Ordvalsfel?

Fråga: Det blir allt mer vanligt att i folkmun benämna Kristi Himmelsfärd som ”Kristi Flygare”. Nu senast var det skolan som skrev Kristi Flygare i veckobrevet hem till barnen, vilket gör att många barn ju kommer att tro att det heter så. Jag tycker att det känns lite som en diss och undrar om man inte som kristen tar illa vid sig av en sådan formulering. Eller är det okej att skriva så?

Svar: Absolut dålig stil! Det spelar ingen roll hur kyrklig man själv är eller vilken religion man har eller inte har, man ska visa respekt för andras tro och kultur, och då säger eller skriver man verkligen inte Kristi Flygare om det inte är i en nära krets där man är säker på att detta slags skämt uppfattas godmodigt, som ett förmodligen vänligt skojande. Samma sak gäller givetvis det också förekommande Krille Ballong om Kristi Himmelsfärdsdag.

Du kan gott påpeka detta olämpliga uttryckssätt för skolans rektor för vidare befordran till lärarna, och för andra som använder detta begrepp där det inte hör hemma.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (18)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 18

Återkommer om Gilla osv. Kommentarsfältet mitt tog slut :) Jag gillade Caroline Caroline,Annamaria Håkansson, Kim Gordon, Kap Kennedy,Alastair Mobery,Sweydia Ism, Petra Petrasson !! Resten känns som upprepningar. Och flera av dem jag gillar har vissa diskrepanser :) Jajamännsan .. så inkonsekvent är jag :) Ha en bra Kristi Himmelsfärd allesammans varhelst ni än flyger!

Rättvis Skiljedomare Andersson, 22:00, 24 maj 2017. Anmäl

Snällaste Snälla DN ! Kan ni inte respektera att Magdalena Ribbings spalt är så populär, så att det blir tröttsamt att scrolla och läsa allas inlägg, som är snarlika varandra. Jag har tidigare föreslagit att ni, lätt som en plätt med ert tekniska kunnande, installerar en typ "håller med knapp" och en "tycker ej lika knapp" för oss, som med intresse följer alla kommentarer, men tycker egen kommentar är överflödig, då den blir lik ett tidigare inlägg. I denna tråd gillade jag.... Ooops slut :)

Rättvis Skiljedomare Andersson, 21:47, 24 maj 2017. Anmäl

Det bör till sammanhanget läggas att Svenska kyrkan numera sanktionerar uttrycket som "en nyare och mer folklig benämning". Jag inser givetvis att många konservativt troende inte godtar just den referensen, men om frågan nu ska göras till att handla om ifall den där skolan har brutit mot någon sorts oskriven men allmänt vedertagen lag är det alltså inte fullt så enkelt.

Kap Kennedy, 14:20, 24 maj 2017. Anmäl

Folkliga benämningar på kyrkliga helgdagar är inget nytt, frestas man osökt att upplysa om. Nu är inte Petter Katt helgdag längre men kan ändå tjäna som jämförelse. https://sv.wikipedia.org/wiki/Petrus_Cathedraticus

Prinsessan Benedikte, 14:16, 24 maj 2017. Anmäl

Det är väl klart att man kan skoja lite med religioner. Precis som man kan skoja om andra åsikter, idéer och vidskepelser, som astrologi och tron på att jorden är platt eller att flygplan släpper ut chemtrails . Varför skulle just religioner vara förskonade från att bli drivna med?

Petra Petrasson, 13:16, 24 maj 2017. Anmäl

Kristi himmelsfärd är ett av den kristna världens stora mysterier. När jag var barn, hade vi en vårlig flyguppvisning på orten. Med den barnsliga logiken föll det sig naturligt, att koppla ihop bägge himmelsfärderna till en och samma högtid. "Kristi Flygare"? Ja, varför inte? Man måste få skämta, även i allvaret. Det är viktigt att grunda med korrekt kunskap och respekt. Så, därför "Majjen", rätt benämning är Kristi Himmelsfärdsdag! Och flyguppvisningen? Den var nog i pingsthelgen...

gamla Tekla, 13:05, 24 maj 2017. Anmäl

Kristi Flygare var väl en gång i tiden ett vulgärt sätt att driva med den mäktiga kyrkan. Skolungdomar kunde säga det i smyg när inte föräldrar och lärare hörde. Att en lärare använder denna hädiska omskrivning för ett religiöst mirakel i ett brev till föräldrarna är häpnadsväckande. Man kan ju tänka sig vilka rubriker det skulle blivit om skämtet gällt något motsvarande inom islam. Jag gissar dock att det rör sig om okunskap. Läraren kanske tror att helgen heter så.

Anna Brovén, 11:57, 24 maj 2017. Anmäl

Nu är det Kristi Flyg och om ett par veckor Hänryckning. Jag hörde dessa uttryck i kyrkliga sammanhang för ca 30 år sedan, innan jag hörde dem allmänt. Det är inget fel i att ha en lättsam attityd men i officiella sammanhang som i brev från skolan heter det Kristi Himmelsfärd respektive pingst.

Sweydia Ism, 11:40, 24 maj 2017. Anmäl

Det som är en diss för någon kan mycket väl vara inkluderande för andra. Genom att minska det religiösa inslaget i en officiell helgdag så minskar utanförskapet för alla de som av någon anledning inte alls tycker att det är något att fira.

Leif Hansson, 11:37, 24 maj 2017. Anmäl

När det gäller respekt för lärare och rektorer så kan även det ha ett samband med dessa och liknande händelser. Var och varannan gång det kommer meddelande från skolan eller förskola så har det smugit sig in några stavfel, särskrivningar, taskig formatering eller felaktiga ordval. Det funkar utmärkt på facebook eller i forum men när man skickar ut officiell information till föräldrar, dessutom som representant för en skola som ska lära barnen skriva och tala korrekt så är det pinsamt!

Alastair Mobery, 11:36, 24 maj 2017. Anmäl

Hundprotest?

