Långgäster?

Fråga: Vi har bjudit in ett övernattande par att fira Valborg hos oss, och har sagt att de kan komma till oss på lördag och åka hem på måndag förmiddag. Nu hotar de med att komma på fredagen till lunch och åka hem först på tisdag efter frukost.

Jag får panik och har verkligen inte lust att ha folk i huset fyra nätter, utan max två känns okej för mig. Speciellt som det ska hittas på, handlas och förberedas mat till lunch och middag plus att vi har en del jobb ett par av dagarna. Hur meddelar vi att det inte passar att stanna så länge?

Svar: Besvärligt med gäster som bjuder sig själva att stanna längre än de är önskade! Ring genast till dem och säg att de är mycket välkomna från Valborgsmässoafton till första maj, men inte mer, övriga dagar har ni andra planer. Kanske de tycker att när de gör en resa ska de utnyttja den så långt som möjligt, det är inte ovanligt med ett sådant resonemang. Men så fel! Alltså, meddela omgående att det tyvärr inte är möjligt att ha dem boende mer än just dessa två nätter.

Är de oförstående och föreslår att de ska få stanna även om ni gör andra saker måste du vara bestämd och säga att det tyvärr inte fungerar för er, ni har fullt upp med arbete och annat. Förhoppningsvis är dessa gäster inte så ouppfostrade att de kräver att få reda på exakt vad ni ska göra – men skulle de olyckligtvis fråga måste du om igen vara bestämd och förklara att ni har jobb eller vad du vill säga. Ge inte efter!

Att bli bjuden att övernatta är inte detsamma som att oombedd använda värdfolkets hem som gratis hotell.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-8 av 8

Gästerna behöver på intet sätt vara ovälkomna för att en plötslig dubblering av tiden ska kännas jobbig. Jag tillhör dem som lätt blir stressad av att ha en massa gäster i huset. En natt eller två går väl bra, men sedan börjar det kännas riktigt jobbigt.

annan Camilla, 11:20, 21 april 2017. Anmäl

Så mycket bättre att ordna eget boende på hotell eller annat så kan man stanna så länge man vill och umgås när det passar alla. Även som gäst vill man kanske göra sånt som värdparet är mindre intresserade av.

M K, 10:55, 21 april 2017. Anmäl

Maja Gräddnos, säkert lite olyckligt ordval men jag kan förstå känslan, som en person som behöver mycket egentid och lätt kan bli trött av andras sällskap (hur mycket jag än tycker om dom). Kanske kände FS att just den här helgen kändes det bättre med lite kortare umgänge!

M N, 09:17, 21 april 2017. Anmäl

Jag håller helt med Magdalena och kommentatorerna nedan, men jag undrar lite om gästerna är så välkomna? Att "få panik" för, och att de "hotar" med att de skall stanna lite längre låter som FS egentligen inte vill att de skall komma. Kanske ett lite olyckligt ordval bara?

Maja Gräddnos, 16:22, 20 april 2017. Anmäl

Gästerna som kanske sällan har möjligheter att resa, kommer kanske längre ifrån, har packat, ordnat kattvakt och blomvattnare och tycker att det skulle vara trevligt att förlänga vistelsen, det är väl förståligt ur deras synpunkt, men passar det inte värdfolket är det väl inte svårare än att säga ifrån! Varför ska man vara tvingad att hitta på nödlögner för att framstå som bättre människor? -

Marie-Louise Göransson, 12:28, 20 april 2017. Anmäl

Det framgår inte på vilket sätt gästerna "hotar" med att på eget bevåg förlänga vistelsen. Men ibland är det så att folk bara är väldigt dåliga på att fråga. De säger vad de vill och när de inte hör några invändningar tror de att de har fått grönt ljus. Eftersom det inte verkar som om de båda paren är mycket nära vänner måste de utgå från att planerna kan upplevas som våldgästande. Säg bara "nej, det går tyvärr inte" så begriper normalt funtade människor att de måste tänka om.

Kap Kennedy, 09:54, 20 april 2017. Anmäl

Men vilken självupptagenhet...! Givetvis är det trevligt att folk trivs hos en men som gäst får man ju anpassa sig. Jag hade sagt att jag var bortbjuden fredag kväll och att de gärna får stanna till tisdag men jag ska upp tidigt och de får själva fixa frukost och låsa om sig. Jag har också varit med om liknande och det enda alla verkar fatta är om man säger att man inte kommer att vara hemma.

Katarina Katarina, 08:47, 20 april 2017. Anmäl

Jag hade denna diskussionen med mamma en gång. Vi hade bjudit in 1-2 nätter över en långhelg. Hon meddelade att hon bestämt sig för att stanna hela helgen. När jag sa "nej" så tyckte hon att vi var jättehemska som ville tillbringa lite tid ensamma som par och började tjura och säga att hon inte skulle komma alls om det var så. Jag vet inte om hon nånsin såg vår sida av saken men vi "kompromissade" till ursprungsidéen.

Jenny Löwerot, 08:17, 20 april 2017. Anmäl

Långlån?

Fråga: Mamma är snart 90 år och har blivit dement. De flesta av hennes vänninor har gått bort. Mamma har dock en väninna kvar som är flera år yngre och vid sina sinnens fulla bruk, om man får uttrycka sig så. Jag har upptäckt att det saknas vissa saker hos min mamma, Till exempel en varm pläd. Nu ligger min mamma med en badhandduk över sig när hon ser på tv. Hennes väninna har skrivit sitt namn och vad hon har ”lånat” bland annat pläden, på ett block hos min mamma.

Denna väninna har inte hört av sig på över ett år. Vad kan jag göra? Ska jag kontakta henne och be att hon lämnar tillbaka i alla fall pläden eller ska jag låta detta bero? Min mamma bryr sig inte nu, men för mig gnager det att man kan plocka saker från en gammal människa bara så där, även om det inte är dyrbart eller handlar om pengar. Det är själva sättet jag vänder mig mot. Eller ska jag bara låta saken bero?

Svar: Väldigt trist! Ta kontakt med denna väninna som inte verkar vara en god sådan, och be henne lämna tillbaka det hon har tillskansat sig. Hon har nog inte tänkt att behålla, lika med stjäla, dessa saker eftersom hon har skrivit upp vad hon har tagit hem. Men man lånar inte en pläd i ett år, eller alls från någon som inte kan försvara sitt ägande.

Ring henne, som sagt, och säger hon eventuellt att din mor har givit henne dessa saker så får du säga ifrån: mamma är dement, du förstår nog att du inte kan ta något eller ta emot något från henne.

