Notadelning?

Fråga: Jag har en fråga som ständigt dyker upp som ett problem då jag och mina vänner äter på restaurang tillsammans. Vi ar alla mellan 25-35 ar gamla och i väldigt olika karriärstadier i livet. Några pluggar, andra har avancerat långt och redan nått seniora positioner med goda löner. Jag själv arbetar inom en lågbetald sektor och har en snäv budget for nöjen. Med andra ord så är tjockleken på våra plånbocker i allra högsta grad varierande.

När vi går ut och äter tillsammans uppstår ofta situationen att de med god ekonomi beställer in flera rätter och drycker, ofta de dyrare på menyn, medan jag själv och studenterna väljer budgetalternativen och dricker vatten for att inte anstränga ekonomin för mycket. När notan sedan ska betalas så vill de med god ekonomi att vi alla ska dela jämnt pa notan, vilket i förlängningen innebär att min egen nota kan gå upp med uppåt 100-200 kr trots att jag försökt hålla nere mina utgifter.

När jag föreslår att var och en kan betala för sig blir det oftast tryckt stämning, tveksamma miner och jag misstänker att de med bättre ekonomi anser att jag ar snål. Hur ska jag förhålla mig till detta? Är mitt förslag oförskämt? Ar det bättre att låta bli att gå ut och äta än att föreslå att vi betalar var och en för sig? Har Magdalena några bra tips på hur jag kan motivera detta betalningsalternativ på ett sätt som inte verkar snålt?

Svar: Snålhet har inte med detta att göra, inte ett dugg! Det är dags att sluta skämmas för att man inte har lika mycket pengar som andra. Och dags för de med högre lön än andra att förstå att det finns skillnader – och när de äntligen insett detta, gärna då och då bjuda sina fattigare vänner.

Det är varken fel eller oförskämt att du inte har råd med lika lyxiga krogmåltider som en del av dina vänner. Att dessa mer välbeställda personer föreslår delad nota visar att de antingen är svårt obetänksamma eller svårt giriga. Så nästa gång ni är ute och äter, säg med glad uppsyn redan från början ungefär så här ”jag ber om egen nota, min kassa är begränsad och jag behöver äta och dricka sparsamt.”

Det kommer dina studerande vänner att bli mycket glada över, eftersom de kan göra samma sak. Och era mer förmögna vänner kanske då kan tänka efter en sekund och förstå att här gäller det att var och en står för sina kostnader, inte att de med mindre pengar ska sponsra dem med mer pengar.

Obegripligt att dessa med seniora positioner som du skriver, inte har fattat detta tidigare. Det kan möjligen göra er andra lite oroliga för dessa rikares framtid. Hur dum får man vara? Eller låtsas vara?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (25)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 25

Om de tror att de är världvana och liksom "åh, så här gör man som vuxen" så... Suck. De kanske snarare är osäkra? Jag har noterat några gången på en sajt med "roliga anekdoter" från resturangbranchen att det nämnts flera gånger typ att "oj huuu vad jobbigt med kunder som ska betala minsta grej var för sig". What?! Well, det biter inte på mig att somliga, säkert långt ifrån alla servitörer o dylikt, tycker så.

Oémeara Braunisch, 20:06, 2 augusti 2016. Anmäl

Galet oförskämd eller blind inställning/bemötande från dina vänner! Antar att du inte vill hinta för dem att om någon skulle anses vara snål är det de som får en lägre kostnad genom delningen... Vänligast tillvägagångssätt utan att behöva förnedra sig själv är kanske: "jag njuter verkligen av/tycker det är himla kul och trevligt med våra utemiddagar, men för att det skall vara hållbart för mig måste jag få lov att utgå från min egen ekonomi och betala just för mitt eget, ni förstår säkert :)"

Oémeara Braunisch, 19:59, 2 augusti 2016. Anmäl

Gnällig tant kanske, vad har det med Sverige att göra men det är ju just vad det har!! Som sagt en middag njuts bâst i vânners lag antingen pa restaurang eller hemma!

Yvonne Cacaly, 09:00, 2 augusti 2016. Anmäl

Marie-Louise Göransson, ja visst förekommer det i andra länder också! Jag kommer aldrig glömma den hemska firmafesten på Mallorca. Ja, jag jobbade en sommar på Mallorca och säsongen avslutades med firmafest. Min manager beställde in så mycket vin han hade lust med och förrätt och efterrätt medan jag nöjde mig med att äta enbart en förrätt och beställa vatten eftersom vi fick så uselt betalt. Sen propsade managern på att dela notan rakt av. Mitt förakt för den mannen är evigt.

H R, 22:42, 1 augusti 2016. Anmäl

Yvonne Cacaly, delad nota är inte bara svenskt utan även österrikiskt. Gamla Tekla, ja, framgångsberusning var ett bra ord! Det kan man råka ut för när det går bra för en i karriären; det innebär att man förlorar känslan för hur mycket pengar är värda, hur mycket en hundralapp betydde när man inte tjänade så bra. Man är inne i sin egen bubbla. Spräck gärna den bubblan, FS. Förklara utan att skämmas vad du avstod för att ha råd att gå ut och ätamed vännerna-kanske förstår de framgångsberusade då!

H R, 22:36, 1 augusti 2016. Anmäl

P.S. Och det är inte alls en typisk svensk ovana, utan förekommer i fler länder ! Om det är tecken på smålhet vet jag inte heller, utan kan lika väl bero på personligheter , makttagande r och gruppdynamik, det är i alla fall mina erfarenheter ! .

Marie-Louise Göransson, 13:19, 1 augusti 2016. Anmäl

Ja uch vad tråkigt, och det är ju oftast en dominant "ledare" som bestämmer över huvudet på dom andra runt border och som tycker det är pinsamt att protestera. Jag slutade att gå ut och äta med "min" grupp, tröttnade på att betala för somligas gastronomiska utflykter när jag själv käkade sallader och drack citronvatten för att banta ! ;-( Nu har jag lärrt mig att tala om för servicepersonen att jag sköter min nota, oavsett vad som sägs efteråt !

Marie-Louise Göransson, 13:12, 1 augusti 2016. Anmäl

Man misstänker genast att di där som vill ha delad nota- alltså äta på andras bekostnad- också kan ha kommit litet längre i karriären med samma metoder. Så lätt det är att sno åt sig äran för det någon annan åstadkommit...

Enok Personne, 00:07, 31 juli 2016. Anmäl

Ta kommandot över situationen, när frågan kommer om ni är redo att beställa så börja du och säg till den som tar upp beställningen att du önskar betala ditt eget. Kommer protester så finns flera bra svar på svar nedan.

A A, 10:38, 30 juli 2016. Anmäl

forts... Som så ofta, tycker jag att det också här är bäst att köra raka puckar: "Jag lever på studiemedel så jag har hållit in på vad jag har beställt! Och sen ska vi dela lika på notan? Lägg av.." Eller nåt dyl. Och om nån kör 'snålkortet'? Kontra med att den som har beställt mycket mer än andra är knappast den som ska föreslå att man ska dela lika på notan... Sen får de bli sura om de vill! Varför inte? De bryr sig ju inte om att ni blir det...

Lyra Lof, 23:54, 29 juli 2016. Anmäl

Passningspresent?