Fråga: Hundägare tar med hunden överallt i butiker och vid folksamlingar där man lätt trampar på jycken. Likaså på trottoarer där hunden i koppel, visserligen, drar mot trottoarkanten och husse/matte tittar i skyltfönster. Ja, andra snubblar lätt huvudstupa på kopplet.

Kommunen har ordnade rastplatser för hundar här och var men vad gäller parker, jag har som exempel Monika Zetterlunds park, bryr dom sig inte. Vad som mest förskräcker en är gräsytan med allt hundkiss och bajs. Nej, allt blir inte upplockat och heller inte om hunden varit magsjuk.

Hundägaren möter man ofta på trottoaren. Ägaren går med mobilen under näsan och hunden/hundarna lågt nosande efter fasadväggarna, vid portarna, omkring möbler och blomkrukor till uteserveringar. Stannar hunden vid dessa ställen för att lyfta på benet, stannar också ägaren utan att ta blicken från mobilen. När hunden lämnat sin blöta fläck går båda vidare med samma stil in mot parken i fråga. Ibland får hunden fritt fortsätta under träden och på gräsytan.

Det känns nästan tröstlöst för oss som bor nära. Ingen lyssnar, ingen förstår – “dom plockar väl upp” blir ofta svaret. Kommunen säger att det är offentlig plats och då kan man inte förbjuda. Varför duger inte trottoarkanten åt hundar? Och finns ingen hunddressyr, som kan få ordning på detta myller av hundar i innerstan?

Svar: Nyligen hade spalten en fråga om husdjurshänsyn – det är ett tydligt växande problem för allt fler som inte tål eller gillar vad husdjuren åstadkommer på offentliga platser. Du berättar om en park tänkt som en oas för er som bor i närheten och för förskolebarnen, men som enligt din beskrivning istället har blivit en hundtoalett (obs. att jag inte personligen har sett hur det ser ut i just denna park men jag har sett andra parker med liknande elände). Myndigheterna vågar eller vill inte hindra att parken används som rastplats för hundar.

Du är förmodligen inte ensam om att besväras av detta. Mitt förslag är att du samlar ihop så många andra parkbesökare utan hundar som du kan, närma dig andra besökare i parken och prata med dem. Säkert kan ni komma överens om en rejäl protest. Skicka den skriftligt till Norrmalms stadsdelsförvaltning med begäran att hundrastning förbjuds i parken. Ni är medborgare och har rätt att föreslå sådant för att påverka myndigheterna att göra något åt detta slags problem.

Vad är det som gör att hussar och mattar inte förstår av sig själva att bajset och kisset från deras gulliga hundar saknar all charm för andra som inte är hundar?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (52)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 52

... över hundkoppel om det är nån som tycker att det är för kategoriskt att säga att FS ljuger om detta stora problem med hundkoppel på trottoarerna. Men FS kanske har för mycket fantasi och tror sig ha sett detta, har oroat sig så att det kunde hända att han/hon nu tror sig ha sett det. Men när FS sen menar att sten och betong borde vara nog för hundarna, där förlorar jag all lust att vara generös.

Lyra Lof, 20:05, 24 maj 2017. Anmäl

MR: Varför ska vi vara toleranta mot en sån livsglädjedödande gnällspik som FS? ["kära kommentatorer: det är en fröjd att ta del av era generösa, toleranta synpunkter!" Najs ironi.] Som överdriver, visst—kanske FS är så känslig att han/hon knappt kan gå vidare med sitt liv efter att ha sett en baja, OK. Men alla dessa gånger FS har sett hur nån har "snubblat huvudstupa" på ett koppel? Ja, det är lögn. Vi kan ju ta en undersökning här om hur många som har sett folk runt om stan stupa över

Lyra Lof, 19:56, 24 maj 2017. Anmäl

Kim Gordon, 11:14, 24 maj 2017, huruvida jag besöker KB eller är "intellektuell" är förstås fullständigt irrelevant (och som om man måste besöka bibliotek för att läsa). Allt du visar med det är att du är ett troll. Eftersom Sverige bara är ett av de länder jag bott i så kan jag skratta gott över att du tror att jag "aldrig lämnar" någon speciell ö. Du får anse vad du vill om det som jag och naturligtvis många andra ser i vardagen. Jag fotar vare sig lösa hundar eller hundskit.

Genesis Day, 17:16, 24 maj 2017. Anmäl

@A. A: Att använda sitt medborgerliga inflytande exempelvis till att försöka få ett rastningsförbud infört är knappast någon orimlig ståndpunkt. Demokrati är inte en krigsförklaring, bara för att det råkar finnas en intressegrupp med en motsatt åsikt. Givetvis måste dock eventuella beslut om sådana förbud fattas på flera och sakligare grunder än att icke-hundägarna har begärt det.

Kap Kennedy, 13:52, 24 maj 2017. Anmäl

Men snälla kära nån, "begäran att hundrastning förbjuds i parken" är det att samarbeta ur din synpunkt?

A. A, 11:59, 24 maj 2017. Anmäl

litet off-topic men får man inte kalla dig "Ribbing"? för din sida på facebook heter ju ändå hyfs och stil med ribbing

Marie-Louise A, 11:55, 24 maj 2017. Anmäl

MAGDALENA ÄN EN GÅNG: A.A, verkligen ingen dum idé med samarbete kring något som man vill förändra till det bättre, vilket är exakt vad jag föreslår.

Magdalena Ribbing, 11:23, 24 maj 2017. Anmäl

Ja för att samarbeta med varandra istället för att gå emot varandra är ju en sån dum idé Ribbing.

A. A, 11:20, 24 maj 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR PÅ NYTT: A.A, nej, "Ribbing" vill inte att man ska samla ihop en mobb - däremot föreslår jag att de som likt frågeställaren är avsevärt besvärade av en obehaglig företeelse ska kunna samlas kring ett förslag till berörd myndighet med önskan om rimlig åtgärd. Det är faktiskt inte detsamma som en mobb.

Magdalena Ribbing, 11:05, 24 maj 2017. Anmäl

Helena steen - eller hur! Vill Ribbing att man ska samla ihop en mobb borde det vara mot nerskräpning överlag.

