Surkund?

Fråga: Jag och min sambo har en diskussion om huruvida jag reagerade på ett korrekt sätt i en situation i en kö på en livsmedelsbutik. Jag hade plockat upp sista varan på bandet ur min korg i avvaktan på att kunden före mig skulle bli klar. Jag böjde mig för att plocka upp en kasse när kvinnan bakom mig samtidigt tog bort min korg från stället som hon med tydlig röst förkunnade ”att så gör man för att underlätta för nästa kund….” Tydligen var det viktigt att för henne att få upp sin korg snabbt. Jag valde att inte göra annat än att i lugn ton fråga om om hon hade haft en bra dag?
Hon svarade inte.

Syftet med min kommentar var att visa att henne att tonen och hennes agerande var lite onödigt men min sambo anser att jag agerade för argumentativt.
Hur skulle jag har agerat?

Svar: I synnerhet i livsmedelsbutikernas köer frodas på grund av stress, brådska, trötthet såväl ilska som irritation, ibland befogat, ibland onödigt. Det du beskriver verkar höra till den senare kategorin. Men det är mycket vanligt att en kund som tömt sin korg på varor inte ”ser” att den som är näst i tur kan behöva ställa upp sin tunga korg utan låter den tomma korgen stå kvar, eller ställer sin portfölj-handväska på stället i total självupptagenhet. Den kritiska kvinnan kanske hade drabbats av ett antal sådana obetänksamma medkunder och orkade inte vänta ut dig?

Du uppfattade hennes kritik som onödig vilket den i sak var, du hade tydligen avsett men inte hunnit ta undan din korg, och då förmådde du inte säga ”tack” eller ”ursäkta” eller något som hade lugnat den irriterade kvinnan utan tog till en syrlighet som givetvis inte förbättrade läget.

Men jag tycker inte att det du sade var så dramatiskt i sammanhanget. Du hade kunnat avstå – men det är inte något stor sak.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (35)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 35

@LL Det var väl nu en rätt låg nivå av "irriterad" jag upplever av detta, så oroa dig inte för det :D. Och visst, nog är det mer konstruktivt att bemöta en otrevlighet med en uppriktig vänlighet, men det är inte alla dagar man pallar det, och inte heller är det ett krav. Nog är det acceptabelt att fräsa ifrån också, inom rimliga gränser.

annan Camilla, 11:02, 6 mars 2017. Anmäl

Kvinnan bakom borde, utan att säga nåt, satt sin korg direkt i frågeställarens tomma korg på hyllan. När hon sen plockat ur sin varor är det bara att ställa bägge korgarna under kassan.

Clabbe Clabbe, 04:43, 6 mars 2017. Anmäl

.. att börja dagen med att bli "irriterad"—eller se det som en övning i att jobba med din "anger management". Här är det nån som gillar att analysera och uttrycker sig på det sättet. Så egentligen gör jag dig en tjänst. Oj, kolla! Det blev tre inlägg. Igen.

Lyra Lof, 06:41, 4 mars 2017. Anmäl

.. "Ja, sorry" [not sorry], utan ursäktar sig lite varmare. Eller, 'extra', på ett sätt som personen inte på något vis kan ta miste på. Är det en acceptabel förklaring för dig? Om inte, så kan vi väl "agree to disagree", i stf att meningslöst tjabbla om det fram och tillbaka. Jag är i alla fall färdig. "de långa inläggen... att du lyckas sprida samma innehåll de flesta använder ett halvt inlägg till över tre som irriterar mig". Fajla under #relevant. Och bra! Då kan du ju dagligen välja att

Lyra Lof, 06:39, 4 mars 2017. Anmäl

annan Camilla: Det verkar som om du har bestämt dig för att irritera dig på mig. Bra! Igen insisterar du på att 'överdrivet trevligt' (enligt dig) betyder bla bla bla. När jag i mitt svar till dig skrev att 'extra trevlig' hade varit ett bättre ordval. Och innan du protesterar att även det är sarkastiskt: jag avser med 'extra' inte att göra och säga: [hjäääälper] "stackars duuummmma lilla mig att flytta korgen!" [sockersött leende]. (För det är så jag talar.) Utan att man säger något artigare än

Lyra Lof, 06:32, 4 mars 2017. Anmäl

"Surkunden" må ha kommit med en sur kommentar men i denna kunds ögon var väl frågeställaren en riktig "sölkund" i så fall. Att ha koll på kön både framåt och bakåt är väl alltid att föredra. Korgar kan vara väl så tunga så att lämna plats så fort det bara går är det enda riktigt smidiga.

M B, 21:16, 3 mars 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Clabbe Clabbe, med "stället" förstår jag att frågeställaren avser den hylla på vilken man ställer sin kundkorg för att lägga upp varorna på bandet. Frågeställaren hade inte hunnit flytta sin tomma korg till den anordning intill kön där tomma korgar samlas upp. Kvinnan tog alltså bort frågeställaren korg från hyllan intill bandet och flyttade den till korguppsamlingsstället.

Magdalena Ribbing, 08:09, 3 mars 2017. Anmäl

"Jag böjde mig för att plocka upp en kasse när kvinnan bakom mig samtidigt tog bort min korg från stället" Jag fattar inte. Man ska väl ställa sin tomma korg i stället när man plockat ur varorna Varför tog kvinnan bort frågeställarens korg från stället?

Clabbe Clabbe, 23:32, 2 mars 2017. Anmäl

@LL Vad gäller de långa inläggen är det mest att du lyckas sprida samma innehåll de flesta använder ett halvt inlägg till över tre som irriterar mig :D

annan Camilla, 09:18, 2 mars 2017. Anmäl

@LL "Överdrivet trevligt" innebär väl just det, *överdrivet*. Det handlar i exemplet ovan inte om att säga "Visst, tack för att du flyttade den", utan nåt i stil med "Men ooooojjj, taaaack för att du var sååå *gullig* och *hjäääälpte* stackars duuummmma lilla mig att flytta korgen!" *sockersött leende*... Knappast en vänlighet i mina ögon iaf... Men hur som, det är min tolkning av "överdrivet trevligt", du kanske menar nåt helt annat?

annan Camilla, 09:17, 2 mars 2017. Anmäl

Läggdags?

Fråga: Vi blir med jämna mellanrum inbjudna till middag med övernattning hos värdfolket.

Min fråga är nu: Vem av oss tar initiativet till att bryta upp för kvällen? Om jag och min man tar detta initiativ känns det oartigt, men det kan ju också kännas oartigt för värdfolket att ta detta initiativ. Tacksam för ett klargörande.

