Presenträtt?

Presenter är ett ständigt problem. Vad ska man ge, kan man ge något annat än det som önskas, hur delar man kostnaden för en gemensam present? Spalten tar i dag upp ett par av dessa frågeställningar; behovet av svar på detta slags frågor är uppenbart även om några av spaltens stamgäster kan tycka att de är tjatiga upprepningar.

Fråga: Vi ska ge en present till en vän som firar födelsedag tillsammans med en kompis, som vi inte känner. Hur ska vi göra med present till denna kompis? Vi är några vänner som ska dela på presenten och ingen känner vår väns kompis, men det känns konstigt att komma till festen utan att ge även honom något.

Svar: Allt fler passar på att dela sina fester med en vän. Kostnaden för en stor fest blir ofta för hög för en enstaka inbjudare. Särskilt födelsedagsfester är vanliga ”delkalas” liksom examensfester. Det är utmärkt att man delar på en fest, och det finns inte något mindre generöst eller fint med ett delat värdskap. Ingen förväntar sig att gäster ger båda eller alla inbjudarna likvärdiga födelsedags- eller examenspresenter. Man resonerar enligt vänskapskraften: den man är nära vän med ger man en lite finare present, de värdpersoner som man inte känner väl eller inte känner alls får något enklare. Jag brukar föreslå något i stil med en påse fint godis, en nyutkommen pocketbok, någon konserverad delikatess. Fint inpackad med rosett och ett litet lyckönskningskort fungerar något av detta utmärkt.
Alla presenter ska förses med ett lyckönskningskort med givarnas namn trots att de överlämnas personligen.

Fråga: Finns det något som är fel att ge i present enligt etikett?

Svar: Allt som kan ställa till krångel för mottagaren eller kräver konstant skötsel är fel. Alltså ger en vettig givare aldrig daterade biljetter till något evenemang, husdjur, inte ens vandrade pinnar, sköldpaddor eller akvariefiskar, föremål, böcker eller klädesplagg med pornografisk eller sexistisk prägel, matvaror som måste konsumeras omgående som tårtor, färskt bröd, frukt. Helst inte heller krukblommor om man inte är säker på att mottagaren vill ha sådana. Avsikten med en present är att mottagaren ska bli glad och överraskad, inte egentligen vad givaren tycker är roligt att ge. Bidrag till välgörande ändamål är rätt om man är mycket säker på att mottagaren uppskattar just detta, men är man osäker på det ska man inte ge en sådan present.

Fråga: Vi är några som delar på en bröllopspresent till gemensamma vänner. Några av oss vill dela per hushåll, men jag är singel och tycker att jag då får betala mer. Hur gör man?

Svar: Enkelt svar på en ofta återkommande fråga: kostnaden delas självklart per individ. Att två personer bor tillsammans eller är ett par gör dem inte till siamesiska tvillingar, de är två personer i en frivillig gemenskap. De par som hävdar att de ska betala samma summa som singlarna tvingar därmed den som lever ensam att stå för en del av parets kostnad. Sådana par beter sig totalt självupptaget och girigt vilket dels är fel, dels ger dåligt rykte.

Fråga: En kompis önskar sig pengar i bröllopspresent, det står på inbjudan ”obs. inga presenter, vi önskar oss bidrag till vår bröllopsresa” och ett kontonummer. Pengar är väl också en present? Måste man ge pengar? Jag hade tänkt ge en träskål som jag har snidat.

Svar: Det har blivit vanligt att just brudpar önskar sig pengar (jag hörde om ett par som önskade sig amorteringar på sitt bostadslån) och det gör att givarna knappast kan strunta i det. Förr var det inte tänkbart att ge pengar till vuxna personer som försörjde sig själva, det sågs som nådegåvor. Men en stor majoritet av dagens brudpar har redan bott ihop, skaffat sig ett gemensamt hem och behöver inte de brödrostar eller grytor som brudparen förr fick.

Pengar är verkligen en present, det här brudparet skulle ha skrivit ”inga föremål” istället. För givarna är det kanske trots allt inte så viktigt att de får ge den där vasen eller salladsbesticket som de annars skulle valt, utan att istället sätta in motsvarande summa på angivet konto. Det är som sagt mottagaren som ska bli gladast, inte givaren. Men: en presentönskan kan inte likställas med ett ovillkorligt krav. Din träskål är en personlig present som du kan ge istället för pengar – för mig låter det jättefint. En viss risk är att brudparet inte uppskattar den till fullo, men det är du som känner paret och vet om skålen blir till glädje.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 10

Sven Ståhl, man kan mycket väl ogilla en sån altruistisk gåva, det kan väcka starka känslor.Man bör enbart ge bort välgörenhet om man redan vet att mottagaren uppskattar det, precis som Magdalena råder. Det du har rätt i är att de flesta nog inte vågar visa sin förargelse. Själv anser jag att det alltid är tanken som räknas med en present - och om jag inte tänkt tanken att bidra till en organisation, känner jag mig inte bekväm med att ta åt mig äran. Jag vill då att gåvan är i givarens eget namn

H R, 17:25, 31 mars 2017. Anmäl

FORTS. på kommentar vidarebefordrad av Magdalena: Att skänka kycklingar, så att en familj kan börja sälja ägg och därigenom försörja sig själv, är ett annat sätt att uppvakta de som redan har allt. En get, åsna, cykel eller skolmaterial är några andra av sådana gåvor som kommer direkt till nytta och kan ge behövande familjer en ny start. Det är bara att söka på nätet.Ingen kan väl låta bli att gilla en sådan altruistisk uppvaktning? Ingen vågar i alla fall inte visa om hen inte skulle göra det. Du kan vara lugn. Och du kommer dessutom att betraktas som ädel och världsmedveten givare. Sven Ståhl

Magdalena Ribbing, 16:12, 31 mars 2017. Anmäl

LÄSARKOMMENTAR vidarebefordrad av Magdalena: Presentproblem kan du ofta att lösa genom att skicka en gåva genom någon av de många internationella hjälporganisationerna. Festföremålet får ett fint diplom med sitt eget namn som givare. Och slipper reta sig på ännu en ful och oanvändbar tingest som bara kommer ta upp plats i skåpet. Du kan till exempel ge bidrag till familjer som tvingats lämna allt och nu bor i flyktingläger. fortsättning...

Magdalena Ribbing, 16:11, 31 mars 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Pelle Lundén, helt rätt, det är gammal sed att vassa föremål riskerar att "skära sönder vänskapen" och att givaren därför ska be att mottagaren betalar presenten med det mynt som har lägst valör vid gåvotillfället. Det är en i grunden sympatisk tanke som jag menar att man gärna kan hålla fast vid. Men potatisskalare är för mig ny i uppställningen, däremot ingår saxar.

Magdalena Ribbing, 16:01, 31 mars 2017. Anmäl

Jag fick tidigt lära mig att man aldrig får ge bort vassa föremål, såsom morakniv, köksknivar eller tom potatisskalare. Givaren måste "sälja" sådant genom att avkräva mottagaren en krona. Då var det OK.

Pelle Lundén, 14:06, 31 mars 2017. Anmäl

Tips på present till kompisen FS inte känner: presentkort i ett större varuhus/nätbutik. Lite roligare än pengar eftersom det visar att givaren ansträngt sig en aning, och det slår sällan fel eftersom de flesta mottagare kan hitta något de gillar. Detta är förstås inte lämpligt om inbjudaren önskat sig pengar till resa eller liknande.

