Krasersättning?

Fråga: Jag har sett tidigare svar i spalten på frågan om hur man bör göra om man råkar slå sönder något när man är hembjuden till någon (erbjuda sig att betala). För ett tag sedan hade vi vänner hemma då en av dem råkade slå sönder ett glas. Olyckshändelser sker, men oturligt nog var dessa glas splitter nya, och till råga på allt en present från min makes föräldrar.

Vännen som hade sönder glaset beklagade detta och sa lite i förbigående ”hoppsan, ja jag ska betala för ett nytt” eller dylikt. Varpå vi svarade något i stil med ”ja oj då, vad snällt, för de var helt nya, haha”, eller liknande. Men tiden har gått och vi har inte hört något mer om detta. Det känns pinsamt att ta upp frågan på nytt och larvigt också om det blir en principsak – självklart skulle vi egentligen kunna betala glaset själva. Fast ändå…
Kan man över huvud taget påpeka en sådan här sak i efterhand utan att det känns småsint? Och i så fall hur?

Svar: Säkert är det slarv av vännen som utlovade ett nytt glas men inte har kommit med något sådant.

Är det överkomligt i pris för dig kan du strunta i det. Om glset kostar för många hundralappar kan du vid tillfälle utan att göra någon stor sak av det vänligt säga till personen ”hur går det, har du hittat ett likadant glas?”

Om det då flyter fram obehagskänslor och du ser att vederbörande blir generad, så säg snabbt ”jag förstår, det har du inte, men då glömmer vi alltihop”.

Bibehållen vänskap är viktigare, trots allt, än ett glas.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (22)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 22

1) tom Bombadil – Man behöver inte vara en 'DRULLE' för att ett vinglas ska gå i golvet... 2) Katarina Katarina, 12:55 – "Märkligt resonemang att man måste räkna med att saker går sönder när man bjuder hem vuxna människor." Är inte vinglas något av en förbrukningsvara? Det verkar inte som om ni två har speciellt roliga bjudningar...

Lyra Lof, 17:44, 5 april 2016. Anmäl

Katarina Katarina, 12:55 Inte ens vuxna är immuna mot olyckor och därför går saker sönder hur försiktig man än är. Om värden har den inställningen så är det inte bara lättare att hantera när olyckan är framme och vuxna gäster råkar ha sönder glas/porslin, man planerar också så det inte gör något att nåt går sönder. Man dukar inte med de oersättliga glasen man ärvt. Att man som gäst sedan ska vara varsam med värdens ägodelar och ersätta vad man har sönder är ju det perspektiv man har som gäst.

Bodil S, 11:38, 4 april 2016. Anmäl

Slog själv sönder ett glas hos en nära vän för ett antal år sedan. För mig kändes det självklart att ersätta det. Eftersom jag inte har världens bästa minne hade jag inte tagit illa upp om jag blivit påmind, men det är nog olika från person till person. Om du tror vännen skulle illa upp av en påminnelse, låt bli. Annars fråga på.

lilla moi, 18:19, 2 april 2016. Anmäl

Självklart ersätter man det som man tar sönder i någon annans hem, jag tycker inte att det spelar nån roll vad det är. Märkligt resonemang att man måste räkna med att saker går sönder när man bjuder hem vuxna människor.

Katarina Katarina, 12:55, 2 april 2016. Anmäl

Det lugnaste är väl att bara duka med glas och porslin som inte är något att bråka om, om det går sönder, och låta de fina pjäserna stå bakom glaset i vitrinskåpet.

Marja-Leena Pettersson, 12:35, 2 april 2016. Anmäl

Håller med majoriteten. Att glas går sönder får man räkna med. För mig finns bara ett riktigt scenario: gästen ber om ursäkt och erbjuder att ersätta det, och värden avböjer lite skämtsamt. Egentligen det som hände här. I.o.m. att värden avslutade sitt svar med "haha" skulle jag heller inte tagit det på allvar, utan uppfattat det som skämtsamt. Dessutom verkar tillverkarna tävla om vem som kan göra de tunnaste glasen, så det är sällan gästens fel. Mina 12 Iitala-glas är nu 3. Nä, sånt händer.

Philip Björkqvist, 23:02, 1 april 2016. Anmäl

Jag skulle aldrig ta emot ersättning för ett krossat glas. Om en gäst skulle erbjuda avböjer jag mycket tydligt med ett leende så att min gäst förstår att det krossade glaset är en bagatell. Har man glas som man är så väldigt rädd om så använd dem bara när ni är ensamma. FS i det här fallet så skulle jag råda dig att låte det hela vara och inte tänka mer på det även om gästen givetvis erbjöd sig att ersätta glaset så låter det också som att ert svar var lite vagt och det kan ha skapat osäkerhet.

Kristina S, 09:15, 1 april 2016. Anmäl

Det är lika tarvligt att INTE ersätta glaset, som att i efterhand be om ersättning. Det enda rätta för gästen är att be om ursäkt och i efterhand köpa ett nytt glas (inte fråga om det behövs, eller ge pengar) och överlämna det. Det enda rätta för värden är att säga "Hoppsan, men det gör ingenting" vid själva händlsen, och sedan ta emot det nya glaset med orden"Oj, vad snällt, det hade du verkligen inte behövt!" Hur svårt kan det vara?

Anna N, 07:46, 1 april 2016. Anmäl

Har man haft sönder t.ex. ett glas är det enda korrekta är att skaffa ett likadant glas och överlämna detta. Att erbjuda pengar är tarvligt. Det är den som inte skaffar fram ersättning som är snål, inte den som förlorat något och tar emot denna ersättning. Det är en uppmärksamhet mot gästerna att duka med fina saker. Till dem som tycker att man får skylla sig själv om man gör så vill jag bara säga: Jag hoppas att era vänner läser era kommentarer och dukar med tomma konservburkar.

Enok Personne, 16:50, 31 mars 2016. Anmäl

Knäckfrågan här är överenskommelsen. Jag kan hålla med om att det i de allra flesta fall skulle ha varit mest klädsamt av värden att genast avböja gästens erbjudande om ersättning. Men nu råkade det vara så att gästen erbjöd sig (om än bara av artighetsskäl) och värden accepterade (om än otydligt). Därmed har ansvaret landat hos gästen. Själv skulle jag nog inte heller påminna, men jag skulle ändå anse att det finns en överenskommelse. Gästen gör orätt som inte följer upp sitt erbjudande.

Kap Kennedy, 14:56, 31 mars 2016. Anmäl

Nyfikenfrågor?

Fråga: Har en undran hur jag svarar en ingift släktings nyfikenhet om mitt jobbsökande.
Jag är arbetslös, 60 +, och när vi träffas så ska jag berätta allt om mitt arbetssökande. Jag vill inte redogöra för mitt privatliv och tvingas svara på frågor som hur går det, hur länge har du varit arbetslös nu, osv.

Vad svarar jag utan att vara otrevlig?

Svar: Trist för dig! Någon hyfs kan man begära även av ingifta släktingar – precis som alla andra bör de inse vad man kan ställa frågor om och vad man ska avstå från att fråga.

Säg vänligt men bestämt ungefär nästa gång ”vet du, när jag har något som jag kan och vill berätta för dig så gör jag det, du behöver inte fråga fler gånger.”

Det är inte påfallande vänligt som svar, men det är verkligen inte heller vänligt av denna person att kräva, tydligen också upprepat, att du redogör för ditt liv. Bara om personen kan hjälpa dig praktiskt till ett jobb skulle det finnas anledning för dig att svara. Så verkar det inte vara och då har personen ingen anledning utom sin egen pinsamma nyfikenhet att fråga dig.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

Usch ja, näsvisa ingifta. En "nästan ingift" präst tror att hon har rätt att ha synpunkter på hur jag sköter mitt liv och ger mig "råd" om hur jag skall göra och ännu värre "råd"om att det jag gör är fel! Hon beter sig som om hon vore en kyrkoherde på landet för 200 år sedan och jag någon mindre begåvad dräng. Jag vill inte såra andra inblandade, så jag bara undviker henne.