Gör det här så snart som möjligt. Att väninnan blir sur får du ta, hon är ju ändå inte ett vettigt sällskap för din mor. Det är viktigt att du säger ifrån.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 11

Ja det är klart att man måste ta kontakt med vännen och förklara att mamman nu använder en handduk medans vännen har hennes sköna filt.. Då borde ju vännen reagera att det inte är särskilt snällt att behålla den.

A A, 11:37, 13 april 2017. Anmäl

FS kanske menar att hon själv inte hört av väninnan, men att mamman haft kontakt. Låter ju som om saker försvunnit nyligen, annars hade väl FS reagerat tidigare. Självklart att kräva tillbaka allt. Annars kanske fler saker försvinner som glöms bort att skriva upp. Jag skulle nog kolla upp så inte värdesaker också saknas. Att skriva upp det som saknar värde kan ju vara ett sätt att framstå som ärlig. Värdesaker som försvinner hos en dement kan ju vara svårt att avgöra vart de tagit vägen...

M K, 18:34, 12 april 2017. Anmäl

Hur vet FS att vännen inte har hört av sig på över ett år?

Susie Dahl, 13:07, 12 april 2017. Anmäl

Någon är lite konstigt här. Har FS låtit sin dementa mor använda ett badlakan som pläd i över ett år??? Alldeles oavsett om modern gett eller lånat bort den - varför har FS inte skaffat en ny pläd år sin gamla mor? Var finns omtanken? Låter mest som att FS bevakar sitt kommande arv...

Anna N, 10:01, 12 april 2017. Anmäl

Det är svårt med dementa människor som fattar irrationella beslut. Man måste respektera samtidigt som man själv får "fixa till" så det blir rätt. Min mamma lånar ut pengar till en s k väninna. Denna dam har satt det i system, hon vet mycket väl att mamma glömmer och svarar inte på mina telsamtal och sms. Lånandet går inte att stoppa på annat sätt än att jag har full koll på mammas internetbank att det inte finns mer än knappt 500 kr på kortkontot. Då kan hon själv säga att hon inte har råd.

Molly Moll, 09:53, 12 april 2017. Anmäl

Ta kontakt med den väninnan och berätta hur är det för din mamma om hon inte vill hälsa på tillsammans med dig och då kan FS fråga väninnan vart alla saker som är lånade har tagit vägen och om väninnan förstår att din mamma har lånat ut dem och nu är det dags att lämna tillbaka dem. Vill hon inte träffas så stå på dig din mamma ska ha tillbaka det som hon har lånat ut, det är det som gäller.

Kerstin Sundberg, 07:10, 12 april 2017. Anmäl

Ser vissa kommentarer om att det kanske var ett medvetet lån, men eftersom mamman använder en handduk istället för pläden är det ju tydligt att det inte var ett medvetet beslut. Men det är ju rätt enkelt att kontakta väninnan å mammas vägnar och erbjuda sig att hämta pläden och helt ärligt säga att mamman inte vågat be att få tillbaka den utan använder en handduk istället.

Anna Holmberger, 15:45, 11 april 2017. Anmäl

Det kan faktiskt vara så att väninnan fått sakerna, gamla människor kan få för sig att ge bort det de tycker andra behöver bättre. (Hade en svärmor som på äldre dar inte gick att besöka utan att man kom därifrån med den ena prylen efter den andra, att tacka nej gick inte, då blev det sura miner.) Väninnan kan ha skrivit upp sakerna som ett lån för att hon egentligen inte velat ta emot dem och tänkt lämna tillbaks dem vid lämpligt tillfälle (vilket kan vara nu om FS hör av sig).

Anna Berg, 13:22, 11 april 2017. Anmäl

Vem i hela friden LÅNAR en filt/pläd?! Måste ha varit någon baktanke om att behålla eftersom hon väl visste hur det var med minnet. Att skriva på en "lånehandling" känns mer som en brasklapp ifall barn skulle ifrågasätta detta handlande.

Ann Jansi, 11:40, 11 april 2017. Anmäl

Jag tror att denna meningen är viktigt i sammanhanget: "Denna väninna har inte hört av sig på över ett år.". Jag gissar att modern inte var lika dement för ett år sedan som hon är nu (demens brukar gå utför fort), vilket innebär att för ett år sedan kanske det var helt rimligt att låna någonting. Demens kan också vara ett rent helvete för vänner och familj, vilket kan vara en förklaring till brist på kontakt. Detta kan altså vara helt oskyldigt.

Simon T, 11:01, 11 april 2017. Anmäl

Tyst minut

Fråga: Hur gör man vid en ”tyst minut”?

Svar: Tyst minut är ett sätt att genom en kort, ofta gemensam, absolut tystnad och stillhet hedra någons minne, för önskan om fred, för att koncentrera sina tankar på någon, några eller något som ska hjälpa människor framåt. Man kan också hålla en tyst minut ensam. Vanligt är att den sker med andra på en arbetsplats, i en butik, en serviceplats, transportmedel, genom att stanna och stiga av cykeln eller bilen, och helt enkelt stå stilla. Man sitter inte under en tyst minut, om man alls kan stå upp. På sjukhus avstår man från att delta om någon åtgärd pågår.

Den som i ett sammanhang med flera människor närvarande tar initiativet till en tyst minut reser sig, äskar tystnad och säger vad den tysta minuten avser, som ”låt oss hedra minnet av offren för det meningslösa våldet med en tyst minut”. Då reser sig alla närvarande, står stilla och är helt tysta under den stund, minst tjugo sekunder, ibland en hel minut, som denna tystnad brukar vara. En hel minut känns i detta sammanhang alltid längre än de sextio sekunderna och därför brukar minuten förkortas.

Efter detta sätter man sig igen, eller skingras och går. Man ber inte någon bön, inte heller sjunger man. Själva tystnaden skapar samhörigheten. Den som föreslår den tysta minuten avslutar den med en gest som visar att man kan sätta sig igen, eller gå sin väg.

Den tysta minuten är ett begrepp i stora delar av världen och initierades av en brittisk officer år 1940 under andra världskriget, när Tysklands luftvapen under lång tid bombade företrädesvis London i en serie blixtanfall, kallade Blitz. Den gemensamma protesten mot kriget manifesterades genom att alla precis klockan nio varje kväll iakttog en tyst minut för freden.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (2)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-2 av 2

MAGDALENA SVARAR: Axel Nydén, du gjorde rätt. Som jag skriver i spalten ska alla som har möjlighet till det, resa sig och förbli stående under den tysta minuten.Jag såg bilder från olika platser där människor stod upp, och andra bilder exempelvis från restauranger, där man satt ner. Den tysta minuten markerar respekt för den oåterkalleliga döden och minnet av dess offer. Att stå upp den korta stunden är det enda rätta.

