Barnkalastid?

Fråga: Vi skulle ha barn- och föräldrar kalas förra lördagen, vår son fyller 2. Kaffe, fika och lek. Vi satte tiden till 14, men ingen sluttid. Eftersom vi skrev fika, så förutsatte vi att folk skulle förstå att det inte skulle bli middag.

En mamma ur mammagruppen tackade glatt ja, men skrev i sitt svar (sms) att de har väldigt strikta sovrutiner och att hennes dotter sover kl 12-14. Hon sa därför att hon kommer 15 och att vi inte skulle vänta med tårtan.

Annons:

Visst, kul att de kommer, men jag tycker att det är ohyfs att komma en timme för sent till ett kortare kalas. Klart att middagsluren är viktig, men är vi bortbjudna så ser vi ju till att passa tiden.

Ställde frågan i ett föräldraforum, men av svaren att döma så har jag fullkomligt fel. Det viktigaste är att deras lille Kalle får sova som han ska, inte att passa en tid. Det beskrevs
också att små barns sömn inte ska ruckas på. Tydligen blir barn små monster om de inte får sova, något jag då aldrig märkt. Snarare verkar det vara föräldern själv som vill ha rutiner för att göra rätt.

Jag tycker att man passar tiden oavsett om det är tandläkare eller kalas. Vad är rätt?

Svar: Först: ja, det är rätt att passa tider, men naturligtvis finns undantag! Många föräldrar sätter enbart sitt eget barn i fokus, och det kan säkert vara rätt, antagligen beror tidsnoggrannheten lika mycket på föräldrarnas behov som barnens. Den här mamman kunde ju ha tackat nej till kalaset, med angivande av orsak, nämligen att det inföll på hennes barns sovtid. Nu ville hon väl jättegärna vara med, och gjorde vad hon förmådde, hon uppmanade dig att inte vänta på henne med tårtan och förklarade hur viktigt det är med dessa exakta sovtider. Hennes uppfattning kan ingen annan lägga sig i.

Du kunde om du ville ha sagt till henne att om hon kom en timme försent skulle nog kalaset vara på väg att ta slut.

Du hade inte behövt göra något särskilt för henne, bara välkomnat henne och hennes barn när hon kom – hon valde ju själv att missa den gemenskap som grundas i att alla börjar kalaset samtidigt.

Men jag tycker att du kunde ha visat henne den generositet som ska känneteckna ett gott värdskap och inte blivit irriterad på henne. Och samtidigt tycker jag att hon kunde ha anpassat sitt barns sovtid en aning för att klara av att gå på kalaset, en halvtimme hit eller dit kan knappast vara avgörande.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (48)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 48

Frågeställaren har inte läst svaren ordentligt i föräldraforumet. Många föräldrar beskrev SIN EGEN uppfattning om hur viktigt det är för VISSA barn att hålla sina rutiner. Kanske är den andra mammans dotter en sådan. Och som många andra säger - världen går inte under av att ett barn inte får sova på sin vanliga tid, men vem vill ha en trött och grinig unge på sitt kalas? Hellre en utvilad som kommer lite senare. "Det är viktigt att passa tider" tycker frågeställaren, men verkar ha missat att det handlar om små barn här, som inte kan anpassa sig till ett tidsschema som vi vuxna kan. Onödigt fyrkantigt av frågeställaren, tycker jag.

Annapanna, 19:49, 28 februari 2014. Anmäl

Visst kanske det är så att den bjudna mamman hade kunnat få sitt barn att lägga sig en timme tidigare denna dag för sin lunchlur och sedan kunnat infinna sig klockan två på kalaset, men personligen så ser jag det såhär: Jag är mamma till en bebis som inte har några rutiner skrivna i sten, men jag vet hur kinkig hon kan bli när hon inte får sova när hon vill och om då den aktuella mamman vet att två (eller vilken tid nu hennes barn lägger sig) är en bra tid för hennes barn att sova så varför ska hon behöva vika sig dubbel (som det kanske faktiskt innebär för dem) för att ändra på sitt barns rutiner? Det är som många redan har varit inne på ett tvååringskalas för guds skull! Det är knappast så att födelsedagsbarnet (eller de bjudna barnen heller för den delen) bryr sig om ett barn kommer en timme senare och stannar en timme kortare än de andra. Kanske borde både FS och den andra mamman fundera på om de borde umgås med tanke på vilka olika prioriteringar de verkar ha i livet.

Alexandra, 17:27, 25 februari 2014. Anmäl

Meh! OS är väl ändå lite viktigare än ett tvåårskalas. Och framför allt roligare.

Meh!, 23:02, 24 februari 2014. Anmäl

Vi hade tvåårskalas i går. Bjudit in till kl 11 med planen att bjuda på mat kl 11.30 vilket passar vår familjs rutiner bäst. Tråkigt då när vissa gäster hellre låter sig styras av OS-tider och inte kommer förrän kl 12. Och nej, vi väntade inte med maten tills dess.

Anonym, 21:33, 24 februari 2014. Anmäl

Håller med Anonym 21:18. Vad är problemet? Vad gör det att en av mammorna kommer senare?

Ann, 22:13, 21 februari 2014. Anmäl

Men vad var problemet? Någon kommer senare, du slipper fixa fika och tvååringarna bryr sig. verkligen inte. Gud vilken stelbent värdinna !

