Roffarmotstånd?

Fråga: Jag har en fråga som jag funderat på ett bra tag nu. Hur bemöter man människor som av någon anledning inte anser sig behöva ha hyfs eller stil? Det kan handla om att ta plats på andras bekostnad, att sätta sig över andra, eller att ta för sig av saker man egentligen inte har rätt till.

Jag blir alltid så paff när det händer eftersom det är fel, men konsekvensen är samtidigt otydlig. Till synes blir resultatet att den buffliga personen får mer (utrymme/mat/taltid/annat) än övriga.

Min fråga är alltså: Vad är konsekvensen på individnivå av att inte bry sig om hyfs och stil? Ibland känns det som att den som gapar efter mycket också får hela stycket.

Svar: Ett intressant problem som jag dessvärre saknar ett vattentätt svar till. Den som tar mer plats än vad som är rätt, dvs mer än vad övriga får, och som roffar åt sig mer än vad som räcker till alla, får sin tillfredsställelse i sitt ohyfs för stunden. Alltså ”jag gör så som är bäst för mig.” Men på längre sikt förlorar vederbörande sitt anseende, blir sedd som en ouppfostrad lufs, omtalas som en trist egoist. Hur ett självupptaget beteende drabbar andra intresserar inte egoisten.

Utan att ha statistik för detta hävdar jag, mot bakgrund av den mängd frågor jag har fått, att självupptagenheten har blivit vanligare i samhället under senare tid. Förr var det pinsamt att avslöjas som egotrippad, som det hette när man var mest intresserad av det som passade en själv utan hänsyn till andra. I dag ser det inte riktigt ut på det sättet. Den som tar för sig i överkant kan omnämnas som energisk, den som gärna trycker ner andra kan betraktas som uppriktig. Men bådadera är fel, i ögonblicket och sett aningen mer filosofiskt. Ingen når varaktig och äkta framgång genom att agera roffare eller trampa på andra.

Därför är förnöjelsen av att ha ”lyckats” ta för sig mer än vad som tillkommer en osv bara en kort illusion. Betyget underkänd som följer på det får man däremot dras med länge. Som jag ser det kan den momentana tillfredsställelsen av att ha tillskansat sig för mycket aldrig vara värd det långvariga underkännandet.

Men jag vet alltså inte hur man hanterar de grundligt självupptagna människorna, i alla fall inte hur man får dem att ändra sin personlighet. Man kan möjligen försöka att milt påpeka vad lufsen gör, ungefär ”oj då X, här tror jag bestämt att du tog både din och min portion löjrom” eller ”Hoppsan, X; du kanske inte har sett att jag inte får sittplats för att din portfölj behöver en egen stol” eller ”Jaha, X, nu har du framfört att du tycker att jag är bortkommen i det här ärendet, men jag har siffror på det som gäller, vill du göra mig glädjen att se dem?”

Du ser vilket mönster jag föreslår: att milt, gärna skämtsamt, precisera vad lufsen åstadkommer så att vederbörande blir uppmärksam på det. Alla superegoister förstår inte vad de ställer till med.

Men jag kan absolut inte garantera att mitt förslag fungerar. Du kan trösta dig med att det är hyggligt folk som vinner i längden. Egoisterna, roffarna och lufsarna drar det kortaste strået – så småningom.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (13)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 13

Bengt Carlsson: Tack, för uppmärksamheten! Går poängen inte in, vid första försöket - så, finns det nog ingen... Eller, så handlar inlägget om en Roffare, en Ordningsman, en möjlig livsfara och ett lyckligt slut - helt enkelt.

gamla Tekla, 09:26, 22 april 2017. Anmäl

Jag får ofta uppfattningen att ifall någon vågar sig på att säga ifrån så vänder sig moben och tycker att denne är en konfliktskapare. Att lufsen gång på gång går över gränserna och behandlar andra illa glöms med detsamma.