Fråga: Inför en sjukhusvistelse erbjöd sig goda vänner ta hand om min lilla hund, fäller ej, väluppfostrad, kan lämnas ensam, kan vara med i alla tillåtna sammanhang, uppför sig!)

Vi trodde nog det skulle bli ett par dygn men det blev drygt två veckor, dels för att jag inte mådde bra men också för att de tycker hunden är så underbar. De har planer på att skaffa hund och tycker detta var bra tillfälle att testa.

Frågan är hur ersätter/tackar jag? De har det mycket bra ställt och det känns fel att fråga om ersättning, jag har sagt de ska spara kvitton för utlägg för hunden. Räcker det jag ger en gåva?
Tänkte mig en korg med vin och delikatesser, passar väl? Men för hur mycket? Vill inte verka snål men ej heller överdriva. 500 totalt?

Svar: En korg med delikatesser kan vara aningen vanskligt att ge, om du inte vet säkert vad mottagaren gillar. Men du kan ge ett vackert kort med en inbjudan till exempelvis en utomhuskonsert eller parkteater. Om den är billig eller gratis kan det kanske passa att du bjuder på efterföljande supé för er tre hemma hos dig? Då hamnar du på den summa du tänker dig. Utan förvägsbestämt datum förstås, rätt tillfälle måste ni komma överens om.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

Här blir jag uppriktigt förvånad över svaret! MR brukar ju ofta annars rekommendera olivolja, marmelad osv i gåbortpresent. En delikatesskorg är ju perfekt, bara att låta bli att äta eller kanske ge bort det man ev. inte gillar. En konsertinbjudan kan däremot bli en besvärlig present. Man kanske inte är intresserad av eller t.o.m. ogillar den aktuella musiken, eller bara känner att man inte har tid med sånt bland alla sommarbestyr.

Bengt Carlsson, 02:00, 14 augusti 2016. Anmäl

Som djurägare är mitt tips att verkligen skämma bort den/de som passar ditt djur då det är guld värt att kunna lämna djuren till någon de känner som du litar på! Jag jämför med priset det skulle kosta att lämna djuret på ett pensionat. Rör det sig dessutom om flera veckor, som inte var bestämt på förhand är det en väldigt fin gest att lämna en delikatesskorg. Skulle nog föredra att ge bort en riktig present nu i stället för en "framtida" present i form av middag / ev hundvakt

Lisa Larsson, 17:43, 2 augusti 2016. Anmäl

Självklart ska man insistera att betala omkostnader, o endast efter uttryckligt avböjande avstå. Däremot skulle jag absolut ge någon liten present som extra tack, min erfarenhet är att människor ofta är blygsamma vad gäller deras insats men ändå uppskattar tydlig uppskattning. En enkel gåva räcker och en försäkran om att vara behjälplig med framtida hundpassning.

A A, 10:43, 30 juli 2016. Anmäl

Jag tycker som Carina Carlström, mer än så är överdrivet eftersom tiden med hunden i sig är en present !

Marie-Louise Göransson, 05:42, 30 juli 2016. Anmäl

Det första jag skulle göra vore att betala alla omkostnader, och bara avstå om hundpassarna uttryckligen säger ifrån. I andra hand skulle jag ge dem ett presentkort där jag lovade att ställa upp som hundvakt åt dem i framtiden - det känns tryggt för en blivande hundägare att veta att man har någon att vända sig till, när det behövs.

Carina Carlström, 15:52, 28 juli 2016. Anmäl

Ja en delikatesskorg är toppen. Får man nåt man inte älskar själv kan man alltid bjuda på det när man har gäster som uppskattar. Vet man med sig att paret är väldigt etiskt-inriktade kan man ju undvika typ gåslever och satsa på tex ekologiska oljor och ostar. Lyxig vinäger är också nåt jag åtminstone sällan köper men älskar att få. Men ge definitivt nåt, två veckor är en lång tid och även om paret säkert älskade att passa er lilla tuss så är det rtevligt att visa uppskattnign.

Lina Persson, 11:59, 28 juli 2016. Anmäl

Tycker nog fs först ändå *måste* be om alla kvitton som det redan pratats om och låta vännerna försäkra att "nej, nej vi vill absolut inte ha ett öre osv" och sen överlämna en fin present. Delikatesskorg med lyxostar, marmelader, kex och vin låter ju toppen, om man är goda vänner vet man också ungefär varandras smak.

Molly Moll, 09:53, 28 juli 2016. Anmäl

Om de goda vännerna har planer att skaffa egen hund, så är nog den bästa presenten en försäkran att du ställer upp som hundvakt när de behöver.

Helena Steen, 09:05, 28 juli 2016. Anmäl

Peketikett?

Fråga: Jag undrar lite över pekande. I amerikanska reality-serier har jag märkt att det anses väldigt upprörande och ohyfsat att peka finger åt någon annan person. Detta är något jag själv aldrig funderat över eller stött på. Men hur är det: finns det någon svensk etikett angående pekande, och varför i sådana fall?

Svar: Det är alltid ohövligt att peka direkt på någon. Inte ens i vänligt syfte pekar man på någon närvarande person – alltså inte exempelvis för att med sitt pekande säga ”se på denna vackra människa.” Det kan man säga utan att peka på vederbörande.

Jämför med att rikta ett vapen mot en människa – gesten är ganska lik ett utpekande. I många kulturer är det sedan alla tider en förolämpning att peka direkt på en människa. Man pekar inte finger åt någon, man pekar inte mot eller på någon. Endast om det är ett föremål, en utsikt, en sevärdhet kan man peka mot eller på detta.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (13)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 13

Oj då. Kommer inte ihåg att jag som barn fått lära mig att aldrig peka på nån, men har nog aldrig gjort det heller, annat än kanske i skämtsamma sammanhang bland nära vänner. Fick däremot lära mig nåt viktigare nämligen att aldrig sikta på någon med ett vapen, vilket i praktiken då betydde leksakspistoler. Men insåg tyvärr snabbt att mina kompisar uppenbarligen inte fått lära sig detta.

Bengt Carlsson, 02:23, 14 augusti 2016. Anmäl

I dagens Metro finns en artikel om en passagerare som pekade på busschauffören. "En passagerare på en buss i Sundsvall blev förbannad på busschauffören och pekade finger mot honom. Chauffören valde då i sin tur att anmäla passageraren för ofredande, skriver Sundsvalls Tidning.... Passageraren ska ha kränkt busschauffören genom att bland annat peka finger mot honom"

H R, 09:55, 6 augusti 2016. Anmäl

Jag stör mig på när någon pekar på mig på gatan, även om de egentligen inte pekar på mig, utan pekar ut en riktning. Peka med hela handen är okej, men inte att peka med pekfingret. Jag har en god vän som ofta pekar på den han pratar med under ett samtal.

Clabbe Clabbe, 07:48, 29 juli 2016. Anmäl

'Något' förvånadsvärt att FS inte förstår det som flera redan har sagt. Man kan självklart peka på saker, riktningar osv. Men att peka på någon om man står en bit ifrån (tillsammans med andra, i konversation, varför annars peka?) upplevs självklart som att de talar om en, och förmodligen inte på ett trevligt sätt. Och att peka på någon när man står framför personen (att få nåns finger i ansiktet?), det säger ju sig självt att det är en direkt utmaning.

