Allergihänsyn?

Fråga: Min sambo har astma och djurallergi och får förkylningssymptom och svårt med andning i närheten av djur.

Varje gång vi hälsar på hans föräldrar, ofta i samband med någon högtid, tar hans nära släkting med sig sin hund. Hunden får stanna i en avskild del i huset men min sambo är så pass känslig att varje jul/påsk/födelsedag ändå slutar med att vi får lämna huset på långa promenader eller att min sambo går upp på övervåningen direkt efter middagen för att han mår så dåligt. När hans allergisymptom börjar kommenterar alltid släktingen: ”nejmen, jag har ju sagt till dig att ta en kur med allergitabletter innan du kommer!” – anklagande att det är min sambos fel, varpå han brukar svara att tabletterna (som dessutom då måste bekostas av honom själv) gör honom dåsig och nästan än sämre än själva allergisymptomen.

Vi har påpekat för värdparet, dvs hans föräldrar, att de kan be släktingen att lämna hunden hemma. Men det verkar bara viftas bort. Släktingen ser sin hund som det viktigaste i hela världen. Jag tycker det är respektlöst mot min sambo som faktiskt inte valt att vara allergisk och som tycker om djur, men inte kan vara nära dem. Hur ska vi gå vidare?

Svar: Husdjursallergi är en återkommande och laddad fråga. Man kan tycka att det är fullkomligt självklart att lämna sitt husdjur hemma när man vet att en annan som ska närvara är allergisk. Men många ser sin hund, katt, hamster eller vad det är som en medlem av familjen och kan inte tänka sig att gå hemifrån utan denna medlem. Det är en känsla som alla måste respektera. På samma sätt måste alla respektera att någon eller några inte tål djur.

Problemet sönderfaller därför i två delar: husdjur eller människa först, allergiker eller djurägare främst? Vad är viktigast, att gästen får ta med sin hund, eller att en annan person inte blir sjuk av denna medförda hund?

Som jag kan se detta är det fullkomligt självklart att ingen ska tvingas till medicinering, utestängande från gemenskapen och illamående på grund av någons krav att få medföra sitt husdjur. Släktingen som tillhåller allergikern att medicinera innan besöket äger rum kräver en drastisk åtgärd som vore obehövlig om hunden inte medfördes. Värdpersonerna, allergikerns föräldrar, vill inte eller vågar inte be djurägaren lämna sin hund hemma utan tycker att problemet löses genom att hunden hålls avskild under besöket. Men det räcker inte för allergikern som blir sjuk ändå.

Givet den information som frågeställaren ger verkar både allergikerns föräldrar och hundägaren anse att allergikerns symptom inte är så allvarliga, eller på gränsen till påhittade. På annat sätt kan man knappast förklara den nonchalans som visas trots att sjukdomssymptomen är tydliga för omgivningen. Frågan blir då om allergikern ska fortsätta att stå ut med att bli struntad i på det ganska förolämpande sätt som visas, eller om han ska markera att nu är det nog.

Mitt förslag mot bakgrund av den grundliga oförståelsen för allergikerns problem är att han avstår från att besöka sina föräldrar när hundägaren är där med sin hund. Det blir tråkigt förstås, splittring i släkten är alltid sorgligt. Men allergikern kan lugnt säga att nu är det nog med sjukdomssymptomen för hans del, så han väljer att besöka sina föräldrar när hundägaren inte är där. Föräldrarna får finna sig i detta eftersom de inte vill hindra den andra släktingen från att ta med sin hund. En del, absolut inte alla, hundägare saknar insikt om att deras djur inte tolereras av alla andra.

Man kan som icke inblandad tycka att det enklaste vore att hundägaren ville förstå att hunden sannolikt skulle klara att vaktas av någon annan den begränsade tid som dess ägare är frånvarande. Eller är det hundägaren själv som inte klarar denna frånvaro?

