Dansnej?

Fråga: Är bjuden på en tillställning via arbetet, där jag hört att kvällen brukar avslutas med pardans. Jag vet också att kvinnorna (jag är kvinna) kommer att vara mycket underrepresenterad och att de flesta till skillnad från mig kommer att dricka alkohol.

När tillställningen nu närmar sig så växer klumpen i magen och jag känner ett stort obehag. Jag ser och förstår att pardans är vanligt och ”normalt” men för mig är detta en obehaglig situation där jag känner mig tvingad att acceptera om jag blir uppbjuden. Jag ska låta främmande äldre män hålla om mig och anses troligen konstig och oartig om jag tackar nej – och med tanken på antalet män så riskerar det dessutom bli dans utan uppehåll under kvällen.

Det har nu gått så långt att jag funderar på om jag helt ska utebli från tillställningen, som jag i övriga avseenden faktiskt sett fram emot. Måste jag tacka ja när jag blir uppbjuden , eller kan jag på något sätt slippa detta obehag och ändå delta under middagen?

Svar: Ett högst förståeligt dilemma! Flera har genom åren frågat om man som kvinna måste tacka ja till dansuppbjudande – och mitt svar är att ingen ska tvingas eller känna sig nödd att dansa. Du har en utmärkt möjlighet: gå bara hem utan åthävor innan dansen börjar. Säg helt enkelt att du är trött och behöver vila. Tjatas det på dig att stanna så säger du milt att tyvärr är du för trött för det. Och så går du hem.

Om du inte klarar av att gå innan dansen börjar, kanske en kollektiv transport eller annat gör att du har svårt att lämna, så säger du glatt till den som bjuder upp dig ”tack, men jag dansar inte, vill du istället sitta här och prata med mig?” Du kommer då att få frågan ”jamen varför dansar du inte?” och då kan du säga vad du vill: en liten oskyldig lögn om att du har problem med dina leder (man kan ju ha lite ont i ett knä) och inte vill ta någon risk, eller att du av princip inte dansar, eller att du inte kan dansa men gärna pratar en stund. Det viktiga är att du inte låter sur eller rädd, utan bara vänlig. Att säga som det är, ”jag vill inte att du tar i mig”, vilket en hel del sanningsälskare förmodligen anser vore rätt, skulle såra de som bjuder upp dig. Det är det knappast värt, särskilt inte som du ska fortsätta att möta dessa personer i arbetet.
Men ge inte efter, håll på ditt nej. Det är din rättighet. Du ska inte behöva röras vid av någon som du inte vill ha den kontakten med.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (16)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 16

A A, 18:18, 17 februari 2017: Kortleken var ett bra förslag om det råkar vara så att man är tvungen att åka tillbaka med en hyrd buss eller liknande. Kortleken är lätt och smidig att ha med sig och mittiallt så har man ett gäng icke-dansare att spela kort med. Ett trevlig sällskapskortspel är t.ex. Pidro. Se länk efter mitt namn.

Roland Kronqvisy (Webbsida), 02:28, 24 februari 2017. Anmäl

Sweydia Ism, ja i ett sådant fall då man sitter fast i urskogen eller nåt sånt och inga trevliga kollegor är pratsugna, då kan jag tänka mig att en bok i ett enskilt hörn är det enda att ta till precis som du föreslog, eller en kortlek kanske? så kan man möjligen locka andra som är lika ointresserade av dans som en själv.

A A, 18:18, 17 februari 2017. Anmäl

AA och Anna N, jag sa att det är bäst för FS att gå hem när middagen går över i dans. Detta kan dock vara praktiskt omöjligt, t.ex. om alla åker hyrd buss eller liknande, i det läget är det en god idé att ha en distraktion med sig som en bok eller en surfplatta. Det värsta FS kan göra är att sitta och se ensam och uttråkad ut under dansen, eftersom karlar då lätt kan tro att de gör henne en tjänst när de bjuder upp.

Sweydia Ism, 10:13, 17 februari 2017. Anmäl

Varför i herrans namn ska man sitta på en tillställning och läsa en bok eller hålla på med en läsplatta??? Om det är så ojämna par så måste rimligen flera av snubbarna sitta och prata medan några få är uppe och dansar. Prata med dem som inte dansar eller gå hem! FS får säga om att hon inte gillar att dansa - men att hon gärna sitter och pratar. Jag har flera manliga vänner som avskyr pardans, så många blir säkert bara tacksamma!

Anna N, 19:27, 16 februari 2017. Anmäl

Kolla "Annicas" två inlägg när frågan kom upp tidigare, Nej tack, räcker. http://blogg.dn.se/etikettfragan/2014/11/27/dansnej/

Ano Nym, 19:16, 16 februari 2017. Anmäl

Både män och kvinnor bjuder numera upp, jag går sällan på sådana tillställningar men då det varit aktuellt har jag aldrig varit med om att det är några problem att säga just "nej tack, jag dansar inte" däremot kan jag tycka att det är trevligt att sitta och prata o ev. mingla lite efter maten. Att sitta med en bok eller platta.. nä, då är det väl bättre att gå hem?

A A, 17:20, 16 februari 2017. Anmäl

Av flera skäl är det ofta en dålig idé med dans i arbetsrelaterade sammanhang. Dans passar bäst på privata fester samt i offentliga lokaler. Om FS inte vill "låta främmande äldre män hålla om henne" så är det bara att säga nej, eller gå hem när dansen börjar. Eller kanske att själv bjuda upp bekanta yngre män i stället om det kommer att vara sådana på tillställningen? Framgår ju inte om det är männen, åldern, alkoholen eller dansen i sig som är det största problemet.

Bengt Carlsson, 14:45, 16 februari 2017. Anmäl

Magdalenas förslag är bra, gå hem när middagen går över i dans eller om det inte funkar rent praktiskt säg med ett leende "Tack, jag dansar inte". Det kan vara bra att ha med en distraktion som en surfplatta eller bok så att det inte ser ut som att du har jättetråkigt. Karlar kan få för sig att det gör dig en tjänst när de bjuder upp (även insisterar) om det ser ut som att du sitter ensam och uttråkad.

Sweydia Ism, 12:20, 16 februari 2017. Anmäl

@Lyra Lof: Tack, budskapet uppfattat, men det här är ju inte direkt någon vit fläck på kartan över sociala umgängeskonventioner. De som inte gillar att dansa går oftast inte på danstillställningar alls, så där löser sig problemet självt för de flesta. Och på dansen frågar man om lov, och får antingen ja eller nej. Alla har blivit nobbade, alla har nobbat. Vissa mer än andra, det är så det funkar. Inte tusan behöver det väl vara svårare än så?

Kap Kennedy, 10:55, 16 februari 2017. Anmäl

Vilket idiotiskt påhitt - pardans i sådant ojämnt sällskap! Stress är ordet! Slår med marginal dess motsats - parmiddagarnas obligatoriska "dansa runt"! Onda knän, som konsekvent förhinder, är väl bästa, hyggliga nödlögn?

gamla Tekla, 10:28, 16 februari 2017. Anmäl