Svar: Det är gästerna som bryter upp, värdfolk måste (tyvärr tycker ganska många) finna sig i att vissa av deras gäster är nattugglor och andra tidiga sänggångare.

Så du säger helt enkelt när det börjar bli dags att lägga sig vilket man brukar märka när samtalet blir långsammare: ”det här är så trevligt men nu måste vi gå till sängs, annars sover vi bort hela morgondagen, tack för en jättefin kväll, godnatt, vi ses till frukost” – – – eller något sådant.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Som gäst är det relativt lätt att signalera att det är dags att lägga sig. Efter att ha frågat värdfolket om de vill ha hjälp med något (och gjort sysslan om de säger ja) brukar jag börja plocka med min väska och plocka fram det jag behöver för natten. Som värd går det också att signalera; jag frågar om gästerna har allt de behöver, talar om var jag hängt upp duschhanddukar för dem mm.

Sweydia Ism, 09:20, 28 februari 2017. Anmäl

sms-hej?

Fråga: Jag undrar om man av artighetsskäl skall börja varje sms med ett ”Hej”. Min son, som är nio år skickade sms till sin pappa (vi är skilda) men var jätteledsen en dag när hans pappa inte svarade på hans sms bara för att han inte hade börjat med ”Hej”. Han fick även en uppsträckning i enrum på grund av detta.

Vi och resten av min familj och vänner använder en lättare ton vid sms-meddelanden till skillnad från vanliga, riktiga brev eller mail.

Enligt min sons far framstår det som kränkande om man skickar till och med ett kort, koncist, viktigt meddelande utan att börja med ”Hej”.

Är det rätt?

Svar: Bevare mig väl så – enligt min uppfattning – fånigt formellt att bråka om en sådan bagatell! Mitt svar är att det går bra att sms:a utan hej, liksom att mejla utan inledningsfras. Exempelvis inleder jag inte mina frågesvar med hej, många finner det onödigt både i sms- och mejlkonversationer.

Visst kan man skriva ett Hej, men det är verkligen inte en betydelsefull artighet.

Vad gäller pappersbrev är det en annan sak, där bör man inleda med en hälsningsfras också för att det ser prydligt ut.

Men störs man så mycket av att ett sms eller mejl inte inleds med ett hej har man missförstått idén med sms (short message service) och kanske även annat. Hur vore det med Högaktningsfullt som avslutning?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (19)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 19

FS du får väl tipsa den hejande pappan ifråga om MR´s utmärkta spalt där man kan få svar på det mesta.

A A, 10:25, 3 mars 2017. Anmäl

Pappan kunde väl haft ett litet samtal med sonen, där de kunde diskutera ifall just de två kan bestämma att starta sms med att säga hej (eller inte). Där de båda kan föra fram argument för och emot. Det är väl demokrati! För pojkens skull hoppas jag att FS överdrev lite i beskrivningen om pappans kassa beteende, för fy.

Lyra Lof, 14:31, 1 mars 2017. Anmäl

@TinaTrikå, genom att först som straff inte svara sonen och förklara varför först i samband med uppsträckningen vid senare tillfälle? Till synes hyfsat harmlöst, vill ju bara "uppfostra" men skapar extrem osäkerhet hos barnen. Känner igen situationen allt för väl - med vuxna som gör allt för att hitta sätt straffa/styra barnen i sin medvetna eller omedvetna vilja att eg komma åt den andra föräldern. Räcker med en bestämd sån vuxen i konstellationen av nya vuxna runt barnen för helvetet att öppna

Anna Andersson, 11:30, 1 mars 2017. Anmäl

Usch vilken pappa. Men hur kunde sonen veta orsaken till det uteblivna svaret? Messade pappan och talade om att han inte skulle svara?

Tina Trikå, 12:53, 28 februari 2017. Anmäl

Om det gått till som FS skriver är pappan totalt obalanserad. Att inte svara på ett sms för att "hej" saknas är sämre uppförande än att glömma "hej". Ju närmre och tätare kontakt, desto mindre artighetsfraser behövs vid sms. OM det nu gått till så och inget annat hänt/ligger bakom. OM inte pojken varit oförskämd på annat sätt och att det var det som utlöste pappans ilska.

Anna N, 06:59, 28 februari 2017. Anmäl

Man behöver inte ha alltför stor livserfarenhet för att gissa att det nog knappast var så att den frånskilda pappan upplevde SMS:et som "kränkande" för att sonen inte började med "hej". Det var nog inte riktigt så det gick till. Låt mig gissa på en total förvrängning av verkligheten, inklusive att sonen blev "jätteledsen", som av total förvåning. Antagligen bad mamman honom fråga pappan en sak, eller uppmana honom, och sonen blev samma slags skilsmässoverktyg jag själv varit.

Genesis Day, 01:11, 28 februari 2017. Anmäl

Naturligtvis skäller man inte ut en nioåring för en sån sak. Men, ett Hej är såå mycket trevligare än ett uteblivet och kostar inget. Man ska inte underskatta hälsningsfraser, risken är att det förs över till att folk slutar hälsa på varann IRL också.

M K, 18:59, 27 februari 2017. Anmäl

Det beror på vilken relation man har till den man messar. Jag skriver inte hej till familjen eller nära vänner som jag messar relativt ofta, då kan jag också slarva med kommateringen och vara generös med emojisar. Häromdagen skulle jag messa chefen att jag blir 20 min sen för att jag missat tåget, då var det god morgon och korrekta meningar. Man undrar vilken relation den här pappan har till sin son...

Sweydia Ism, 15:30, 27 februari 2017. Anmäl

Att inte skriva "Hej" i början av ett sms är snarare ett tecken på intimitet. Precis som Catarina Dalesjö skriver nedan - det är i mer officiella sammanhang, med folk man inte känner speciellt väl, som man eventuellt skriver "hej". Definitivt inte till sin egen familj! Ja, undantaget från denna regel är sjuttio- åttioåringar som just lärt sig skriva sms och tror att samma regler gäller som för pappersbrev.

H R, 14:38, 27 februari 2017. Anmäl

Jag skriver nästan aldrig hej när jag sms:ar min familj/nära vänner. Brukar oftast ha tillräcklig tät kontakt med dom, så det skulle "låta konstigt" i deras fall. Är det någon som jag inte normalt sett har så tät kontakt med eller en person som jag känner i "officiella sammanhang", så brukar jag kunna sådana saker som hej etc. Låter vansinnigt att en förälder ska "överreagera" så....Tror att barn kan göra bra mycket värre saker än att inte skriva hej i början av ett SMS till förälden.

Catarina Dalesjö, 13:33, 27 februari 2017. Anmäl

Sällskaps-TV?