Lyra Lof, 07:17, 28 juli 2016. Anmäl

Min tolkning är att det är obehagligt att bli pekad på, därför att man då kan tro (sant eller inte) att den som pekar på en pratar illa om en med omgivande människor.

AM Draak, 17:47, 27 juli 2016. Anmäl

Den historiska och kulturella bakgrunden till varför det anses ohyfsat att peka är intressant: på den tiden då alla var skräckslagna för häxkonster förknippades det utstäckta fingret med en kastad förbannelse eller liknande. Eftersom denna typ av vidskepelse har förekommit i nästan samtliga kulturer finns också pekfingertabut i dem alla. Huruvida det skulle förekomma och diskuteras särskilt mycket i amerikanska dokusåpor har jag dock ingen kunskap om.

Kap Kennedy, 13:11, 27 juli 2016. Anmäl

Nä, att man inte får peka på folk lär man sig väl som barn?

annan Camilla, 12:36, 27 juli 2016. Anmäl

H R, 10:39, 27 juli 201 @ Absolut rätt. Det är orsaken att jag inte klarar av att titta på amerikanska reality-serier....vulgärt , skrikigt och fingret viftande mot andra personer ...

Ewa Atena, 11:52, 27 juli 2016. Anmäl

Det förvånar mig att FS aldrig stött på detta. "Peka inte!" var något jag fick höra av föräldrar och andra redan när jag var mycket liten. Det var något man fick inpräntat i sig - att aldrig peka på folk!

H R, 10:39, 27 juli 2016. Anmäl

Nej, peka gör man knappast. Tror att det som avses i realitysåpor är snarare att någon "hötter" med pekfingret åt någon annan. Naturligtvis lika illa.

Anna N, 10:33, 27 juli 2016. Anmäl

Grannodör?

Fråga: Jag bor i ett hyreshus där min ena granne beslutat sig för att parkera sin barnvagn strax utanför vår dörr av bekvämlighetsskäl då vi bor högt upp i huset och de inte längre får plats med vagnen i sin hall. Utrymmet utanför lägenhetsdörren, där man också står och väntar på hissen, är inte stort. Det finns totalt tre lägenhetsdörrar per våning. Problemet med grannens barnvagn är att den luktar väldigt illa. Jag undrar hur jag ska gå till väga på ett diplomatiskt vis för att få grannen att parkera vagnen nere i cykelförrådet i stället för utanför vår dörr. Vagnen sprider en sådan jobbig lukt, det är en blandning av gammalt matos och instängdhet, vilket deras hem också luktar så fort de öppnar sin dörr. Ytan där vi står och väntar på hissen är inte alls ventilerad utan luften står praktiskt taget still utan någon ventil i väggen. Stanken stannar där vagnen är. Jag stör mig väldigt mycket på vagnen och vet inte vad som är bäst tillvägagångssätt.

Hyresvärden förespråkar att hyresgäster inte ska parkera något utanför sin dörr men det har grannen valt att helt ignorera. Hur ska jag gå tillväga för att få vagnen ur vägen och luften förbättrad på ett sjyst sätt?

Grannen är utlandsfödd och tycker ofta att folk klagar för att de är rasister, men så är inte fallet för mig. De röker på sin balkong och har fått klagomål om detta från andra gäster. Jag stör mig även på röken, då den kommer in i min bostad via öppna fönster men den stinkande barnvagnen är mycket värre än cigarettröken.

Svar: Det är i grunden ett ärende för hyresvärden. Man kan som boende i flerfamiljshus inte förvänta sig idealiskt beteende från alla övriga, men allt ska man inte behöva stå ut med. Att man delar fastighet innebär inte att man kan göra precis som man vill, man måste visa hänsyn på samma sätt som man förväntar sig att andra gör det. Om barnvagnen luktar så illa som du skriver så får den stanna inne hos sin ägare, på samma sätt som andra illaluktande föremål – inte minst för att den är skrymmande på allmänt utrymme.

Prata med din granne. Bjud in honom/henne på kaffe någon dag eller kväll, och säg att barnvagnen har blivit ett problem, dels står den i vägen vilket är farligt med tanke på utrymning, dels sprider den en icke önskvärd lukt i ett gemensamt utrymme. Grannen får stå ut med att du påpekar att barnvagnen luktar obehagligt, det kanske inte är lika uppenbart för den som ständigt har samma slags odör omkring sig. Säg att grannen nu måste ställa barnvagnen i källaren.

Säg också att röken från deras balkong är besvärande för dig och andra, och föreslå att de röker endast vid bestämda tider då ni andra kan ha era fönster stängda, en timme per kväll eller något sådant.

Det är nog bäst att du tydligt förklarar att samma förhållningssätt gäller alla i huset oavsett bakgrund.

Om grannen protesterar, eller inte tar emot dina synpunkter eller vägrar att ge med sig, måste du vända dig direkt till hyresvärden. Förklara för grannen att du tyvärr måste göra så om det inte blir bättring. Säg att alla i huset har samma rätt till en dräglig miljö men inte att använda allmänna utrymmen efter eget tycke.

Men mycket viktigt är att du inte är aggressiv eller vresig när du har detta samtal med grannen. Ha ett vänligt tonfall, se snäll ut, säg att du förstår problemet med utrymme i grannens bostad men att det inte ger grannen rätt att vålla obehag eller risk för övriga.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (29)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 29

Apropå rökning, så rökte både jag och alla mina väninnor när vi var unga, några av oss fortsatte att röka under många år. Tyvärr har flera i vår grupp senare drabbats av cancer, många faktiskt, och några har hunnit dö i cancer. Men ingen har fått just lungcancer, inte en enda vad jag vet. Det har handlat om en hjärntumör, och bröstcancer (absolut flest),och underlivscancer. En kär manlig vän som rökte som en skorsten dog i cancer - prostatacancer, lungorna var fina. Konstigt, tycker jag.

Irene Holm, 14:22, 5 augusti 2016. Anmäl

Anna N, Jag förstår att du vill försvara dina vänner som aldrig rökt men ändå råkat ut för detta oerhört tragiska. Men du missförstår det här med statistik, att den visar en övervikt för sids bland rökare betyder inte att statistiken ljuger. Siffrorna pekar endast mot att risken är större i rökarfamiljer, inte att man måste vara rökare för att råka så här illa ut.

Irene Holm, 14:12, 5 augusti 2016. Anmäl

Jag skulle försöka prata med grannen om möjligt, ibland vet man redan i förväg att det kommer skapa konflikt och det kan bli svårt att fortsätta mötas i trappan. Då är hyresvärden ett utmärkt alternativt, det kommer ju då inte från FS direkt. Räddningstjänsten gör också bra påtryckningar om hyresvärden inte verkar bry sig.

A A, 11:00, 30 juli 2016. Anmäl

Det är livsfarligt att det står saker i trapphuset! Att vagnen blockerar utrymningsvägarna måste vara ett tillräckligt argument för att den ska flyttas. Man tror ju kanske att 'det händer inte hos oss' men det gör det. Vi hade en lägenhetsbrand i vårt hus för ett tag sen. Vi som bodde högre upp i huset hade redan svårt att komma ut eftersom trapphuset var helt rökfyllt. Hade det stått en massa skit i trappen hade vi kanske blivit kvar. Prata med grannen eller värden, för allas säkerhets skull!

