Fintid?

Fråga: Hur kommer det sig att myten ”fint folk kommer alltid sent” cirkulerar? Det borde väl ändå vara artigare att komma på utsatt tid om inte det uttryckligen står Akademisk kvart eller liknande angivelse.

Svar: Detta talesätt gäller formella eller lite mer ordentliga bjudningar, inte de lättsammare tillställningar vilkas former inte är så viktiga. ”Fint folk kommer alltid sist/sent” har sitt ursprung i att hedersgästen anländer sist för att inte behöva invänta utan få mötas av samtliga övriga gäster. Kungen som statschef har högst rang i Sverige och därför står det på bjudningskort exempelvis tiden kl 19.25 om en kunglighet ska närvara – då förstår gästerna att de måste vara på plats minst fem minuter innan den egentliga bjudningstiden som då är 19.30.

Samma sak gäller andra hedersgäster, brudpar, statschefer, jubilarer osv.
För alla som inte är hedersgäster, dvs flertalet, gäller att det artigaste är att infinna sig på exakt angiven tid, absolut inte en stund dessförinnan eller mer än högst tio minuter efter den tid som står på bjudningskortet.

Man kan ju ha skäl att vara försenad, som trafikproblem med mera, men då ringer man värdpersonen och meddelar detta.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Lyra: nä, nu skjuter du budbäraren. Jag sa inte att man SKA tänka någonting alls, jag upplyste bara om att folk KAN tänka så.

Marja-Leena Pettersson, 07:39, 3 juni 2016. Anmäl

MLP: "det finns en uppfattning att människor som kommer tidigt gör det för att det är så märkvärdigt för dem att bli bjudna på en fest" -- Så man ska alltså se ned på någon som kommer tidigt? Tycka synd om personen för att den nästan aldrig blir inbjuden på något, inte har något socialt liv? Alltså är lite patetisk? Wow, vilken attityd...

Lyra Lof, 19:47, 2 juni 2016. Anmäl

Alla har rätt till ett hyfsat beteende från andra på sina arbetsplatser. Dit hör att inte klä sig nonchalant eller uppträda hårt målad.

Enok Personne, 23:28, 1 juni 2016. Anmäl

Förutom Magdalenas förklaring, så tror jag att det finns en uppfattning att människor som kommer tidigt gör det för att det är så märkvärdigt för dem att bli bjudna på en fest. Att de inte har något annat att göra, ingen annan att vara med. Jämför uttrycket "NN kommer till och med för tidigt till tandläkaren". Av den anledningen är det inte bra att komma mycket för tidigt till en anställningsintervju heller, för då visar man att man inte är en dynamisk och populär person med tusen järn i elden.

Marja-Leena Pettersson, 09:13, 1 juni 2016. Anmäl

Punctuality is the courtesy of kings.

Enok Personne, 16:57, 31 maj 2016. Anmäl

Att uttrycket hålls vid liv beror väl annars mest på att alla tidsoptimister i samhället ständigt svänger sig med det, varje gång de kommer för sent till olika avtalade möten. Tidsoptimister är synnerligen irriterande i sig själva, men när de dessutom ursäktar sig med den där klyschan hänger smockan i luften. Talesättets ursprung är dock helt logiskt, och såvitt känt finns motsvarigheter i de flesta språk (exempelvis "fashionably late").

Kap Kennedy, 14:30, 31 maj 2016. Anmäl

Bröllopsklädsel?

Fråga: Min sambo och jag planerar att gifta oss. Har börjat fundera på vad vi ska ha för klädkod. Både min sambo och jag har ett stort klädintresse och tycker om att klä upp oss. Vi går gärna på bal och tycker det är roligt när tillställningar vi är bjudna på har smoking eller högtidsdräkt som klädkod. Förstår om det låter löjligt, men detta är en stor del av oss och därför hade vi gärna haft klädkoden smoking på vårt bröllop. Samtidigt vet vi att de flesta av våra gäster inte har en smoking hängande i garderoben, utan i så fall skulle behöva köpa eller hyra.
Tanken med klädkoder är väl att det ska underlätta för gästerna, och då kanske en ”för fin” klädkod, som innebär att gästerna behöver lägga ut pengar på klädsel för att kunna komma, är dumt? De flesta har till exempel en mörk kostym, och skulle om vi har det som klädkod inte behöva ordna så mycket.

Det min fråga egentligen kan kokas ned till är om vi ska utgå från den klädkod vi själva helst vill ska gälla på bröllopet, eller om vi ska ta hänsyn till vad som är smidigast för merparten av gästerna? Min sambo skulle egentligen tycka det var lite tråkigt att ha kostym när han gifter sig. Är det för mycket begärt att gästerna ska behöva ordna smoking, om de inte redan har det?

Svar: Ja, det är för mycket begärt att gästerna ska ha stora utgifter för att få delta på er bröllopsfest. Men du resonerar bra, jag anar bakom dina frågor att du redan har svaret.

Klädsel mörk kostym verkar i det här fallet vara bäst. Din sambo kan välja en extra stilig mörk kostym och kanske komplettera med en ”bröllopsväst” i något vackert avvikande material och färg. Du som brud kan ha golvlång vit klänning oavsett klädkod, det är en så fast rotad tradition att den står stark även om klädkoden anger något annat för gästerna, inklusive de närmaste som mor-svärmor-systrar. Jag har fått veta att en del bröllopskonsulter-butiker påstår att brudens mor och svärmor ska ha klädsel på nivå över gästernas. Det är totalt fel. Bruden ensam kan ha klädsel på högre nivå. Övriga inklusive närmaste familjen ska ha samma klädnivå som gästerna. Brudgummen kan undantagsvis ha klädsel på högre nivå men jag brukar avråda från det, mest korrekt och elegant är att även brudgummen har gästernas klädnivå.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (19)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 19

Den här hysterin med upp - och utklädda brudpar och bröllopsgäster är lika illa som när det skall firas bröllop på stor fot utan att man har råd med det. Exemplet med frackbröllop när många av gästerna inte har frack utan dyker upp i mörk kostym är just ett tydligt exempel på att de som bjuder in inte förstår att anpassa sig efter den vän-och bekantskapskrets som de hör hemma i. Bandad klädsel blir lätt utklädning.

Enok Personne, 16:22, 2 juni 2016. Anmäl

forts. ...... stil även för sms, sociala medier osv. Dessa är dock väldigt unga. När mobilen började bli allmän för ca 20 år sedan fanns inte ens sms. När dessa i historiskt perspektiv nya föremål fått några fler år på sig kommer vi också ha skapat regler/hyfs/etikett för hur man hanterar dem genom att vi alla börjar använda samma koder. Och är man missnöjd med spaltens innehåll: låt bli att läsa istället för att gnälla om innehållet.

Mrs. R, 16:18, 2 juni 2016. Anmäl

@Sett Förr 14.31: Du har missuppfattat det här med hyfs och stil, eller etikett som det kallades förr. Magdalena Ribbing har inte uppfunnit det som delges här. Det är beteenden som har bildats under åren och blivit normer som fungerar som brobyggen mellan människor. Står det Mörk kostym så vet du vilken nivå en fest ligger på och hur du klär dig. Etiketten talar också om t ex hur du beter dig vid matbordet för att det ska vara trevligt för alla. Tids nog kommer det bildas en kod för hyfs och....