Anonym, 21:08, 21 februari 2014. Anmäl

#Nina. Tänk på att det är tvååringar vi pratar om. Jag lovar dig, min son går inte att natta innan han är trött, och väntar man tills han är för trött blir han övertrött och grinig och skriker en halvtimme innan han däckar. En sån unge kan man inte ta på kalas - det om något vore oartigt. Jag har försökt vänja min son att vara mer flexibel men hittills icke. Tänker att det är en väldig skillnad på så små barn och en tre-fyra-åring. Det är väl snarare i den åldern man verkligen ska skaffa kompisar också.

Minna, 20:06, 21 februari 2014. Anmäl

Ibland blir man bara mållös. Skulle barnets sovtid klockan X och Y vara det som styr om barnet får en chans till att bli inbjuden på kalas och vara social och få kompisar..? Att hon hade mage att komma öht o vad själviskt det lät med "vänta inte med tårtan" - skulle ni ha gjort det då. liksom? Tråkig attityd. Den lär nog bädda för att barnet kan få svårt med kompisar.

Nina, 17:44, 21 februari 2014. Anmäl

Anonym: Läs med förståelse själv. Det finns ett antal personer som har kommenterat att man borde kunna flytta eller hoppa över sovtiderna (inkl. MR även om hon i övrigt hade ett bra svar) för att komma i tid. Min poäng var: Jovisst kan man det, men varför skulle man göra det? Till vilken nytta? Hellre ett utsövt barn som kommer försent. Blev det förståeligt nu?

Fyrabarnsmor, 11:28, 20 februari 2014. Anmäl

Vad snålt att inte bara låta den andra familjen kommer lite senare och stanna lite kortare. Jag fick själv barn för knappt ett år sen och har märkt att min son mår bäst och är gladast om hans egna behov och sovtider respekteras. Att natta honom en halvtimme innan han egentligen är trött går tyvärr inte. Det här handlar INTE om mina behov, utan om hans. Ingen skulle ju vara gladare än jag om mitt barn var lite mer flexibelt... Det handlar om att inse att barn är lika olika som vuxna är. Respektera andra och deras behov och sätt att göra saker.

Minna, 10:45, 20 februari 2014. Anmäl

Barnkalasdryck?

Fråga: Vi har ett barnbarn som fyllde två år häromdagen. Både på hans ettårsdag och nu serverades alkohol till maten, starköl och starkt till kaffet. Jag och min man har svårt att känna oss bekväma med detta, vi tycker att det ger fel signaler då det även fanns två andra barn på middagen båda i åtta-tioårsåldern.
Vi undrar om det finns något rätt och fel i detta och hur vi ska förhålla oss inför kommande kalas.
Vår enda tanke idag är att fortsättningsvis gratulera barnbarnet men inte delta i middagarna. Ska vi prata med föräldrarna om detta?

Svar: Barnen ska ju inte dricka alkohol oavsett vad de vuxna dricker, och det får alla barn lära sig tidigt: barn får vissa saker, vuxna får annat. Jag tycker inte att det är särskilt olämpligt för barnen att se att vuxna i deras närhet dricker ett glas vin, något som de kommer att få se många gånger innan de själva blir myndiga. Det lilla födelsedagsbarnet förstår ju inte detta, utan det är de större barnen som berörs.

Avstå gärna från att dricka alkohol om du och din man tycker så, men var med på födelsedagskalasen, det är för ert barns och era barnbarns skull säkert det bästa. Det går mycket bra att vänligt säga redan innan måltiden börjar ungefär ”vi avstår från alkohol idag, vi tycker att det känns trevligare att dricka alkoholfritt på barnkalas” – men gör ingen stor sak av det, det är inte något onormalt eller fel att bjuda på alkohol så länge barnen förstår att detta är förbehållet vuxna.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 2
  • 0
  • 0

Kommentarer (123)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 123

Varför måste alkhol vara en del av ala högtider? Det är viktigt att visa i alla sammanhang att man inte MÅSTE dricka alkohol? Om man från redan tidig ålder ser att alkhol ska vara en del av allting man gör i familjen, så är det inte konstgt att vi har en sådan alkohol hets som vi har idag. Om barnen alltid ser att vuxna dricket alkohol, barn dricker läsk och aldrig någor annat kommer man ju växa upp med att tro att som vuxen dricker man alkhol och annan dricka blir töntigt/barsnligt. Självklart behöver man inte "förbjuda"" alkohol från allting, men samtidigt ska det vara självklart att alla inte dricker alkohol och att det är lika natruligt att inte dricka alkohol till maten. Personligen tycker jag att man inte behöver ha alkohol i sammanhang där barnen är en stor del, tex deras födelsedagar, jul, påsk osv. Däremot om man har middagsbjudningar eller mer "vuxen"fester kan man inkludera alkoholen. Har man problem med att undvara alkoholen från vissa högtider så ska man nog börja fundera över sin alkoholkonsumption.

Maja, 04:18, 20 februari 2014. Anmäl

Nej, ettåringar och tvåringar skall INTE få dricka alkohol till maten, inte ens om det är deras födelsedag. De får hålla sig till lättöl!

Maja Grönstedt, 13:52, 30 januari 2014. Anmäl

"Småbarnsföräldrar är ingen homogen grupp..." menade jag såklart.

ME, 14:47, 28 januari 2014. Anmäl

CeciliaG: Gissningsvis är det inte samma personer som yttrar sig. Småbarnsföräldrar är ingen heterogen grupp, vilket tydligt framgår av kommentarerna här (en del tycker att alkhol borde bannlysas helt om barn är närvarande, andra tycker att det är ok förutsatt att man dricker måttligt). När det gäller barnfria fester brukar åsikterna faktiskt också gå isär. Långt ifrån alla småbarnsföräldrar tycker att barnen ska följa med på fest till varje pris.

