Sällskapshångel?

Fråga: Min nära vän är sedan många år tillbaka tillsammans med en kille och de bor nu ihop. På fester, middagar och restauranger har de en tendens att gosa offentligt. De vill gärna smeka den andres lår, sitta i knät, pussas lite mellan meningar och på grund av detta tappa ögonkontakten med övriga middagsgäster.

Om jag har ett samtal med den ena är det sannolikt att jag får den andra på köpet och/eller får bevittna ett litet hångel mellan skämten. Inför ett firande tyckte samma vän att det var lite olämpligt att bjuda en ”singel-kompis” eftersom hen eventuellt skulle känna sig obekväm bland alla par. Jag menade då att vi som var i relationer kanske kunde bete oss ”mer som en grupp vänner” för att kunna bjuda den här personen som är singel.

Jag tycker själv att det är högst obekvämt att bevittna min väns och hennes killes beteende och förklarade det när vi pratade om att bjuda vår singelvän. Jag tycker att det är respektlöst mot lyssnaren att ägna sin partners lår halva uppmärksamheten i stället för samtalet. Men min vän tyckte verkligen inte alls att det var en trevlig idé att bara bete sig som vänner, utan vill visa sin kärlek för sin kille offentligt.

Det här var en stor besvikelse för mig och jag undrar om Magdalena har några tankar kring detta. Jag är inte ute efter att tillrättavisa min vän, och jag är väldigt medveten om att det kanske är jag som lägger näsan i blöt. Vad anses om par som låter middagsgästerna bevittna deras kärlek – respektlöst eller none of my business?

Svar: Du beskriver en vanlig företeelse hos nyförälskade, tydligen en process som varat länge hos din vän. Många som har passerat nyförälskelsestadiet vill säkert gärna unna människor möjligheter till närhet. Men alla är inte av samma uppfattning. Ett idogt kramande, klappande och pussande kan ibland ses som sött och gulligt men kan lika ofta uppfattas av omgivningen som alltför privat och därmed besvärande.

Förr var det otänkbart att göra så värst mycket mer än hålla varandra i handen eller om axlarna när man befann sig i andras sällskap. Att upprepat pussas, kramas, röra vid varandra så som du beskriver var inte acceptabelt om man ville uppföra sig normalt hyfsat. Andra skulle inte behöva bevittna sådant som kunde uppfattas som intimiteter mellan två individer, det borde sparas för sovrumsbruk. Men all så kallad öppenhet på sociala medier och i TV kan ha försvagat den traditionen och gjort att allt fler ser det som godtagbart att smekas engagerat och kyssas entusiastiskt även inför andra.

Trots denna nutida öppenhet kvarstår att vill man vara trevlig och väluppfostrad håller man inte på med sådant som kan störa eller besvära dem man har i sällskapet. Och så är det ju med din nära vän och hennes kille. Sätt dig ner en dag och förklara jättevänligt för henne att detta hånglande inte är vidare trevligt för er som måste se på. Argumentet att visa sin kärlek offentligt, som hon tydligen har anfört som förklaring, handlar ju om vad hon själv tycker är roligt att visa upp, inte om hur det ser ut för övriga. Din vän och hennes kille ägnar sig åt något privat som ni andra inte ska behöva bevittna.

Rimligt är att ge snabb en puss men inte en djupkyss, en lätt kram när det behövs men inte ett minutlångt omfamnande, en mild klapp på huvudet, på en axel. Att åsedd av andra smeka varandras lår är alltså inte vad som menas med gott uppförande. Att sitta i någons knä är små barns privilegium.

Så kallat sängkammarbeteende är lika dålig stil hemma hos andra som på krogen.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (15)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 15

Ett typiskt exempel på ett osäkert "trofé-förhållande". Dvs partnern är FRÄMST till för att visas upp för att skapa social status. Titta på mig, jag har en kille/tjej. Är vi inte normala, så säg! I ett riktigt bra förhållande räcker det med en blick över matsalsbordet på en middagsbjudning för att förmedla sin kärlek till varandra. Man har helt enkelt inget behov av att visa upp sig. Offentligt hångel är ett bevis på att verklig tillit saknas.

Anna N, 09:28, 25 februari 2017. Anmäl

Lyra Lof, singlar kanske uppfattas som ett hot....

M K, 08:54, 25 februari 2017. Anmäl

Håller med tidigare kommentar om att komma överrens med de övriga om att sitta tyst då de börjar hångla. Alternativt byta rum då de börjar eller fråga paret ifall de vill vara ensamma en stund, "vi tänkte att ni ville vara ifred?"

Roland Kronqvisy, 06:23, 25 februari 2017. Anmäl

Jag tycker det värsta med den här personen är hur hon vill utesluta singlar i vänkretsen från umgänget—sympatiskt. Hennes attityd när en singelkompis inte borde bjudas till ett firande "eftersom hen eventuellt skulle känna sig obekväm bland alla par." Detta av personens 'omtanke' om singeln, självklart. Pfft. Påminn mig, varför vill ni umgås med henne?

Lyra Lof, 19:23, 24 februari 2017. Anmäl

Precis som flera har föreslagit det tidigare, så tycker jag också att ett milt avståndstagande kan vara ganska effektivt om det inte går att övertyga paret med rationella argument att det verkligen är olämpligt att hålla på med sängkammarbeteende på en middagsbjudning, fest eller dylikt. Jag är i och för sig singel och kan därmed uppfattas som något partisk i sammanhanget, men jag tycker verkligen att ett sådant beteende är extremt pinsamt att se på.

Franciskus Henriksson, 16:49, 24 februari 2017. Anmäl

Här kan sociala medier för en gångs skull komma till god användning. Ta bilder på hånglarna och posta på Facebook mm. "Här sitter A och B och hånglar medan vi andra äter en god middag på Gondolen" blir en bra bildtext.

Kim Gordon, 14:47, 24 februari 2017. Anmäl

Det är verkligen spännande vad kommentatorer kan tolka in i frågor. Tidigare i veckan var det autism, nu är det parafili (som väl strängt taget är en hyperonym). Man får kanske vara tacksam att det inte är klysmafili de hemfaller åt.

Friterade Mulor, 14:08, 24 februari 2017. Anmäl

Det finns en benämning för detta agerande framför andra människor. Det heter parafilia och ger en stark önskan att visa sina sexuella handlingar eller ömhet och överdriven kärlek för allmänheten, Det möjligt att de inte beter sig hemma på tu man hand ens på det viset. Annars finns det Swingers klubbar att ansluta sig till. Folk har rätt för att utöva sina preferenser utan att såra , våldta eller förolämpa andra. Man måste tänka på andra i sociala sammanhang.

Ewa Atena, 12:32, 24 februari 2017. Anmäl

Ett problem med att ta upp frågan med de aktuella är att man riskerar att själv framstå som pryd och/eller missunnsam och/eller frigid, när man kanske inte är någotdera. Kanske man därför måste inse - som Magdalena brukar uttrycka det - att alla inte är lika förtjusande som man själv. Annars kan man komma överens med alla övriga i sällskapet att tystna och stirra så fort paret sätter igång. Jag skulle vilja se det par som framhärdar efter ett par sådana omgångar. Och gör de det så låt dem.