Sweydia Ism, 13:57, 31 mars 2017. Anmäl

En liten inblick i "folkhemmet" för länge sedan: TV:n var en nymodighet, i form av en jättekub, med en "titthålsstor" TV-ruta. Alla par i bröllopstankar ville äga en sådan - i ordningen säng - TV - annat livsnödvändigt. Undrar hur många mor-/ farmödrar som tog till sin uppgift att "försköna" TV-schabraket, genom att ge paret en handvirkad prydnadsduk i present? Med en "stämningslampa" på toppen var alla "mys"faktorer på plats. O.T.? Hello Sweden!

gamla Tekla, 12:52, 31 mars 2017. Anmäl

I vår varumärkes- och designmedvetna tid, är det nog klokt att avstå från att ge "prydnadssaker" i present - om de inte finns på önskelistan. Men, FS tänkta present är kanske är ett nyttoföremål? Visst, presenter ska, i första hand, glädja mottagaren - men, en gåva direkt från hjärtat i.st.f. direkt från plånboken, kan väl aldrig vara fel? Så, FS, gör som du tänkt!

gamla Tekla, 11:35, 31 mars 2017. Anmäl

Håller med om självhjälpsböckerna, en behöver inte vara särskilt känslig för att finna det rätt kränkande dessutom. Att få en bok om hur en blir en "Bättre förälder" ligger ju inte alltför långt från att någon säger att de tycker en är en dålig tocken...

annan Camilla, 11:28, 31 mars 2017. Anmäl

Till listan över olämpliga presenter skulle jag vilja addera de så kallade självhjälpsböckerna. Kan låta som en obskyr detaljgrej, men eftersom sådana varit så hajpade i många år har en massa människor fått för sig att andra inte vill något hellre än att läsa om hur de blir "lyckliga", "tänker positivt", "bättre föräldrar", etc. För att inte tala om de olyckor som själva skriver den typen av böcker, och tror att de gör sin omgivning en tjänst genom att sprida sina evangelier omkring sig.

Kap Kennedy, 09:06, 31 mars 2017. Anmäl

Begravningshatt?

Fråga: Min far gick hastigt och oväntat bort nyligen. Min syster och jag i 30-årsåldern är ensamma kvar, då mina föräldrar är skilda sedan länge.

Till begravningen som närmar sig undrar jag om det är passande för mig som dotter att ha en liten huvudbonad? Jag har en hårklämma i svart med ett svart flor att bära lite på sidan. Kan detta passa eller är det bättre att avstå?

Svar: Det är korrekt gammaldags sed att kvinnor har något på huvudet vid begravning – men inte en hårklämma med flor, det verkar mer som en cocktailhatt. En kvinnas begravningshatt ska traditionellt vara slät i matt material utan dekor eller med ytterst sparsam sådan. Man kan ha något som inte är lika traditionellt också, men som sagt, inte en hatt som kommer ens i närheten av cocktailhatt eller festtillbehör.

Mitt förslag är att du avstår från att ha något på huvudet vid begravningen.

Magdalena Ribbing

Tillägg: En hatt täcker helt eller delvis huvudet. En hårklämma är i vanligt språkbruk ett hårspänne av något slag avsett att hålla en del av frisyren på plats. Flor är att likna vid ett litet, glest nät. Slöja i sorgsammanhang är av tätare, döljande material och ett traditionellt sorgattribut.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (42)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 42

Det låter som FS beskriver vad som i England kallas fascinator och som har blivit populärt att ha vid fina tillställningar istället för hatt. Har inte sett det ofta på begravining men det börjar komma även där men får inte alltid helt positiva kommentarer i pressen. Skulle föreslå att om FS vill ha hatt, se om hon kan hyra en istället för att köpa ngt hon kanske inte kommer vilja använda igen. EvaJ

Eva Johansson, 12:31, 3 april 2017. Anmäl

En har klamma med flor anvands ofta, har jag markt vid brollop av antingen brud eller gaster. Fint om man vill kla sig lite festligt. Det skulle se fel ut pa en begravning. Kan jag ocksa fa tillagga att en del som skriver till Magdalena's hyfs och stil spalt verkar sakna bade hyfs och stil. I stallet for att skalla pa experten borde ni kanske lara er hur man uttrycker sig hovligt aven nar man kanske har en avvikande asikt.

Tycker jag Iallafall, 00:00, 2 april 2017. Anmäl

Lyra Lof ventilerar återigen sin egen alternativa verklighet (vore det inte bättre att börja skriva skönlitteratur än kommentarer här?). Robert Kennedy mördades 1968, fem år (eller fyra och ett halvt, ungefär) efter sin bror. Inte mindre tragiskt för det, men för att återföra tråden till ämnet så hade även hans änka flor: https://capitolfile-magazine.com/get/files/image/galleries/34122_slideshow_feature_6.jpg?900x900

Friterade Mulor, 21:02, 31 mars 2017. Anmäl

Det hade ju varit trevligt om FS hade bifogat en lite bild av huvudbonaden så man kunde förstå hur det är tänkt, man undrar ju nu när känslorna svallar i denna fråga. A A - som fanns här först, kanske får kalla mig A A nr 1 i fortsättningen, det verkar inte helt enkelt att byta användarnamn nu när någon annan börjat använda "mitt".

A A, 17:59, 31 mars 2017. Anmäl

@Helena Steen: Du skriver att du läst kommentarerna, men då kan du ju inte ha missat att Magdalena skriver att ett flor fasthållet av en hårklämma är fel...? (Eftersom det inte är en hatt).

H R, 17:30, 31 mars 2017. Anmäl

Jag antar - men vet inte, erkännes - att endast ett flor, fasthållet av en hårklämma borde kunna vara godtagbart på en begravning?

Helena Steen, 11:49, 31 mars 2017. Anmäl

Har med stort intresse tagit del av meningsmotsättningarna. Så om jag ska ge mig in i denna (infekterade) debatt, så skulle jag säga att problemet ligger i syftningen: "Jag har en hårklämma i svart med ett svart flor att bära lite på sidan". Ska hårklämman och hela floret sitta på sidan (lite kokett) eller ska hårklämman sitta på sidan och floret täcka hela huvudet? Eller sitter hårklämman var som helst och floret på sidan? Vore intressant om FS själv kunde kommentera hur hon tänkt sig.

Helena Steen, 11:18, 31 mars 2017. Anmäl

Kampen om "sista ordet" i ett åsiktsutbyte, måste väl vara den mest meningslösa/ fåfänga strid, man kan ge sig in i ?

gamla Tekla, 09:39, 31 mars 2017. Anmäl

Men få (läs: inga) kan nog vara lika värdiga och raffinerade som Jackie. Jag fruktar att det här är mer jag (det börjar runt 2:57): http://www.tagtele.com/videos/voir/63633/ You're welcome. :)

Lyra Lof, 06:13, 31 mars 2017. Anmäl

Jackie Kennedy med en litten hatt och slöja. Robert Kennedy t.v. (som mördades inom ett år) och Ted Kennedy t.h. http://photos.vanityfair.com/2015/01/29/54cab037b8f23e3a03150bcb_image.jpg Den ikoniska bilden där John Jr., 3 år, ger honnör framför graven... Jackies slöja är nog mer dramatisk än vad man skulle ha idag (?), men den illustrerar ändå syftet med ett flor. http://assets.nydailynews.com/polopoly_fs/1.1517887.1384484913!/img/httpImage/image.jpg_gen/derivatives/article_750/kennedy.jpg

Lyra Lof, 06:09, 31 mars 2017. Anmäl

Chefodör?

Fråga: På min arbetsplats finns det en person som luktar väldigt illa, som om hen inte duschar och tvättar sina kläder så ofta som skulle behövas. Det stora problemet är att personen är min chef.

Det är en starkt unken, tydlig lukt av gammal ingrodd svett och smuts som dröjer sig kvar där hen har vistats. I början trodde jag att det kanske bara var jag som reagerade på lukten men jag har försiktigt frågat en kollega som känner samma sak. För mig är det ett så stort problem att jag tyvärr försöker undvika att vara i samma rum som min chef så långt det går.

Vilket är det bästa sättet att ta upp en sådan här känslig fråga på? Hade det varit en kollega som luktade illa så skulle jag ha pratat med min chef. Nu när det är chefen det rör sig om så blir det genast mer komplicerat. Jag känner inte min chef så väl då hen nyligen har tillträtt tjänsten så jag kan absolut inte ta upp detta med hen direkt. Jag är själv också ganska ny på jobbet. Chefens chef arbetar på annan ort och besöker sällan vårt kontor och känns inte heller som något alternativ.

Vad kan jag göra? Jag känner att det här är ett arbetsmiljöproblem.