ME, 14:46, 28 januari 2014. Anmäl

När frågan har varit om att ha barnfria fester just för att barnen skall slippa se eventuellt påverkade vuxna så tycker jag att det har låtit helt tvärtom, då är alla småbarnsföräldrar upprörda eftersom de då tycker att barnen vara med till varje pris. Det är svårt att få barnvakt och varför utesluta de små barnen från gemenskapen.

CeciliaG, 13:10, 28 januari 2014. Anmäl

Älskade vänner, vi MÅSTE sluta skylla överdrivet drickande på alkoholens existens. Det är ju snarare viktigt för barn att se vuxna dricka alkohol i måttliga mängder, utan att bli fulla, så att det inte blir nåt konstigt med det. Dricker man så att barnen är dåligt är det man själv som är problemet, man kan inte skylla detta på vinflaskans förekomst på bordet. Självklart ska man inte duka fram alkohol om någon uttryckligen har problem med detta, men alkohol FINNS, och det sundaste för barnen är att de ser det som en dryck som inte är farlig men som bara är för vuxna, som kaffe. Jag har aldrig varit rädd för att duka fram alkohol när mina barn är med, de har aldrig sett en full vuxen i verkligheten. Sen såg de en full vuxen på TV, och då förklarade jag att vin är nåt som man inte mår bra av och som kan vara farligt om man dricker mycket av det, men dricker man som mamma och pappa bara ett glas så är det inget farligt alls.

Ullrika, 12:18, 27 januari 2014. Anmäl

Först tryckte jag det lät fel att bjuda på alkohol när barn är med, men kom på att våra vänner bjuder på vin till maten när det har födelsedagsfest, buffé på eftermiddagen för barn och vuxna. Finns inte på kartan att någon skulle bli det minsta påverkad, men det är ju i den kretsen, förvisso. All alkoholförtäring behöver inte betyda fylla, med andra ord. Sedan - en gång är ingen gång - skulle barn se mamma/pappa lite glada i hatten EN gång är det säkert ingen fara, om föräldrarna ofta är berusade är det en helt annan femma.

MG, 19:02, 24 januari 2014. Anmäl

Det tror inte jag, trist att vara avtrubbad då....

Anonym, 22:53, 23 januari 2014. Anmäl

Tänk va många barn som aldrig blivit gjorda utan lite hjälp av berusning?

Anonym, 22:23, 23 januari 2014. Anmäl

Nej, inte uttryckligen säger du det. Men du implecerar just precis det genom att nämna mjölk i samband med lipid-strukturer, typ alkohol i öl och vin. Jag menar att mjölk inte hör hemma i diskussionen överhuvudtaget.

Sid, 16:01, 23 januari 2014. Anmäl

Flygbusbarn?

Fråga: Jag har en frågeställning som irriterat mig ganska mycket de senaste åren.
Jag flyger ganska mycket, bland annat långa resor över Atlanten. På dessa resor händer det ju ibland att man hamnar bakom barnfamiljer. Barn som ibland hoppar upp och ned och nyper medpassagerare i tårna. Jag är 1.95 och brukar ha alldeles blåslagna knän efter längre flighter. När jag får ögonkontakt med föräldrarna så ser jag att dom vet vad deras små illbattingar håller på med men dom verkar inte orka ingripa. Jag förstår ju att barn är barn men undrar vad som i de här sammanhangen är rimligt att tolerera?

Svar: Ämnet har diskuterats några gånger i min spalt. Man kan inte som passagerare på allmänna transportmedel kräva att få lugn och ro omkring sig, men man kan förvänta sig att alla iakttar rimlig hänsyn. Det är förstås jättejobbigt för dig, men det är också svårt för föräldrarna att få tyst på sina barn och få dem att sitta still i fem-sex timmar.

Du kan börja med att vänligt säga till föräldrarna eller barnen själva om de är över sex-sju år, att du inte vill ha deras ryggstöd nerfällda hela resan i ditt knä och att du skulle uppskatta om de höll sig lite lugnare.

Föräldrar försvarar vanligen sina barn men kan nog också försöka hejda den värsta framfarten om de får veta hur störande den är. I svårartade lägen kan du vända dig till flygpersonalen och fråga om det finns möjlighet att byta plats, det kanske går att ordna i bästa fall.

Men du kan också när du beställer din resa, försöka få en lugn plats. Fråga om du kan få en sådan. Det är ju hopplöst att bli störd så många timmar när man kanske måste jobba, eller vila. Och barn har inte mer rätt än alla andra att ta utrymme, vare sig fysiskt eller ljudmässigt. Att de nyper dig i tårna verkar helt tokigt, vad kan de finna för nöje i det? Du måste kunna förbjuda dem att bete sig så – eller vilket säkert är en ännu bättre idé, behålla dina skor på.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (72)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 72

Gällande påståendet "Barn har inte mer rätt än andra att ta utrymme, vare sig fysiskt eller ljudmässigt" ??????????????? Vi lever väl ändå i verkligheten, varför fantisera om en sådan utopi/dystopi?

Skippa barnvagnen på bussen hädanefter, den tar plats...?, 00:49, 21 januari 2014. Anmäl

"Illbattingar" som nyper en i tårna - det kan väl ändå inte vara ett så frekvent problem för frågeställaren som det ges sken av här... :)

Anonym, 00:13, 21 januari 2014. Anmäl

Hmm, en flaggstång på 1,95 gnäller för att folk helt i sin ordning när skyltarna är släckta fäller sina säten. Det är inte den framförs problem att du är förväxt och tar för mycket plats. Res Business Class i stället för att gnäll på stackars småbarn gnällgubbe.

