Nödighyfs?

Fråga: Jag har en kollega som enligt egen utsago kan allt om etikett.

Nu har frågan uppstått om vad man på en bättre, formell middag säger om man måste gå på toaletten.

Enligt henne skulle det bryta mot någon etikettsregel att säga att man ”skall gå på toaletten”. Däremot
bjuder etiketten enligt henne att man i stället säger ”pudra näsan” eller ”tvätta händerna”.

Jag har svårt att förstå skillnaden. Alla (?) vet ju varför man reser sig från bordet oavsett om säger det ena eller det andra.
Att man däremot inte lämnar en utförlig redogörelse för vad man tänker göra på toaletten är naturligtvis självklart.

Svar: Har man riktigt god stil så går man inte från middagsbordet innan måltiden är avslutad vilket värdinnan/värden markerar genom att resa sig. Att på eget bevåg häva taffeln, lämna bordet, är alltså olämpligt enligt gammal sed. Men hellre det, förstås, än att det blir en olycka. Så måste man absolut lämna bordet gör man det så diskret som möjligt, aldrig under ett tal, helst mellan två rätter och så att man ställer till så lite uppmärksamhet som möjligt.

Som du skriver meddelar man verkligen inte vad man avser göra utan säger diskret ”ursäkta mig ett ögonblick” till de två man har närmast sig, och så går man ut och återkommer lika diskret utan att kommentera sin utflykt.

Att säga ”jag ska gå på toaletten” är meningslöst, varför ska man meddela detta? Vem är intresserad? De vanliga uttrycken ”tvätta händerna” eller ”pudra näsan” är skämtsam information under kvällen om det verkar krävas en förklaring till att man tillfälligt lämnar sällskapet runt soffbordet.

Men som sagt, vid ett middagsbord sitter man kvar, eller går ut om man måste men säger bara detta ”ursäkta mig ett ögonblick.”
Ett tips: gör som vana middagsgäster vid finfina middagar (Nobelfest, kungamiddagar): drick mycket sparsamt av såväl vin som vatten, det hjälper mot nödighet vid fel tillfälle.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-2 av 2

uppenbarligen inte existerar. 'Restroom'? 'Bathroom? När man knappast göra endera. Utom – möjligen! – vilar sig från en jobbig konversation! (Typ ett annat par som grälar, familjetvist, en osannolik diskussion med någon man inte visste var 'höger' (Trump)... Pudra näsan tycker jag är rätt trevligt, lite koket!t Alla vet att det är 50-/60-tal (även om det faktiskt kan vara sant, efter kissandet!). Det finns inget liknande för män dock. (Gå till biblioteket och röka en cigarr?) Tvätta händerna

Lyra Lof, 07:27, 30 maj 2017. Anmäl

Först: jag älskar Magdalenas rubriker... "Nödighyfs!" Haha. "Täppahyfs!" Teoretiskt är det möjligt att någon har använt ordet nödighyfs... Men täppahyfs? Jag skulle satsa en tjuga på att det är ett 'nytt' ord. Vidare: Att säga att man "ska gå på toaletten" känns både fel och överflödigt... Dels för att man inte vill höra ordet toalett när man äter. Och, värst! Tänka sig vad som ev ska hända där ifall det inte är #1 . Huga! (Jag är möjligen färgad av att ha bott i USA många år, där toaletter

Lyra Lof, 07:13, 30 maj 2017. Anmäl

Studentgästvett?

Klädfråga 1
Fråga: Mycket lärorik blogg för oss förhållandevis unga (strax över 20 år gamla) – vi läser den ofta!

Det är studenttider och min flickvän och jag funderade över vad som är korrekt klädsel vid firande av vår släktings nytagna gymnasieexamen. Kan man som kvinna gå i vit klänning/annan helvit klädsel trots att det kanske är för likt studenten i fråga? Vad bör man utgå ifrån rent allmänt om värdarna inte angett någon klädkod? Vi hör gärna Magdalenas åsikt i frågan!

Svar: När man uppvaktar, som det brukar heta, en nybliven studentska är det onödigt att själv klä sig som detta festföremål, den vita klädseln anser många denna dag som symbolisk ungefär som en bruds vita klänning (även om den inte har ett dugg med studentskans vita klädsel att göra).

Alltså ska en kvinna som är gäst på en studentmottagning/fest avstå från helt vit klädsel. Däremot blir en vit kjol och röd jacka exempelvis inte den traditionella studentklädseln och då går det bra.

Om det inte finns en klädkod är firandet förmodligen lättsamt, kanske en mottagning eller kvällsbjudning som är mer komma-och-gå, inte en regelrätt middag. Då klär man sig på nivån ett eller två steg över vanlig vardagsklädsel. En man kan ha udda snygga byxor och blazer, skjorta med eller utan slips, en kvinna har kjol eller klänning i knälängd, alternativt snygga långbyxor, överdel med sparsam ringning, färgval fritt – undantaget helvitt.

Klädfråga 2 och presentfråga
Fråga: Vad är kutym vid studentmottagningar? Ingen av de mottagningar jag är bjuden på specificerar någon form av klädkod, vad rekommenderar Magdalena för kläder (som gärna är anpassade till det varma vädret)? Skiljer sig klädkoden för olika åldrar?

Så som jag förstått det bör man medta present till examenstagaren, men vad är en passande gåva? Till saken hör att många bekanta har mottagningar under samma period, och ekonomin lär bli något ansträngd.

Slutligen, många mottagningar sker parallellt, och man vill självklart besöka så många som möjligt. Hur länge bör man på ett minimum stanna på en mottagning, för att besöket inte ska framstå som alltför kort?

Svar: Klädkod behövs inte när det handlar om mottagningar, man förutsätts komma dit i snyggaste vardagsklädseln upphöjd något steg, se svar på Klädfråga 1. Åldern spelar ingen roll för klädseln.

Present skaffar man efter förmåga, en nyutkommen pocketbok kan vara en bra present, en rolig/snygg kaffemugg kan man hitta för en rimlig slant, den traditionella blomman räcker ofta.
Man stannar minst en kvart, om man kan ytterligare en stund, men alla vet att det är många studenter som ska firas och förstår att tiden inte räcker till timslånga besök.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-3 av 3

MAGDALENA SVARAR: Tycker jag iallafall: Visst är det trevligt om man stannar längre än en kvart, men min erfarenhet, ganska stor, av studentmottagningar är att de unga besökarna stannar en kort stund för att hinna med alla - och de äldre, vanligen släkten, stannar en timme eller två. Denna frågeställare uppfattade jag tillhöra kategorin jämnåriga med studenten.

Magdalena Ribbing, 16:23, 29 maj 2017. Anmäl

MR: att stanna minst en kvart later i kortaste laget om man inte sagt till i forvag att man bara hinner titta forbi med en present. Jag skulle aldrig vaga stanna mindre an en timma utan att vara orolig for att sara vard folket. Men skont att veta att jag nu kan ga efter en timma utan att kanna mig oartig.