Inge Naning, 09:18, 30 juli 2016. Anmäl

Hisnande och retande läsning bland inläggen! Att använda statistik okritiskt, kan leda en helt åt fanders. Att saxa påståenden, som passar ens egen syn på saken, ur statistik och använda dessa i en populärdiskussion är inte seriöst! Inte heller bidrar detta till att göra kommentarerna intressanta. Nej, läs och lär av varandra och hylla den fria tanken! Med detta framfört, tillönskas alla en fortsatt ljuvlig sommar!

gamla Tekla, 12:23, 28 juli 2016. Anmäl

Trappuppgångar är utrymningsvägar om det skulle t ex skulle börja brinna och därför får det ine finnas barnvagnar eller något annat stående där. Det hela är en fråga för Räddningstjänsten och förstås hyresvärden. Vi hade problem med barnvagnar i trappuppgången för länge sedan men Räddningstjänsten tog tag i det och branvagn, skor mm försvann. Samtidigt uppdagades att det bodde 25 personer i en 3:a vilket också blev åtgärdat.

Sue Dibden, 11:40, 28 juli 2016. Anmäl

@MLP &Irene Holm: Med risk att ni avfärdar allt mothugg som mobbing: Det är inte sant att "så gott som endast barn till rökande som dör i Sids." Jag tror ingen förespråkar rökning, men att sprida direkta lögner kan få tragiska konsekvenser. Mina goda vänner som drabbades för 21 år sedan hade aldrig rökt. Plötslig spädbarnsdöd finns belagd sedan hundratals år och är fortfarande till stora delar en gåta för vetenskapen. Att påstå sig veta orsaken i en etikettspalt är skamligt.

Anna N, 09:44, 28 juli 2016. Anmäl

Re: MLP:s: "eftersom det nästan bara är människor med psykosociala problem som röker idag". Vilken kommentar, man baxnar.... Och att anmäla föräldrar för att de röker och för att de har en barnvagn som "luktar illa"? (Vilket jag antar handlar om matos, vad kan det annars vara?) Lever vi i Östtyskland under Stasi eller? Det kallas att vara en 'busybody'. Ung. någon som beskäftigt lägger sig i' och samtidigt prisar sig själv med att vara omtänksam, att han/hon 'bryr sig'.

Lyra Lof, 07:53, 28 juli 2016. Anmäl

Marja-Leena ja det är tydligen så att i hem där man röker dör spädbarnen oftare. Jag vill ändå tro att miljöer där alkohol, narkotika, kriminalitet, prostitution etc finns- och därmed ganska säkert rökning, den allmänt destruktiva miljön är den stora förklaringen. På 70-talet rökte "alla" svenskar, hög som låg, särskilt "de höga", minns den vackra sångerskan med "Känt folk röker Kent"-reklamen,o Fälldins pipa. Då borde rimligen en väldig mängd spädbarn dött i sids - gjorde de verkligen det ?

Irene Holm, 21:29, 27 juli 2016. Anmäl

Naturligtvis menar jag inte att föräldrar ska anmälas för att de röker! Gäller detta en invandrad familj har de nog helt andra vanor än vi, de kan vara fantastiska föräldrar som tycker att rökning och stark lukt i hemmet o barnvagnen är helt naturligt. Jag menar att generellt är vi svenskar många gånger alltför försiktiga, vi vill inte lägga oss i, ofta handlar det om feghet omvandlad till"hänsyn". Många idag vuxna undrar varför ingen som såg misären ingrep när de var små, folk tittade bort.

Irene Holm, 19:27, 27 juli 2016. Anmäl

Barfotagäst?

Fråga: På sommaren går man gärna barfota i sandaler och andra skor.
När man kommer hem till någon, är det då acceptabelt att gå runt med sina bara fötter i någons hem?
Jag tycker inte att man gör så, jag skulle ha med mig ett par strumpor att dra på fötterna innan jag går in i hemmet. Strumpor som lätt kan tas av när det är dags att gå och att sätta sina bara fötter i sandalerna igen.

Är jag överkänslig som inte tycker att man går runt barfota i andras hem, ofta med fötter som dessutom är smutsiga vilket fötterna självklart blir när man går barfota i sandaler bland sand och grus och annat på marken?

Svar: Du är inte överkänslig. Många har däremot en annan uppfattning om charmen att gå barfota i andras hem. Ditt resonemang om orsaken till att inte gå barfota hos andra är korrekt, men det finns hos ett stort antal människor ett slags inprogrammerat beteende: Av Med Skorna så snart de stiger in i andras hem. De använder samma sätt även om de är strumplösa i sina skor. Att deras bara fötter kan vara oönskade utanför deras egen tröskel vet de inte. Alla ogillar inte heller andras bara fötter i sällskapssammanhang – men tillräckligt många för att man ska vara mycket försiktig med att oombedd gå barfota hos andra. Din fråga är inte den enda i ämnet.

I en del kulturer skulle sko- och strumplösa fötter hemma hos andra – undantaget sommarstugan och tältet – vara närmast liktydigt med att sätta sig i någons soffa i underbyxorna.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (49)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 49

Jag är så trött på att diskuttera med gäster som insisterar att absolut vilja ta av sig skorna för det är bekvämare, mensom inte har egna inneskor med sig ? Jag vill inte ha gäster som chavar omkring i strumplästen, något töntigare kan jag knappast tänka mig och inte vill jag heller hålla gästerna med tofflor ! Varför kan inte min önskan respekteras och jag få bestämma hur jag vill ha det i mitt hem ?

Marie-Louise Göransson, 14:21, 1 augusti 2016. Anmäl

Naturligtvis ser man till att skor som skall används inne är rena! Det är lika självklart som att en god hygien. De som anser att det räcker att bada till jul- antingen man behöver det eller inte- kanske nöjer sig med mindre. :)

Enok Personne, 12:38, 28 juli 2016. Anmäl

Lyra Lof, jag har ett par inneskor, två par faktiskt som jag bara går med inomhus i lite finare sammanhang, har aldrig trampat trottoarer med dem. De är inte helt bekväma, men snygga i mina ögon. Skulle inte gå på promenad med dem, de är enbart till för bjudningar. Gissar att fler än jag har inneskor ..

Irene Holm, 12:32, 28 juli 2016. Anmäl

Kap Kennedy: Vi får hoppas att du snart får en egen spalt.

Enok Personne, 12:23, 28 juli 2016. Anmäl

... tar sig igenom en normal dag om man är så rädd för osynliga faror. I stället för dessa fiktiva inneskor, kanske man ska ha med sig ett par extraskor vars sulor man säger att man har torkat av med rengöringsmedel? Klorin? Eller så kan värden/-innan stå beredd med en trasa (en våt och en torr) i hallen och be att få torka av under gästernas skor när de anländer.

Lyra Lof, 07:34, 28 juli 2016. Anmäl

Dessutom, är det någon som skulle tro på att de verkligen var "inneskor"? Om de var normala skor och inte nån sorts toffla eller balettsko kanske? vem har skor som aldrig sett en trottoar, som aldrig gås med utomhus? Min mamma hade med sig inneskor ("finskor") på middagar—men det var om det var snö- eller ruskväder och man skulle ha dragit in det. Inte sånt här fjantande om att skor i torrt sommarväder skulle kunna dra in osynliga extrementer eller levande/döda insekter... Jag vet inte hur man..