Fråga: Jag undrar om jag är småsint som blir upprörd när värdparet har teven på under middagar. Jag uppfattar det som att gästerna inte är tillräckligt intressanta. Jag reagerar också oerhört negativt om jag som gäst förväntas vilja se hockeymatcher eller melodifestivaler.

Är jag plump om jag bara säger vad jag tycker?

Svar: Förr i tiden, men det var på mitten av 1900-talet, hade många bjudningar just för att titta på den spännande uppfinningen TV. Då visste gästerna detta och ville delta i detta tittande.

I dag beror en bjudning med TV-tittandet på både värdperson och gäster, det finns förstås de som finner det otroligt viktigt att se en festival av någon sort eller en sporttävling. Personligen tycker jag som du, att TV:n har man inte på när man har gäster. Man kan titta på TV hemma sig – är man på en bjudning vill man förmodligen prata med övriga. Men har man någon hemma på middag och själv gärna vill se något program som råkar gå just då, och frågar sin gäst om det är okej, så är det knappast något ”fel”.

Har man däremot gäster som har kommit för att umgås vilket jag tror är den vanliga orsaken till att ha en bjudning, så är det olämpligt att ha TV:n på, det blir som ett påpekande för gästerna att deras samtal inte är tillräckligt viktiga, som du skriver.

Plumpt att påpeka detta? Som gäst kritiserar man inte värdpersonerna eller andra gäster förstås, men du kan vänligt fråga om det går att stänga av TV:n, åtminstone ljudet, eftersom det överröstar eller hindrar samtalet. Andra gäster ska helst ha samma uppfattning.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (14)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 14

Jag har råkat ut för samma sak som Ingrid A. Jag bjöd in till middag och det verkade självklart att det skulle ses på melodifestival. Jag tänkte att jo, det kan jag väl bjuda på då gästerna så gärna vill. Tråkig kväll tyckte jag som inte alls var intresserad eg. men visst kan jag se en bra film till middagen någon gång om jag/vi bestämt det o alla är intresserade.

A A, 21:20, 4 mars 2017. Anmäl

Lyra L: Jag har själv ofta tv:n på som en radio när jag är ensam hemma. Aldrig när jag har gäster dock. (känner igen det där med att man hört men inte sett reklamen :-))

Anna N, 07:11, 3 mars 2017. Anmäl

Jag har råkat ut för det motsatta - att bjuda in på middag utan att ha koll på att det råkar vara en delfinal i Melodifestivalen, och sedan få krav på mig från gästerna att vi ska titta på detta efter middagen. Inte OK i min värld. Eftersom jag inte är intresserad av Melodifestivalen har jag inte koll på när den är. Är det normalt att gäster förutsätter att det bjuds på Melodifestival till middagen även om detta inte är tydligt uttalat?

Ingrid Antonsson, 22:13, 1 mars 2017. Anmäl

Anna N: Jag brukade ha på TV:n i bakgrunden som radio ett tag. När jag aktivt tittade kunde jag vara förvånad över hur ett reklaminslag såg ut, då jag bara hade hört reklamen förut...

Lyra Lof, 14:50, 1 mars 2017. Anmäl

Att ha TV:n på är lika illa som att sitta och fippla med mobilen. Hemskt nonchalant. Ska man ha gäster så ska man ha fullt fokus på gästerna, inte ha halva medvetandet någon annanstans. Jag tycker även väldigt illa om restauranger som har TV-skärmar, för även om man inte VILL titta på dem så dras blicken dit, och det stör umgänget.

Annamaria Håkansson, 14:22, 1 mars 2017. Anmäl

Har aldrig (tack och lov) haft vänner som har tv:n på under vanliga middagar. Undantag om man bjuds till t ex "Mello-kväll" (hu!) eller "VM-final-kväll" där själva tv-evenemanget står i centrum. Aldrig annars. "Tv:n står på som en brasa i bakgrunden" Fascinerande....

Anna N, 07:06, 28 februari 2017. Anmäl

Smart Besserwisser, tror faktiskt det är ganska många som gör så, tar kaffet efter middagen i tv-soffan för att se på melodifestivalen, t.ex. Lite märkligt att FS är så förvånad över den saken, man har väl oftast liknande koncept när man ses. Finns inget som hindrar att man pratar under tiden heller, TV:n behöver ju inte stå i fokus, utan mer som bakgrundsmusik. Är volymen för hög kan man ju säga till, men kräva att den ska stängas av gör man ju inte.

M K, 18:37, 27 februari 2017. Anmäl

En smula överspänd kan jag nog tycka att frågan är ändå. Det framgår visserligen inte om TV:n står på med fullt uppdragen ljudvolym, vilket naturligtvis vore oacceptabelt störande. Men frånsett det tror jag att det är ganska vanligt att folk har på apparaten som en slags "brasa". Den står där och flimrar lite hemtrevligt bara. Man bör nog inte jämföra beteendet med svunna tiders TV-bjudningar. Inte heller som en signal till gästerna att faktiskt sätta sig och titta på den.

Kap Kennedy, 14:33, 27 februari 2017. Anmäl

I TV:s barndom bjöd man ju in folk speciellt för TV " det är en bra film på TV i kväll, välkomna hit och titta!!" ( En äldre bekant , först i trappan med TV bjöd in alla andra om inte hade, Då satt man som i en biosalong och tittade andäktigt på fotboll - var det 1958?) Men idag - nej, absolut inte!

Gertrud Bern, 10:26, 27 februari 2017. Anmäl

Man kan ju alltid ställa sig upp, börja gå mot hallen och säga "Jaha oj, ska ni titta på TV nu? Jag förstår vinken. Vi ses en annan gång, hejdå!" På ett glatt sätt såklart.

Bara Föratt, 08:19, 27 februari 2017. Anmäl

Sällskapshångel?

Fråga: Min nära vän är sedan många år tillbaka tillsammans med en kille och de bor nu ihop. På fester, middagar och restauranger har de en tendens att gosa offentligt. De vill gärna smeka den andres lår, sitta i knät, pussas lite mellan meningar och på grund av detta tappa ögonkontakten med övriga middagsgäster.

Om jag har ett samtal med den ena är det sannolikt att jag får den andra på köpet och/eller får bevittna ett litet hångel mellan skämten. Inför ett firande tyckte samma vän att det var lite olämpligt att bjuda en ”singel-kompis” eftersom hen eventuellt skulle känna sig obekväm bland alla par. Jag menade då att vi som var i relationer kanske kunde bete oss ”mer som en grupp vänner” för att kunna bjuda den här personen som är singel.