Mrs. R, 16:15, 2 juni 2016. Anmäl

@Petra: nej, etiketten förändras självklart. I det här fallet fattar jag ej MR alls, hon har faktskt fel, lr tycker fel. Etiketten har sprungit henne förbi. Men det går aldrig att diskutera, hon blir så sur och, ironiskt nog eftersom spalten heter hyfs, rätt otrevlg i tonen. Synd, t ex skulle det vara bra omhon satte sig in i nutiden och skapade vettig etikett för sms, sociala medier etc. Det hela är numera en spalt för överkänsliga gnällisar, se mätt och belåtenfrågan, nedlåtande, jösses

Sett Förr, 14:31, 2 juni 2016. Anmäl

@Sett Förr, 14:39, jamen precis, det är min uppfattning också. Att brudparet, (även brudgummen) kan vara lite finare än gästerna ses som något helt naturligt numera. Sederna förändras. Inte ens etikettens bud är skrivna i sten ;)

Petra Petrasson, 07:35, 2 juni 2016. Anmäl

Jag är över 50 och har aldrig varit på ett bröllop med klädkod mörk kostym där brudgummen inte haft frack. Helt accepterat sedan sent sjuttiotal i alla fall i de övre medelklassfall jag talar om. Frackbröllopen har det däremot varit si o så med männens klädsel, precis så somFS föreställer sig så har en del inte frack(förutom teknisfracken)kommer då i mörk kostym vilket sett lite trist ut. Bjud m mörk kostym, låt brudgummen ha frack är mitt råd. Re brudmorsdräkt, varför så nedlåtande i tyckandet?

Sett Förr, 14:39, 1 juni 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Nu är det inte frågan om vad några här "tycker" utan vad som är rätt i det sammanhang som gäller för frågeställaren. Då är det mest korrekt att brudgummens klädsel är på samma nivå som gästernas, men att bruden kan ha den traditionella långa vita klänningen även om klädkoden inte är frack eller smoking. Att brudens mor gör sig lite larvig om hon klär sig över gästernas nivå är också klart, oavsett vad som gäller i andra kulturer. Att man sen gör som man vill är lika klart.

Magdalena Ribbing, 09:41, 1 juni 2016. Anmäl

Jag måste förresten lägga till, att i flera andra länder bär brudens mor ofta en "mother of the bride"-dräkt. Det är inte en stram karriärkvinnedräkt, utan snarare feminin, pastellfärgad, ibland blommig, i ett mjukt tyg och volangig skärning. Det tycker jag är en fin sed, som inte är fel i Sverige heller. Ingen gäst kan känna sig sämre klädd oavsett klädkod, eftersom det bara är brudens mor som SKA ha en sådan dräkt! http://maworksstudio.com/strongly-recommended-chiffon-mother-of-the-bride-dresses-4303/

Marja-Leena Pettersson, 09:20, 1 juni 2016. Anmäl

FS bevisar ju med sitt resonemang att hon redan vet vad som är det rätta att göra - det är bara det att hon så gärna vill något annat att hon hoppas magkänslan är fel så att de kan ha smoking eller högtidsdräkt som klädkod ändå!:-) Jag tycker som Magdalena, välj klädkod mörk kostym av hänsyn till era gäster. Allt annat vore ganska självcentrerat. Och bär sedan själva högre nivå än gästerna (ja, även brudgum. Lite kan man avvika från normen så länge det inte drabbar andra.)

H R, 17:08, 31 maj 2016. Anmäl

Sederna ändras ju och i dagsläget tror jag det är få som reagerar om brudgummen klär sig lite finare än klädkoden, det känns nog rätt naturligt för de flesta. Därför går det alldeles utmärkt om han bär smoking eller frack även om koden för övriga gäster är mörk kostym. Om ni inte har bjudit en etikettexpert på bröllopet förstås ;)

Petra Petrasson, 15:03, 31 maj 2016. Anmäl

Kattfritt?

Fråga: Nu i sommartider är problemet med andras katter nästan hopplöst för mig. Vi bor i radhus och jag har sått fina grönsaker, efter att ha vänt jorden och med stort besvär rensat den från massor av kattbajs som hamnat där under höst och vinter. Katter gräver tydligen inte alltid ner det som dom får ur sig, utan bajskorvarna bara ligger där ovanpå jorden. Jag vill inte äta grönsaker som är gödslade med kattbajs. Vad kan jag göra?

Inte heller vill jag ha dessa katter i vår trädgård där dom jagar fåglarna, eller ha dom i vårt hus, det har hänt att vi har hittat katter inomhus, en gång hade en stor katt lagt sig i min säng. Om jag är i trädgården måste jag stänga alla dörrar och fönster för att hindra andras katter från att komma in. Det tycker jag inte är rätt.
Kan man förbjuda att andras katter vistas på ens tomt? Hur gör man det i så fall?

Svar: Tyvärr är det inte möjligt att förbjuda andras husdjur att passera tomtgränser. Ansvaret ligger hos djurens ägare eller handhavare, inte hos djuren som inte heller kan tvingas till ett beteende som strider mot deras natur. Från 1 mars till 20 augusti då fåglar och småvilt får ungar måste hundar hållas kopplade enligt vissa regler, eller stå under noggrann uppsikt. De ska då alltså inte heller kunna ta sig in i andras hem eller trädgårdar. Samma kopplingstvång gäller inte för katter. Men enligt svensk lag ska både hundar och katter ”hållas under sådan tillsyn och skötas på ett sådant sätt som med hänsyn till deras natur och övriga omständigheter behövs för att förebygga att de orsakar skador eller avsevärda olägenheter.”

Detta har inte alla kattägare (och hundägare för den delen) insett. Många ser just sitt husdjur som så trevligt och sött att det ska tillåtas allting. Den attityden är lätt att förstå när man vet att många människor har sina husdjur som familjemedlemmar som får sitta med vid matbordet och gå omkring i sitt hus och sin näromgivning som de vill. Hur ska dessa djur veta att det finns andra som inte vill ha deras exkrementer i sin trädgård, inte ha dem i sina hem?

Att klä in sin tomt eller sina rabatter med nät hjälper inte mot klättringsskickliga katter. Att lägga lock över grönskan är inte heller bra. Ett gammalt knep är att hälla kallt vatten över djuren – men det är bara elakt mot ett djur som inte förstår varför det är oönskat. Så gör man verkligen inte!

Men några metoder finns för att hålla andras katter, borta. Citrus brukar ogillas av katter, citron- och apelsinskal i trädgården kan hjälpa, om man inte tycker att det ser slarvigt ut. Man kan försöka med en kattskrämma som åstadkommer ett för människor ohörbart men för katter och en del hundar ytterst obehagligt ljud; det har åtminstone i en del fall god effekt.
Och så kan man prata med kattägarna själva, förklara situationen och vädja om förståelse och bättre koll på katterna. Kanske, kanske inser då dessa djurvänner att även deras husdjur mår bäst av att hållas under uppsikt så att de inte blir illa sedda och ovälkomna hos en del personer.