Svar: Ja, det är ett arbetsmiljöproblem, svårt att lösa. Du kan knappast, och vill ju inte heller, tala direkt med din chef, och det är klokt, tror jag, att avstå. Vad du än skulle säga blir ju budskapets kärna ”du stinker och är äcklig” och det är hemskt att ta in för vem som helst.

Du skriver att du har en kollega med samma uppfattning. Jag vet ingenting om er arbetsplats men finns en facklig företrädare kan ni två vända er till den personen och förklara problemet och i bästa fall få hjälp med hur ni ska agera.

Om arbetsplatsen är liten och du inte kan nå en företrädare för er anställda så kanske du och din kollega kan ta upp problemet generellt, alltså inte riktat direkt till den illaluktande chefen. Ni skulle kunna föreslå chefen att få inkalla en extern specialist med inriktning på arbetsplatsproblem, i syfte att skapa bättre miljö på jobbet. Säg att ni har problem med lukter på jobbet och vill hitta en lösning. Informera specialisten i förväg om det specifika luktproblemet. Vederbörande kan säga sådant som att alla ska undvika det som sprider odörer typ att äta starkt luktande saker vid sin arbetsplats (om det alls förekommer) och för mycket parfym-hårmedel osv, och så naturligt komma in på det ytterst viktiga att ha en bra hygien och att hålla sina kläder rena.

Det är visserligen inte någon enkel åtgärd, men du beskriver också ett problem som är stort. Att dagligen vistas nära en person som sprider starkt obehaglig lukt är påfrestande, det kan knäcka den bästa arbetslust. En svag odör får man stå ut med men du beskriver något som verkar ha passerat gränsen för vad man måste tåla.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (23)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 23

Har varit med om personer som luktat mkt illa, men det har flera gånger handlat om att kläderna legat för länge i maskinen innan de hängts på tork och därför börjat lukta väldigt illa. Tror inte heller att duscha kvällen innan gör att man luktar illa, det gör jag nästan jämt och anser mig ändå vara en ren o fräsch person. Svettlukt kommer efter några dagars brist på tvagning, två dagar funkar utan problem utan nämnvärda odörer om man i övrigt har hyfsad standard. A A nr 1

A A, 18:05, 31 mars 2017. Anmäl

... tyckte—att han var något av en TERRORIST! Ssom utsatte alla för denna absolut outhärdliga stank. Vi var där för att jobba! I ett litet klassrum! Men det var så outhärdligt att folk var tvungna att dra!!

Lyra Lof, 06:49, 31 mars 2017. Anmäl

... igen; en stanko, men han var kroppsarbetare & hade nog inte hajat det där med intorkad svett—svett på svett; där bakterierna trivs. Om det bara handlar om armsvett så finns det ju såna där industrial strength aluminiumklorid-deodoranter, men det är nog bara ett plus här. Syntetmaterial är också värre för kroppsodör, men igen, inte problemet... Den gången jag utsattes för detta kunde jag 1) dra därifrån (även om det var irriterande; i fotolabbet), och 2) jag sket i vad den här personen

Lyra Lof, 06:33, 31 mars 2017. Anmäl

Det vore extremt ovanligt om nån stinker till denna grad pga kost, mediciner etc. Och glöm att det beror på att personen inte duschade på morgonen utan kvällen innan... Lägg av. Den här sortens stank handlar om gammal svett, som sen läggs till med ny svett, eller "B.O" (body odor). Färsk svett luktar inte så! När nån är på gymmet luktar det svett, färsk svett, vilket generellt är ok, i sammanhanget. Jag har bara varit med om detta en gång, där det inte var tillfälligt och nån man aldrig såg

Lyra Lof, 06:20, 31 mars 2017. Anmäl

MK, vad händer om man inte hinner duscha på morgonen och gör det utav praktiska skäl på kvällen? ingen har någonsin sagt något till mig om det, t.ex. forutom om man svettas en varm sommarnatt så får man lov at kliva upp tidigare och duscha oavsett. ingen morgonmänniska här, nej.

Anna V. S., 16:41, 30 mars 2017. Anmäl

Allmänna diskussioner/hintar funkar inte alls. Pers. är ju inte medveten om att det gäller honom och håller förmodl. bara med utan att göra något åt det. Tyärr kan det vara mkt svårt att få personalchefen el dyl att säga till om de, som så många, undviker konflikter och otrevliga konfrontationer (även om det ju är deras jobb!). Anonym lapp kan funka. Eller skriv ut det här artikeln (ta bort visa detaljer) och lägg på snuskpellens/ans bord. Mediciner, nej, det är mkt ovanligt. Dålig hygien bara.

mattias bergh, 23:01, 29 mars 2017. Anmäl

man inte duschat sen kvällen innan. (En del gör ju faktiskt det och märker inte att det inte räcker.) Och att man måste börja göra det på morgonen istället. Låter lite krystat, men kanske går budskapet fram. Eller att ens egna tvätt börjat lukta sunkigt direkt och vad det kan bero på. Annars funkar det som någon skrev i början med Vicks, eller munspray. Faktiskt minst lika illa att ha någon i närheten som använt alldeles för mycket parfym, går inte att värja sig emot till skillnad från det här.

M K, 22:28, 29 mars 2017. Anmäl

Antar att den här personen luktar illa från början på morgonen, om inte kanske det beror på sjukdom eller mediciner som påverkar svettandet. I vilket fall, absolut enda vettiga att ta upp i allmänna ordalag på ett möte, helst som en programpunkt bland andra. Hur många kan egentligen tänka sig att säga något direkt? Förmodligen lika många som skulle vilja höra det direkt från någon utanför närmaste familjen. Eller säg nåt på en fikarast i stil med att man själv tycker man luktar sunkigt för att

M K, 22:15, 29 mars 2017. Anmäl

Augusta Wiks tips är bäst. Ordet "idag" är perfekt här. Om sedan någon annan, en annan dag säger samma sak så inser vederbörande att detta är något som bör åtgärdas, men det blir inte så sårande som om ordet "idag" hade uteslutits. Absolut inga anonyma lappar eller presenter med "hintar". Det är bara elakt.

Marie Persson, 19:09, 29 mars 2017. Anmäl

Jag som underanstalld skulle aldrig saga at en chef att han eller hon luktar illa. Speciellt om chefen ar ny. Det vore ju fornedrande for chefen och kan gora det svart for anstallda att sen kunna skapa en bra relation med chefen. Ar det inte battre att lata en annu hogre chef ta hand om problemet? Deras ord har ocksa mer "tyngd" an vad mina ord skulle ha. Men gor det snarast. Annars kommer chefen undra varfor ingen sagt nagot tidigare. Det skulle gora saken annu mer pinsam.

Tycker jag Iallafall, 18:50, 29 mars 2017. Anmäl

Bakelseintag?

Fråga: Vi går gärna på kondis och väljer då ofta Napoleonbakelse även om den är svårt att äta på ett snyggt sätt.

Den rosa ovansidan är hård och seg. Undersidan är också hård och seg. Däremellan god grädde och sylt.
Bakelsegaffeln underlättar inte ätandet, bakelsen havererar. Ska man äta den rosa ovansidan först, för hand?

Kanske sax skulle underlätta – men det finns inte på kondis.

Har Magdalena något tips om hur man ska bete sig för att det inte ska bli för kladdigt?

Svar: Du kan ägna några kondisbesök till rekognosering av vilka konditorier som håller sig med Napoleonbakelser vilkas över- och underskikt av smördeg (egentligen mille feuille, tusen blad) är korrekt spröda, inte felaktigt hårda och sega som de du beskriver. En metod för intag av Napoleonbakelser utan storkladd är att vid beställningen be om en kniv och skära rakt ner genom alla lager en relativt liten bit i taget av bakelsen, från kortsidan. Med gaffelns hjälp hålls läckerheten stilla under trancherandet. Visserligen pöser grädde och kräm ändå ut runtom, emellertid mer hanterbart, och man får det som är avsikten med en delikatess: alla smaker förenade i munnen.