Friterade Mulor, 12:10, 24 februari 2017. Anmäl

När jag var 17 och kär hånglade jag vid middagsbordet och blev ordentligt tillsagd (lääänge sen) och som 17-åring har man inte bättre vett i skallen mer än hormoner som virvlar runt i kroppen. Och jag tror också som Kap Kennedy att i väninnans fall handlar det om revirmarkering. Säg till henne att om de inte kan bete sig blir de uteslutna från vänkretsens sammankomster så att alla kan känns sig bekväma

Annika Siegers, 11:11, 24 februari 2017. Anmäl

Teateretikett?

Fråga: Var på revy här i staden i går och uppmärksammade en företeelse som jag tänkte delge spalten!
Mina vänner och jag går alltid in till våra platser med ansiktet mot dem som måste resa sig. I går satt vi redan och ett gäng som kom in i bänkraden (från fel håll dessutom) gick med ryggarna vända mot oss!

Andra personer reste sig och ställde sig med ryggarna mot de nyanlända!

Min fråga gäller: Är det nya regler som gäller, eller vad är vett och etikett?

Svar: Svensk artig sed, eller som jag brukar skriva hyfs och stil, är att gå med ansiktet vänt mot dem man passerar. Samt förstås att säga ursäkta och tack.

I andra nationer som Frankrike, Tyskland, England går man artigast med ryggen åt dem man passerar. Att dessa ställer sig upp så att man kommer smidigt förbi är självklart.

Intressant med helt nya påhitt i detta ämne: att ställa sig upp och vända ryggen åt de personer som passerar har jag aldrig hört talas om.
Uppriktigt sagt låter det både besvärligt och lite tokigt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (14)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 14

Har faktiskt aldrig varit med om att folk vänder sig mot dem de passerar. Gör inte så själv heller, det blir för tätt inpå. Dessutom vill man ju se till att inte stöta till de som sitter framför. Men varför de som reser sig skulle vända ryggen till, låter märkligt. Om man inte är höggravid då.

M K, 09:00, 25 februari 2017. Anmäl

Behöver jag kliva förbi andra in i en bänkrad för att nå min plats, brukar jag göra det med ansiktet mot de som reser sig för mig. Med två undantag - personer som stånkar och ojar sig och reser sig halvdant (eller inte alls) , samt män med stor buk som inte bemödar sig om att ge mig plats utan försöker "trycka till" mig. Dessa vänder jag gladeligen bakdelen åt.

Maria T, 18:53, 23 februari 2017. Anmäl

Det är väl jag som inte är van vid era elegabla ställen, men om det bara står bänkrad och plats är det icke så lätt att veta om platsen är till höger eller vänster. Då får man gå ut i farstun igen och försöka komma in genom en annan dörr med sin rivna biljett.

Friterade Mulor, 16:42, 23 februari 2017. Anmäl

Är ju ändå mest praktiskt att mötas ansikte mot ansikte, dels av utrymmesskäl, dels så man ser hur man går/trampar. @Friterade mulor: Fel håll är det som är längst bort från sittplatsen. Brukar preciseras på biljetten, parkett höger t.ex.

Bengt Carlsson, 12:56, 23 februari 2017. Anmäl

Har aldrig tänkt på att det finns ett korrekt sätt att göra detta på. Ingen av sidorna är väl särskilt trevlig att få i ansiktet tänker jag om det är trångt. Jag gör nog olika beroende på situation men såklart i syfte att göra det så lite obekvämt som möjligt.

Bara Föratt, 12:28, 23 februari 2017. Anmäl

@ Madelene J - precis så känner jag också

Kristina S, 12:13, 23 februari 2017. Anmäl

Kap K.: Håller med om tåtrampande - särskilt åtföljt av ett föga beklagande "Hoppsan!" Men, biografvanor, jfr nutida "biopalats", i trånga, ofta äldre teatersalonger - med popcorn och "dricka" plus ytterkläder och sportbag? Ja, modernare än så kan det väl knappast bli? Men, lyckligtvis, inte tillåtet - ännu!

gamla Tekla, 11:18, 23 februari 2017. Anmäl

Hur går man in i bänkraden "från fel håll"? Det finns väl oftast två håll, hur vet man vilket som är det rätta (det kanske också skiljer sig mellan Sverige och Utlandet)? Förmodligen har jag gjort fel med det här (också) i alla år.

Friterade Mulor, 11:06, 23 februari 2017. Anmäl

Att vilja försöka undvika tåtrampande tycker jag iochförsig låter som ett ganska rimligt incitament. Återigen tror jag dock att moderna svenskars "biografvanor" påverkar detta beteende mest. När man håller i popcorn och drickaflaskor är det faktiskt enklare att hålla ut dem över stolsraden framför, istället för att svinga dem förbi de sittandes ansikten. Likadant om man sitter och tvingas resa sig: genom att vända sig riskerar det man håller i inte slås ur händerna av de förbipasserande.

Kap Kennedy, 10:08, 23 februari 2017. Anmäl

Att passera med ansiktet mot varandra skulle kännas för intimt för mig, det är ju jättetrångt

Madelene J., 10:06, 23 februari 2017. Anmäl

Pratprotest?

Fråga: En bekant till mig som jag studerar med och har kommit väldigt nära har ett beteende som jag börjar störa mig på alldeles för mycket och jag vet ej hur jag ska hantera detta. Hon avbryter människor nästintill hela tiden för att prata om sig själv.

Är vi ett litet gäng som står och snackar med varandra och någon av dem har ett problem eller vill berätta något som har hänt den, så ska hon alltid avbryta mitt i för att berätta något om sig själv. Får man en fråga från en annan person så kan hon mitt i mitt svar avbryta mig och berätta något som har hänt henne inom det ämnet. Hon berättar ofta samma anekdoter om och om igen. Jag har försökt att få henne att sluta genom att säga något i stil med ”ja just det där har du ju berättat”. Men hon fortsätter ändå.

Jag märker även att andra börjar störa sig på det också. Snart kommer det brista för mig och jag vill inte att det ska hända, då det kan komma att förstöra vår vänskap.
Finns något tips på hur jag på bästa sätt kan hantera denna situation och ändå bevara vår vänskap?

Svar: Det är lätt att förstå att du störs av din bekants sätt att kräva utrymme i samtalet. Men det förefaller som om du och din bekant har blivit tillräckligt goda vänner för att du ska kunna förklara för henne hur det hon gör uppfattas. Du kan säga milt och snällt ”du kanske inte vet det själv, men det är faktiskt så att du ofta avbryter andras samtal med att berätta om dig själv.”

Säg också att du gärna vill förklara detta för henne eftersom hon är en så trevlig och bra vän och du vill att alla ska förstå det istället för att ibland bli sura för att hon obetänksamt avbryter dem.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 10

"Och är extremt duktig på datorer?" är det diagnos autism då eller? Haha... man kan inte annat än att dra på smilbanden en smula över de förutfattade meningar och fördomar som dyker upp här lite då och då.

A A, 18:09, 23 februari 2017. Anmäl

Väldigt vanligt beteende. En nästan identisk fråga var ju uppe alldeles nyligen. Förmodligen lönlöst, men man kan ju pröva att säga "oj, avbröt jag dig igen?" varje gång hon avbryter, för att se vad som händer. Däremot vill man ju inte att andra ska sluta bjussa på sig själva genom att berätta om egna erfarenheter. Det vore ju trist. Förutsatt att de inte just avbryter hela tiden då. Verkar himla trist att bara prata om sig själv och aldrig lyssna på andra f.ö.

