Hyfsbrist?

Fråga: Jag är förundrad över bemötandet av människor i servicebranschen. Nyligen blev jag ‘uppfångad’ av en sådan mobilabonnemangsförsäljare av det slags som ofta står mitt i ett köpcentrum, dvs ej i en butik. Denne hade ett fantastiskt erbjudande eftersom jag varit kund länge. Jag hade ett brådskande ärende och förklarade detta och sa att jag ville tänka på saken. Försäljaren blev då direkt oförskämd och nästan skrek ”vad finns det att tänka på!!!”

Jag kände mig oerhört dåligt bemött och fick inte fram något vettigt att säga.

Efter mitt besök på ett bibliotek passerade jag en anställd och sa ”tack för idag”. Till svar fick jag ett ”ja.” Personen verkade ej vara i en uppenbart stressad situation. Jag är i 35-årsåldern och uppfostrad att bete mig artigt, tacka, hålla upp dörren etc.

Har Magdalena tips på hur jag kan bemöta dessa situationer?
Jag vill tro att artighet, hjälpsamhet och vänlighet smittar.

Svar: Ja, man kan ju alltid hoppas att vänlighet lönar sig – men dystert ofta är så inte fallet. Beträffande säljaren i köpcentret hade du i det läget kunnat stirra snabbt på personen som skrek till dig och inte svarat utan bara gått därifrån genast. Det lönar sig inte att besvara eller bemöta så drulligt beteende med en hygglig ton.

Personen på biblioteket hade inte fått lära sig hur man svarar på en vänlighet, det är mycket vanligt i dag att den kunskapen saknas. Rätt svar på ett artigt tack var förr i tiden ”nöjet var på min sida” – i dag är ”välkommen åter” eller ”tack själv” rätt.

Men inte alla personer yngre än 60 har lärt sig dessa fraser. De säger i bästa fall ”inget problem.”

Förhoppningsvis är det aldrig något problem att någon säger tack.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 11

Mobilförsäljare och andra som får betalt för att ragga folk på stan ingår inte i kategorin "servicebranchen".

Sweydia Ism, 09:40, 24 mars 2017. Anmäl

Tänker på språkliga influenser utifrån, nyordslistor etc. Tycker, personligen, att de på ett intressant sätt speglar vår samtid. Från att vi mestadels influerats av det stora landet i väster, kommer berikningen (?) nu från flera håll. "inget problem", "ingen fara", "det är lugnt" kommer väl från "no worries (mate)" och Australien/ Nya Zeeland? Brukar själv använda uttrycken - där de passar. Ett delvis O.T. inlägg - ber om överseende. Tack, på förhand!

gamla Tekla, 12:25, 23 mars 2017. Anmäl

Håller med "annan Camilla" till 100%

Susie Dahl, 11:33, 23 mars 2017. Anmäl

Lugna er dig FS, att en mobilabonnemangsförsäljare (som får provision) är påstridig är fullt normalt (och antagligen det enda sättet den stackars människan kan sälja nog för att försörja sig), säg bara "nej tack" och gå vidare. Att personen i biblioteket "sa fel" är också en struntsak, antagligen var personen distraherad eller tänkte bara fel. Bara att gå vidare. MR "inget problem" betyder "det var inget problem att hjälpa dig, tänk inte på det", ungefär samma som "ingen orsak".

annan Camilla, 11:04, 23 mars 2017. Anmäl

Biblioteksfallet kan handla om överrumplad personal som inte hinner förstå att hen får ett 'tack'. Det händer mig ofta när jag till exempel är och handlar och personalen i kassan önskar mig en trevlig dag. Det är så ovanligt att jag oftast inte förstår förrän det är för sent vad som sades och att jag såklart skulle ha önskat en trevlig dag tillbaka.

M N, 10:41, 23 mars 2017. Anmäl

Håller inte alls med FS. Jag flyttade från Sverige -91 och besöker ungefär vartannat år. Jag tycker tonen och attityden bland servicepersonal bara blir trevliare och käckare med åren. Biträden säger hej och ler i butiker, svarar med ett positivt "jaa då" eller "Javisst" om man ber om en tjänst, önskar "lycka till" eller "hoppas ni får trevligt" mm. Försäljare, marknadsundersökare och bidragsinsamlare på gator eller i köpcentra kan man strunta i om man inte är intresserad.

Sweydia Ism, 10:29, 23 mars 2017. Anmäl

"Inget problem" har jag inget emot att någon svarar mig när jag tackar för en kollegas hjälp på jobbet eller liknande. Då förväntar man sig ju inte ett "nöjet var på min sida".

Madelene J., 10:24, 23 mars 2017. Anmäl

I mobilförsäljarfallet skulle jag le milt och glatt ropa "Ingen orsak!" tillbaka medan jag avlägsnade mig, gärna med en liten handvink till avsked också.

J S, 10:18, 23 mars 2017. Anmäl

Artighet, hjälpsamhet och vänlighet smittar! Inte på en gång, kanske - men, det lämnar ett positivt avtryck - även om det inte ser ut att ge något som helst intryck på personen man möter. Det handlar mer om ens eget förhållningssätt, än om förväntningar på motprestation. "Inget problem!" duger lika bra som "Ingen orsak!", "Det var så lite!" etc. som tacksvar. Inled aldrig dialog med försäljare, om du inte är intresserad! Vifta vänligt avvärjande och gå förbi. Man kan träna i torghandeln!

gamla Tekla, 09:21, 23 mars 2017. Anmäl

Biblioteksexemplet var nog bara en tillfällig kommunikationslapsus, och sådana hänger bara överspända personer upp sig på. Teleabonnemangssäljare står däremot i en klass för sig, och behöver hanteras effektivt. Enklast och bäst är att inte ägna dem någon uppmärksamhet alls. Det finns ingen orsak att låta sig bli "uppfångad". Säg bara nej och gå förbi. De är säljare, lever på provisionslön och har aldrig tjänat en krona på takt och ton. De förväntar sig INTE att man håller upp dörren.

Kap Kennedy, 08:12, 23 mars 2017. Anmäl

Dörrdrumlar?

Fråga: Under den gångna helgen besökte min man och jag Stockholm – en stad där vi båda tidigare bott och arbetat. Vi besökte några museer, restauranger och teatrar. Överallt hände samma sak: min man öppnade dörren för mig eller jag öppnade dörren för honom, men innan den andra parten hunnit in i dörröppningen sprang någon genom från motsatt sida.

Till och med när jag öppnade dörren för mig själv så sprang en man igenom innan jag själv hunnit fram till dörrhålet. Vad har hänt? Det ska tilläggas att varken min man eller jag har någon typ av funktionshinder eller ens en ålder som gör oss långsamma genom dörrar.

Svar: Normal ouppfostran är jag benägen att svara dig. Det viktiga för alldeles för många nutida människor är JAG först. Tyvärr har du noterat något som en luttrad stockholmare knappast ids bry sig om i dag.

Hur det är utanför Stockholm vet jag inte tillräckligt mycket om för att ha en uppfattning om, men det låter på din fråga som om din småstads invånare har ett bättre beteende. Det enda jag kan svara dig är alltså att du har tur som får bo där lite vanlig hyfs är viktigare än att JAG får klämma mig igenom en öppnad dörr före andra.

