sur (för man är en hyfsad människa!)—samtidigt som den"vännen" beter sig helt oacceptabelt och tydligtvis inte bryr sig det MINSTA om ifall hon beter sig oursäktligt... Dvs inte vårdar vänskapen alls. Så varför skulle man egentligen själv oroa sig för hur personen reagerar om hon konfronteras? Särskilt som det verkligen är en rimlig förfrågn; att få tillbaka en grej hon lånat. FS erbjuder sig t.o.m. att komma och hämta

Lyra Lof, 03:40, 30 januari 2016. Anmäl

En polisanmälan leder naturligtvis ingenstans. Mycket värre saker läggs ned rutinmässigt. Att låna pengar och sedan inte betala tillbaka är normalt inget brottsligt. Möjligen kan man få hjälp av kronofogden om man har skriftligt på lånet. Samma gäller förmodligen lån av väska.

Hans Lindh, 00:06, 30 januari 2016. Anmäl

FS äger ett föremål som hennes vän har i sin besittning utan FS medgivande. Det kallas populärt för stöld! You teach people how to treat you.

Anna N, 21:43, 29 januari 2016. Anmäl

"...är för rädd över att göra något som får mig att verka sur." Ja just därför. Din s.k. väninna vet precis var hon har dig och hur långt hon kan gå, det är därför hon vågar göra så. FS, fatta mod och kräv !!!

Karin D., 21:29, 29 januari 2016. Anmäl

Låter ju helt befängt. Meddela din "vän" att om väskan inte är tillbaka inom en dag så blir det polisanmälan. Genomför anmälan om du inte får väskan. Vänner som är kleptomaner är till mer besvär än de är värda.

C Karion, 18:53, 29 januari 2016. Anmäl

Meddela väninnan: "Jag behöver min väska. Du fick låna den för en kväll, men har nu behållit den i x dagar. Senast kl X på X-dag måste jag ha den tillbaka." Kommer väskan tillbaka kan vänskapen behållas och väninnan vet att hon inte kan utnyttja FS. Om ingen väska återlämnats vid denna tid: följ MK:s förslag och gå dit oanmäld med en kompis. Oavsett om väskan återfås eller inte är det kanske svårt att behålla vänskapen efter det. Men sådana vänner är det kanske bättre att vara utan.

Anna Brovén, 13:05, 29 januari 2016. Anmäl

Ögonkontakt?

Fråga: Jag är snart trettio år och har de senaste åren börjat irritera mig på jämnåriga som envisas med att föra konversationer med solglasögon över ögonen. Det är vanligt förekommande på sommaren att man blir presenterad för nya bekantskaper och i dessa situationer blir jag alltid lika illa berörd när motparten, lite lätt nonchalant och snobbigt, inte tar av sig solglasögonen. Jag har som vana att alltid ta av min solglasögonen när jag ska hälsa på någon.

Är solen väldigt stark kan jag efter att ha presenterat mig ta på glasögonen igen men helst för jag ett samtal utan att dölja mina ögon. Jag tycker det är jobbigt när jag inte kan se vad motparten kollar på under ett samtal och personligen vill jag visa mig intresserad för motparten och det anser jag mig inte kunna göra bakom ett par solglasögon (jag kan lika gärna blunda som kolla på något helt annat än den som pratar med mig).

Överdriver jag eller bör jag kunna förvänta mig att den jag samtalar med visar mig sina ögon?

Svar: Med vårsolens intåg kommer solglasögonen som är en modemarkering, en statussymbol och i vissa fall en nödvändighet. En grund i människors möten är att se varandra, och har man förmånen att kunna göra detta ska man inte i ett samtal gömma sina ögon bakom mörka glas.

Så du har rätt – det är fel att dölja sina ögon annat än av hälsoskäl när man talar med en annan människa. Man ska givetvis ha förståelse för de som måste skydda sina ögon mot starkt ljus, men även de kan ta av de mörka glasögonen bara en sekund vid mötet och säga som det är: ”tyvärr tål jag inte solljuset.”

Nej, du överdriver inte, men du kommer att få svårt att göra något åt detta missbruk av solglasögon. Du kan säga mycket milt till den du talar med ”synd att jag inte får se dina ögon” – men det passar kanske inte alltid.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Hur stark är solen i Sverige egentligen?? Inte särskilt! Men OK, halvskämt... Som fotograf vet jag att människor som har ljus ögonfärg (blå) är mer känsliga för ljus. Det är skillnad! Så det kan definitivt finnas en anledning att använda solglasögon. Dock; inte inomhus! (sluta). Eller i skugga (samma). Men i solsken tror jag FS får gilla läget.

Lyra Lof, 04:13, 30 januari 2016. Anmäl

Absolut trevligare om man kan se varann i ögonen, men inte så avgörande att jag skulle be någon ta av dem. Jag tänker att de kommer väl tas av förr eller senare ändå! Men om det nu stör FS så mycket att FS känner behov av att påpeka det föreslår jag: "Vet du vad, vi kan byta plats så att du inte behöver ha solglasögonen på dig när vi pratar." (Förutsatt att personen haft dem på sig pga sol i ögonen.) Alltså själv ta på sig obehaget med att kisa om det är man själv som upplever ett problem.

H R, 10:56, 28 januari 2016. Anmäl

Jag är också ljuskänslig och undviker stark sol i ögonen. Tycker inte det är störande eller snobbigt om jag presenteras för en person som har solglasögon. Om bekantskapen fortsätter så lär jag väl få se ögonen en vacker dag. Ibland uppträder folk inte som vi anser att de ska göra och då får vi välja hur vi ska förhålla oss till den saken.

B I, 10:11, 28 januari 2016. Anmäl

Det är väl litegrann som när folk sitter i bilen och vinkar frenetiskt till förbipasserande bekanta, utan att förstå att den vinklade vindrutan reflekterar ljuset så att det är omöjligt att se vilka det är som vinkar. De flesta människor har lite svårt att räkna ut hur de upplevs utan att först ha sett det med egna ögon, och själv reagerat på det. Om en solglasögonbärare inte har observerat det där på andra är det osannolikt att hen tänker på det för egen del.

Kap Kennedy, 10:03, 28 januari 2016. Anmäl

Jag är ljuskänslig och om jag tar av mig solglasögonen i starkt solljus så rinner ögonen, svider, blir röda. Jag brukar fråga om det är okej att vi går in i skuggan och pratar, om mitt sällskap inte vill det så får de tyvärr stå ut med att inte se mina ögon när vi pratar, vilket såklart alltid är trevligast. Men jag undrar om problemet inte ligger mest i upplevd bristande hänsyn - så förfärligt svårt är det inte att föra ett samtal utan ögonkontakt.

Katarina Katarina, 09:19, 28 januari 2016. Anmäl

Kroppsbullerproblem?

Fråga: Det handlar om sällskapsliv, olika tillställningar, möten och representation vid jobb. Hur tänka om förhållningssätt när magar bubblar och mullrar? Själv låtsas jag inget om det när det händer andra men tycker det känns pinsamt när det händer mig själv.