Det går också att använda enbart gaffel, om man nu inte vill eller törs be om en praktisk kniv. Då sticker man gaffeln rakt ner så djupt den når, en liten bit i taget från kortänden så att bakelsen samtidigt som den avstyckas håller sig lugn på assietten, med något mer gräddpös än om man hade använt kniv.

Bageriförbundet har rekommenderat att man lägger bakelsen ner för att sålunda kunna dela den smidigare på tvären. Det ärevördiga konditoriet Vetekatten med flera råder kunderna att lyfta av det översta skiktet, lägga det vid sidan om på assietten och dela det i bitar som tillfogas fyllningen. Båda dessa metoder strider mot god bakelsesed. Ingen gäst vare sig på konditori eller i privathem ska åläggas att välta eller radikalt ändra form på det som lagts upp för att ätas.

Sked? Vore katastrofalt för en Napoleonbakelse.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (17)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 17

Napoleonsbakelse i Sverige, Napoleonskake i Norge, Napoleonskage i Danmark, det ær samma bakelse. Bakelse i Norge är en spesiell krämfylld semlalikenende . I Danmark har man också Napolenshatt, en kaka fyllm med marsipan, og doppat i choklad. I Frankrike kallas Napoleonsbakelsen mille-feuille.

Per Perald, 19:47, 10 april 2017. Anmäl

Inte lika elegant, men för säkerhets skull kan man lyfta av locket, stryka av vaniljkrämen/grädden och lägga bredvid och sen lägga tillbaka locket. Den tjusigare varianten kräver nog lite övning hemma vid köksbordet.

M K, 22:46, 29 mars 2017. Anmäl

For nagra veckor sedan sag jag hur Magdalena larde oss ata semla. Nu handlar det om Napoleon bakelser. Sakta och ingaende skriver du Magdalena om hur man steg for steg ater dessa underbara kreationer. Gradden pressas ut, vanilj kram eller gradde blandas med det underbart sproda ovanpa lagret. For mig som bor utomlands och inte atit semla pa over 30 ar samt blivit besviken varje gang jag koper en sa kallad Napoleon bakelse har i USA ar detta svar last. Njut ni i Sverige!!!! Det ar ni varda!

Tycker jag Iallafall, 21:02, 28 mars 2017. Anmäl

KOMMENTAR FRÅN LÄSARE vidarebefordrad av Magdalena: Huru man förtär en napoleonbakelse: Ställ bakelsen med kortsidan mot dig. Medan du håller emot med en sked från höger kilar du från vänster långsida in det övre flaket mellan tenarna på en gaffel, så att en lagom munsbit uppstår. Två spröt på undersidan. Vrid på gaffeln så knäcks smördegen av elegant uppåt! Fråga alltid när bakelsen sattes ihop - "nappar" gjorde kl 06.00 är troligen sega kl 16. Proffsiga konditorier säljer inte mjuka napoleonbakelser. Se också upp med övergräddade bottnar.

Magdalena Ribbing, 16:01, 28 mars 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR IGEN: Sweydia lsm, nu såg jag - och har korrigerat - min fadäs, eller snarare stavningprogrammets. Så bra att du har insisterat! Som du kan notera i mitt förra svar är det givetvis bakelsesed jag har avsett - hela tiden. Madelene J: du får givetvis äta bakelser med sked om du vill, jag lovar att inte se vad du gör. Men den för dig hittills obekanta aktuella sorten blir om möjligt än kletigare om sked används - vilket för övrigt gäller flertalet bakelser. Gaffel rekommenderas hjärtligt.

Magdalena Ribbing, 15:56, 28 mars 2017. Anmäl

En kommentar till MJ 15:02 - därför att grädden då liksom skjuter ut ur bakelsens andra ände och i värsta fall hamnar på en bordsgranne. Jag har själv sett detta hända och det finns inget sätt att med hyfs och stil hantera den situationen :) Som ivrig Napoleonbakelseätare höjer jag min tårtgaffel och saluterar för den gräddfyllda varianten. Vaniljkrämen syns mig för söt och jolmig. Gärna syrligt äppelmos i det understa botten mellanlägget!!

Lotta Larsson, 15:26, 28 mars 2017. Anmäl

Hade aldrig ens sett en napoleonbakelse i mitt liv förrän jag nyss googlade. Varför får man inte äta en sådan med sked?

Madelene J., 15:02, 28 mars 2017. Anmäl

När jag äter Napoleonbakelse (privat hemma i köket) ser det ut så här. 1: Lyft toppen med gaffel, ät toppen som en smörgås. 2: Äter fyllningen med gaffel. 3: Lyft botten med gaffel, ät botten som en smörgås. Oj, så gott!! Naturligtvis så förtär jag inte en Napoleonbalelse på detta vis om jag har fika med kungen.

Meta Four, 14:18, 28 mars 2017. Anmäl

Litet O.T. men, ändå. "Vår" Napoleonbakelse finns i olika varianter, litet här och var i Europa Vi är, dock, rätt ensamma om att anknyta den till kejsare Napoleon (III). Napolitansk bakelse (fr. Neapel) är vanligare. En fröjd för öga och gom, i de flesta fall. Kniv, gaffel och småpickande rörelser behåller formen, rätt så bra. En kladdig utmaning - men, vad gör man inte...

gamla Tekla, 13:34, 28 mars 2017. Anmäl

Vill inte verka språkpedantisk (fastän jag är det...) men det fattas en stavelse, Magdalena. "Bakelsesed" hade jag accepterat som ett bra ord men "bakelsed" låter som ett löfte (ed) av något slag, kanske till elektriciteten därbak.

Sweydia Ism, 13:21, 28 mars 2017. Anmäl

Publiksabotörer?

Fråga: Vi var nyligen på en Ålandskryssning, mest pensionärer reste med denna båt. I pianobaren där satt en man och spelade och underhöll oss under någon timme, det var fullsatt och entertainern var mycket bra! Dock blev det tråkigheter då ett sällskap på ett halvdussin personer pratade så högt så vi andra blev störda och inte hörde vad underhållaren sa.

En kvinna i närheten av oss sa till slut till dem att försöka sänka sin ljudnivå och respektera att en person försökte göra sitt jobb, men utan effekt. Vi hyssjade på dem vid flera tillfällen efter det, sedan gick min man fram och bad dem sänka ljudnivån eller gå därifrån. De gick efter ett tag och satte sig strax utanför lokalen som saknade dörr, men höjde då ljudnivån på sitt pratande ännu mera så de fortfarande störde evenemanget. När vi sedan lämnade lokalen blev jag och min man konfronterade av två män ur detta sällskap, de satt och passade på oss, och menade att vi inte hade rätt att avgöra deras ljudnivå osv. Det blev ganska obehaglig stämning.

Tänk att vuxna människor beter sig så dåligt mot sina medmänniskor. De flesta andra var illa berörda av detta sällskap, men bara vi protesterade högt mot dem. De var inte märkbart påverkade av alkohol vill jag tillägga.

Gjorde vi fel, vi som sa till dem att tysta ner sig?

Svar: Som alldeles för ofta handlar det om självupptagenhet och en allmänt trist attityd visavi andra. De som medvetet stör sin omgivning verkar inte ha förstånd nog att inse att de befinner sig bland andra människor, obs att jag inte hävdar att de saknar all slags begåvning, men det som kallas empati har de brist på. Deras egoism verkar ta upp hjärnutrymmet för vanligt folkvett.

Man kan som ni gjorde försöka påpeka för dem att ljudnivån är besvärande och föreslå att de går någon annan stans för att inte sabotera den underhållning som andra har glädje av. Nu hjälpte ju inte det. Att två av de högpratande försökte hämnas på er var pinsamt omoget av dem. Vettiga människor hade insett läget, genast dämpat sig och naturligtvis inte bråkat efteråt.

Som jag ser det är enda möjligheten i ett sådant läge som du beskriver att överlämna problemet till en ansvarig person, en kryssningsvärd eller annan ombordanställd. De som sköter underhållningen bör själva kunna be att publiken dämpar samtalet, även om det är svårt att fatta för dessa högpratare som inte har andra än sig själva i fokus.