Magdalena Ribbing

0

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (58)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 58

Även jag bodde tidigare i ett hyreshusområde där det fanns mycket lösgående katter. Jag hade två olika bekanta som bodde på BV och flyttade just för att de tröttnade på att få in katter då altandörren eller ett fönster stod öppet en stund. Det kunde ligga en katt i sängen. En natt vaknade en bekant av att någon var i lägenheten, det var en katt som gömt sig på kvällen då de vädrade. Så visst förekommer det i fler fall än hos Katarina K. och Sue D.

A A, 17:58, 1 juni 2016. Anmäl

Katarina: läs på om "hyperbol"! :-D

Marja-Leena Pettersson, 11:19, 1 juni 2016. Anmäl

@Marja-Leena Pettersson, med tanke på alla historier du har hört, alla människor som du har träffat, alla anekdoter som du så frikostigt delar med dig av, så har jag svårt att tro att jag är utvald som den som berättar något av det lustigaste du har hört...! Men väldigt smickrande att du säger det, tack!

Katarina Katarina, 10:26, 1 juni 2016. Anmäl

Katarina Katarina: du flyttade för att det fanns för många katter i området? Det var nog något av det lustigaste jag någonsin hört..?! Jag kan nästan SE för mig 15 kg:s katterna när de smöööög runt på staketen och balkongräckena och lurade på att kasta sig över dig med blottade tänder och dragna klor... (Hade du eller någon i din familj haft kattallergi med astma hade det varit en annan sak, men det skrev du ju inget om.)

Marja-Leena Pettersson, 09:27, 1 juni 2016. Anmäl

... för många frågor i denna spalt): Slappna av lite... För sjutton. Att jaga upp sig till den milda grad för att grannar har inne/-utekatter... Nä, sluta nu.

Lyra Lof, 06:26, 1 juni 2016. Anmäl

Sue Dibden... Det måste vara ganska unikt att flytta för att det finns "så många lösgående katter" där du bor.. OBS! Inte pumor som kan slita sönder en arm om de är på det humöret. Utan bondkatter. Kanske en och annan norsk skogskatt. Och det var en anledning för dig att flytta? What? Strök de runt i gäng med 20 katter? Du måste vara den enda personen i Sverige som har flyttat därför att det var 'för mycket' katter i området... Återigen går jag tillbaka mitt råd (som allmänt gäller för...

Lyra Lof, 06:24, 1 juni 2016. Anmäl

Sprid ut kaffesump i grönsakslandet och längs tomtgränsen.

Karin Granström, 19:37, 31 maj 2016. Anmäl

Katarina Katarina, ok det är säkert en otäck sjukdom och att låta bli att tömma kattlådan just medan man är gravid kan väl vara en bra idé.Men man ska nog akta sig för att grotta ner sig för djupt i vilka faror som Skulle kunna drabba en, grannars okända infektioner, hundbett kan ge dig dödlig stelkramp, höns kan sprida fågelinfluensa, huggormar slingrar i busken, fästingbett kan ta död på ditt barn, och trafiken ... Att katter rör sig i ens trädgård kan man ta med ro tycker jag.

Irene Holm, 15:43, 31 maj 2016. Anmäl

@Lyra Lof, jag tror inte riktigt att du inser hur illa det kan vara när det är många lösgående katter på en och samma plats. Jag har haft rätt många adresser och endast en gång har jag erfarit detta, och det var en av anledningarna till att jag flyttade därifrån. Jag betalade mycket för mitt boende med uteplats och det var inte roligt när det inte gick att sitta där för det stank kattpiss. Bor i villaområde nu med ett mer normalt antal lösa katter och det går jättebra.

Katarina Katarina, 13:13, 31 maj 2016. Anmäl

... petitesser, ni gör er ju sjuka med stress. Är det värt det? (Retorisk fråga.) Gnället gör er knappast till speciellt roliga typer heller...

Lyra Lof, 23:26, 30 maj 2016. Anmäl

Namnfel?

Fråga: Alla namn är visserligen inte självklara i sin stavning men det händer alldeles för ofta numera att mitt namn stavas så konstigt så jag har svårt att förstå hur man tror att det ska uttalas. Nu har jag inte ett son-namn men om jag skulle skriva till någon med ett sådant så tar jag reda på om det stavas med ett eller två s, med z eller liknande. Jag vet att andra har råkat ut för samma sak och fått sina namn felskrivna och blivit ledsna.

Hur påpekar man för de som stavar ens namn fel att de gör så? Utan att man låter ovänlig?

Svar: Felstavade namn är beklämmande vanligt. Genom att uttala eller skriva någons namn felaktigt berövar man en person hennes eller hans identitet. Det är nonchalant och alltid lika tråkigt; man kan uppfatta det som att man är så oviktig att det man heter saknar betydelse för andra. Skulle det mot förmodan vara en avsiktlig felstavning för att förminska en person och den personen visar sig ledsen har den felstavande drullen nått sitt eländiga syfte att såra en annan människa.

Alla sätt att förvanska någons namn är nedlåtande och löjligt och ursäktligt endast om det sker helt omedvetet.

Flera gånger varje vecka blir jag i mejlen till min spalt kallad för Margareta trots att de som skriver till min frågelåda där ser mitt namn – som inte är Margareta. Ibland tänker jag när jag är på snällt humör att de felskrivande kan vara dyslektiker och ha svårt att se bokstäverna, men sannolikare är rent slarv.

Vi människor brukar må bättre av att inte reta oss på det vi inte kan ändra. Försök glömma det slarv/den obetänksamhet/dyslexi som kan ligga bakom de felstavningar som du refererar till. Den som stavat fel har förhoppningsvis inte för avsikt att förolämpa dig. Låt det vara, helt enkelt.

Vill du absolut göra något åt detta kan du vänligt rätta den som stavat ditt namn fel och som du anar kommer att fortsätta att göra fel; säg eller skriv ”bara så att du vet till nästa gång: det är så här mitt namn stavas.”

Det är ingen garanti att det hjälper.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (19)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 19

Stavningskontrollen kan kanske ibland ha ställt till det och ändrat Magdalena till Margareta, men naturligtvis är det illa av FS att inte läsa igenom sina frågor och rätta till sådana fel innan de trycker på sändknappen. Jag förstår inte varför flera kommentatorer här försöker upplysa Magdalena Ribbing om att det är skillnad på när folk säger eller skriver namn fel av misstag och när det sker med vilje. MR har ju redan klargjort allt detta i sitt svar till FS!

Enok Personne, 21:58, 26 maj 2016. Anmäl

Men det är väl ändå ganska stor skillnad på att av misstag stava en Zarah med vanligare "Sara" än att kalla nån Puttrasson (med flit). Att envist säga fel namn med avsikt att irritera är en härskarteknik, att av misstag uttala eller stava fel är just detta, ett misstag. Löjligt att ens disktutera samma saker med samma resonemang.

Lina Persson, 17:52, 26 maj 2016. Anmäl

Om man inte har några problem så gör man sig sådana... Att bli "ledsen" för att någon felstavar ens namn? Ledsen, verkligen? OK, man skulle väl kunna ha empati med den som känner så... Nyckelord: skulle. Men bättre —en tjänst—vore att säga till honom/henne att ta sig samman, för sjutton. Hur klarar man att ens gå genom livet om en sådan minimal (vad är mindre än minimal?) "händelse" gör en så upprörd?