Enok Personne, 18:54, 30 mars 2016. Anmäl

Mina erfarenheter liknar det Anna Holmberger, 08:07 skriver. Mina föräldrar frågar alltid ingående om ev jobbiga saker någon när & kär går igenom. Det går tyvärr inte att ändra på, hur man än förklarar och beskriver hur obetänksamt det är och att det ofta strör salt i sår. Deras uppfostran säger att det är så man bryr sig, eller, VISAR att man bryr sig. Sweydia Ism, 11:39, har rätt. Byt samtalsämne till något passionerat intresse dom kan fokusera på!

Molly Moll, 14:38, 30 mars 2016. Anmäl

"Tack, jag har alltid tillräckligt att göra". Sedan kan samtalet glida in på något du gillar (musik, naturen, film... vad vet jag). Bästa sättet att komma undan frågor man inte gillar är att prata passionerat om något man gillar. De flesta som ställer frågor vill få igång samtal och börjar dra i trådar de känner till om dig. Låt dem bekanta sig med fler sidor av dig!

Sweydia Ism, 11:39, 30 mars 2016. Anmäl

Har flera nära släktingar som frågar om olika saker på det sättet. Enda sättet att få dem att sluta är att skratta och fråga hur det går för dem med något som de inte gärna pratar om.

Så det så, 11:09, 30 mars 2016. Anmäl

Förklara! Några förslag: Jag ser alltid fram emot att prata om något annat än min arbetslöshet när vi träffas. Det hjälper mig att hålla humöret uppe att prata om något annat när vi ses. Precis som man ofta vill lämna jobbet bakom sig och prata om annat när man träffar vänner och släktingar, glädjer jag mig åt andra samtalsämnen än arbetslösheten. Jag skulle känna mig stöttad genom att vi väljer andra samtalsämnen. Hjälper inte något av detta, dra då till med Magdalenas lite ovänligare förslag.

H R, 10:22, 30 mars 2016. Anmäl

Problemet är väl att släktingen förmodligen uppfattar det som att hen spelar en peppande och stödjande roll. Den uppfattningen kan vara svår att ta ur folk utan att adressera frågan direkt. Exempelvis: "Jag uppskattar att du intresserar dig för min situation, men det är lite jobbigt att prata om den ständigt. Jag berättar om och när det sker någon förändring." Vederbörande kommer att känna sig avsnoppad, men förhoppningsvis förstå att det vore fel att fortsätta fråga.

Kap Kennedy, 08:15, 30 mars 2016. Anmäl

Jag tänker att det kan vara så att släktingen tror sig visa artigt intresse och kanske rent av peppa. Jag har en ingift släkting i samma situation och min MAMMA frågar mig alltid hur det går för henne, varvid jag svarar att "det vet jag inte, hon berättar väl om hon får napp" och då tycker hon att jag är jättemärklig och väldigt oartig som inte "visar intresse" för hur det går för släktingen.

Anna Holmberger, 08:07, 30 mars 2016. Anmäl

Detta är speciellt illa, eftersom många arbetslösa - speciellt i de äldre generationerna, de under 50 har nog en mer avslappnad syn på det - skäms. Jag vet dom som har isolerat sig helt bara för att slippa frågor; suttit bakom fördragna persienner och inte ens gått till livmedelsbutiken förrän efter klockan 17 då folk kan tro att de har kommit hem från jobbet. På så sätt missar de ju också kontakter som faktiskt skulle kunna leda till jobb, blir kanske t.o.m. folkskygga...

Marja-Leena Pettersson, 06:55, 30 mars 2016. Anmäl

Skämtdrulle?

Fråga: Det finns en granne i vårt bostadsområde som jag behöver tips på hur jag ska bemöta.

När vi möts ute går han väldigt nära inpå mig, och det känns som att jag inte kan ”komma undan”. Sen drar han något som ska föreställa ett skämt, men som varje gång är på gränsen till oförskämt. Han är nedlåtande, och anspelar på att vi inte har det så gott ställt som han själv. Genom att det han säger är i formen av ett dåligt skämt, är det svårt att svara. Jag känner mig mycket arrogant bemött.

Vilket är bästa tipset, ska jag bara vända mig bort och gå, eller ska jag tala om för honom hur jag känner det?
Finns det fler knep mot sådana personer?
Förutom av denne person är jag van vid att bemötas med vänlighet och respekt, och så bemöter jag andra.

Svar: Det du beskriver är en svag mans försök att visa härskarfasoner som det kallas numera, det som förr hette oförskämdhet och föraktfullhet. Sådant ska du inte finna dig i förstås, det har du redan konstaterat.

Du behöver beväpna dig med lite ilska tror jag för att få drullen att fatta vad han gör. När han går för nära dig kan du bestämt flytta dig och säga ”nu blev det fasligt trångt här” och då säger han kanske något som ”det är väl trevligt” och då kan du svara ”inte för mig i alla fall.”

Det är nog ingen idé att du försöker förklara hur du känner det, en människa med så dålig insikt om sitt beteende kan du knappast lära något. Men du kan hålla dig undan honom, markera att du inte vill stå eller gå nära, och du kan fräsa ifrån när hans klumpigheter kommer.

Om han säger något om att du inte har det så bra ekonomiskt som han kan du svara lugnt ”alla prioriterar olika saker, vårt liv är inte detsamma som ditt men vi föredrar det vi har” – eller något sådant. Du förstår mönstret, visa honom med tydliga ord att du inte är imponerad, att du inte är intresserad av hans uppfattningar, att du är nöjd med ditt liv och ger sjutton i hans.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

Jag håller med Sue Dibden, skit i gubben, gå din väg och fortsätt att vara glad och nöjd med ditt liv! (Du kan ju sätta fram handflatan för att visa hit men inte längre innan du vänder dig om)

Marie-Louise Göransson, 10:34, 31 mars 2016. Anmäl

Sluta hälsa, om han hälsar, hälsa inte tillbaka. Se rakt igenom honom. Byt sida av vägen. Gör honom till en icke-människa.

Enok Personne, 18:45, 30 mars 2016. Anmäl

"Ja, för en del ytliga människor så är det viktigt med vad man har i tillgångar. Jag fokuserar mer på hur jag och andra mår än att ha saker att skryta med." Så skulle jag svara och sen skulle jag gå.

Så det så, 11:53, 30 mars 2016. Anmäl

Griniga gubbar som är missnöjda med sina egna liv... Det är bara att ignorera och inte ta åt sig, visa att hans åsikter är totalt ointressanta för dig. Man behöver inte sänka sig till samma nivå själv, man behöver öht inte svara utan säg nåt i stil med att "du får ursäkta, men jag har viktigare saker som väntar" och bara gå. Om egna mannen (låter som det finns en sådan) är med när ni möts, passa på att demonstrera hur lyckliga ni är, kommer att göra honom ännu mer frustrerad...

M K, 10:42, 30 mars 2016. Anmäl

Det kan vara en riskabel metod men pröva att gå mot honom och ställ dig så nära du kan. Gå över gränsen för *hans* personliga utrymme. Kommentera hans val av klädsel med att det var det fulaste du sett på en vuxen karl, oberoende av hur den faktiskt ser ut. Säg något annat nedvärderande om hans bil, trädgård eller något annat. Ibland är anfall bästa försvar. Jag skulle inte berätta för honom hur sårad jag blir av hans kommentarer. Det är precis det han vill, känna makt över dig.

Ann Ei, 08:54, 30 mars 2016. Anmäl

Vi får tidigt lära oss att vara trevliga och snälla, att inte vara jobbiga/bråkiga. Men i en situation där någon tränger sig så är det inte DU som skapar en jobbig situation när du säger ifrån. Situationen är redan jobbig och det gör det synligt genom att klart och tydligt säga "Jag tycker inte om när du står så nära, var snäll och låt bli det". Mannen blir säkert sur och försöker skuldbelägga. Oavsett hur han gör det, svara samma igen - "Javisst, men jag gillar det inte, var snäll och låt bli!"