Magdalena Ribbing, 06:34, 19 april 2017. Anmäl

Med anledning av den utlysta tysta minuten i måndags gick jag till kyrkan där jag visste att det skulle hållas klockringning och tyst minut. När klockan slog tolv reste jag mig men andra satt. Jag går ofta i kyrkan och de är bekanta till mig alla som jobbar där. Jag undrar: är det inte rätt att stå upp (om man kan, givetvis) under en tyst minut?

Axel Nydén, 23:10, 18 april 2017. Anmäl

Hyfsbrist?

Fråga: Jag är förundrad över bemötandet av människor i servicebranschen. Nyligen blev jag ‘uppfångad’ av en sådan mobilabonnemangsförsäljare av det slags som ofta står mitt i ett köpcentrum, dvs ej i en butik. Denne hade ett fantastiskt erbjudande eftersom jag varit kund länge. Jag hade ett brådskande ärende och förklarade detta och sa att jag ville tänka på saken. Försäljaren blev då direkt oförskämd och nästan skrek ”vad finns det att tänka på!!!”

Jag kände mig oerhört dåligt bemött och fick inte fram något vettigt att säga.

Efter mitt besök på ett bibliotek passerade jag en anställd och sa ”tack för idag”. Till svar fick jag ett ”ja.” Personen verkade ej vara i en uppenbart stressad situation. Jag är i 35-årsåldern och uppfostrad att bete mig artigt, tacka, hålla upp dörren etc.

Har Magdalena tips på hur jag kan bemöta dessa situationer?
Jag vill tro att artighet, hjälpsamhet och vänlighet smittar.

Svar: Ja, man kan ju alltid hoppas att vänlighet lönar sig – men dystert ofta är så inte fallet. Beträffande säljaren i köpcentret hade du i det läget kunnat stirra snabbt på personen som skrek till dig och inte svarat utan bara gått därifrån genast. Det lönar sig inte att besvara eller bemöta så drulligt beteende med en hygglig ton.

Personen på biblioteket hade inte fått lära sig hur man svarar på en vänlighet, det är mycket vanligt i dag att den kunskapen saknas. Rätt svar på ett artigt tack var förr i tiden ”nöjet var på min sida” – i dag är ”välkommen åter” eller ”tack själv” rätt.

Men inte alla personer yngre än 60 har lärt sig dessa fraser. De säger i bästa fall ”inget problem.”

Förhoppningsvis är det aldrig något problem att någon säger tack.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

Mobilförsäljare och andra som får betalt för att ragga folk på stan ingår inte i kategorin "servicebranchen".

Sweydia Ism, 09:40, 24 mars 2017. Anmäl

Tänker på språkliga influenser utifrån, nyordslistor etc. Tycker, personligen, att de på ett intressant sätt speglar vår samtid. Från att vi mestadels influerats av det stora landet i väster, kommer berikningen (?) nu från flera håll. "inget problem", "ingen fara", "det är lugnt" kommer väl från "no worries (mate)" och Australien/ Nya Zeeland? Brukar själv använda uttrycken - där de passar. Ett delvis O.T. inlägg - ber om överseende. Tack, på förhand!

gamla Tekla, 12:25, 23 mars 2017. Anmäl

Håller med "annan Camilla" till 100%

Susie Dahl, 11:33, 23 mars 2017. Anmäl

Lugna er dig FS, att en mobilabonnemangsförsäljare (som får provision) är påstridig är fullt normalt (och antagligen det enda sättet den stackars människan kan sälja nog för att försörja sig), säg bara "nej tack" och gå vidare. Att personen i biblioteket "sa fel" är också en struntsak, antagligen var personen distraherad eller tänkte bara fel. Bara att gå vidare. MR "inget problem" betyder "det var inget problem att hjälpa dig, tänk inte på det", ungefär samma som "ingen orsak".

annan Camilla, 11:04, 23 mars 2017. Anmäl

Biblioteksfallet kan handla om överrumplad personal som inte hinner förstå att hen får ett 'tack'. Det händer mig ofta när jag till exempel är och handlar och personalen i kassan önskar mig en trevlig dag. Det är så ovanligt att jag oftast inte förstår förrän det är för sent vad som sades och att jag såklart skulle ha önskat en trevlig dag tillbaka.

M N, 10:41, 23 mars 2017. Anmäl

Håller inte alls med FS. Jag flyttade från Sverige -91 och besöker ungefär vartannat år. Jag tycker tonen och attityden bland servicepersonal bara blir trevliare och käckare med åren. Biträden säger hej och ler i butiker, svarar med ett positivt "jaa då" eller "Javisst" om man ber om en tjänst, önskar "lycka till" eller "hoppas ni får trevligt" mm. Försäljare, marknadsundersökare och bidragsinsamlare på gator eller i köpcentra kan man strunta i om man inte är intresserad.

Sweydia Ism, 10:29, 23 mars 2017. Anmäl

"Inget problem" har jag inget emot att någon svarar mig när jag tackar för en kollegas hjälp på jobbet eller liknande. Då förväntar man sig ju inte ett "nöjet var på min sida".

Madelene J., 10:24, 23 mars 2017. Anmäl

I mobilförsäljarfallet skulle jag le milt och glatt ropa "Ingen orsak!" tillbaka medan jag avlägsnade mig, gärna med en liten handvink till avsked också.

J S, 10:18, 23 mars 2017. Anmäl

Artighet, hjälpsamhet och vänlighet smittar! Inte på en gång, kanske - men, det lämnar ett positivt avtryck - även om det inte ser ut att ge något som helst intryck på personen man möter. Det handlar mer om ens eget förhållningssätt, än om förväntningar på motprestation. "Inget problem!" duger lika bra som "Ingen orsak!", "Det var så lite!" etc. som tacksvar. Inled aldrig dialog med försäljare, om du inte är intresserad! Vifta vänligt avvärjande och gå förbi. Man kan träna i torghandeln!

gamla Tekla, 09:21, 23 mars 2017. Anmäl

Biblioteksexemplet var nog bara en tillfällig kommunikationslapsus, och sådana hänger bara överspända personer upp sig på. Teleabonnemangssäljare står däremot i en klass för sig, och behöver hanteras effektivt. Enklast och bäst är att inte ägna dem någon uppmärksamhet alls. Det finns ingen orsak att låta sig bli "uppfångad". Säg bara nej och gå förbi. De är säljare, lever på provisionslön och har aldrig tjänat en krona på takt och ton. De förväntar sig INTE att man håller upp dörren.