Lyra Lof, 15:54, 26 maj 2016. Anmäl

@Kim Gordon, vi måste nog utgå från att de allra flesta människor betraktar sina namn som en ganska central del av den egna identiteten. Sedan är det en annan sak att det finns en modern strömning där folk har börjat förhålla sig lite mer flexibelt till detta. Man döper om sig till hitte-på-namn som Mörneklint och Torvehed, etc. På internet finns dessutom möjligheten att bygga om sin identitet hur som helst. Men de flesta av oss gillar vad vi heter, och vill att andra respekterar det.

Kap Kennedy, 14:05, 26 maj 2016. Anmäl

Det finns tillfällen, då inget kan ursäkta en felstavning av personnamn. I min ungdom (innan Internet!) hade jag Poste restante på ett postkontor, i en liten stad, i ett fjärran land. Efternamnet var felstavat och kassörskan vägrade lämna ut. Inga böner hjälpte. Så småningom visade det sig att kassörskan och ägaren till hotellet där jag bodde var släkt, varpå han tillkallades och kunde gå i god för mig. Minns ännu lättnaden i att slippa se de rejält beväpnade vakterna på stället...

"gamla" Tekla, 13:35, 26 maj 2016. Anmäl

Slim Fordon och Fettra Putrifikation: om ni tänker på de människor ni känt genom livet, som varit viktiga för er. Kärlekar, vänner, respekterade mentorer, älskade lärare/lärarinnor... någon läkare eller präst kanske som varit betydelsefull i en svår tid. Idoler som ni svärmade för som unga... Hände det någonsin att ni fick deras namn fel..? OK, nu har vi kommit så långt. Vad signalerar det då om var ni sätter NN på betydelsefullhetsskalan, om ni inte kan komma ihåg hur han stavar sitt namn?

Marja-Leena Pettersson, 12:58, 26 maj 2016. Anmäl

Håller helt med annan Camilla, 11:26 Det beror helt och hållet på hur och varför. Som så mycket annat eller, det mesta, i livet.

Molly Moll, 12:02, 26 maj 2016. Anmäl

@Kim Gordon, 10:43, jag uttryckte mig kanske oklart, jag höll helt med dig om det du skrev. Sen verkar Magdalena ta det här väldigt personligt, jag anar en ilska över att bli kallad Margareta som byggts upp under lång tid. Men jag tvivlar på att folk gör såna här fel av elakhet, det handlar om mänskliga misstag som man får ha lite överseende med. Om man nu inte gillar att vältra sig i kränkthet, det är ju rätt vanligt nuförtiden ;)

Petra Petrasson, 12:01, 26 maj 2016. Anmäl

Det fanns en tid, då vi alla hade son-/dotternamn. De flesta kunde varken läsa eller skriva, men man hade sällan problem med fonetiken. Numera kan vi välja efternamn, vi har fått ett tillskott av namn från andra länder och började få svårigheter med uttal och stavning. Vad gör man? Man frågar naturligtvis alt. man hjälper till där det behövs! Har själv ett "svårt" efternamn och tar de flesta tolkningar med ro - förnamnet, däremot, är ovillkorligt!

"gamla" Tekla, 11:32, 26 maj 2016. Anmäl

@MR Jag har ett lite ovanligt efternamn, vilket folk i regel brukar stava fel. Att ta illa upp för det vore mig helt främmande eftersom det är uppriktiga misstag och personen som gör det saknar intention att såra mig. Om det sedan är pga slarv eller dyslexi kvittar för mig. Om det blev fel i stil med dina exempel, däremot, skulle jag tvingas anta att det blev fel för att någon försökte göra sig lustig/vara elak. Kort sagt, det har stor betydelse hur och varför felet uppstod.

annan Camilla, 11:26, 26 maj 2016. Anmäl

Fördrinkstid?

Fråga: ”På min tid”, dvs förr när jag var betydligt yngre och blev bjuden på middag till ett visst klockslag infann man sig då, och så fick man ofta en apéritif och småpratade lite tills maten serverades.

Ibland står det numera på inbjudningar som jag får exempelvis ”fördrink kl 19, middag kl 20.”

När förväntas jag komma dit? Varför alls tala om hur dags middagen serveras, varför inte bara bjuda till ett klockslag?

Svar: Det luddiga begreppet fördrink har uppstått på senare år. Med det menas i nutid den drink som är rutin att gästerna får vid ankomsten till en bjudning.

Förr var fördrink den drink som man bjöds på hos någon annan än den som hade bjudningen. Vänner samlades innan man gick till det egentliga kalaset, och det var därför det hette för-drink, en drink i förväg.

Att kalla den drink man får hos den som har kalaset för fördrink skulle tyda på att det serveras drinkar även till middagen, vilket är mindre sannolikt. Den dryck man bjuds där middagen intas men innan den serveras, heter drink, helt enkelt.

Inbjudningar med den formulering som du får till denna drink oavsett vad den kallas innebär att du är välkommen från kl 19 men har en timme på dig om du vill komma senare. Det kan vara praktiskt att ha en rörlig ankomsttid för gäster som kan ha svårt att komma tidigare, medan andra gäster tycker om att ha en längre stund för drink och småprat.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

Lyra Lof: Det som i studentvärlden kallas fördrink (och det som frågan handlar om) är drinken du får i handen när du kommer till en sittning. Eftersom folk i den typen av sammanhang inte sällan droppar in lite allt eftersom behövs viss mingelmarginal innan maten serveras. Förkör/förfest är något helt annat, som visserligen inte helt sällan föregår fördrinken :)

T D, 12:48, 28 maj 2016. Anmäl

Lars Löf. Förkör? Det har jag aldrig hört. Det kallas säkert olika saker på olika studieorter och universitet, och det var bara dessa min kommentar gällde.

Enok Personne, 17:10, 27 maj 2016. Anmäl

Lars Löf. Förkör? Det har jag aldrig hört. Det kallas säkert olika saker på olika studieorter och universitet, och det var bara dessa min kommentar gällde.

Enok Personne, 17:10, 27 maj 2016. Anmäl

Enok: Du har rätt, förutom att det är "förkör". Vilket mest handlade om att det var så dyrt att dricka på krog så man förkörde hemma innan... Det var tider det, haha.

Lyra Lof, 15:56, 26 maj 2016. Anmäl

Benämningen fördrink istället för bara drink används i studentvärlden. Den som har sitt "middagstugg" endast därifrån har inte haft tillfälle att lära sig det rätta ordvalet.

Enok Personne, 20:01, 25 maj 2016. Anmäl

Nämen vad konstigt det låter ! Jag kallar drinken fortfarande för apperetif och som jag bjuder/bjuds på när man kommer och att sätta ut separat tid för drink och middag är bara att krångla till det och mig veterligt inte alls comme il faut. I sydliga länder där man inte bryr sig att komma i tid, är det ju en helt annan historia !