A. A, 10:33, 24 maj 2017. Anmäl

Borttagen fråga

Dagens fråga om hjälpförväntan är borttagen på frågeställarens begäran.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Grannpresentation?

Fråga: Vi har precis flyttat. Till ett hus. Och funderar nu på hur vi ska presentera oss/hälsa på grannarna på ett bra sätt.

Eller, egentligen inser vi förstås att vi såklart kan gå runt och ringa på och säga ”hej, det är vi som är era nya grannar”, och om ingen av våra nya grannar självmant kommer och hälsar oss välkomna så blir det nog så vi får göra. Alternativt se till att ”råka” gå ut och hämta posten när någon granne passerar, för att det ska verka spontant och inte bli påträngande, som det kanske kan uppfattas om en hel familj plötsligt radar upp sig utanför dörren bara för att säga hej. :-)

Men vi funderade på vad som är kutym? Vem är det ”egentligen” som förväntas ta initiativet? Är det den inflyttade eller är det de som redan bor där?

Svar: Det finns ingen vedertagen svensk sed att presentera sig för sina grannar. Just den bristen på praxis gör att den som är nyinflyttad vanligen får ta initiativet och det verkar klokt i ditt fall. Era grannar kommer knappast att gå till er och välkomna er till området – kanske kan det hända men är inte det mest sannolika. Alltså är det bra om ni presenterar er, enkelt och opretentiöst. Ett förslag är ett lättsamt kaffe-saftmöte en söndagseftermiddag med inbjudan: ”välkomna, vuxna och barn, på inflyttningskaffe/saft till oss, era nya grannar, på söndag mellan kl 14 och 16” glöm inte att skriva era namn och adressen. Lägg i varje brevlåda längs grannvägen.

En risk finns att den vanliga ”svenska” blygheten hindrar era grannar från att komma till er, man tycker att det känns obekvämt osv. Det är du som kan känna av stämningen i området, om den är öppen och generös eller mer tillbakahållen. I det senare fallet kan det fungera bättre att ni går runt och ringer på och säger just det du föreslår, ”vi har just flyttat hit, vi är så glada över att få bo här och vi vill bara hälsa” och så efter ett par ord gå er väg om ni inte bjuds in på kaffe, vilket kanske inträffar.

Vänta alltså inte på att grannarna ska komma till er och välkomna er – det vore trevligt men är inte det vanliga.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (7)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-7 av 7

Det enklaste och vanligaste är väl helt enkelt att hälsa och presentera sig allteftersom när man träffar på grannarna, oavsett om man flyttar in i villa, radhus eller lägenhet. Kan man inte bärga sig tills dess är MR:s förslag att bjuda in på kaffe/saft alldeles utmärkt. Men att gå runt med hela familjen och ringa på hos grannarna låter lite märkligt, får en bild i huvudet från Sound of music när familjen von Trapp presenterar sig för guvernanten Maria :-)

Bengt Carlsson, 22:33, 5 maj 2017. Anmäl

Sätt upp en skylt som syns för dem som går förbi huset, t.ex. med lydelsen "Påringning utan mycket viktigt ärende betraktar vi som trakasserier!". Försök också hitta minsta lilla gren eller rotförgrening som från grannens häck, buske eller träd, råkat komma in på er tomt. Kapa den, lägg den på grannens farstubro med en arg lapp om att "Nästa gång polisanmäler vi direkt!" Ett annat tips är att spela elgitarr klockan 3 på natten, självklart med öppna fönster! Nyttja grannens infart som snöupplägg!

Genesis Day, 00:34, 4 maj 2017. Anmäl

Ja, jag VET att "hus" används som synonym till villa, men jag vill påpeka att vi som bor i lägenhet också bor i hus! Var bodde FS innan, i tält, eller... Kanske idé att skriva villa, torp, stuga eller vad nu det kan vara. När det gäller frågan håller jag med HR, vad har FS att förlora, ingen kan väl ta illa upp för en vänlig presentation, trots att, många inte gärna vill ha kontakt.

Maja Gräddnos (Webbsida), 19:56, 3 maj 2017. Anmäl

Man kan ha som regel att då praxis saknas ta initiativet själv. Vad kan man förlora på det? Eventuellt kan man vinna en god grannrelation, eventuellt känner sig någon enstöring störd, men då blir den relationen ändå knappast sämre, än om man inte tagit något initiativ alls. Så gott folk, vänta inte på att andra ska ta initiativ, för då händer kanske ingenting! Ta initiatvet själv! Ingenting kan hända som resulterar i något värre än om du inte tagit initiativet!

H R, 18:58, 3 maj 2017. Anmäl

Känns som att det där med att gå runt och presentera sig för grannarna inte är något som förekommer i nån större utsträckning. Kanske för att de flesta börjar med att renovera ett par månader medan man bor kvar på gamla stället? Så när man väl flyttar in så har man hejat på de närmaste och de man inte stött på innan lär man väl stöta ihop med när gräsmattorna ska klippas.

Så det så, 15:22, 3 maj 2017. Anmäl

Låter trevligt, men tror inte det är så vanligt. Skillnad på villaområden utanför storstäder jämfört med landsbygden förmodligen. Oftast kommer det väl naturligt när man stöter ihop ute. Speciellt den här årstiden när folk är ute mycket på sina tomter.

M K, 13:47, 3 maj 2017. Anmäl

Tillsvidare får vi väl utgå från att frågeställaren avser ett hus i ett storstadsnära villaområde och inte i någon by i glesbygden. I så fall är Magdalenas måttfulla råd klokt. Men det existerar faktiskt en tradition med att grannarna välkomnar nyinflyttade med "flyttgröt". Idag har den traditionen mestadels övertagits av nära och kära, men det finns fortfarande områden i Sverige där man kan räkna med att grannarna tar initiativet till den första kontakten. Ladda bryggaren för säkerhets skull.

Kap Kennedy, 08:29, 3 maj 2017. Anmäl

Smygätare?