Vad är rätt och vettigt att tänka om detta som säkert händer oss alla ibland?

Svar: Rätt är att inte notera andras oönskade kroppsljud – och när det gäller ens egna låtsas man som om de inte funnes. Alla har någon gång buller i magen, en rap som inte ville låta sig kvävas, något kroppsljud av annat slag som inte är roligt – och alla vet också hur trist detta är så det bästa är att nonchalera både egna och andras oljud. Det är bara om man själv har åstadkommit ett oönskat ljud och alla runtomkring en fnittrar eller tystnar (bådadera lika ohövligt!) som man kan försöka ta sig ur det genom att säga ”ursäkta, glöm det, det var ofrivilligt” och snabbt börja prata om något helt annat.

När det gäller ens egen bullrande mage brukar man veta om risken för detta och kan vidta någon åtgärd, kanske något maglugnande i förväg, eller avstå från bullerframkallande mat och dryck på bjudningen. Det finns råd om sådant, undvik äpple, kål, bönor exempelvis, liksom bubblande drycker, kaffe med mera.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Vet inte varför mitt inlägg var censurerat, men nedkortat så vad gäller magljud (Kap Kennedy) så är de inte önskvärda, eller OK! Det enda knorrandet från magen är om man inte har ätit på ett tag. :)

Lyra Lof, 04:16, 30 januari 2016. Anmäl

En skolkamrat hade den tvivelaktiga vanan att rapa högt i öronen på oss andra. Jag minns att han (och ett par till) faktiskt blev avstängda från skolan, detta dock för något mycket allvarligare. Själve kejsar Claudius hade förargats över rapandet!

Enok Personne, 19:12, 27 januari 2016. Anmäl

Så löjligt att naturliga kroppsfunktioner skulle vara något att skämmas över eller dölja till varje pris. Många kvinnor har rupturer efter förlossning och kan ha svårt att hålla inne fisar. Mens får absolut inte märkas. Jag minns reklamen där mensblodet var blått! Rapar gör jag periodvis p.g.a. reflux. Jag brukar säga "hoppsan" vad det än gäller och ingen verkar bry sig. Om jag inte själv skäms så är det inget problem.

B I, 12:03, 27 januari 2016. Anmäl

Ärligt talat - vem tycker egentligen illa vara om någon annans mage eller så låter? Det råkar nästan alla ut för någon gång, så det är bara att låtsas som ingenting. Som man vill bli behandlad skall man själv behandla andra!

Maja Gräddnos, 09:48, 27 januari 2016. Anmäl

Är inte helt säker på att en välfungerande tarm låter "Kap Kennedy" min mage är tämligen tyst och välfungerande,undantaget är vid intag av ägg. Min farfar berättade om provinsialläkarens fru, som ljudligt släppte väder i handelsboden med orden " Min man provinsialläkare X har talat om för mig att det är farligt att hålla väder". Ofta hörs det inte vems mage som knorrar, lite som buktaleri, så det är bara att låtsas som det regnar.

Erik Olsson, 09:44, 27 januari 2016. Anmäl

Man bör också ha i åtanke att buller från mage och tarmar tyder på att de fungerar. Folk som aldrig hör något därifrån alls har anledning att oroa sig: det är en indikation på att matsmältningssystemet inte mår så bra. Det är egentligen lite märkligt att magljud blivit en skämmighet. Det är ju den enskilda naturliga kroppsfunktion som faktiskt är helt omöjlig att stävja med vilja.

Kap Kennedy, 08:42, 27 januari 2016. Anmäl

Hälsningsplikt?

Fråga: Min dotters kille (22 år) hälsar inte på oss när han kommer hem till oss. Jag brukar gå till dörren och säga ”hej” och växla några ord med honom. Det händer att vi äter middag tillsammans (det är inte det lättaste heller att ha honom vid bordet: han säger nästan ingenting när vi försöker hålla konversation och ha det lite trevligt under middagen) och han övernattar hos min dotter.

Sist försvann han bara utan att säga ”hejdå”. Jag blev faktiskt arg och sa till min dotter att sånt beteende är oacceptabelt. Hon tog honom i försvar och sa att det var hennes fel och han hade bråttom till bussen…

Jag kommer att fortsätta med ”hej” när han kommer på besök men vad kan jag göra för att få en ”hejdå” från honom?

Svar: Du förväntar dig ett trevligt artigt uppförande från en person som kanske aldrig har fått lära sig sådant. Visst förstår du som är väluppfostrad att din dotters pojkvän inte beter sig så som han gör av elakhet, utan förmodligen av oförstånd eller okunnighet. Det är ju synd om honom som inte har de sociala koderna klara för sig. Eller är han skräckslagen inför sin flickväns föräldrar? Tror han att han inte duger?

Nästa gång han kommer till er så säger du som vanligt men extra soligt ”Hej hej” och hans namn, och om han då inte svarar säger du ”vet du att jag blir glad om du också säger hej”.

Men säg inte ”du måste faktiskt säga hej” eftersom han inte vet eller vågar säga det, utan låt honom förstå att du blir glad, uppskattar ett hej osv.

När han går från ditt hem utan att säga något så säg glatt ”hej då, trevligt att du var här”, eller något sådant med positiv klang. När han inte pratar under middagen ställer du obs mycket vänligt någon fråga till honom som han inte kan låta bli att svara på, exempelvis ”berätta lite om vad du gör på jobbet/utbildningen” och svarar han inte kan du glatt fortsätta: ”vänta, är det så att du xxxx” – alltså ge honom en chans att få berätta något.
Eller så finner du dig i att din dotters pojkvän behöver lång tid för att vänja sig vid ett annat sätt än det han har lärt sig. Skulle han bli din svärson har du glädje av att inte ha klagat på honom.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (56)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 56

Kära nån. Om killen inte är medlem i HA, inte IS eller visar tecken på bedrägligt beteende. (brukar f.ö. vara överdriven charm och artighet) så behöver knappast dottern "skyddas" av sin mamma. Ta det lugnt FS och lyssna till dottern.

B I, 16:57, 3 februari 2016. Anmäl

Lars Torstensson, jag tror du missuppfattar mig lite. Men jag är mycket smickrad över att du lusläst allt jag skrivit här det senaste året ;-) Samt att du känner till och har disskerat mina ej normala åsikter! Men jag tror nog inte att det är DNs intention att godkänna endast det som de (eller du) tycker är "intressant", det finns som sagt regler att följa.

Irene Holm, 16:31, 3 februari 2016. Anmäl

Irene Holm: Du tror, som vanligt, att allt handlar om DIG! Det enda jag säger är ju att DN har all rätt i världen att avstå från att publicera de inlägg de inte tycker är intressanta! Vad gäller dina åsikter i denna och de flesta andra frågor, där du har yttrat dig de senaste året, kan jag bara säga de dessbättre omfattas av ytterst få normala människor.