Marie-Louise Göransson, 16:13, 25 maj 2016. Anmäl

Jag uppfattar inbjudningsformen som att det viktiga är att middagen serveras klockan 20, men så är man välkommen upp till en timme i förväg för att mingla, etc. Att alla gäster förväntas stå där prick klockan 19, beredda att fatta varsitt erbjudet drinkglas, är inte en rimlig tolkning. Inte heller att man kommer inramlandes en minut i åtta. För oss punktlighetsfixerade svenskar kan det möjligen kännas lite ovant, men så himla svårt att räkna ut en "artig" ankomsttid är det väl inte.

Kap Kennedy, 16:05, 25 maj 2016. Anmäl

Gör en timme verkligen så stor skillnad att man hinner bli "vrålhungrig" mellan kl 19 och kl 20? Det är väl förresten en välkomstdrink det handlar om? En timme att mingla lite med en cocktail? Trevligt! Jag utgår ifrån att detta mest sker, att ange båda tiderna, när middagen är på en vardag—då någon kanske har svårt att hinna till kl 19. Annars ska man komma till drinken! En välkomstdrink ska man inte utebli ifrån för att man hellre ligger och slappar på soffan...

Lyra Lof, 14:39, 25 maj 2016. Anmäl

Det kan ju vara bra att veta vad som kommer att hända under kvällen, av skälen som tidigare kommentatorer skrivit. Är det en större, mer anonym tillställning (jobbrelaterat, kongress etc) kan man ju komma först när middagen serveras om man vill. Men är det en privat hemmafest/middag förutsätts nog alla komma kl 19 i detta fall.

Bengt Carlsson, 13:31, 25 maj 2016. Anmäl

Instämmer med Katarina Katarina angående maten. Är ju jättebra att veta när den serveras så man kan planera sitt matintag hemma. Man vill varken vara vrålhungrig eller proppmätt när maten börjar serveras. Att tro att maten ska serveras strax efter ankomst men bli tvungen att vänta 1-2 timmar kan förstöra en hel kväll.

Jenny Löwerot, 09:30, 25 maj 2016. Anmäl

Sekelsång?

Fråga: Jag undrar vad man sjunger för en som fyller 99 år?
Det går ju inte att sjunga ”må hon leva ut i hundrade år.”

Finns det någon annan text?

Svar: Det går bra att sjunga ”må hon leva i tvåhundrade år” – med lite mindre tryck på två- och lite mer på hundrade får man ihop det även musikaliskt.

Någon bättre text känner jag inte till, men det gör kanske den alltid välinformerade kommentatorskretsen? Om inte är det dags att skapa en modern födelsedagssång, med tanke på befolkningens glädjande allt längre levnadstid.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (20)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 20

Min mamma brukar sjunga "Ha den äran idag, ha den äran idag! Ha den äran kära Katariiina! Ha den äran idag!" Jag vet dock inte hur jag ska beskriva melodin i text, men det är ju annars ett trevligt alternativ!

Katariiina Lalala, 23:48, 17 juni 2016. Anmäl

Jag, som är långt över hundra, blev i ett sammanhang (kyrkan) uppvaktat med "Ja må han leva många lyckliga år". Har aldrig hört det varken för eller senare, men det kan väl vara ett alternativ?

Axel Wilson Nydén, 21:25, 8 juni 2016. Anmäl

(Magdalena förmedlar anonym kommentar som kommit till etikettbrevlådan): Jag läste just inlägget "Sekelsång". Tänkte bara skriva ner texten till den födelsedagssång som jag t ex har hört kungafamiljen använda: Ja må han leva, ja må han leva, ja må han leva många lyckliga år. Javisst ska han leva...många lyckliga år. Av vad ska han leva, av vad ska han leva, av vad ska han leva många lyckliga år? Av kärlek ska han leva....många lyckliga år.

Magdalena Ribbing, 06:39, 7 juni 2016. Anmäl

Det finns en variant till, som jag hört, ungefär "Och när han/hon har levat uti hundrade år, ja då skall han/hon leva uti två hundra år..." Sen kan man avsluta med "och när hon/han har levet i två hundra år, ja då skall han/hon skjutas, ja då skall han/hon skjutas på en skottkärra fram"... OBS jag förstår att alla inte uppskattar det sista, men förhoppningsvis känner man "sin" jubilar så väl att man vet om den skulle tycka det var kul.

Maja Gräddnos, 23:50, 31 maj 2016. Anmäl

Ja må hon leva många lyckliga år, har vi sjungit. Det fungerar. :)

Barbro Wallgren, 05:55, 26 maj 2016. Anmäl

Bara en tanke: hundraåringar brukar ha nedsatt hörsel, så risken är stor att hundraåringen inte uppfattar den lilla ordändringen utan utgår ifrån att gratulanterna sjunger den vanliga texten... Jag skulle ta en annan visa helt och hållet, faktiskt. Min mamma är 90 nu, så vi är snart där - som tur är har vi aldrig i min familj haft denna sed, att man ska sjunga för dom som fyller år. Ärligt talat tycker jag att det är lite fånigt när man uppvaktar personer som fyller mer än 13, 14.

Marja-Leena Pettersson, 15:34, 25 maj 2016. Anmäl

När min mormormor fyllde hundra så sjöng man "ja hon har levat i hundrade år". En alternativ tolkning av sången är ju annars att nan önskar vederbörande att leva i hundrade år - räknat från det aktuella tillfället.

Smart Besserwisser, 07:10, 25 maj 2016. Anmäl

Varför inte ersätta "hundrade år" med "tusende år"? En tillönskan om att någon ska leva i tusen år är på sina håll en traditionell välgångsönskan och lämnar god marginal även för 100-åringarna.

Alexander Backlund, 01:53, 25 maj 2016. Anmäl

"Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är XXX ('Saras födelsedag' exempelvis). Hurra, hurra, hurra!"

Familjen Bjuvenstrand, 22:56, 24 maj 2016. Anmäl

"Önskar på din födelsedag, fröjder av alla det slag till ditt behag" sjungs 2-3 gånger en mycket trevlig födelsedagstrudelutt. Hitta på melodi eller googla så kanske ni hittar en.

A A, 19:20, 24 maj 2016. Anmäl

Begravningsbilder?

Fråga: Jag har varit på flera begravningar på sistone. Varje gång togs foton på släkten och vännerna – under själva ceremonin och därefter, när vi satt på restaurangen. Fotograferna kom de sörjande inte alltför nära, men ändå tycker jag att sådant är mycket opassande. Folk gråter och sörjer och en begravning är inte någonting som man kommer ihåg med stor glädje efteråt.
Jag vill inte att någon tar foto av mig på en sådan dag och skickar runt dem. Men samtidigt vill jag inte heller tillrättavisa någon på en sådan dag. Vad ska jag göra? Om jag pratar direkt med fotografen: spelar det någon roll om det handlar sig om en nära anhörig som har dött? Begravningsgästerna är ju då också mina gäster – jag ansvarar för deras välbefinnande. Ska man hänvisa till att fotografering på begravningen inte är tillåtet redan när man meddelar att någon har dött? Vad gör man då när någon ändå plockar fram sin mobil eller kamera?