Jag tycker själv att det är högst obekvämt att bevittna min väns och hennes killes beteende och förklarade det när vi pratade om att bjuda vår singelvän. Jag tycker att det är respektlöst mot lyssnaren att ägna sin partners lår halva uppmärksamheten i stället för samtalet. Men min vän tyckte verkligen inte alls att det var en trevlig idé att bara bete sig som vänner, utan vill visa sin kärlek för sin kille offentligt.

Det här var en stor besvikelse för mig och jag undrar om Magdalena har några tankar kring detta. Jag är inte ute efter att tillrättavisa min vän, och jag är väldigt medveten om att det kanske är jag som lägger näsan i blöt. Vad anses om par som låter middagsgästerna bevittna deras kärlek – respektlöst eller none of my business?

Svar: Du beskriver en vanlig företeelse hos nyförälskade, tydligen en process som varat länge hos din vän. Många som har passerat nyförälskelsestadiet vill säkert gärna unna människor möjligheter till närhet. Men alla är inte av samma uppfattning. Ett idogt kramande, klappande och pussande kan ibland ses som sött och gulligt men kan lika ofta uppfattas av omgivningen som alltför privat och därmed besvärande.

Förr var det otänkbart att göra så värst mycket mer än hålla varandra i handen eller om axlarna när man befann sig i andras sällskap. Att upprepat pussas, kramas, röra vid varandra så som du beskriver var inte acceptabelt om man ville uppföra sig normalt hyfsat. Andra skulle inte behöva bevittna sådant som kunde uppfattas som intimiteter mellan två individer, det borde sparas för sovrumsbruk. Men all så kallad öppenhet på sociala medier och i TV kan ha försvagat den traditionen och gjort att allt fler ser det som godtagbart att smekas engagerat och kyssas entusiastiskt även inför andra.

Trots denna nutida öppenhet kvarstår att vill man vara trevlig och väluppfostrad håller man inte på med sådant som kan störa eller besvära dem man har i sällskapet. Och så är det ju med din nära vän och hennes kille. Sätt dig ner en dag och förklara jättevänligt för henne att detta hånglande inte är vidare trevligt för er som måste se på. Argumentet att visa sin kärlek offentligt, som hon tydligen har anfört som förklaring, handlar ju om vad hon själv tycker är roligt att visa upp, inte om hur det ser ut för övriga. Din vän och hennes kille ägnar sig åt något privat som ni andra inte ska behöva bevittna.

Rimligt är att ge snabb en puss men inte en djupkyss, en lätt kram när det behövs men inte ett minutlångt omfamnande, en mild klapp på huvudet, på en axel. Att åsedd av andra smeka varandras lår är alltså inte vad som menas med gott uppförande. Att sitta i någons knä är små barns privilegium.

Så kallat sängkammarbeteende är lika dålig stil hemma hos andra som på krogen.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (20)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 20

Annamaria: Samma här! Skulle aldrig utsätta mig för att umgås med ett sådant par. Lyckligtvis hånglar normala människor inte inför publik.

Anna N, 07:14, 3 mars 2017. Anmäl

Det är bland annat sådant här som gör att jag föredrar att umgås med singlar.

Annamaria Håkansson, 14:29, 1 mars 2017. Anmäl

Jag tycker att det vore väldigt kul om olika FS hörde av sig igen och berättade hur det gått!

Anna N, 07:17, 27 februari 2017. Anmäl

FS vänner har, tydligen, upphört som individer och förekommer endast i 2-pack. En singel i vänkretsen ska hållas undan i missriktad omsorg. FS, nästa gång singeln och "obekväm", kommer på tal - ta tillfället! Säg vänligt, men rakt: "Vi känner oss alla obekväma. Vi är jätteglada över din och N:s kärlekslycka - men, alla dessa ömhetsbetygelser (nåja, småhångel, då!) blir för mycket! Det känns som vi stör, när vi försöker komma till tals med någon av er... Kan ni försöka dämpa er litet?"

gamla Tekla, 13:01, 26 februari 2017. Anmäl

Enligt min mening finns det bara en sak att göra i denna situation. Förklara för det hånglande paret att om de inte medger att de slutar med sitt opassande sätt blir de inte inbjudna och om de mot detta gör det ändå, blir det inga fler inbjudningar. Bjud gärna in singelvännen, denne förtjänar nog en plats på festen.

Astrid Nilsson, 06:42, 26 februari 2017. Anmäl

Ett typiskt exempel på ett osäkert "trofé-förhållande". Dvs partnern är FRÄMST till för att visas upp för att skapa social status. Titta på mig, jag har en kille/tjej. Är vi inte normala, så säg! I ett riktigt bra förhållande räcker det med en blick över matsalsbordet på en middagsbjudning för att förmedla sin kärlek till varandra. Man har helt enkelt inget behov av att visa upp sig. Offentligt hångel är ett bevis på att verklig tillit saknas.

Anna N, 09:28, 25 februari 2017. Anmäl

Lyra Lof, singlar kanske uppfattas som ett hot....

M K, 08:54, 25 februari 2017. Anmäl

Håller med tidigare kommentar om att komma överrens med de övriga om att sitta tyst då de börjar hångla. Alternativt byta rum då de börjar eller fråga paret ifall de vill vara ensamma en stund, "vi tänkte att ni ville vara ifred?"

Roland Kronqvisy, 06:23, 25 februari 2017. Anmäl

Jag tycker det värsta med den här personen är hur hon vill utesluta singlar i vänkretsen från umgänget—sympatiskt. Hennes attityd när en singelkompis inte borde bjudas till ett firande "eftersom hen eventuellt skulle känna sig obekväm bland alla par." Detta av personens 'omtanke' om singeln, självklart. Pfft. Påminn mig, varför vill ni umgås med henne?

Lyra Lof, 19:23, 24 februari 2017. Anmäl

Precis som flera har föreslagit det tidigare, så tycker jag också att ett milt avståndstagande kan vara ganska effektivt om det inte går att övertyga paret med rationella argument att det verkligen är olämpligt att hålla på med sängkammarbeteende på en middagsbjudning, fest eller dylikt. Jag är i och för sig singel och kan därmed uppfattas som något partisk i sammanhanget, men jag tycker verkligen att ett sådant beteende är extremt pinsamt att se på.

Franciskus Henriksson, 16:49, 24 februari 2017. Anmäl

Teateretikett?

Fråga: Var på revy här i staden i går och uppmärksammade en företeelse som jag tänkte delge spalten!
Mina vänner och jag går alltid in till våra platser med ansiktet mot dem som måste resa sig. I går satt vi redan och ett gäng som kom in i bänkraden (från fel håll dessutom) gick med ryggarna vända mot oss!

Andra personer reste sig och ställde sig med ryggarna mot de nyanlända!