Vad man gör åt detta självupptagna oartiga beteende vet jag däremot inte.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (18)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 18

Numera är ju de flesta dörrar självöppnande/stängande, så problemet löser sig med nya tider!? Jag minns en gammal dam vid en vårdcentral, som gick fram och tillbaka när jag närmade mig entrén och ..... jag drog i handtaget och öppnade för henne. Hennes min och hennes kommentar glömmer jag aldrig; "Kära hjärtanes! Hur kan gamla jag glömma, att man kunde göra så !" Hennes kommentar ligger som ett bomullsvarmt minne i mig om vanor och teknik hit och dit :) Hälsnig

Kerstin Andersson, 23:49, 9 mars 2017. Anmäl

Det är en vänlighet om någon håller upp dörren, ler och visar att man gärna får gå före. Man tackar självklart. Därifrån till att tycka att man har någon sorts rätt till att gå före är ett oöverstigligt steg. Den som har lärt sig annorlunda har fått lära sig fel. Man kan inte uppfostra vuxna, men man har all rätt att visa vad man anser om buffligt beteende.

Ann-Caroline Mörner, 16:36, 9 mars 2017. Anmäl

Om det befinner sig folk på insidan av en restaurang eller affär som är på väg ut, så är det ju bara bra om de går ut först innan man själv går in, istället för att de ska stå där och vänta precis innanför dörren som en propp på samma lilla yta som man är på väg in igenom och man måste tränga sig förbi dem för att komma in. Jag öppnar gärna dörren och släpper leende och glatt ut alla utpasserande innan jag själv går in. Smidigast så. För alla parter.

Åsa S, 12:50, 9 mars 2017. Anmäl

Man väntar tills den som öppnat dörren själv har gått igenom.

Ann-Caroline Mörner, 21:58, 8 mars 2017. Anmäl

Det är inflyttade lantisar son ger Stockholm dåligt rykte. Riktiga stockholmare vet hur man uppför sig.

Anna N, 20:13, 8 mars 2017. Anmäl

Självupplevda erfarenheter just i Stockholm är att folk tränger sig fram utan att ta hänsyn till andra. Bland annat i dörröppningar där man själv redan är på väg igenom. Eller i tunnelbanan mitt framför fötterna när man går i gångarna där.

Augusta Wik, 15:40, 8 mars 2017. Anmäl

Jag skulle nog påstå att LB är den ende som *förstått* frågan, för det enda sättet att "öppna en dörr utan att kliva in i dörröppningen" är ju då man drar dörren mot sig. Och är det inte normalt hyfs i det läget att släppa ut de personer som precis kommer fram till dörren från insidan innan man själv kliver igenom då? Kort sagt, lugna ner dig FS och visa normal artighet!

annan Camilla, 13:21, 8 mars 2017. Anmäl

Jag brukar som en liten vink skynda mig att hindra personen som tränger sig före att göra detta, antingen det gäller en dörr som jag öppnar eller de personer som inte vill köa för att kliva på i rulltrappan i Stockholms tunnelbana. Jag tränger mig då före och ger den ouppfostrade en sträng blick.

Augusta Wik, 09:20, 8 mars 2017. Anmäl

LB: What? Vad snackar du om?

Lyra Lof, 08:07, 8 mars 2017. Anmäl

Jag är säker på att all, utom LB, förstod frågan.

Anna N, 07:09, 8 mars 2017. Anmäl

Apoteksdiskretion?

Fråga: Jag använder sedan en tid tillbaka en medicin som jag tycker att det är pinsamt att behöva ta. Därför är jag ytterst restriktiv med att informera andra om att jag använder denna medicin. När jag hämtar ut medicinen på apoteket lägger jag bara fram asken och säger att jag skulle vilja hämta ut mer av den, för att slippa nämna medicinens namn. Det händer dock vid dessa tillfällen att apotekspersonalen benämner medicinens namn tydligt och helt i onödan, inte för att informera om dosen, vad man inte bör kombinera den med etc. Detta finner jag pinsamt då andra kunder runt omkring mig ju vid dessa tillfällen kan höra vad det är för medicin som jag använder.

Det finns ju skäl till att apotekspersonalen har tystnadsplikt då de lämnar ut receptbelagda läkemedel. Hur bör man som kund agera vid dessa tillfällen? Kan man på något sätt göra apotekspersonalen uppmärksam på att man finner det integritetskränkande då de i onödan låter omvärlden höra vilka mediciner jag använder?

Svar: Du ska inte behöva oroa dig för att andra får reda på din medicin genom apotekspersonalens obetänksamhet. Flertalet vill inte att vem som råkar höra det ska veta att man har sviktande potens, hemorrojder, syfilis, inkontinens eller vad det är. Ofta förstår apotekspersonalen detta och är försiktig med mediciners namn. Men du har råkat ut för motsatsen. Ber du personalen att inte nämna medicinens namn hör andra kunder detta och det är inte heller bra för din integritet. Du kan skriva en tydlig lapp på asken som du lägger fram, med ungefär denna text ”NÄMN EJ MEDICINENS NAMN TACK” eller en bättre formulering. Det är en tillräckligt ovanlig uppmaning för att personalen ska förstå och följa den.

Om detta inte hjälper, mot förmodan, kan du kontakta apotekets chef och förklara att du vill hämta din medicin utan att andra hör vad du använder. Kanske får du hjälp att slippa stå vid disken med andra kunder och istället få hämta den vid sidan om. Det borde fungera nu när apoteken konkurrerar om kunderna.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (29)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 29

Den som är expedierar ett recept har personligt ansvar för att det blir rätt läkemedel, i rätt dos, till rätt ändamål samt till rätt person. För att man ska kunna förvissa sig om allt detta krävs en dialog med kunden. Erfarenheten visar att i de få fall som det görs felexpedieringar, så är bristande dialog med kunden en vanlig orsak. Dessutom ska den som expedierar receptet förvissa sig om att kunden vet hur läkemedlet ska användas på rätt sätt. Detta är reglerat i lagar och föreskrifter

Arne Ström, 00:14, 8 mars 2017. Anmäl

Säg: "Ett ögonblick", och tag sedan fram id-kort och lämna till personalen som att han/hon kan knappa in dina uppgifter.

Sorrow Hed, 18:35, 7 mars 2017. Anmäl

Enklast är att lägga fram sin legitimation och vänta tills apotekspersonalen knappat in dina uppgifter. Sedan ber du dem vrida skärmen så att du ser dina föreskrivna recept och pekar på det du vill hämta ut. För att förekomma personalen säger du raskt att du har använt preparatet tidigare och är väl medveten hur det fungerar/hur du tar den etc. Detsamma gäller när personalen, i valfri butik där en har medlemskap, ber om ens personnummer. Fortsättning kommer i nästa inlägg

Sorrow Hed, 18:34, 7 mars 2017. Anmäl

Dessutom förväntas man (om man är medlem och vill ha sin rabatt) högt säga hela sitt personnummer. Hur genomtänkt är det?

Anna N, 07:43, 7 mars 2017. Anmäl

Apotekspersonalen har tystnadsplikt. De får inte tala så högt att andra kan höra kundernas medicinering.