Tycker jag Iallafall, 16:19, 29 maj 2017. Anmäl

Bra tänka om present till studenter idag: de har oftast ett glapp i inkomst framför sig. Även om de kommer sommarjobba så dröjer det innan de får lön. Oftast bor de kvar hemma, alternativt ska ut och resa eller flytta runt i kappsäck. Prylar som inte är direkt önskade är olämpliga. Bättre med presentkort som kan förgylla sommaren - såsom fika (passar extra bra för symbolisk summa, en go kopp kaffe), bio, inträde, teaterbiljett (om intresse), pocketbok eller slant i utländsk valuta om resa vänta

Anna Andersson, 11:08, 29 maj 2017. Anmäl

Firarmissar?

Fråga: Jag fyllde nyligen jämt och blev firad på jobbet med fika och present, vilket är brukligt och oftast väldigt trevligt. Men, denna gång blev det lite märkligt minst sagt. Den som organiserat det hela är en nyanställd person som inte känner mig särskilt väl, vilket kanske förklarar en del.

Det var flera saker som gjorde att jag tog illa vid mig. Jag har en allergi som gör att jag inte tål vissa saker, vilket gjorde att jag inte kunde äta någon av tårtorna hon beställt. Presenten bestod av ett presentkort i en butik som inte har något som intresserar mig.

Dessutom hade hon missat att bjuda in ett antal kollegor som jag samarbetar med. Jag har svårt att tro att flera av dem inte velat vara med. Jag blev faktiskt riktigt sårad över att hon som ordnade firandet inte tagit reda på vad jag är intresserad av eller vilka jag jobbar med, jag har jobbat på företaget i många år. Det presentkort jag fick nu är lika med att slänga pengarna i sjön. Så: jag hade lite svårt att hålla tacktal.

Istället för att vara glad kände jag mig ledsen. Ska jag påpeka dessa missar? För vem i så fall? Chefen? Det vore ju tråkigt om detta upprepas när det blir dags att fira nästa person.
Jag vet inte vad jag ska göra med presentkortet. Det känns lite meningslöst att köpa något jag inte vill ha.

Svar: Det verkar som om dina arbetskamrater har lämpat över hela firningansvaret till denna nyanställda person utan att underlätta för denna person.

Men ett firande är inte enbart till för den som firas. Det innehåller flera komponenter: primärt förstås att glädja den som firas men också att ge alla som deltar en trevlig stund. Framförallt ska dessa andra personer få en chans att visa att de uppskattar jubilaren. I dag verkar många uppfatta firandet som ett slags rättighet att få exakt det man vill ha (noga preciserade önskelistor!) vilket man delvis kan förstå. Men en vuxen mogen människa ska också kunna sätta sig över de misstag som förekommer ofta enligt min erfarenhet av frågorna till min spalt under flera decennier. Det är nog vanligare att jubilarer får ”fel” presenter, tårtor och tal än att alltsammans blir perfekt.

Att du inte kunde äta tårtorna är egentligen en bagatell, övriga som var med kunde förhoppningsvis glädja sig åt dem. Sämre är det med presentkortet som är för dig helt ointressant, där tycker jag att dina övriga kolleger har betett sig mer än försumligt. Men det är rätt och snyggt av dig att inte visa på minsta sätt att du blev besviken. Tråkigast är att inte kolleger som hade önskat att få fira dig inbjöds. Samtidigt kan man fråga sig varför dessa inte själva hörde av sig?

Så: jag hoppas att du ändå höll ett tacktal och skickar tackmejl med innebörden att du blev glad över att uppmärksammas för din födelsedag och glad över att se dessa kolleger, utan att precisera någon som helst besvikelse över tårtorna, presentkortet eller de uteblivna kollegerna. Och jag tycker inte att du ska meddela någon chef eller någon alls om detta som inte blev som du hade tänkt dig. Det tjänar du ingenting på, du kommer bara att framstå som missnöjd och tråkig. Däremot kan du vid nästa firandetillfälle gripa in och se till att den som firas får rätt tårtor, presenter och gäster.

Presentkortet kan du gå med till den aktuella butiken och be att få lösa in mot kontanter, vilket kanske kan göras. Går inte detta kan du använda kortet till någon sak som du kan ge bort till någon annan som du ändå skulle givit en present, förhoppningsvis har butiken någon form av trevliga varor som andra kan ha glädje av. Därmed spar du in en presentkostnad som du annars skulle haft. Det är visserligen tråkigt för dig, men du anar inte hur många jubilarer som ”drabbas” av oönskade presenter!

Så försök att ta detta med ro, din besvikelse kommer att gå över när du har lagt detta bakom dig, framförallt om du är storsint och inte visar andra hur trist du uppfattade detta. Den som får uppdraget att ordna ett firande gör inte något för att medvetet såra eller kränka. Det du har råkat ut för är ett tråkigt misstag, där jag tycker att dina långvarigare arbetskamrater har försummat att hantera firandet av dig på ett bra sätt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (28)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 28

en annan våning? Är kollegor som FS jobbade med förut , inte nu? Om detta inte är fallet, kanske de var bjudna men valde att inte komma? Kanske de inte ser sig som nära kollegor? Och de tänkte att ingen skulle sakna dem om de inte dök upp? Kanske de hade nåt annat för sig—ett möte? Vi har bara en sida av storyn här... Och med tanke på FS:s upprördhet över tårtor och presenten (kom igen..), så är jag benägen att tro att arrangören inte var så (alls) nonchig eller taskig som FS insinuerar.

Lyra Lof, 07:02, 30 maj 2017. Anmäl

för att kunna ge ett 'informerat' svar). Var det en specialaffär som skulle passa få? (Fiskeaffär, med vadarstövlar och drag?) En klädaffär med en stil som FS inte har? En järnaffär? Det är möjligt, teoretiskt, men inte troligt. Sluta gnälla? Så till kollegorna som inte var inbjudna. Med 'benefit of..the doubt, osv. Pga resten av klagomålen (som är BS), så är jag benägen att tro att arrangören gjorde sitt bästa/ansträngde sig även här. Sitter de här kollegorna nära? (Inte, antar jag.) På

Lyra Lof, 06:51, 30 maj 2017. Anmäl

som är riktad mot arrangören som MAN FÅR ANTA gjorde sitt bästa, eller åtminstone lade energi på att planera det hela. Hon slängde inte ner en påse mandelkubbar på fikabordet och sa "Grattis, här har du!", eller hur?) Känner ALLA (någon?) på arbetsplatsen till FS:s allergier? En av tio? Tjugo? Skulle hon ha gått runt med en enkät? Ringt till FS:s eventuella partner? Och så presentkortet... (Suck.) Det hade hjälpt om FS hade specificerat (som ofta behöver man mer info än vad FS tillhandahåller