Om det händer igen: ta reda på den kryssningsvärd som ska finnas i närheten (och borde ha ingripit på eget bevåg) och be att vederbörande lugnar ner högpratorna alternativt visar dem ett annat utrymme.

Svaret på din fråga är alltså nej, ni gjorde inte fel som bad de störande personerna att dämpa sig.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Håller med Annika nedan om att man lätt själv blir syndabocken, och det kan man även bli om man - som MR föreslår - ber en anställd att ingripa. Jag bad en gång en bibliotekarie att ingripa när jag inte kunde höra en datorföreläsning som jag lyssnade på med hörlurar, p.g.a. att en skock barn sprang omkring och skrek. Då skrek HON åt MIG: "Om du är tyst själv så kanske du hör!", så högt att alla vände sig om och stirrade på MIG och det kändes som att jag tappat ansiktet. Gick aldrig dit mer...

Annamaria Håkansson, 08:39, 29 mars 2017. Anmäl

Om man är så högljudd varför då sitta i en pianobar? I en sådan är lite mer stillsamt konverserande önskvärt. På en Ålandsbåt finns det andra utrymmen om man vill hålla låda. Kanske ute på däck?

Monica Berg, 19:55, 27 mars 2017. Anmäl

En pianobar är inte en konsertsal och den underhållning som bjuds, brukar ha en mer lättsam karaktär. Alkohol serveras, människor umgås, musiken bildar bakgrund - alla ska trivas. Några trivdes bättre än andra och störde både underhållare och övriga gäster. Att som gäst agera ordningsman, är sällan lyckat. Läskigt med de som lurpassade utanför! Nästa gång, säg till barmästaren, som tillkallar kryssningsvärden - en person med stor erfarenhet av människors såväl plus-/ som minussidor.

gamla Tekla, 10:09, 27 mars 2017. Anmäl

Jag har visserligen minimala erfarenheter av Ålandskryssningar, men jag kan livligt föreställa mig att de inte riktigt är rätt miljö för att förvänta sig en hänsynsfullt dämpad publik. Som sagt, det högljudda sällskapet betedde sig egoistiskt och omoget, men själva högljuddheten berodde förmodligen bara på att de ansåg sig behöva överrösta musiken för att föra ett samtal. Pianobarer liknar pubar och nattklubbar på det sättet att underhållningen inte är huvudattraktionen.

Kap Kennedy, 09:16, 27 mars 2017. Anmäl

Något jag lärt mig, att den som säger till, är alltid den som blir syndabocken. Trots att _alla_ avskyr dem som stör, är det ingen som vill eller vågar vara just den som säger till. Och när någon säger till, tycker alla det är skitbra, men blir den tillsagda sur, kränkt eller what ever, då vänder sig hela massan mot den som sagt till och den kan bli rena lynchstämningen. Så nästa gång, kontakta en ansvarig och lämna över problemet till den personen som har betalt för det

Annika Siegers, 09:10, 27 mars 2017. Anmäl

Självklart ska man dämpa sig om man blir tillsagd, oavsett om det är på bussen, gymmet, restaurangen, gymmet eller som här, pianobaren. Däremot kan man inte som publik på en pianobar förvänta sig att alla sitter tysta och andäktigt lyssnar. Underhållningen på en pianobar är väl mest bakgrundsmusik?

Maria Olsson, 06:51, 27 mars 2017. Anmäl

Nakenbildvarning?

Fråga: Jag satt och kollade på en webbsida för bilder och råkade komma in på en kanal med naket innehåll. Där upptäcker jag en tjej som var misstänkt lik en person från högstadiet, och under bilderna står även hennes för- och efternamn – bilderna föreställde henne. Jag är vän med henne på Facebook, men vi har inte pratat på flera år. Vi var aldrig nära vänner i skolan heller, men är uppvuxna i en ort där alla känner alla.

Både ansikte och bröst syns i bilden. Jag kollade efter källan för att se om jag kunde lista ut vem som laddat upp bilderna. Men källan är borttagen. Hittade däremot två videoklipp på henne när jag sökte efter ursprunget. Videoklippen är väldigt explicita där man ser henne onanera. Det ser ut som att hon filmat och fotat sig själv, utan annan inblandning. Kanske även att hon laddat upp det på nätet själv, på nån annan sida. Det händer att personer i min ålder laddar upp naket innehåll medvetet på nätet. Men jag tror mer på att hon fått sin mobil hackad eller att hon skickat till bilderna/filmerna i förtroende till någon annan och att de senare hamnat på nätet. Det verkar som att de publicerades nyligen.

Min fråga är nu: vad bör jag göra? Ska jag berätta för henne? Hur gör jag det i så fall? Vad ska jag säga? Jag misstänker att hon kommer känna sig obekväm med att jag sett hela henne naken. Är det bättre att låtsas som jag aldrig sett detta och inte säga något för att inte göra henne ledsen?

Ska jag berätta för någon gemensam bekant som står henne nära? Men då sprider jag ju informationen till fler personer. Hon kanske redan vet att bilderna cirkulerar ute på nätet och helst vill glömma bort det? Att källan är borttagen indikerar att någon (kanske hon?) anmält bilderna och de raderats efter det. Eller bör jag berätta och säga att jag finns om hon vill prata och stöttar henne i en eventuell polisanmälan? Vill hon ens ha stöd i en sån här fråga av en kille som inte har pratat med henne på länge?

Svar: Det du beskriver är sorgligt, gräsligt och svårt att lösa. Om igen får jag bekräftat hur vanskligt och direkt farligt det alltför ofta är med sociala medier och den tillgång till innehållet som ges utan urskillning. En svag möjlighet finns förstås att din vän har lagt ut bilderna för att hon verkligen vill visa sig för alla. Men ett intrång ligger närmare till hands.

Sett ur ett medmänskligt perspektiv och oavsett om din Facebookvän har lagt ut bilderna och videon frivilligt eller om de har stulits av någon annan tror jag att hon behöver få veta att de är tillgängliga på flera platser. Det du kan göra är att personligen, inte via någon annan, ta kontakt med henne. Gör det inte på nätet om det finns skuggan av en risk att någon annan kan se det du skriver till henne. Bäst är att du ringer upp henne, du borde kunna hitta henne telefonnummer, och berättar för henne vad du har sett. Givetvis inte förmanande och kritiserande, hon har det förmodligen svårt nog ändå.

Att ni inte har talats vid på länge är inte avgörande för informationen, hon behöver få veta hur det är. Och det spelar ingen roll om hon tycker att det är obekvämt att du har sett henne naken i intim situation, det bör vara viktigast för henne att få veta att bilderna och videon är spridda. Gör som du skriver, erbjud henne ditt stöd. Skulle det mot förmodan vara av egen vilja som hon har spritt dessa bilder kan hon behöva hjälp med sin självuppfattning – det kan jag förstås inte ha några synpunkter på. DN har en mycket välrenommerad psykologispalt, fragainsidan@dn.se som man kan vända sig till med sådana frågor.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (25)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 25

Tack för info Anna A. Trodde inte det var möjligt att fler har samma anv.namn, mycket opraktiskt och förvirrande system dessutom som gjort för missförstånd. Det borde ändras på.

A A, 16:57, 27 mars 2017. Anmäl

@A A, 18:02 flera kommentatorer kan ha samma namn. Det finns flera som använder Anna Andersson till exempel.

Anna Andersson, 08:58, 27 mars 2017. Anmäl

Hur är det möjligt att någon gjort ett inlägg med mitt inloggningsnamn? Jag har inte skrivit inlägget 19:19 24 mars. Trodde inte man kunde ha samma namn på olika kommentatorer.

A A, 18:02, 25 mars 2017. Anmäl

Meddela henne anonymt. Det här är ett fall där det faktiskt är bättre att vara anonym. Skapa bara ett fejkat epost-konto. Men jag undrar också över alla detaljer i frågan.....

A A, 19:19, 24 mars 2017. Anmäl

Varför skulle FS anse att det är pinsamt med nakna bilder på en bekant när han själv tittar på liknande sidor. Man skulle kunna tro att alla kvinnor där hamnat av ett misstag? Hon kanske rent av vet om det? Lika barn leka bäst. Ingen skillnad på att han kollar sidorna och hon sätter in där sina bilder. Bägge är ute efter samma sak tydligen. Lika lite som du ska varna henne . Ingen har rätt heller att tillrättavisa dig att du kollar pornografiska sidor.