Jag är mycket osäker i den frågan. Jag vill inte gräla med någon. Man är ju inte på sitt bästa humör på en sådan dag och kan inte stå ut med en engagerad diskussion.
Dessutom har jag fått intryck att det är bara jag som känner obehag vid fotografering på en begravning. Kanske är det någonting modernt som jag måste acceptera.

Svar: Det är relativt en ny vana, detta att fotografera begravningar. Det kanske beror på att officiella personers begravningar fotograferas för tidningar och TV, och att andra därför tror att det är rätt att göra så. Möjligen läggs begravningsbilder också ut på Facebook, det vet jag inte men anar det värsta. Du är inte ensam om att uppfatta det som obehagligt med denna dokumentation av begravningar.

Tyvärr tror jag inte att man kan hindra det helt. Däremot ska de anhöriga kunna säga till begravningsbyrån att fotografering inte tillåts och att detta ska meddelas de som anmäler sig till minnesstunden. De som går på begravningen men avstår från att delta i efterföljande mottagning behöver ju inte anmäla sig, och då får kyrkvaktmästaren eller någon från begravningsbyrån säga till vid ingången till kyrkan att fotografering inte är tillåten.

Om man som anhörig vill be officianten säga detta innan ceremonin inleds går det också bra. Det är de anhöriga som bestämmer hur de vill ha det. Begravningsgästerna kan inte göra som de vill.

Ibland vill de anhöriga ha bilder från begravningen som minne eller för att skicka till andra anhöriga som inte kunnat närvara. Då brukar bilder tas en stund innan övriga anländer, eller när ceremonin är avslutad.

Att säga till någon som fotograferar att man inte vill vara med på bild är en självklar rättighet. Det räcker om man vänligt säger till den som börjar ta bilder att man inte vill fotograferas. Det kan varken missförstås eller uppfattas som oartigt.

De som övervarar en begravning ska inse vad den är: en sorgehögtid och ett avsked.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 3

Kommentarer (21)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 21

Min sambos begravning fotograferades av en professionell fotograf. Hon kom före oss och tog bilder på kistan och blommorna. Under ceremonin stod hon på en läktare i bakkant och tog bilder diskret. Hon fotograferade även blommorna när de lades ut utomhus efteråt. Hon närvarade inte vid begravningskaffet. Bilderna togs framförallt för att kunna visa vår dotter om hon undrar i framtiden. Dottern var 2 år och 10 månader gammal när hennes pappa lämnade oss.

Ninna Öst, 19:59, 29 maj 2016. Anmäl

Jag har hört om folk som tagit selfies på en begravning. Visserligen tonåringar, men ändå... 18 är inte så ungt som det låter— jag var inte en (helt) taktlös idiot.) Och att det är unga visar ju bara att det är det som kommer. De som växer upp med detta ideliga fotandet—för FB, instagram, ugh... Allt ska upp. Det kommer att bli det normala snart nog. (Vi ska inte prata om deras föräldrar för den delen; barn kan ju ha hundratals bilder på nätet innan det ens kan tala rent—inte deras val.)

Lyra Lof, 14:53, 25 maj 2016. Anmäl

Bodil S, Maria W, det var obetänksamt av mig att adressera mitt första inlägg till era alias. Avsikten var att ge min syn på den aktuella frågan, dvs begravningsbilder, generellt - inte att ifrågasätta era personliga beslut. Respekt!

"gamla" Tekla, 07:43, 24 maj 2016. Anmäl

Jag tycker faktiskt att det är väldigt illa med bilder i tidningar ifrån kända personers begravningar också. Tidningen väljer de foton som är så kränkande för gästerna som möjligt. Gråtgrimaser är inte fina på stillbild, men ännu värre är det förstås om personen fångas med ett ögonblicks leende på läpparna, eller en uttråkad, likgiltig min.Kvinnor kan skydda sig lite med en vidbrättad hatt med svart sorgflor för ansiktet: det döljer både tårar som finns där och sådana som INTE finns där...

Marja-Leena Pettersson, 07:41, 24 maj 2016. Anmäl

Maria W. Jag dömer ingen och har förståelse för önskan att minnas med hjälp av begravningsbilder. Min tanke var att begränsa fotograferingen till de närmaste och till den vackra utsmyckningen kring kistan. Vi människor sörjer våra kära och vi sörjer på olika sätt. Minnen gör sig påminda från tidigare förluster. Det kan vara svårt att ha kraft att undanbe sig, när man vet att de anhöriga vill ta bilder. "Event" var onödigt hårt formulerat. Jag hade inte för avsikt att såra någon.

"gamla" Tekla, 23:54, 23 maj 2016. Anmäl

Kanske det vore lämpligt att ha en gästbok som alla kan signera när dom anländer på begravningen, på så sätt har familjen ett minne om vilka som var där.

Meta Four, 21:56, 23 maj 2016. Anmäl

Det har tagits bilder på begravningar sedan kameran uppfanns. Förr låg människor lik i trädgårdar utanför sina hus innan begravningen, bilder togs då med på öppna kistor etc. MR skriver rätt,,de anhöriga gör som de vill och det brukar vara diskret, aldrig sett andra ta bilder trots att jag gått på många begravningar de senaste åren. Maria Wester: respekt för dig.

Sett Förr, 21:34, 23 maj 2016. Anmäl

"gamla" Tekla - jag hoppas att du inte tror att jag ville ha bilder för att ha som eventbilder???? Jag ville tacka de som hedrade min son och då måste människor gå att känna igen på foton. Det var dessutom rätt beslut - kyrkan var full och vi hade aldrig kommit ihåg dem alla. Och bestäm inte åt andra hur de ska känna på en begravning - nej,det är inte "stilla tankar" för alla, utan förtvivlat, smärtsamt avsked för en del. Mitt budskap: döm inte i en så svår situation!

Maria Wester, 20:27, 23 maj 2016. Anmäl

Bodil S, Maria W m.fl. Har förståelse för att vilja minnas med hjälp av begravningsbilder. Men, nog kan det väl vara tillräckligt att ta foton på håll inne i kyrkan, med närbilder endast på den smyckade kistan med omgivande blomstergärd och de närmast sörjande, som så önskar? En begravning är inget "event" i betydelsen "jag/vi/de" var där, utan en stund för stilla tankar. Minnesstunden kan väl "fridlysas" av samma skäl och ägnas åt - just att dela minnen? Re: nya vanor - "selfies" nästa?

"gamla" Tekla, 17:17, 23 maj 2016. Anmäl

En gång i tiden fanns det begravningshyenor, Nu tycks det finnas begravningsfotografer. Lika vidrigt nu som förr.

Enok Personne, 15:43, 23 maj 2016. Anmäl

Hemgjort?

Fråga: Hur ska man resonera kring att ge bort saker man gjort själv? Jag handarbetar och ”pysslar” ganska mycket, det är oerhört roligt att få skapa saker själv med garn, tyg och andra material. Ibland får jag frågan om att sälja vissa alster vilket jag med glädje gör till (ungefär) självkostnadspris.

Men hur vet jag vad som är okej att ge i present till andra människor? För allt i världen vill jag inte bli uppfattad som självgod som tar för givet att alla människor ska gilla det jag gör. Jag följer i sociala medier en hel del vad andra människor skapar och kan lugnt konstatera att smaken är som baken – en del saker är gräsligt fula trots att jag kan uppskatta arbetet som ligger bakom. Tänk om jag ger bort något som jag lagt själ och hjärta i och som mottagaren inte alls uppskattar?

