Föräldraprotest?

Fråga: Jag är 23 år, flyttade till min första egna bostad för mer än tre år sedan men mina föräldrar, framförallt min far bemöter mig ändå inte som vuxen. Nu senast när vi skulle äta lite olika smårätter som blivit över från helgerna accepterade han inte att jag inte ville ha en viss rätt. Det var ingen mat jag hade önskat, köpt, varit med och lagat eller på något sätt uppmuntrat mina föräldrar att skaffa (jag har aldrig varit förtjust i just detta, annars äter jag nästan allt).

Min far gav sig inte, med motiveringen att maten skulle bli förstörd om den inte åts upp nu. Jaha, köp mindre mat då istället för att lasta över det på mig. Det hela slutade med att jag avbröt måltiden och åkte hem eftersom mina föräldrar inte kunde ta ett nej. Jag är rimligt vuxen och bestämmer själv vad jag vill äta och det ska respekteras. Har Magdalena något förslag på en väldigt tydlig formulering eller liknande jag kan använda i den här sortens situationer?

Svar: Nej, tyvärr har jag inte några vattentäta repliker eftersom jag inte känner dig eller dina föräldrar och inte vet vilken relation ni har. Det låter nämligen helt absurt att en far vill tvinga sitt vuxna barn att äta en viss maträtt. Så kan man absolut inte göra. Har din mor bättre förståelse för dig? Att du gav dig iväg från dina föräldrar i vredesmod verkar som en drastisk åtgärd. De måste ha uppfattat detta som en stark protest. Möjligen kan den i så fall hjälpa dig till nästa gång du besöker dina föräldrar.

Skulle det hända igen att dina föräldrar försöker tvinga dig till sådant som du inte vill, som att äta viss mat eller ha vissa kläder osv, kan du försöka med att säga hövligt men bestämt ”jag är myndig sedan fem år och har rätt att bestämma själv vad jag vill och inte vill, precis som ni.” Då säger dina föräldrar kanske ”men vi vill bara ditt bästa, du är ju vårt barn” och då säger du ”ja, det är jag, men inte ert omyndiga skolbarn utan ert vuxna barn med rätt att bestämma över mig själv.”

Det kanske inte är de fraser du önskar dig, men som sagt, jag har inga tydligare förslag.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (35)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 35

Har du förklarat en gång vänligt men tydligt för farsgubben o han ändå vill laga det "i sitt eget hus" så finns inte så mycket du kan göra åt det. Sen när ni ska äta låter du antingen bli att ta något alls av rätten, el bättre, försöker ändå att ta lite. När du inte vill el tänker äta mer så övergår du till bröd mer smör el annat anspråkslöst som kanske finns på bordet - el sallad el annat som kanske finns till. Man kan inte uppfostra sina föräldrar, bara försöka sätta gränser. Du är inte ensam!

Genesis Day, 22:55, 8 februari 2017. Anmäl

Julia: Jamen då kan ju pappan få fortsätta med att inte acceptera det då, det är hans problem. Att behöva gasa därifrån för det ≈ some en tonåring (dvs inte vuxen) som går till sitt rum och smäller igen dörren.

Lyra Lof, 20:59, 25 januari 2017. Anmäl

Har druckit och dricker fortfarande pulverkaffe - inga problem där. Inför det på ditt jobb, så behövs inga förberedelser. Enkelt! Varför bråkar alla om så mycket - blir ju tråkig atmosfär! Kristina

Kristina Hörlin, 03:15, 25 januari 2017. Anmäl

@IH Det där är en helt annan situation, ni åt för att inte såra din svärmor, i läget FS beskriver det handlar det mer om en pappa som vill utöva makt, och ett vuxet barn som inte accepterar detta.

annan Camilla, 12:04, 24 januari 2017. Anmäl

Lyra Lof, det var väl dock inte så att FS inte ville äta upp det som var på tallriken - utan föräldrarna hade flera sorters rester och pappan ville inte acceptera att FS inte tog alls av en av rätterna.

Julia Andersson, 08:16, 24 januari 2017. Anmäl

... över små problem? Eller räkna till 10 och låta dem vara vad de är, bagateller. Som att ens pappa insisterar på att man äter upp vad som är på tallriken! Jesus. OK, det är svårt att ha empati över det—det oerhörda traumat för FS, att pappan inte respekterar att hon/han inte vill äta upp vad som är på tallriken! Är jag hemsk som inte har nån empati över detta? I såna fall, so be it. Mesa över att ni inte vill äta vad som är på tallriken.

Lyra Lof, 06:31, 24 januari 2017. Anmäl

annan Camilla: "ibland är det mest vuxna man kan göra att bara gå sin väg. Vad anser du att FS borde gjort? Lytt order och ätit? Eskalerat bråket?" Den 23-årige FS, som inte kunde hantera att en förälder tyckte att han/hon borde äta upp vad som var på tallriken? Utan att storma iväg? (Som en tonåring, faktiskt.) Varför behöver det ens en kommentar? Tycker jag att FS skulle ha "lytt order och ätit"? Vad tror du jag tycker? Eller "eskalerat bråket?" Samma. Brukar jag föreslå att FS ska egga upp

Lyra Lof, 06:19, 24 januari 2017. Anmäl

Om man trots allt tycker om och respekterar sina föräldrar så tycker jag nog att man som vuxet "barn" kan offra sig och äta det föräldrarna vill. När min svärmor, en i grunden mycket duktig och i gastronomi utbildad kökskonstnär började bli rejält senil serverade hon en utsökt hummerentré, som hon tyvärr krönt med en påse enkel pulver-brunsås :-o med ett för länge sedan utgånget datum. Vi åt , allihop. Så kan man göra tycker jag.

Irene Holm, 00:58, 24 januari 2017. Anmäl

Jag hoppas att ingen lyssnar pa Irene Holms forslag angaende reverse psychology. Det ar verkligen inte en bra ide att saga till ett barn att maten du vill ska provas inte racker och att du vill ata allt sjalv. Lagg istallet at ett barn en liten bit av den nya maten utan att saga ett ord om att den maste atas upp eller provas. For den aldre generationen blir mat ofta ett maktspel med alldeles for mycket energi lagt i maten och inte i umganget. Jag forstar att du akte hem. Modigt gjort.

Tycker jag Iallafall, 22:43, 23 januari 2017. Anmäl

@LL Tro det eller ej, men ibland är det mest vuxna man kan göra att bara gå sin väg. Vad anser du att FS borde gjort? Lytt order och ätit? Eskalerat bråket? Tycker det var en rimlig mellanväg att gå sin väg, och en tydlig markering att pappan gått för långt.

annan Camilla, 22:34, 23 januari 2017. Anmäl