Kap Kennedy, 08:12, 23 mars 2017. Anmäl

Dörrdrumlar?

Fråga: Under den gångna helgen besökte min man och jag Stockholm – en stad där vi båda tidigare bott och arbetat. Vi besökte några museer, restauranger och teatrar. Överallt hände samma sak: min man öppnade dörren för mig eller jag öppnade dörren för honom, men innan den andra parten hunnit in i dörröppningen sprang någon genom från motsatt sida.

Till och med när jag öppnade dörren för mig själv så sprang en man igenom innan jag själv hunnit fram till dörrhålet. Vad har hänt? Det ska tilläggas att varken min man eller jag har någon typ av funktionshinder eller ens en ålder som gör oss långsamma genom dörrar.

Svar: Normal ouppfostran är jag benägen att svara dig. Det viktiga för alldeles för många nutida människor är JAG först. Tyvärr har du noterat något som en luttrad stockholmare knappast ids bry sig om i dag.

Hur det är utanför Stockholm vet jag inte tillräckligt mycket om för att ha en uppfattning om, men det låter på din fråga som om din småstads invånare har ett bättre beteende. Det enda jag kan svara dig är alltså att du har tur som får bo där lite vanlig hyfs är viktigare än att JAG får klämma mig igenom en öppnad dörr före andra.

Vad man gör åt detta självupptagna oartiga beteende vet jag däremot inte.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (18)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 18

Numera är ju de flesta dörrar självöppnande/stängande, så problemet löser sig med nya tider!? Jag minns en gammal dam vid en vårdcentral, som gick fram och tillbaka när jag närmade mig entrén och ..... jag drog i handtaget och öppnade för henne. Hennes min och hennes kommentar glömmer jag aldrig; "Kära hjärtanes! Hur kan gamla jag glömma, att man kunde göra så !" Hennes kommentar ligger som ett bomullsvarmt minne i mig om vanor och teknik hit och dit :) Hälsnig

Kerstin Andersson, 23:49, 9 mars 2017. Anmäl

Det är en vänlighet om någon håller upp dörren, ler och visar att man gärna får gå före. Man tackar självklart. Därifrån till att tycka att man har någon sorts rätt till att gå före är ett oöverstigligt steg. Den som har lärt sig annorlunda har fått lära sig fel. Man kan inte uppfostra vuxna, men man har all rätt att visa vad man anser om buffligt beteende.

Ann-Caroline Mörner, 16:36, 9 mars 2017. Anmäl

Om det befinner sig folk på insidan av en restaurang eller affär som är på väg ut, så är det ju bara bra om de går ut först innan man själv går in, istället för att de ska stå där och vänta precis innanför dörren som en propp på samma lilla yta som man är på väg in igenom och man måste tränga sig förbi dem för att komma in. Jag öppnar gärna dörren och släpper leende och glatt ut alla utpasserande innan jag själv går in. Smidigast så. För alla parter.

Åsa S, 12:50, 9 mars 2017. Anmäl

Man väntar tills den som öppnat dörren själv har gått igenom.

Ann-Caroline Mörner, 21:58, 8 mars 2017. Anmäl

Det är inflyttade lantisar son ger Stockholm dåligt rykte. Riktiga stockholmare vet hur man uppför sig.

Anna N, 20:13, 8 mars 2017. Anmäl

Självupplevda erfarenheter just i Stockholm är att folk tränger sig fram utan att ta hänsyn till andra. Bland annat i dörröppningar där man själv redan är på väg igenom. Eller i tunnelbanan mitt framför fötterna när man går i gångarna där.

Augusta Wik, 15:40, 8 mars 2017. Anmäl

Jag skulle nog påstå att LB är den ende som *förstått* frågan, för det enda sättet att "öppna en dörr utan att kliva in i dörröppningen" är ju då man drar dörren mot sig. Och är det inte normalt hyfs i det läget att släppa ut de personer som precis kommer fram till dörren från insidan innan man själv kliver igenom då? Kort sagt, lugna ner dig FS och visa normal artighet!

annan Camilla, 13:21, 8 mars 2017. Anmäl

Jag brukar som en liten vink skynda mig att hindra personen som tränger sig före att göra detta, antingen det gäller en dörr som jag öppnar eller de personer som inte vill köa för att kliva på i rulltrappan i Stockholms tunnelbana. Jag tränger mig då före och ger den ouppfostrade en sträng blick.

Augusta Wik, 09:20, 8 mars 2017. Anmäl

LB: What? Vad snackar du om?

Lyra Lof, 08:07, 8 mars 2017. Anmäl

Jag är säker på att all, utom LB, förstod frågan.

Anna N, 07:09, 8 mars 2017. Anmäl

Apoteksdiskretion?

Fråga: Jag använder sedan en tid tillbaka en medicin som jag tycker att det är pinsamt att behöva ta. Därför är jag ytterst restriktiv med att informera andra om att jag använder denna medicin. När jag hämtar ut medicinen på apoteket lägger jag bara fram asken och säger att jag skulle vilja hämta ut mer av den, för att slippa nämna medicinens namn. Det händer dock vid dessa tillfällen att apotekspersonalen benämner medicinens namn tydligt och helt i onödan, inte för att informera om dosen, vad man inte bör kombinera den med etc. Detta finner jag pinsamt då andra kunder runt omkring mig ju vid dessa tillfällen kan höra vad det är för medicin som jag använder.

Det finns ju skäl till att apotekspersonalen har tystnadsplikt då de lämnar ut receptbelagda läkemedel. Hur bör man som kund agera vid dessa tillfällen? Kan man på något sätt göra apotekspersonalen uppmärksam på att man finner det integritetskränkande då de i onödan låter omvärlden höra vilka mediciner jag använder?

Svar: Du ska inte behöva oroa dig för att andra får reda på din medicin genom apotekspersonalens obetänksamhet. Flertalet vill inte att vem som råkar höra det ska veta att man har sviktande potens, hemorrojder, syfilis, inkontinens eller vad det är. Ofta förstår apotekspersonalen detta och är försiktig med mediciners namn. Men du har råkat ut för motsatsen. Ber du personalen att inte nämna medicinens namn hör andra kunder detta och det är inte heller bra för din integritet. Du kan skriva en tydlig lapp på asken som du lägger fram, med ungefär denna text ”NÄMN EJ MEDICINENS NAMN TACK” eller en bättre formulering. Det är en tillräckligt ovanlig uppmaning för att personalen ska förstå och följa den.