Lars Torstensson, 00:34, 3 februari 2016. Anmäl

Lars T. Du kan inte veta vad jag skrev eftersom det inte togs in. Jag uppfattar din kommentar som att du gillar regler , tycker om "plikt" "moral" "juridik" och lydnad, så där som väldigt många gjorde på 50-talet. Jag antydde att saken kunnat handla om ett utnyttjande av flickan, det tyckte mod. var för otäckt. Att som vuxen och erfaren ta ansvar för sitt barn och ha modet att inte "alltid respektera barnets val" om man ser något som kan skada, anser jag är kärleksfullt Tvärtom är fegt.

Irene Holm, 23:15, 2 februari 2016. Anmäl

Irene Holm: Jag kan inte förstå varför det är ”jättetrist” att Dagens Nyheter vill ha kontroll över vad som skrivs i deras digitala medier och därför avstår från att publicera en del inlägg, via sina moderatorer! Det är ju tvärtom deras moraliska och juridiska plikt att försöka upprätthålla ett någorlunda vettigt tonläge på debatten.

Lars Torstensson, 18:26, 2 februari 2016. Anmäl

Karina Linder, Ja, så kan det vara. Och jag skriver inte i första hand för att vara speciellt "trevlig" (det är bl a det jag syftar på när jag talar om syjuntenivå från 1950-talet då allt skulle vara rart och ofarligt.) Men som sagt, jag bryter inte mot reglerna. Jag ville varna FS, och hänvisade till egna (och andras) erfarenheter av övernattare som inte alltid haft rent mjöl i påsen. Det blev för mycket för granskarna (vilka alltså ej är MR) och mina inlägg refuserades. Jättetrist, verkligen.

Irene Holm, 12:37, 2 februari 2016. Anmäl

Det kanske har med mängden inlägg att göra IH, dessutom tycker jag inte att du alltid har en trevlig ton. Och det behöver man ju inte ha, men det verkar som dina inlägg bara är för att skapa debatt. Och det gynnar ju inte frågeställaren. Och det var ju ändå FS som bad om råd.

Karina Linder, 23:34, 1 februari 2016. Anmäl

Riktigt trist att skriva inlägg här. Mina två senaste kommentarer har aldrig tagits in , censurerats. Jag förolämpar ingen, förföljer ingen, använder inga fula ord. Skriver inget som kan uppfattas som reklam , sexism eller uppvigling. Men jag har väl åsikter som inte håller sig på dresserad syjuntenivå, sånt som kanske chockerade äldre damer på 1950-talet, och det är ju jättefarligt... Tråkigt.

Irene Holm, 11:20, 1 februari 2016. Anmäl

Irene Holm, 12:31, 31 januari 2016: Det är " fegt och faktiskt kärlekslöst" att inte respektera barnens val även om det inte är fråga om "drömprinsen". Att stödja barnet och visa respekt för pojkvännens blyghet är mycket mer moget och ansvarsfullt. Om man gör detta så kommer han säkert att tina upp med tiden.

Smart Besserwisser, 20:32, 31 januari 2016. Anmäl

Karina Linder, ibland måste man riskera att ens barn tycker att man är knäpp och oförstående, rentav inte värd deras förtroende. Att lägga sig platt för ungdomarna tycker jag är fegt och faktiskt kärlekslöst. Man ska som klok förälder med lång livserfarenhet våga säga nej ibland, även om resultatet blir ett slående i dörrar.

Irene Holm, 12:31, 31 januari 2016. Anmäl

Artighetsbrist?

Fråga: Angående inlägget om asocialt och buffligt beteende i tunnelbanan (”T-banebufflar”, 15 jan), har jag en relaterad fråga. Jag flyttade till Stockholm med min fru från Storbritannien för ett par år sedan men har fortfarande svårt att vänja mig vid somliga människors brist på etikett (inklusive det faktum att ingen vet hur man köar i den har staden – något som britter är väldigt bra på även om det är en generalisering – men det är en annan fråga); ofta när jag går på gatan går folk fram som ångvältar, alltså utan att vika en centimeter, och skulle gå rakt in i mig om inte jag flyttade på mig. Det händer dagligen.
Det verkar inte finnas någon medvetenhet om detta hos somliga. Många andra utländska medborgare bosatta i Stockholm har också påpekat detta beteende. Min fru och jag fick en gång höra att ”det märks att ni kommer från utlandet, för ni är så artiga”, en kommentar som kändes mer deprimerande än någonting annat.

På bussar, gator och i affärer bufflar folk förbi en utan att saga ”ursäkta” eller ”förlåt” – dessa ord verkar inte finnas i somligas vokabulär. Det är som om artighet har blivit en bristvara, ett tecken på svaghet, nästan.

Allt som oftast när jag håller upp dörren för folk som ska gå in eller ut ur en affär eller annan byggnad, bemöts detta bara av tystnad. Inget ”tack”.

Vad gör man för att bemöta denna brist på artighet – anpassar man sig eller fortsätter man som tidigare även om det ofta känns tröstlöst?

Kanske är jag fortfarande för van vid den brittiska artigheten, vanan att säga ”sorry”, ”please” och ”thank you”(även om inte allt är inte toppen i det landet verkar åtminstone artighet finnas nedärvt) men jag förstår inte varför det behöver vara så annorlunda här?

Svar: Frågan om tunnelbanebufflarna har väckt stor uppmärksamhet; ämnet berör.
Artighet är knappast nedärvd men sannolikt en följd av traditioner, det blir naturligt från barnaåren att göra som andra i ens omgivning: hälsa, tacka, anpassa sig genom att exempelvis ge också andra plats. Om ens närmaste människor aldrig gör detta, hur ska man då förstå att normalt hyfs är att visa hänsyn, vara vänlig och tacka för andras vänlighet?

I Sverige är artighet numera inte särskilt självklar. Många anser att det är tillgjort, onödigt eller som du skriver, visar svaghet (ack! vilken grav missuppfattning!) att vara det som du och även jag kallar artig. Man har inte förstått att det förenklar och förbättrar en del i livet om man iakttar lite vanlig hyfs.
Men det verkar nästintill omöjligt att förändra vuxna människors beteende. Har man aldrig fått lära sig att maka sig litegrann för att ge plats för andra, säga tack till den som håller upp dörren osv är det nog hopplöst att få in det naturligt när man är vuxen.
Det enda jag kan tänka mig är det goda exemplets starka kraft, alltså att alla som trots allt är normalt hövliga fortsätter ihärdigt med detta trots brist på gensvar.
Kanske hjälper det bättre om hövligheten utsträcks ett steg till extra trevlig. Så att det faktiskt märks att man är vänlig. Exempelvis ett leende tillsammans med tacket.

Och så att visa barn att alla gillar hövlighet – barn som makar åt sig lite så att andra får plats, rentav ställer sig upp för äldre på bussen, håller upp en dörr, ska tackas varmt och hjärtligt så att de förstår att deras ansträngning uppskattas.