Anonym (Webbsida), 13:36, 20 januari 2014. Anmäl

@Jena så ni flyger i genomsnitt 10 gånger per år, och då bara räknat de gånger som barnet är med. Vilka tragiska miljöbovar ni är.

hallå, 18:33, 17 januari 2014. Anmäl

Helena, 04:56 När barnen är så små reser man antagligen iväg för sin egen del först och främst. Men så små barn vill man väl inte lämna bort med andra för så lång tid så då tar man dom med sig. Vi ska inte heller förakta all den inkomst och arbetstillfällen som turismen faktiskt generar direkt och indirekt. Vi får alla helt enkelt lära oss att vara mer toleranta mot varandra i det offentliga rummet, och hitta sätt att kringå det som stör oss. Jag har själv inte barn, men har inga problem med att dom finns med på flyg. Själv flög jag för första gången när jag var 4 år och minns det som igår, det var ett jättespännande äventyr som jag gläds åt än idag.

flygvan utan barn, 16:32, 17 januari 2014. Anmäl

@Helena 04:56. Nu var det ju inte främst för bebisens skull vi reste utan att vi som familj (med våra två barn) skulle ha två sköna veckor iväg från regn och slask och med möjlighet att umgås och koppla av tillsammans. Att inte bli påmind om jobb, ha mail som ploppar upp i telefonen etc utan helt enkelt bara ta dagen som den kommer har inte varit lika lätt hemma. Jag låter säkert i dina öron som en hemsk mamma, men som VD för ett företag med 35 anställda har bebisen fått hänga med på jobb redan från ett par veckors ålder. Jag har varit hemma mycket, men ändå till stor del funnits till hand via telefon och mail för mina anställda. Nu hade jag och min man 15 dagar där vi faktiskt på heltid kunde ägna all tid åt våra barn och åt familjen. Att det var på en plats där vi dessutom kunde leka med treåringen i poolen och på stranden i timtal var en stor fördel. Resan gick som sagt bra, treåringen sov, åt, tittade på film, ritade och läste saga. Bebisen sov den största delen av tiden. Tryckutjämningen är det jag anser mig ha minst möjlighet att påverka, men ingen av dem hade några problem. Bebisen somnade t o m under den ena landningen. Det är mycket möjligt att vår treåring inte kommer att minnas det här om några år, men hon hade två väldigt mysiga veckor nu - vilket är nog så viktigt. Dessutom pratar hon gärna om vad hon gjorde i somras, utflykter vi var på då etc. När hon som knappt tre år gammal förra våren kom till mormors sommarstuga kom hon dessutom ihåg precis var hennes sovplats var från året före, så det är ju inte precis så att barn har "guldfiskminne".

Ylva, 14:10, 17 januari 2014. Anmäl

Jena: Nej man flyger inte för flygandes skull, men det spelar ingen roll när det gäller att visa hänsyn gentemot medpassagerare. Banskötare med 40 års erfarenhet: tycker du att det är en hård attityd när jag anser att alla behöver visa varandra hänsyn oavsett ålder? En tvååring hamnar under föräldrarnas ansvar och det är upp till dem att hjälpa till. Jag har aldrig skrivit att tvååringen själv ska ta ansvar, men visst om barnet självt bokat biljetten och klivit ombord på planet utan vuxet sällskap så ligger antagligen ansvaret hos tvååringen själv.

mary, 13:31, 17 januari 2014. Anmäl

Fyrabarnsmor - jag skulle inte heller vilja resa till Thailand, för min egen skull. Tror inte min son skulle tyckt flygresan var jobbig (vare sig nu eller när han var mindre), men själv skulle jag vara helt slut när vi var framme av att hålla honom på gott humör så länge. Det skulle inte vara värt det. Jobbigast (för föräldern) är när barnet är ganska stort, men inte tillräckligt stort för att få egen sittplats (ca 1½ år). Då är en timme inrikes tillräckligt ansträngande.

Jena, 11:42, 17 januari 2014. Anmäl

Jena: Att ta med en resvan treåring till Medelhavet är inte det jag har menat i alla fall, när jag tyckt att man kan vänta med långa flygresor om man har småbarn. Det jag tänker på är spädbarn (och kanske 1-2-åringar) som tas med på semesterresor till Thailand etc. Det har jag personligen lite svårt att förstå att mina vill göra som förälder. Å andra sidan ska man inte bara rikta den kritiken mot föräldrarna utan också mot resebolagen, som ju riktar sin marknadsföring till denna grupp. Tydligen är barnfamiljer en viktig del av resebolagens kundkrets, därmed får övriga kunder nog finna sig i att de också reser.

Fyrabarnsmor, 10:56, 17 januari 2014. Anmäl

@ Mary - vi snackar trots allt om en flygresa, inte ett teater- eller biobesök, där man betalar för själva upplevelsen. Ingen flyger för flygandets skull, man flyger för att ta sig någonstans. Man kläms ihop som sardiner för att ta sig på billigaste sätt till ett annat ställe. Det är en jobbig situation och det är ofrånkomligt att man störs av andra människor. . @ Helena + övriga som påstår att barn inte får ut något av att resa eftersom de inte kommer minnas det: jag tycker det är en konstig inställning att se något som bortkastat bara för att barnet inte minns det konkret. Barnpsykologer är helt överens om att den första tiden i en människas liv är den viktigaste för deras personliga utveckling. Kanske minns barnet resan genom känslan av trygghet och glädje av att få bara med både mamma och pappa dygnet runt, utan att de kände sig stressade av vardagsplikter? . Min son ska resa till Medelhavet till sommaren, det kommer att bli fantastiskt för honom att umgås varje dag med kusiner, fastrar och farmor+farfar i en hel vecka. Han är bara tre år så han kommer inte att komma ihåg det, men det är definitivt något som främjar hans utveckling! Han är en van resenär (flugit inrikes 30 gånger redan) och vi har valt resmål med så kort flygtid som möjligt.