Min fråga gäller: Är det nya regler som gäller, eller vad är vett och etikett?

Svar: Svensk artig sed, eller som jag brukar skriva hyfs och stil, är att gå med ansiktet vänt mot dem man passerar. Samt förstås att säga ursäkta och tack.

I andra nationer som Frankrike, Tyskland, England går man artigast med ryggen åt dem man passerar. Att dessa ställer sig upp så att man kommer smidigt förbi är självklart.

Intressant med helt nya påhitt i detta ämne: att ställa sig upp och vända ryggen åt de personer som passerar har jag aldrig hört talas om.
Uppriktigt sagt låter det både besvärligt och lite tokigt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (15)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 15

Jag vänder också "baken" mot de jag passerar i en trång gång på bion eller teatern. Att vända sig mot de man passerar, sittandes eller ståendes, med ansiktet och "frammen" vänt mot dem känns alltför intimt. Dessutom är det lättare att med händerna söka stöd med hjälp av raden framför om man gör så. Face-to-face kan man vara i andra mer passande sammanhang.

M B, 16:01, 4 mars 2017. Anmäl

Har faktiskt aldrig varit med om att folk vänder sig mot dem de passerar. Gör inte så själv heller, det blir för tätt inpå. Dessutom vill man ju se till att inte stöta till de som sitter framför. Men varför de som reser sig skulle vända ryggen till, låter märkligt. Om man inte är höggravid då.

M K, 09:00, 25 februari 2017. Anmäl

Behöver jag kliva förbi andra in i en bänkrad för att nå min plats, brukar jag göra det med ansiktet mot de som reser sig för mig. Med två undantag - personer som stånkar och ojar sig och reser sig halvdant (eller inte alls) , samt män med stor buk som inte bemödar sig om att ge mig plats utan försöker "trycka till" mig. Dessa vänder jag gladeligen bakdelen åt.

Maria T, 18:53, 23 februari 2017. Anmäl

Det är väl jag som inte är van vid era elegabla ställen, men om det bara står bänkrad och plats är det icke så lätt att veta om platsen är till höger eller vänster. Då får man gå ut i farstun igen och försöka komma in genom en annan dörr med sin rivna biljett.

Friterade Mulor, 16:42, 23 februari 2017. Anmäl

Är ju ändå mest praktiskt att mötas ansikte mot ansikte, dels av utrymmesskäl, dels så man ser hur man går/trampar. @Friterade mulor: Fel håll är det som är längst bort från sittplatsen. Brukar preciseras på biljetten, parkett höger t.ex.

Bengt Carlsson, 12:56, 23 februari 2017. Anmäl

Har aldrig tänkt på att det finns ett korrekt sätt att göra detta på. Ingen av sidorna är väl särskilt trevlig att få i ansiktet tänker jag om det är trångt. Jag gör nog olika beroende på situation men såklart i syfte att göra det så lite obekvämt som möjligt.

Bara Föratt, 12:28, 23 februari 2017. Anmäl

@ Madelene J - precis så känner jag också

Kristina S, 12:13, 23 februari 2017. Anmäl

Kap K.: Håller med om tåtrampande - särskilt åtföljt av ett föga beklagande "Hoppsan!" Men, biografvanor, jfr nutida "biopalats", i trånga, ofta äldre teatersalonger - med popcorn och "dricka" plus ytterkläder och sportbag? Ja, modernare än så kan det väl knappast bli? Men, lyckligtvis, inte tillåtet - ännu!

gamla Tekla, 11:18, 23 februari 2017. Anmäl

Hur går man in i bänkraden "från fel håll"? Det finns väl oftast två håll, hur vet man vilket som är det rätta (det kanske också skiljer sig mellan Sverige och Utlandet)? Förmodligen har jag gjort fel med det här (också) i alla år.

Friterade Mulor, 11:06, 23 februari 2017. Anmäl

Att vilja försöka undvika tåtrampande tycker jag iochförsig låter som ett ganska rimligt incitament. Återigen tror jag dock att moderna svenskars "biografvanor" påverkar detta beteende mest. När man håller i popcorn och drickaflaskor är det faktiskt enklare att hålla ut dem över stolsraden framför, istället för att svinga dem förbi de sittandes ansikten. Likadant om man sitter och tvingas resa sig: genom att vända sig riskerar det man håller i inte slås ur händerna av de förbipasserande.

Kap Kennedy, 10:08, 23 februari 2017. Anmäl

Pratprotest?

Fråga: En bekant till mig som jag studerar med och har kommit väldigt nära har ett beteende som jag börjar störa mig på alldeles för mycket och jag vet ej hur jag ska hantera detta. Hon avbryter människor nästintill hela tiden för att prata om sig själv.

Är vi ett litet gäng som står och snackar med varandra och någon av dem har ett problem eller vill berätta något som har hänt den, så ska hon alltid avbryta mitt i för att berätta något om sig själv. Får man en fråga från en annan person så kan hon mitt i mitt svar avbryta mig och berätta något som har hänt henne inom det ämnet. Hon berättar ofta samma anekdoter om och om igen. Jag har försökt att få henne att sluta genom att säga något i stil med ”ja just det där har du ju berättat”. Men hon fortsätter ändå.

Jag märker även att andra börjar störa sig på det också. Snart kommer det brista för mig och jag vill inte att det ska hända, då det kan komma att förstöra vår vänskap.
Finns något tips på hur jag på bästa sätt kan hantera denna situation och ändå bevara vår vänskap?

Svar: Det är lätt att förstå att du störs av din bekants sätt att kräva utrymme i samtalet. Men det förefaller som om du och din bekant har blivit tillräckligt goda vänner för att du ska kunna förklara för henne hur det hon gör uppfattas. Du kan säga milt och snällt ”du kanske inte vet det själv, men det är faktiskt så att du ofta avbryter andras samtal med att berätta om dig själv.”

Säg också att du gärna vill förklara detta för henne eftersom hon är en så trevlig och bra vän och du vill att alla ska förstå det istället för att ibland bli sura för att hon obetänksamt avbryter dem.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

Låter starkt som ADHD i mina öron. Min fru, ADHD-drabbad, är exakt likadan. Svårt med impulserna och fokus med andra ord. Tycker överlag att detta sällan diskuteras i Magdalenas kolumn. Neuropsykiatriska störningar/psykopatologi finns hos många och detta brukar visa sig förr eller senare till en viss del i sociala sammanhang. . En vänlig kommentar att personen i fråga får lugna sig lite eller vara mer lyssnande några sekunder är nog det enda som hjälper.