För den händelse spaltens kommentatorer har förslag till hur samhället ska te sig lite vänligare mottas dessa tacksamt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (27)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 27

Solen strålade så fint söder ifrån idag, kanske var det ditt leende Karin D ?

A A, 20:33, 4 februari 2016. Anmäl

Om folk klagar på hur stressade och otrevliga folk är i tunnelbanan i Stockholm jämfört med hur 'trevliga' folk är i resten av Sverige (tydligtvis), så kanske det beror på att det inte finns nån tunnelbana ute på vischan, där folk har 'chansen' att vara otrevliga? Hur stressigt är det inte i den där vidriga tunneln från T-centralen ner till NK? (Om man nu ska vara Stockholmscentrerad.) Men möjligtvis är svenskar är oartigare än förr/andra. I min erfarenhet är indier de mest artiga i världen!

Lyra Lof, 04:30, 30 januari 2016. Anmäl

AA, 21:10: Befinner du dig i det avslappnade Skåne så är det jag som ler mot dig :)

Karin D., 22:47, 29 januari 2016. Anmäl

Vi kanske ska starta en leendekampanj där vi alla föregår med gott exempel. När jag får ett besvarat leende nästa gång kommer jag undra vem av er kommentatorer det är. ;)

A A, 21:10, 29 januari 2016. Anmäl

Blir lika förbluffad över detta varje gång trots att det verkar bli vanligare och vanligare. Man kan inte ändra på andra, men man väljer ju vilken sorts människa man vill vara själv. Huvudsaken man inte tillåter sig själv att sjunka till den nivån. Så FS, fortsätt med ditt artiga sätt. Så mycket trevligare för alla om alla gjorde det. Men det verkar vara alltför ansträngande för vissa....

M K, 14:27, 28 januari 2016. Anmäl

Instämmer med de som tidigare skrivit att de ler och tar ögonkontakt! Detta gör jag också ofta, och i 99 fall av 100 får jag ett leende och en artig fras tillbaka. Det börjar med en själv. I det fall där min artighet inte besvaras är det bara att rycka på axlarna och låta det stå för den personen. :-) Det finns litet att vinna på att gå och störa sig på någon annans beteende. Speciellt om det är en främmande människa som kommer vara glömd inom den närmsta timmen.

S E, 21:24, 27 januari 2016. Anmäl

jag älskar också Stockholm trots att några är glada andra sura, men ett leende, en stunds ögonkontakt eller en oväntad hjälpsamhet ger små ögonblick av möten som ger hopp. Vi kan inte uppfostra andra men man kan alltid fortsätta föregå med gott exempel.

A A, 17:43, 26 januari 2016. Anmäl

Läser alla kommentarer om tölpighet som ett fenomen i just Stockholm. Jag håller med om att t-banan verkar framkalla ett idiotbeteende men för övrigt känner jag inte alls igen era beskrivningar. "Kallt, ovänligt, uppnäst" och allt vad det ska vara. Detta möter jag aldrig. Tvärtom ler och tackar folk, håller upp dörrar osv - liksom jag gör. Stockholm, min hembygd, är en underbar stad. :-) Säger som Majs Krok 11:39, pay it forward. Le mot världen, var inte så ängslig.

Ann Ei, 10:49, 26 januari 2016. Anmäl

Efter drygt 20 år utomland (Tyskland, Frankrike, Luxembourg, Belgien och för närvarande Spanien) kan jag inte annat än att hålla med FS. Men min uppfattning är att det är ett Stockholmsfenomen. I andra städer som t.ex. Uppsala, Falun eller Norrköping blir man bemött på ett helt annat sätt. Efter mitt sista besök i Sthlm. för cirka 2 år sedan kände jag "Aldrig mer!" ovänligt, uppnäst och kallt var känslan jag fick.

Thorbjörn T., 17:00, 25 januari 2016. Anmäl

Är nog skillnad på storsta'n och landet. Här i en mindre landsortskommun med ca 30 000 invånare säger de flesta tack när man håller upp dörren och de säger ursäkta eller förlåt om man springer på någon i trängseln osv. I Stockholm däremot har jag stått helt still och läst på en skylt, blivit påsprungen av en person som sa till mig att jag skulle se mig för. Jovisst! Jag stod ju still! Sedan håller jag med Majs Krok - det börjar med en själv.

Bodil S, 14:22, 25 januari 2016. Anmäl

Festsabotörer?

Fråga: Jag hade fest och det var rätt livat. Det var mycket folk, god stämning och vi hade nog alla passerat gränsen som man brukar kalla ”salongs”(berusning). Men det känns ändå inte som en ursäkt för vad som jag och några av mina vänner råkade ut för; två av gästerna hade blivit arga på en tredje gäst och som hämnd hade de haft sönder två (eller fler) mobiler de hittade i lägenheten samt fullkomligt gått loss i badrummet. När jag städade hittade jag dyra krämer uthällda bakom tvättmaskinen och en krossad parfymflaska under badkaret, samt en av mobilerna dränkt i hudlotion (mobilen gick att starta men går ej att använda) och ännu en mobil inslängd i ett badrumsskåp. Jag var själv inte inblandad i dispyten, förstår inte varför de skulle låta det gå ut över mig/övriga gäster?

Först visste vi inte vilka som låg bakom, men en vän råkade avslöja vilka de två personerna var. När vi då tog kontakt med dem och frågade varför i hela friden de hade förstört så ville de inte erkänna heller, och vi hamnade i en barnslig, låst situation.
Vad är egentligen rätt och rimligt att göra nu? Jag hade ju räknat med att det skulle bli lite stök och så, det måste man tyvärr när man är i 20-årsåldern och har hemmafest … Hudkrämerna bryr jag mig heller inte så mycket om, och jag känner inget behov av att kräva pengar, men jag är bara så uppriktigt ledsen över hur de betedde sig. Min vän som fick sin mobil förstörd är dock jättesårad och arg, och hon hoppas nog att de bör kunna stå för en reparation (de känner inte ens varandra). Jag tycker nästan att detta kan klassas som sabotage. Vad ska jag göra?

Svar: Först: det ska vara ställt utom allt tvivel att det var just dessa två personer som förstörde allt möjligt hos dig. Innan du vet det säkert kan du inte göra något.

De som slog sönder saker var medvetna om vad de gjorde. Man saboterar inte andras andras egendom, det är skadegörelse och det kan inte ursäktas med fylla – om de inte var tungt drogade och mentalt borta vilket du i så fall hade märkt. Nu vågar dessa ynkryggar inte stå för sitt bedrövliga beteende, men de måste göras medvetna om vad de har ställt till med. De ska få veta att detta är känt av andra.

Du kan skriva ett meddelande till dessa gäster, så att du har på pränt och de får se tydligt vad de gjorde. Överdriv inte men berätta exakt vad de har haft sönder och saboterat – jo, det är just sabotage som de har utfört – och föreslå dem att de ersätter mobilen.