Ann-Caroline Mörner, 19:35, 6 mars 2017. Anmäl

Inte för att de är viktigare, men det kan ju vara en illustration av hur man inte tycker att det är kul att alla ska få veta vad man hämtar ut: Säg att det är en kändis. Apotekaren, högröstat: "Det här ska nog klara upp klamydian på nolltid!" > Nån sympatisk typ ringer nån blaska. Eller lägger uf på sin feja om han/hon filmat. (För, varför inte? Om man klagar över hur trist det är att städa på FB så är det väl bingo om man råkar på en kändis.)

Lyra Lof, 06:24, 4 mars 2017. Anmäl

Apoteken har blivit konstiga. Alla tycks ha gått samma servicekurs och kastar sig över en så fort man kommer in i butiken. Men om man har en fråga som rör den receptfria medicinen så är de svarslösa. Eller erbjuder en gissning!!! Erbjuder sig heller inte att ta reda på svaret. Dessutom är det obegripligt att apoteken kan ligga så tätt i städerna. Ändå är det alltid nästan tomt på kunder. Går de på bidrag..?

Anna N, 07:20, 3 mars 2017. Anmäl

Jag känner igen problemet. Det finns apotek där apotekarna vid disken sitter så pass nära varandra att man definitivt hör vad apotekarna säger till de andra kunderna. Jag har själv tyckt att de har pratat väl högt när de har diskuterat eller berättat om ens medicin. Även om det inte är något pinsamt så vill man inte att andra skall veta. Om man står och väntar så lyssnar man automatiskt utan att vilja tjuvlyssna. Apotekarna tycker nog att medicin som medicin, inget att hålla hemligt.

Augusta Wik, 14:57, 2 mars 2017. Anmäl

@Tjille Vips: Patientsäkerhetslagen (2010:659) är en mer korrekt lagstiftning att åberopa i sammanhanget. Tystnadsplikten finns reglerad där.

Kap Kennedy, 09:49, 2 mars 2017. Anmäl

@Lyra Lof: Vad "Tjille Vips" förmodligen menar är att diskussionen är ovidkommande eftersom sekretesslagen reglerar detta. Men även om apotekspersonal självfallet omfattas av tystnadsplikt gäller den rimligtvis inte i ett direkt samtal med kunden/patienten. Man kan ha synpunkter på att de samtalar med en ljudvolym som gör att andra kan höra, men det är inte ett sekretessbrott i juridisk mening. Däremot olämpligt rent professionellt, förstås.

Kap Kennedy, 09:40, 2 mars 2017. Anmäl

Läggdags?

Fråga: Vi blir med jämna mellanrum inbjudna till middag med övernattning hos värdfolket.

Min fråga är nu: Vem av oss tar initiativet till att bryta upp för kvällen? Om jag och min man tar detta initiativ känns det oartigt, men det kan ju också kännas oartigt för värdfolket att ta detta initiativ. Tacksam för ett klargörande.

Svar: Det är gästerna som bryter upp, värdfolk måste (tyvärr tycker ganska många) finna sig i att vissa av deras gäster är nattugglor och andra tidiga sänggångare.

Så du säger helt enkelt när det börjar bli dags att lägga sig vilket man brukar märka när samtalet blir långsammare: ”det här är så trevligt men nu måste vi gå till sängs, annars sover vi bort hela morgondagen, tack för en jättefin kväll, godnatt, vi ses till frukost” – – – eller något sådant.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-1 av 1

Som gäst är det relativt lätt att signalera att det är dags att lägga sig. Efter att ha frågat värdfolket om de vill ha hjälp med något (och gjort sysslan om de säger ja) brukar jag börja plocka med min väska och plocka fram det jag behöver för natten. Som värd går det också att signalera; jag frågar om gästerna har allt de behöver, talar om var jag hängt upp duschhanddukar för dem mm.

Sweydia Ism, 09:20, 28 februari 2017. Anmäl

Pratprotest?

Fråga: En bekant till mig som jag studerar med och har kommit väldigt nära har ett beteende som jag börjar störa mig på alldeles för mycket och jag vet ej hur jag ska hantera detta. Hon avbryter människor nästintill hela tiden för att prata om sig själv.

Är vi ett litet gäng som står och snackar med varandra och någon av dem har ett problem eller vill berätta något som har hänt den, så ska hon alltid avbryta mitt i för att berätta något om sig själv. Får man en fråga från en annan person så kan hon mitt i mitt svar avbryta mig och berätta något som har hänt henne inom det ämnet. Hon berättar ofta samma anekdoter om och om igen. Jag har försökt att få henne att sluta genom att säga något i stil med ”ja just det där har du ju berättat”. Men hon fortsätter ändå.

Jag märker även att andra börjar störa sig på det också. Snart kommer det brista för mig och jag vill inte att det ska hända, då det kan komma att förstöra vår vänskap.
Finns något tips på hur jag på bästa sätt kan hantera denna situation och ändå bevara vår vänskap?

Svar: Det är lätt att förstå att du störs av din bekants sätt att kräva utrymme i samtalet. Men det förefaller som om du och din bekant har blivit tillräckligt goda vänner för att du ska kunna förklara för henne hur det hon gör uppfattas. Du kan säga milt och snällt ”du kanske inte vet det själv, men det är faktiskt så att du ofta avbryter andras samtal med att berätta om dig själv.”

Säg också att du gärna vill förklara detta för henne eftersom hon är en så trevlig och bra vän och du vill att alla ska förstå det istället för att ibland bli sura för att hon obetänksamt avbryter dem.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

Låter starkt som ADHD i mina öron. Min fru, ADHD-drabbad, är exakt likadan. Svårt med impulserna och fokus med andra ord. Tycker överlag att detta sällan diskuteras i Magdalenas kolumn. Neuropsykiatriska störningar/psykopatologi finns hos många och detta brukar visa sig förr eller senare till en viss del i sociala sammanhang. . En vänlig kommentar att personen i fråga får lugna sig lite eller vara mer lyssnande några sekunder är nog det enda som hjälper.

Anonym, 20:55, 3 mars 2017. Anmäl

"Och är extremt duktig på datorer?" är det diagnos autism då eller? Haha... man kan inte annat än att dra på smilbanden en smula över de förutfattade meningar och fördomar som dyker upp här lite då och då.

A A, 18:09, 23 februari 2017. Anmäl

Väldigt vanligt beteende. En nästan identisk fråga var ju uppe alldeles nyligen. Förmodligen lönlöst, men man kan ju pröva att säga "oj, avbröt jag dig igen?" varje gång hon avbryter, för att se vad som händer. Däremot vill man ju inte att andra ska sluta bjussa på sig själva genom att berätta om egna erfarenheter. Det vore ju trist. Förutsatt att de inte just avbryter hela tiden då. Verkar himla trist att bara prata om sig själv och aldrig lyssna på andra f.ö.

M K, 18:04, 23 februari 2017. Anmäl

Ja, både allergi eller autism kan ju diagnostiseras av amatörkommentatorer via nätet, så det låter troligt.