Lyra Lof, 07:29, 28 juli 2016. Anmäl

Vad gäller golv har vi också gjort misstaget att lägga ett furugolv, och ja, det är känsligt, så smalare klackar går fetbort. Om nån skulle vilja gå in med lite mer platta inneskor skulle det dock inte vara något problem :). Dock har jag hittills aldrig stött på en person som tar med sig inneskor för ett besök hemma hos någon, utom möjligen min salig farmor, men hon gjorde det pga fotproblem, inte några "överklassfasoner" ;).

annan Camilla, 12:28, 27 juli 2016. Anmäl

Irene Holm, 17:26 I inlägget jag refererade till i mitt förra så beskriver du hur du behåller skorna på trots att värden indikerar att denne helst skulle se att du inte gjorde det (vilket du uppenbarligen fattade). De flesta människor skulle ju inte rent ut kräva att en gäst tar av skorna, men som gäst ska man ju vara lyhörd för värdens önskningar utan att denne ska behöva ta i.

annan Camilla, 12:24, 27 juli 2016. Anmäl

lilla moi du har rätt om klackar, blir märken om inte ekgolv möjligen- Jag hade dock inte stilettklackar utan som jag minns det närmast pumps, liten rätt trubbig klack alltså. Förstår att flickan var rädd om sitt nya furugolv (furu ! hur tänkte hon?). Vad jag ville peka på var känslan av snopenhet och en aning kränkthet som infann sig hos mig.Att befalla folk att ta av skorna kan gälla mer än det praktiska, ett par skor. Man klär av lite stolthet också, i alla fall ibland. Kan vara bra att veta.

Irene Holm, 11:04, 27 juli 2016. Anmäl

@ Dorothea: visst tål alla golv skor med platt sula, men högklackat är en annan sak. Det blir mycket vikt på liten yta, vilket skapar märken i golv av mjukare modell. Vill man ha festskor på inne hos någon tar man ballerinaskor eller annat med flat sula. Alternativt högklackat med klack lika bred som den lilla klacken på normala herrskor.

lilla moi, 07:27, 27 juli 2016. Anmäl

Pratkunder?

Fråga: Jag är 58 år och har hela mitt yrkesverksamma liv arbetat som hantverkare.
Ett problem har uppstått för mig de senaste åren och mitt intryck är att det bara blir värre och värre. Problemet är att kunderna ofta inte nöjer sig med att jag utför mitt uppdrag utan förväntar sig att jag skall lyssna medan de berättar. Det är alltså inte frågan om ett samtal utan kunden vill stå och hålla en monolog och är helt ointresserad av vad jag eventuellt tycker och tänker om vad hen har sagt.

Jag försöker rent allmänt att vara artig och trevlig, men det har hänt ett flertal gånger att jag har sagt:” det där var roligt att höra, men nu måste jag få tänka på mitt arbete!” Ingen reaktion, människan bara fortsätter att prata. Om jag då tar i lite kraftigare brukar dom gå en liten sväng, återkomma inom fem minuter och fortsätta att berätta.
Det här beteendet förekommer kanske lite oftare bland äldre människor men även bland yngre.

I min ungdom fanns utanför skolorna ”rökrutor” där man fick stå och röka. Är det en framkomlig väg att jag sätter upp en ”anekdotruta” sådär 50 meter från min arbetsplats där kunderna kan få stå och berätta ändlösa historier utan poäng? Eller klaga på att deras mamma var så orättvis. Tacksam för alla tips.

Svar: Det förefaller som om du gör intrycket att vara en god lyssnare vilket dina kunder utnyttjar. Du skulle kunna börja med att markera genast innan kunden ifråga hinner börja prata om sitt. Då låter det inte som kritik utan som något du rutinmässigt säger till alla. Ungefär ”ursäkta säger jag på en gång, men jag måste koncentrera mig på mitt arbete, jag klarar inte av att prata under tiden, du kanske vill ta en liten sväng runt kvarteret?”

En anekdotruta är en rolig tanke på flera sätt men givetvis meningslös, det är ju ditt aktivt trevliga lyssnande som dina kunder är intresserade av. De har kanske eller sannolikt ingen som lyssnar till dem hemma eller på arbetet, och tar alla möjligheter att få prata.

Förmodligen är det säkraste sättet det jag föreslår, att du meddelar direkt och resolut innan något pratande har inletts, att du inte kan eller vill föra samtal eller lyssna på annat än det som är direkt relaterat till ditt arbete. Du säger det artigt förstås, och med vänligt tonfall, kunderna är ju inte ohövliga, bara modernt självupptagna.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (34)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 34

Maria T, haha, jo, men det du skriver är ju inte att generalisera, det handlar ju bara om dessa hantverkare du faktiskt anlitat, inte alla mellan 57 och 59 år.

M K, 05:55, 26 juli 2016. Anmäl

Maria T, den varianten är inte helt ovanliga, har också varit med om det.

A A, 23:09, 25 juli 2016. Anmäl

Ett litet stickspår och en lätt generalisering - jag har anlitat en del hantverkare såsom plattläggare, målare och snickare, och flera ggr har dessa män, gissningsvis mellan 57 och 59 år gamla, pratat så mycket med mig så jag har nödgats säga "oj oj, nu ska vi inte prata mer för även om det är trevligt så vill jag inte pröjsa timpenning för kallprat". Detta är helt sant!

Maria T, 20:17, 25 juli 2016. Anmäl

Jo, MK, jag har läst. Flera gånger. Du skriver: "Alla dessa pratsugna pensionärer borde gå med i PRO eller någon annan förening så att de får prata av sig med varann." Du kanske inte menade något illa, med det låter inte särskilt trevligt. FS själv skriver dessutom att detta även gäller yngre personer. Vilken förening ska dessa gå med i "för att prata av sig"?

Anna N, 14:43, 25 juli 2016. Anmäl

Anna N, varken du eller Tjille Vips har uppenbarligen läst mina inlägg ordentligt. Gör man det så ser man att jag aldrig påstått det ni tolkat in. Sina egna fantasier och förhastade slutsatser får man ta ansvar för själv. Synd bara att använda sin tid till att leta fel.

M K, 11:12, 25 juli 2016. Anmäl

Det skiljer 30 år, ibland ännu mer, mellan de yngsta och äldsta pensionärerna. Ändå tenderar vi att klumpa ihop dem i olika resonemang fast de faktisk tillhör helt olika generationer. Lika dumt vore att klumpa ihop alla mellan 20 och 50 i samma grupp. Schablonbilden av "äldre" som pratglada och ensamma stämmer på en del, men inte på den stora majoriteten. Precis som alla fördomar! @Tjille vips: Du kommer nog aldrig få HK att fatta vad som var stötande i hur hen uttryckte sig

Anna N, 09:46, 25 juli 2016. Anmäl

@Lyra Lof, klagar du först på "ageism" och påstår sen att det är infantilt att gilla musik? Den slog dej i baken rätt ordentligt ;-)

Så det så, 21:28, 24 juli 2016. Anmäl

Tjille Vips, börjar bli tjatigt det här, men vad är det du inte förstår?