Jenny Dybedahl, 07:24, 30 mars 2016. Anmäl

Ja, det finns människor som är för mycket "på" - för tätt intill, upp i ansiktet, faller in i talet, drar vissna skämt, stör och retar i syfte att förminska. Jfr härskarteknik. Försök "härska" tillbaka; "Om, du lugnar ner dig litet, är det lättare att förstå vad du säger... så, vart vill du komma?... min ekonomi?... och på vilket sätt rör den dig?... nä, tjena!" Eller bara gå därifrån - utan ett ord!

"gamla" Tekla, 17:30, 29 mars 2016. Anmäl

Tycker för en gångs skull inte som Magdalena, svara inte alls eller med ett kort, avmätt "jasså, det säger du". Le inte. Var otillgänglig med ditt kroppsspråk. Var helt enkelt kylig och oartig. Det finns människor som inte förstår subtiliteter.

Molly Moll, 13:07, 29 mars 2016. Anmäl

Ignorera vad mannen säger genom att bara säga jaså med en röst som visar ointresse och gå sedan din väg.

Sue Dibden, 09:46, 29 mars 2016. Anmäl

Påminner mig lite om en göteborgare jag en gång kände. Han fordrade att bli uppfattad som en "go' gubbe", oavsett hur han betedde sig. Vilket förvärrade alla konflikter med honom. Skitstövlar som vill bli tagna på allvar är på något vis lättare att handskas med än de som försöker komma undan med skämtsamheter. Den i dagens fråga beskrivna skitstöveln skulle behöva en rejäl utskällning, toppad med en nedsättande förolämpning. Något annat biter knappast.

Kap Kennedy, 08:41, 29 mars 2016. Anmäl

Servettetikett?

Fråga: Min fråga är väl egentligen en petitess men handlar om något som gjorde mig ganska förbryllad. Jag hade nyligen glädjen att bli bjuden på en avsmakningsmeny på en tvåstjärnig guide Michelin-krog i London för att fira min förestående födelsedag. Efter ca åtta rätter var jag tvungen att ursäkta mig från bordet en kort stund och lade servetten bredvid mig på sitsen, minns bestämt att jag läst i spalten att man inte lägger en använd servett på bordet innan måltiden är över.
När jag kom tillbaka ser jag dock min servett ligga tjusigt hopvikt i en trekant på bordet på platsen för tallriken. Senare ser jag hur en annan gäst lämnar sin plats och inte lägger servetten på bordet. Då går en servitör fram och viker omsorgsfullt ihop servetten och lägger på dennes tallriksplats.
Har du någon idé om varför man anstränger sig så för att göra ”fel”? Gäller olika etikett i Storbritannien/Frankrike (det var en fransk restaurang)? Jag har lite svårt att se fördelen med detta system.

Svar: Servettbruket är intressant, och skiljer sig från kultur till kultur. Flera frågor om detta har nått spalten på senare tid, kanske diskuteras detta lite här och var för närvarande?
I traditionell svenskt bruk är det otänkbart att lägga en använd servett tillbaka på det matbord där andra fortfarande äter. Helst lägger man den på stolens arm- eller ryggstöd, vikt så att en ren sida möter möbeln.

I England och Frankrike har jag sett att personalen på väldigt fina restauranger byter till en ren servett när någon lämnar bordet tillfälligt.

Men att serveringspersonalen skulle ta en använd servett, vika ihop den och lägga den tillbaka på matbordet verkar för mig totalt fel och det har jag aldrig heller sett. Kan det ha varit rena servetter som de använda byttes mot?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (35)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 35

MAGDALENA FÖRKLARAR: Nu har jag med egna ögon sett hur en restaurang på högsta nivå, Operakällaren, hanterar servetter när en gäst tillfälligt lämnar bordet: den använda servetten tas genast bort och en fräsch nyvikt servett placeras vid personens plats.

Magdalena Ribbing, 08:24, 8 april 2016. Anmäl

Leif Wiklund: jag är ännu värre: till vardags och utan gäster har vi inga servetter alls, utan bara en hushållspappersrulle på matbordet! :-) Men jag anser att det är viktigt att ha denna kunskap när den behövs, så man inte står där handfallen. Därför har jag sett till att min dotter lärt sig att komponera en trerättersmiddag, duka både fint och korrekt med rätt porslin, glas och bestick, göra blomsterarrangemang efter helg eller säsong till bordet, vika och mangla linnedukar och -servetter! :-)

Marja-Leena Pettersson, 12:41, 2 april 2016. Anmäl

@Leif Wiklund: Perfekt summering av den ursprungliga frågan och alla kommentarer - instämmer till 100%! :-)

Rickard Baarman, 09:50, 2 april 2016. Anmäl

Jag är djupt fascinerad av att ibland läsa denna spalt, folks problem och alla kommentarer. Att det finns människor som har kunskap om hur man manglar linneservetter, och hur man lägger sådana på restauranger med Michelinstjärnor! Själv använder jag Ica Basic pappersservetter till vardags och kanske något av tjockare papper från Duni om jag skulle bjuda någon på middag :-) Om någon skulle känna sig kränkt nu, gör inte det, alla har vi olika bakgrund och vanor, och inget är bättre eller sämre.

Leif Wiklund, 23:12, 1 april 2016. Anmäl

Irene: ja i alla fall vid långtidsförvaring ska de förvaras på rulle, inte vikta. Men det kan också vara fint att duka med servetter med veck, såklart. Ja linneberedning är ett klassiskt handtverk i många moment, som länge var utdött i Sverige. Jag har hört att när någon kom på att ta upp det igen, så fanns inte kunskapen kvar i landet. Utan vederbörande fick åka till Polen och leta ibland gamla kvinnor, tills h*n hittade några som varit med om det arbetet som unga.

Marja-Leena Pettersson, 07:45, 1 april 2016. Anmäl

Besserwisser, Jag har inte påstått annat än att jag inte känner någon som använder tygservetter till vardags. Det betyder naturligtvis inte att dessa inte existerar. Varför du tror att jag tror att alla gör som jag är obegripligt för mig . Återigen: Just jag känner inte någon som använder tygservett till vardags, behövs ingen "lärdom" för det, det är ett konstaterande.

Irene Holm, 10:44, 31 mars 2016. Anmäl

Irene Holm, 23:32, 30 mars 2016: Och bara för att du inte känner någon som gör det så förekommer det inte? Jag tror inte att alla använder tygservett till vardags bara för att jag och kretsen närmast mig gör det. Jag tror många gör det, jag ka inte svära på att det är en majoritet. Men så tror jag heller inte att alla gör exakt som jag, en lärdom som kanske även du borde ta åt dig.

Smart Besserwisser, 07:02, 31 mars 2016. Anmäl

Johanna Borg, menar du med "tvåstjärnigt" 2 st. stjärnor i Guide Michelin ? Wow! Det är klart att finare restauranger använder linneservetter, annars skulle de ju få skämmas. Och då är det väl också meningen att man ska skrynkla till den lite lagom innan man avslutar middagen med att lägga den på bordet - om så bara för att visa att man vet hur man gör ...

Irene Holm, 23:39, 30 mars 2016. Anmäl

Smart B, jag känner faktiskt ingen som använder tygservett till vardags, vad jag vet. Men visst är det skillnad på tygkvalité , bomull kan inte mäta sig med blankt och stelt (och dyrt) linne. Jag har svårt att tänka mig att dagens unga jäktade familjer, de som köper mkt halvfabrikat och pizza för att hinna med allt, att de drar på sig extraarbete med tvätt o mangling av vardagsservetter. Klart att det är modernt med papper! Och nej, jag driver inte alls med någon angående servetter.

Irene Holm, 23:32, 30 mars 2016. Anmäl

Irene Holm, 10:52, 30 mars 2016: Jag är förbryllad: jag använder dagligen tygservetter, jag tror att de flesta gör det. Bomull eller linne är väl ointressant. Jag tror att du driver med oss. Vad har det med artonhundratalet att göra? Är det omodernt att torka sig om munnen/skydda magen/benen med tyg? Är det mer "modernt" att använda papper? Jag tror inte det, kanske vanligare, men överdriv inte din "förvåning".

Smart Besserwisser, 19:56, 30 mars 2016. Anmäl

Tidsstöld?