Om detta inte hjälper, mot förmodan, kan du kontakta apotekets chef och förklara att du vill hämta din medicin utan att andra hör vad du använder. Kanske får du hjälp att slippa stå vid disken med andra kunder och istället få hämta den vid sidan om. Det borde fungera nu när apoteken konkurrerar om kunderna.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (29)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 29

Den som är expedierar ett recept har personligt ansvar för att det blir rätt läkemedel, i rätt dos, till rätt ändamål samt till rätt person. För att man ska kunna förvissa sig om allt detta krävs en dialog med kunden. Erfarenheten visar att i de få fall som det görs felexpedieringar, så är bristande dialog med kunden en vanlig orsak. Dessutom ska den som expedierar receptet förvissa sig om att kunden vet hur läkemedlet ska användas på rätt sätt. Detta är reglerat i lagar och föreskrifter

Arne Ström, 00:14, 8 mars 2017. Anmäl

Säg: "Ett ögonblick", och tag sedan fram id-kort och lämna till personalen som att han/hon kan knappa in dina uppgifter.

Sorrow Hed, 18:35, 7 mars 2017. Anmäl

Enklast är att lägga fram sin legitimation och vänta tills apotekspersonalen knappat in dina uppgifter. Sedan ber du dem vrida skärmen så att du ser dina föreskrivna recept och pekar på det du vill hämta ut. För att förekomma personalen säger du raskt att du har använt preparatet tidigare och är väl medveten hur det fungerar/hur du tar den etc. Detsamma gäller när personalen, i valfri butik där en har medlemskap, ber om ens personnummer. Fortsättning kommer i nästa inlägg

Sorrow Hed, 18:34, 7 mars 2017. Anmäl

Dessutom förväntas man (om man är medlem och vill ha sin rabatt) högt säga hela sitt personnummer. Hur genomtänkt är det?

Anna N, 07:43, 7 mars 2017. Anmäl

Apotekspersonalen har tystnadsplikt. De får inte tala så högt att andra kan höra kundernas medicinering.

Ann-Caroline Mörner, 19:35, 6 mars 2017. Anmäl

Inte för att de är viktigare, men det kan ju vara en illustration av hur man inte tycker att det är kul att alla ska få veta vad man hämtar ut: Säg att det är en kändis. Apotekaren, högröstat: "Det här ska nog klara upp klamydian på nolltid!" > Nån sympatisk typ ringer nån blaska. Eller lägger uf på sin feja om han/hon filmat. (För, varför inte? Om man klagar över hur trist det är att städa på FB så är det väl bingo om man råkar på en kändis.)

Lyra Lof, 06:24, 4 mars 2017. Anmäl

Apoteken har blivit konstiga. Alla tycks ha gått samma servicekurs och kastar sig över en så fort man kommer in i butiken. Men om man har en fråga som rör den receptfria medicinen så är de svarslösa. Eller erbjuder en gissning!!! Erbjuder sig heller inte att ta reda på svaret. Dessutom är det obegripligt att apoteken kan ligga så tätt i städerna. Ändå är det alltid nästan tomt på kunder. Går de på bidrag..?

Anna N, 07:20, 3 mars 2017. Anmäl

Jag känner igen problemet. Det finns apotek där apotekarna vid disken sitter så pass nära varandra att man definitivt hör vad apotekarna säger till de andra kunderna. Jag har själv tyckt att de har pratat väl högt när de har diskuterat eller berättat om ens medicin. Även om det inte är något pinsamt så vill man inte att andra skall veta. Om man står och väntar så lyssnar man automatiskt utan att vilja tjuvlyssna. Apotekarna tycker nog att medicin som medicin, inget att hålla hemligt.

Augusta Wik, 14:57, 2 mars 2017. Anmäl

@Tjille Vips: Patientsäkerhetslagen (2010:659) är en mer korrekt lagstiftning att åberopa i sammanhanget. Tystnadsplikten finns reglerad där.

Kap Kennedy, 09:49, 2 mars 2017. Anmäl

@Lyra Lof: Vad "Tjille Vips" förmodligen menar är att diskussionen är ovidkommande eftersom sekretesslagen reglerar detta. Men även om apotekspersonal självfallet omfattas av tystnadsplikt gäller den rimligtvis inte i ett direkt samtal med kunden/patienten. Man kan ha synpunkter på att de samtalar med en ljudvolym som gör att andra kan höra, men det är inte ett sekretessbrott i juridisk mening. Däremot olämpligt rent professionellt, förstås.

Kap Kennedy, 09:40, 2 mars 2017. Anmäl

Läggdags?

Fråga: Vi blir med jämna mellanrum inbjudna till middag med övernattning hos värdfolket.

Min fråga är nu: Vem av oss tar initiativet till att bryta upp för kvällen? Om jag och min man tar detta initiativ känns det oartigt, men det kan ju också kännas oartigt för värdfolket att ta detta initiativ. Tacksam för ett klargörande.

Svar: Det är gästerna som bryter upp, värdfolk måste (tyvärr tycker ganska många) finna sig i att vissa av deras gäster är nattugglor och andra tidiga sänggångare.

Så du säger helt enkelt när det börjar bli dags att lägga sig vilket man brukar märka när samtalet blir långsammare: ”det här är så trevligt men nu måste vi gå till sängs, annars sover vi bort hela morgondagen, tack för en jättefin kväll, godnatt, vi ses till frukost” – – – eller något sådant.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Som gäst är det relativt lätt att signalera att det är dags att lägga sig. Efter att ha frågat värdfolket om de vill ha hjälp med något (och gjort sysslan om de säger ja) brukar jag börja plocka med min väska och plocka fram det jag behöver för natten. Som värd går det också att signalera; jag frågar om gästerna har allt de behöver, talar om var jag hängt upp duschhanddukar för dem mm.

Sweydia Ism, 09:20, 28 februari 2017. Anmäl

Pratprotest?

Fråga: En bekant till mig som jag studerar med och har kommit väldigt nära har ett beteende som jag börjar störa mig på alldeles för mycket och jag vet ej hur jag ska hantera detta. Hon avbryter människor nästintill hela tiden för att prata om sig själv.