Jena, 10:22, 17 januari 2014. Anmäl

Barnteaterbråk?

Fråga: Vi var på teater, en familjeföreställning. Bakom oss satt en barnfamilj med två killar, kanske i femårsåldern. Killarna hade väldigt högljudda röster och protesterade högt och skrikigt på allt och alla, framförallt på föreställningen. De var nog helt enkelt inte upplagda för att gå på barnteater utan ville bara gå hem. Deras röster var så högljudda att jag vände mig om flera gånger för jag fick verkligen ont i öronen och kom av mig i föreställningen.

Till slut vänder sig min sambo om och säger till, ungefär att de ska vara tysta för att han blir störd. Då plötsligt ryter pappan till och spänner ögonen i min sambo och säger: ”vad är problemet, det är höga ljud från orkestern, vänd dig om.”
Det blev väldigt otrevligt och smockan hängde i luften.

Det blev inte mycket bättre men vi försökte att inte bry oss. Några gånger hyschade vår sexåring till dem när killarna och mamman pratade högt om något i manegen. Då sa mamman högt ”man får väl prata – stanna hemma och titta på tv om det inte passar” typ.

Självklart ska barn få uttrycka sig högljutt skratta, gråta osv. Vi går ofta på barnbio och barnteater så vi är inte helt ovana. Men ska man acceptera hur mycket som helst bara för att det är en familjeföreställning? Och får man inte säga till andras barn? Teater är ett ganska kostsamt nöje.

Svar: Det du beskriver är verkligen jättetråkigt, och egentligen ingenting som andra kan påverka, tyvärr. Det måste ju ha varit fler än du och din familj som stördes av de skrikiga barnen. Med dessa oförstående föräldrar hade det kanske varit läge att be vaktmästarna i pausen om att få byta plats eller att be dem säga till familjen att det hade kommit klagomål så de måste försöka hålla någotsånär tyst på sina barn.

Men alla som har gått med barn på något slags föreställning vet hur svårt det är att få ett muntert nyfiket eller bara uttråkat barn att vara tyst i flera timmar, så en viss marginal ska man ha för att sådant kan inträffa. Att föräldrarna ställer sig på barnets sida är också rätt om man ser det ur det åthutade barnets synvinkel, där ska föräldrar just vara en trygghet som inte rubbas av andras tillsägelser.

Med detta sagt kan jag tänka mig att hade du eller din sambo vänligt sagt direkt till barnen något om att försöka prata med små bokstäver för att de hördes alldeles för mycket, så hade det blivit enklare at kommunicera med föräldrarna som ju också måste ha insett att det var olämpligt med barnens skrikande.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (51)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 51

På barnteater förväntas väl publiken inte vara helt tyst - ibland ingår ju också att barnen är delaktiga i föreställningen - men att bete sig som familjen på raden bakom är förstås inte okej. Mammans svar säger ju dessutom allt - som vuxen får man faktiskt vara en förebild och visa sina barn att man ska visa hänsyn mot andra besökande. Men det här är inte alls ovanligt i dag. Jag går ganska ofta på teater och då är det en hel del vuxna (alltid är det nån1) som sitter och pratar och kommenterar föreställningen som om de vore hemma i tv-soffan. Till och med skådespelarna på scenen måste ju höra detta! Ofta är det här faktiskt inte unga människor, utan 60-plussare, konstigt nog.

Anna-Karin, 08:51, 17 december 2013. Anmäl

När man vänder sig om flera gånger och småler lite försynt tycker man att föräldrarna borde märka av det och tysta ner barnen. Tyvärr var det fullsatt så det gick inte att byta plats. Det var ingen aggressiv tillsägelse heller från min sambo utan han sa bara ifrån väldigt kort men det kan ju tolkas olika hur det sades. Tycker bara det är märkligt att man låter sina barn störa och skrika hur som helst under en föreställning. Säger man ifrån får man säg en känga.Fast jag tror inte heller att de njöt så värst av föreställningen.

Lindak2008@live.se, 22:03, 16 december 2013. Anmäl

Anonym 21:49. He was a fiend! :-D Men numera får jag höra från skolan att han är en "trevlig ung man"! :-)

Helena, 19:12, 16 december 2013. Anmäl

Mina barn har fått gå på mången teaterföreställning genom åren. De har mycket myror i byxorna och ofta mycket att säga också men på teater vet de att man är tyst eller möjligen viskar. Jag förstår inte att det ska vara så svårt att träna på detta - men det är ju tydligt att en del föräldrar inte ens försöker. Bedrövligt.

ak, 17:23, 16 december 2013. Anmäl

Vi har redan tidigare noterat Helenas övermänskliga erfarenhetsbank.