Ewa Atena, 17:57, 24 mars 2017. Anmäl

forts: Kvalificerade experter brukar rekommendera att du glommer vad du sett. Om du maste lata henne veta att ytterligare en bekant sett henne naken (for troligtvis ar du inte forst, utan andra manliga bekanta har redan erbjudit henne sitt "stod") skicka lanken anonymt, forsakra henne om stod och tystnad, och rekommendera polisanmalan. Motsta sedan frestelsen att titta pa henne igen och igen. Troligen var den inte avsedd for allman beskadan och varje gang deltar du i ett overgrepp.

Jan Banan, 15:41, 24 mars 2017. Anmäl

Då missförstod du mig, eftersom han låtsas som att han inte hamnade där med mening så tyckte antagligen HAN att det är pinsamt, inte jag. Jag gav tips till killen utifrån vad han berättade. Jag gav inte min personliga åsikt om porr..

Susie Dahl, 15:05, 24 mars 2017. Anmäl

@Madelene J: Fast inget av det där vet vi säkert. Det kanske inte är den aktuella kvinnan på bilderna, utan bara någon som liknar henne. Det namn som påstås stå under bilderna är kanske skrivet av någon som upptäckt och utnyttjat denna likhet. Sexuella trakasserier kan ta sig även sådana former. Bara frågeställaren vet hur säker han kan vara på sitt igenkännande av kvinnan, och som han själv skriver har de ingen relation i närtid.

Kap Kennedy, 14:31, 24 mars 2017. Anmäl

Jag blir mest förundrar över alla detaljerna i frågan. Hade de inte räckt med "jag såg explicit sexuella bilder på min bekant" istället för att gå in detalj på vad de föreställde? Känns lite sjukligt skvallerartat.

Kim Gordon, 13:55, 24 mars 2017. Anmäl

@Madelene J: Jag vill påstå att Susie Dahls kommentar säger det (för varför skulle det vara pinsamt att förklara att man hamnat på en porrsida, om det inte är pinsamt att se på det?). Men, detalj bara detta.

Anni H, 13:50, 24 mars 2017. Anmäl

Hyfsbrist?

Fråga: Jag är förundrad över bemötandet av människor i servicebranschen. Nyligen blev jag ‘uppfångad’ av en sådan mobilabonnemangsförsäljare av det slags som ofta står mitt i ett köpcentrum, dvs ej i en butik. Denne hade ett fantastiskt erbjudande eftersom jag varit kund länge. Jag hade ett brådskande ärende och förklarade detta och sa att jag ville tänka på saken. Försäljaren blev då direkt oförskämd och nästan skrek ”vad finns det att tänka på!!!”

Jag kände mig oerhört dåligt bemött och fick inte fram något vettigt att säga.

Efter mitt besök på ett bibliotek passerade jag en anställd och sa ”tack för idag”. Till svar fick jag ett ”ja.” Personen verkade ej vara i en uppenbart stressad situation. Jag är i 35-årsåldern och uppfostrad att bete mig artigt, tacka, hålla upp dörren etc.

Har Magdalena tips på hur jag kan bemöta dessa situationer?
Jag vill tro att artighet, hjälpsamhet och vänlighet smittar.

Svar: Ja, man kan ju alltid hoppas att vänlighet lönar sig – men dystert ofta är så inte fallet. Beträffande säljaren i köpcentret hade du i det läget kunnat stirra snabbt på personen som skrek till dig och inte svarat utan bara gått därifrån genast. Det lönar sig inte att besvara eller bemöta så drulligt beteende med en hygglig ton.

Personen på biblioteket hade inte fått lära sig hur man svarar på en vänlighet, det är mycket vanligt i dag att den kunskapen saknas. Rätt svar på ett artigt tack var förr i tiden ”nöjet var på min sida” – i dag är ”välkommen åter” eller ”tack själv” rätt.

Men inte alla personer yngre än 60 har lärt sig dessa fraser. De säger i bästa fall ”inget problem.”

Förhoppningsvis är det aldrig något problem att någon säger tack.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

Mobilförsäljare och andra som får betalt för att ragga folk på stan ingår inte i kategorin "servicebranchen".

Sweydia Ism, 09:40, 24 mars 2017. Anmäl

Tänker på språkliga influenser utifrån, nyordslistor etc. Tycker, personligen, att de på ett intressant sätt speglar vår samtid. Från att vi mestadels influerats av det stora landet i väster, kommer berikningen (?) nu från flera håll. "inget problem", "ingen fara", "det är lugnt" kommer väl från "no worries (mate)" och Australien/ Nya Zeeland? Brukar själv använda uttrycken - där de passar. Ett delvis O.T. inlägg - ber om överseende. Tack, på förhand!

gamla Tekla, 12:25, 23 mars 2017. Anmäl

Håller med "annan Camilla" till 100%

Susie Dahl, 11:33, 23 mars 2017. Anmäl

Lugna er dig FS, att en mobilabonnemangsförsäljare (som får provision) är påstridig är fullt normalt (och antagligen det enda sättet den stackars människan kan sälja nog för att försörja sig), säg bara "nej tack" och gå vidare. Att personen i biblioteket "sa fel" är också en struntsak, antagligen var personen distraherad eller tänkte bara fel. Bara att gå vidare. MR "inget problem" betyder "det var inget problem att hjälpa dig, tänk inte på det", ungefär samma som "ingen orsak".

annan Camilla, 11:04, 23 mars 2017. Anmäl

Biblioteksfallet kan handla om överrumplad personal som inte hinner förstå att hen får ett 'tack'. Det händer mig ofta när jag till exempel är och handlar och personalen i kassan önskar mig en trevlig dag. Det är så ovanligt att jag oftast inte förstår förrän det är för sent vad som sades och att jag såklart skulle ha önskat en trevlig dag tillbaka.

M N, 10:41, 23 mars 2017. Anmäl

Håller inte alls med FS. Jag flyttade från Sverige -91 och besöker ungefär vartannat år. Jag tycker tonen och attityden bland servicepersonal bara blir trevliare och käckare med åren. Biträden säger hej och ler i butiker, svarar med ett positivt "jaa då" eller "Javisst" om man ber om en tjänst, önskar "lycka till" eller "hoppas ni får trevligt" mm. Försäljare, marknadsundersökare och bidragsinsamlare på gator eller i köpcentra kan man strunta i om man inte är intresserad.

Sweydia Ism, 10:29, 23 mars 2017. Anmäl

"Inget problem" har jag inget emot att någon svarar mig när jag tackar för en kollegas hjälp på jobbet eller liknande. Då förväntar man sig ju inte ett "nöjet var på min sida".

Madelene J., 10:24, 23 mars 2017. Anmäl

I mobilförsäljarfallet skulle jag le milt och glatt ropa "Ingen orsak!" tillbaka medan jag avlägsnade mig, gärna med en liten handvink till avsked också.

J S, 10:18, 23 mars 2017. Anmäl

Artighet, hjälpsamhet och vänlighet smittar! Inte på en gång, kanske - men, det lämnar ett positivt avtryck - även om det inte ser ut att ge något som helst intryck på personen man möter. Det handlar mer om ens eget förhållningssätt, än om förväntningar på motprestation. "Inget problem!" duger lika bra som "Ingen orsak!", "Det var så lite!" etc. som tacksvar. Inled aldrig dialog med försäljare, om du inte är intresserad! Vifta vänligt avvärjande och gå förbi. Man kan träna i torghandeln!

gamla Tekla, 09:21, 23 mars 2017. Anmäl

Biblioteksexemplet var nog bara en tillfällig kommunikationslapsus, och sådana hänger bara överspända personer upp sig på. Teleabonnemangssäljare står däremot i en klass för sig, och behöver hanteras effektivt. Enklast och bäst är att inte ägna dem någon uppmärksamhet alls. Det finns ingen orsak att låta sig bli "uppfångad". Säg bara nej och gå förbi. De är säljare, lever på provisionslön och har aldrig tjänat en krona på takt och ton. De förväntar sig INTE att man håller upp dörren.