M K, 19:03, 24 juli 2016. Anmäl

forts: Dom allra flesta som kommer till mig for att jobba i huset eller i tradgarden lyssnar pa musik. Inte ohyfsat alls eftersom dom jobbar med nagot som inte involverar mig (kunden). Jag tycker att det ar trevligt att dom gar har o nynnar eller sma sjunger och kanner sig hemma. Vad jobbigt det maste vara for sadana personligheter som blir sa latt stotta att dom anser det vara ohyfsat eller barnsligt.

Tycker jag Iallafall, 18:30, 24 juli 2016. Anmäl

Lyra Lof: att saga att det har debiteras pa min timlon ar ju valdigt otrevligt sagt speciellt eftersom det sags nar kunden har pratat lange. Det ar ju mycket varre att avbryta nagon stackars manniska an att gora det klart fran borjan pa ett vanligt satt att man jobbar till musik som inte kunden kan höra (naturligtvis). Gamla som unga lyssnar pa musik medan dom jobbar. Det hor inte till den yngre generationen att gora sa. Det ger ocksa kunden a sense of privacy.

Tycker jag Iallafall, 16:55, 24 juli 2016. Anmäl

Godhetsgåva?

Fråga: En av mina fastrar fyller snart 80 år. Hon tänker fira det med att bjuda syskonen med äkta hälfter – plus mig- på eftermiddagskaffe vid sitt barndomshem. Hon har sagt att hon varken vill ha presenter eller blommor. Med presenter uppfattar åtminstone mamma och jag att hon menar saker som tar plats och samlar damm i skåpen. Min fråga lyder nu : bryter vi mot kantänka min fasters önskan ( känns genant att fråga henne rakt ut) om vi t ex sponsrar en get för en familj i något u-land- och ger fastern kortet? En sådan gåva samlar ju inte damm i något skåp – och jag tror inte heller att hon rent principiellt skulle ha något emot att få en sådan present. Vad säger etiketten om det här?

Svar: Det kan vara vanskligt att ge välgörenhet i någons namn utan att vederbörande uttryckligen önskat sig detta. Bara om du vet säkert att din faster har sympatier för något visst välgörande ändamål kan det vara rimligt att istället för en fysisk gåva ge ett bidrag i hennes namn till detta, när hon nu har sagt till att hon inte vill ha presenter – föremål och blommor.

Annars föreslår jag att du och några till i kretsen av närstående formulerar ett vackert kort till jubilaren med en icke tidsbestämd inbjudan till exempelvis en utflykt till något sevärt med åtföljande lunch, eller teaterbesök föregånget eller följt av att fastern bjuds med er givare på någon form av uteätande. Det samlar inte heller damm i skåpen och kan räknas som en trevlighet för både mottagare och givare.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Instämmer, jag skulle inte "skänka" någon välgörenhet som jag inte vet att jubilaren själv understöder ! Hellre ett presentkort på något roligt tillsammans och att mottagaren får välja mellan olika angivna alternativ - och om man känner sin faster så finns det säkert flera trevliga förslag !

Marie-Louise Göransson, 10:33, 30 juli 2016. Anmäl

Karina Linder, i så fall håller du ju faktiskt med. Magdalena skriver ju att en sådan present är okej om man verkligen vet att jubilaren uppskattar det. Och det gör du ju. Alltså håller du med.

H R, 13:26, 27 juli 2016. Anmäl

Man känner väl ändå den som ska firas så bra att man vet om hon/han uppskattar "påtvingad" välgörenhet. MR:s förslag om utflykt/teater/middag kan bara bli väldigt lyckat däremot.

M K, 09:28, 22 juli 2016. Anmäl

Nja jag håller inte riktigt med här, min svärmor vill aldrig ha presenter men blir väldigt glad om vi stöttar olika projekt där mindre bemedlade får hjälp. Typ en get, en barnmorska eller lunch på stadsmissionen för uteliggare Men även upplevelser med oss. Så kanske en teater, en utflykt eller en picnic.

Karina Linder, 17:27, 21 juli 2016. Anmäl

Ja, jag håller med H R, 08:40. Vill man inte ha en present så vill man inte och då skall det respekteras. Att skänka något till välgörande ändamål och sedan ge bort kvittot är bara att be om beröm. "Titta vad god jag är som sänker bort pengar!". Det är bara att köpa en get eller fler och så håller man det för sig själv. Man gör det ju för att hjälpa någon, inte för att få bekräftelse för sin egen förträfflighet.

Thorbjörn T., 10:22, 21 juli 2016. Anmäl

Jag tycker att det är ett hycklande oskick. Godhet kan inte uttryckas i någon annans namn! Jag har inget emot sponsrandet av en get i sig, eller något annat som görs av en uppriktig vilja att hjälpa andra, men man gör det i sitt eget namn. Du kan ändå sponsra en get, bara inte i hennes namn! "Faster, du ville inte ha någon present, så jag sponsrade en get för de pengar jag skulle ha gett ut för din present." Det går inte att vara god åt nån annan!

H R, 08:40, 21 juli 2016. Anmäl

Sengästkuvert?

Fråga: Vi diskuterar hemma återkommande hur vi gör med dukning för middagsgäster som ”kanske” kommer, kommer sent eller får oväntade förhinder.

1. Ska man låta en tom tallrik stå kvar på bordet, så den eventuella gästen känner sig välkommen då han/hon dyker upp mitt under middagen? Resterande vid bordet får då sällskap av absent friend (frånvarande vän) och blir hela tiden påminda om att någon saknas.

Eller
2. Kan man plocka undan kuvertet (tallrik bestick, glas) och sätta det åt sidan lättåtkomligt?

Min make och jag tycker lite olika och vi hamnar då och då i denna situation. Det blir aldrig något egentligt problem men vi undrar vad som anses lämpligast?

Svar: Förväntas en försenad gäst anlända medan måltiden pågår ska kuvertet stå kvar och gästen få det som äts just då, eller mindre formellt, bjudas även eventuell förrätt först.
Det spelar ingen roll om övriga gäster känner sig påminda om en icke närvarande gäst, vederbörande kommer ju i alla fall någon stund senare. Vanligen vet man om gästen tänker infinna sig medan måltiden pågår.

Utgår man från att gästen anländer när måltiden är avslutad tas kuvertet däremot bort.

Gäster med vanligt hyfs kommer i tid till en bjudmåltid, även om de finns som närmast sätter en ära i att alltid vara försenade av någon anledning. Dem borde man känna till efter några bjudningar, och deras kuvert får stå kvar till dess det passar dem att komma – men obs. som god värdperson gör man aldrig någon affär av de senkomna, man låter dem bara lugnt inpassas i gemenskapen utan åthävor.

Rimliga och som du skriver oförutsedda hinder finns, trafik bland annat. I mobiltelefonernas tidevarv meddelas detta omgående till värdpersonerna som då avgör om dukningen ska stå kvar eller om gästen kommer så sent att utfodringen sker vid sidan om.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Jag tror/hoppas inte att frågan i första gäller gäster som inte kan bestämma sig, eller inte har vett att höra av sig om de är försenade. Bland mina vänner är det inte ovanligt att nån kanske säger: Jag jobbar till kl 20 lö kväll men kommer jättegärna sen om jag kommer iväg i någotsånär tid, och inte är totalt slutkörd efter mitt långa arbetspass. Inte helt ovanligt t.ex. om man jobbar inom vården. Då får ju omständigheterna avgöra om man dukar åt dem ändå, kanske vid änden av bordet.