M K, 18:04, 23 februari 2017. Anmäl

Ja, både allergi eller autism kan ju diagnostiseras av amatörkommentatorer via nätet, så det låter troligt.

Friterade Mulor, 16:52, 23 februari 2017. Anmäl

Låter inte alls som en osäker person, om hon faktiskt AVBRYTER andra hela tiden. Känner igen det från ett par kompisar och en arbetskamrat. Inte elaka, men självupptagna och har dåliga känselspröt. Omgivningen lider och utbyter blickar - avbrytaren märker ingenting. Tippar att det har med något oförlöst i barndomen att göra. Eller dålig uppfostran. Eller allergi, kanske?

Anna N, 08:41, 23 februari 2017. Anmäl

Alla verkar utgå ifrån att detta måste vara en självupptagen person och bäst att hantera genom att ignorera eller återavbryta. Troligare är att det rör sig om en socialt osäker person som inte vet vad de ska säga och därmed säger det enda de kan komma på, d.v.s. anknyter till ämnet med egna erfarenheter. Att bara säga att hen gör fel kommer inte att hjälpa. Snarare skapa mer osäkerhet och kanske göra att personen blir helt tyst. Hjälp istället kompisen att hitta andra saker att säga.

lilla moi, 10:46, 22 februari 2017. Anmäl

Det är viktigt att FS tar det snacket vid då allt är lugnt & vännen inte just har avbrutit, & när båda har tid. Jag har själv en sådan vän, vi har diskuterat det & hon har blivit medveten om sitt beteende men har väldigt svårt att förändra det. Därför brukar jag, när situationen kräver det, avbryta henne när hon avbryter: "Nej. Det är min tur nu. Jag hade inte berättat färdigt." Då svarar hon "Oj.", och inser att hon just gjort så igen. Men det krävs att man pratat ut om det först & nått insikt

H R, 10:30, 22 februari 2017. Anmäl

Med en sådan person har jag inga problem att avbryta tillbaka eller tom strunta i att hon pratar. Vänd dig till den som börjat berätta något och ställ en fråga så att hon kan fortsätta och visa på det sättet att du inte är speciellt intresserad av vad avbrytaren har att säga just då. Om det är du själv som blir avbruten så bryt in själv "Alltså... när jag träffade Kalle på stan..." och fortsätt där du var.

Sweydia Ism, 09:48, 22 februari 2017. Anmäl

Kan det möjligen vara så att din goda vän hör lite dåligt. Det är mycket vanligt att sådana människor känner sig utanför och "tar över" för att komma in i gemenskapen. Känsligt ämne, lustigt nog känner många ett motstånd mot att skaffa hörapparat, medan det känns helt naturligt att ha glasögon! "landbacken"

Gerd Wetterlind, 09:38, 22 februari 2017. Anmäl

"och du vill att alla ska Förstå det istället för att ibland bli sura...." vad är det alla ska förstå? att hon är en bra vän till FS eller något annat?

Madelene J., 09:20, 22 februari 2017. Anmäl

Det skulle vara intressant med seriös forskning på hur sociala medier långsiktigt påverkar våra vardagliga sociala färdigheter. Det som frågeställaren beskriver här är ju helt normalt i bloggosfären och på Facebook, etc. Man tar upp plats och ägnar den åt sig själv och sitt. "Bygger sitt personliga varumärke", som det heter. Överfört till verkliga livet är det fullt tänkbart att folk lär sig att bete sig just så där. "Oj, nu har det inte handlat om mig i hela fem minuter. Vänta bara..."

Kap Kennedy, 08:51, 22 februari 2017. Anmäl

Buffébestick?

Fråga: När man äter buffé på restaurang blir jag ofta villrådig över hur jag ska göra med besticken när jag hämtar mera mat. På en del ställen, särskilt utomlands, är man snabb med att duka av både tallrikar och bestick, så då är det bara att hämta nya – även om man tycker det blir en faslig massa disk! Har förstått att man av hygieniska hänsyn inte ska ta med den använda tallriken till buffédisken, men det händer ofta att man måste gå runt och leta efter rena bestick. De kan också ibland vara ”slut” för tillfället. Att lägga sina bestick på en servett vid sin plats känns inte särskilt fräscht. Att hålla dem i handen när man hämtar mat är ju inte bekvämt, och att inte ha något att äta med är inte heller kul!

Svar: Helt rätt att måltiden förlorar rätt mycket av sin charm om bestick saknas.

Hur man ska agera har med stället att göra. Är det en fin restaurang ska man få nya bestick framlagda på sin plats så snart man ställer sig upp för att gå och hämta mer mat. Då tas ens använda tallrik bort och nya bestick läggs ut. Alternativt finns rena bestick vid tallrikarna intill maten på buffén. Om dessa har tagit slut måste man be personalen om påfyllning där besticken ska ligga.

Är det ett enklare ställe kan man ta sina bestick i ena handen och lägga dem på den rena tallrik som man tar vid buffén.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-3 av 3

Att lägga besticken på en servett är väl utmärkt? Varför skulle det vara ofräscht? Man har ju ändå i allmänhet pappersservetter på dessa ställen, enkelt att ta en extra till besticken. Annars är det ju okej att ta nya efter varje tallrik också.

Anna Holmberger, 10:42, 22 februari 2017. Anmäl

Jag ser inte problemet med att lägga besticken på en servett vid sin plats, så gör jag ofta.

Sweydia Ism, 13:26, 21 februari 2017. Anmäl

Själv har jag varit på bufférestauranger där bestick finns framlagda på borden från början, dukas av när jag tillfälligt reser mig och sedan INTE ersätts automatiskt. Jag har då fått irra omkring och leta efter bestickkorgar, som inte nödvändigtvis finns eftersom det förmodligen är tänkt att omdukningsproceduren ska fungera mer än till hälften. Eller så har det helt enkelt varit restaurangens sätt att säga: "Hörru, vi gillar inte att du fyller på."

Kap Kennedy, 09:08, 21 februari 2017. Anmäl

Adresspridande?

Fråga: Fick nyligen ett sms (utsänt till flertalet personer) från en god väninna. Hon är mycket ”driftig” och utåtriktad och har ofta nya projekt igång för att dryga ut hushållskassan.

Nu senast hade hon nöjet att informera väninnekretsen att hon startar med hem- och direktförsäljning av kosmetika.

För att öva upp sina färdigheter i smink- och ansiktsbehandling, kunde hon nu som vänskapspresent bjuda oss på en ”gratis” ansiktsbehandling. Firman i fråga hade redan fått våra namn och telefonnummer för att kunna kontakta oss för bokning.
Inför detta faktum kände jag en spontan irritation och olust. Därför svarade jag att jag inte var intresserad och ifrågasatte dessutom om det verkligen var korrekt att hon använde sin privata adressbok i kommersiellt syfte utan att i förväg informera och fråga om det är okej.
Hon blev ledsen och visade sig helt oförstående inför min reaktion, eftersom hon ju bara ville göra oss alla glada med en ”present”behandling – naturligtvis helt utan köptvång av några produkter…
Nu min fråga: var min väninnas agerande korrekt? …eller var det jag som överreagerade när jag kände mig utnyttjad som vän och i min integritet?

Svar: Det är absolut inte rätt att ge ut sina vänners privata mobilnummer eller mejladresser till någon, absolut aldrig till ett företag, inte heller till andra utan direkt tillstånd av mejlinnehavaren. Men det begrep inte din väninna, hon tänkte inte längre än att det var bra för henne att tjäna lite pengar på detta.