Lyra Lof, 06:41, 30 maj 2017. Anmäl

allergier? Javisst, fråga runt, hon borde ha ansträngt sig om det var nån som inte kände! a) Det är få som är allergiska mot ingredienser i tårtor (utom hasselnötter, men kan gissa att båda/alla tårtorna inte innehöll det). b) HUR MÅNGA av ens FS:s kolleger känner till hans/hennes himla allergier? (Jag säger 'himla' endast för att FS var så löjligt upprörd av att hon fick 'lida' över arrangörens ovetskap om hennes allergier. (Är det nån annan som läser mellan raderna (ganska tydligt) FS:s ilska

Lyra Lof, 06:36, 30 maj 2017. Anmäl

MK: Jag är benägen att ge arrangören 'the benefit of the doubt' här och inte FS, med tanke på hur gnällig och dramatisk FS reagerar på något som för de flesta inte ens skulle vara en 'blip' på radarn. Jo faktiskt. Det är en vuxen människa vi talar om här! Som blir så här upprörd, till den milda grad, över ett födelsedagskalas inte var exakt så som han/hon hade tänkt sig. (Inte tillräckligt bra presenter i fiskdammen, eller? 'Dåliga' presenter?) Tårtorna: hur skulle hon känna till FS:s

Lyra Lof, 06:30, 30 maj 2017. Anmäl

Förväntningar, förväntningar.. Vad är det med oss människor? Istället för att själva försöka styra upp, det som känns viktigt för oss, förväntar vi oss att andra ska göra det åt oss. Så klart, att vi blir besvikna! FS vittnar om en illa planerad "överraskning" på jobbet. Några av inläggen här vittnar om förväntningar på anhöriga, som inte svarat upp till dessa. Men, varför inte uttala önskemål? Ofint, eller? Ta egna initiativ? Opassande? I så fall, får vi finna oss i att bli besvikna...

gamla Tekla, 10:49, 29 maj 2017. Anmäl

@Rättvis skiljedomare Andersson: Är traditionen i er familj att andra bjuder? I så fall låter det märkligt. I min familj är traditionen att den som fyller väljer om den vill bjuda på kalas eller inte så för mig låter det fel att sitta och vänta på att någon annan ska ordna fest. När jag var fattig student gjorde jag några gånger så att jag skrev att presenten var att man betalade egen mat på restaurang men det var ändå jag som samordnade och bokade. När mina föräldrar fyllt jämnt har de bjudit.

Jenny Löwerot, 08:07, 29 maj 2017. Anmäl

@Rättvis skiljedomare Andersson Personligen bryr jag mig inte alls om tårtor. Men trots dotterns hektiska liv skulle jag ha blivit mycket besviken om min dotter skulle välja att fika någon timma när jag fyller jämt. Jag hade valt att fira med vänner istället på ett trevligt och festligt sätt.

Ewa Dahlström, 13:14, 28 maj 2017. Anmäl

nästa gång hon ska arrangera något liknande.

M K, 07:46, 28 maj 2017. Anmäl

Lyra Lof, om man tar på sig uppdraget att arrangera firandet av någon man inte känner så väl, anstränger man sig ju extra att kolla upp vad som passar, framförallt vilka som ska informeras/bjudas in. Inte så svårt att förstå att FS tog illa vid sig av den anledningen. Med tanke på hur ogenomtänkt presenten/tårtorna var låter det mest sannolikt att det är arrangören som missat att bjuda in de som inte kom. Men, trots goda avsikter, alla kan klanta till det ibland. Kollegerna får väl styra upp det

M K, 07:46, 28 maj 2017. Anmäl

Resmat?

Fråga: Jag undrar lite om vad som är vedertaget i mat- och dryckesväg när man reser med andra i kollektiva färdmedel.
1. Vad gäller i tunnelbana? Får man äta eller dricka där, och i så fall, var går gränsen för när det inte är acceptabelt? Är det skillnad på att göra det ståendes eller sittandes?

2. Skiljer sig toleransnivån mellan tunnelbana, stadsbussar och lokaltåg?

3.Vad gäller vid längre resor, företrädesvis på snabbtåg och på långfärdsbussar? Kan man ta med mat till sin sittplats även på de snabbtåg som har en bistrovagn med ändamålsenliga matbord?

Svar: Hänsyn är ett bra ord. Man ska inte äta och dricka så att man besvärar andra. Numera ser man resenärer med kaffemuggar överallt men det var inte så länge sedan som man inte fick åka buss eller spårvagn med en glass i handen. Då handlade det om risken att råka kleta ner andra. I dag är sådana risker ointressanta för alldeles för många. Tiderna förändras.

Storstockholms lokaltrafik har inte några tydliga direktiv om vad som är tillåtet, däremot ett förbud att dricka öl, vin eller sprit. Att äta en frukt på tunnelbanan eller ta med den där älskade kaffemuggen bör inte vara något problem. Men att sitta i en fullsatt vagn och äta färdig sallad eller taco eller vad det kan vara är inte okej. Samma sak gäller med grund i hänsynen på alla slags lokala, publika transportmedel. Att äta stående eller sittande beror förstås på om det är gott om utrymme. Är det gott om luft omkring en spelar det mindre roll om man står eller sitter och får i sig en smörgås.

På långfärdsbussar och snabbtåg är ätandet och drickande så vanligt, nästan en del av själva resandet, att det måste tolereras. Men fortfarande gäller hänsyn till omgivningen, alltså varken starkt luktande mat eller sådant som skvätter på andra eller kletar ner platsen man sitter vid. Man har vanligen rätt att medföra sin (hänsynsfullt komponerade) matsäck på tåg, bistrobesök är frivilliga, och långfärdsbuss.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (4)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-4 av 4

Jag önskar att folk kunde ta mer hänsyn när det gäller att lämna bananskal i papperskorgar på tåg/buss. Det avger snabbt en rutten-frukt-lukt som stinker ner hela vagnen. Knyt in skalet i en påse och släng den när du lämnar det gemensamma utrymmet. Tack för visad hänsyn. =)

Karin Johansson, 13:38, 29 maj 2017. Anmäl

Om någon äter en sallad ur en låda under färd i kollektivtrafik kan väl inte störa (sittandes, omkringvinglande på fötter är en annan sak)? Mat som luktar eller kletar ner förstår jag invändning emot, men sallad lät i mina öron som ett hänsynsfullt val för någon som måste slänga i sig en måltid på språng.

Anna Andersson, 11:22, 29 maj 2017. Anmäl

Jag försöker undvika att sitta där det äts mat som luktar, men jag tror inte att man kan påverka detta på något vis. Där jag bor är det "förbjudet" att äta i spårvagnar och bussar av hänsyn till medpassagerare, men naturligtvis bryr sig inte alla !