Normalt uppfostrade människor tackar hjärtligt, men hur vet jag att det är ärligt menat och att det kanske är ok att ge bort fler saker till den personen? Jag förstår att min osäkerhet grundar sig dels i dåligt självförtroende men kanske framför allt i att jag själv har tydliga åsikter om vad som är fint och inte.

Kanske kan Magdalena ge mig lite hjälp på traven?

Svar: Din fråga är intressant och viktig. Man kan inte alltid veta vad en gåvomottagare uppriktigt tycker om en present, men man kan läsa av ansiktsuttryck och minspel. Skriver man böcker är det ofta naturligt att ge en sådan egenskriven bok som present – men som med dina hemgjorda föremål, hur kan man vara säker på att mottagaren vill läsa just den boken?

Kanske är det bästa svaret på din fråga att du själv tänker noga på vad du ger till vem. Du är den som känner mottagaren och därmed har bäst möjlighet att inse om din gåva välkomnas eller kan uppfattas som besvärande. Bra är att du ransonerar dina hemgjorda föremål, inte upprepade gånger ger det du har skapat själv till samma mottagare.

Om du tänker ett steg vidare ska mottagaren bli gladast för presenten. Du tycker att det är roligt att skapa saker, men det är inte främst ditt nöje som ska avgöra ditt val av presenter utan din förvissning om mottagarens glädje över det du ger. Det går att kombinera givar- och mottagarglädje vilket är det bästa. Men det kräver en viss förståelse, en insikt om den som är mottagare.

En möjlighet är att du avlövar det äkta överraskningsmomentet som ihop med att ge presenter och i förväg frågar den som du vill ge en hemgjord sak till. Du kan milt säga lite innan ungefär ”jag håller just på att avsluta en näverask/blå schal/broderade servetter, är det något som skulle intressera dig att få till din födelsedag?” En klok vän säger då kanske att ”det låter fint, gärna.” Eller kanske att ”det låter fint men tyvärr saknar jag utrymme/användningsmöjlighet för det.”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (13)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 13

Om man inte vet säkert att en viss gåva är önskad, så tycker jag alltid att de bästa gåvorna är de som "går åt", dvs något som går att äta eller dricka, snittblommor, fina ljus osv.

Katarina Katarina, 12:50, 21 maj 2016. Anmäl

och ställde blommorna bakom TV´n, där stod de kvar två veckor senare vid besök och hade vissnat.

A A, 19:17, 20 maj 2016. Anmäl

För flera år sedan var jag bjuden på kalas till en släkting som älskade att pynta sin balkong med allehanda ettåriga blommor, jag visste ungefär vilka som var favoriter. Det året odlade jag just dessa som blev fantastiskt stora och fina, det resulterade i en stor blomkorg för omplantering på balkongen till majdagen det begav sig. Första reaktionen var "åh vad fint" sedan frågan-har du odlat dessa själv? när svaret var ja, fick släktingen ett surt uttryck i ansiktet sa: jaha! forts....

A A, 19:16, 20 maj 2016. Anmäl

Jag tycker inte det är någon större skillnad mellan att ge en köpt present och ge en hemgjord present (förutsatt att de hemgjorda är av god kvalitet och estetiskt tilltalande). Oavsett om presenten är köpt eller hemgjord handlar det ju om att välja en gåva som passar mottagaren och den smak och stil som mottagaren har, och som gör mottagaren glad. Är man tveksam så köp en present. Då är det lättare för mottagaren att be om kvittot för att byta om det är en present som inte passar.

Bodil S, 14:13, 20 maj 2016. Anmäl

De som vill köpa alstren av dig kan du ju lugnt ge dina verk som present! Även dem som spontant utbrister: "Nä men åh vad fint, önskar att jag hade en sån!" Dessa är säkra kort. Sen har vi kategorin som kanske fryser jättemycket om händerna och utbrister "Ja jag tappade bort mina vantar igår" - råkar den personen fylla år nästa helg så kan du lugnt slå in dina stickade vantar! Andra skulle jag nog inte ge mina alster i present. Eller så skulle jag faktiskt fråga, som Magdalena föreslår.

H R, 13:58, 20 maj 2016. Anmäl

En gång fick jag klädnypor som var målade som personer. Hår av garn, "ansiktena" ritade med tuschpenna. Dom blev en donation till soptippen.

Meta Four, 13:31, 20 maj 2016. Anmäl

Klokt att fråga i förväg! Många av oss har skåp och lådor fulla av sådant vi aldrig använder. Numera bär jag ut, mer än jag bär in. Alster tillverkade av barn, eller terapiarbeten av äldre personer inom långvården är undantagna, då det skänker givaren så mycket glädje. Ett alternativ för FS är kanske att skänka något till välgörenhet? Lions, Röda korset, Myrorna m.fl. tar emot till försäljning - och någonstans kommer ett ögonpar att glittra extra mycket, av glädje över just din gåva!

"gamla" Tekla, 12:26, 20 maj 2016. Anmäl

Tack men nej tack. Min mors väninna älskar att sticka randiga sockor i alla de färger och har gett mig och mina döttrar flera uppsättningar.. ja vad säger man.. döttrarna har "råkat" glömma dem hos mig varje gång.

Frk N, 10:39, 20 maj 2016. Anmäl

Jag kommer att tänka på virkade tofflor vi fick av min nu avlidna svägerska. Sa tack, men tänkte att "vad ska vi ha dem till?" Några år senare flyttade vi till en lägenhet med kallare golv, uppskattar dem verkligheten och har slitit hål på dem.

Ingrid Bergström, 08:49, 20 maj 2016. Anmäl

Som sagt, det är en fråga om kvantitet och vad det är för grejer. Virkade grytlappar? Javisst, det skulle jag behöva! Två, gärna fyra. Men om jag skulle få tio kommer jag förmodligen att hinna tröttna. Användbara hemgjorda saker är alltid välkomna, vilket förstås förutsätter att givaren tror eller vet att de är användbara för mottagaren. Om det gäller saker som "bara" är till prydnad bör man nog åtminstone hålla igen på mängden, tills man verkligen vet att de är uppskattade.

Kap Kennedy, 08:12, 20 maj 2016. Anmäl

Husgästhyfs?

Fråga: Jag skall ha en boende gäst i fjorton dagar.
Finns några bra hyfs- och fasontips?

Svar: Din fråga är en av flera om husgäster som ska stanna mer än en eller två nätter; privata övernattningar hör ihop med bröllopstider, fester och annat som gör att många reser så långt hemifrån att man måste hitta logi hos någon och det går vanligen friktionsfritt. Men en orsak till en så pass lång vistelse som två veckor är förmodligen antingen semester eller en arbetsrelaterad verksamhet, exempelvis en kurs på annan ort. Då blir det gemensamt vardagsliv, och det kräver lite mer än de mycket korta vistelserna.