Bengt Carlsson, 13:47, 30 juli 2016. Anmäl

Gäster som aldrig ger klarare besked än "kanske" dukar jag inte åt alls. Däremot informerar jag dem (obs. vänligt!) om att jag stryker dem ur gästlistan. Gäster som notoriskt kommer för sent (1-2 timmar) dukar jag inte åt, men kommer de i tid till efterrätten tar jag fram en tallrik och så äter vi den tillsammans. Kommer de ännu senare får de en tallrik med rester. De som inte är notoriskt försenade dukar jag fram åt fastän att tallriken då står tom ett tag. Alla kan ju råka ut för nåt nån gång.

H R, 13:35, 27 juli 2016. Anmäl

Alla tycks inte ha upptäckt mobiltelefonen. Jag minns med trötthet när jag väntade över en timma på ett sällskap som inte hittade parkeringsplats (efter att jag berättat att det inte fanns parkeringsmöjlighet där de just letade), deras mobiler var avstängda med motiveringen att " de kunde ju inte göra något".

Enok Personne, 14:44, 20 juli 2016. Anmäl

Med all respekt för M.R:s svar: Nej, ett "kanske kommer" till en inbjudan till sittande middag, med extra krav på iordningsställande, duger inte! "O.K., då kan jag, tyvärr, inte räkna med dig!", skulle mitt svar bli. Om en middagsgäst är försenad, ansluter han/hon sig till sällskapet/ måltiden/ kuvertet - utan långa utläggningar om orsaken till förseningen! Ev. missad förrätt finns tillgänglig i köket, eller som "doggybag" om tillståndet tillåter. I övrigt omsluts gästen av stora famnen.

gamla Tekla, 13:29, 20 juli 2016. Anmäl

Gäster som "kanske kommer"? När man är så nära i tiden att man håller på och dukar vet man väl vilka som kommer. Den som sagt "Jag kommer om jag hinner med tåget" bör vid det här laget ha messat. Gäster som säger "Jag kommer om inget roligare dyker upp emellan" förtjänar inte dukning.

Sweydia Ism, 10:49, 20 juli 2016. Anmäl

Såhär tänker jag: det låter som ni är väldigt toleranta om ni accepterar gäster som "kanske kommer". De skulle jag inte duka fram åt. Sen är MR:s råd som vanligt utmärkta. Dock vill jag göra tillägget att det ibland har känts för mig som om jag skulle vilja ge de ständigt försentkommande kall mat med stående servering vid diskbänken men så gör man förstås inte...........

Lotta Larsson, 07:11, 20 juli 2016. Anmäl

Ämnesfel?

Fråga: För en tid sedan bjöd vi ett par på en enkel måltid i vårt hem.
Under tiden vi åt började vi diskutera hur olika maträtter förekommer i delar av landet. Till exempel paltbröd i Mellansverige men inte i Skåne, med flera – många – andra exempel.

Till vår förvåning blev vi skarpt tillrättavisade av kvinnan (65+) att man inte får diskutera mat under en måltid. I synnerhet inte en bjudning.
Skamsna började vi i stället duka av och bjuda på kaffe.

Kvinnan ifråga har vuxit upp i sydvästra Småland. Är detta något regionalt skick? Har vi själva uppträtt oskickligt?

Svar: Den som betedde sig ouppfostrat var gästen som kritiserade samtalet – bara om någon yttrar sig odemokratiskt, homofobiskt, rasistiskt är det rätt att säga att ”detta håller jag inte med om alls” och i värsta fall lämna sällskapet till dess att samtalsämnet byts.

Den mat man av naturliga skäl ska undvika att tala om vid en måltid är sådant som man beskriver som oaptitligt, äckligt, oätligt. En alltför ingående redogörelse för det som serveras är inte heller lyckat utom på uttrycklig önskan av gästerna. Maten som bjuds förutsätts vara det bästa huset förmår och ska vara lika självklart bra som gemenskapen, bjudningens egentliga ändamål.

Att under en måltid prata allmänt om maträtter sedda ur olika synvinklar är lika utmärkt som att tala om byggnader, konst eller annat som skiljer sig åt lokalt. Den gästande kvinnans felaktiga tillrättavisande kunde ni lugnt ha struntat i, men av värdfolksartighet börjat prata om något annat. Däremot hade ni inte minsta anledning att skämmas över att ni pratade om maträtter från olika delar av landet.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (12)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 12

M K, jag tappar inte aptiten ens om man talar om den mat jag tycker är allra äckligast. Är väl för fantasilös, kan inte föreställa mig den äckliga smaken, konsistensen och lukten i sådan detalj att jag förlorar aptiten. å andra sidan har jag heller aldrig försökt att föreställa mig det under en måltid, känns lite onödigt. Däremot vet jag vilka vänner som är mer känsliga än jag, och tar naturligtvis hänsyn till det! Vet jag att nån äcklas av bönor tar jag ju inte upp just bönor över måltiden!

H R, 13:44, 27 juli 2016. Anmäl

Ok, kanske inget bra exempel. Jag kanske är överdrivet känslig, men surströmming som samtalsämne under en gourmetmiddag då, kanske får flera att tappa aptiten?

M K, 09:21, 22 juli 2016. Anmäl

M K Visst förstår jag att raggmunk är ett exempel och att smaken är olika - som tur är - men gillar du inte raggmunk har du haft otur och fått sådan som inte är bra tillagad, är den det är det bland det godaste som man kan få. Mums!

Maja Gräddnos, 22:02, 20 juli 2016. Anmäl

Helst skulle jag vilja att man inte pratar om just maten man bjuds på.vid middagen. Ibland mals det och beröms i oändlighet om hur god den är, "oh är bären färska? så fint!" "Mmmm, kan jag få receptet?" etc. Man borde väl utgå från att maten är god (om inte, säger man inte det) och istället använda samvaron till att prata om allt möjligt annat intressant. Jag tror att detta är typiskt svenskt, i alla fall om man tittar på utländsk film, aldrig att man tjatar om själva maten under middagar där.

Irene Holm, 09:57, 20 juli 2016. Anmäl

Lyra Lof, om man t.ex. blir bjuden på en riktigt god fiskgryta och samtalet kommer in på stekt fläsk och raggmunk (drypande fett och galtsmak....) så kan man bli äcklad, ja, oavsett ålder. Men som sagt, gillar man inte samtalsämnet får man väl styra över till ett annat själv. Att säga till som FS:s gäst gör man naturligtvis inte.

M K, 09:06, 20 juli 2016. Anmäl

... äcklad av det andra tycker är fantastiskt gott." Äcklad? Är vi 12 år, eller? För övrigt älskar jag att läsa vintage Allt om Mat samtidigt som jag äter...