Avstå i framtiden från att umgås med dessa personer. Klokast är att hålla sig undan människor som tillåter sig sådana utbrott och visar en sådan brist på behärskning. Det är inte kul och charmigt och ursäktligt, inte det minsta!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (17)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 17

Tja, har man fyllefest med mer eller mindre okända personer inbjudna får man räkna med sådant. Vem som helst kan polisanmäla vad som helst, men nedläggning av ärendet sker omedelbart. Polisen har viktigare saker att prioritera.

Hans Lindh, 00:15, 30 januari 2016. Anmäl

Jag håller definitivt med om att detta bör polisanmälas. Det sammanlagda värdet av förstörda ägodelar uppgår till flera tusen och ska återbetalas. Tala först med försäkringsbolaget vilka krav de har. Ingår juristhjälp i hemförsäkringen? Annars finns det, i alla fall i Stockholm, möjlighet att gratis prata med en jurist. De sitter några timmar i veckan på olika bibliotek. Det kanske fungerar annorlunda i andra kommuner. En jurist kan hjälpa till med grundläggande rådgivning i detta fall.

Ann Jansipansi, 11:05, 25 januari 2016. Anmäl

... deras hem. Eller till något öht! De ska bannlysas. Och var glad att de åtminstone "bara" hade sönder grejer och inte väggar eller möbler el likn. Eller någon person! För så pajade i huvudet som de måste vara skulle de ju definitivt ha kunnat göra det. Meta Four: FS får vara precis hur berusad som hon vill,—på sin egen fest eller annanstädes. Och nej: om hon var lika full eller påverkad som gästerna" så får hon inte alls "skylla sig själv". Herregud, vem är du?

Lyra Lof, 04:30, 25 januari 2016. Anmäl

Jag håller med Irene H. Man blir ju helt förbluffad. Var det några som FS kände typ i 3:e hand och de trodde att det var dens lägenhet som de hade blivit "arga" på? (Men även då, att hälla ut hennes dyra ansiktskrämer... Hur barnslig får man bli?). Annars vet jag inte... Var det typ några skinheads på steroidraseri? Om FS vet vilka de var, så ställ dem definitivt mot väggen—och säg det till andra som var där för att svärta dem (varför inte?!) och för att varna dem att aldrig bjuda in dem till

Lyra Lof, 04:20, 25 januari 2016. Anmäl

Den här historien är otrolig. Vad är det för "vänner" som gör såhär? Var de på permission från något omhädertagande? Att slå sönder möbler och sen sabotera Dina krämer i badrummet för att de fyllegrälat med någon helt annan person - det verkar galopperande galenskap. Sluta umgås med galningarna om du inte redan gjort det. Försök festa utan sprit nästa gång, det kan faktiskt gå bra!

Irene Holm, 16:18, 24 januari 2016. Anmäl

Om det är så att FS vet vilka det är bör du återigen höra av dig till dem och säga som det är. Du vet att det var de och att de bör ersätta det förstörda annars görs en polisanmälan. Vilket du/ni snarast bör göra. Det är i ungdomen man lär sig för resten av livet och sådant här får man inte acceptera ens kompisar emellan. Även om anmälan inte leder till något har du visat dina utsatta gäster att du gjort vad du kan för att de skall få upprättelse.

A A, 14:55, 24 januari 2016. Anmäl

Jag tycker att den här frågan ligger bortom vett och etikett. FS och den vän som också drabbades borde polisanmäla. Hur var det ens möjligt..? Jag har aldrig hört talas om något sådant mellan vuxna människor, förutom när det gäller typ missbrukare.

Marja-Leena Pettersson, 16:36, 22 januari 2016. Anmäl

Klart du ska kräva ersättning för mobilerna. Dels ska skadegörelse ersättas, så enkelt är det. Och dels, får de betala flera tusen i ersättning kanske de tänker sig för lite innan de gör så här igen på nästa fest - som självklart inte kommer att vara hos dig, eftersom du aldrig kommer bjuda dem igen.

H R, 14:20, 22 januari 2016. Anmäl

Det skriftliga meddelande till gärningsmännen FS skall skicka kan utformas ungefär så här: "En person i sällskapet har pekat ut dig, XX och dig, YY som ansvariga för skadegörelse av AA:s och BB:s mobiltelefoner. Ni ombeds därför ersätta dessa med xxxxx kr före xx/xx-2016. Om ni ej betalat ersättning före detta datum kommer polisanmälan göras." Sätt inte datum så långt fram i tiden att det blir konstigt att upprätta en polisanmälan. Försäkringsbolagen kommer sannolikt kräva det.

Helena Steen, 12:34, 22 januari 2016. Anmäl

Visst, anmäl om försäkringsbolaget kräver det men annars tycker jag att polisen har annat att göra än att "städa upp" efter ungdomars fyllefester.

B I, 12:27, 22 januari 2016. Anmäl

Snyträtt?

Fråga: Sedan jag börjat pendla undrar jag varför det är knappt någon alls på bussen som snyter sig, medans det oftast finns minst två nära mig som drar upp snoret i näsan – hela tiden. Jag själv upplever det som betydligt mycket äckligare.

En gång har jag upplevt att man tog näsduken som jag erbjöd och verkligen gjorde det det var avsett för: Tackade och snöt sig. Skönt. De flesta avböjer näsduk. Några få ta fram eget men i stället för att snyta sig torkar de näsan med lite duttande för att några sekunder senare dra upp snoret igen, eftersom duttandet ju inte hjälper.

Är det i dagens Sverige ohyfsat att snyta sig? När och varför blev det i så fall regel? Och ska man verkligen dra upp snoret i stället? Eller finns det ett tredje alternativ?

Svar: Att bli av med slem i näsan kan ske med flera metoder. Förr snöt sig många – några fortfarande – genom att fräsa ur näsan rakt ut på gatan eller vägen. Andra gör som du beskriver, möjligen uppfattar de detta som mer hänsynsfullt. Många snyter sig i medförda pappersnäsdukar. Du tycker att det är obehagligt att människor inte snyter ut snoret, men andra kan tycka tvärtom.

Självklart är det inte ohyfsat att snyta sig, däremot är det inte trevligt för omgivningen att någon i ens omedelbara närhet djupsnyter sig. Att snyta sig diskret och torka av näsan är förstås accepterat. Men de stora åtgärderna utförs helst utom hörhåll för andra.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

Snyträtt.... Haha. Jag tror det är en anledning att denna fråga har fått så få svar! Nån snyter sig på bussen? Kom igen om det här är ditt största problem i livet. Och var glad att du inte sitter och äter.

Lyra Lof, 04:35, 30 januari 2016. Anmäl

Jag satt och skrev ett högskoleprov samtidigt som en snörvlare. Der var oerhört störande att han snörvlade var tjugonde sekund. Hela dagen. Han snöt sig inte ens på rasterna.

