Värdskap?

Fråga: Bloggen har flera gånger tagit upp hur gäster ska bete sig – men värdinnan och värden? Vilka plikter har dom som bjuder in? Vad får dom inte göra?

Svar: Klok fråga! Det är minst lika viktigt att värdfolket beter sig väl som att gästerna gör det. En bra värdperson är en förutsättning för att bjudningen ska fungera och bli så lyckad som alla vill. Härmed en liten grundkurs i gott värdskap! Först av allt: inbjud rätt. Om det är muntlig inbjudan, se till att all information sägs. Om det är inbjudan på sociala medier som är vanligt i dag, se till att den endast når de som verkligen räknas till gästerna, alltför ofta finner inbjudningarna på olika vägar personer som inte alls är bjudna. Om det är en bjudning som ska ha en hög nivå är skriftlig inbjudan bäst.
I inbjudan ska gästernas namn skrivas ut, alltså inte enbart på kuvertet. Datum och klockslag och plats förstås, klädkod om det behövs – och i så fall tydlig, inte någon påhittad skojighet – men också om bjudningen har ett syfte, som födelsedag, familjehögtid, examensfirande eller annat.

Skicka inte inbjudan alltför långt i förväg, få personer är tvärsäkra på vad de gör eller vill göra ett halvår framåt. Skriv inte osa, det missförstås ständigt, skriv istället Svar och senaste datum, inte alltför långt innan bjudningen äger rum. Har man vimsiga vänner kan man skicka med ett frankerat, adresserat kuvert med et kort där det står gästens namn och två rutor: ja tack respektive nej tack, så att det bara är att kryssa i och posta.
Båda i ett etablerat par ska bjudas. Barn behöver inte bjudas om det inte är en familjefest, men vill man låta gästerna ta med sina barn ska det skrivas ut i inbjudan eller tydligt sägas vid muntlig inbjudan.

I god tid ska värdpersonerna ordna så att alla som kommer får en sittplats, även om det ”bara” är en lättsam fest dit man kan komma och gå lite hur som helst inom den tidsram som står på inbjudan. Garderobsmöjlighet med enkla galgar och en klädstång ska finnas, om gästerna är många. En pall att sitta på för skobyte är bra.

Värdpersonerna ska ta emot gästerna, antingen om det är möjligt vid dörren, eller om de är många när dessa har tagit av ytterkläderna. Den välkomsten är jätteviktig, ingen gäst ska inte behöva kliva in i ett stort rum och vilset leta efter värden och inte veta vad som förväntas. Värd-värdinna får finna sig i att stå närmast gästernas entré och hälsa och helst föra ihop en gäst som inte känner andra i ett samtal.

Maten ska förstås vara god! De gäster som har meddelat att de inte tål si eller så eller inte ”vill ha” viss mat ska i görligaste mån få sådan mat som de kan äta. Men är det krångliga önskemål eller känsligt, som glutenintolerans där minsta mjölgnutta på villovägar åstadkommer stora problem, är det bättre att gästen tar med en egen rätt istället för att bli sjuk. Det är inte ohövligt av gästen att vilja vara säker, och inte oartigt av värden att inte vilja riskera något.

Samtalet är bjudningens bränsle. Värdpersonerna ska se till att gästerna pratar med varandra, och om det behövs, ta med någon som sitter opratad med att fråga den personen något som ger tillträde till samtalet. Värdpersonens främsta skyldighet är att se till att alla gästerna har trevligt. Ett gammalt ordstäv är tänkvärt: En värd får aldrig skratta högre än sin gäst. Alltså: värdpersonen ska inte ha roligast själv. Det är fel av en värdperson att dansa mest med den populäraste gästen, att slå sig ner i ett hörn och lägga beslag på en enda gäst, att strunta i de gästerna som andra inte bryr sig om. Precis tvärtom ska den goda värdpersonen göra!
Den som är en bra värdperson ska aldrig göra sig rolig på en gästs bekostnad – det är överhuvudtaget obehagligt och borde vara straffbart för den som bjudit andra och gör någon mer eller mindre löjlig.

Värdpersonen ska hindra eventuella gräl som kan börja som ett vanligt prat men efter drinkar och vin kan övergå till småbråk och otidigheter. Då griper en bra värdperson in och avbryter med att föreslå någon helt annan sysselsättning, titta vilken mäktig fullmåne, vill ni se mina stenar från sommarhuset, nu blir det lite vickning eller vad man kan finna på av avledande verksamhet.
När gästerna går hem – äntligen – ska värdpersonen uttrycka sin glädje över att de har gjort kalaset så trevligt – och glädja sig åt att själv få vara gäst nästa gång och därmed föremål för en annan värdpersons kloka uppmärksamhet.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 5

Kommentarer (3)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-3 av 3

En liten detalj som borde vara självklar men kanske inte är det - värd/värdinnan skall ta det lugnt med starkvarorna, annars kan det gå åt pipsvängen!

Maja Gräddnos, 16:33, 20 mars 2017. Anmäl

Tänk middag med dans: Ett etablerat par - dock inte med varandra - tar ut svängarna till den grad, att de virvlat ur åsyn. En bra stund förflyter. Deras etablerade parhalvor dansar också - nu, med allt mer sökande blickar. Frågas: Vad ingår i gott värdskap? 1) Någon av värdarna virvlar iväg på sök, kamouflerat till ex.vis fönsteröppning? Utrop: "Oh, här är ni ju! Vi längtar så, efter att få dansa med er!" 2) Gör ingenting. Tänker att vuxna människor, bör kunna sköta sig själva?

gamla Tekla, 18:18, 17 mars 2017. Anmäl

Även om tidpunkten antyder vilken typ av förtäring det blir är det ändå viktigt att skriva i inbjudan om det blir mat, plockmat/snittar eller kanske bara drinkar med tilltugg, eller kaffe och tårta. Sen finns det ytterligare en anledning att inte skicka ut inbjudningar ett halvår i förväg. Och det är att inbjudan då riskerar att läggas åt sidan och glömmas bort helt, vilket jag har erfarenhet av!

Bengt Carlsson, 17:10, 17 mars 2017. Anmäl