Så för att två veckors boende ska fungera smidigt behöver du sätta dig med gästen första dagen och säga i mycket vänlig ton hur du vill ha det för att det ska bli så bra som möjligt både för dig och din gäst. Ungefär ”det ska bli trevligt att ha dig här, lite klargöranden för de här veckorna: frukosten gör du själv när du vill, jag brukar ta min vid kl XX, du får städa ditt rum på egen hand, dammsugaren står i skåpet där, tvättmaskinen/tvättstugan är därborta, ta vad du vill i kylskåpet, blir det tomt eller saknas något kan du ju fylla på, gemensamma måltider kan vi dela på” osv enligt vad du tycker blir bäst för både dig och din husgäst.

Det är bättre för gästen att få tydliga besked genast än att behöva tassa omkring i osäkerhet och undrar om det går an att ta en smörgås om du inte är hemma och kan tillfrågas.

Sedan kan du ju hoppas på att gästen är vettig nog att inte inkräkta på din integritet mer än vad som är bekvämt för dig.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 3

Veganartighet?

Fråga: Vad jag förstår så anses det numera ”oartigt” att inte erbjuda vegetariska alternativ till maten, när det bjuds till olika former av fester och kalas.

Nu lägger jag själv inga värderingar på enskilda människors val av om att maten skall komma från växt- eller djurriket. Men kan man som köttätande gäst förvänta att mötas av samma hänsyn om värden/festarrangören råkar vara vegan och det endast erbjuds veganmat?
Dvs bör det även finnas ett köttalternativ till dom som inte föredrar eller av olika skäl inte äter veganmat?

Svar: Nej, du kan inte vara säker på att veganvärdfolk av artighet erbjuder köttmat till sina icke-vegangäster. Många,(nej, inte alla) veganer ser sig som missionärer för det Enda Rätta, och vill inte fördärva sin etiska ståndpunkt genom att skaffa och tillreda kötträtter till sina gäster. Undantag finns förstås, men det vanliga är nog att veganer inte bjuder på alternativa kötträtter.

Så ställ in dig på att erbjudas enbart grönsaker om du går på matbjudning till en vegan. Ofta är det mycket goda rätter, det brukar inte vara särskilt synd om köttätande gäster – som kanske rentav mår bra av en grönsaksmåltid som omväxling.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (85)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 85

KL, om du läst tidigare i tråden så har du sett att det många gånger handlar om att tex veganer inte ens tänker komma om det finns kött i huset utan kräver att alla ska anpassa sig efter deras önskemål, även om det erbjuds ett veganskt alternativ. Det är det jag tycker är fel. Jag har aldrig mött någon muslim/nykterist som inte tänker komma även fast det serveras mat/dryck också efter deras önskemål. Men det är dessa extrema "missionärer" vi pratar om då, allt gäller inte alla ;-)

Elin Lindh, 08:14, 3 juni 2016. Anmäl

Nej Elin Lindh jag menar veganer, och det går alldeles utmärkt att byta ut köttet mot en biff gjord på bönor och rödbetor tex. Som mamma till 2 veganer vet jag mycket väl vad som skall uteslutas och det är faktiskt ingen stor grej, och du läste inte riktigt vad jag skrev, begär du att få alkohol HEMMA hos en nykterist, eller gris HEMMA hos en muslim? Det var ju det som var frågans ursprung, om man kan förvänta sig att få kött hemma hos en vegan.

Karina Linder, 14:24, 31 maj 2016. Anmäl

Är det inte vegetarianer du menar nu Karina Linder? För om man är vegan är det inte bara att byta kött mot grönsaker. Då skall samtliga animaliska produkter uteslutas. Såsom mjölk, ägg och gelatin etc. Sen har jag aldrig träffat en muslim som kräver grisfritt för att närvara eller en nykterist som kräver att ingen alkohol finns för att närvara. Däremot har det hänt flera gånger med tex veganer. Det är det som är det provocerande, kravet att "alla andra" ska anpassa sig till den enskildas val.

Elin Lindh, 07:12, 31 maj 2016. Anmäl

Nu var ju inte frågan om slakt men ...jag har 2 barn som är veganer, det är väl inget problem. bara att servera grönsaker istället för kött. Och NEJ du kan inte begära att få kött hos en Vegan, dom har tagit ett avstånd från att döda och äta kött. Det är som att begära alkohol från en nykterist eller gris hos en muslim. Respekt!

Karina Linder, 20:36, 30 maj 2016. Anmäl

Jag har utbilding som styckmästare och har tidigare även jobbat som sådan. I ublildningen ingår även slakt och jag har varit med om ett antal slakter. Även halal slakt då slakteriet även uförde detta. Altså talar jag av egen erfarenhet. Bedövning är lag i Sverige om du inte tror att de djuren bedövas så är det lika stor risk att de djur som slaktas på vanligt sätt inte heller blir det. Du kan ju be att få vara med på en slakt så du får se det med egna ögon, det är inte förbjudet.

Thorbjörn T., 16:30, 26 maj 2016. Anmäl

Thorbjörn T, Jag föreslår att du som inte tror på " konspirations terier" försöker ta reda på hur det verkligen ligger till! Ingen blir gladare än jag om jag får garanti för att halal-slaktdjuren lugna och bedövade tryggt somnar in, vaggade av imamens/slaktarens böneläsning. Jag kommer att jubla och dansa om det faktiskt visar sig att jag haft fel.

Irene Holm, 11:07, 26 maj 2016. Anmäl

tja Irene Holm mot konspirations terier kan man ju inte försvara sig, konspirations teoretikerna vägrar ju att ta till sig fakta och fortsätta sin invända gång och rabbla upp det de tror är sanningen.

Thorbjörn T., 09:49, 26 maj 2016. Anmäl

Lotta , ytterligare ett sista inlägg i frågan. Helt obegripligt att du blint tror på försäkran om bedövning av djuret. Ingen myndighet vågar seriöst kontrollera detta, endast halalslaktarens bedyran gäller. Naturligtvis tror jag inte på det där. Att du m.fl, "vet" att djuren behandlas väl är obegripligt. Stöld tex är förbjudet, att köpa sex är förbjudet, ändå stjäls o sexköps det varje dag! Varför inte istället arbeta för att halalslakterier kontrolleras oannonserat? Just du bör veta hur man gör

Irene Holm, 13:21, 25 maj 2016. Anmäl

Hej Anna N, ett sista inlägg i den här frågan. Halalslakt i Sverige sker med samma bedövning som vanlig slakt. Sen finns det olika sätt att lägga snittet men i bägge fallen dör det medvetslösa djuret av snitt+blodförlust vilket är vad jag och Torbjörn T påpekat. Slakt utan bedövning är förbjudet i Sverige oavsett hur slakten benämns. Ingen skillnad ur djurets synvinkel således. I många andra länder tillåts slakt utan bedövning. Det är en annan diskussion.

Lotta Larsson, 10:36, 25 maj 2016. Anmäl

@Anna N, ska man fördöma allt djurplågeri men ändå vara kött- och mejeriproduktätare? Då måste man leva som självhushållare på bondgård. Ingen modern livsmedelshantering är "human" (ordet har förlorat sin betydelse då vi människor är dom enda varelser som behandlar våra artfränder inhumant).

Molly Moll, 18:50, 24 maj 2016. Anmäl