Marie-Louise Göransson, 13:18, 25 maj 2017. Anmäl

Jag brukar ha med mig smörgåsar med lagrad Havarti när jag åker tåg. Alltid lika uppskattat.

Friterade Mulor, 10:33, 25 maj 2017. Anmäl

Ordvalsfel?

Fråga: Det blir allt mer vanligt att i folkmun benämna Kristi Himmelsfärd som ”Kristi Flygare”. Nu senast var det skolan som skrev Kristi Flygare i veckobrevet hem till barnen, vilket gör att många barn ju kommer att tro att det heter så. Jag tycker att det känns lite som en diss och undrar om man inte som kristen tar illa vid sig av en sådan formulering. Eller är det okej att skriva så?

Svar: Absolut dålig stil! Det spelar ingen roll hur kyrklig man själv är eller vilken religion man har eller inte har, man ska visa respekt för andras tro och kultur, och då säger eller skriver man verkligen inte Kristi Flygare om det inte är i en nära krets där man är säker på att detta slags skämt uppfattas godmodigt, som ett förmodligen vänligt skojande. Samma sak gäller givetvis det också förekommande Krille Ballong om Kristi Himmelsfärdsdag.

Du kan gott påpeka detta olämpliga uttryckssätt för skolans rektor för vidare befordran till lärarna, och för andra som använder detta begrepp där det inte hör hemma.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (22)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 22

Tror bestämt det kommer bli svårt försvara benämningen Kristi himmelsfärd framför flygare, när de i allt fler sammanhang anges som vedertagna benämningar för helgen. Språket utvecklas, vad som var vanvördigt för tidigare generationer behöver inte vara det för kommande... Tror det kan vara idé att ligga lågt med att ta upp skolans tid om en sådan sak, de har nog med viktigare frågor att hantera. https://www.svt.se/nyheter/inrikes/darfor-firar-vi-kristi-flygare. Ser fram emot Grodskuttardagen btw.

Anna Andersson, 11:41, 29 maj 2017. Anmäl

Skämt har sin plats mellan vänner, men att ansvariga i en skola skickar ut information om "Kristi flygare" är inte bara respektlöst mot troende, utan även ett pajasartat förlöjligande av sig själv, sin skola och vedertagna termer för högtider. Här fler förslag: "jul" kallas "Kristi trollerifödelse", midsommar kallas "grodskuttardagen" och påsk kallas "äggsmetardagen".

Genesis Day, 13:29, 25 maj 2017. Anmäl

Jag är uppvuxen i en familj med icke-religiösa värderingar. Jag är själv ateist. Jag har i min enfald trott att uttrycket "Kristi Flygare" faktiskt var vedertaget, men inser nu i mogen ålder att det troligen var mammas sätt att göra revolt mot sin generation. Frågan kvarstår ju hur jag ska revoltera.

Mrs H, 08:15, 25 maj 2017. Anmäl

Tänka sig! Jag har trott att anonyma signaturen Kap Kennedy varit en kvinna, men nu tror jag faktiskt det är en man :) Jag skall sova och fundera på saken ;) Natti natti :)

Rättvis Skiljedomare Andersson, 01:28, 25 maj 2017. Anmäl

Återkommer om Gilla osv. Kommentarsfältet mitt tog slut :) Jag gillade Caroline Caroline,Annamaria Håkansson, Kim Gordon, Kap Kennedy,Alastair Mobery,Sweydia Ism, Petra Petrasson !! Resten känns som upprepningar. Och flera av dem jag gillar har vissa diskrepanser :) Jajamännsan .. så inkonsekvent är jag :) Ha en bra Kristi Himmelsfärd allesammans varhelst ni än flyger!

Rättvis Skiljedomare Andersson, 22:00, 24 maj 2017. Anmäl

Snällaste Snälla DN ! Kan ni inte respektera att Magdalena Ribbings spalt är så populär, så att det blir tröttsamt att scrolla och läsa allas inlägg, som är snarlika varandra. Jag har tidigare föreslagit att ni, lätt som en plätt med ert tekniska kunnande, installerar en typ "håller med knapp" och en "tycker ej lika knapp" för oss, som med intresse följer alla kommentarer, men tycker egen kommentar är överflödig, då den blir lik ett tidigare inlägg. I denna tråd gillade jag.... Ooops slut :)

Rättvis Skiljedomare Andersson, 21:47, 24 maj 2017. Anmäl

Det bör till sammanhanget läggas att Svenska kyrkan numera sanktionerar uttrycket som "en nyare och mer folklig benämning". Jag inser givetvis att många konservativt troende inte godtar just den referensen, men om frågan nu ska göras till att handla om ifall den där skolan har brutit mot någon sorts oskriven men allmänt vedertagen lag är det alltså inte fullt så enkelt.

Kap Kennedy, 14:20, 24 maj 2017. Anmäl

Folkliga benämningar på kyrkliga helgdagar är inget nytt, frestas man osökt att upplysa om. Nu är inte Petter Katt helgdag längre men kan ändå tjäna som jämförelse. https://sv.wikipedia.org/wiki/Petrus_Cathedraticus

Prinsessan Benedikte, 14:16, 24 maj 2017. Anmäl

Det är väl klart att man kan skoja lite med religioner. Precis som man kan skoja om andra åsikter, idéer och vidskepelser, som astrologi och tron på att jorden är platt eller att flygplan släpper ut chemtrails . Varför skulle just religioner vara förskonade från att bli drivna med?

Petra Petrasson, 13:16, 24 maj 2017. Anmäl

Kristi himmelsfärd är ett av den kristna världens stora mysterier. När jag var barn, hade vi en vårlig flyguppvisning på orten. Med den barnsliga logiken föll det sig naturligt, att koppla ihop bägge himmelsfärderna till en och samma högtid. "Kristi Flygare"? Ja, varför inte? Man måste få skämta, även i allvaret. Det är viktigt att grunda med korrekt kunskap och respekt. Så, därför "Majjen", rätt benämning är Kristi Himmelsfärdsdag! Och flyguppvisningen? Den var nog i pingsthelgen...

gamla Tekla, 13:05, 24 maj 2017. Anmäl

Hundprotest?

Fråga: Hundägare tar med hunden överallt i butiker och vid folksamlingar där man lätt trampar på jycken. Likaså på trottoarer där hunden i koppel, visserligen, drar mot trottoarkanten och husse/matte tittar i skyltfönster. Ja, andra snubblar lätt huvudstupa på kopplet.

Kommunen har ordnade rastplatser för hundar här och var men vad gäller parker, jag har som exempel Monika Zetterlunds park, bryr dom sig inte. Vad som mest förskräcker en är gräsytan med allt hundkiss och bajs. Nej, allt blir inte upplockat och heller inte om hunden varit magsjuk.