Är vi ett litet gäng som står och snackar med varandra och någon av dem har ett problem eller vill berätta något som har hänt den, så ska hon alltid avbryta mitt i för att berätta något om sig själv. Får man en fråga från en annan person så kan hon mitt i mitt svar avbryta mig och berätta något som har hänt henne inom det ämnet. Hon berättar ofta samma anekdoter om och om igen. Jag har försökt att få henne att sluta genom att säga något i stil med ”ja just det där har du ju berättat”. Men hon fortsätter ändå.

Jag märker även att andra börjar störa sig på det också. Snart kommer det brista för mig och jag vill inte att det ska hända, då det kan komma att förstöra vår vänskap.
Finns något tips på hur jag på bästa sätt kan hantera denna situation och ändå bevara vår vänskap?

Svar: Det är lätt att förstå att du störs av din bekants sätt att kräva utrymme i samtalet. Men det förefaller som om du och din bekant har blivit tillräckligt goda vänner för att du ska kunna förklara för henne hur det hon gör uppfattas. Du kan säga milt och snällt ”du kanske inte vet det själv, men det är faktiskt så att du ofta avbryter andras samtal med att berätta om dig själv.”

Säg också att du gärna vill förklara detta för henne eftersom hon är en så trevlig och bra vän och du vill att alla ska förstå det istället för att ibland bli sura för att hon obetänksamt avbryter dem.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

Låter starkt som ADHD i mina öron. Min fru, ADHD-drabbad, är exakt likadan. Svårt med impulserna och fokus med andra ord. Tycker överlag att detta sällan diskuteras i Magdalenas kolumn. Neuropsykiatriska störningar/psykopatologi finns hos många och detta brukar visa sig förr eller senare till en viss del i sociala sammanhang. . En vänlig kommentar att personen i fråga får lugna sig lite eller vara mer lyssnande några sekunder är nog det enda som hjälper.

Anonym, 20:55, 3 mars 2017. Anmäl

"Och är extremt duktig på datorer?" är det diagnos autism då eller? Haha... man kan inte annat än att dra på smilbanden en smula över de förutfattade meningar och fördomar som dyker upp här lite då och då.

A A, 18:09, 23 februari 2017. Anmäl

Väldigt vanligt beteende. En nästan identisk fråga var ju uppe alldeles nyligen. Förmodligen lönlöst, men man kan ju pröva att säga "oj, avbröt jag dig igen?" varje gång hon avbryter, för att se vad som händer. Däremot vill man ju inte att andra ska sluta bjussa på sig själva genom att berätta om egna erfarenheter. Det vore ju trist. Förutsatt att de inte just avbryter hela tiden då. Verkar himla trist att bara prata om sig själv och aldrig lyssna på andra f.ö.

M K, 18:04, 23 februari 2017. Anmäl

Ja, både allergi eller autism kan ju diagnostiseras av amatörkommentatorer via nätet, så det låter troligt.

Friterade Mulor, 16:52, 23 februari 2017. Anmäl

Låter inte alls som en osäker person, om hon faktiskt AVBRYTER andra hela tiden. Känner igen det från ett par kompisar och en arbetskamrat. Inte elaka, men självupptagna och har dåliga känselspröt. Omgivningen lider och utbyter blickar - avbrytaren märker ingenting. Tippar att det har med något oförlöst i barndomen att göra. Eller dålig uppfostran. Eller allergi, kanske?

Anna N, 08:41, 23 februari 2017. Anmäl

Alla verkar utgå ifrån att detta måste vara en självupptagen person och bäst att hantera genom att ignorera eller återavbryta. Troligare är att det rör sig om en socialt osäker person som inte vet vad de ska säga och därmed säger det enda de kan komma på, d.v.s. anknyter till ämnet med egna erfarenheter. Att bara säga att hen gör fel kommer inte att hjälpa. Snarare skapa mer osäkerhet och kanske göra att personen blir helt tyst. Hjälp istället kompisen att hitta andra saker att säga.

lilla moi, 10:46, 22 februari 2017. Anmäl

Det är viktigt att FS tar det snacket vid då allt är lugnt & vännen inte just har avbrutit, & när båda har tid. Jag har själv en sådan vän, vi har diskuterat det & hon har blivit medveten om sitt beteende men har väldigt svårt att förändra det. Därför brukar jag, när situationen kräver det, avbryta henne när hon avbryter: "Nej. Det är min tur nu. Jag hade inte berättat färdigt." Då svarar hon "Oj.", och inser att hon just gjort så igen. Men det krävs att man pratat ut om det först & nått insikt

H R, 10:30, 22 februari 2017. Anmäl

Med en sådan person har jag inga problem att avbryta tillbaka eller tom strunta i att hon pratar. Vänd dig till den som börjat berätta något och ställ en fråga så att hon kan fortsätta och visa på det sättet att du inte är speciellt intresserad av vad avbrytaren har att säga just då. Om det är du själv som blir avbruten så bryt in själv "Alltså... när jag träffade Kalle på stan..." och fortsätt där du var.

Sweydia Ism, 09:48, 22 februari 2017. Anmäl

Kan det möjligen vara så att din goda vän hör lite dåligt. Det är mycket vanligt att sådana människor känner sig utanför och "tar över" för att komma in i gemenskapen. Känsligt ämne, lustigt nog känner många ett motstånd mot att skaffa hörapparat, medan det känns helt naturligt att ha glasögon! "landbacken"

Gerd Wetterlind, 09:38, 22 februari 2017. Anmäl

"och du vill att alla ska Förstå det istället för att ibland bli sura...." vad är det alla ska förstå? att hon är en bra vän till FS eller något annat?

Madelene J., 09:20, 22 februari 2017. Anmäl

Adresspridande?

Fråga: Fick nyligen ett sms (utsänt till flertalet personer) från en god väninna. Hon är mycket ”driftig” och utåtriktad och har ofta nya projekt igång för att dryga ut hushållskassan.

Nu senast hade hon nöjet att informera väninnekretsen att hon startar med hem- och direktförsäljning av kosmetika.

För att öva upp sina färdigheter i smink- och ansiktsbehandling, kunde hon nu som vänskapspresent bjuda oss på en ”gratis” ansiktsbehandling. Firman i fråga hade redan fått våra namn och telefonnummer för att kunna kontakta oss för bokning.
Inför detta faktum kände jag en spontan irritation och olust. Därför svarade jag att jag inte var intresserad och ifrågasatte dessutom om det verkligen var korrekt att hon använde sin privata adressbok i kommersiellt syfte utan att i förväg informera och fråga om det är okej.
Hon blev ledsen och visade sig helt oförstående inför min reaktion, eftersom hon ju bara ville göra oss alla glada med en ”present”behandling – naturligtvis helt utan köptvång av några produkter…
Nu min fråga: var min väninnas agerande korrekt? …eller var det jag som överreagerade när jag kände mig utnyttjad som vän och i min integritet?