Fråga: Jag och två kollegor var nyligen på en bufférestaurant och åt lunch ihop. En av kollegorna hade nyss ätit frukost och valde att bara följa med som sällskap. När det visade sig att jag inte orkade äta upp allt kött på min tallrik erbjöd jag henne den sista biten, då jag tyckte det var onödigt att slänga den. Min kollega ville då inte enbart äta kött utan valde att gå och hämta mer potatis och sås. Efter att ha ätit upp sin portion valde hon dessutom att ta påfyllning med min tallrik, utan att ha betalat för en egen buffé.

Detta gjorde mig djupt illa till mods då jag kände att det skulle vara pinsamt om personalen insåg att min kollega åt av min buffé. Vad anser Magdalena om det här? Är det okej beteende eller faux pas (fel eller falskt steg) att göra på det här sättet?

Svar: Din fråga kan tolkas som en önskan om medhåll att kollegan betedde sig illa – vem kan tycka att det är rätt att en restauranggäst äter sin lunch utan att betala krogen för den? Nåväl, jag ger dig mer än gärna den bekräftelsen eftersom situationen inte är ovanlig. Smygätare förekommer överallt. Att smaka på en medätares mat är en sak, det är rimligt om det accepteras av den vars mat smakas på. Men att äta en hel portion mat utan att betala för den är sniket, snålt och fel.

Alltså: din kollega åt gratis på din bekostnad. Det går inte att beteckna som stöld men liknar ett snatteri. Det hon gjorde var dessutom pinsamt för er andra i sällskapet – tro inte att det undgick personalen.

Kollegan skulle naturligtvis ha sagt till personalen att hon nu hade ätit en lunch, och betalat för den.

Girighet är nästan hopplöst att motarbeta. Det är som om de snåla inte fattar vad de gör, de verkar tro att det inte märks eller att det är normalt. Förmodligen saknar de etisk kompass.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 11

Jag förstår att det är mycket svårt att ta upp en sådan här sak, men om du gillar kollegan tillräckligt så gör det, annars låt det hela bero. Förklara för honom eller henne att så gör man INTE! (mellan fyra ögon, självklart). Det KAN ju eventuellt vara tanklöshet och kollegan blir glad att slippa göra bort sig igen! (för det har hon eller han verkligen gjort).

Maja Gräddnos, 13:44, 2 maj 2017. Anmäl

Som vuxen borde man veta hur mycket man orkar äta och inte ta för sig mat som sedan lämnas. Eller erbjuds till någon annan i sällskapet.

Eva Pettersson, 20:00, 27 april 2017. Anmäl

Nej, det går inte att rå på snåla människor, de enda som uppmärksammar, generar sig och blir uppröra är de andra - bara att bita ihop, titta bort och "gilla läget " !!!

Marie-Louise Göransson, 12:58, 27 april 2017. Anmäl

"Jag tänkte att det var på frågeställarens moraliska bekostnad", jo det kostar verkligen en hel del (obs sarkasm). . Hur är det, brukar ni be om en doggybag när ni är ute och äter buffé? Det är ju bara att lassa upp dubbla portioner på tallriken, och ta med resten hem.

Pelle Lundén, 12:22, 27 april 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: annan Camilla, slarvigt uttryckt av mig, du har naturligtvis rätt, det var inte frågeställaren som förlorade pengar utan restaurangen. Jag tänkte att det var på frågeställarens moraliska bekostnad, att vederbörande hade betalat för sin portion men att snålätaren drog fördel av detta och lät frågeställaren bli generad.

Magdalena Ribbing, 16:24, 26 april 2017. Anmäl

@MR Nej, kollegan åt inte gratis på TS bekostnad, utan på restaurangen. Ekonomiskt gjorde det ju ingen skillnad för TS om kollegan också åt, men däremot borde hon naturligtvis betalat restaurangen för maten hon tog. @KK mfl Nja, jag tycker faktiskt bara personen som betedde sig så har ansvar för det, man uppfostrar inte vuxna människor, de är ansvariga för sitt eget beteende.

annan Camilla, 14:42, 26 april 2017. Anmäl

Uch vilket trist beteende, men nu vet du ju till nästa gång att varken "erbjuda" kollegan din restmat och även att hejda hennes snåljåps-glupska attack på buffen!

Marie-Louise Göransson, 11:16, 26 april 2017. Anmäl

Det självklara hade väl varit att FS opponerat sig, där och då, mot kollegans tilltag. Girigt och pinsamt uppträdande - oavsett om personalen upptäckt påfyllningen eller ej. Så FS, istället för att inleda en inre monolog - säg ifrån! Lugnt och sansat.

gamla Tekla, 10:28, 26 april 2017. Anmäl

Jag håller med Kap och Tore. När kollegan sa till att "jag går och hämtar med sås och potatis" så borde FS ha sagt till att "nej det kan du ju inte göra!". Restaurangen ser nog inte lätt på sånt beteende, det är inte bara ohyfsat utan olagligt. Isåfall skulle man ju kunna ta med hela sin familj och endast köpa en tallrik som får skickas runt bordet. Inte okej alls

A A, 10:01, 26 april 2017. Anmäl

Ja, det var fel, men däremot var alla närvarande lika medskyldiga till det. Även om det var kollegan som drog nytta av situationen skedde det ju med benäget bistånd från frågeställaren och, genom passivitet, den tredje personen. Att två av dem hade betalat för sina luncher friar dem på intet sätt från ansvar.

Kap Kennedy, 08:05, 26 april 2017. Anmäl

Långgäster?

Fråga: Vi har bjudit in ett övernattande par att fira Valborg hos oss, och har sagt att de kan komma till oss på lördag och åka hem på måndag förmiddag. Nu hotar de med att komma på fredagen till lunch och åka hem först på tisdag efter frukost.

Jag får panik och har verkligen inte lust att ha folk i huset fyra nätter, utan max två känns okej för mig. Speciellt som det ska hittas på, handlas och förberedas mat till lunch och middag plus att vi har en del jobb ett par av dagarna. Hur meddelar vi att det inte passar att stanna så länge?