Nils Larsson, 10:25, 25 januari 2016. Anmäl

Det är mycket hälsosammare att dra ner slemmet i svalget och svälja det än att försöka "blåsa ut" det genom näsborrarna. När man "blåser"/snyter/fräser trycker man samtidigt in bakterie- och virusbemängt slem i bihålorna, vilket kan leda till en värre och smärtsam bihåleinflammation.

Pelle Xyzåäö, 12:26, 22 januari 2016. Anmäl

Men snälla... hur känslig kan man bli? Det varken luktar eller sprider bakterier om någon snyter sig/drar upp snoret i näsan. Jag förstår inte problemet. Det är som att reta sig på att någon har fula kläder på bussen eller rufsig frisyr. Inte ditt problem.

Sweydia Ism, 19:44, 21 januari 2016. Anmäl

Tack och lov att näsdukar av tyg inte är vanliga längre. Bara tanken att gå omkring med en bit tyg full med både det ena andra i fickan eller handväskan ...

Ann Ei, 12:43, 21 januari 2016. Anmäl

Ja, folk snorar, hostar och nyser. Några kanske också fiser. Klarar FS inte det så får hen väl ta en taxi.

B I, 12:30, 21 januari 2016. Anmäl

Ja det är något konstigt med det där. Jag har mest reagerat över folk som gråter i dokumentärer i teve. Om man vet att man ska filmas när man pratar om en hemsk olycka en farlig sjukdom, ett barn som försvunnit, kan man inte ha med sig en näsduk då? Man torkar tårarna med fingrarna, mascaran rinner, man beskådar fingrarna med mascaraklet, man torkar igen, och igen. Filmteamet kunde väl ha med sig pappersnäsdukar, men det blir väl mer "bra teve" om tårarna inte torkas bort på riktigt, kanske..

Irene Holm, 12:12, 21 januari 2016. Anmäl

Tror att man ska vara mer tacksam än uppdragt, när ens kollektiva medtrafikanter försöker hålla igen sina hostningar, nysningar och snytningar. I förskolan, här bredvid, får barnen lära sig att hosta och nysa mot armvecket, samt att tvätta händerna när de snytit sig. Så, hellre en "snörvlare" än en "djupsnytare" som granne i kollektivtrafiken, om jag får välja. Vad gäller host- och nysexplosioner rakt ut, får man väl ducka tills förskolebarnen vuxit upp...

"gamla" Tekla, 10:57, 21 januari 2016. Anmäl

Jag har befunnit mig i sällskap där jag var den ende som ägde en näsduk. Och då menar jag inte "råkade ha en på mig", utan att de andra ägde faktiskt inga näsdukar alls. Kvinnor som fortfarande bär handväska har väl numera ofta pappersnäsdukar i densamma, men tygnäsdukar (och män som äger sådana) tror jag har blivit en ganska ovanlig företeelse. Folk snörvlar istället. Gissningsvis börjar det bli lika sällsynt att bära näsduk som exempelvis en kulspetspenna.

Kap Kennedy, 08:12, 21 januari 2016. Anmäl

Festmatssjuk?

Fråga: Jag var på middagsbjudning, mycket trevligt med god mat. En av rätterna var hamburgare, med köttfärs som var rosa i mitten. Nu dagen efter besväras jag av illamående och magont – och jag misstänker en mild form av matförgiftning. Är det här något man bör meddela värdarna?

Svar: Förutsatt att du bergsäkert vet att det är maten du bjöds som givit dig magont kan du vänligt tala om det för värdpersonerna, om dessa är rimligt nära vänner till dig. Mardrömmen för värdpersoner är att deras gäster blir matförgiftade. De som bjudit kan ju inte göra något åt läget efteråt men undvika den sortens bjudmat nästa gång. Eller tala med den eventuella cateringfirman. En icke genomstekt hamburgare låter som något man inte ska äta.

Men om du inte vet säkert utan bara misstänker ska du inte berätta detta, tycker jag. Kanske får du veta om övriga gäster har blivit magsjuka, sådant brukar komma fram ganska snabbt. I så fall når informationen säkert värdpersonerna ifråga. Om inte kan ditt magproblem vara antingen en isolerad företeelse eller inte ha med maten att göra. Då är det onödigt att göra värdpersonerna olyckliga.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (24)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 24

Skandalen om det fusksvenska köttet vågar någon ta upp igen. Tydligen har vissa matkedjor blandat svensk färs med irländsk och dansk/tysk. Här behövs visselblåsare, "insiders" som vågar tipsa anonymt. Jag köper det dyrare, svenska köttet av flera skäl (försöker dra ner på kött öht). då vill jag att det faktiskt ska vara svenskt, inte proppat med mediciner och från en fastspänd dansk stackars sugga eller drogad irländsk ko. Tänker spänna ögonen i köttchefen i min affär och fråga ut honom.

Irene Holm, 10:51, 26 januari 2016. Anmäl

Lyra Lof, en biff är steril inuti och när den steks på båda sidorna dör eventuella bakterier som fanns på yttersidorna - därför kan biffen vara blodig inuti utan fara för magsjuka. I köttfärs däremot vänds de eventuella bakterierna från ytan in i kärnan när den mals och blandas vilket innebär att bakterierna inte dör av att stekas på yttersidorna. Själv har jag en mage av järn och blir extremt sällan magsjuk men många med känsligare mage kan äta en blodig biff men avstår från rosa köttfärsbiff.

H R, 16:27, 23 januari 2016. Anmäl

Jag tar gärna chansen med en köttbiff som är lite rosa inuti för att få en saftigare och godare köttbit... Vem vill äta en trist, välstekt biff? Och varför ska man genera värden med att ringa och upplysa om att man blivit dålig i magen? Vad ska de göra åt det nu? Det är ju inte så att de gjort fel på något sätt, så vad är meddelandet? "Nu får ni allt sluta att servera 'medium rare'!"

Lyra Lof, 15:32, 23 januari 2016. Anmäl

Det är en myt att det skulle vara ofarligt att äta rå köttfärs om den är svensk och nymald. Även svenskt kött kan innehålla EHEC som mals in i köttfärsen. Enda sättet att skydda sig är att putsa köttet rejält före malning.

H S, 09:55, 21 januari 2016. Anmäl

Kan man inte artigt be värden om att få den genomstekt? Kanske till och med erbjuda att steka den själv ett par minuter till på varje sida? För att värden inte ska behöva känna att han gjort fel i matlagningen kan man väl skylla på att man har känslig mage. För det är ju så, vissa har mycket känsligare mage än andra. Och då skulle i alla fall inte jag ta illa upp.

H R, 08:35, 21 januari 2016. Anmäl

Matförgiftning medför diarré och /eller kräkningar - ofta dessutom feber. Det är kroppens sätt att göta sig av med det onda. Vaga symptom ,som illamående och magont, är med högsta sannolikhet något annat. Kanske FS redan på festen började oroa sig över den rosa köttfärsen och nu "känner efter" lite för mycket. Självklart ska man INTE vända sig med så vaga symmptom till värdinnan!!! Tycker hela frågan tyder på en viss illvillighet, som har mycket lite med äkta matförgiftning att göra....