Svar: Det är absolut inte rätt att ge ut sina vänners privata mobilnummer eller mejladresser till någon, absolut aldrig till ett företag, inte heller till andra utan direkt tillstånd av mejlinnehavaren. Men det begrep inte din väninna, hon tänkte inte längre än att det var bra för henne att tjäna lite pengar på detta.

Så nej, du överreagerade inte. Hoppas ändå att du klarade av att snällt säga till din obetänksamma väninna vad som gäller, och att det är viktigt för dig att bevara din integritet. Och den som verkligen tjänar på alltihop är kosmetikaföretaget, det kan du vara säker på.

Med detta sagt: det du beskriver är inte ovanligt och förmodligen har ingen förklarat för din väninna hur god stil och hyfs ser ut när det gäller att ge ut vänners telefonnummer, mejl osv. Ett modernt skolämne, kanske: näthyfs, mejlintegritet, sociala medier-uppfostran?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (13)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 13

@Så det så Precis, lösenord är som nycklar, och sättet att skydda sig är att sätta in så bra lås att "ohederligt folk" inte kommer in, samt vara försiktig med hur man förvarar och delar med sig av sina nycklar. Man gömmer i regel inte huset...

annan Camilla, 13:10, 22 februari 2017. Anmäl

Väninnan måste ha blivit utsatt för påtyckningar från firman hon jobbar åt, att lämna ut adresserna och telefonnumrern.

Anders Ström, 21:29, 21 februari 2017. Anmäl

@Så det så, du har helt rätt att lösenord är som nycklar till hus, båt och bil. Men poängen är nog att om du sätter samma låskolv i alla dina lås och tappar en nyckel får du lite skylla dig själv när någon stjäl allt du har. En nyckel till huset, en till bilen osv översäts till ett lösenord för mailen, ett till FB, ett till DN osv så slipper du problem när någon sida hackas. och den som återanvänder lösenord har inte mycket sympati att hämta här iaf...

Gert Löwenhamn, 15:11, 21 februari 2017. Anmäl

@annan Camilla, du kan på allvar inte ha missat alla hackerattacker där lösenord sen sprids vind för våg? Lösenord lagras på olika sätt överallt på nätet och du kan aldrig skydda dej från att nån ska komma åt det på något sätt. Lösenord är för dina konton vad lås är för hus och bil. Det håller ärliga människor utanför, men den som vill ta sig in gör det.

Så det så, 11:40, 21 februari 2017. Anmäl

@annan Camilla: Måhända råder lite begreppsförvirring här. För en tid sedan avslöjade SVT Dold att en massa hackade inloggningsuppgifter var på vift. De satte då upp en sajt där alla kunde testa om deras mejladresser fanns bland uppgifterna. Bland annat några "Gratis godis"-sidor hade hackats, med flera 100.000 medlemmar. Många övertolkade det där avslöjandet och befarade att deras mejlkonton därmed låg pyrt till. Vilket ju inte är fallet om man inte har använt samma lösenord överallt.

Kap Kennedy, 11:18, 21 februari 2017. Anmäl

@Så det så - Mina lösenord finns ingenstans på webben. Om dina lösenord finns på webben (mao, du återanvänder dina lösenord på flera sidor) så är det än en gång endast ditt eget fel. Det enda som kan hända om din emailaddress blir utlämnad är att du får spam. Ingen kan hacka en email genom att endast ha tillgång till adressen i sig.

Simon T, 11:02, 21 februari 2017. Anmäl

Du får gärna länka till "SVTs granskning" förresten :).

annan Camilla, 09:11, 21 februari 2017. Anmäl

@Så det så Som letar igenom nätet efter lösenord? Såvida inte *du* förvarar ditt lösenord i klartext på nåt ställe där det kan kopplas till din mailadress har det ingen direkt betydelse. Hur menar du att det ska ha gått till när din mail kapades utan din medverkan? Det måste ju antingen ha varit ett rent lösenordsgissningsinbrott, eller du som gjorde bort dig. Finner det också extremt otroligt att bekantingens utlämnande av adress ledde till att kontot kapades.

annan Camilla, 09:10, 21 februari 2017. Anmäl

@Simon T, att lämna ut en mailadress till ett suspekt företag ökar risken för kapning. Med alla robotar och spindlar som letar igenom nätet efter lösenord så är det omöjligt att skydda sig helt och hållet mot kapning. Det trodde jag alla visste, speciellt efter SVTs granskning...

Så det så, 19:15, 20 februari 2017. Anmäl

@Så det så - Om ditt mailkonto blev kapat så var det garanterat inte din väns fel. Man kan inte kapa mailkonton bara genom att ha en mailadress. Om du fick ditt konto kapat så var det helt och hållet ditt eget fel genom att ha dålig säkerhet. Ingen annans fel. Det sagt är det naturligtvis inte OK att ge ut andras uppgifter, då man kan få diverse spam och annat oönskat skräp. Det är dock ingen säkerhetsrisk i sig.

Simon T, 14:37, 20 februari 2017. Anmäl

Ekonomirotande?

Fråga: Har utifrån olika omständigheter relativt god ekonomi. Genom årens lopp har jag fått x antal påminnelser från omgivningen om detta.
Exempelvis uttalanden som: ”såg att du blivit rik”, ”hon är rik som ett troll”, ”ditt konto är väl fullt”, ”det kan väl du betala”, ”du fanns med i listan i media”, ”har vi nån som har mycket pengar här?”

Vissa gånger har jag inte brytt mig, andra blivit ledsen och gått undan, nyligen först urarg och sedan genomledsen och lämnade den grupp som satt och skrattade åt det så kallade skämtet.

Tycker att min ekonomi är en ytterst privat sak och känner mig kränkt, blir illa berörd när nån kliver innanför min privata gräns i denna fråga.
Förstår att de spekuleras och pratas. Att det handlar kanske om nyfikenhet eller annat.

Finns det något tips på lämpligt hyfs- och etikettsvar och beteende när man möts av dessa påståenden … så kallade skämt? Jämför detta beteende med de som brukar fråga kvinnor om de är gravida eller planerar bli det, lika privat. Skillnad är att sådant brukar ju synas inom en tid.