Svar: Besvärligt med gäster som bjuder sig själva att stanna längre än de är önskade! Ring genast till dem och säg att de är mycket välkomna från Valborgsmässoafton till första maj, men inte mer, övriga dagar har ni andra planer. Kanske de tycker att när de gör en resa ska de utnyttja den så långt som möjligt, det är inte ovanligt med ett sådant resonemang. Men så fel! Alltså, meddela omgående att det tyvärr inte är möjligt att ha dem boende mer än just dessa två nätter.

Är de oförstående och föreslår att de ska få stanna även om ni gör andra saker måste du vara bestämd och säga att det tyvärr inte fungerar för er, ni har fullt upp med arbete och annat. Förhoppningsvis är dessa gäster inte så ouppfostrade att de kräver att få reda på exakt vad ni ska göra – men skulle de olyckligtvis fråga måste du om igen vara bestämd och förklara att ni har jobb eller vad du vill säga. Ge inte efter!

Att bli bjuden att övernatta är inte detsamma som att oombedd använda värdfolkets hem som gratis hotell.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

Gästerna behöver på intet sätt vara ovälkomna för att en plötslig dubblering av tiden ska kännas jobbig. Jag tillhör dem som lätt blir stressad av att ha en massa gäster i huset. En natt eller två går väl bra, men sedan börjar det kännas riktigt jobbigt.

annan Camilla, 11:20, 21 april 2017. Anmäl

Så mycket bättre att ordna eget boende på hotell eller annat så kan man stanna så länge man vill och umgås när det passar alla. Även som gäst vill man kanske göra sånt som värdparet är mindre intresserade av.

M K, 10:55, 21 april 2017. Anmäl

Maja Gräddnos, säkert lite olyckligt ordval men jag kan förstå känslan, som en person som behöver mycket egentid och lätt kan bli trött av andras sällskap (hur mycket jag än tycker om dom). Kanske kände FS att just den här helgen kändes det bättre med lite kortare umgänge!

M N, 09:17, 21 april 2017. Anmäl

Jag håller helt med Magdalena och kommentatorerna nedan, men jag undrar lite om gästerna är så välkomna? Att "få panik" för, och att de "hotar" med att de skall stanna lite längre låter som FS egentligen inte vill att de skall komma. Kanske ett lite olyckligt ordval bara?

Maja Gräddnos, 16:22, 20 april 2017. Anmäl

Gästerna som kanske sällan har möjligheter att resa, kommer kanske längre ifrån, har packat, ordnat kattvakt och blomvattnare och tycker att det skulle vara trevligt att förlänga vistelsen, det är väl förståligt ur deras synpunkt, men passar det inte värdfolket är det väl inte svårare än att säga ifrån! Varför ska man vara tvingad att hitta på nödlögner för att framstå som bättre människor? -

Marie-Louise Göransson, 12:28, 20 april 2017. Anmäl

Det framgår inte på vilket sätt gästerna "hotar" med att på eget bevåg förlänga vistelsen. Men ibland är det så att folk bara är väldigt dåliga på att fråga. De säger vad de vill och när de inte hör några invändningar tror de att de har fått grönt ljus. Eftersom det inte verkar som om de båda paren är mycket nära vänner måste de utgå från att planerna kan upplevas som våldgästande. Säg bara "nej, det går tyvärr inte" så begriper normalt funtade människor att de måste tänka om.

Kap Kennedy, 09:54, 20 april 2017. Anmäl

Men vilken självupptagenhet...! Givetvis är det trevligt att folk trivs hos en men som gäst får man ju anpassa sig. Jag hade sagt att jag var bortbjuden fredag kväll och att de gärna får stanna till tisdag men jag ska upp tidigt och de får själva fixa frukost och låsa om sig. Jag har också varit med om liknande och det enda alla verkar fatta är om man säger att man inte kommer att vara hemma.

Katarina Katarina, 08:47, 20 april 2017. Anmäl

Jag hade denna diskussionen med mamma en gång. Vi hade bjudit in 1-2 nätter över en långhelg. Hon meddelade att hon bestämt sig för att stanna hela helgen. När jag sa "nej" så tyckte hon att vi var jättehemska som ville tillbringa lite tid ensamma som par och började tjura och säga att hon inte skulle komma alls om det var så. Jag vet inte om hon nånsin såg vår sida av saken men vi "kompromissade" till ursprungsidéen.

Jenny Löwerot, 08:17, 20 april 2017. Anmäl

Långlån?

Fråga: Mamma är snart 90 år och har blivit dement. De flesta av hennes vänninor har gått bort. Mamma har dock en väninna kvar som är flera år yngre och vid sina sinnens fulla bruk, om man får uttrycka sig så. Jag har upptäckt att det saknas vissa saker hos min mamma, Till exempel en varm pläd. Nu ligger min mamma med en badhandduk över sig när hon ser på tv. Hennes väninna har skrivit sitt namn och vad hon har ”lånat” bland annat pläden, på ett block hos min mamma.

Denna väninna har inte hört av sig på över ett år. Vad kan jag göra? Ska jag kontakta henne och be att hon lämnar tillbaka i alla fall pläden eller ska jag låta detta bero? Min mamma bryr sig inte nu, men för mig gnager det att man kan plocka saker från en gammal människa bara så där, även om det inte är dyrbart eller handlar om pengar. Det är själva sättet jag vänder mig mot. Eller ska jag bara låta saken bero?

Svar: Väldigt trist! Ta kontakt med denna väninna som inte verkar vara en god sådan, och be henne lämna tillbaka det hon har tillskansat sig. Hon har nog inte tänkt att behålla, lika med stjäla, dessa saker eftersom hon har skrivit upp vad hon har tagit hem. Men man lånar inte en pläd i ett år, eller alls från någon som inte kan försvara sitt ägande.

Ring henne, som sagt, och säger hon eventuellt att din mor har givit henne dessa saker så får du säga ifrån: mamma är dement, du förstår nog att du inte kan ta något eller ta emot något från henne.