Hundägaren möter man ofta på trottoaren. Ägaren går med mobilen under näsan och hunden/hundarna lågt nosande efter fasadväggarna, vid portarna, omkring möbler och blomkrukor till uteserveringar. Stannar hunden vid dessa ställen för att lyfta på benet, stannar också ägaren utan att ta blicken från mobilen. När hunden lämnat sin blöta fläck går båda vidare med samma stil in mot parken i fråga. Ibland får hunden fritt fortsätta under träden och på gräsytan.

Det känns nästan tröstlöst för oss som bor nära. Ingen lyssnar, ingen förstår – “dom plockar väl upp” blir ofta svaret. Kommunen säger att det är offentlig plats och då kan man inte förbjuda. Varför duger inte trottoarkanten åt hundar? Och finns ingen hunddressyr, som kan få ordning på detta myller av hundar i innerstan?

Svar: Nyligen hade spalten en fråga om husdjurshänsyn – det är ett tydligt växande problem för allt fler som inte tål eller gillar vad husdjuren åstadkommer på offentliga platser. Du berättar om en park tänkt som en oas för er som bor i närheten och för förskolebarnen, men som enligt din beskrivning istället har blivit en hundtoalett (obs. att jag inte personligen har sett hur det ser ut i just denna park men jag har sett andra parker med liknande elände). Myndigheterna vågar eller vill inte hindra att parken används som rastplats för hundar.

Du är förmodligen inte ensam om att besväras av detta. Mitt förslag är att du samlar ihop så många andra parkbesökare utan hundar som du kan, närma dig andra besökare i parken och prata med dem. Säkert kan ni komma överens om en rejäl protest. Skicka den skriftligt till Norrmalms stadsdelsförvaltning med begäran att hundrastning förbjuds i parken. Ni är medborgare och har rätt att föreslå sådant för att påverka myndigheterna att göra något åt detta slags problem.

Vad är det som gör att hussar och mattar inte förstår av sig själva att bajset och kisset från deras gulliga hundar saknar all charm för andra som inte är hundar?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (56)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 56

@Malin F: Om du inte själv känner den lilla otrevliga nyansen i den som tilltalade Magdalena med "Ribbing", så kommer ingenting någon skriver kunna få dig att förstå. Nyanser, fingertoppskänsla. Läs inlägget en gång till och känn efter om du tycker att det lät vänligt..!

Anna N, 11:22, 27 maj 2017. Anmäl

Men det är väl onödigt att behöva förklara att man kan kalla sig själv vad man vill, men att man bör bemöta/tilltala andra människor med respekt !

Marie-Louise Göransson, 11:37, 26 maj 2017. Anmäl

Marie-Louise Göransson: titta här till höger på DN där det står "Ribbings etikettskola" och på Facebook där hon har döpt sin spalt till hyfs och stil med Ribbing. Varför är det då elakt om folk kallar henne det?

Malin F, 09:11, 26 maj 2017. Anmäl

Vilken otrevlig och provocerande ton du anslagit A.A., vad vill du nå med det? För övrigt är det alltid trevligare om man tilltalar människor med dess för och efternamn, men du kanske är "kompis" med Magdalena Ribbing ?

Marie-Louise Göransson, 13:25, 25 maj 2017. Anmäl

... över hundkoppel om det är nån som tycker att det är för kategoriskt att säga att FS ljuger om detta stora problem med hundkoppel på trottoarerna. Men FS kanske har för mycket fantasi och tror sig ha sett detta, har oroat sig så att det kunde hända att han/hon nu tror sig ha sett det. Men när FS sen menar att sten och betong borde vara nog för hundarna, där förlorar jag all lust att vara generös.

Lyra Lof, 20:05, 24 maj 2017. Anmäl

MR: Varför ska vi vara toleranta mot en sån livsglädjedödande gnällspik som FS? ["kära kommentatorer: det är en fröjd att ta del av era generösa, toleranta synpunkter!" Najs ironi.] Som överdriver, visst—kanske FS är så känslig att han/hon knappt kan gå vidare med sitt liv efter att ha sett en baja, OK. Men alla dessa gånger FS har sett hur nån har "snubblat huvudstupa" på ett koppel? Ja, det är lögn. Vi kan ju ta en undersökning här om hur många som har sett folk runt om stan stupa över

Lyra Lof, 19:56, 24 maj 2017. Anmäl

Kim Gordon, 11:14, 24 maj 2017, huruvida jag besöker KB eller är "intellektuell" är förstås fullständigt irrelevant (och som om man måste besöka bibliotek för att läsa). Allt du visar med det är att du är ett troll. Eftersom Sverige bara är ett av de länder jag bott i så kan jag skratta gott över att du tror att jag "aldrig lämnar" någon speciell ö. Du får anse vad du vill om det som jag och naturligtvis många andra ser i vardagen. Jag fotar vare sig lösa hundar eller hundskit.

Genesis Day, 17:16, 24 maj 2017. Anmäl

@A. A: Att använda sitt medborgerliga inflytande exempelvis till att försöka få ett rastningsförbud infört är knappast någon orimlig ståndpunkt. Demokrati är inte en krigsförklaring, bara för att det råkar finnas en intressegrupp med en motsatt åsikt. Givetvis måste dock eventuella beslut om sådana förbud fattas på flera och sakligare grunder än att icke-hundägarna har begärt det.

Kap Kennedy, 13:52, 24 maj 2017. Anmäl

Men snälla kära nån, "begäran att hundrastning förbjuds i parken" är det att samarbeta ur din synpunkt?

A. A, 11:59, 24 maj 2017. Anmäl

litet off-topic men får man inte kalla dig "Ribbing"? för din sida på facebook heter ju ändå hyfs och stil med ribbing

Marie-Louise A, 11:55, 24 maj 2017. Anmäl

Inbjudningshinder?

Fråga: Jag undrar om man ska skicka inbjudan till de som man vet inte kan komma?

Till exempel till enklare mottagning/öppet hus vid födelsedagar, student, konfirmation, alltså till de man vill bjuda, men vet att de bor långt bort exempelvis Danmark eller studerar tillfälligt i USA eller är sjuka, men är nära släkt och vänner?

Svar: Ja, det är rätt att skicka inbjudan även om man förstår att det finns hinder för närvaro. Det är gästen som ska bestämma om vederbörande vill gå på festen eller inte, det kan ju tänkas att det kan fungera att närvara trots allt.