Fråga: Jag har en närstående väninna som jag känt sedan flera år tillbaka. Hon har alltid haft tendens till att komma sent, avboka dagen innan eller någon timme eller, vilket har hänt några gånger, inte dyka upp alls. Har tagit upp detta med henne och då blev det lite bättre men efter ett tag var allt som förr igen.

Senast skulle vi ha ätit lunch tillsammans med några till i samband med min födelsedag. Hon dyker då upp en timme sen trots att jag i god tid påminde henne. Anledningen var att hon letade efter hemnyckeln. Hon meddelar detta genom att skriva ett sms ”ni kan beställa, jag kommer”. När hon kommer sätter hon sig bara och säger inget speciellt, känns liksom besvärad över att vara där och har inte med sig någon present (vilket jag haft till hennes alla födelsedagar).

Sedan bestämde vi i måndags att vi skulle träna tillsammans efter jobbet. Jag talade om att jag hade ärenden i stan innan och skulle därför vänta in henne fram mot eftermiddagen då hon slutade. Jag dubbelkollade att hon verkligen kunde ses eftersom jag vet att hon missar vissa saker ibland. När jag släpat med mig mina kläder och skor in till stan så får jag ett sms 1,5 timme innan vi ska träna att hon ska till jobbet och fixa några grejer och därför inte kan ses. Detta är så frustrerande trots att jag försökt fråga en och två gånger innan, som varje gång, och ändå är flexibel som person (hade hon skrivit på morgonen att hon inte kunde träna så jag sluppit dra med mig träningsväskan in mot stan hade jag inte alls känt samma besvär över avbokandet).

Min fråga är, vad kan jag göra? Ska jag acceptera detta och sluta stämma träffar med min vän eller kan jag ta detta med henne ytterligare en gång, känner mig samtidigt väldigt tjatig som gör det.

Svar: Jättejobbigt! Många människor beter sig som din väninna, det kommer ofta frågor till spalten om detta problem. Den som ställer in ett möte sent eller kommer försent stjäl andras tid brukar jag svara. Visst finns det förklaringar som är godtagbara men det som du och många andra beskriver är ett systematiserat saboterande av överenskommelser.

Men det verkar också hopplöst att få dessa sen-människor att förstå vad de gör. Somliga kan helst enkelt inte passa en tid, det är en brist i deras personlighet, de saknar tidsuppfattning eller vad det kan vara, och de verkar inte vara medvetna om det. Andra förefaller tycka att det inte är så viktigt med det samspel som ett beslutat möte är, de tänker hellre på sig själva och vad som är bekvämast eller roligast för dem. Du kan sätta dig ner med din väninna en lugn stund och försöka än en gång förklara hur besvärligt det är med hennes avbokningar och sena ankomster. Men det hjälper nog inte, det behövs tydligare åtgärder. Visserligen tycker jag inte att man ska hämnas men det här är kanske ett sådant tillfälle när det behövs. Så om du står ut med att bete dig illa kan du göra samma sak mot henne: ni har en tid bestämd och du kommer inte dit. Skicka ett sms en stund senare och säg att du inte hann.

Efter två sådana gånger kommer hon att undra vad du håller på med och då får du förklara att du gör detta för att du blir så upprörd över att behöva vänta på henne och inte heller står ur med att hon ställer in möten, så du vill visa henne hur jobbigt det beteendet är.

Det blir säkert tråkigt ett tag men är vänskapen äkta så håller den.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 4

Kommentarer (48)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 48

@Gorm Andersson 19.58. Applåder.

Isabella Lundgren, 15:07, 1 april 2016. Anmäl

@Irene Holm. Du uppfattar korrekt. Jag speglade din egen fördomsfullhet, men det verkar du vara totalt omedveten om. Ja det där med ålderdomshem tar jag tillbak, Det är uppenbarligen glashus du sitter i.

Gorm Andersson, 19:58, 29 mars 2016. Anmäl

Hej, för en gångs skull tror jag Magdalena har fel. Om du gör som Magdalena föreslår förlorar du en vän. Din vän kommer aldrig att förstå din "hämnd". Om du väljer att hämnas, säg inte sanningen. Säg att du glömde mötet helt enkelt. Och lägg till: Det brukar du också göra då och då.

Kerstin rydbeck, 20:59, 28 mars 2016. Anmäl

Gorm Andersson Om det nu skulle vara så att jag "sitter på ålderdomshem", vad är det för fel med det tycker du? Jag uppfattar en föraktfull fördomsfullhet här som inte alls känns bra. För övrigt tror jag det heter "bor på ett äldreboende" eller kanske "vårdas på äldreboende" numera, man vill få bort "sitter på" som får en att tänka på fängelse, samt få bort stämpeln "dom" (ålderdom) som kan kopplas till att man döms för något brott man begått, kanske för att man har levt.

Irene Holm, 14:52, 27 mars 2016. Anmäl

Sara Claesson, vi duktiga (i alla fall jag) tror inte alls att alla andra är lika förträffliga som vi och blir besvikna, tvärtom naturligtvis. Men det är ju också därför som det är så bra med den här spalten, alla kan läsa och lära och förhoppningsvis tar någon ibland till sig uppmaningen att visa medmänniskorna hänsyn, till exempel.

Irene Holm, 14:44, 27 mars 2016. Anmäl

Anna N: Nej, ingen kan klandra dig för att du går, ingen har sagt att det är taskigt. Det jag sagt är att jag inte tror FS behöver ta beteendet personligt utan att hon bara ser toppen av isberget. Tror du medvetet missförstod vad jag skrev om prioriteringar. Att välja tidsspillan som dataspel framför sina åtaganden är förstås förkastligt. Omgivningen får välja själva om de tycker personen är värd besväret.

Sara Claesson, 12:21, 26 mars 2016. Anmäl

@Sara Claesson: Du bekräftar effektivt min teori. "Allt kan inte prioriteras hela tiden". Ja, det är just en fråga om prioritering, dvs respekt. Men egentligen spelar det ju ingen roll; jag vill inte ständigt vänta på någon som inte prioriterar mig! Därför går jag efter fem minuter. På vilket sätt skulle det vara taskigare än att prioritera dataspel framför att komna i tid?

Anna N, 09:26, 26 mars 2016. Anmäl

Irene Holm Ja, vi är som tonåringar! Men fattar inte att du inte sett hur många som fortsätter att fungera såhär? Självklart vet man hur "ansvarsfulla vuxna" beter sig redan, det är därför man försöker skyla över med otillräckliga ursäkter. Det är som om ni duktiga låtsas att alla är som ni och sen blir besvikna på verkligheten.

Sara Claesson, 09:08, 26 mars 2016. Anmäl

@Irene Holm, jaha du sitter alltså på ålderdomshem? Bara någon över 90 kan väl tro att endast tonåringar spelar datorspel. Själv är jag 36 år och spelande är min hobby.

Gorm Andersson, 09:05, 26 mars 2016. Anmäl

Sluta att umgås med den här personen. Är hon så blasé på din födelsedag som du beskriver så prioriterar du henne mycket högre än hon dig. Sådana vänner kan man väl ha - om de inte går en på nerverna! Om du t.ex. har tänkt dig att ligga på en filt i parken med en bok kan du meddela att du kommer att göra det mellan x och y, och att hon är välkommen att hänga på om och när hon har lust. Inga klockslag! Vänta dig inget, så blir du inte besviken.

Helena Berg, 08:56, 26 mars 2016. Anmäl

Läget?

Fråga: Det vanligaste frågan jag får när en bekant inom jobbet kontaktar mig är ”hur är läget?” Ofta leder det till ett kort trevligt introduktionssamtal om hur ”läget” är innan vi börjar prata om anledningen till varför bekanten tog kontakt.

Jag har dock också ett par kontakter som jag har märkt inte är intresserade att veta hur ”läget” är men ändå frågar därför att de tror att det är så man gör. Det låter kanske lite barnsligt men jag blir provocerad av att få denna icke-fråga. Jag brukar väl svara det vanliga ”bra – själv då” för att komma snabbt vidare i processen men det känns inte bra att bli tvungen att svara! Särskilt inte när livet inte känns toppen just då. Finns det ett annat sätt att bemöta denna icke-fråga på så jag kan styra in samtalet där de ändå vill vara utan att jag behöver släppa in dem i min privatsfär?