Gör det här så snart som möjligt. Att väninnan blir sur får du ta, hon är ju ändå inte ett vettigt sällskap för din mor. Det är viktigt att du säger ifrån.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

Ja det är klart att man måste ta kontakt med vännen och förklara att mamman nu använder en handduk medans vännen har hennes sköna filt.. Då borde ju vännen reagera att det inte är särskilt snällt att behålla den.

A A, 11:37, 13 april 2017. Anmäl

FS kanske menar att hon själv inte hört av väninnan, men att mamman haft kontakt. Låter ju som om saker försvunnit nyligen, annars hade väl FS reagerat tidigare. Självklart att kräva tillbaka allt. Annars kanske fler saker försvinner som glöms bort att skriva upp. Jag skulle nog kolla upp så inte värdesaker också saknas. Att skriva upp det som saknar värde kan ju vara ett sätt att framstå som ärlig. Värdesaker som försvinner hos en dement kan ju vara svårt att avgöra vart de tagit vägen...

M K, 18:34, 12 april 2017. Anmäl

Hur vet FS att vännen inte har hört av sig på över ett år?

Susie Dahl, 13:07, 12 april 2017. Anmäl

Någon är lite konstigt här. Har FS låtit sin dementa mor använda ett badlakan som pläd i över ett år??? Alldeles oavsett om modern gett eller lånat bort den - varför har FS inte skaffat en ny pläd år sin gamla mor? Var finns omtanken? Låter mest som att FS bevakar sitt kommande arv...

Anna N, 10:01, 12 april 2017. Anmäl

Det är svårt med dementa människor som fattar irrationella beslut. Man måste respektera samtidigt som man själv får "fixa till" så det blir rätt. Min mamma lånar ut pengar till en s k väninna. Denna dam har satt det i system, hon vet mycket väl att mamma glömmer och svarar inte på mina telsamtal och sms. Lånandet går inte att stoppa på annat sätt än att jag har full koll på mammas internetbank att det inte finns mer än knappt 500 kr på kortkontot. Då kan hon själv säga att hon inte har råd.

Molly Moll, 09:53, 12 april 2017. Anmäl

Ta kontakt med den väninnan och berätta hur är det för din mamma om hon inte vill hälsa på tillsammans med dig och då kan FS fråga väninnan vart alla saker som är lånade har tagit vägen och om väninnan förstår att din mamma har lånat ut dem och nu är det dags att lämna tillbaka dem. Vill hon inte träffas så stå på dig din mamma ska ha tillbaka det som hon har lånat ut, det är det som gäller.

Kerstin Sundberg, 07:10, 12 april 2017. Anmäl

Ser vissa kommentarer om att det kanske var ett medvetet lån, men eftersom mamman använder en handduk istället för pläden är det ju tydligt att det inte var ett medvetet beslut. Men det är ju rätt enkelt att kontakta väninnan å mammas vägnar och erbjuda sig att hämta pläden och helt ärligt säga att mamman inte vågat be att få tillbaka den utan använder en handduk istället.

Anna Holmberger, 15:45, 11 april 2017. Anmäl

Det kan faktiskt vara så att väninnan fått sakerna, gamla människor kan få för sig att ge bort det de tycker andra behöver bättre. (Hade en svärmor som på äldre dar inte gick att besöka utan att man kom därifrån med den ena prylen efter den andra, att tacka nej gick inte, då blev det sura miner.) Väninnan kan ha skrivit upp sakerna som ett lån för att hon egentligen inte velat ta emot dem och tänkt lämna tillbaks dem vid lämpligt tillfälle (vilket kan vara nu om FS hör av sig).

Anna Berg, 13:22, 11 april 2017. Anmäl

Vem i hela friden LÅNAR en filt/pläd?! Måste ha varit någon baktanke om att behålla eftersom hon väl visste hur det var med minnet. Att skriva på en "lånehandling" känns mer som en brasklapp ifall barn skulle ifrågasätta detta handlande.

Ann Jansi, 11:40, 11 april 2017. Anmäl

Jag tror att denna meningen är viktigt i sammanhanget: "Denna väninna har inte hört av sig på över ett år.". Jag gissar att modern inte var lika dement för ett år sedan som hon är nu (demens brukar gå utför fort), vilket innebär att för ett år sedan kanske det var helt rimligt att låna någonting. Demens kan också vara ett rent helvete för vänner och familj, vilket kan vara en förklaring till brist på kontakt. Detta kan altså vara helt oskyldigt.

Simon T, 11:01, 11 april 2017. Anmäl

Tyst minut

Fråga: Hur gör man vid en ”tyst minut”?

Svar: Tyst minut är ett sätt att genom en kort, ofta gemensam, absolut tystnad och stillhet hedra någons minne, för önskan om fred, för att koncentrera sina tankar på någon, några eller något som ska hjälpa människor framåt. Man kan också hålla en tyst minut ensam. Vanligt är att den sker med andra på en arbetsplats, i en butik, en serviceplats, transportmedel, genom att stanna och stiga av cykeln eller bilen, och helt enkelt stå stilla. Man sitter inte under en tyst minut, om man alls kan stå upp. På sjukhus avstår man från att delta om någon åtgärd pågår.

Den som i ett sammanhang med flera människor närvarande tar initiativet till en tyst minut reser sig, äskar tystnad och säger vad den tysta minuten avser, som ”låt oss hedra minnet av offren för det meningslösa våldet med en tyst minut”. Då reser sig alla närvarande, står stilla och är helt tysta under den stund, minst tjugo sekunder, ibland en hel minut, som denna tystnad brukar vara. En hel minut känns i detta sammanhang alltid längre än de sextio sekunderna och därför brukar minuten förkortas.

Efter detta sätter man sig igen, eller skingras och går. Man ber inte någon bön, inte heller sjunger man. Själva tystnaden skapar samhörigheten. Den som föreslår den tysta minuten avslutar den med en gest som visar att man kan sätta sig igen, eller gå sin väg.