Kap Kennedy, 08:12, 23 mars 2017. Anmäl

Biljettbyte?

Fråga: Hej jag har fått en teaterbiljett i present till ett visst datum. Jag har i alla år haft gäster och alltid firat just detta datum vilket vederbörande vet och ofta själv är en som varit bjuden.

Är det oartigt att säga något eller låter jag bara bli att nämna något?

Svar: Enklast är att du tar kontakt med teatern i fråga och ber att få byta biljetten till ett datum som passar dig utan att diskutera detta med givaren.

Kan du av någon anledning inte själv byta biljetten kan du ringa upp givaren och mycket vänligt dels tacka, dels säga att du tyvärr inte har möjlighet att gå på det datumet men gärna någon annan dag. Det bör göra att givaren byter presenten åt dig – men förstås diskuterar datum med dig först.

Det felaktiga ursprungliga datumvalet kan vara ett misstag, alla människor tänker inte alltid så bra som man själv, man ska inte utgå från att andra frivilligt vill ställa till trassel.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (13)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 13

Vad är en stopptävling? Är det något som är stort utomlands kanske?

Friterade Mulor, 10:53, 24 mars 2017. Anmäl

... inte det värsta som har hänt. Då kan nån annan gå, eller ingen, el så kan biljetten säljas. c) Kanske en biljett till att gå och se/uppleva något som man själv inte har valt eller, framför allt, inte ens har tänkt på är det bästa någon kan få. Att gå utanför sina rutiner, se eller göra något oväntat, etc.

Lyra Lof, 01:54, 24 mars 2017. Anmäl

Gud, lever ni så här? ML: Om någon ger dig en biljett till ett evenemang—teater, konsert, sport eller vad det kan vara—så upplever du det som... hänsynslöst? "En dumhet" är illa nog (vilken pisstråkig attityd), men "hänsynslös"? Jag erkänner att jag skrattade när jag läste det. a) Påminn mig nästa gång nån ger mig en biljett till en hockeymatch, en Cher-konsert el en stopptävling att jag ska bli sur och bara uppleva det som ett problem. b) Om jag inte kan gå och inte kan ändra datumet så är det

Lyra Lof, 01:44, 24 mars 2017. Anmäl

Åh vilka roliga och livsnjutande attityder som råder här! (hos många) Bengt C: "Typiskt exempel på en olämplig present... bör bara ges till partner el andra mkt närstående... kan bli problem." Marie-Louise G: "Nämen vad hänsynslöst... kanske bara dumhet... man bestämmer inte datum för en biljett-gåva". Och ju mindre sagt om Friterade Mulors onödiga, spydiga inlägg mot Kristina L (vars kommentar var en av de mer uppfriskande) desto bättre. Annat än: har vi ett "litet" Stockholmskomplex, el?

Lyra Lof, 01:30, 24 mars 2017. Anmäl

Mycket märkligt sätt att ge en present. Man väljer ju inte ut ett datum åt en annan. Om det är så att det är en mindre stad med en gästande teater som bara spelar en kväll så får man som givare höra sig för först att det verkligen funkar. Jag får känslan av att givaren tröttnat på FS tradition att alltid bjuda in den dagen och försöker bryta den.

Så det så, 09:07, 23 mars 2017. Anmäl

Eftersom givaren vet att FS alltid firar detta speciella datum, kan ju själva idén ha varit att bjuda på något trevlig på just den dagen. Givaren kanske tänkte att teatern kunde vara ett bra sätt att fira dagen. Varför förutsätta att det var illa ment? Själv har jag då aldrig hört talas om folk som ger bort dyra teaterbiljetter på pin kiv... FS får väl tala med vännen direkt och säga "Jag hade tänkt bjuda hem folk just den dagen, men byter gärna biljetten till en annan dag."

Anna N, 16:14, 22 mars 2017. Anmäl

Kristina Lindquist, vi är många som avundas dig det enorma kulturutbud som du har till hands i Stockholms innerstad. ("Stadsteatern" avser väl Stockholms dito, även om vi har en även där jag bor.) Men kanske du kunde tänka dig att frågan är ställd av någon som inte har det lika underbart som du. Kanske det är ett gästspel av Riksteatern, kanske det är en föreställning som kräver en resa av mottagaren. Jag vet inte - men inte du heller.

Friterade Mulor, 16:02, 22 mars 2017. Anmäl

Nämen vad hänsynslöst, eller kanske bara dumhet! Man bestämmer väl inte själv ett datum för en biljett-gåva, ett presentkort hade passat bättre.. Att bli kränkt är slöseri med energi och gott humör, byt biljetten eller lämna tillbaka och gå vidare med ditt liv !

Marie-Louise Göransson, 15:12, 22 mars 2017. Anmäl

Herregud! Byt bara biljetten direkt med teatern, hos de allra flesta (alltid på institutionerna, som Operan, Dramaten, Stadsteatern m fl) går det jättebra att byta datum så länge man är ute i hyfsad tid. Att förvänta sig att andra ska ha koll på ens heliga datum är faktiskt helt orimligt. Och försök gå på pjäsen, bra scenkonst kan ofta vidga perspektiven :)

Kristina Lindquist, 12:02, 22 mars 2017. Anmäl

Typiskt exempel på en olämplig present som kan bli besvärlig för mottagaren. Man kanske inte vill se föreställningen/redan sett den/datumet passar inte. En sån present bör bara ges till partner eller andra mkt närstående. Ofta får man inte heller byta biljetter till föreställningar så det kan bli problem här. Föreslår att FS vänder sig direkt till givaren med detta, om inte annat blir det i alla fall en hint om att presenten inte var så lyckad.

Bengt Carlsson, 10:59, 22 mars 2017. Anmäl

Kostymkorrekt?

Fråga: Till våren är vi bjudna på fest, där man ska bära mörk kostym. Jag vill inte ha det. Finns det några alternativ för en man typ svarta jeans, mörk skjorta, eller måste jag tacka nej?

Vad innebär detta krav för kvinnans klädsel? Är det stereotypiska könsroller som gäller? Min fru bär alltid långbyxor. Kan hon ha elegant kostym, kort klänning med smala ljusa jeans under, eller måste det vara långklänning?

Svar: Man klär sig som man vill, och blir inte hemskickad på grund av ”fel” klädsel. Den som är artig visar sin uppskattning av festen genom att iaktta rätt klädnivå enligt vedertaget bruk. Den som vill sticka ut eller markera sin originella personlighet väljer en annan klädnivå men ska då vara beredd på att värdpersonerna och möjligen även medgästerna ser det som ett underkännande av bjudningen.

Mörk kostym är en formell klädkod, steget under smoking. Vill man vara rätt klädd till den klädselangivelsen gäller för en man en mörk (mörkblå, mörkt grå, svart) kostym, vit eller mycket ljus skjorta, sidenslips, svarta skor. Vill du inte ha mörk kostym – sådan kan hyras eller kanske lånas – så kan du möjligen ha mörka byxor och en kavaj i liknande färg som ger intrycket av kostym. Du kan inte ha jeans som är en fritidsklädsel i den värld som har klädkoder, alltså i det här fallet. Mörk eller svart skjorta är likaså fritidsklädsel.

För en kvinna innebär klädsel mörk kostym att hon har en utpräglat fin klädsel, lika gärna en knä- eller vadlång kjol/klänning som eleganta kvällslångbyxor exempelvis i siden eller liknande material och en aftonbetonad överdel. Inte jeans, det anses i etikettvärlden som sagt vara fritidsklädsel. En fin top, inte axelbar men gärna urringad och ärmlös om man vill – inte nödvändigt alls – passar till såväl kjol som fina aftonbyxor. Lång klänning är inte korrekt till klädkod mörk kostym.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (23)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 23

Friterade Mulor: Oj, du har rätt: jag läste 'bröllop' fast det bara stod fest! Inte en helt orimlig gissning, då det oftast är i det sammanhanget klädkod ges numera, om alls. Men jag tar din kommentar att jag "fantiserar som vanligt" som en komplimang!!! Carry on.