Svar: Låt bli att ge ett konkret svar på frågan. Du kan säga något annat istället för att svara, typ ”mmm, fick du den där fakturan/informationen?” – – – ”visst är det vackert väder” – – ”oj vad det regnar” – – eller vad som helst som inte har direkt med ditt tillstånd att göra. Din uppfattning är ju att den som frågar är ointresserad och du har ingen skyldighet att besvara frågan.

Men enklast är att betrakta detta som en struntsak och att vara rimligt hövlig och säga ”bra tack, och du?” Den frasen leder knappast till något rotande i ditt hälsotillstånd, din ekonomi eller dina personliga förhållanden, den är en rutinmening.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (13)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 13

Att fråga om läget tycker jag är lättare att svara undvikande på, än min hatfråga "Allt bra?". Hur bra det än är så är ju ALLT aldrig bra. Men på frågan om läget kan man ju svara om sig själv, om jobbet, om läget i världen eller vad som helst.

Isabella Lundgren, 10:07, 1 april 2016. Anmäl

Att fråga "läget?" är helt OK. Det skall man inte hänga upp sig på. Det är också OK att svara något annat. T.ex. så svarar jag ibland på frågan "Är allt bra?" med "Nej, allt är inte bra - det finns massor med problem". Vilket brukar rendera ett leende. Som redan sagts "Under kontroll" är ett utmärkt svar på "läget?". Iofs så betyder frågan ibland att frågaren verkligen bryr sig. Jag kanske har varit sjuk. Då är ett "Jo tack, mycket bättre" välkommet.

Roland Karlsson, 00:53, 31 mars 2016. Anmäl

Instämmer helt med Lisa Öberg

Augusta Wik, 15:18, 24 mars 2016. Anmäl

Går man in i en affär i USA möts man av ett "How are you" och förväntas svara "Good, how are you". Det är precis som "läget" artiga hälsningsfraser (smörjmedel i jobbrelationer) och ingen förväntar sig några hälsodeklarationer. Som svar på "läget" svarar FS nån variant på "bara bra, och du?". Eller om det är något med jobbet kanske "bra men lite stressigt just nu". Men absolut inget personligt, det är knappast passande i en jobbrelation.

Petra Petrasson, 14:30, 24 mars 2016. Anmäl

Min pappa, en 40-talist svarar alltid på frågan: Hur är läget? med: "Läget är under kontroll" vilket är ett alldeles utmärkt svar som inte säger så mycket om någonting, men som inte ger någon öppning för fler frågor. På en del andra språk där jag lärt mig informella hälsningsfraser så verkar betydelsen mer vara, vad görs? eller Vad händer? och svaret är ofta OK eller Bra, eller så bara säger man det man hade tänkt utan att invänta svar. Det är ren artighet och inte intresse.

Majs Krok, 14:05, 24 mars 2016. Anmäl

Nej, men någon måtta får det väl vara!!! Snart kommer väl en ny FS med problemet: "Folk säger ofta god morgon till mig, men de vet ju inte om jag har haft en god morgon och frasen får mig att må dåligt. Hur ska jag få dem att sluta?" I en mängd länder finns motsvarande hälsningsfras till "Hur är läget" och det handlar inte om att rota i andras privatliv. Att slösa ca 3-4 sekunder på detta i ett samtal mellan människor hör till god ton och vänlighet i vardagen.

Anna N, 09:53, 24 mars 2016. Anmäl

Jag är engagerad i en språkgrupp för nyanlända som önskar öva sig på svenska, alla där hälsar med frasen : "Hej, hur mår du?" Det är så de fått lära sig i nybörjargruppen, ibland tänker jag att här kommer dessa människor med erfarenheter de flesta av oss inte behöver komma i närheten av och de frågar hur jag mår. Det minsta jag kan göra är att svara "tack bra, hur mår du?" Ännu har jag inte i samband med hälsandet fått några livshistorier berättade för mig, de är bara glada att få kontakt.

A A, 19:17, 23 mars 2016. Anmäl

Håller med Anna och Lisa. Ett "Hur är läget - Okej, tack, själv? - Helt okej tack" ger mig fem sekunder att läsa av den jag vill prata meds ansiktsuttryck innan jag kommer till business. Om någon svarar "Lite stressad" eller liknande så vet jag att jag ska fatta mig kort och spara sådant som kan vänta.

Sweydia Ism, 15:56, 23 mars 2016. Anmäl

"... som inte är intresserad av att veta hur läget är, men frågar för att de tror att det är så man gör." Ja, FS, det är precis så man gör. Och den som frågar är inte intresserad av någon ingående redogörelse för hälsotillstånd eller annat. Det är en inledande artighetsfras som besvaras med en annan artighetsfras: "Tack, bra", eller liknande. Några droppar olja i det sociala maskineriet helt enkelt.

Anna Brovén, 15:32, 23 mars 2016. Anmäl

"Hur är läget?" är den moderna svenska kulturens motsvarighet till "how do you do?" – med den signifikanta skillnaden att vi förväntar oss ett utförligt svar på frågan. Dock inte fullt så utförligt som många tror. Att bara replikera "jodå, själv då?" brukar lösa upp knuten snabbt. Jag tycker också att det är irriterande när kolleger och jobbekanta inte går rakt på sak, men det effektivaste motmedlet är att själv hålla formaliteterna korta och absolut INTE berätta hur läget verkligen är.

Kap Kennedy, 15:31, 23 mars 2016. Anmäl

Middagsavböjande?

Fråga: Jag är mellanchef på ett medelstort bolag i Sverige. Jag har nu fått en ny anställd under mig där vissa kulturkrockar uppstår. Jag tillsammans med min chef är nu bjudna hem på middag till den nyanställde och hans familj. Han är invandrad, är väldigt artig och ser upp till chefer. Jag vill inte blanda mitt privatliv med arbetsliv och värnar om min integritet. Jag har också familj och värdesätter mina helger och vill helst spendera all ledig tid jag kan med dem. Kan jag tacka nej och hur gör jag detta på bästa och finaste sätt?

Svar: Det är svårt att avböja en inbjudan utan att såra den som vill visa hövlighet och vänlighet enligt sin uppfostran. I svensk kultur är det ovanligt att bjuda hem sina chefer. I andra traditioner kan en nyanställd bjuda hem sina överordnade, av intresse och respekt för arbetet och de som styr detta.

Du kan inte svara att du är upptagen den kvällen, då kommer en förnyad inbjudan till en annan dag. Du kan inte heller säga att du behöver vara med din familj, då blir hela familjen medbjuden. Du tänker ju inte bjuda hem honom till dig och behöver ge en orsak till att det sociala umgänge som han kanske förväntar sig inte kommer att bli av.

Så jag tror att bästa sättet är att milt och mycket, mycket vänligt förklara din situation. Du kan säga ungefär så här: ”så vänligt av dig, men tyvärr måste jag tacka nej, jag har så väldigt ont om tid för mina fritidsengagemang att jag måste avstå från bjudningar. Hoppas att du förstår, jag uppskattar din vänlighet och hade jag haft mer tid skulle jag gärna ha tackat ja men nu går det helt enkelt inte.” Din arbetskamrat blir säkert besviken, men har du rätt tonfall kan han nog förstå utan att bli alltför sårad.

Du kan förklara för din chef hur du resonerar för att undvika missförstånd. Chefen kanske tackar ja.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

Hehe! Känner igen och har upplevt samma under mina 24år i Sverige. Som ung tyckte jag det var OK att berätta, det ställde mig lite i centrummet och jag verkligen tycker jag har en spännande och ovanlig bakgrund och livshistoria. Jag berättade med glädje. Numera är det sällan någon frågar

Wanda Manrara, 08:43, 25 mars 2016. Anmäl

Det verkar vänligare, och mer troget sanningen, att förklara att det inte är så brukligt i Sverige. Att man umgås med vänner och bekanta, men inte med chefen - om man inte råkar vara vänner också. Då blir det inte ett personligt avslag, vilket i många kulturer är väldigt illa, och också lite hjälp med info om "hur det går till här", vilket kanske uppskattas.