Anonym, 13:06, 16 december 2013. Anmäl

Har föräldrarna tappat fostrar-rollen? Signaturen Lotta skriver från sitt perspektiv som van arrangör av barnkulturarrangrmang att det på senare tid blivit vanligare att föräldrar anser att deras barn har rätt att röra på sig och vara högljudda under föreställningar. Det är en väldigt intressant observation av ett förändrat mönster som får en att fundera. Om föräldrarna tappat sin fostrar-roll, och därutöver i allt högre utsträckning gör grejor i det offentliga rummet med barnen (förr tror jag det var mer vanligt man gick i grupp) blir resultatet att ingen fostrar barnen in i hur man tar hänsyn till andra i offentliga gemensamma sammanhang. Utom den kloka barnkulturinstitutionen förstås som skickar med en lapp om arrangemangsvett. Lite sorgligt.

Maria, 11:03, 16 december 2013. Anmäl

Instämmer till fullo med Nissefar 07:58, 13 december 2013 "Vilket underbart och klokt svar med barnperspektiv. Magdalena vågar se de störiga barnen och deras behov av trygghet och föräldrastöd."

Lina, 09:20, 16 december 2013. Anmäl

Helena, du måste ha en väldigt snabb 3-åring och själv vara oerhört långsam om han t.o.m. hann upp på scenen innan du hann stoppa honom.

Anonym, 21:49, 15 december 2013. Anmäl

Kul att ni försvarar mig. Tack! :-) Nu associerar jag igen :-) - angående det där med att ha varit med om mycket, så minns jag en sak som Henning Sjöström skrev i en av sina självbiografiska böcker. Han skrev, att när man skulle redogöra för en människas vandel, så kunde det finnas en del tvivelaktigt i vissas. Eller sådant som lät tvivelaktigt i vissa andras öron. Medan andra hade ett blankt blad - inget att anmärka på. Men var det automatiskt den med det blanka bladet som blev den bäste advokaten, bäste kommunalrådet, bäste företagsledaren..? Nej, menade Sjöström, för de som hade ett blankt blad hade ofta inte gjort NÅGOT ALLS. De hade bara varit. Medan de med det lite solkade papperet, ofta även hade hunnit med mycket gott, och mycket aktivt. Lärt känna många människor, tagit många initiativ och varit entrepenörer - även om det ibland gått galet (vilket t.ex. slutade med en skattesmäll). Jag tror det ligger något i det!

Helena, 18:34, 15 december 2013. Anmäl

Om Urban går ut i världen istället för att sitta inne och sura får han också historier att berätta ;-)

Jo du, 15:02, 15 december 2013. Anmäl

Barnkostnad?

Fråga: Hur gör man när barnen blir utbjudna av kompisars föräldrar på café, restaurang, lekställen eller annat som kostar pengar? Jag brukar erbjuda mig att betala, men tycker egentligen att har man inte kommit överens om det innan borde de andra föräldrarna stå för det. Dels brukar ju jag bjuda andra barn, dels blir det en fånig situation när man ska fråga vad det kostat och försöka hitta växel. Men samtidigt vill jag inte att ska tycka att jag är snål eller att de ska känna sig utnyttjade.

Svar: Enklast är att du frågar ”hur mycket är jag skyldig dig?” när du hämtar ditt barn eller när barnet lämnas till dig. Är det självgående barn kan du fråga nästa gång du möter föräldern i fråga, eller ringa och erbjuda dig att betala den summa de har lagt ut för dina barn.

De som likt dig tycker att det går jämnt upp med att du bjuder deras barn kommer att säga det, och de som vill ha pengar av dig kommer att precisera en summa. Men låt det inte bara bero, det kan skapa dålig stämning mellan de betalande föräldrarna och dig, om de har förutsatt att du ska ersätta dem för deras utgifter

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (34)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 34

Jag håller med tidigare talare om att ifall det är de andra föräldrarnas spontana idé när barnet redan är hos dem så bör de självklart stå för kostnaden (eller möjligen ringa och fråga). Det kan ju finnas flera skäl att barnets egna föräldrar inte vill ha den oväntade utgiften: man har inte valt det själv, man har inte råd, det blir orättvist mot syskon etc. Sedan som sagt, har barnet redan blivit bjudet så kan man ju erbjuda ersättning för säkerhets skull och hoppas att föräldrarna säger att det inte behövs. Men båda föräldrarna bör tänka sig in i den andras situation. Också att bli bjuden på en massa dyra grejer kan innebära en press att bjuda igen som gör att fattiga familjer drar sig för umgänget.

Stina, 19:46, 12 december 2013. Anmäl

Vars i frågan började de handla om att ta med sig andras barn på saker utan att fråga?? självklart gör väll ingen det. I övrigt tycker jag som alltid annars, att den som bjuder, BJUDER!

en fru, 14:12, 12 december 2013. Anmäl

@Olämpligt bjudande, 15:37, Det ena utesluter inte det andra. I vissa åldrar är det mer viktigt att få sysselsätta sig själv medans det i andra åldrar behövs mer stimulans utifrån för att utveckla andra områden. De flesta föräldrar har förmågan att blanda och mixa så att barnen får både ock. Sedan kan det ju vara så att man varit i en helt vanlig, gratis lekpark och att man på vägen hem spontant slinker in på ett café för en liten eftermiddagsfika (vilket också är utvecklande då barnen får lära sig att uppföra sig i sådan miljö).

Anonym, 15:59, 10 december 2013. Anmäl

Alla ni som förfasar sig över att föräldrar kan ta med sig andras barn på aktiviteter som tex spontana badhusbesök, hur ofta kan det inträffa egentligen?? Badar barnen nakna då? Eller går alla ungar runt med badkläder i väskan "ifall att"? Tror inte att det inträffar så ofta att inte föräldern tillfrågas innan barn bjuds med.