Så nej, du överreagerade inte. Hoppas ändå att du klarade av att snällt säga till din obetänksamma väninna vad som gäller, och att det är viktigt för dig att bevara din integritet. Och den som verkligen tjänar på alltihop är kosmetikaföretaget, det kan du vara säker på.

Med detta sagt: det du beskriver är inte ovanligt och förmodligen har ingen förklarat för din väninna hur god stil och hyfs ser ut när det gäller att ge ut vänners telefonnummer, mejl osv. Ett modernt skolämne, kanske: näthyfs, mejlintegritet, sociala medier-uppfostran?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (13)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 13

@Så det så Precis, lösenord är som nycklar, och sättet att skydda sig är att sätta in så bra lås att "ohederligt folk" inte kommer in, samt vara försiktig med hur man förvarar och delar med sig av sina nycklar. Man gömmer i regel inte huset...

annan Camilla, 13:10, 22 februari 2017. Anmäl

Väninnan måste ha blivit utsatt för påtyckningar från firman hon jobbar åt, att lämna ut adresserna och telefonnumrern.

Anders Ström, 21:29, 21 februari 2017. Anmäl

@Så det så, du har helt rätt att lösenord är som nycklar till hus, båt och bil. Men poängen är nog att om du sätter samma låskolv i alla dina lås och tappar en nyckel får du lite skylla dig själv när någon stjäl allt du har. En nyckel till huset, en till bilen osv översäts till ett lösenord för mailen, ett till FB, ett till DN osv så slipper du problem när någon sida hackas. och den som återanvänder lösenord har inte mycket sympati att hämta här iaf...

Gert Löwenhamn, 15:11, 21 februari 2017. Anmäl

@annan Camilla, du kan på allvar inte ha missat alla hackerattacker där lösenord sen sprids vind för våg? Lösenord lagras på olika sätt överallt på nätet och du kan aldrig skydda dej från att nån ska komma åt det på något sätt. Lösenord är för dina konton vad lås är för hus och bil. Det håller ärliga människor utanför, men den som vill ta sig in gör det.

Så det så, 11:40, 21 februari 2017. Anmäl

@annan Camilla: Måhända råder lite begreppsförvirring här. För en tid sedan avslöjade SVT Dold att en massa hackade inloggningsuppgifter var på vift. De satte då upp en sajt där alla kunde testa om deras mejladresser fanns bland uppgifterna. Bland annat några "Gratis godis"-sidor hade hackats, med flera 100.000 medlemmar. Många övertolkade det där avslöjandet och befarade att deras mejlkonton därmed låg pyrt till. Vilket ju inte är fallet om man inte har använt samma lösenord överallt.

Kap Kennedy, 11:18, 21 februari 2017. Anmäl

@Så det så - Mina lösenord finns ingenstans på webben. Om dina lösenord finns på webben (mao, du återanvänder dina lösenord på flera sidor) så är det än en gång endast ditt eget fel. Det enda som kan hända om din emailaddress blir utlämnad är att du får spam. Ingen kan hacka en email genom att endast ha tillgång till adressen i sig.

Simon T, 11:02, 21 februari 2017. Anmäl

Du får gärna länka till "SVTs granskning" förresten :).

annan Camilla, 09:11, 21 februari 2017. Anmäl

@Så det så Som letar igenom nätet efter lösenord? Såvida inte *du* förvarar ditt lösenord i klartext på nåt ställe där det kan kopplas till din mailadress har det ingen direkt betydelse. Hur menar du att det ska ha gått till när din mail kapades utan din medverkan? Det måste ju antingen ha varit ett rent lösenordsgissningsinbrott, eller du som gjorde bort dig. Finner det också extremt otroligt att bekantingens utlämnande av adress ledde till att kontot kapades.

annan Camilla, 09:10, 21 februari 2017. Anmäl

@Simon T, att lämna ut en mailadress till ett suspekt företag ökar risken för kapning. Med alla robotar och spindlar som letar igenom nätet efter lösenord så är det omöjligt att skydda sig helt och hållet mot kapning. Det trodde jag alla visste, speciellt efter SVTs granskning...

Så det så, 19:15, 20 februari 2017. Anmäl

@Så det så - Om ditt mailkonto blev kapat så var det garanterat inte din väns fel. Man kan inte kapa mailkonton bara genom att ha en mailadress. Om du fick ditt konto kapat så var det helt och hållet ditt eget fel genom att ha dålig säkerhet. Ingen annans fel. Det sagt är det naturligtvis inte OK att ge ut andras uppgifter, då man kan få diverse spam och annat oönskat skräp. Det är dock ingen säkerhetsrisk i sig.

Simon T, 14:37, 20 februari 2017. Anmäl

Ekonomirotande?

Fråga: Har utifrån olika omständigheter relativt god ekonomi. Genom årens lopp har jag fått x antal påminnelser från omgivningen om detta.
Exempelvis uttalanden som: ”såg att du blivit rik”, ”hon är rik som ett troll”, ”ditt konto är väl fullt”, ”det kan väl du betala”, ”du fanns med i listan i media”, ”har vi nån som har mycket pengar här?”

Vissa gånger har jag inte brytt mig, andra blivit ledsen och gått undan, nyligen först urarg och sedan genomledsen och lämnade den grupp som satt och skrattade åt det så kallade skämtet.

Tycker att min ekonomi är en ytterst privat sak och känner mig kränkt, blir illa berörd när nån kliver innanför min privata gräns i denna fråga.
Förstår att de spekuleras och pratas. Att det handlar kanske om nyfikenhet eller annat.

Finns det något tips på lämpligt hyfs- och etikettsvar och beteende när man möts av dessa påståenden … så kallade skämt? Jämför detta beteende med de som brukar fråga kvinnor om de är gravida eller planerar bli det, lika privat. Skillnad är att sådant brukar ju synas inom en tid.

Tycker det är bedrövligt att förmögenhetssiffror hängs ut på olika vis… däremot finns det inte någon belåningskalender. Att ha höga lån har jag aldrig hört spekulationer, så kallade skämt, och prat om. Verkar liksom vara politiskt korrekt i nutida samhället att ha höga lån.

Svar: Din fråga ansluter till en tidigare, 3 februari, om vad man inte bör säga. Du beskriver en bedrövlig taktlöshet som inte blir bättre för att den är vanlig. Att många är förtjusta i att rota i andras plånböcker är väl känt – och gräsligt. De som gillar att forska i andras ekonomi har nog svårt att fatta vad de gör när de påpekar, förlöjligar, skämtar om pengar som inte är deras. Att ha mer pengar än man rimligtvis gör av med, dvs att man är rikare än majoriteten, skapar avund och den kommer du aldrig att kunna sopa bort, den är ett slags omogenhet som inte kan hindras.

När media publicerar siffror på privatpersoners förmögenhet är det en del i nyhetsrapporteringen, och inte heller något som du kan avskaffa. Lån är en annan sak, en motsats kan man säga, inte alltid lika ”intressant” som vad andra äger. När du själv är nöjd med att du har gott om pengar blir det kanske enklare för dig att på ett lätt skämtsamt sätt svara de taktlösa dumskallarna som kommer med sina fåniga, primitiva kommentarer. Du kan försöka med några repliker som måste sägas med relativt vänlig röst – om du låter arg eller upprörd eller ledsen så har de taktlösa fått den effekt de möjligen önskar.