Anonym, 08:40, 24 mars 2016. Anmäl

...kallt med att ingen skulle tycka illa vara för att jag inte bjöd igen.) Gränserna mellan arbetsliv och privatliv var mycket mer flytande där, och det var väldigt viktigt att äta och dricka - ja alkohol! - tillsammans. (Nu är detta över 20 år sedan så jag vet inte om det har ändrats.) Men skulle någon från en sådan kultur börja på min arbetsplats, och vara väldigt på och vilja umgås privat, så skulle jag bara vänligt förklara att det inte går till så i Sverige.

Marja-Leena Pettersson, 08:53, 23 mars 2016. Anmäl

Man får ta seden dit man kommer. Det gjorde jag när jag arbetade på en skola i Österrike! Där umgicks lärarkollegiet flitigt på fritiden: man gick på Heurigen (gårdsförsäljning av vin med tilltugg) på eftermiddagarna och på baler om kvällarna under balsäsongen, och jag blev även hembjuden till rektorn och ett par av lärarna. (Eftersom jag bara bodde i ett uthyrningsrum utan eget kök, så räknade jag kallt...

Marja-Leena Pettersson, 08:49, 23 mars 2016. Anmäl

Som sagt, både att avböja med hänvisning till arbetsplatskulturen och att acceptera utan att göra en stor sak av det är tillgängliga alternativ. Det är mycket osannolikt att den nyanställde förväntar sig ett fortsatt umgänge på det privata planet. Egentligen är det nog ganska svenskt att betrakta en middag hemma som en självklar inbjudan till en vänskaplig relation. I detta fall behöver man förmodligen snarast ta hänsyn till hur den övriga personalen riskerar uppfatta "fraterniserandet".

Kap Kennedy, 08:27, 22 mars 2016. Anmäl

Skulle det inte kunna vara ett alternativ att tacka ja just denna gång och sen vänligt informera den här medarbetaren om hur seder och bruk är på svenska arbetsplatser? Om nu FS är så säker på att det är en kulturfråga? Eller åtminstone ta ett längre samtal om just denna kulturskillnad i samband med "nejtacket"? Då behöver inbjudaren inte gå runt och fundera på varför det blev ett nej. Personen kanske annars tolkar det som kritik och avståndstagande och det är det ju inte?

Lotta Larsson, 08:00, 22 mars 2016. Anmäl

Liknande har hänt mig vid en nyanställning. Jag avböjde så fint jag kunde med att säga att det inte är förenligt med vår företagskultur att chefen/cheferna umgås med enskilda anställda på fritiden, då detta kan skapa "svartsjuka" och onödiga konflikter om favorisering mm. Detta togs emot mkt väl och den nyanställde uppskattade att vi förklarade hur vi såg på detta i företaget. Hen sa att det hade varit tvärtom i hemlandet, det hade ansetts otacksamt att inte bjuda hem chefen som tack för jobbet.

Elin Lindh, 07:51, 22 mars 2016. Anmäl

Jag tror inte den anställde förväntar sig att ni ska umgås privat. Det låter snarare som en engångsgrej för att visa respekt och samarbetsvilja gentemot sina överordnade, kanske också sin pålitlighet genom att "visa upp" sin välartade familj. Jag har jobbat som svensklärare på sfi och blivit hembjuden på middag, utan min man, till elevers familjer många gånger. Jag tycker du ska tacka ja, äta, berömma maten, tacka och gå tidigt. Du behöver inte bjuda tillbaka eller fortsätta umgås.

Molly Moll, 07:22, 22 mars 2016. Anmäl

Ursprungsfråga?

Fråga: Jag blev glad att höra Magdalena prata hos Skavlan (11 mars) om att många svenskar som inte är födda i Sverige får ofta svara på frågan ”Var kommer du ifrån?” och att de blir trötta på att upprepa svaret flera gånger om dagen.
Detta händer mig också väldigt ofta. Under en period brukade jag berätta var jag kommer ifrån så fort jag träffade nya personer som inte visste det, bara för att få frågan ur vägen.

Det är väldigt ansträngande att delta på någon tillställning, där jag träffar nya personer. Frågan ligger i luften så fort som jag öppnar munnen. I stället för att fokusera på innehållet i evenemanget måste jag redogöra var jag kommer ifrån till samtliga deltagare. Berätta om hur mina föräldrar ställde sig till mitt beslut att flytta till Sverige, hur jag träffade min man, för det minsann måste vara kärleken som gjorde att jag flyttade hit! Och så vidare. Det blir väldigt stort och frågan kan ta upp en hel fikapaus, exempelvis. Man känner sig så uttittad, jag brukar undvika fikapauser på grund av det.
Om jag har riktig otur får jag höra kommentarer som ”Vad annorlunda du är!”.

Jag går inte runt och frågar folk var de kommer ifrån och hur de träffade sina respektive. Det tycker jag är upp till var och en att, helt frivilligt och på eget initiativ, dela med sig sitt liv till obekanta människor ifall man känner för det.

Jag undrar om tips på ett vänligt svar när jag inte tycker att det är relevant i sammanhanget att svara på frågan om var jag kommer ifrån (och alla de följdfrågorna som brukar komma upp samtidigt). Jag har funderat länge på detta och man vill inte skapa ”dålig stämning”, men ju längre jag bor i Sverige desto svårare blir att inte känna sig annorlunda, just på grund av dessa frågor. Jag känner att det de tänker är att ”jaha, förstår du nu att du inte är som vi som kommer härifrån?”. Jag är ju ”så annorlunda”.

Svar: Du kan när den säkert oftast vänligt tänkta men ändå obetänksamma frågan kommer svara artigt och kort ”jag är född i X men bor här.” Kommer då en följdfråga om dina föräldrars åsikt, varför du flyttade till Sverige osv, kan du säga ”som sagt, jag bor här, är du härifrån?” Det borde få den tjatiga personen att förstå. Många förstår inte att den som talar med en brytning eller har ett utseende som avviker från majoritetens har fått denna fråga gång på gång. Man kan invänta att personen själv berättar om sitt ursprung, eller på att det uppstår en naturlig del i samtalet för denna fråga. Men att raskt vid första anblicken-orden fråga ”var kommer du ifrån” är inte vänligt och inte artigt, även om man ursäktar sin nyfikenhet med människointresse.

Om frågorna fortsätter kan du till slut säga ”tack för ditt intresse men jag tycker inte om att prata om mig, kan vi prata om något annat?”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (68)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 68

MAGDALENA SUCKAR: Petra Petrasson: med ordet grötfärgad utgick jag från mig själv, jag har som många andra beigeljus hudfärg och använde det ordet redan för många år sedan i ett frågesvar till en kvinna som hatade att andra kallade hennes barn chokladfärgat. Då kom inte minsta protest från någon annan "grötfärgad." Ni som finner ordet olämpligt för er egen del, som du med flera, låt bli att använda det, kalla er gärna ljushyllta, liljevita, rosenhyade eller vad ni vill - jag tänker inte protestera.

Magdalena Ribbing, 13:37, 29 mars 2016. Anmäl

@Magdalena Ribbing, 10:29, du har beskrivit en hudfärg på ett ganska otrevligt sätt. Hudfärg är i dagens samhälle något som är ganska känsligt. De flesta är överens om att man beskriver mörkhyade på ett respektfullt sätt och varför ska det då inte även gälla för ljushyade? Du behöver inte falla på knä men kanske fundera lite över hur du uttrycker dig?

Petra Petrasson, 11:20, 29 mars 2016. Anmäl

MAGDALENA IGEN: Petra Petrasson, nej, du har missuppfattat mig, jag anser inte att det är fel på "alla andra," en uppfattning som du felaktigt pådyvlar mig. Däremot ser jag inte att jag ska behöva hålla med dessa "alla andras" kritik mot mina svar. Ibland håller jag med och då skriver jag det. Men jag faller inte undan och på knä på ditt och Lyra Lofs med fleras kommando - lika lite som ni ger efter för mig. Här är ordet fritt. För alla.