Friterade Mulor, 16:52, 23 februari 2017. Anmäl

Låter inte alls som en osäker person, om hon faktiskt AVBRYTER andra hela tiden. Känner igen det från ett par kompisar och en arbetskamrat. Inte elaka, men självupptagna och har dåliga känselspröt. Omgivningen lider och utbyter blickar - avbrytaren märker ingenting. Tippar att det har med något oförlöst i barndomen att göra. Eller dålig uppfostran. Eller allergi, kanske?

Anna N, 08:41, 23 februari 2017. Anmäl

Alla verkar utgå ifrån att detta måste vara en självupptagen person och bäst att hantera genom att ignorera eller återavbryta. Troligare är att det rör sig om en socialt osäker person som inte vet vad de ska säga och därmed säger det enda de kan komma på, d.v.s. anknyter till ämnet med egna erfarenheter. Att bara säga att hen gör fel kommer inte att hjälpa. Snarare skapa mer osäkerhet och kanske göra att personen blir helt tyst. Hjälp istället kompisen att hitta andra saker att säga.

lilla moi, 10:46, 22 februari 2017. Anmäl

Det är viktigt att FS tar det snacket vid då allt är lugnt & vännen inte just har avbrutit, & när båda har tid. Jag har själv en sådan vän, vi har diskuterat det & hon har blivit medveten om sitt beteende men har väldigt svårt att förändra det. Därför brukar jag, när situationen kräver det, avbryta henne när hon avbryter: "Nej. Det är min tur nu. Jag hade inte berättat färdigt." Då svarar hon "Oj.", och inser att hon just gjort så igen. Men det krävs att man pratat ut om det först & nått insikt

H R, 10:30, 22 februari 2017. Anmäl

Med en sådan person har jag inga problem att avbryta tillbaka eller tom strunta i att hon pratar. Vänd dig till den som börjat berätta något och ställ en fråga så att hon kan fortsätta och visa på det sättet att du inte är speciellt intresserad av vad avbrytaren har att säga just då. Om det är du själv som blir avbruten så bryt in själv "Alltså... när jag träffade Kalle på stan..." och fortsätt där du var.

Sweydia Ism, 09:48, 22 februari 2017. Anmäl

Kan det möjligen vara så att din goda vän hör lite dåligt. Det är mycket vanligt att sådana människor känner sig utanför och "tar över" för att komma in i gemenskapen. Känsligt ämne, lustigt nog känner många ett motstånd mot att skaffa hörapparat, medan det känns helt naturligt att ha glasögon! "landbacken"

Gerd Wetterlind, 09:38, 22 februari 2017. Anmäl

"och du vill att alla ska Förstå det istället för att ibland bli sura...." vad är det alla ska förstå? att hon är en bra vän till FS eller något annat?

Madelene J., 09:20, 22 februari 2017. Anmäl

Adresspridande?

Fråga: Fick nyligen ett sms (utsänt till flertalet personer) från en god väninna. Hon är mycket ”driftig” och utåtriktad och har ofta nya projekt igång för att dryga ut hushållskassan.

Nu senast hade hon nöjet att informera väninnekretsen att hon startar med hem- och direktförsäljning av kosmetika.

För att öva upp sina färdigheter i smink- och ansiktsbehandling, kunde hon nu som vänskapspresent bjuda oss på en ”gratis” ansiktsbehandling. Firman i fråga hade redan fått våra namn och telefonnummer för att kunna kontakta oss för bokning.
Inför detta faktum kände jag en spontan irritation och olust. Därför svarade jag att jag inte var intresserad och ifrågasatte dessutom om det verkligen var korrekt att hon använde sin privata adressbok i kommersiellt syfte utan att i förväg informera och fråga om det är okej.
Hon blev ledsen och visade sig helt oförstående inför min reaktion, eftersom hon ju bara ville göra oss alla glada med en ”present”behandling – naturligtvis helt utan köptvång av några produkter…
Nu min fråga: var min väninnas agerande korrekt? …eller var det jag som överreagerade när jag kände mig utnyttjad som vän och i min integritet?

Svar: Det är absolut inte rätt att ge ut sina vänners privata mobilnummer eller mejladresser till någon, absolut aldrig till ett företag, inte heller till andra utan direkt tillstånd av mejlinnehavaren. Men det begrep inte din väninna, hon tänkte inte längre än att det var bra för henne att tjäna lite pengar på detta.

Så nej, du överreagerade inte. Hoppas ändå att du klarade av att snällt säga till din obetänksamma väninna vad som gäller, och att det är viktigt för dig att bevara din integritet. Och den som verkligen tjänar på alltihop är kosmetikaföretaget, det kan du vara säker på.

Med detta sagt: det du beskriver är inte ovanligt och förmodligen har ingen förklarat för din väninna hur god stil och hyfs ser ut när det gäller att ge ut vänners telefonnummer, mejl osv. Ett modernt skolämne, kanske: näthyfs, mejlintegritet, sociala medier-uppfostran?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (13)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 13

@Så det så Precis, lösenord är som nycklar, och sättet att skydda sig är att sätta in så bra lås att "ohederligt folk" inte kommer in, samt vara försiktig med hur man förvarar och delar med sig av sina nycklar. Man gömmer i regel inte huset...

annan Camilla, 13:10, 22 februari 2017. Anmäl

Väninnan måste ha blivit utsatt för påtyckningar från firman hon jobbar åt, att lämna ut adresserna och telefonnumrern.

Anders Ström, 21:29, 21 februari 2017. Anmäl

@Så det så, du har helt rätt att lösenord är som nycklar till hus, båt och bil. Men poängen är nog att om du sätter samma låskolv i alla dina lås och tappar en nyckel får du lite skylla dig själv när någon stjäl allt du har. En nyckel till huset, en till bilen osv översäts till ett lösenord för mailen, ett till FB, ett till DN osv så slipper du problem när någon sida hackas. och den som återanvänder lösenord har inte mycket sympati att hämta här iaf...

Gert Löwenhamn, 15:11, 21 februari 2017. Anmäl

@annan Camilla, du kan på allvar inte ha missat alla hackerattacker där lösenord sen sprids vind för våg? Lösenord lagras på olika sätt överallt på nätet och du kan aldrig skydda dej från att nån ska komma åt det på något sätt. Lösenord är för dina konton vad lås är för hus och bil. Det håller ärliga människor utanför, men den som vill ta sig in gör det.

Så det så, 11:40, 21 februari 2017. Anmäl

@annan Camilla: Måhända råder lite begreppsförvirring här. För en tid sedan avslöjade SVT Dold att en massa hackade inloggningsuppgifter var på vift. De satte då upp en sajt där alla kunde testa om deras mejladresser fanns bland uppgifterna. Bland annat några "Gratis godis"-sidor hade hackats, med flera 100.000 medlemmar. Många övertolkade det där avslöjandet och befarade att deras mejlkonton därmed låg pyrt till. Vilket ju inte är fallet om man inte har använt samma lösenord överallt.

Kap Kennedy, 11:18, 21 februari 2017. Anmäl

@Så det så - Mina lösenord finns ingenstans på webben. Om dina lösenord finns på webben (mao, du återanvänder dina lösenord på flera sidor) så är det än en gång endast ditt eget fel. Det enda som kan hända om din emailaddress blir utlämnad är att du får spam. Ingen kan hacka en email genom att endast ha tillgång till adressen i sig.