Vill du göra det tydligt för gästen att du inser problemet kan du skriva en rad på inbjudan ungefär ”vet att du antagligen har förhinder men finns en möjlighet för dig blir vi så glada” eller något sådant.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (2)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-2 av 2

Bjud dem. Annars blir detta en annan variant av då folk frågar vad man gör ett visst datum. Då kanske jag svarar att jag har jobb och så blir man inte bjuden eller vad det nu kan vara. Detta bara för att man inte vet vad avsikten är då de frågar. De tänker inte på att man kanske kan ordna med jobbet, kanske helt enkelt planera om ifall det inte är något viktigt man gör. Minns att jag har svarat att jag tänkte vara på sommarstugan då någon har frågat, en sak som jag klar kan planera om. :/

Roland Kronqvist, 14:09, 22 maj 2017. Anmäl

Jag har bott utomlands i många år och faktiskt blivit ledsen ett par gånger när jag inte blivit bjuden på släkthögtider. Blir jag bjuden på bröllop, stor födelsedagsfest eller liknande men inte kan komma så skickar jag alltid gratulationskort och oftast present. Blir jag bjuden känner jag mig glad att vara inkluderad även om jag är långt borta

Sweydia Ism, 13:20, 22 maj 2017. Anmäl

Vad säger vi?

Om sådant vi säger.

En lång rad fraser betyder inte sina ord. Färdiga fraser är ju så praktiska, man behöver inte tänka på att formulera något rimligt vettigt utan tar till ett par ord i en fras som i stunden kan vara meningslös eller rentav oavsiktligt otrevlig.

Med bara en sekunds eftertanke blir det lika lätt att säga de ord som har en bra innebörd. Ofta kommer frågor till spalten om de vanliga fraserna och svar på dem. Därför har jag samlat en del sådana med förslag till bättre svar än de vanligaste.

Frågan, en av de mest förekommande på svenska språket, ”vill du ha en kopp kaffe?” får i dag oftast svaret:
– Ja, det kan jag ta.
Vad betyder det? Orden blir fel för den som på riktigt uppfattar vad som sägs. Den som erbjuds en kopp kaffe säger sig ”kunna ta” – som en nådig vänlighet mot den som bjuder. Orden visar inte att man uppskattar erbjudandet utan att man accepterar det med en fras som kan uppfattas som nedlåtande.
Svaret borde vara:
– Ja tack.
Eller:
– Tack, gärna.
Eller:
– Det vore gott.
Ingen missförstår ju detta ”ja, det kan jag ta” men den som istället använder frasens sannolika innebörd ”ja tack” gör ett vänligt, positivt intryck, vilket i sin tur bidrar till ett bättre samtal.

I affären säger vänlighetsubildade försäljare numera efter avslutat köp:
– Ha en bra dag.
Det vanliga svaret i dag är:
– Ummm.
Vad betyder det? Även om det inte är avsikten låter det som att kunden struntar i denna vänlighet. Att önska någon en bra dag är ju en vänlig fras även om den är inlärd och inte fylld av uppriktig mening. Men svaret borde oavsett detta vara:
-Tack – och detsamma.
Eller:
– Du också.
Eller bara:
– Tack.
Kunden, kroggästen, frisersalongskunden med flera som säger ”tack” till försäljaren, serveringspersonalen, frisören, möts ofta av följande svar:
– Inget problem.
Det är ett modernt sätt att säga ”du har inte vållat mig särskilt mycket besvär” vilket naturligtvis är trevligt att få veta, ingen vill vara till mer besvär än nödvändigt. Men ett bättre svar är:
– Tack, det var bara trevligt (underförstått att hjälpa dig).
Eller:
– Roligt att du gillar xxx (varan som du köpt, måltiden som du intagit, din frisyr).
Eller om man vågar, det gammalartiga som kan ge ett extra leende just för att det är extra allt:
– Nöjet är på min sida.

Kunden som står framför den manuella disken i mataffären säger ofta ”ge mig ett kilo av xxx” eller ”jag vill ha xxx.” Det är att ge en order till den som står bakom disken vilket har påpekats åtskilliga gånger och är snubblande nära ”ta hit.” En hel del vuxna har behov av att kommendera sin omgivning – som inte behöver uppskatta det. Föralldel, det är svårt för den som råkar ut för ordergivningen att protestera, men det är inte ett skäl att fortsätta ett dåligt beteende. Kund och försäljare är jämställda och ska tilltalas hövligt från båda håll. Alltså säger man inte ”ge mig” eller ”jag vill ha” eller ”jag ska ha.” Och försäljaren säger inte ”här” när varan överlämnas utan ”varsågod.”
Rätt fras från kunden är:
– Får jag be om ett kilo av xxx.
Eller:
– Jag vill gärna ha xxx.
Eller för den som inte klarar av att vara extra hövlig:
– Ett kilo av xxx, tack.
Alla varianterna är bättre än ”ge mig” och ”jag vill ha.”

Men det spelar väl ingen roll om man säger si eller så, huvudsaken är att man gör sig förstådd och att det går undan? Fel. De små extraorden är guldmynten i samtalet, de skapar en god ton, en sympati som gagnar alla inblandade.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (18)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 18

"Lite vänligt småprat borde alla klara av" skriver några här. Kan minsann vara lättare sagt än gjort-det vet jag av egen efarenhet

Barbro Norrlund, 13:23, 25 maj 2017. Anmäl

"Tack" "Tack själv" Enkelt. Funkar alltid.

Anna N, 09:27, 21 maj 2017. Anmäl

Dorothea Lückner: Tack, jag håller helt med! Man behöver inte prata jättemycket, men lite vänligt småprat, inte bara ja eller nej, eller värre inget svar alls bör de allra flesta klara. Om man förgäves försöker få kontakt med en "mussla" blir det lätt "förhör", om du vill undvika det så se till att konversationen inte blir ensidig. Välj ett ämne som passar dig, om du inte gillar "kallprat"! OBS jag är inte sådan som pratar i ett, utan ger självklart alla chans att säga sitt,

Maja Gräddnos, 15:30, 20 maj 2017. Anmäl

Eller varför inte: "Skulle jag kunna be om saltet?"

Alexander Backlund, 13:40, 20 maj 2017. Anmäl

Skulle jag kunna få ..., tack. Jag skulle vilja be att få ..., tack.

Alexander Backlund, 13:38, 20 maj 2017. Anmäl

Lite OT, men... apropå att prata för mycket: Det är allt rätt jobbigt med svårpratade personer också! Lite vänligt småprat borde alla kunna medverka i. Det är oartigt att vara ovänlig utan orsak. Jag fick lära mig att inte göra andra obekväma i onödan, vilket ju händer om folk inte svarar eller svarar enstavigt och sen inte bollar samtalet vidare. Alltså i sociala situationer som bjudningar etc.

Dorothea Lückner, 21:24, 19 maj 2017. Anmäl

Barbro Norrlund, visst är det jobbigt med människor som pratar för mycket utan känsla för att den andre inte vill lyssna, men det är inte detta dagens fråga handlar om. En vänlig fras tar ett par sekunder och besvärar inte.