Lyra Lof, 02:06, 24 mars 2017. Anmäl

om.

M K, 18:56, 22 mars 2017. Anmäl

Man undrar ju varför FS är så emot. Känner en ung kille som länge efter sin pappas begravning inte heller ville ha mörk kostym i andra sammanhang. Han lämnade senare sin gamla till second hand och skaffade en ny, snyggare och även skjorta och slips. Ny kostym, nya positiva associationer. Hyra/låna går ju också. Synd att tacka nej, FS vill ju uppenbart gå. Är det bara det att FS känner sig utklädd eller nåt annat, lika bra att vänja sig kanske. Alla män blir ju snyggare i kostym än i jeans dessut

M K, 18:56, 22 mars 2017. Anmäl

Lyra Lof fantiserar som vanligt. Var står det att det är ett bröllop?

Friterade Mulor, 17:05, 22 mars 2017. Anmäl

Uch vad räligt att ens behöva diskutera en sån banal sak, om FS inte vill acceptera inbjudningens klädkod, så tycker jag att han kan stanna hemma !

Marie-Louise Göransson, 15:16, 22 mars 2017. Anmäl

Nää, jag tror inte helle att FS skulle trivas i knätofsar. Blev bara plötsligt nyfiken på reglerna om folkdräkt vid mörk kostym. I övrigt anser jag att om man inte kan anpassa sig efter angiven klädkod får man tacka nej och avstå från just denna fest. Absolut inte besvära inbjudaren med frågor typ "Är det ok om jag kommer i svarta jeans i stället?" Avskyr sådana passivagressiva frågor där man redan har svaret men ändå försöker tvinga motparten att ändra sig för att inte skapa dålig stämning.

Anna N, 08:51, 22 mars 2017. Anmäl

PS. Jag tror att folkdräkt är det absolut SISTA frågeställaren vill ha på sig... OK jag garvar lite. :) Fast det vore kanon!

Lyra Lof, 04:30, 22 mars 2017. Anmäl

loud... FS kan känna sig tillräckligt avslappnad i nåt sånt (kolla snubben) och INGEN kommer att tycka nåt. Gärna svarta sneakers—och nya!!! Och eventuellt en mörk t-shirt (eller inte). OBS att A+ kändisar i Hollywood har på sig liknande på röda mattor så, vadå, det är inte bara på gatan... Snyggt, coolt, och FS gör en ansträngning för att passa in med klädkoden—och gör det med kostymen även om det inte är helt ortodoxt. Men det är 2017! //Jag är lite av en fashionista...

Lyra Lof, 04:29, 22 mars 2017. Anmäl

.. Kolla här; inte gubbigt! (& jag skulle gärna ha på mig den där cocktailklänningen...) https://s-media-cache-ak0.pinimg.com/736x/94/41/8e/94418e29c3ec87400eb1dbe46f001ab6.jpg 2) FS känner sig för stel/stram i kostym (?). Så en ypperlig kompromiss (återigen) vore nåt i den här stilen, som jag tror ligger närmre vad FS kan känna sig OK med: https://otokomaeken.com/wp-content/uploads/2016/09/tumblr_mv4rlr3hWE1sjf4hzo1_1280.jpg En cool mörk kostym—med sneakers och en t-shirt! Oh for crying out

Lyra Lof, 04:21, 22 mars 2017. Anmäl

... utifrån de senare då FS verkar ha koll på/kan benämna olika plagg (även om "långbyxor" är lite ???). 1) Först tror jag att FS får gå och PROVA några kostymer! Kanske inser han då att de är coolare (mer slimmade) och än de var... (byxor med veck framtill). Men OBS inte på en konventionell, gubbig affär; i värsta fall: åk till en stad som har ett större utbud! 2) Jag tror vi alla inser att FS inte kan/behöver ha slips på sig—och det är HELT OK. (Vi försöker lösa FS:s dilemma här.)

Lyra Lof, 04:16, 22 mars 2017. Anmäl

Bröllopsrätt?

Nu väller bröllopsfrågorna in! Två aktuella, fler kommer.

Present?
Fråga: En släkting ska gifta sig. Hur ska vi släktingar som inte är bjudna uppvakta den som ska gifta sig?
Skickar vi ett trevligt gratulationskort vid tiden för bröllopet?
Bröllopspresent ger väl bara de som är bjudna till bröllopet?

Svar: Bröllopspresenten är rätteligen inte ett kvitto på att man bjudits till festen utan en symbol för den lyckönskan man vill ge brudparet. Det är vanligt att brudpar får något även av de släktingar och vänner som inte är bjudna på festen. Men det är också vanligt och rimligt att de som inte bjudits ger en lite enklare present.

Vill flera släktingar som inte bjudits gå ihop om en present kan det vara en bra idé till något lite finare i meningen mer kostsamt. Och vill ni inte ge något så är enbart ett vackert lyckönskningskort också rätt.

Inbjudan?
Fråga: Finns det någon etikettregel om huruvida en skriftlig bröllopsinbjudan måste postas, eller är det ok att även överlämna den personligen?

Vi tänker egentligen av rent praktiska skäl att flera av dem vi tänkt bjuda är personer vi ändå träffar ofta, men är det kanske alltför informellt att överräcka en skriftlig inbjudan personligen?

Svar: Förr var det fint med personligt överbringad skriftlig inbjudan, vanligen via tjänstefolk. Just så går det visserligen inte till i dag, men det finns inte minsta ”fel” i att överlämna en inbjudan personligen, tvärtom.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

.. till den som gifter sig—slår sig ihop och köper något tillsammans. Då blir det inte för storstilat och alla verkar tycka att det är OK med parets val. Vad härligt och sansat! Det låter som en harmonisk släk—eller i alla fall FS är det! Vilket är underbart för honom/henne/släkten! (För det är inte alla som är så! Jfr alla frågor där så många kränkta nuförtiden; för oj vilka problem många skapar för sig...)

Lyra Lof, 04:43, 22 mars 2017. Anmäl

FS verkar lite kluven. Lutar kanske åt hållet att bara skicka kort—men det låter samtidigt som om han/hon inte är främmande för att skicka en gåva. Och det låter inte heller som om FS är besviken/upprörd etc över att inte bli bjuden utan inser att han/hon inte hör till de närmaste. Vilket, oj vad bra—för alla!— med tanke på alla känslor som kan uppröras när det gäller inbjudningar... Jag tycker att MR:s förslag att släktingar som inte är bjudna (men som ändå känner en viss anknytning

Lyra Lof, 04:37, 22 mars 2017. Anmäl

Personligen tycker jag att den svenska sedvänjan att ta med sig en gåva i samband med själva uppvaktningen är fin och väl värd att renodla. Att inte bli bjuden till bröllop eller födelsedagsfester kan som sagt bero på allt möjligt, och är inget att hänga läpp för. Men i förekommande fall menar jag att det är mest korrekt att "skjuta upp" gåvan, och spara den till ett tillfälle när man faktiskt får träffa mottagaren/mottagarna igen. I väntan på det är lyckönskningskort fullt tillräckligt.

Kap Kennedy, 16:06, 20 mars 2017. Anmäl

Men AM Håkansson, nu var det väl inte fråga om vad bröllopsparet förväntade sig utan om hur man som ickebjuden kan tänka? Och man kan naturligtvis ge presenter till någon man inte ska på bröllopsfest hos. Om man vill och så önskar. De som gifter sig kan ha tusen skäl till att bjuda dem man bjuder och andra behöver väl inte känna sig sekunda för det?

Lotta Larsson, 15:31, 20 mars 2017. Anmäl

Nej jag tycker inte att man kan förvänta sig en present av en person man inte bjudit på sitt bröllop. Är personen tillräckligt nära för att man ska kunna förvänta sig en present av vederbörande, så är h*n också tillräckligt nära att bli bjuden. Att inte göra det är en snubba, och då kan man inte heller vänta sig något i gengäld.

Annamaria Håkansson, 13:38, 20 mars 2017. Anmäl