Simon T, 11:02, 21 februari 2017. Anmäl

Du får gärna länka till "SVTs granskning" förresten :).

annan Camilla, 09:11, 21 februari 2017. Anmäl

@Så det så Som letar igenom nätet efter lösenord? Såvida inte *du* förvarar ditt lösenord i klartext på nåt ställe där det kan kopplas till din mailadress har det ingen direkt betydelse. Hur menar du att det ska ha gått till när din mail kapades utan din medverkan? Det måste ju antingen ha varit ett rent lösenordsgissningsinbrott, eller du som gjorde bort dig. Finner det också extremt otroligt att bekantingens utlämnande av adress ledde till att kontot kapades.

annan Camilla, 09:10, 21 februari 2017. Anmäl

@Simon T, att lämna ut en mailadress till ett suspekt företag ökar risken för kapning. Med alla robotar och spindlar som letar igenom nätet efter lösenord så är det omöjligt att skydda sig helt och hållet mot kapning. Det trodde jag alla visste, speciellt efter SVTs granskning...

Så det så, 19:15, 20 februari 2017. Anmäl

@Så det så - Om ditt mailkonto blev kapat så var det garanterat inte din väns fel. Man kan inte kapa mailkonton bara genom att ha en mailadress. Om du fick ditt konto kapat så var det helt och hållet ditt eget fel genom att ha dålig säkerhet. Ingen annans fel. Det sagt är det naturligtvis inte OK att ge ut andras uppgifter, då man kan få diverse spam och annat oönskat skräp. Det är dock ingen säkerhetsrisk i sig.

Simon T, 14:37, 20 februari 2017. Anmäl

Ekonomirotande?

Fråga: Har utifrån olika omständigheter relativt god ekonomi. Genom årens lopp har jag fått x antal påminnelser från omgivningen om detta.
Exempelvis uttalanden som: ”såg att du blivit rik”, ”hon är rik som ett troll”, ”ditt konto är väl fullt”, ”det kan väl du betala”, ”du fanns med i listan i media”, ”har vi nån som har mycket pengar här?”

Vissa gånger har jag inte brytt mig, andra blivit ledsen och gått undan, nyligen först urarg och sedan genomledsen och lämnade den grupp som satt och skrattade åt det så kallade skämtet.

Tycker att min ekonomi är en ytterst privat sak och känner mig kränkt, blir illa berörd när nån kliver innanför min privata gräns i denna fråga.
Förstår att de spekuleras och pratas. Att det handlar kanske om nyfikenhet eller annat.

Finns det något tips på lämpligt hyfs- och etikettsvar och beteende när man möts av dessa påståenden … så kallade skämt? Jämför detta beteende med de som brukar fråga kvinnor om de är gravida eller planerar bli det, lika privat. Skillnad är att sådant brukar ju synas inom en tid.

Tycker det är bedrövligt att förmögenhetssiffror hängs ut på olika vis… däremot finns det inte någon belåningskalender. Att ha höga lån har jag aldrig hört spekulationer, så kallade skämt, och prat om. Verkar liksom vara politiskt korrekt i nutida samhället att ha höga lån.

Svar: Din fråga ansluter till en tidigare, 3 februari, om vad man inte bör säga. Du beskriver en bedrövlig taktlöshet som inte blir bättre för att den är vanlig. Att många är förtjusta i att rota i andras plånböcker är väl känt – och gräsligt. De som gillar att forska i andras ekonomi har nog svårt att fatta vad de gör när de påpekar, förlöjligar, skämtar om pengar som inte är deras. Att ha mer pengar än man rimligtvis gör av med, dvs att man är rikare än majoriteten, skapar avund och den kommer du aldrig att kunna sopa bort, den är ett slags omogenhet som inte kan hindras.

När media publicerar siffror på privatpersoners förmögenhet är det en del i nyhetsrapporteringen, och inte heller något som du kan avskaffa. Lån är en annan sak, en motsats kan man säga, inte alltid lika ”intressant” som vad andra äger. När du själv är nöjd med att du har gott om pengar blir det kanske enklare för dig att på ett lätt skämtsamt sätt svara de taktlösa dumskallarna som kommer med sina fåniga, primitiva kommentarer. Du kan försöka med några repliker som måste sägas med relativt vänlig röst – om du låter arg eller upprörd eller ledsen så har de taktlösa fått den effekt de möjligen önskar.

Så träna in något åt det här hållet när det sägs fånigheter om din privatekonomi: (Att du har blivit rik) ”Oj då, behöver du låna en hundring?” eller ”Hoppsan, har jag lånat en tia av dig och glömt att betala tillbaka?” eller ”Jag har haft tur, det kanske du också får någon gång.” – (Om medias rikedomslistor) ”dom där listorna verkar vara riktigt gott godis för en del.” – (Frågan om någon här har mycket pengar) ”Menar du mig? då kan jag berätta att privatekonomi är en privatsak för privatpersoner, jag är lika privat som du.” – (Att du kan väl betala) ”Gjorde jag det till alla som föreslår det så hade jag inte ett öre kvar.”

Men bli inte ledsen. Du har det ekonomiskt bättre än många andra, och det står en del av dem inte ut med. Det är deras problem, inte ditt. Ta din rikedom som en förmån som du förvaltar på det sätt du vill, inte som en skuld till andra.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (23)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 23

Anna N: Litet O.T., men... det är väl inte kapitalismen som företeelse, som väcker din motvilja? Riskvillighet är en av förutsättningarna. Har själv arbetat åt "Kapitalet" under större delen av mitt yrkesliv. Den enda risk jag har tagit, var att välja utbildning. Visste du t.ex., att en byggnadsarbetares livslön kan vara högre än många akademikers - räknat i studier, lön, pension, arbetslöshet etc.? Sens moral av detta väljer man själv...

gamla Tekla, 18:12, 23 februari 2017. Anmäl

Visst. All fördelningspolitik är bara en fråga om avundsjuka. Så har vi gjort det lätt för oss. (och Axel Broström är väl varken Gud eller någon stor filosof)

Anna N, 08:43, 23 februari 2017. Anmäl

Själv skulle jag byta ut vänkretsen asap och tyvärr inte ens kunna hålla mig att vara trevlig utan svara något fräsigt om personen ifråga istället. Att folk inte kan sopa rent framför sina egna dörrar utan hela tiden vara nyfiken på andras ekonomi, sexliv, arbeten osv är väl ett sätt att slippa ifrån sitt eget torftiga liv.

Annika Siegers, 09:54, 22 februari 2017. Anmäl

"Utan sparsamhet, ingen kapitalbildning, utan kapitalbildning inga industriföretag, utan industriföretag ingen förtjänst för arbetaren." citat Axel Broström

Smart Besserwisser, 07:25, 22 februari 2017. Anmäl

@Mattias T: Nåja, de största förmögenheterna är inte skapade genom eget hårt arbete utan genom arv eller att sätta andra i hårt arbete. Riskkapitalister seglar också upp på listan. Vet inte vad som är så beundransvärt med något av ovanstående...