Lyra Lof, 07:14, 20 juli 2016. Anmäl

Flera kommentatorer uttrycker varianter av: "Varför signaturen blev skamsen är märkligt." 'Märkligt' minsann! Men inte direkt—KANSKE kände de sig illa till mods för att de blev "skarpt tillrättavisade av kvinnan"? Vilket, även om det är en märklig kommentar, låter som om det skulle kunna vara hyfsat tillplattande och skapa dålig stämning på en middag, eller hur? Att inte tala om (annan) mat på en middag? Vad är det för knasig idé... Att det är "fel"? Eller "man kan bli äcklad av det andra...

Lyra Lof, 07:13, 20 juli 2016. Anmäl

"Konversation är den största naturliga fienden till god mat och gott vin." cit. W. Churchill. Börjar nog hålla med - för tänk hur tokigt det kan bli...

gamla Tekla, 22:59, 19 juli 2016. Anmäl

Jättekonstigt. Varför signaturen blev skamsen är märkligt, fast att bli tillrättavisad sådär är förstås genant. Prat om olika specialiteter i olika landsändar är väl ett perfekt samtalsämne! Men kanske sa värdinnan något om att öländska kroppkakor är godare än de småländska. ;-) Kanske använde hon eller maken en svordom, "Luad ål från Smygehamn är så jäkla gott!" ... Oj, här kröp visst en av mina fördomar fram. Men faktum är att många smålänningar är djupt religiösa, och känsliga för eder.

Irene Holm, 13:46, 19 juli 2016. Anmäl

inte konstigt att det där med bjudningar privatfester, kafferep och liknande evenemang som inger spänning och omväxling i det vardagliga lunket, att det faktiskt är på väg att försvinna...ett par äldre damer yttrade sej tillsammans att man inte hade bjudningar längre....nej så är det. och om det beror på ohyfs och annat konstlat beteende eller punkare som växt upp och fått det bra, men fortsätter att vara sexpistolas fans. det vet inte jag

Marie Baardh, 13:40, 19 juli 2016. Anmäl

Vigselballonger?

Fråga: Ett ungt par ska gifta sig. Det blir traditionellt bröllop i kyrkan. Nu har de båda tänkt sig att kyrkan ska dekoreras med bröllopsvita ballonger. Kanske har de sett något sådant i någon film på TV. Men kan man ha ballonger inne i en kyrka?

Svar: Ballongens historia är gammal och ärevördig, den började i vetenskapens tjänst på 1700-talet och har använts i sådana syften och som färdmedel genom århundradena – men inte som dekor i kyrkan.

Enkla ballonger har fungerat som symboler för munterhet i samband med examen, barnkalas och liknande, men alltid utanför kyrkan. Några få undantag finns, exempelvis en förskolehögtid i en kyrka. Men i nutida praxis är ballonger inte lämpliga inne i kyrkan vid begravningar, konfirmation, barndop, vigsel. Tänk bara på risken att ballonger börjar smälla under ceremonin. Utanför kyrkan förekommer ballonger vid glädjehögtider.

Kyrkorummet dekoreras enligt vedertaget bruk med levande blommor. Lokalen är helig för de troende och ska respekteras som sådan. Även om man tycker att ballonger representerar något uppåtstigande och vill tolka det som himmelskt är det luftfyllda höljet ännu liktydigt med en profan fröjd.

Vill man omge sin vigselakt med ballonger, oavsett färg, bör man förlägga den till en icke religiös lokal.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (14)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 14

I kyrkan där jag jobbar är (helium)ballonger förbjudet av ett väldigt praktiskt skäl. Om någon av dem lossnar stiger den såklart up i det höga valvet och går inte att få ner. Ner kommer den dock förr eller senare, och då går larmet i kyrkan som har rörelsedetektor. För övrigt tycke jag man ska kolla med den aktuella kyrkan om dekorationer, väldigt olika traditioner och regler finns. Dock vanligt med flera vigslar/dop samma dag, och då är tiden för dekorering och städning begränsad.

Marta Axner Ims, 18:19, 9 augusti 2016. Anmäl

Irene Holm: Jag var 14 jag konfirmerades - långt efter ballongåldern.

H R, 13:58, 27 juli 2016. Anmäl

Ballonger är för mig barnsligt, kanske passar de vid konfirmation av barnen - utanför kyrkorummet då. Håller med om att de annars är "tacky". Man ska verkligen sluta att släppa ut plast ut i naturen, det är en naturkatastrof som vi håller på och skräpar ner. Djur dör - Vart tog påsarna gjorda av majs vägen förresten, de som naturligt bryts ner? Jag snålar allt jag kan med plast, handlar t ex min mat i min tygkasse. Men föreställer mig att ballongvigselparen är en försvinnande liten knäpp grupp .

Irene Holm, 12:12, 20 juli 2016. Anmäl

Ballongers vara eller inte vara bryr jag mig inte om, men att öht tänka tanken att släppa en massa ballonger till väders och än värre att ge det som råd är dagens dummaste! Ballonger är ett enormt miljöproblem och dödar massor med i synnerhet havslevande djur. Nej, ska man ha ballong så välj de utan helium istället.

Maria Rohlen, 22:28, 19 juli 2016. Anmäl

H m, 10.08: Spektakelfaktor är ordet! :-)

Ann Ei, 11:09, 19 juli 2016. Anmäl

Folk tycks tro att hög spektakelfaktor på bröllopet automatiskt ger ett lyckligt äktenskap.

H m, 10:08, 19 juli 2016. Anmäl

Den främsta anledningen att inte köra ballonger i kyrkan är nog ändå att det är tacky... Och jag tror att de flesta gästerna kommer tycka det också. VARFÖR vill de ha ballonger?! Tycker de/har de fått för sig att det har nåt... sorts symboliskt värde? Visst, om man släpper dem i skyn—men knappast om de är fastbundna vid en kyrkbänk. Så jag antar att det är för att spara pengar? Inget fel med det. Men för fasen, köp ett par buketter nejlikor, några fina sidenband och plocka lite hundkex...

Lyra Lof, 03:14, 19 juli 2016. Anmäl

Jag har varit med om heliumballonger vid konfirmation och det verkade uppskattat. Det är väl upp till brudparet att prata med präst och kyrkvaktmästare om detta och höra om de har några principiella eller praktiska invändningar i det aktuella fallet. /präst

Stina Student, 22:49, 18 juli 2016. Anmäl

Jag tycker också att det är en fånig idë men om det är vad brudparet vill ha och kyrkvaktmästaren, eller vem som nu bestämmer om sådant, går med på det så... Vissa nyare kyrkor är mer moderna i stilen och ballonger kanske skulle vara lite mindre löjeväckande där.

Sweydia Ism, 14:39, 18 juli 2016. Anmäl

AM Draak, ballonger kan plötsligt smälla om de varit lite för hårt uppblåsta och temperaturen i rummet ändras. Sen kan det finnas små uttråkade buspojkar i bänkarna... Pruttljud kan vara svårt att få fram kanske. Som ateist, hard core, tycker jag ändå att det vackra kyrkorummet inte ska besudlas med smaklöst krafs.Svagt av herden om han inte vågar säga nej. Och man måste inte vigas i en kyrka, gillar man part-party kan man vigas i trädgården, med hårdrock/svensktopp och fyrverkerier om man vill

Irene Holm, 13:25, 18 juli 2016. Anmäl