ähmen, 15:41, 10 december 2013. Anmäl

När barn träffas bör de själva få hitta på sysselsättningar. Vuxna bör inte lägga sig i i och genast hitta på något arrangemang som ska betalas. Förmågan att sysselsätta sig själv är viktig att utveckla. Det kan inte och måste inte alltid vara äventyrsbad, konsert, film, tivoli eller andra utbud från nöjesarrangörer. De som bjuder ger inget! Tvärtom tar de ifrån barnen viktiga tillfällen att utvecklas.

Olämpligt bjudande, 15:37, 10 december 2013. Anmäl

Anonym 19.43. Fast nu ställdes ju inte frågan utifrån det perspektivet. Det gällde ju det motsatta perspektivet - hur man agerar när någon annan har betalat för någon aktivitet för det egna barnet. Menar du att man ska hävda principen och trumpeta ut: "Du får självklart betala för mitt barn för det var din idé!" Jag tycker nog att Magdalena Ribbings råd är klart bättre. Det handlar ju inte bara om att markera sina principer utan om att underlätta för sitt barn att på sikt kunna behålla sina kompisar. Observera att det i FS fall faktiskt inte handlar om att han eller hon har dåligt med pengar. Att den som bjudit någon annans barn på café eller på någon annan aktivitet utan att först fråga föräldrarna, själv bör betala är en helt annan sak. När FS ställer frågan om vad han/hon är skyldig så svarar naturligtvis en vettig kompisförälder att det jämnar ut sig varefter eller något liknande. Men som sagt, det var INTE det frågan handlade om.

Men - läs vad som står i frågan!, 21:04, 9 december 2013. Anmäl

Frågan gäller ju sådant man inte kommit överens om innan. Ingen ska väl ta med någon annans barn på en aktivitet utan överenskommelse och sedan förvänta sig pengar? Om man gör det måste man självklart bjuda på kostnaden.

Anonym, 19:43, 9 december 2013. Anmäl

Anonym: Det håller jag med om. Fast jag ser faktiskt ingen som förordar att man tar med sig andras barn till simhallen, eller hävdar att någon gjort det. Varken i frågan eller bland kommentarerna.

Fyrabarnsmor, 15:05, 9 december 2013. Anmäl

@Lina, man frågar föräldrarna då också, inte alla gillar att barnet äter borta, kan finnas flera skäl. Visst kan man bjuda i vilket fall som helst, men poängen är att det är fel att inte fråga.

Anonym, 14:39, 9 december 2013. Anmäl

Den här frågan och kommentarerna fick mig att börja tänka på det där med att ha barn över på lekstund och sen bjuda/inte bjuda på middag om tiden för besöket sammanfaller med middagstid... Det hade varit lite konstigt att ge barnet mat utan att fråga och sedan be att få ersättning, eller?

Lina, 14:23, 9 december 2013. Anmäl

Barnhemgång?

Fråga: Berätta för mig hur jag borde bära mig åt när föräldrarna till ens barns kompisar kommer och ska hämta sitt barn – efter att barnet varit här och lekt med mina barn – och aldrig går?!

Det har hänt mig många gånger och med flera olika personer.

Idag ville min son leka med någon och jag bjöd in en pojke som går i hans parallellförskoleklass.
Pojken är livlig och högljudd som få men mycket uppskattad ändå av min son och även av resten av vår familj.

När man har bestämt att leken ska vara slut mellan 18.30 -19.00 och det är en vanlig vardag, så tycker jag det är rimligt att ytterkläderna börjar träs på senast kl 19.00 och att dörren stängs ganska snart därefter.

Pappan kommer en stund efter kl 19, ställer frågan till sin son: ”Ska vi gå nu”? Sonen svarar givetvis ”Nej” och ignorerar därefter sin pappa.
Pappan börjar trampa oroligt, vädjar några gånger, ger sedan upp, tar av sig skorna och kommer in med orden ”det är väl lika bra att…” in i vårat kök där jag och min man fortfarande inte har avslutat middagen.

Jag säger glatt men bestämt till pojken att ”nu X så är det dags att gå hem, det är aldrig roligt att säga hejdå, men jag tycker inte heller om att vänta på att säga hejdå”.

Detta leder inte till något och jag har börjat känna mig rejält irriterad, så jag går in i ett annat rum och sätter mig och jobbar.
Pappan sätter sig ner vid köksbordet och börjar prata med min man.

Så småningom påbörjas en oändlig påklädning (pojken är 6 år och klarar säkert av att klä sig själv men det pratas och segas i oändlighet i hallen).
När de ääääntligen är på väg ut genom dörren, frågar pappan ”behöver du kissa?” (de bor 300 meter bort).

Ungefär 19.45 gick de ut genom dörren.

Är det mig det är fel på? Hur gästvänlig förväntas man vara en vardagskväll mot föräldrar som man aldrig skulle ha umgåtts med om det inte råkat vara så att ens barn vore goda vänner?

Man vill ju kunna bjuda hem kompisar till barnen för att de ska få ha ett socialt liv – men måste jag få ett besök till, som jag inte vill ha, på köpet?

Svar: Låter trist! Men vore det inte enklast att du tio minuter innan hämtning sade till ditt barns kompis att ”nu är det dags att klä på dig för strax ska du gå hem”. Barnet protesterar säkert mindre om du säger något än om föräldern gör det. Och då är barnet hemgångsfärdigt när föräldern kommer, och du kan enkelt säga ”X har klätt på sig, och det är bra för vi har lite annat att bestyra just nu, så hej då pappa X och hej då X, välkommen en annan dag”.