Så träna in något åt det här hållet när det sägs fånigheter om din privatekonomi: (Att du har blivit rik) ”Oj då, behöver du låna en hundring?” eller ”Hoppsan, har jag lånat en tia av dig och glömt att betala tillbaka?” eller ”Jag har haft tur, det kanske du också får någon gång.” – (Om medias rikedomslistor) ”dom där listorna verkar vara riktigt gott godis för en del.” – (Frågan om någon här har mycket pengar) ”Menar du mig? då kan jag berätta att privatekonomi är en privatsak för privatpersoner, jag är lika privat som du.” – (Att du kan väl betala) ”Gjorde jag det till alla som föreslår det så hade jag inte ett öre kvar.”

Men bli inte ledsen. Du har det ekonomiskt bättre än många andra, och det står en del av dem inte ut med. Det är deras problem, inte ditt. Ta din rikedom som en förmån som du förvaltar på det sätt du vill, inte som en skuld till andra.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (23)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 23

Anna N: Litet O.T., men... det är väl inte kapitalismen som företeelse, som väcker din motvilja? Riskvillighet är en av förutsättningarna. Har själv arbetat åt "Kapitalet" under större delen av mitt yrkesliv. Den enda risk jag har tagit, var att välja utbildning. Visste du t.ex., att en byggnadsarbetares livslön kan vara högre än många akademikers - räknat i studier, lön, pension, arbetslöshet etc.? Sens moral av detta väljer man själv...

gamla Tekla, 18:12, 23 februari 2017. Anmäl

Visst. All fördelningspolitik är bara en fråga om avundsjuka. Så har vi gjort det lätt för oss. (och Axel Broström är väl varken Gud eller någon stor filosof)

Anna N, 08:43, 23 februari 2017. Anmäl

Själv skulle jag byta ut vänkretsen asap och tyvärr inte ens kunna hålla mig att vara trevlig utan svara något fräsigt om personen ifråga istället. Att folk inte kan sopa rent framför sina egna dörrar utan hela tiden vara nyfiken på andras ekonomi, sexliv, arbeten osv är väl ett sätt att slippa ifrån sitt eget torftiga liv.

Annika Siegers, 09:54, 22 februari 2017. Anmäl

"Utan sparsamhet, ingen kapitalbildning, utan kapitalbildning inga industriföretag, utan industriföretag ingen förtjänst för arbetaren." citat Axel Broström

Smart Besserwisser, 07:25, 22 februari 2017. Anmäl

@Mattias T: Nåja, de största förmögenheterna är inte skapade genom eget hårt arbete utan genom arv eller att sätta andra i hårt arbete. Riskkapitalister seglar också upp på listan. Vet inte vad som är så beundransvärt med något av ovanstående...

Anna N, 06:48, 21 februari 2017. Anmäl

@gamla Tekla Jag tror att det du sätter fingret på där snabba pengar vunna genom t.ex spel är mer accepterade då det påminner folk om att "alla" kan blir rika medan en förmögenhet som skapats genom långsiktig uppbyggnad genom arbete och eller investeringar påminner folk om deras egen oförmåga och/eller misslyckande att göra detsamma

Mattias T, 15:52, 20 februari 2017. Anmäl

@Barbro H: 1) Ja, det var just det jag menade! Är man med på topplistorna så ha man inte "relativt gott om pengar". FS finnas enligt egen utsago med på listorna 2) Jag menar inte att ALLA rika har en nedlåtande attityd. Däremot finns (fakta, inte tyckande) historiskt sett ett ekonomiskt förtryck, ytterst manifesterat av att de lägre klasserna förr inte ens fick rösta. Personligen tror jag att rester av detta synsätt lever kvar hos DELAR av överklassen.

K GB, 09:43, 19 februari 2017. Anmäl

Jag håller med Kim Gordon ("väx upp") och Irene Holm ("ett ickeproblem") och skulle vilja tillägga *ljudet av världens minsta violin*.

Lyra Lof, 21:48, 18 februari 2017. Anmäl

Till sign " K GB": Har du tänkt tanken att den som har "relativt gott om pengar" inte alls nödvändigvis återfinns högst upp på listorna över inkomster ? Har du eventuellt tänkt tanken att den som nu har "relativt gott om pengar"faktiskt själv kan ha haft det ekonomiskt knapert tidigare- och alltså inte alls nödvändigtvis har den nedlåtande attityd till ekonomisk fattigdom som du beskriver ? Din kommentar visar åtminstone för mig att så inte nödvändigtvis är fallet. Jag hoppas jag har fel...

Barbro Norrlund, 18:42, 18 februari 2017. Anmäl

Jag tycker detta är ett icke-problem. Jag skulle mycket gärna byta med FS, och jag skulle då med ett förtjust leende svara nyfikna eller raljerande i omgivningen med ett "Ja, det är helt underbart att äntligen vara rik!"

Irene Holm, 12:24, 18 februari 2017. Anmäl

Dansnej?

Fråga: Är bjuden på en tillställning via arbetet, där jag hört att kvällen brukar avslutas med pardans. Jag vet också att kvinnorna (jag är kvinna) kommer att vara mycket underrepresenterad och att de flesta till skillnad från mig kommer att dricka alkohol.

När tillställningen nu närmar sig så växer klumpen i magen och jag känner ett stort obehag. Jag ser och förstår att pardans är vanligt och ”normalt” men för mig är detta en obehaglig situation där jag känner mig tvingad att acceptera om jag blir uppbjuden. Jag ska låta främmande äldre män hålla om mig och anses troligen konstig och oartig om jag tackar nej – och med tanken på antalet män så riskerar det dessutom bli dans utan uppehåll under kvällen.

Det har nu gått så långt att jag funderar på om jag helt ska utebli från tillställningen, som jag i övriga avseenden faktiskt sett fram emot. Måste jag tacka ja när jag blir uppbjuden , eller kan jag på något sätt slippa detta obehag och ändå delta under middagen?

Svar: Ett högst förståeligt dilemma! Flera har genom åren frågat om man som kvinna måste tacka ja till dansuppbjudande – och mitt svar är att ingen ska tvingas eller känna sig nödd att dansa. Du har en utmärkt möjlighet: gå bara hem utan åthävor innan dansen börjar. Säg helt enkelt att du är trött och behöver vila. Tjatas det på dig att stanna så säger du milt att tyvärr är du för trött för det. Och så går du hem.

Om du inte klarar av att gå innan dansen börjar, kanske en kollektiv transport eller annat gör att du har svårt att lämna, så säger du glatt till den som bjuder upp dig ”tack, men jag dansar inte, vill du istället sitta här och prata med mig?” Du kommer då att få frågan ”jamen varför dansar du inte?” och då kan du säga vad du vill: en liten oskyldig lögn om att du har problem med dina leder (man kan ju ha lite ont i ett knä) och inte vill ta någon risk, eller att du av princip inte dansar, eller att du inte kan dansa men gärna pratar en stund. Det viktiga är att du inte låter sur eller rädd, utan bara vänlig. Att säga som det är, ”jag vill inte att du tar i mig”, vilket en hel del sanningsälskare förmodligen anser vore rätt, skulle såra de som bjuder upp dig. Det är det knappast värt, särskilt inte som du ska fortsätta att möta dessa personer i arbetet.
Men ge inte efter, håll på ditt nej. Det är din rättighet. Du ska inte behöva röras vid av någon som du inte vill ha den kontakten med.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (16)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 16

A A, 18:18, 17 februari 2017: Kortleken var ett bra förslag om det råkar vara så att man är tvungen att åka tillbaka med en hyrd buss eller liknande. Kortleken är lätt och smidig att ha med sig och mittiallt så har man ett gäng icke-dansare att spela kort med. Ett trevlig sällskapskortspel är t.ex. Pidro. Se länk efter mitt namn.