Anna N, 06:48, 21 februari 2017. Anmäl

@gamla Tekla Jag tror att det du sätter fingret på där snabba pengar vunna genom t.ex spel är mer accepterade då det påminner folk om att "alla" kan blir rika medan en förmögenhet som skapats genom långsiktig uppbyggnad genom arbete och eller investeringar påminner folk om deras egen oförmåga och/eller misslyckande att göra detsamma

Mattias T, 15:52, 20 februari 2017. Anmäl

@Barbro H: 1) Ja, det var just det jag menade! Är man med på topplistorna så ha man inte "relativt gott om pengar". FS finnas enligt egen utsago med på listorna 2) Jag menar inte att ALLA rika har en nedlåtande attityd. Däremot finns (fakta, inte tyckande) historiskt sett ett ekonomiskt förtryck, ytterst manifesterat av att de lägre klasserna förr inte ens fick rösta. Personligen tror jag att rester av detta synsätt lever kvar hos DELAR av överklassen.

K GB, 09:43, 19 februari 2017. Anmäl

Jag håller med Kim Gordon ("väx upp") och Irene Holm ("ett ickeproblem") och skulle vilja tillägga *ljudet av världens minsta violin*.

Lyra Lof, 21:48, 18 februari 2017. Anmäl

Till sign " K GB": Har du tänkt tanken att den som har "relativt gott om pengar" inte alls nödvändigvis återfinns högst upp på listorna över inkomster ? Har du eventuellt tänkt tanken att den som nu har "relativt gott om pengar"faktiskt själv kan ha haft det ekonomiskt knapert tidigare- och alltså inte alls nödvändigtvis har den nedlåtande attityd till ekonomisk fattigdom som du beskriver ? Din kommentar visar åtminstone för mig att så inte nödvändigtvis är fallet. Jag hoppas jag har fel...

Barbro Norrlund, 18:42, 18 februari 2017. Anmäl

Jag tycker detta är ett icke-problem. Jag skulle mycket gärna byta med FS, och jag skulle då med ett förtjust leende svara nyfikna eller raljerande i omgivningen med ett "Ja, det är helt underbart att äntligen vara rik!"

Irene Holm, 12:24, 18 februari 2017. Anmäl

Portkodstopp?

Fråga: Numera är det inte många fastighetsägare som håller porten till sin fastighet öppen utan har i stället försett den med kodlås eller annan låsanordning. Om jag skall hälsa på någon i en sådan fastighet har jag normalt fått koden av den som bor där så det brukar inte vara något problem att komma in. Men hur skall jag som gäst bete mig om det kommer en för mig okänd person som också vill komma in när jag har öppnat? Bör jag och har jag över huvud taget rätt att fråga vem vederbörande är och dennes ärende, bli en slags tillfällig portvakt? Det kan ju faktiskt vara en som bor där eller någon som är ute i onda avsikter. Har jag över huvudtaget något ansvar för vem jag släpper in?

Svar: Det är rätt att inte släppa in någon obekant i en port med kodlås. Det kan som du skriver vara någon som inte alls ska in där. Tänk bara om det är någon som har besöksförbud men försöker ta sig in. Det syns inte utanpå människor vilka avsikter de har. Oftast är det säkert besökare som har rätt att gå in, men de undantag som är möjliga och kan vara farliga måste man försöka hindra, hur dum man än kan känna sig som vakt.

Försöker någon ta sig in på din bekostnad kan du vänligt säga ”tyvärr, jag har inte rätt att släppa in någon, använd porttelefonen/mobil.”

Det är bättre än att fråga om ärende osv som kan uppfattas som att man lägger sig i någons privatliv. Säger personen ”jag bor här” så säger man lika vänligt ”då måste jag ändå be dig vänta tills porten stängs så kan du gå in sen, ledsen att krångla men jag har förstått att det är väldigt noga.” Det är inte lätt att säga detta, jag vet av egen erfarenhet, men det är som sagt rätt att göra det. Vettiga människor förstår det och blir inte sura.

Sedan finns de som bor i huset och ställer upp porten med någon dörrstopp för att deras vänner ska kunna komma in besvärsfritt. Det är fel. Att porten har kod betyder att den inte är öppen för alla, inte ens en enstaka festkväll. Den som har gäster får stå ut med att släppa in dem efterhand men ska inte låta porten stå öppen för vem som helst.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (15)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 15

@A M Draak - bra att du påtalade att du är kvinna för jag ogillar generaliserande/moraliserande a la Lyra Löf och andra här som ska "anta" eller "utgå från" att en person har ett visst kön, könlös, gammal, ung, vänstervriden, hundhatare, feministisk vegan eller låtsas-allergiker.

Maria T, 19:27, 15 februari 2017. Anmäl

AM Draak, är det en dörr med portkod som är automatisk? Är de nu konstruerade på det sättet är det ju inte mycket att göra åt, inget du kan ta ansvar för. Skillnad är det då med dessa andra portkodsdörrar, jag hade gjort o gör som redan föreslagits, avvaktar eller råkar bli upptagen, men har också hejat på personen och frågat om de bor här ifall det är någotsånär bekant ställe jag ska på.

A A, 18:05, 14 februari 2017. Anmäl

Lyra Lof: Jag är kvinna och som jag sa är dörren automatisk. Jag kan inte "hastigt dra igen den". Så länge jag eller den andra personen står i dörröppningen aktiveras sensorn och dörren förblir öppen.

AM Draak, 09:05, 14 februari 2017. Anmäl

AM Draak: "Barnsligt"?? Jag utgår ifrån att du är man. Om du verkligen inte kan föreställa dig ett enda tillfälle där det kan vara nödvändigt att hastigt dra igen en dörr. Barnsligt... Man baxnar.

Lyra Lof, 00:59, 14 februari 2017. Anmäl

Om jag ska på fest hos nån, har fått portkoden och samtidigt kommer ett annat sällskap som jag inte känner, men som också är på väg till festen, vilket jag dock inte känner till då. Om jag då skulle schasa bort dem medan jag slår in portkoden, öppna porten så bara jag kunde slinka in, mota bort dem och dra igen porten bakom mig, och säga "tyvärr!"för att sen möta dem nån minut senare i hissen eller i hallen på festen, så skulle jag känt mig jättedum och oartig

Åsa S, 21:57, 13 februari 2017. Anmäl

Den som släpper in en obehörig kan släppa in en misshandelsdömd med besöksförbud eller en inbrottstjuv. Fundera på om ni verkligen skulle vara bekväma med att stå framför en sönderslagen kvinna eller en pensionär som förlorat sitt livs sparkapital och säga "men jag vill ju inte vara oartig". Agera därefter.

Karin Granström, 21:57, 13 februari 2017. Anmäl

Det är samma sak med garageporten, kommer det en bil bakom som inte hör hemma i garaget blockerar jag porten tills den har stängts. Jag känner igen vilka som har sina bilar där, pga inbrott och stölder måste man vara vaksam. Portkoderna är till för att hålla obehöriga ute. Om jag blir insläppt av någon, då är jag noga med att tala om vem jag skall besöka.

Ewa Dahlström, 18:36, 13 februari 2017. Anmäl

Vi har skjutdörrar som stängs automatiskt, dvs de går inte att stänga manuellt. Alltså kan jag inte hindra någon att gå in, om jag inte blockerar dörröppningen med min kropp. Förefaller mig otroligt barnsligt!

AM Draak, 13:52, 13 februari 2017. Anmäl

Vid lägenhetsvisningar står portarna vidöppna!