KG B, 07:11, 21 januari 2016. Anmäl

Karina Linder, "Bara man äter svenskt och nymalt borde det inte vara problem" . Jag vill bara påminna om att en ny livsmedelsskandal var på uppgång nyss, det rapporterades på nyheterna om starka misstankar om att "svenskt" kött inte alls alltid är svenskt. Jag köper bara "svenskt" av flera skäl, men nu undrar man ju. Det blev snabbt tyst som i graven om detta, ingen dementi eller så, bara absolut tystnad. Starka krafter styr livsmedelsindustrin, detta handlar om miljarder.

Irene Holm, 22:28, 20 januari 2016. Anmäl

För att förtydliga, ingen mat blir ofarlig av att frysas. Frysta hallon kan innehålla bakterier, som kan orsaka sjukdomar eller matförgiftning, och även virus som kan orsaka andra sjukdomar som t.ex. kräksjuka.

Enok Personne, 21:08, 20 januari 2016. Anmäl

Varken bakterier eller virus dör av att frysas ned. Fryst kött blir alltså inte ofarligt av nedfrysning, däremot dödas eventuella parasiter som maskar och deras ägg. Det är av denna anledning man bör frysa t.ex.lax innan den gravas.

Enok Personne, 17:56, 20 januari 2016. Anmäl

Hur kan man vara säker på vad som gjorde en magsjuk? Kan ju vara frukosten, en begynnande förkylning. Vi äter alltid rosa hamburgare, ingen har blivit sjuk. Bara man äter svenskt och nymalt borde det inte vara problem. Jag skulle adrig säga till en värd om det inte var uppenbart deras fel.

Karina Linder, 17:25, 20 januari 2016. Anmäl

Presentlös?

Fråga: Jag och min man har blivit bjudna på 60-årsfest. Vi har under åren umgåtts med värden både i mindre privata sammanhang som under lite större fester.

Festen hålls på ett stort lyxhotells festvåning och klädkoden är Smoking.

I inbjudan står det: Din present till mig är att du kommer till festen! Inga tal!

Hur ska man tolka detta?
Vi vill gärna köpa en present till honom – är det okej? Är det så att de flesta tolkar detta som att inte ha med en present? i så fall hur ska vi göra för att inte utmärka oss på ett avvikande sätt?

Svar: Det mest korrekta är att komma utan present, eftersom det är vad jubilaren önskar sig. Säkert kommer många att strunta i detta önskemål och ha med sig presenter. Men det är alltså inte det mest artiga.

Samtidigt kan jag förstå att det kan kännas konstigt att komma tomhänt till en stilig sextioårsfest, med mitt förslag är ändå att ni avstår från gåva. Man måste som gäst ibland stå ut med att finna sig i en uppriktig önskan från värdpersonen.

Traditionella presenter som blommor kommer nog några att ta med sig, kanske böcker eller vinflaskor eller chokladaskar. Sådant är besvärligt att flytta från festlokalen till hemmet. Det kan man också betänka.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (16)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 16

Om ni vill köpa en present till er vän, så gör det. Men skicka den till personens hem i stället.

Lyra Lof, 15:37, 23 januari 2016. Anmäl

Självklart ska man respektera när någon inte önskar presenter, någon som fyller 60 år kan man dessutom anta redan har allt den önskar och därmed gärna undviker fler prylar. Vill man ändå göra något för jubilaren så kan man erbjuda sig att ordna med en gästbok där alla kan skriva ett minne om jubilaren och se till att det tas bilder på festen så man kan komplettera varje gästs sida med en bild av denna. Berätta om gästboken för andra gäster inför festen så vet alla om att det blir "presenten".

Anna Tibbelin, 08:31, 23 januari 2016. Anmäl

Helena Steen slår huvudet på spiken! För vems skull kommer man i detta fallet med present? För att inte riskera att stå där och vara den enda som hörsammat jubilarens önskan? Skämmas? Näha! Avvikare eller inte, hoppas FS följer den uppmaning som uttryckts.

B I, 09:23, 20 januari 2016. Anmäl

Hur är det med självkänslan egentligen? Varför ta med present till någon som uttryckligen undanbett sig sådana för att ev. ANDRA har med sig presenter? Vad är oklart i meningen"Din present till mig är att du kommer till festen!"?

Helena Steen, 22:34, 19 januari 2016. Anmäl

Om man får en present trots att man sagt att man inte vill ha, kan man ju diskret tacka och lägga undan den, i stället för att ha paketöppnarstund när alla ser på.

AM Draak, 17:18, 19 januari 2016. Anmäl

Jag förstår jubilaren så väl, gillar själv inte uppmärksamhet men umgås gärna med goda vänner, tycker det är jobbigt när det ska schåsas upp till något spektakel. Absolut skall man respektera önskan om presenter och tal. Det är en jättebra ide att skicka ett tack för festen kort efteråt. Då har man respekterat önskan samt man kan göra kortet på den nivå man vill.

A A, 17:02, 19 januari 2016. Anmäl

@Kap Kennedy, ja, om jag hade haft mer än 500 tecken så hade jag lagt till att jag har full förståelse för att värden inte kan komma med sura miner i en sån situation. Håller helt med dig. Och ett sådant påpekande som du föreslår hade naturligtvis varit toppen.

H R, 16:37, 19 januari 2016. Anmäl

@H R, som värd och eventuell jubilar kan man ju få svårt att reagera på något annat sätt, om gästerna kommer med presenter trots uttryckliga önskemål om motsatsen. Man kan liksom inte bli arg och ställa till med en scen, i synnerhet inte om det är många som har med sig. Däremot kan man naturligtvis påpeka det vänligt ("jag skrev ju att...") och tydligt markera att de som inte har med sig presenter gjort rätt och är minst lika välkomna. Värden har ett mycket stort ansvar i frågan.

Kap Kennedy, 14:13, 19 januari 2016. Anmäl

Underbart att slippa presenter och blommor med omslagspapper som ska plockas undan eller bäras hem. Själv blir jag måttligt förtjust när någon kommer med blommor och jag står mitt uppe i matförberedelser. En blomstercheck på posten som ett litet tack för festen kanske?

B I, 11:15, 19 januari 2016. Anmäl

Jag har varit med om att man undanbett sig presenter, men att gästerna ignorerat detta och sen har man stått där och sett hur värden trots allt glatt sig över omtanken i presenterna. Även om värden säkert uppskattade att jag respekterade hans uttryckliga önskemål kändes det inte alls kul. Men trots allt tycker jag det är viktigare att respektera önskemålet. Annars är det ju viktigare för en hur man själv känner - det viktiga ska ju vara värden/jubilaren.

H R, 10:41, 19 januari 2016. Anmäl

Svärföräldrarbesök?