Roland Kronqvisy (Webbsida), 02:28, 24 februari 2017. Anmäl

Sweydia Ism, ja i ett sådant fall då man sitter fast i urskogen eller nåt sånt och inga trevliga kollegor är pratsugna, då kan jag tänka mig att en bok i ett enskilt hörn är det enda att ta till precis som du föreslog, eller en kortlek kanske? så kan man möjligen locka andra som är lika ointresserade av dans som en själv.

A A, 18:18, 17 februari 2017. Anmäl

AA och Anna N, jag sa att det är bäst för FS att gå hem när middagen går över i dans. Detta kan dock vara praktiskt omöjligt, t.ex. om alla åker hyrd buss eller liknande, i det läget är det en god idé att ha en distraktion med sig som en bok eller en surfplatta. Det värsta FS kan göra är att sitta och se ensam och uttråkad ut under dansen, eftersom karlar då lätt kan tro att de gör henne en tjänst när de bjuder upp.

Sweydia Ism, 10:13, 17 februari 2017. Anmäl

Varför i herrans namn ska man sitta på en tillställning och läsa en bok eller hålla på med en läsplatta??? Om det är så ojämna par så måste rimligen flera av snubbarna sitta och prata medan några få är uppe och dansar. Prata med dem som inte dansar eller gå hem! FS får säga om att hon inte gillar att dansa - men att hon gärna sitter och pratar. Jag har flera manliga vänner som avskyr pardans, så många blir säkert bara tacksamma!

Anna N, 19:27, 16 februari 2017. Anmäl

Kolla "Annicas" två inlägg när frågan kom upp tidigare, Nej tack, räcker. http://blogg.dn.se/etikettfragan/2014/11/27/dansnej/

Ano Nym, 19:16, 16 februari 2017. Anmäl

Både män och kvinnor bjuder numera upp, jag går sällan på sådana tillställningar men då det varit aktuellt har jag aldrig varit med om att det är några problem att säga just "nej tack, jag dansar inte" däremot kan jag tycka att det är trevligt att sitta och prata o ev. mingla lite efter maten. Att sitta med en bok eller platta.. nä, då är det väl bättre att gå hem?

A A, 17:20, 16 februari 2017. Anmäl

Av flera skäl är det ofta en dålig idé med dans i arbetsrelaterade sammanhang. Dans passar bäst på privata fester samt i offentliga lokaler. Om FS inte vill "låta främmande äldre män hålla om henne" så är det bara att säga nej, eller gå hem när dansen börjar. Eller kanske att själv bjuda upp bekanta yngre män i stället om det kommer att vara sådana på tillställningen? Framgår ju inte om det är männen, åldern, alkoholen eller dansen i sig som är det största problemet.

Bengt Carlsson, 14:45, 16 februari 2017. Anmäl

Magdalenas förslag är bra, gå hem när middagen går över i dans eller om det inte funkar rent praktiskt säg med ett leende "Tack, jag dansar inte". Det kan vara bra att ha med en distraktion som en surfplatta eller bok så att det inte ser ut som att du har jättetråkigt. Karlar kan få för sig att det gör dig en tjänst när de bjuder upp (även insisterar) om det ser ut som att du sitter ensam och uttråkad.

Sweydia Ism, 12:20, 16 februari 2017. Anmäl

@Lyra Lof: Tack, budskapet uppfattat, men det här är ju inte direkt någon vit fläck på kartan över sociala umgängeskonventioner. De som inte gillar att dansa går oftast inte på danstillställningar alls, så där löser sig problemet självt för de flesta. Och på dansen frågar man om lov, och får antingen ja eller nej. Alla har blivit nobbade, alla har nobbat. Vissa mer än andra, det är så det funkar. Inte tusan behöver det väl vara svårare än så?

Kap Kennedy, 10:55, 16 februari 2017. Anmäl

Vilket idiotiskt påhitt - pardans i sådant ojämnt sällskap! Stress är ordet! Slår med marginal dess motsats - parmiddagarnas obligatoriska "dansa runt"! Onda knän, som konsekvent förhinder, är väl bästa, hyggliga nödlögn?

gamla Tekla, 10:28, 16 februari 2017. Anmäl

Bussbestyr?

Fråga: Ibland ser man kvinnor som sitter och sminkar sig på bussen. Själv störs jag av det. Jag tycker att sådant bör ha klarats av hemma på toaletten och oroar mig dessutom för att de ska få pensel e.d. i ögat om bussen måste tvärbromsas. Att borsta håret på bussen kan ju också medföra att andra får hårstrån på sig.

Jag trodde inte att sådant var accepterat förrän jag såg en reklam på SL-bussens display om möjligheten att använda eluttag för dator med mera, där det också fanns en bild av en kvinna som använde hårtork. Det tycks alltså som om ansvariga på SL tycker att toalettbestyr passar ombord på bussen.

Är sådant lämpligt eller förenligt med hur man bör bete sig? Vad gör man som medpassagerare – kan man säga något(!) eller bara sätta sig någon annanstans?

Svar: Ämnet har varit uppe ett par gånger i min spalt, och det verkar som om det finns två läger. Ett tycker att restiden är ett utmärkt tillfälle att sminka sig, äta frukost, fixa med håret (och för den delen prata ljudligt i mobilen respektive spela musik så att andra störs). Det andra lägret tycker liksom du (och jag) att sådant får man ägna sig åt på andra ställen än i kollektivtrafiken. Jag har inte sett att SL rekommenderar hårtork för bussresenärer, men finns sådan reklam på allvar är det absurt, av flera skäl.

Svaret på din fråga om det är lämpligt är alltså nej. Medpassagerare kan knappast hindra detta beteende, men kan absolut i vänlig ton säga till den hårborstande eller ögonsminkande att det första är störande, det andra riskabelt. Enklast är nog ändå att med ett diskret ögonbläng flytta sig till annan plats.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (41)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 41

@MK: Ingenting i FS fråga handlar om att spruta parfym. (Vilket naturligtvis vore helt fel) Frågan handlade om huruvida beteendet signalerade brist på vett och etikett. Prat om allergier har en tendens att ta fokus från många frågor här i spalten. Ja, allergier finns! Dessutom i olika grader. Och folk som hittar på finns också. Smaklöst att "förminska" problemet Trump. "Alternativa fakta" är allvarligare än olika åsikter om vett och etikett.

K Gb, 08:40, 20 februari 2017. Anmäl

Anna N, nej jag tror verkligen inte på den tolkningen, att de skulle visa att medresenärerna skulle vara betydelselösa. Och sminka sig inför arbets-/skolkamrater är det väl många som gör. Inte konstigt alls. Men, som sagt, så länge man inte får något på sig eller någon börjar spraya omkring sig är det väl inget problem.