Sweydia Ism, 15:43, 19 maj 2017. Anmäl

Åtminstone jag har av min mamma fått höra att jag borde lära mig att bara säga det absolut nödvändigaste i mina samtal med andra- att folk nuförtiden har så bråttom att de inte har hinner /tålamod att lyssna på en massa extra "krusiduller". Jag torde kunna min läxa någotsånär nu-men visst glömmer jag bort mig ibland. Vid dessa tillfällen känner jag mig dum...

Barbro Norrlund, 13:19, 19 maj 2017. Anmäl

Så sant, Genesis Day. Nu ska det dessutom kramas åt höger och vänster, även barn uppmuntras att kramas som hälsning.

Sweydia Ism, 11:37, 19 maj 2017. Anmäl

Apropå att det spelar roll hur något sägs och inte bara vad som sägs. Jag har sällan känt mig så avsnoppad som i en butik där jag hade anledning att framföra ett klagomål. Expediten och jag blev inte överens och hon avslutar diskussionen med "ha en bra dag" och vänder sig demonstrativt till nästa kund.

Prinsessan Benedikte, 11:30, 19 maj 2017. Anmäl

Diagnosfråga?

Fråga: Har bekant som lider av psykisk ohälsa.
Skulle besöka denne, och fick frågan:
”Jaha, vad gör denne person då?”
– Jobbar.
”Med vad då?”
– Ja, just nu är personen sjukskriven.
”Varför då då?”
– Det är inte upp till mig att svara på.
”Är det något farligt eller? Nu måste du svara!”

Jag säger då att personen lider av psykisk ohälsa, och nu har jag lite frågor till Magdalena, jag gjorde ju fel som föll till föga och svarade på varför personen var hemma.

Men: Vad är korrekt att svara? Psykisk ohälsa? Psykiska problem? Psykiskt funktionsnedsatt? Mentalt handikappad? Det kanske associeras med ”utvecklingsstörd”, och det begreppet används ju inte heller.

Svar: Den som frågade hade, som jag förstår av din fråga, ingen anledning att få veta vad din bekant lider av utan var bara nyfiken på det pinsamma sätt som alltför många döljer under den ihåliga täckmanteln ”medmänskligt intresse.”

Du försökte undvika att svara en stund men gav upp, och det var synd. Frågor av den arten förtjänar inte andra svar än dem du gav först.

Du kunde ha sagt när den otrevligt nyfikna människan fortsatte, ungefär ”ja du, det finns många sjukdomar, jag har ingen diagnos för X” – och då skulle säkert frågaren säga ”men vad är det för symptom?” och då kunde du ha svarat ”jag vet inte, själv är jag vårtrött.”

Men du skulle inte ha sagt något om psykisk ohälsa eller liknande. Varje människa har rätt till sin integritet och vill din bekant berätta om sin sjukdom ska vederbörande få göra det själv. Detta, obs. gäller oavsett vilken sjukdom det handlar om, psykisk ohälsa kan vara känslig att tillstå, men ska egentligen inte behöva betraktas på annat sätt än magsår eller cancer eller vad som helst annat – oavsett detta är det är den sjuka personen som själv ska berätta, eller ge tillstånd till att andra informeras.

Till slut, om den illa uppfostrade frågaren inte gav sig, kunde du ha sagt ”men varför frågar du egentligen? du har ju inte med detta att göra.”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (28)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 28

Anna Andersson, det du beskriver stämmer väl på hur de flesta skulle reagera om något osant spridits ut. Då vill man kunna ta itu med det själv. Men i det här fallet rörde det sig inte om rykten och osanningar. FS avslöjade något som var sant men inte angick andra. Den som är sjuk ska inte behöva utsättas för att behöva ta initiativ till att diskutera detta med andra. Vad FS nu kan göra är att be den nyfikna hålla inne med vad FS avslöjat.

Ann-Caroline Mörner, 19:14, 22 maj 2017. Anmäl

@Ann-Caroline Mörner, 14:56, exakt - det kan ingen utomstående veta. För egen del, och jag har svårt att tro att jag skulle vara ensam, skulle jag oändligt mkt hellre vilja få veta om det riskerade talas om något som rörde mig - för att ha möjlighet att själv förse ev pratare med korrekt information direkt från mig - än att i svagt ögonblick bli överrumplad av någon kommentar och inte förstå varifrån informationen hade sin källa(illvilja/misstag?). Men vi är väl olika där, uppenbarligen.

Anna Andersson, 15:54, 22 maj 2017. Anmäl

Anna Andersson, vad som är helt rätt eller fel kan ingen utomstående veta. Ingen kan heller veta hur andra kan komma att reagera. Vi vet inte om den frågvisa kommer att utsätta FS:s vän för näsvisheter men det är sannolikt att hon eller han kommer att skvallra vilt. Få vill veta om andra sliddrar och sladdrar om dem. Vad som är viktigast, vänskapen med FS eller att slippa veta om struntprat vet ingen. Detta sagt, vi kanske kan enas om att den frågvisa gjort fel och att FS trampat i klaveret.

Ann-Caroline Mörner, 14:56, 22 maj 2017. Anmäl

@Ann-Caroline Mörner, 11:16, är du FSs vän i frågan och kan avgöra vad som är rätt eller fel så bestämt i denna situation? Annars kan vi väl på vår höjd konstatera att vi har diametralt olika åsikt i frågan och att det därmed är tur att vi inte känner varandra. Jag skulle INTE uppskatta ditt förhållningssätt, eller konsekvenserna det kan få, om vi vore vänner. Förhoppningsvis är det heller ingen ko på isen, men skulle kunna bli om FSs vän känner att FS gått bakom ryggen på denne.

Anna Andersson, 13:18, 22 maj 2017. Anmäl

Anna Andersson. Nej, ditt sätt att resonera gick fram och det är fel.

Ann-Caroline Mörner, 11:16, 22 maj 2017. Anmäl

@Ann-Caroline Mörner, 20:04 Du tycks inte alls förstå vad jag syftar på. Om den burduse personen eller personer runt denne som nu fått mer information än vad som var FS sak att delge kan komma i kontakt med vännen det gäller, så är det min bestämda uppfattning att vännen ifråga (om hen är i skick givetvis) bör förvarnas om att en galenpanna som mkt troligt kommer överfalla vännen med frågor går lös. Att utan förvarning råka ut för detta är värre än att veta om att det kan hända. Skulle jag tycka

Anna Andersson, 08:46, 22 maj 2017. Anmäl

Barbro Norrlund. Vi är säkert flera läsare här som råkat ut för sådana som likt FS trampat i klaveret.om saker hon eller han inte borde ha berättat.

Ann-Caroline Mörner, 20:23, 21 maj 2017. Anmäl

Anna Andersson, precis som jag skriver mår ingen bättre av att få veta att det tisslas och tasslas. Att förvarna vännen skulle bara vara ett sätt att få ha ryggen fri.