Tycker det är bedrövligt att förmögenhetssiffror hängs ut på olika vis… däremot finns det inte någon belåningskalender. Att ha höga lån har jag aldrig hört spekulationer, så kallade skämt, och prat om. Verkar liksom vara politiskt korrekt i nutida samhället att ha höga lån.

Svar: Din fråga ansluter till en tidigare, 3 februari, om vad man inte bör säga. Du beskriver en bedrövlig taktlöshet som inte blir bättre för att den är vanlig. Att många är förtjusta i att rota i andras plånböcker är väl känt – och gräsligt. De som gillar att forska i andras ekonomi har nog svårt att fatta vad de gör när de påpekar, förlöjligar, skämtar om pengar som inte är deras. Att ha mer pengar än man rimligtvis gör av med, dvs att man är rikare än majoriteten, skapar avund och den kommer du aldrig att kunna sopa bort, den är ett slags omogenhet som inte kan hindras.

När media publicerar siffror på privatpersoners förmögenhet är det en del i nyhetsrapporteringen, och inte heller något som du kan avskaffa. Lån är en annan sak, en motsats kan man säga, inte alltid lika ”intressant” som vad andra äger. När du själv är nöjd med att du har gott om pengar blir det kanske enklare för dig att på ett lätt skämtsamt sätt svara de taktlösa dumskallarna som kommer med sina fåniga, primitiva kommentarer. Du kan försöka med några repliker som måste sägas med relativt vänlig röst – om du låter arg eller upprörd eller ledsen så har de taktlösa fått den effekt de möjligen önskar.

Så träna in något åt det här hållet när det sägs fånigheter om din privatekonomi: (Att du har blivit rik) ”Oj då, behöver du låna en hundring?” eller ”Hoppsan, har jag lånat en tia av dig och glömt att betala tillbaka?” eller ”Jag har haft tur, det kanske du också får någon gång.” – (Om medias rikedomslistor) ”dom där listorna verkar vara riktigt gott godis för en del.” – (Frågan om någon här har mycket pengar) ”Menar du mig? då kan jag berätta att privatekonomi är en privatsak för privatpersoner, jag är lika privat som du.” – (Att du kan väl betala) ”Gjorde jag det till alla som föreslår det så hade jag inte ett öre kvar.”

Men bli inte ledsen. Du har det ekonomiskt bättre än många andra, och det står en del av dem inte ut med. Det är deras problem, inte ditt. Ta din rikedom som en förmån som du förvaltar på det sätt du vill, inte som en skuld till andra.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (23)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 23

Anna N: Litet O.T., men... det är väl inte kapitalismen som företeelse, som väcker din motvilja? Riskvillighet är en av förutsättningarna. Har själv arbetat åt "Kapitalet" under större delen av mitt yrkesliv. Den enda risk jag har tagit, var att välja utbildning. Visste du t.ex., att en byggnadsarbetares livslön kan vara högre än många akademikers - räknat i studier, lön, pension, arbetslöshet etc.? Sens moral av detta väljer man själv...

gamla Tekla, 18:12, 23 februari 2017. Anmäl

Visst. All fördelningspolitik är bara en fråga om avundsjuka. Så har vi gjort det lätt för oss. (och Axel Broström är väl varken Gud eller någon stor filosof)

Anna N, 08:43, 23 februari 2017. Anmäl

Själv skulle jag byta ut vänkretsen asap och tyvärr inte ens kunna hålla mig att vara trevlig utan svara något fräsigt om personen ifråga istället. Att folk inte kan sopa rent framför sina egna dörrar utan hela tiden vara nyfiken på andras ekonomi, sexliv, arbeten osv är väl ett sätt att slippa ifrån sitt eget torftiga liv.

Annika Siegers, 09:54, 22 februari 2017. Anmäl

"Utan sparsamhet, ingen kapitalbildning, utan kapitalbildning inga industriföretag, utan industriföretag ingen förtjänst för arbetaren." citat Axel Broström

Smart Besserwisser, 07:25, 22 februari 2017. Anmäl

@Mattias T: Nåja, de största förmögenheterna är inte skapade genom eget hårt arbete utan genom arv eller att sätta andra i hårt arbete. Riskkapitalister seglar också upp på listan. Vet inte vad som är så beundransvärt med något av ovanstående...

Anna N, 06:48, 21 februari 2017. Anmäl

@gamla Tekla Jag tror att det du sätter fingret på där snabba pengar vunna genom t.ex spel är mer accepterade då det påminner folk om att "alla" kan blir rika medan en förmögenhet som skapats genom långsiktig uppbyggnad genom arbete och eller investeringar påminner folk om deras egen oförmåga och/eller misslyckande att göra detsamma

Mattias T, 15:52, 20 februari 2017. Anmäl

@Barbro H: 1) Ja, det var just det jag menade! Är man med på topplistorna så ha man inte "relativt gott om pengar". FS finnas enligt egen utsago med på listorna 2) Jag menar inte att ALLA rika har en nedlåtande attityd. Däremot finns (fakta, inte tyckande) historiskt sett ett ekonomiskt förtryck, ytterst manifesterat av att de lägre klasserna förr inte ens fick rösta. Personligen tror jag att rester av detta synsätt lever kvar hos DELAR av överklassen.

K GB, 09:43, 19 februari 2017. Anmäl

Jag håller med Kim Gordon ("väx upp") och Irene Holm ("ett ickeproblem") och skulle vilja tillägga *ljudet av världens minsta violin*.

Lyra Lof, 21:48, 18 februari 2017. Anmäl

Till sign " K GB": Har du tänkt tanken att den som har "relativt gott om pengar" inte alls nödvändigvis återfinns högst upp på listorna över inkomster ? Har du eventuellt tänkt tanken att den som nu har "relativt gott om pengar"faktiskt själv kan ha haft det ekonomiskt knapert tidigare- och alltså inte alls nödvändigtvis har den nedlåtande attityd till ekonomisk fattigdom som du beskriver ? Din kommentar visar åtminstone för mig att så inte nödvändigtvis är fallet. Jag hoppas jag har fel...

Barbro Norrlund, 18:42, 18 februari 2017. Anmäl

Jag tycker detta är ett icke-problem. Jag skulle mycket gärna byta med FS, och jag skulle då med ett förtjust leende svara nyfikna eller raljerande i omgivningen med ett "Ja, det är helt underbart att äntligen vara rik!"

Irene Holm, 12:24, 18 februari 2017. Anmäl