M K, 14:02, 18 februari 2017. Anmäl

K GB, aha, dags för alternativa fakta ang allergier igen. Men nu är det ju så att många är doftöverkänsliga i olika grad utan att vara allergiska. Man kan tåla vissa parfymer och andra dofter utan problem, men bli väldigt påverkad av andra. (Även kemikalier man har hemma eller till bilen kan vara ett problem.) Det går ju att välja tillfällen när det passar att använda parfym, så man inte utsätter andra man måste trängas med.

M K, 13:50, 18 februari 2017. Anmäl

Som vanligt kantrar allt till att handla om inbillade allergier. (Jo, jag vet att riktiga finns, men inte på de sätt och av de orsaker som beskrivs här) Tror att Anna N och Augusta W är något på spåret. Betydligt mer spännande dessutom...

K GB, 10:36, 18 februari 2017. Anmäl

Madelene j: Varken den andra person eller jag själv som skrivit om att det är vanligt att vissa ägnar sig åt hygien/grovrengöring har nämnt ett enda ord om tånaglar etc. :)

Ann-Caroline Mörner, 20:13, 17 februari 2017. Anmäl

Så det så, smink är väl oftast så diskret parfymerat att det inte stör omgivningen, men visst finns det parfymfria märken. Stor skillnad mot om någon skulle spraya sig med dofter bland andra människor. Eller ha överdoserat från början.

M K, 13:36, 17 februari 2017. Anmäl

Ann-Caroline Mörner, Jag skrev inte till dig :)

Madelene J., 09:44, 17 februari 2017. Anmäl

"Inga saker som luktar" skriver flera men anser att sminkning är ok. Var hittar ni doftfritt smink? Allt puder jag stött på är parfymerat på ett eller annat sätt. (Tror att det skulle lukta rätt härsket annars...)

Så det så, 09:11, 17 februari 2017. Anmäl

Anna N har fångat kärnan i problemet, att "sminkaren" visar att medresenärerna är betydelselösa, de är bara en del av bussens inredning.

Augusta Wik, 08:06, 17 februari 2017. Anmäl

Av alla former av dåligt uppförande som finns måste jag säga att detta verkligen inte är särskilt upprörande. Själv sminkar jag mig framför spegeln hemma, men det här går nog faktiskt under kategorin "Titta inte då?". Man kan ju försöka att inte störa sig på alla underligheter som folk pysslar med. Som t.ex. att man sitter och stirrar surt på unga tjejer på bussen...

Maria Holmström, 20:31, 16 februari 2017. Anmäl

Hjärtfel?

Fråga: Idag på Alla Hjärtans Dag var jag på ett möte där en av personerna (den med högst formell rang), började mötet med att gå runt och dela ut ett litet glansigt rött tyghjärta, ca 2 cm i diameter, hjärtat gick inte att använda till något – av noll värde. Varje person fick ställa sig upp, få hjärtat ungefär som om det vore en medalj, och sedan få en lång och innerlig kram. Jag var sist i kön av cirka 10 personer och funderade på om det gick att undvika – det gick inte – det hade blivit för demonstrativt.

Men varför måste man stå ut med sådant här gullande och förment intima beteende?
Vad är det som gör att folk beter sig på detta sätt, är det något med deras maktposition som gör att de måste demonstrera hur fina och rara och omtänksamma människor de är? Och har folk ingen känsla för när andra inte vill bli hjärtmedaljerade och kramade? Det kändes på något sätt som ett maktdemonstrativt övergrepp som man inte kan försvara sig mot.

Svar: Synd att något som är avsett som en vänlighet slår så fel! Kanske hade någon trivselkonsult/grupp tänkt ut att mötesdeltagarna just på alla hjärtans dagskulle muntras upp med en hjärtlig liten present? Och den som överlämnade den oanvändbara lilla prytteln såg det som självklart att göra det medelst kram. Enligt min uppfattning onödigt, enligt din obehagligt, men förmodligen uppskattat av någon eller rentav flera andra.

Nu tror jag inte att det var en demonstration i det ena eller andra syftet utan bara ett lite obetänksamt försök att vara trevlig. Alla människor borde tänka efter ordentligt innan de kramar andra. Ingen skulle behöva bli kramad utan egen önskan. Men TV och sociala medier ”lär” oss genom sina programledares och medverkandes ständiga kramar att det är en mänsklig rättighet, i det närmaste i alla fall. Du hade inte kunnat göra något annat än det du gjorde, motvilligt ta emot kramen.

Släng hjärtat och glöm kramen, om du förmår göra det. Tänk på hela situationen som en enfaldig hjärtlighet.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 11

Ha, ha, ha, tack för dagens skratt! Det där lät utomordentligt fånigt, att dela ut tyghjärtan på ett möte. Personligen ogillar jag Alla Hjärtans Dag och ser det som ett kommersiellt jippo som inte har något med kärlek att göra. Jag skulle bli glad över en ros eller några chokladbitar, men det skulle kännas betydlig mer genuint om det inte kom på Alla Hjärtans Dag, så vad är det då för vits med att bry sig om den dagen?

Genesis Day, 19:20, 15 februari 2017. Anmäl

Kristina Hörlin: Tack, det undrar jag också! gamla Tekla: Bra, då är vi överens!

Maja Gräddnos, 16:51, 15 februari 2017. Anmäl

Varför är ALLA så rädda för en liten kram? Och att få ett litet oandväntbart hjärta är väl inte hela världen! Tanken var ju fin.

Kristina Hörlin, 05:23, 15 februari 2017. Anmäl

Eller så kan FS försöka förbättra sin attityd, i största allmänhet... För sin egen skull. OK om man inte vill ha en kram, men reaktionen över att få ett hjärta av någon på Alla Hjärtans Dag—en liten gest av uppskattning—är att det är "av noll värde"?

Lyra Lof, 23:23, 14 februari 2017. Anmäl

Maja G:: Jag citerade FS. Självklart kan man inte jämföra obehaget av en oönskad kram, med de påfrestningar människor i krig får stå ut med. Det var detta jag ville påstå med det jag skrev - beklagar om jag inte uttryckte mig klart nog.

gamla Tekla, 22:08, 14 februari 2017. Anmäl

gamla Tekla: Nu tar du väl i lite väl mycket, en kram eller ett hjärta kan väl inte på något vis jämföras med Syrien eller andra krig? Men en del verkar tycka det är värre med en kram än när de skjuter eller fäller bomber runt omkring! (om man överdriver lite, det erkänner jag) Nu törs man snart inte göra något vänligt, alltid trampar man någon på tårna!

Maja Gräddnos, 19:02, 14 februari 2017. Anmäl

Maktdemonstrativt övergrepp får mig att tänka på Syrien eller någon annan krigsskådeplats. Välvilligt, töntigt handlande räcker väl? Nej, man behöver inte stå ut med att bli kramad mot sin vilja. Du kunde ha sagt: "Tack, men jag föredrar att ta i hand istället!" ref. Magdalena Ribbings återkommande råd i hyfs och stil. Ser man inte helbutter ut, vid tillfället, brukar repliken fungera bra.

gamla Tekla, 15:54, 14 februari 2017. Anmäl

Jag förstår absolut FS obehag, men skulle nog försöka ruska det av mig med hjälp av tanken på att det säkerligen var välment - precis som Magdalena säger, "enfaldig hjärtlighet"

H R, 15:39, 14 februari 2017. Anmäl

Ja, sådana där grejer blir sällan bra. Felet som den överordnade gjorde var varken avsikten, "medaljen" eller kramarna – utan det faktum att hen genomförde det i form av en tvingande uppställning. Att göra det på rätt sätt hade ju varit så enkelt. Bara dela ut alla hjärtan i tur och ordning och sedan låta eventuellt kramande följa spontant, för de som vill.