Anonym, 20:55, 3 mars 2017. Anmäl

"Och är extremt duktig på datorer?" är det diagnos autism då eller? Haha... man kan inte annat än att dra på smilbanden en smula över de förutfattade meningar och fördomar som dyker upp här lite då och då.

A A, 18:09, 23 februari 2017. Anmäl

Väldigt vanligt beteende. En nästan identisk fråga var ju uppe alldeles nyligen. Förmodligen lönlöst, men man kan ju pröva att säga "oj, avbröt jag dig igen?" varje gång hon avbryter, för att se vad som händer. Däremot vill man ju inte att andra ska sluta bjussa på sig själva genom att berätta om egna erfarenheter. Det vore ju trist. Förutsatt att de inte just avbryter hela tiden då. Verkar himla trist att bara prata om sig själv och aldrig lyssna på andra f.ö.

M K, 18:04, 23 februari 2017. Anmäl

Ja, både allergi eller autism kan ju diagnostiseras av amatörkommentatorer via nätet, så det låter troligt.

Friterade Mulor, 16:52, 23 februari 2017. Anmäl

Låter inte alls som en osäker person, om hon faktiskt AVBRYTER andra hela tiden. Känner igen det från ett par kompisar och en arbetskamrat. Inte elaka, men självupptagna och har dåliga känselspröt. Omgivningen lider och utbyter blickar - avbrytaren märker ingenting. Tippar att det har med något oförlöst i barndomen att göra. Eller dålig uppfostran. Eller allergi, kanske?

Anna N, 08:41, 23 februari 2017. Anmäl

Alla verkar utgå ifrån att detta måste vara en självupptagen person och bäst att hantera genom att ignorera eller återavbryta. Troligare är att det rör sig om en socialt osäker person som inte vet vad de ska säga och därmed säger det enda de kan komma på, d.v.s. anknyter till ämnet med egna erfarenheter. Att bara säga att hen gör fel kommer inte att hjälpa. Snarare skapa mer osäkerhet och kanske göra att personen blir helt tyst. Hjälp istället kompisen att hitta andra saker att säga.

lilla moi, 10:46, 22 februari 2017. Anmäl

Det är viktigt att FS tar det snacket vid då allt är lugnt & vännen inte just har avbrutit, & när båda har tid. Jag har själv en sådan vän, vi har diskuterat det & hon har blivit medveten om sitt beteende men har väldigt svårt att förändra det. Därför brukar jag, när situationen kräver det, avbryta henne när hon avbryter: "Nej. Det är min tur nu. Jag hade inte berättat färdigt." Då svarar hon "Oj.", och inser att hon just gjort så igen. Men det krävs att man pratat ut om det först & nått insikt

H R, 10:30, 22 februari 2017. Anmäl

Med en sådan person har jag inga problem att avbryta tillbaka eller tom strunta i att hon pratar. Vänd dig till den som börjat berätta något och ställ en fråga så att hon kan fortsätta och visa på det sättet att du inte är speciellt intresserad av vad avbrytaren har att säga just då. Om det är du själv som blir avbruten så bryt in själv "Alltså... när jag träffade Kalle på stan..." och fortsätt där du var.

Sweydia Ism, 09:48, 22 februari 2017. Anmäl

Kan det möjligen vara så att din goda vän hör lite dåligt. Det är mycket vanligt att sådana människor känner sig utanför och "tar över" för att komma in i gemenskapen. Känsligt ämne, lustigt nog känner många ett motstånd mot att skaffa hörapparat, medan det känns helt naturligt att ha glasögon! "landbacken"

Gerd Wetterlind, 09:38, 22 februari 2017. Anmäl

"och du vill att alla ska Förstå det istället för att ibland bli sura...." vad är det alla ska förstå? att hon är en bra vän till FS eller något annat?

Madelene J., 09:20, 22 februari 2017. Anmäl

Buffébestick?

Fråga: När man äter buffé på restaurang blir jag ofta villrådig över hur jag ska göra med besticken när jag hämtar mera mat. På en del ställen, särskilt utomlands, är man snabb med att duka av både tallrikar och bestick, så då är det bara att hämta nya – även om man tycker det blir en faslig massa disk! Har förstått att man av hygieniska hänsyn inte ska ta med den använda tallriken till buffédisken, men det händer ofta att man måste gå runt och leta efter rena bestick. De kan också ibland vara ”slut” för tillfället. Att lägga sina bestick på en servett vid sin plats känns inte särskilt fräscht. Att hålla dem i handen när man hämtar mat är ju inte bekvämt, och att inte ha något att äta med är inte heller kul!

Svar: Helt rätt att måltiden förlorar rätt mycket av sin charm om bestick saknas.

Hur man ska agera har med stället att göra. Är det en fin restaurang ska man få nya bestick framlagda på sin plats så snart man ställer sig upp för att gå och hämta mer mat. Då tas ens använda tallrik bort och nya bestick läggs ut. Alternativt finns rena bestick vid tallrikarna intill maten på buffén. Om dessa har tagit slut måste man be personalen om påfyllning där besticken ska ligga.

Är det ett enklare ställe kan man ta sina bestick i ena handen och lägga dem på den rena tallrik som man tar vid buffén.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Att lägga besticken på en servett är väl utmärkt? Varför skulle det vara ofräscht? Man har ju ändå i allmänhet pappersservetter på dessa ställen, enkelt att ta en extra till besticken. Annars är det ju okej att ta nya efter varje tallrik också.

Anna Holmberger, 10:42, 22 februari 2017. Anmäl

Jag ser inte problemet med att lägga besticken på en servett vid sin plats, så gör jag ofta.

Sweydia Ism, 13:26, 21 februari 2017. Anmäl

Själv har jag varit på bufférestauranger där bestick finns framlagda på borden från början, dukas av när jag tillfälligt reser mig och sedan INTE ersätts automatiskt. Jag har då fått irra omkring och leta efter bestickkorgar, som inte nödvändigtvis finns eftersom det förmodligen är tänkt att omdukningsproceduren ska fungera mer än till hälften. Eller så har det helt enkelt varit restaurangens sätt att säga: "Hörru, vi gillar inte att du fyller på."

Kap Kennedy, 09:08, 21 februari 2017. Anmäl

Adresspridande?

Fråga: Fick nyligen ett sms (utsänt till flertalet personer) från en god väninna. Hon är mycket ”driftig” och utåtriktad och har ofta nya projekt igång för att dryga ut hushållskassan.

Nu senast hade hon nöjet att informera väninnekretsen att hon startar med hem- och direktförsäljning av kosmetika.