Monica Berg, 13:05, 13 februari 2017. Anmäl

Jag upplever även att någon som ska ut öppnar porten och släpper in mig - hm ?! Som kvinna är man väl alltid mer på sin vakt och jag är lika skeptisk som FS när det gäller att låta okänd person gå in samtidigt, man kan eventuellt låta den andra personen sköta koden eller göra som "Så vi så" föreslår och vänta ?

Marie-Louise Göransson, 12:54, 13 februari 2017. Anmäl

Titelbruk?

Fråga: Vilka titlar finns kvar i Sverige? Förr sa man, det har jag läst, sådant som bagarmästare och magister och fröken och greve till varandra. Men jag har aldrig hört någon säga en sådan titel. Använder man titlar numera?

Svar: Kort svar: nej. Titlar används knappast alls i nutid. I Sverige ska tilläggas, många andra nationer och kulturer vårdar sina medborgares titlar av olika praktiska och sociala skäl. Längre svar: ursprunget till titulerandet var att skilja ut de med makt från dem utan sådan. Den som kunde bestämma över andra skulle ha den rätten markerad med en titel, och urgamla sådana titlar lever kvar i vissa ord: fornsvenskans jarl, kungens högste ämbetsman, som finns kvar i engelskans titel earl lika med greve, eller drottning, frun till en drott, som i fornsvenskan var en krigsman på högsta nivå. Benämningarna herr och fru var förbehållet människor högt upp i samhället. Bönder och torpare i Sverige hade inga titlar, de kallades för sina förnamn och sin fars förnamn plus –son eller –dotter, ett bruk som för den delen är på väg tillbaka.

I nyare tid har Sverige ibland kallats ”titelsjukt”, alltså att man har använt titlar i övermått innan den så kallade dureformen vann i slutet på 1960-talet. I dag säger de flesta du till varandra, utan titel och namn. Vem skulle säga ”Vill Bagarmästaren ha mer kaffe?” eller ”kan Fröken ge mig den gröna tröjan tack.” Men vissa titlar kan ha en praktisk funktion. En yrkesperson definieras med sin titel, läkare (doktor), sjuksyster (syster), lärare (magister), vaktmästare, rektor och så vidare. Detta kan både den som innehar titeln och den som vänder sig till vederbörande säga till en början. Däremot är det ovanligt att titeln används i ett löpande samtal, då kommer duandet ganska snabbt, åtminstone om det råder viss jämnårighet.

Fröken har blivit ett slags yrkestitel istället för att markera en ogift kvinna som det var förr, allra tidigast var en fröken en ogift kvinna högst upp i samhället. Nu skrivs ibland Fr för att inte särskilja en gift från en ogift kvinna, men det uttalas inte. Enligt min uppfattning är Fr lika onödigt som Fru eller Fröken. Ingetdera behövs i ett normalt samtal eller vanlig situation; bara vid internationella resor krävs en sådan definition. Ska man vara korrekt blir den som en gång varit gift och därmed fru inte fröken igen vid en skilsmässa. Men vem använder frökenordet i dag utanför, eventuellt, skolan? Eller ens fru?

Adliga titlar: Erik XIV införde titlarna greve och friherre (den senare tilltalas muntligt baron, hans hustru friherrinnan) vid sin kröning i juni år 1561, efter kontinentalt mönster. Innan dess fanns svensk adel utan titlar. Män som fötts i äktenskap där fadern är greve eller friherre får den titeln. Döttrar får inte någon titel förrän de möjligen gifter sig. En gift kvinna vars make är greve eller friherre benämns enligt gammal sed grevinna eller friherrinna. Hon har den titeln så länge hon är gift med greven eller friherren och som änka, men inte som frånskild, då ska hon kallas fru. Man kan alltså inte ”skilja sig” till en adlig titel. Inte heller de adliga titlarna är i dagligt bruk numera, de som förväntar sig eller kräver att kallas för dem är sällsynta, kanske lite titelsjuka? Lika onödigt är massmedias idoga användande av adliga titlar; konsekvent skulle då alla icke betitlande personer ha titeln Herr eller motsvarande framför sitt namn. Att använda någons adliga titel i hånfullt syfte är historiskt obildat och okunnigt. Den som har en sådan titel har inte hittat på den själv utan fötts till den.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (15)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 15

Jag brukar vanligtvis vifta lite i luften, försöka få ögonkontakt och säga "Ursäkta mig, skulle jag kunna få hjälp med ...". Att använda namnet från namnlappen utan att personen presenterat sig tycker jag känns oartigt.

annan Camilla, 14:07, 16 februari 2017. Anmäl

@Alexander Backlund - jag kan förstå att inte alla sjuksköterskor, oavsett kön, vill bli kallade "syster", men om du är patient och av någon anledning vill påkalla uppmärksamhet, och inte ännu har kommit till det desperata stadiet när du skriker "HALLÅ!" rakt ut och hoppas att *nån* lyssnar - vad ropar du då?

Maria T, 19:23, 15 februari 2017. Anmäl

Jag kanske ska påpeka att inte alla sjuksköterskor uppskattar att bli kallade syster.

Alexander Backlund, 14:54, 14 februari 2017. Anmäl

Alexander Backlund, 18:25, 13 februari 2017: Manlig sjuksköterska tilltalas med "Syster", i enlighet med benämningen "sjuksköterska" som är samma för båda könen.

Smart Besserwisser, 06:52, 14 februari 2017. Anmäl

Irene Holm: Hur vill du då påkalla uppmärksamhet från en manlig sjuksköterska? Knappast med "broder"!

Alexander Backlund, 18:25, 13 februari 2017. Anmäl

Apropå titlar och niande så finns det situationer där man vill hålla ett visst avstånd (som inte alls är nedlåtande). När man ligger på britsen i akutens korridor vill man ropa på "syster" när man vill ha hjälp av den okända människan, inte " Karin" som det kanske står på den lilla skylten på hennes bröst, som man ändå inte kan läsa eftersom glasögonen gick sönder när man halkade på isfläcken. Det är en yrkeskunnig person, inte en väninna jag som patient vill tala med.

Irene Holm, 10:10, 11 februari 2017. Anmäl

Min uppväxtby i nordvästra Ångermanland, befolkad av uteslutande småbönder och skogsarbetare, var i princip titellös. Undantaget var den från Härnösandstrakten inflyttade småskollärarinnan som ännu efter decenniers boende i byn fortfarande benämndes "fru Eriksson". Utom i skolan förstås - där var hon ju "fröken"...

Mats Rosin, 09:15, 11 februari 2017. Anmäl

------- MAGDALENA SVARAR: Om det är sant att kronprinsen Gustaf, sedermera Gustaf V, på besök i Dalarna fick höra av en dalkarl att "Här i Dalarna säger vi du till alla utom till dig och far din" vet jag inte... ------- En gammal Magdalena-goding, 10 år gammal nu på söndag :)

Pelle Lundén, 21:11, 10 februari 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR ÄN EN GÅNG: Hans G Johansson, helt rätt förstås - jag försökte beskriva de tilltal som används, och som jag har hört det säger inte patienten "läkaren, får jag fråga xxx" utan "doktorn" osv, oavsett doktorerande, liksom "syster, kan jag få hjälp" istället för "sjuksköterskan" osv. Men det borde jag ha förtydligat, tack för ditt påpekande.