Fråga: Min sambos föräldrar bor i utlandet och är från en kultur där
familjen är mycket viktig. I och med att de är så långt borta tycker de inte att det är konstigt att komma under sommaren och vintern och bo hos oss ungefär två veckor per tillfälle.

Jag tycker det är lite lång tid även om vi bor i en trea och har gästrum. Är jag snål som tycker kanske fyra dagar upp till en vecka är rimligt under samma tak. Är det svenskt av mig?

Svar: Du har väl diskuterat detta med din sambo som vänligt borde kunna informera sina föräldrar om att en vecka åt gången är vad ni uppskattar. Om det nu är så, sambon kanske vill ha föräldrarna boende ännu längre tid?
Fyra veckor per år låter för mig inte som så mycket tid för att umgås med sitt barn och dess partner när mer vardagligt umgänge inte är möjligt på grund av avstånd.

Så jag måste svara dig att ja, det är som du själv uttrycker det, ”svenskt,” om detta nu kan definieras som starkt en- eller tvåsamhetsbehov, att du finner det jobbigt med svärföräldrarnas tvåveckorsbesök två gånger om året.

En lösning är att du förlägger någon resa eller kurs där du inte bor hemma till några av dessa fjorton dagar? Dina svärföräldrar kanske tycker att det vore toppen med ännu bättre möjlighet att få umgås med sitt barn.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 400

Kommentarer (34)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 34

Elin Lindh, varifrån du får att jag skulle se det som ett personligt påhopp på min integritet förstår jag inte. Jag gillar inte snyltare helt enkelt och skulle aldrig själv snylta på någon. Bor jag borta någon vecka bidrar jag med råge, fyller på lite lyxigt i skafferi och vinställ. Alla fattar inte sånt. Ett problem är när gästen vill bli uppassad, ngt som jag tyvärr drabbats av. Har vågat begära hjälp, man har då burit ut ett par tallrikar och sen sjunkit ner framför datorn/teven/paddan igen.

Irene Holm, 11:04, 26 januari 2016. Anmäl

FS kanske kan lära sig något, om han/hon kan slappna av lite och pröva deras sätt att vara. Det låter som om de är mer generösa med sitt och sig själva—som de ofta är i andra kulturer!

Lyra Lof, 15:54, 23 januari 2016. Anmäl

Irene Holm, jag förstår vad du tycker i frågan. Det jag skrev är vad jag tycker. Båda våra upplevelser och val av hur vi hanterar situationer som dessa är individuella och det kan vara bra att belysa båda sidor. Att du ser det som ett personligt påhopp på din integritet är något som får stå för dig. Jag tror att det mesta går att lösa med kommunikation, mitt råd till FS är att prata med sin sambo. Även om jag tycker att man får stå sitt kast i vissa val så går det mesta att lösa genom kompromiss

Elin Lindh, 08:20, 22 januari 2016. Anmäl

Elin Lindh, "Mat finns i kylen, här är teven/datorn" etc. Måste kännas underbart att vara en så generös och supergod person! Tyvärr har jag någon närstående som är extremt snål och gärna vill komma och bo. Varken han eller en annan ingift släkting förstår vad "hjälpa till" betyder, eller vad "bra om du vill bidra lite till maten" betyder. Men även normalt funtade långtidsgäster går mig på nerverna, jag vill inte vara "intim" med mammas nya man t ex, som det blir med gemensamt badrum t ex.

Irene Holm, 13:15, 21 januari 2016. Anmäl

Jag förvånar mig over en del av svaren här. Jag bor själv utomlands och har svärföräldrar som bor långt borta. Jag åker hem till mina föräldrar i Sverige och stannar där i flera veckor och de kommer over och bor hos oss lika länge. Min bror bodde hos mig i 3 månader en gång. Jag seglar med mina svärföräldrar flera veckor i stöten flera ganger om året. Jag skulle aldrig få för mig att gnälla over att min partners föräldrar kommer på besök och om hon gnällde over mina skulle jag bli mycket upprörd

Mårten Sterngren Sterngren, 10:51, 20 januari 2016. Anmäl

Min erfarenhet är att när folk kommer över och bor hos oss några veckor så försvinner det här med att vara värd väldigt snabbt. I min familj är det mer "det finns mat i kylen, affären är runt hörnet, här är teven/datorn och alla böcker i bokhyllan finns till förfogande" etc. Själv tycker jag det är trevligt att komma hem från jobbet och upptäcka att maten är klar och bara få slå mig ner och höra vad mina gäster gjort under dagen. Men det är väl en fråga om vilken relation man vill ha till fam.

Elin Lindh, 07:19, 20 januari 2016. Anmäl

Jag skull bli spritt språngande galen! Flera veckor! Att stöta på svärfar i pyamas i badrummet, att ständigt laga mat och vara glad. Att under flera veckor inte kunna sitta vid köksbordet och lösa korsordet efter frukost (oartigt). Att sällan kunna välja mina favoritteveprogram. Hade nyligen släktbesök i en dryg vecka, jättegulliga och så, men de bodde på hotell. Kulturer varierar, en man jag känner släpar en stor extraresväska varje gång han reser hem till Afrika, full med presenter till Alla.

Irene Holm, 18:18, 19 januari 2016. Anmäl

Hur man gör har nog att göra med vad man är van vid inte alltid nationalitet. I min barndom hade vi nästan jämt folk boende hos oss, vänner till mina föräldrar som skulle introduceras i sverige, hitta jobb eller bara vara på besök. Jag trivs med mycket egentid men har ändå haft svårt att säga nej till vissa besökare, tänker oftast att det kommer nog en dag då jag sitter där och undrar varför ingen kommer på besök längre. Men visst mer än två veckor är det många år sedan någon ville stanna.

A A, 17:26, 19 januari 2016. Anmäl

@Kim Gordon "Självförvållat" fattiga? Jo, mycket dumt av dem att eventuellt födas av otillräckligt rika föräldrar, för seriöst, vilken socialgrupp man föds in i är den enskilt viktigaste faktorn för att avgöra hur resten av ens liv ter sig, särskilt i länder där högre utbildning inte finansieras offentligt. Dessutom är det sällan självförvållat att bli sjuk, vilket också är en vanlig orsak till fattigdom.

annan Camilla, 08:41, 19 januari 2016. Anmäl

Jag bor utomlands o hade i trettio ar min mans o min familj har pa besok sammanlagt tio veckor per ar. For lang tid med familljen kan jag saga o sen fick jag hemska skuld kanslor efterat om jag inte lyckats halla skenet uppe hela tiden dom var har. Sa klart min man blev trott pa att lyssna pa oss prata svenska i veckor o jag blev trott pa att lyssna pa hans mor i veckor men nu efterat ar jag glad over att vi lyckades gora det har for varandra. Vi larde verkligen kanna varandras familjer.

Tycker jag Iallafall, 20:50, 18 januari 2016. Anmäl