För att öva upp sina färdigheter i smink- och ansiktsbehandling, kunde hon nu som vänskapspresent bjuda oss på en ”gratis” ansiktsbehandling. Firman i fråga hade redan fått våra namn och telefonnummer för att kunna kontakta oss för bokning.
Inför detta faktum kände jag en spontan irritation och olust. Därför svarade jag att jag inte var intresserad och ifrågasatte dessutom om det verkligen var korrekt att hon använde sin privata adressbok i kommersiellt syfte utan att i förväg informera och fråga om det är okej.
Hon blev ledsen och visade sig helt oförstående inför min reaktion, eftersom hon ju bara ville göra oss alla glada med en ”present”behandling – naturligtvis helt utan köptvång av några produkter…
Nu min fråga: var min väninnas agerande korrekt? …eller var det jag som överreagerade när jag kände mig utnyttjad som vän och i min integritet?

Svar: Det är absolut inte rätt att ge ut sina vänners privata mobilnummer eller mejladresser till någon, absolut aldrig till ett företag, inte heller till andra utan direkt tillstånd av mejlinnehavaren. Men det begrep inte din väninna, hon tänkte inte längre än att det var bra för henne att tjäna lite pengar på detta.

Så nej, du överreagerade inte. Hoppas ändå att du klarade av att snällt säga till din obetänksamma väninna vad som gäller, och att det är viktigt för dig att bevara din integritet. Och den som verkligen tjänar på alltihop är kosmetikaföretaget, det kan du vara säker på.

Med detta sagt: det du beskriver är inte ovanligt och förmodligen har ingen förklarat för din väninna hur god stil och hyfs ser ut när det gäller att ge ut vänners telefonnummer, mejl osv. Ett modernt skolämne, kanske: näthyfs, mejlintegritet, sociala medier-uppfostran?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (13)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 13

@Så det så Precis, lösenord är som nycklar, och sättet att skydda sig är att sätta in så bra lås att "ohederligt folk" inte kommer in, samt vara försiktig med hur man förvarar och delar med sig av sina nycklar. Man gömmer i regel inte huset...

annan Camilla, 13:10, 22 februari 2017. Anmäl

Väninnan måste ha blivit utsatt för påtyckningar från firman hon jobbar åt, att lämna ut adresserna och telefonnumrern.

Anders Ström, 21:29, 21 februari 2017. Anmäl

@Så det så, du har helt rätt att lösenord är som nycklar till hus, båt och bil. Men poängen är nog att om du sätter samma låskolv i alla dina lås och tappar en nyckel får du lite skylla dig själv när någon stjäl allt du har. En nyckel till huset, en till bilen osv översäts till ett lösenord för mailen, ett till FB, ett till DN osv så slipper du problem när någon sida hackas. och den som återanvänder lösenord har inte mycket sympati att hämta här iaf...

Gert Löwenhamn, 15:11, 21 februari 2017. Anmäl

@annan Camilla, du kan på allvar inte ha missat alla hackerattacker där lösenord sen sprids vind för våg? Lösenord lagras på olika sätt överallt på nätet och du kan aldrig skydda dej från att nån ska komma åt det på något sätt. Lösenord är för dina konton vad lås är för hus och bil. Det håller ärliga människor utanför, men den som vill ta sig in gör det.

Så det så, 11:40, 21 februari 2017. Anmäl

@annan Camilla: Måhända råder lite begreppsförvirring här. För en tid sedan avslöjade SVT Dold att en massa hackade inloggningsuppgifter var på vift. De satte då upp en sajt där alla kunde testa om deras mejladresser fanns bland uppgifterna. Bland annat några "Gratis godis"-sidor hade hackats, med flera 100.000 medlemmar. Många övertolkade det där avslöjandet och befarade att deras mejlkonton därmed låg pyrt till. Vilket ju inte är fallet om man inte har använt samma lösenord överallt.

Kap Kennedy, 11:18, 21 februari 2017. Anmäl

@Så det så - Mina lösenord finns ingenstans på webben. Om dina lösenord finns på webben (mao, du återanvänder dina lösenord på flera sidor) så är det än en gång endast ditt eget fel. Det enda som kan hända om din emailaddress blir utlämnad är att du får spam. Ingen kan hacka en email genom att endast ha tillgång till adressen i sig.

Simon T, 11:02, 21 februari 2017. Anmäl

Du får gärna länka till "SVTs granskning" förresten :).

annan Camilla, 09:11, 21 februari 2017. Anmäl

@Så det så Som letar igenom nätet efter lösenord? Såvida inte *du* förvarar ditt lösenord i klartext på nåt ställe där det kan kopplas till din mailadress har det ingen direkt betydelse. Hur menar du att det ska ha gått till när din mail kapades utan din medverkan? Det måste ju antingen ha varit ett rent lösenordsgissningsinbrott, eller du som gjorde bort dig. Finner det också extremt otroligt att bekantingens utlämnande av adress ledde till att kontot kapades.

annan Camilla, 09:10, 21 februari 2017. Anmäl

@Simon T, att lämna ut en mailadress till ett suspekt företag ökar risken för kapning. Med alla robotar och spindlar som letar igenom nätet efter lösenord så är det omöjligt att skydda sig helt och hållet mot kapning. Det trodde jag alla visste, speciellt efter SVTs granskning...

Så det så, 19:15, 20 februari 2017. Anmäl

@Så det så - Om ditt mailkonto blev kapat så var det garanterat inte din väns fel. Man kan inte kapa mailkonton bara genom att ha en mailadress. Om du fick ditt konto kapat så var det helt och hållet ditt eget fel genom att ha dålig säkerhet. Ingen annans fel. Det sagt är det naturligtvis inte OK att ge ut andras uppgifter, då man kan få diverse spam och annat oönskat skräp. Det är dock ingen säkerhetsrisk i sig.

Simon T, 14:37, 20 februari 2017. Anmäl

Ekonomirotande?

Fråga: Har utifrån olika omständigheter relativt god ekonomi. Genom årens lopp har jag fått x antal påminnelser från omgivningen om detta.
Exempelvis uttalanden som: ”såg att du blivit rik”, ”hon är rik som ett troll”, ”ditt konto är väl fullt”, ”det kan väl du betala”, ”du fanns med i listan i media”, ”har vi nån som har mycket pengar här?”

Vissa gånger har jag inte brytt mig, andra blivit ledsen och gått undan, nyligen först urarg och sedan genomledsen och lämnade den grupp som satt och skrattade åt det så kallade skämtet.

Tycker att min ekonomi är en ytterst privat sak och känner mig kränkt, blir illa berörd när nån kliver innanför min privata gräns i denna fråga.
Förstår att de spekuleras och pratas. Att det handlar kanske om nyfikenhet eller annat.

