Hårpetare?

Fråga: Jag har en kollega som har en vana som jag har enormt svårt att låta bli att notera och, i ärlighetens namn, irritera mig på. Hen håller oupphörligen på med sitt långa hår, tvinnar det mellan fingrarna och smeker stundom sig själv på överläppen eller kinden med håret. Detta pågår alltså i stort sett hela tiden.

Jag skulle vilja vara en person som inte bryr mig om sådant, jag vet ju intellektuellt att jag inte har med det här att göra, men uppenbarligen är jag inte det. Om jag kan försöker jag vid möten och liknande sätta mig så att jag inte ser hen, men ser jag rörelsen i ögonvrån lyckas jag inte släppa det med tankarna. När vi var några stycken som skulle ta en öl efter jobbet kände jag mig tvungen att hitta på en vit lögn om att jag hade brått hemåt, eftersom jag inte stod ut med tanken på att se det eviga ficklandet med håret.

Om en person stör med ljud är det accepterat att be om tystnad, inom rimliga gränser, men visuella störningar får man helt enkelt lära sig att ignorera, eller hur? Såvitt jag förstår kolliderar helt enkelt våra respektive ”fixeringar”, och det är ju säkert minst lika lätt för mig att med KBT eller liknande lära mig hantera problemet som för hen att lära sig sluta.

Till saken hör att jag verkar vara ganska ensam om att irritera mig på detta, vilket stärker mig i övertygelsen om att det är en skitsak som jag själv måste lära mig att hantera. Jag har bara så svårt att se hur det ska gå till.

Svar: Du verkar förstå problemet – och det du vill ha från mig är en magisk formel som gör dig motståndskraftig mot din kollegas nervösa hårpetande. Tråkigt nog kan jag inte ge dig en sådan. Det är inte helt ovanligt att människor även i sällskap ägnar sitt hår, särskilt långt hår, uppmärksamhet jämställt med den man ger ett litet husdjur. Eller sin mobil. Det är fel förstås. Att pilla och peta på sin kropp, sina naglar, sitt hår inför andra i det som kallas sociala sammanhang anses enligt gammal god hyfs- och stiltradition vara olämpligt och ouppfostrat. Men: det kan också vara något som personen ifråga inte klarar av att avstå från, kanske en del av ett psykiskt problem eller som du skriver någon form av tics.

Men orsaken hjälper inte dig, och du kan inte säga till din kollega att sluta tjafsa med sitt hår.

Du får helt enkelt stå ut.

Beklagar att jag inte kan ge dig ett bättre och mer hjälpsamt svar!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (19)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 19

HR: Bra gjort, all heder åt dig! Du förstår att det inte är så kul att se andra hålla på med håret, därför sätter du upp det. Det är verklig hänsyn! Synd att inte FS kollega har en syster som din...

Maja Gräddnos, 22:33, 8 mars 2017. Anmäl

LB: jag borde förstått att du inte förstår ironi. (och ja, jag vet redan hur ditt svar kommer att lyda)

Anna N, 20:15, 8 mars 2017. Anmäl

Anna N- Livsmedelsverkat håller säkert med dig. Du komemr få många resturangtillstånd märker jag

LB ., 18:09, 8 mars 2017. Anmäl

LB: föreslår KBT om du har fobier mot hår i maten. Eller om du stör dig på något överhuvudtaget.

Anna N, 06:59, 8 mars 2017. Anmäl

Om du stäör dig så mycket på detta beteende så är KBT för dig FS det enda som gäller. Hade kollegan lekt med håret inne i köket då ni lagar mat åt betalande gäster en sak, men nu får du ge dig.

LB ., 15:51, 7 mars 2017. Anmäl

Tja, det må vara FS som måste ändra sig. Å andra sidan; att sitta och smeka sig själv med håret på ett möte... hur proffsigt är det? Tänk er en läkare som gör det medan hen pratar med en patient. Eller en chef i samtal med en underställd. Kan man verkligen inte kräva av vuxna människor att de lämnar sådant hemma? På ett möte ska man väl bemöda sig att INTE störa andra. Jag vill inte störa andra och vill absolut att folk säger till mig om jag skulle göra det!!!

Anna N, 07:37, 7 mars 2017. Anmäl

För mig är det jättesvårt att inte sitta och rycka av kluvna hårtoppar, vilket inte är speciellt trevligt för andra att åse. Jag har dock varit medveten om det sedan mycket, mycket länge, då min syster varenda gång kallar mig apa när jag börjar pilla med håret - vilket självklart bara en syster kan komma undan med! Men jag är tacksam att hon från första början sagt ifrån, så att jag alltid haft en medvetenhet om min ovana. På jobbet har jag därför alltid håret i knut, fläta el. dyl.

H R, 19:46, 6 mars 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Friterade Mulor, som ofta en korrekt iakttagelse. De frågor som nu är mest aktuella och som tilltar i antal är hur man själv och andra bör bete sig, alltså kärnan i hyfs och stil. En del av mina svar är självklara för många läsare, andra blir häpna eller förargade. Frågorna som läggs ut väljer jag ur två aspekter, nytta och underhållning, av den mängd som anländer i hyfs- ochstillådan. Dessutom försöker jag undvika upprepning av frågor som nyligen förekommit. Ställ gärna själv en intressant fråga - alla besvaras, några läggs ut.

Magdalena Ribbing, 12:32, 6 mars 2017. Anmäl

Jag tvinnar håret mellan fingrarna när jag är trött eller fokuserad och t ex läser en bok eller artikel. Det har ingenting att göra med att jag älskar mitt hår, som någon kommentar nedan sa, utan jag har gjort så sedan jag var tre år och det är oftast omedvetet från min sida. En kollega till mig kommenterade skrattande när vi jobbade att jag ofta gör så och jag skrattade tillbaka och berättade att det är ett gammalt "tics". Det kan absolut gå bra om FS har en bra jobbrelation med den berörda.

Julia Andersson, 11:42, 6 mars 2017. Anmäl

Av de tio senaste frågorna (inklusive denna) handlar nu nio om oönskade beteenden hos andra, och bara en om hur frågeställaren själv ska göra i en viss situation. (Jag räknar inte denna fråga till den senare kategorin, eftersom det är tydligt att det egentligen är önskvärt att kollegan slutar röra vid sitt hår.) Det vore intressant att veta om det speglar den generella fördelningen av frågor till spalten och om det har förändrats över tid. Kanske en för stor fråga för kommentarsfältet, dock.

Friterade Mulor, 11:33, 6 mars 2017. Anmäl