Magdalena Ribbing, 10:29, 29 mars 2016. Anmäl

@Lyra Lof, 06:41, att få MR att inse att hon varit klumpig och gjort bort sig är helt omöjligt, det är alla andra som det är fel på.

Petra Petrasson, 09:05, 29 mars 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR ÄN EN GÅNG: Lyra Lof: Jag är inte förvånad över att du är "lite förvånad" över mina svar på kommentarerna, du läser dem som det passar dig. Beskrivningen "torrbollar och lättstötta" är din tolkning. Mitt "grötfärgade" har uppenbart stört både dig och någon annan lika ömhudad (också kränkande?) och det är förstås tråkigt, men jag har min rätt att använda begrepp som inte stöder era personliga preferenser lika mycket som ni har er rätt att kritisera det mesta jag skriver.

Magdalena Ribbing, 08:56, 29 mars 2016. Anmäl

forts.. 'What's good for the goose ISN'T good for the gander' tydligtvis... För övrigt håller jag med MLP här. Det var min första reaktion! Att det lät som när svenskar pratar om hur tråkiga vi är, eller 'självhatande judar', osv. Hur det var 'inte trevligt' att hon sa det om din kommentar förstår jag inte.

Lyra Lof, 06:41, 29 mars 2016. Anmäl

MR: Jag är lite förvånad över hur du först säger att det inte spelar någon roll vad man själv TYCKER är ett ok samtalsämne, ifall den man talar med tar illa upp—men samtidigt avfärdar du, gång på gång, de som reagerade på din kommentar om hur vi är grötfärgade (jag ryggade själv till när jag läste det). Och insinuerade att de som inte valde att se det som "en lättsamt mild beskrivning" av ljushyade människor är torrbollar och/eller för lättstötta. Är det bara jag som ser dubbelstandarden?...

Lyra Lof, 06:30, 29 mars 2016. Anmäl

Maria S: jag hade en tid en kompis som hette Jones i efternamn. Det var också ett gårdsnamn och skulle alltså uttalas på svenska, men eftersom det sammanfaller med det vanliga brittiska efternamnet så uttalade nya människor det gärna på engelska. Hon gjorde dock en kul grej av det: hon drog en lång fantasihistoria om att hon var gift med en engelsman, hade bott i Sydafrika och jag vet inte allt... efter en stund sa hon sanningen: "nä jag är från Dalarna och det uttalas j-o-n-e-s"! :-)

Marja-Leena Pettersson, 15:45, 28 mars 2016. Anmäl

Ursprung är intressant tycker jag, jag gillar att resa och vill gärna höra om andra länder, seder och kulturer. En afrikansk kvinna berättade att där hon kom från frågade man först av allt om den man mötte var hungrig/törstig, därefter om boende, arbete, familj. Allt för att snabbt ta reda på om vederbörande behövde hjälp eller stöd på något område. Nyfiket visst, men hon berättade också att det fanns en stolthet i att veta sin väns bakgrund och ev veta om man kunde vara till hjälp på ngt. vis.

A A, 14:30, 27 mars 2016. Anmäl

Vinklar detta lite annorlunda. Mitt efternamn, som är helsvenskt så tillvida att det är ett gårdsnamn från Dalarna, med tillägget -hans - se gärna Larshans, Perhans osv, är tydligen så "svårfattat" att jag fått frågan om jag gift mig med en n***r från Uganda, och "ditt namn verkar ju påhittat". Jag har nordiskt utseende, men när namn blir inblandat så blir folk förbryllade. Förstår frågeställarens undran, och frustrationen. Har svårt att förstå varför ursprung skulle vara så intressant.

Maria S, 20:22, 26 mars 2016. Anmäl

Bastustil?

Fråga: Jag har på senare tid börjat gå och simma, och efteråt sitter jag gärna en stund i bastun. Vid ett tillfälle bastade jag tillsammans med en vän, och vi satt tysta bredvid varandra. Efter en stund kom två yngre flickor in och satte sig en bit bort och pratade lågmält med varandra och skrattade ibland. ”Oj, de känner visst inte till bastu-etikett!” viskade min vän då till mig, halvt på skämt.

Men jag började ändå undra vad det är som gäller – får man prata och skratta i en offentlig bastu eller ska man vara tystare än så? Var går gränsen till det som betraktas som störande?

Annat som då och då händer är att folk kommer in i bastun enbart för att torka sig och står en bra stund och gnuggar håret och huvudet och sedan går ut igen. Andra tar med clementiner och skalar och äter dem i bastun, och vid något tillfälle har jag kommit in och funnit kvarlämnat clementinskal där.

Själv irriterar jag mig inte på något av det ovannämnda utom clementinskalen, men det vore kul att veta hur man bör uppföra sig i bastun.

Svar: Här saknar jag egen kunskap om vad som anses vara rätt uppförande. Personligen har jag svårt att förstå varför man inte skulle få prata diskret med varandra i en bastu, men som sagt, jag vet inte om sådant skulle kunna störa andras höga tankar som skapas i hettan.

Gapflabbande brukar v ara roligt endast för de direkt inblandade.

Skala frukt verkar fel, det sprider doft som inte hör hemma i bastun, där bör det räcka med björklöv. Men att enbart torka sig verkar rimligt i den värme som ju är gemensam.

I bastuns hemland Finland finns en del att tänka på, har jag inhämtat från olika källor. Att aldrig stirra på andra bastugästers nakenhet framhålls som viktigt och självklart. Ett gott råd är att blunda för att inte i pur häpenhet råka glo på någon detalj och därmed genera andra. Här bör man betänka att bastuvistelsen ska tidsbegränsas vilket gör att man aldrig får somna i bastun, i alla fall inte om den har värmen igång.

Praxis är tydligen att den som är äldst har privilegiet att slå vatten på stenarna när så behövs. Naken? Ja, det är absolut vanligast, men de finns också som har badkläder i bastun för att slippa visa sig nakna för vänner eller obekanta. Den som vill ha baddräkt/badbyxor ska kolla i förväg om det är godtagbart så att inte det aktuella bastubadets ritual saboteras.

Handduk eller inte beror på vilka som bastar. Är det både kvinnor och män i bastun kan en taktiskt monterad handduk vara tillåten, annars anses skylandet onödigt om än inte ”förbjudet.” Sitta på en handduk eller direkt på trälaven gör man som man vill. Det kan finnas individuella regler för sådant i olika bastuar.

Ett jätteförbud enligt de som vet hur man uppför sig i en bastu är att på allmänt utrymme som i eller strax utanför en bastu avlägsna sitt kroppshår oavsett var detta växer. Sådant kan förorsaka utvisning, med rätta, såvitt jag förstår. Dofter ska också undvikas, tvål och schampo med mera måste visserligen användas innan bastubadet inleds men ha diskret doft, det kan bli outhärdligt i bastuvärmen med starka lukter som rentav kan framkalla hosta och klåda.

Och så det som okunniga ofta förknippar med bastustilen: starkölen. Nej, det är inte rätt att bli full i bastun. Det är farligt, fylla och hetta kan vara förödande.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (17)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 17

Inga badkläder i bastu! Klor bildar m. kvävefören. i svett el. urin tårgasen trikloramin (kvävetriklorid) - hälsofara. Nybyggt badhus m. problem: "yrsel, torra slemhinnor, illamående, huvudvärk", "utslag på kroppen", "luften känns tjock", "svårt att andas", "febrig", "huvudvärk", "ingen aptit", "problem med för höga värden av den aggressiva gasen trikloramin". Räcker m. en person ej sköljt sitt badplagg. Problem ej begränsat t. bastu. WHO:s gränsvärde vid bassängkant 500 mikrogram/m3 luft.

Genesis Day, 05:40, 24 mars 2016. Anmäl

I hemmabastun kan man sitta naken på laven, inte i en offentlig. Jag bodde på ett spa-hotell i Estland och där fanns det engångs, avrivbar sittlapp för att inte blöta ned handduken i onödan. Sen ser jag inget fel på att ta en öl; en eller två öl är inget en vuxen karl blir odrägligt full på.