Finns det något tips på lämpligt hyfs- och etikettsvar och beteende när man möts av dessa påståenden … så kallade skämt? Jämför detta beteende med de som brukar fråga kvinnor om de är gravida eller planerar bli det, lika privat. Skillnad är att sådant brukar ju synas inom en tid.

Tycker det är bedrövligt att förmögenhetssiffror hängs ut på olika vis… däremot finns det inte någon belåningskalender. Att ha höga lån har jag aldrig hört spekulationer, så kallade skämt, och prat om. Verkar liksom vara politiskt korrekt i nutida samhället att ha höga lån.

Svar: Din fråga ansluter till en tidigare, 3 februari, om vad man inte bör säga. Du beskriver en bedrövlig taktlöshet som inte blir bättre för att den är vanlig. Att många är förtjusta i att rota i andras plånböcker är väl känt – och gräsligt. De som gillar att forska i andras ekonomi har nog svårt att fatta vad de gör när de påpekar, förlöjligar, skämtar om pengar som inte är deras. Att ha mer pengar än man rimligtvis gör av med, dvs att man är rikare än majoriteten, skapar avund och den kommer du aldrig att kunna sopa bort, den är ett slags omogenhet som inte kan hindras.

När media publicerar siffror på privatpersoners förmögenhet är det en del i nyhetsrapporteringen, och inte heller något som du kan avskaffa. Lån är en annan sak, en motsats kan man säga, inte alltid lika ”intressant” som vad andra äger. När du själv är nöjd med att du har gott om pengar blir det kanske enklare för dig att på ett lätt skämtsamt sätt svara de taktlösa dumskallarna som kommer med sina fåniga, primitiva kommentarer. Du kan försöka med några repliker som måste sägas med relativt vänlig röst – om du låter arg eller upprörd eller ledsen så har de taktlösa fått den effekt de möjligen önskar.

Så träna in något åt det här hållet när det sägs fånigheter om din privatekonomi: (Att du har blivit rik) ”Oj då, behöver du låna en hundring?” eller ”Hoppsan, har jag lånat en tia av dig och glömt att betala tillbaka?” eller ”Jag har haft tur, det kanske du också får någon gång.” – (Om medias rikedomslistor) ”dom där listorna verkar vara riktigt gott godis för en del.” – (Frågan om någon här har mycket pengar) ”Menar du mig? då kan jag berätta att privatekonomi är en privatsak för privatpersoner, jag är lika privat som du.” – (Att du kan väl betala) ”Gjorde jag det till alla som föreslår det så hade jag inte ett öre kvar.”

Men bli inte ledsen. Du har det ekonomiskt bättre än många andra, och det står en del av dem inte ut med. Det är deras problem, inte ditt. Ta din rikedom som en förmån som du förvaltar på det sätt du vill, inte som en skuld till andra.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (23)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 23

Anna N: Litet O.T., men... det är väl inte kapitalismen som företeelse, som väcker din motvilja? Riskvillighet är en av förutsättningarna. Har själv arbetat åt "Kapitalet" under större delen av mitt yrkesliv. Den enda risk jag har tagit, var att välja utbildning. Visste du t.ex., att en byggnadsarbetares livslön kan vara högre än många akademikers - räknat i studier, lön, pension, arbetslöshet etc.? Sens moral av detta väljer man själv...

gamla Tekla, 18:12, 23 februari 2017. Anmäl

Visst. All fördelningspolitik är bara en fråga om avundsjuka. Så har vi gjort det lätt för oss. (och Axel Broström är väl varken Gud eller någon stor filosof)

Anna N, 08:43, 23 februari 2017. Anmäl

Själv skulle jag byta ut vänkretsen asap och tyvärr inte ens kunna hålla mig att vara trevlig utan svara något fräsigt om personen ifråga istället. Att folk inte kan sopa rent framför sina egna dörrar utan hela tiden vara nyfiken på andras ekonomi, sexliv, arbeten osv är väl ett sätt att slippa ifrån sitt eget torftiga liv.

Annika Siegers, 09:54, 22 februari 2017. Anmäl

"Utan sparsamhet, ingen kapitalbildning, utan kapitalbildning inga industriföretag, utan industriföretag ingen förtjänst för arbetaren." citat Axel Broström

Smart Besserwisser, 07:25, 22 februari 2017. Anmäl

@Mattias T: Nåja, de största förmögenheterna är inte skapade genom eget hårt arbete utan genom arv eller att sätta andra i hårt arbete. Riskkapitalister seglar också upp på listan. Vet inte vad som är så beundransvärt med något av ovanstående...

Anna N, 06:48, 21 februari 2017. Anmäl

@gamla Tekla Jag tror att det du sätter fingret på där snabba pengar vunna genom t.ex spel är mer accepterade då det påminner folk om att "alla" kan blir rika medan en förmögenhet som skapats genom långsiktig uppbyggnad genom arbete och eller investeringar påminner folk om deras egen oförmåga och/eller misslyckande att göra detsamma

Mattias T, 15:52, 20 februari 2017. Anmäl

@Barbro H: 1) Ja, det var just det jag menade! Är man med på topplistorna så ha man inte "relativt gott om pengar". FS finnas enligt egen utsago med på listorna 2) Jag menar inte att ALLA rika har en nedlåtande attityd. Däremot finns (fakta, inte tyckande) historiskt sett ett ekonomiskt förtryck, ytterst manifesterat av att de lägre klasserna förr inte ens fick rösta. Personligen tror jag att rester av detta synsätt lever kvar hos DELAR av överklassen.

K GB, 09:43, 19 februari 2017. Anmäl

Jag håller med Kim Gordon ("väx upp") och Irene Holm ("ett ickeproblem") och skulle vilja tillägga *ljudet av världens minsta violin*.

Lyra Lof, 21:48, 18 februari 2017. Anmäl

Till sign " K GB": Har du tänkt tanken att den som har "relativt gott om pengar" inte alls nödvändigvis återfinns högst upp på listorna över inkomster ? Har du eventuellt tänkt tanken att den som nu har "relativt gott om pengar"faktiskt själv kan ha haft det ekonomiskt knapert tidigare- och alltså inte alls nödvändigtvis har den nedlåtande attityd till ekonomisk fattigdom som du beskriver ? Din kommentar visar åtminstone för mig att så inte nödvändigtvis är fallet. Jag hoppas jag har fel...

Barbro Norrlund, 18:42, 18 februari 2017. Anmäl

Jag tycker detta är ett icke-problem. Jag skulle mycket gärna byta med FS, och jag skulle då med ett förtjust leende svara nyfikna eller raljerande i omgivningen med ett "Ja, det är helt underbart att äntligen vara rik!"

Irene Holm, 12:24, 18 februari 2017. Anmäl