Den tysta minuten är ett begrepp i stora delar av världen och initierades av en brittisk officer år 1940 under andra världskriget, när Tysklands luftvapen under lång tid bombade företrädesvis London i en serie blixtanfall, kallade Blitz. Den gemensamma protesten mot kriget manifesterades genom att alla precis klockan nio varje kväll iakttog en tyst minut för freden.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-2 av 2

MAGDALENA SVARAR: Axel Nydén, du gjorde rätt. Som jag skriver i spalten ska alla som har möjlighet till det, resa sig och förbli stående under den tysta minuten.Jag såg bilder från olika platser där människor stod upp, och andra bilder exempelvis från restauranger, där man satt ner. Den tysta minuten markerar respekt för den oåterkalleliga döden och minnet av dess offer. Att stå upp den korta stunden är det enda rätta.

Magdalena Ribbing, 06:34, 19 april 2017. Anmäl

Med anledning av den utlysta tysta minuten i måndags gick jag till kyrkan där jag visste att det skulle hållas klockringning och tyst minut. När klockan slog tolv reste jag mig men andra satt. Jag går ofta i kyrkan och de är bekanta till mig alla som jobbar där. Jag undrar: är det inte rätt att stå upp (om man kan, givetvis) under en tyst minut?

Axel Nydén, 23:10, 18 april 2017. Anmäl

Hyfsbrist?

Fråga: Jag är förundrad över bemötandet av människor i servicebranschen. Nyligen blev jag ‘uppfångad’ av en sådan mobilabonnemangsförsäljare av det slags som ofta står mitt i ett köpcentrum, dvs ej i en butik. Denne hade ett fantastiskt erbjudande eftersom jag varit kund länge. Jag hade ett brådskande ärende och förklarade detta och sa att jag ville tänka på saken. Försäljaren blev då direkt oförskämd och nästan skrek ”vad finns det att tänka på!!!”

Jag kände mig oerhört dåligt bemött och fick inte fram något vettigt att säga.

Efter mitt besök på ett bibliotek passerade jag en anställd och sa ”tack för idag”. Till svar fick jag ett ”ja.” Personen verkade ej vara i en uppenbart stressad situation. Jag är i 35-årsåldern och uppfostrad att bete mig artigt, tacka, hålla upp dörren etc.

Har Magdalena tips på hur jag kan bemöta dessa situationer?
Jag vill tro att artighet, hjälpsamhet och vänlighet smittar.

Svar: Ja, man kan ju alltid hoppas att vänlighet lönar sig – men dystert ofta är så inte fallet. Beträffande säljaren i köpcentret hade du i det läget kunnat stirra snabbt på personen som skrek till dig och inte svarat utan bara gått därifrån genast. Det lönar sig inte att besvara eller bemöta så drulligt beteende med en hygglig ton.

Personen på biblioteket hade inte fått lära sig hur man svarar på en vänlighet, det är mycket vanligt i dag att den kunskapen saknas. Rätt svar på ett artigt tack var förr i tiden ”nöjet var på min sida” – i dag är ”välkommen åter” eller ”tack själv” rätt.

Men inte alla personer yngre än 60 har lärt sig dessa fraser. De säger i bästa fall ”inget problem.”

Förhoppningsvis är det aldrig något problem att någon säger tack.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

Mobilförsäljare och andra som får betalt för att ragga folk på stan ingår inte i kategorin "servicebranchen".

Sweydia Ism, 09:40, 24 mars 2017. Anmäl

Tänker på språkliga influenser utifrån, nyordslistor etc. Tycker, personligen, att de på ett intressant sätt speglar vår samtid. Från att vi mestadels influerats av det stora landet i väster, kommer berikningen (?) nu från flera håll. "inget problem", "ingen fara", "det är lugnt" kommer väl från "no worries (mate)" och Australien/ Nya Zeeland? Brukar själv använda uttrycken - där de passar. Ett delvis O.T. inlägg - ber om överseende. Tack, på förhand!

gamla Tekla, 12:25, 23 mars 2017. Anmäl

Håller med "annan Camilla" till 100%

Susie Dahl, 11:33, 23 mars 2017. Anmäl

Lugna er dig FS, att en mobilabonnemangsförsäljare (som får provision) är påstridig är fullt normalt (och antagligen det enda sättet den stackars människan kan sälja nog för att försörja sig), säg bara "nej tack" och gå vidare. Att personen i biblioteket "sa fel" är också en struntsak, antagligen var personen distraherad eller tänkte bara fel. Bara att gå vidare. MR "inget problem" betyder "det var inget problem att hjälpa dig, tänk inte på det", ungefär samma som "ingen orsak".

annan Camilla, 11:04, 23 mars 2017. Anmäl

Biblioteksfallet kan handla om överrumplad personal som inte hinner förstå att hen får ett 'tack'. Det händer mig ofta när jag till exempel är och handlar och personalen i kassan önskar mig en trevlig dag. Det är så ovanligt att jag oftast inte förstår förrän det är för sent vad som sades och att jag såklart skulle ha önskat en trevlig dag tillbaka.

M N, 10:41, 23 mars 2017. Anmäl

Håller inte alls med FS. Jag flyttade från Sverige -91 och besöker ungefär vartannat år. Jag tycker tonen och attityden bland servicepersonal bara blir trevliare och käckare med åren. Biträden säger hej och ler i butiker, svarar med ett positivt "jaa då" eller "Javisst" om man ber om en tjänst, önskar "lycka till" eller "hoppas ni får trevligt" mm. Försäljare, marknadsundersökare och bidragsinsamlare på gator eller i köpcentra kan man strunta i om man inte är intresserad.

Sweydia Ism, 10:29, 23 mars 2017. Anmäl

"Inget problem" har jag inget emot att någon svarar mig när jag tackar för en kollegas hjälp på jobbet eller liknande. Då förväntar man sig ju inte ett "nöjet var på min sida".