En haltande jämförelse: vad gör hundägaren om vederbörande inbjuds till Nobelfesten? Tackar nej, eftersom hunden inte kan medföras? Eller ordnar hundvakt?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 3

Kommentarer (41)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 41

Angående kundvagnar - om barnet ska åka i kundvagnen, sätt då barnet i vagnens sidoöppning med benen utanför! Allt annat beteende är ohygieniskt och äckligt. Allergier - problemet verkar lite mer komplicerat än bara en hundallergi. Är själv allergisk mot både hundar och katter, men det finns bra modern medicin som man inte blir dåsig av.

Annika Holst, 11:05, 8 maj 2017. Anmäl

Lars T.: Så sant! Och en del är för snabba ur startblocken...

gamla Tekla, 09:08, 8 maj 2017. Anmäl

gamla Tekla: Ironi är svårt! En del lyckas aldrig få till det.

Lars Torstensson, 18:46, 7 maj 2017. Anmäl

Marie Persson- Alla som behöver allergimedicin borde lära sig att man kan få recept på mer passande via recept och det går på högkostnadskortet och att man ska ta den medicin som fungerar för en själv, får du dålig effekt tar du fel medicin. Har man väldigt kraftig allergi så bör man bli medicinerar via läkaren för bästa behandling och allergi medicinerna är mycket bättre idag och finns flera sorter som inte ger trötthet som biverkning. Det var rätt länge sedan dom uppfanns.

LB ., 18:36, 7 maj 2017. Anmäl

Alla som tar allergimedicin vet ju att det inte hjälper särskilt mycket. Lindrar lite, men ger nya problem i form av biverkningar. Enda lösningen är att undvika det man är allergisk mot. Och astma är ett helvete. Sambon bör förklara för föräldrarna hur allvarligt det är. Och ställa villkor: Om hundägaren tar sin hund med sig så kommer inte vi. Sedan är det upp till föräldrarna att föra vilkoret vidare till hundägaren. Eller att fira högtiderna utan sonen.

Marie Persson, 12:03, 7 maj 2017. Anmäl

Voj, voj, Lars T., vilken stark kommentar! Från varg till sällskapshund - en mer än100.000-årig domesticering till urban varelse. "De mår ju mycket bättre utomhus..." - hur styrker du det påståendet? Obs. att jag inte ifrågasätter allergiproblematiken här!

gamla Tekla, 10:24, 7 maj 2017. Anmäl

Om sambon skulle vara så allergisk som FS påstår (reagera på djur i andra rum) så tål han inte att träffa hundägare alls. De har alltid mer djurhår i kläderna än vad som råkar hamna på golvet om ett djur passerar ett rum. Det FINNS verkligen så svåra fall av allergi. Dessa stackare människor har dock GARANTERAT alltid medicin (oavsett kostnad och ev trötthet) och det hjälper inte med "långa promenader". Sambon (eller FS) har andra problem med familjen än allergi.

Anna N, 10:23, 7 maj 2017. Anmäl

Jag förstår inte varför hundar, bortsett från tjänstehundar under uppdrag, skall vistas inomhus i bostäder avsedda för människor. De mår ju mycket bättre utomhus, i sin naturliga miljö.

Lars Torstensson, 19:31, 6 maj 2017. Anmäl

... i plural, på ett besök på några timmar? Kan tipsa FS om att det finns sprutor man kan ta emot pälsallergi. En kompis mamma, som vill ha och har katt, jorde det en tid med allt större mellanrum tills hon inte längre behövde dem, då hon var kurerad. Det kan ju vara något (mer än) värt att fundera på, då det förutom den här situationen troligen finns fler hundar & katter i bekantskapskretsen.

Lyra Lof, 13:32, 6 maj 2017. Anmäl

FS: Jesus, din sambo "måste själv betala för sin allergimedicin"; skämtar du? Ni kan väl skicka en räkning till hundägaren—på, vad kan det vara, 12 ronor?—om ni vill bli utskrattade, ett festlig samtalsämne i umgängeskretsen de närmsta åren. Vad gäller kommentarer om 'hur svårt är det att skaffa hundvakt i några timmar', är det bara jag som antar att det handlar om resor från annan ort med övernattning? Om inte annat så skriver FS att de måste gå på långA promenadER. Hur har man tid me dem, i

Lyra Lof, 13:28, 6 maj 2017. Anmäl