Ann-Caroline Mörner, 20:04, 21 maj 2017. Anmäl

Jag undrar om någon av dessa som så friskt i efterskott delar ut "goda råd" om vad FS "borde " ha sagt (Magdalena undantaget) själva trampat i klaveret i något motsvarande sammanhang ?

Barbro Norrlund, 18:43, 21 maj 2017. Anmäl

"Är det nåt farligt eller? Nu måste du svara!" "Nej det måste jag inte."

Gun Itriim, 13:38, 21 maj 2017. Anmäl

Täppaklädd?

Fråga: Nu har sommaren kommit igång och jag som precis flyttat till radhus undrar:
Hur pass avklädd kan jag springa omkring på vår lilla täppa? Ungarna låter jag vara och springa lite som de vill. Men jag, som vuxen, ska jag följa regler, oskrivna kanske, eller kan jag göra som jag vill?

Svar: Eftersom du frågar inser du ju att du inte kan göra precis som du antydningsvis skulle vilja, alltså gå omkring naken eller i enbart minimala underbyxor eller liknande. Så med hjälp av vanligt folkvett förstår du att du inte ska vara naken eller halvnaken där andra ser dig. Om du är avklädd i något hörn av din täppa där det inte finns insyn så varsågod – men där dina grannar och de som passerar ditt hus har full vy (obs. utan att de lutar sig in eller har klättrat upp i ett utsiktsträd) ska du som kvinna klä dig i något slags blus/tröja eller solbehå plus en kjol eller shorts.

En man kan ha bar överkropp inom sin tomt.

Det jag påpekar här betyder inte att man måste vara fullt så påklädd som är rimligt när man går utanför sitt privata område.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (34)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 34

Anna N: Va skont det vore om vi kvinnor kunde sluta anlita en poang skala nar det galler vad som raknas som vackert och inte. Denna skala har ju manga ganger skapats av andra kvinnor (i mode varlden bla). Kvinnor ar manga ganger our own worst enemies. Ofta sa oroar vi oss mer for vad andra kvinnor tycker om oss an vad man tycker om oss. Sa kan man inte fa kanna sig vacker eller vilja hora att man ar vacker aven om man inte ser ut som en runway model?

Tycker jag Iallafall, 23:24, 22 maj 2017. Anmäl

Anna N, problemet är att tjejer, kvinnor, vill vara snygga utan att behöva anstränga sig. Killar å andra sidan inser att "okej, kvinnor kommer nog inte att tycka att jag är snygg om jag är tunnhårig, har ölmage, har korta ben men det skiter jag i" Medans kvinnor blir jättesura om dom har ölmage och inte blir kallad snygg för det. Tjejer är fortfarande superfixerade vid att bli kallad för snygg. Istället för att sluta bry sig om vad killarna tycker så startas kampanjer som "fat is beautiful" osv.

Malin F, 10:20, 22 maj 2017. Anmäl

Kap, synd att du missade poängen i mitt inlägg. Jag är inte traumatiserad. Många säger att "på 70 talet var allting bättre för då gick alla runt utan bh och bröst blev så normalt". Bröst är normalt i min vardag och det är Ändå ingenting jag vill se.

Hedberg Jennie, 09:40, 22 maj 2017. Anmäl

Ok, bara bröst inte är kutym i radhusträdgården 2017. Men det här handlar i grunden om att kvinnor alltid förväntas, ändra, dölja, lyfta, sminka, operera, färga, skyla, framhäva, visa upp olika delar av kroppen - och sedan skämmas. Vi ska vara objekt och våra kroppar vara föremål för tyckande. Ännu värre när vissa kvinnor spär på genom att själva kräva av andra kvinnor att de "håller sig i skinnet" och uppträder som objekt. Det är ingen naturlag - vi bestämmer om vi vill ha det så här.

Anna N, 10:45, 19 maj 2017. Anmäl

Susie Dahl: Man kan ocksa vanda pa det och saga att valjer man att bo sa nara grannar sa far man vara lite mer hansynsfull mot grannarna. Sa lange brost raknas som sexuella objekt sa far man val for andras skull lata bli att visa upp dom offentligt. Och ni som sager att brost bor ses som icke sexuella objekt: jag haller med men nu gor dom det trots att dom ocksa ar en matkalla for barn (precis som mans privata delar ocksa har sexuella och icke sexuella funktioner och bor hallas tackta).

Tycker jag Iallafall, 02:00, 19 maj 2017. Anmäl

Håller med om att man får vara mer tolerant om man bor i radhus och att man i princip inte ska lägga sig i hur andra gör. Alla har såklart olika gränser för vad som är ok, men en sådan sak som att inte sola toppless synligt på tomten är väl ganska självklart. Det räcker med en bikinibehå för att inte vara stötande. Man är för nära inpå helt enkelt. Inte störande på samma sätt om man bor i villa med stor tomt. Har man tonåringar är det nog inte uppskattat om morsan solar toppless öppet heller..:)

M K, 15:41, 18 maj 2017. Anmäl

Ewa Atena, 01:30, jag vet precis vad du menar med tobaksrök från grannen. Tack för att du nämner det! Det är ett hälsoproblem vilket t.ex. i mitt fall gjorde att jag inte kunde vistas i min egen bostad. Vad nu det har att göra med om granntjejen skulle sola topless, radhus eller ej - ej ett hälsoproblem. Hon behöver ju inte gå omkring topless, men tanken på att hennes stilla bara bringa skulle angå mig tycker jag är konstig. Andra kanske förfäras över nakna fötter, tatueringar, feta lår, finnar.

Genesis Day, 10:05, 18 maj 2017. Anmäl

Anna N, jag vill inte se hängiga, stora mansbröst heller, så det har inget med könet att göra. :D dock tycker jag att väljer man att bo så tätt inpå grannar, så får man vara mer tolerant.

Susie Dahl, 09:23, 18 maj 2017. Anmäl

Vad som är kulturellt accepterat ändrar sig. Idag gäller ok till plastbröst och visa så mkt hud som möjligt i reklam, på tv och film. Men skyl dig för guds skull i din trädgård!!!. Ok... Det som är riktigt skrämmande är de (mest kvinnor faktiskt) här i spalten som hävdar att bara bröst är "äckligt" eller "onaturligt". Och att jämföra med fisar... Kan man dra merr skam över sitt eget kön?

Anna N, 07:19, 18 maj 2017. Anmäl

Genesis Day@ Frågan gällde RADHUS inte stranden där du vistas en gång om året och kan sätta dig på vilken plats du vill eller gå därifrån ifall du skulle inte trivas pga dina närmaste grannar på filten bredvid . Min granne under röker och jag får hans rök i stora rummet. Jag lider i tysthet trots att jag bett honom inte göra det. Det heter hänsyn så länge lagen inte hjälper oss. Måste det vara på det viset? Kan inte folk tänka mer än näsan räcker? Gnällande Jaget vinner mer och mer

Ewa Atena, 01:30, 18 maj 2017. Anmäl