Kap Kennedy, 15:31, 14 februari 2017. Anmäl

Men snälla FS, försök se välviljan i det hela, det var ju bara välment även om det inte passade dig! Det är väl bättre att göra något för att försöka glädja andra även om det blir lite fel än att inte göra det. Det görs för lite sådant i världen!

Maja Gräddnos, 14:16, 14 februari 2017. Anmäl

Presentbortfall?

Fråga: När jag och min man gifte oss ville några av våra vänner som var bjudna och med på festen tillsammans ge oss ett föremål som skulle överlämnas efter bröllopet. Vi blev förstås väldigt glada och tacksamma. Nu har det gått ett par år sedan vi gifte oss och denna present har inte infunnit sig ännu. Gästerna som också är våra närmare vänner, har flera gånger sagt att de skäms och utlovat att gåvan är “på gång”.

Vi undrar så klart över anledningen till denna uteblivna present. Jag har någon gång föreslagit dem att om det finns hinder att genomföra deras plan, kan de väl istället ge något annat.
Jag kan ibland känna mig småaktig som blir besviken och ledsen över att inte få den utlovade presenten. Men både jag och min man har börjat känna oss respektlöst behandlade av människor som varit våra vänner länge.

Snart fyller jag jämna år och jag undrar hur jag ska hantera denna situation då. Jag känner helt enkelt inte lust i nuläget att bjuda någon av dessa vänner.
Vilket tips skulle Magdalena ge i denna för oss märkliga och glädjestörande situation som påverkar vänskapen negativt? Detta är vänner som tycker om oss och vet hur man för sig. Vi är inte i någon schism med någon, men deras agerande skapar en osäkerhetskänsla hos oss och vi undrar allt oftare om de verkligen uppskattar oss som sina vänner.

Svar: Det är ju en tråkig situation, men jag kan tänka mig att era vänner tycker att det är lika jobbigt som ni. De vet ju om att de har lovat dig och din man en bröllopspresent och så har de inte klarat av att enas om föremålet eller inte lyckats hitta rätt sak eller så finns någon annan orsak. Ovanpå alltihop kommer deras dåliga samvete och din och din mans besvikelse som också uttalats när du har föreslagit en annan lösning – nej, häng inte fast vid en så besvärlig situation.

Mitt förslag är alltså att ni ”glömmer” denna uteblivna present. Försök att se paren som de trevliga vänner de är, inte som de slarviga givare som de också är! Med stor förståelse för er besvikelse tror jag i alla fall att ni skulle må bättre av att lägga den uteblivna presenten på hyllan, och inte påminna om den, inte nämna den igen till dessa vänner, men fortsätta att umgås med dem. Det har säkert inte med respektlöshet att göra, utan något annat som de inte har klarat av.

Att inte få det man har utlovats gnager, man känner sig förminskad, ointressant, struntad i. Men det blir inte bättre om man göder sin besvikelse. Du mår bättre om du bortser från denna klumpighet och är storsint, tolerant, generös i meningen att nu strunta i detta. Bjud vännerna på din födelsedagsfest. Nämn ingenting om icke-presenten. Frågar de vad du önskar dig så var inte vara spydig angående den uteblivna bröllopspresenten, säg bara milt att de inte behöver ge dig något.

Du och din man har allt att vinna på att vara hyggliga och överseende. Era vänners samvete gnager nog i dem utan er påminnelse. Och en present är ändå inte det viktigaste för en vänskap.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (16)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 16

Taktlöst, dåligt genomtänkt och ohyfsat att utlova en present som sedan inte levereras, men aldrig att jag skulle ägna mer än en reflekterande tanke åt det - och absolut inte nämnda saken till de som lovat! Jag menar, det är knappast någon rättighet att kräva ens utlovade presenter. Det är inte en betalning eller korruptionsgåva. Glöm saken! Begrav tanken! För övrigt är de som eventuellt lider (av skam) - inte du!

Genesis Day, 19:28, 15 februari 2017. Anmäl

Jag tycker att Ulrika Adsersen's hypotes var den mest sannolika. Att det är någonting personligt som är handgjort. Jag har beställt handgjorda saker många gånger och en del saker har tagit över ett halvår att få. Och sånt räknar man kanske inte med när man beställer det..

Susie Dahl, 09:25, 15 februari 2017. Anmäl

Man blir ju väldigt nyfiken på vad presenten kan tänkas vara. Och att ingen ur insamlingen tycker att det blir så pinsamt att de talar med fs eller drar sig ur arrangemanget. Det sistnämnda hade jag nog gjort ifall det dröjde så länge, sen givit en annan present.

Bara Föratt, 16:48, 14 februari 2017. Anmäl

Okej, låt oss vända på hela resonemanget och föreställa oss att vännerna verkligen menar något med sin inställda gåva. Exakt vad i hela världen skulle det i så fall kunna vara? Det torde ju vara historiens mest utstuderade plan för att skapa osämja: "Vi säger att vi ska ge presenten senare, och så gör vi inte det. Ouahahahahaa, vad de kommer att undra!" Varje annan (naturlig) förklaring måste rimligtvis framstå som mer trovärdig.

Kap Kennedy, 15:59, 14 februari 2017. Anmäl

Friterade Mulor, du är det bästa med hela den här spalten

Madelene J., 15:32, 14 februari 2017. Anmäl

Någon av vännerna kanske har tappat det inköpta presentkortet som skulle vara gåvan? Eller slagit sönder den vackra presentvasen? Eller lagt de insamlade pengarna på något "bra" gömställe?

Augusta Wik, 12:48, 14 februari 2017. Anmäl

Jag gissar på att det är en doktorsavhandling som inte har blivit klar.

Friterade Mulor, 11:27, 14 februari 2017. Anmäl

Den tilltänkta/ uteblivna gåvan tycks ha hamnat ur styrfart - så, se den som förlorad. Undrar om inte intresset numera, är större för vad vännerna hade tänkt ge, än för att få själva gåvan? Och valet mellan antingen en förlorad gåva eller en förlorad vän, är väl inte så svårt? Så, FS, dra ett stilfullt streck över det hela! Nya utmaningar väntar - och glädjeämnen...

gamla Tekla, 10:50, 14 februari 2017. Anmäl

Jag håller med FS, jag skulle ha svårt att släppa detta. De borde iaf kunna lämna en förklaring som man förlika sig med och komma med ett alternativ då det inte blev som planerat. Men istället för att älta så skulle jag fråga rakt ut för nyfiken har man väl rätt att vara, då de har gått ut stort med detta som sedan bara dog? Sen behöver ju inte vänskapen stå och falla med detta och är man så goda vänner så kan man väl svara på vad som gick fel utan att för den del hänga ut någon personligen.

Frk N, 10:46, 14 februari 2017. Anmäl

Alla människor har brister. Om de är härliga människor och vänner i övrigt, så acceptera detta som deras brist, och acceptera dem som de är - och gå vidare med era liv och med vänskapen! Det kommer ni må mycket bättre av än att fortsätta älta detta.

H R, 09:55, 14 februari 2017. Anmäl