Anders Ljung, 00:07, 20 mars 2016. Anmäl

En mycket konkret anledning att ta av sig badkläderna efter bad och före bastandet, är att klorvattnet i badkläderna bildar klorgas i bastun.

Katarina Katarina, 09:56, 19 mars 2016. Anmäl

Det svenska bastubadandet försvann för flera hundra år sedan, för att återinföras först på 1930-talet. Det finns alltså ingen gammal bastukultur -länge badade di fleste bara till jul, antingen de behövde eller ej. Till min undran, vad känner man till om äldre tiders svenska bad och bastukultur, alltså den som fanns innan den stora smutsen inträffade?

Enok Personne, 22:07, 18 mars 2016. Anmäl

President Kekkonen lär ha diskuterat känsliga frågor i samband med bastubesök. Dock inte i bastun.

Rune Filipsson, 21:18, 18 mars 2016. Anmäl

Angående prat i bastu, här i Finland anses det att viktiga beslut görs i bastun. President Urho Kekkonen följde den praxisen med bl.a. ryssarna.

Roland Kronqvisy, 19:29, 18 mars 2016. Anmäl

Håller med Irene Holm om biblioteken - det har blivit för bedrövligt nu, det är inte tystnad, frid och studiero där längre som det var när vi var unga! Här på ortens bibliotek har bibliotekarierna ett ännu större problem: vissa mammor bara dumpar sina - små - barn på biblioteket, och räknar med att bibliotekarierna ska passa dem! Ibland flera timmar i taget...

Marja-Leena Pettersson, 16:34, 18 mars 2016. Anmäl

...och angående badkläderna, så ska man varken duscha eller basta i badkläder, eftersom svett och smuts från kroppen då sätter sig i badkläderna i stället - och följer med ner i bassängen nästa gång. Man brukar ju inte köra badkläderna i tvättmaskin - i alla fall inte på högre temperaturer - mellan varven, p.g.a. det förstör passformen (elastanfibrerna löses upp i värmen). Vill man skyla sig så är det badlakan som gäller - ett badlakan som förhoppningsvis tvättas i 60 grader efteråt.

Marja-Leena Pettersson, 16:32, 18 mars 2016. Anmäl

Intressant fråga - det är nog fler än FS som är osäkra! "Ljuset" kommer från norr och öster, när det gäller bastubad och traditioner. Lokalt och hemma hos sig gör man som man vill. Många är skygga i sin nakenhet bland främmande människor, vare sig det gäller herr-/ dambastu eller gemensam. Bra med råd i rätt och vettigt sätt i bastun - och tack Finland som exporterade begreppet bastubad till oss!

"gamla" Tekla, 14:12, 18 mars 2016. Anmäl

Att prata i bastun är OK i de flesta offentliga bastuar, undvik känsliga ämnen av respekt för andra i bastun. På många håll står det skyltat att såväl badkläder som all förtäring är förbjuden i bastun. De flesta brukar ha med sig handduk in, många bara för att sitta på den, vissa vill sitta insvepta i den. Personligen tycker jag det mest störande är när folk springer in och ut och dörren öppnas i tid och otid och släpper in kall luft. Menar då dem som är inne 1 minut och går ut igen.

Bodil S, 12:55, 18 mars 2016. Anmäl

Studentsittning?

Fråga: Detta kanske är en lite annorlunda fråga eftersom den studentikosa världens middagsregler är annorlunda än de som råder vid formella middagar med toast master. Men det är tal om uppförande både på mer interna student- och formella sittningar.

Utöver talarlistan (eller gyckellista som vi säger) kan ”tempo” begäras för att sjunga en sång, ett tal eller ett mindre uppträdande från listan skall hållas. Det sorgliga med detta är att det ofta är samma person(er) som begär dessa och tar plats. Detta avbryter konversationer jag har med bordsgrannen eller i värsta fall har maten jag serverats kallnat när sången eller framträdandet är över. Nu senast begärdes tempo redan innan samtliga sittande serverats och hunnit smaka på varmrätten. Jag är inte personen som sitter och äter när andra håller tal eller gör ett framträdande; det känns ohyfsat helt enkelt.
Hur bör jag agera? Hur bör toast mastern agera när det alltid är samma personer som tar plats och allt för täta tempon?

Svar: Det är inte mycket att göra åt det studentliv som har obegränsad fröjd i företeelser som den du beskriver. Och det är inte helt ovanligt att några tycker att de är så underbart roliga att de har rätt att få alla övrigas uppmärksamhet. Bättre självkännedom och insikt i hur man uppfattas av sin omgivning brukar komma med åren, kan jag trösta dig med. Hänsyn till andra är en god grund att stå på.

Men varför inte tala med toast master i förväg och påpeka detta – den som fördelar ordet bör kunna säga ”vi avvaktar” för att stoppa alltför flitiga tempoentusiaster. Eller så begär du ordet och föreslår en bättre ordning varvid alla närvarande kan rösta om ditt förslag.

Det är helt rätt att varken äta, dricka eller prata när andra håller tal osv. Trist att det du beskriver av andras omoget ouppfostrade lust att ta alltför mycket plats ska få sabotera kalaset som ni ju alla betalar för.

Sedan kan man som utomstående tycka att det inte är någon större katastrof om maten inte är rykande varm i dessa som man ändå hoppas lättsamma sammanhang. Förhoppningsvis är det inte frågan om en sofistikerad gourmetmiddag med maten i fokus.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Maria Czulinski: Vi hundratals 80&90-talare uppvuxna med internet kan däremot det där med internet bättre och vet hur man skriver ett inlägg på rätt plats =D

Petros Goltsis, 18:06, 19 mars 2016. Anmäl

Vi hundratusentals 40-plussare uppvuxna i 70-talets bruna tegelvillor med bastu, vet vad bastuvett i Sverige innebär: 1. alla kroppar i alla åldrar är ok, kommentarer/fniss är bannlysta. 2. citrusfrukter är ok vintertid. 3. man sitter på handduk. 4. alla slags samtal, även allvarliga, är ok. 5. man springer inte ut och in, man flyttar ner. 6. hårinpackning/balsam är ok. 7. tallolja/mynta är ok. Synd bara att naturlig nakenhet blivit så onaturligt nuförtiden!

Maria Czulinski, 23:18, 18 mars 2016. Anmäl

Alternativet är ju att du slutar umgås med overallsmänniskor och liknande och istället väljer sällskap med lite stil. Folk som kommer från någon förort till Örebro och sedan plötsligt ska börja gå i frack borde få sig en sågning så rejäl att de återgår till den bokföringsbyrå eller sköta några "hemsidor" åt några frisörer eller veterinärer där de hör hemma.

Kim Gordon, 10:25, 18 mars 2016. Anmäl

Jag har varit på många sittningar i mina dar, och allvarligt talat, om du är hungrig/törstig pga att folk gycklar för ofta/länge skulle jag ju skippa den artigheten om jag var du. Långrandiga fyllegyckel behöver man inte respektera. Om det *inte* är fyllegyckel och overallssittning kan det vara läge att prata lite försiktigt med TM om lämpligheten med gyckel precis när folk fått/håller på att få mat. TM kan ju också vara nybörjare :).

annan Camilla, 10:19, 18 mars 2016. Anmäl

Det är en taskig (dvs d¨lig) toastmaster som inte har mer koll. Varför är personen toastmaster över huvud taget om han/hon har så dålig koll? Och är det samma person varje gång eller om detta verkar upprepas hela tiden?? (Vilket i såna fall låter som om TM är bästis med de där som alltid får sjunga/vitsa/uppträda hela tiden... Vilket om det är sant vore otroligt dagisaktigt! (*nu vet vi ju inte om det är så.)

Lyra Lof, 00:11, 18 mars 2016. Anmäl

Det är toastmasterns jobb att styra upp. Tycker de att det ropas för mycket kan de antingen bara ignorera ropen eller svara att vi väntar tills alla fått sin mat/hunnit smaka osv. De som ropar tempo under servering har ingen koll alls.

Tora Dunås, 07:22, 17 mars 2016. Anmäl