Bara Föratt, 21:45, 21 april 2017. Anmäl

Alla ingår i en gemenskap och den som ser mellan fingrarna med Roffarnas beteende eller accepterar det av någon sorts hemkokta filosofiska skäl ger sitt medgivande till att andra människor utsätts för Roffarnas framfart. Det är fult och fegt gjort.

Ann-Caroline Mörner, 14:22, 21 april 2017. Anmäl

forts. hjälp att välja allt från brödrost till bil, och då givetvis hjälp av en man. De som "bufflar" sig fram när en ledig butikskassa öppnar, fast de stod sist i kön, dänger jag gärna till med varukorgen om jag hinner.

Maria T, 14:15, 21 april 2017. Anmäl

Jag tolkar inte FS undran som att det nödvändigtvis är en/flera personer som FS har i sin bekantskapskrets, utan mer generellt (fast jag kan ha fel). Häromdagen stod jag i en vitvarubutik och väntade på min tur vid en säljdisk. Under tiden kom en man och ställde sig vid disken, och när ledig säljare kom så började denna man prata med säljaren som om jag varit osynlig de kanske fem minuter vi båda stått där. Fast, det kanske mer handlar om att män alltid "ser" andra män, och kvinnor behöver ...

Maria T, 14:13, 21 april 2017. Anmäl

Om FS lätt kunnat "sparka ut hen ur synfältet" hade frågan knappast ställts. Inte så enkelt att välja bort någon om det t.ex. rör sig om en nära släkting, bästisens partner, eller en kollega på jobbet. @gamla tekla: intressant historia, men jag förstår helt ärligt inte poängen... Förklara gärna!

Bengt Carlsson, 14:07, 21 april 2017. Anmäl

En sedelärande historia: En ytligt bekant serverades kaffe. Personen hade gjort sig känd, genom att plocka på sig sockerbitar - utan att själv använda dem. En dag placerades ett par bitar från Buttericks i sockerskålen. Tanken var att innehållet, en liten plastgrej, skulle flyta upp till ytan som ett kul skämt. Skämtsockret togs snart ut ur sortimentet pga kvävningsrisk. Enl. uppgift serverades "sockerbitarna" så småningom - alla överlevde. "Skämtaren" var jag. Men, vem lärde sig mest?

gamla Tekla, 12:05, 21 april 2017. Anmäl

De individuella konsekvenserna blir just individuella. Beteenden och egenskaper som av vissa människor och i vissa sammanhang upplevs som negativa blir i många andra fall betraktade som beundransvärda. Och vice versa. Alla kan åberopa "Jantelagen" från valfritt perspektiv. Särskilt i kombination med ekonomisk framgång är det inte bara accepterat utan också förväntat att ta stor plats. Den gemensamt vedertagna norm, som ofta odlas och underhålls här, är endast en illusion.

Kap Kennedy, 10:43, 21 april 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: AM Draak, mitt förslag är att milt och gärna lite skämtsamt försöka få roffaren att inse att det är bättre än inte ta för sig i överkant. Thomas Muth föreslår att man ska avstå från att umgås med den som man inte står ut med, vilket antagligen är bra för båda parter. Din erfarenhet är sorglig och bitter men jag uppfattar inte att den är överförbar på just de situationer som dagens frågeställare beskriver.

Magdalena Ribbing, 10:13, 21 april 2017. Anmäl

Min livserfarenhet (37 år snart), säger mig att konsekvensen över tid, av att vara en buffel, blir att personen kommer att bli mycket ensam, alternativt endast har umgänge med andra som beter sig lika buffligt. Personen kommer inte få uppleva mycket generositet och välvilja riktad mot hen, och heller inte få motta mycket hjälp (utan efterkrav). Vissa personer är ok med detta, speciellt om pengar är inblandade. Det är sorgligt att de missar det som jag själv tycker är viktigast i livet.

Jessica Adams, 09:23, 21 april 2017. Anmäl