Madelene J., 10:24, 23 mars 2017. Anmäl

I mobilförsäljarfallet skulle jag le milt och glatt ropa "Ingen orsak!" tillbaka medan jag avlägsnade mig, gärna med en liten handvink till avsked också.

J S, 10:18, 23 mars 2017. Anmäl

Artighet, hjälpsamhet och vänlighet smittar! Inte på en gång, kanske - men, det lämnar ett positivt avtryck - även om det inte ser ut att ge något som helst intryck på personen man möter. Det handlar mer om ens eget förhållningssätt, än om förväntningar på motprestation. "Inget problem!" duger lika bra som "Ingen orsak!", "Det var så lite!" etc. som tacksvar. Inled aldrig dialog med försäljare, om du inte är intresserad! Vifta vänligt avvärjande och gå förbi. Man kan träna i torghandeln!

gamla Tekla, 09:21, 23 mars 2017. Anmäl

Biblioteksexemplet var nog bara en tillfällig kommunikationslapsus, och sådana hänger bara överspända personer upp sig på. Teleabonnemangssäljare står däremot i en klass för sig, och behöver hanteras effektivt. Enklast och bäst är att inte ägna dem någon uppmärksamhet alls. Det finns ingen orsak att låta sig bli "uppfångad". Säg bara nej och gå förbi. De är säljare, lever på provisionslön och har aldrig tjänat en krona på takt och ton. De förväntar sig INTE att man håller upp dörren.

Kap Kennedy, 08:12, 23 mars 2017. Anmäl

Dörrdrumlar?

Fråga: Under den gångna helgen besökte min man och jag Stockholm – en stad där vi båda tidigare bott och arbetat. Vi besökte några museer, restauranger och teatrar. Överallt hände samma sak: min man öppnade dörren för mig eller jag öppnade dörren för honom, men innan den andra parten hunnit in i dörröppningen sprang någon genom från motsatt sida.

Till och med när jag öppnade dörren för mig själv så sprang en man igenom innan jag själv hunnit fram till dörrhålet. Vad har hänt? Det ska tilläggas att varken min man eller jag har någon typ av funktionshinder eller ens en ålder som gör oss långsamma genom dörrar.

Svar: Normal ouppfostran är jag benägen att svara dig. Det viktiga för alldeles för många nutida människor är JAG först. Tyvärr har du noterat något som en luttrad stockholmare knappast ids bry sig om i dag.

Hur det är utanför Stockholm vet jag inte tillräckligt mycket om för att ha en uppfattning om, men det låter på din fråga som om din småstads invånare har ett bättre beteende. Det enda jag kan svara dig är alltså att du har tur som får bo där lite vanlig hyfs är viktigare än att JAG får klämma mig igenom en öppnad dörr före andra.

Vad man gör åt detta självupptagna oartiga beteende vet jag däremot inte.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (18)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 18

Numera är ju de flesta dörrar självöppnande/stängande, så problemet löser sig med nya tider!? Jag minns en gammal dam vid en vårdcentral, som gick fram och tillbaka när jag närmade mig entrén och ..... jag drog i handtaget och öppnade för henne. Hennes min och hennes kommentar glömmer jag aldrig; "Kära hjärtanes! Hur kan gamla jag glömma, att man kunde göra så !" Hennes kommentar ligger som ett bomullsvarmt minne i mig om vanor och teknik hit och dit :) Hälsnig

Kerstin Andersson, 23:49, 9 mars 2017. Anmäl

Det är en vänlighet om någon håller upp dörren, ler och visar att man gärna får gå före. Man tackar självklart. Därifrån till att tycka att man har någon sorts rätt till att gå före är ett oöverstigligt steg. Den som har lärt sig annorlunda har fått lära sig fel. Man kan inte uppfostra vuxna, men man har all rätt att visa vad man anser om buffligt beteende.

Ann-Caroline Mörner, 16:36, 9 mars 2017. Anmäl

Om det befinner sig folk på insidan av en restaurang eller affär som är på väg ut, så är det ju bara bra om de går ut först innan man själv går in, istället för att de ska stå där och vänta precis innanför dörren som en propp på samma lilla yta som man är på väg in igenom och man måste tränga sig förbi dem för att komma in. Jag öppnar gärna dörren och släpper leende och glatt ut alla utpasserande innan jag själv går in. Smidigast så. För alla parter.

Åsa S, 12:50, 9 mars 2017. Anmäl

Man väntar tills den som öppnat dörren själv har gått igenom.

Ann-Caroline Mörner, 21:58, 8 mars 2017. Anmäl

Det är inflyttade lantisar son ger Stockholm dåligt rykte. Riktiga stockholmare vet hur man uppför sig.

Anna N, 20:13, 8 mars 2017. Anmäl

Självupplevda erfarenheter just i Stockholm är att folk tränger sig fram utan att ta hänsyn till andra. Bland annat i dörröppningar där man själv redan är på väg igenom. Eller i tunnelbanan mitt framför fötterna när man går i gångarna där.

Augusta Wik, 15:40, 8 mars 2017. Anmäl

Jag skulle nog påstå att LB är den ende som *förstått* frågan, för det enda sättet att "öppna en dörr utan att kliva in i dörröppningen" är ju då man drar dörren mot sig. Och är det inte normalt hyfs i det läget att släppa ut de personer som precis kommer fram till dörren från insidan innan man själv kliver igenom då? Kort sagt, lugna ner dig FS och visa normal artighet!

annan Camilla, 13:21, 8 mars 2017. Anmäl

Jag brukar som en liten vink skynda mig att hindra personen som tränger sig före att göra detta, antingen det gäller en dörr som jag öppnar eller de personer som inte vill köa för att kliva på i rulltrappan i Stockholms tunnelbana. Jag tränger mig då före och ger den ouppfostrade en sträng blick.

Augusta Wik, 09:20, 8 mars 2017. Anmäl

LB: What? Vad snackar du om?

Lyra Lof, 08:07, 8 mars 2017. Anmäl

Jag är säker på att all, utom LB, förstod frågan.

Anna N, 07:09, 8 mars 2017. Anmäl