Magdalena Ribbing, 16:08, 10 februari 2017. Anmäl

Intressant men för att rätt ska vara rätt: flera av de yrken som omnämns är så kallade professioner, vilket inte ska förväxlas med en akademisk utbildning/examen. Att kalla sig läkare får bara den göra som har genomgått läkarutbildning, likaså gäller för legitimerad sjuksköterska. En doktor är en person som erhållit doktorsexamen - vilket en läkare likväl som en sjuksköterska kan göra. Det finns ingen yrkesroll som heter sjuksyster och en syster betecknar antingen en nunna eller ett släktband.

Hans G Johansson, 15:50, 10 februari 2017. Anmäl

Läskrav?

Fråga: En kollega (ingen av mina närmaste) på min arbetsplats har nyligen disputerat och stolt delat ut ett exemplar av sin doktorsavhandling till flera av oss på arbetsplatsen utan att vi har bett om det. Jag har artigt gratulerat henne till disputationen men inte läst någonting ur avhandlingen som är skriven på engelska och behandlar ämnen som jag inte har något intresse för.

Kort sagt är jag alltså ytterst ointresserad av att läsa denna avhandling. Detta blir dock pinsamt då kollegan redan förväntansfullt har frågat om jag har läst någonting i den. Jag har då svarat att jag tyvärr inte har hunnit göra det än, men detta är ju inte en ursäkt som håller i all evinnerlighet. Jag förvärvsarbetar heltid på min arbetsplats dit jag har en relativt lång resväg men då måste jag läsa annat.

Det jag önskar få veta är hur jag bäst ska förhålla mig till denna situation.

Svar: Enklast är att du vänligt återlämnar luntan till din arbetskamrat och säger ungefär ”det var jättevänligt av dig att ge mig den här, men nu märker jag att jag har så svårt att läsa den här vetenskapliga engelska texten eftersom ämnet inte hör till mina egentliga områden, så jag hoppas att du förstår att jag vill ge tillbaka den, säkert är någon annan intresserad av den. Men jag vill samtidigt säga att du är fantastisk som har åstadkommit den här avhandlingen.”

Det är att vara uppriktig men inte ohövlig. Naturligtvis finns inget tvång att utanför arbetsuppgifterna läsa en tjock skrift om något som man inte är intresserad av. Det är också på gränsen till pretentiöst att oombedd ge sin avhandling till arbetskamrater som man bör förstå knappast kan vara intresserade.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (35)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 35

Som så många andra redan skrivit så är det kutym att dela ut avhandlingen till sina kollegor, både till dem inom akademin och dem på den ordinarie arbetsplatsen (t.ex. en sjukhusklinik). Ofta skriver man en liten personlig hälsning på första sidan. Ingen förväntar sig att någon annan läser mer än möjligen "acknowledgement" och den populärvetenskapliga sammanfattningen.

Maria Kronberg, 12:57, 29 januari 2017. Anmäl

Man ger absolut inte tillbaka en avhandling! Man kan ställa den i sin hylla på jobbet, och om man byter kontor kan den lite diskret förkommas i flytten. Om den disputerade på fullt allvar frågar om man läst den så får man fnissa lite och säga något i stil med "Nä, men vet du vad, jag började, men det där var alldeles för svårt för mig. Jag är såååå imponerad att du har skrivit den där tjocka boken på engelska." och sen är det bra med det.

Maria Kronberg, 12:46, 29 januari 2017. Anmäl

Irene Holm: "LyraL, Man är inte alls "lantis" för att man inte klarar att läsa en avhandling (på engelska dessutom)". Oj. OK, det är en flitig kommentator här som har användarnamnet Lantis Bondlurk. Så jag har alltså inte kallat nån lantis...

Lyra Lof, 23:29, 27 januari 2017. Anmäl

Att få en avhandling med personlig dedikation är som att få en present tycker jag! Absolut inte lämna tillbaka. Jag har en hel hylla full med sådana som jag fått av läkare jag arbetat med. Oftast med ett inbjudningskort till disputationsfesten, så ärad jag känt mig! Inte läst en enda, det var pretentiöst att undra om mottagaren läst. Ingen förväntar sig det , i alla fall inte inom naturvetenskapen, där ibland inte ens kollegor förstår allt. Jag tror det är tradition att ge.

Karin Börjesson, 12:42, 27 januari 2017. Anmäl

@Sett förr: inom såväl den akademiska världen som inom kulturen förekommer både smörja och högkvalitativ litteratur. Det du nedsättande kallar kallar författarens behov av "självförverkligande" och det du respektfullt kallar viljan att "göra akademisk karriär" är väl i grunden samma strävan efter erkännande? Frågan var huruvida man ska blanda in sina arbetskamrater (utanför den akademiska eller kulturella världen) i detta, då det kan skapa pinsamma situationer.

Anna N, 07:40, 27 januari 2017. Anmäl

@Lyra Lof, 20:25 Du har verkligen ingen aning om vad du pratar om, eller hur? Man kan möjligen ögna *sammanfattningen* på 20 min, men de doktorsavhandlingar jag tittat i har varit format mindre bok och innehållit en så teknisk engelska att jag var tvungen att googla ~var 5e ord, och då skrev jag ändå exjobb i ämnet.

annan Camilla, 10:41, 26 januari 2017. Anmäl

AnnaN: fast det är en milsvid skillnad mellan avhandling och skriva deckare lr dylikt, det sistnämnda en del av nutidens självförverkligande )och tron att alla kan skriva.)Att disputera är hårt arbete, en möjlighet att göra fortsatt akademisk högre karriär. Jag tycker vi ska lyssna på dem som verkar i den akademiska världen i den här frågan, det är deras etikett. Och FS har fått goda råd på hur hon/han kan göra för att vara en god arbetskamrat, det är inte fråga om att vara recensent

Sett Förr, 09:42, 26 januari 2017. Anmäl

Själv arbetar jag deltid och skriver på deltid. Har hittills gett ut två romaner (hyfsad resp fin kritik) men skulle aldrig dela ut mina verk på jobbet och utsätta mina arbetskamrater för att agera recensenter. Det skulle försätta både dem och mig i en pinsam situation. Jag har stor respekt för deras tid, och tror nog att den som är intresserad av att läsa, själv tar initiativet.

Anna N, 09:06, 26 januari 2017. Anmäl

Det brukar finnas en populärvetenskaplig sammanfattning på svenska, den kan man lägga någon minut på att ögna om man vill. Avhandlingar delas ut på litet olika sätt i omgivningen, men självfallet ställs inga krav på att man ska läsa dem - som akademiskt verksam får jag 25-30 om året... Däremot är det mycket oartigt att lämna igen en avhandling som ju ändå representerar flera års arbete - man kan bara vänligt säga att man inte hinner läsa. Men lämnar tillbaka den gör man bara inte! Annika

Annika Rosengren, 07:17, 26 januari 2017. Anmäl

Det finns väl massor med folk som har svårt för att läsa engelska, inte så hyfsat att stämpla dem som obegåvade som vissa av kommentatorerna gör.

Tina Trikå, 07:14, 26 januari 2017. Anmäl