Naturligtvis ska inte föräldern låta barnet bestämma när det ska gå hem! Naturligtvis ska inte föräldern hänga sig kvar hos er när det finns en hemgångstid. Så se till att allt är klart just när föräldern kommer, och fös iväg den socialt oförstående föräldern med några vänliga ord.

Det är inte du som är oartig utan kompisens förälder som inte fattar att ert hem inte hålls öppet för diverse oombett umgänge.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (43)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 43

Problemet, som jag ser det, är att pappan frågar om pojken vill gå hem. Ja, det är ett artigt sätt att ge en order/uppmaning, men det funkar bara bland vuxna som förstår att det implicit betyder "nu ska vi gå hem". Till ett barn är det bättre att vara tydlig. "Nu ska vi gå hem." Man ska inte ställa frågor till barn, om man inte menar det som en fråga! Det leder bara till onödig argumentation och visar man ju att man struntar i barnets vilja! Om man ställer en fråga, måste man ju ta hänsyn till barnets svar. Man kan inte ställa en fråga och sen strunta i barnets svar. Då är det ju bättre att bara säga att att vi SKA gå hem.

Ellen, 11:43, 12 december 2013. Anmäl

"Hjälp! Jag är tvungen att prata med en annan människa och bjuda på kaffe!" Dagens Swedi-problem.

Åsnan, 13:22, 4 december 2013. Anmäl

"offra" skulle det vara.

Anonym, 14:39, 22 november 2013. Anmäl

FS, det här har hänt flera gånger med olika personer säger du, men då är det väl så de andra föräldrarna är vana vid. Att småprata en stund för att läras känna barnens kompisars föräldrar är väl självklart för de flesta. Nog kan man "offa"en liten stund medan barnen avslutar leken, drar det ut på tiden får man väl resa sig och säga till sitt eget barn att det är dags för tandborstning eller nåt, då blir det svårt att sitta kvar för den pratglade. Däremot borde han så klart inte kommit efter sju.

Anonym, 14:38, 22 november 2013. Anmäl

Wow, Sverige har blivit än mer av ett robotsamhälle märker jag. Vem skulle frivilligt vilja leva livet så här? Ogästvänligt och överstressat. Tagga ner och var lite generös mot dina medmänniskor - alla kan inte vara lika "bra" och "effektiva" som du, inte heller lika hårda. Dessutom finns inga rätt eller fel, men det kanske är svårt att se från insidan av The Matrix?

Klen, 11:36, 22 november 2013. Anmäl

För allas det är INTE en sedvänja på landet att komma för sent för att hämta sitt barn. Det är inte heller bruktligt att störa med besök en vardagskväll efter kl 19 eftersom bbåde föräldrar och barn "ska göra kväll=borsta tänder, duscha, pyjamas, nattning" eftersom de arbetar och går till skola/dagis nnästa morgon.

Lantisen, 08:42, 22 november 2013. Anmäl

Besökande barn har en omogen far. En tjänst till honnom och barnet att följa Magdalena Ribbings ràd.

Savoir vivre, 21:38, 21 november 2013. Anmäl

Man kan utan problem vara mycket tydlig gentemot barn. Det är en enkel och bra metod, som dessutom är till hjälp för den hämtande föräldern. Att hålla på att plocka utan leksaker och likande är bara dumt. Indirekt kommunikation funkar sällan bra ens bland vuxna. Det är bara att säga något i stil med "putte, nu får ni sluta leka för din pappa har kommit och du ska gå hem". Sedan får man upprepa det tills budskapet går in. Det kan ta ett tag för lekande barn att ta in den omgivande verkligheten. Inget konstigt alls. Så kan man glatt lägga till att "du får gärna komma och leka en annan dag, men nu ska du gå hem." Sedan är det givetvis trevligt och lämpligt att lära känna föräldrarna, men kanske inte en vardagskväll klockan sju. Det passar väl bättre att bjuda in på fika i samband med lek på helgen?

Agnes, 20:34, 21 november 2013. Anmäl

Självklart bör man lära känna barnens kompisars föräldrar! Annars vet man ju inte om man själv kan låta sina egna barn besöka dessa kompisars hem, det kan ju visa sig vara vad slödder som helst om det vill sig illa. Antagligen ville den hämtande pappan få sig en bild av om det är tryggt för sin son att vistas i FS hem, dvs veta vad FS med familj går för. Fattar inte hur FS tänker alltså, det är naivt att tro att alla familjer är rejäla.

Anonym, 18:10, 21 november 2013. Anmäl

felsyftning, menade inte att folk på landet skulle vara mindre bra på att snappa upp signaler generellt naturligtvis.

öbo, 13:38, 21 november 2013. Anmäl

Snyltbarn?

Fråga: Vi är föräldrar till ett gäng ungdomar 20 -23 år som alla har jobb och tjänar hyfsat. Problemet är när vi går ut och äter eller ska fika – när det kommer till betalning glider dom snabbt undan och säger något som gör att de kommer undan med att betala.

Jag tycker detta är oerhört fult och har sagt till min man att det inte är okej (barnen är inte gemensamma), jag har sämre på kontot än dom har men ändå verkar det vara någon slags självklarhet att vi som vuxna alltid skall betala? Dom gör inte en gest att ta upp sin plånbok eller så. Dom bjuder heller aldrig tillbaka.

Detta skapar irritation då jag tycker att det ibland är trevligt att få bjuda men absolut inte att alltid att det ska tas för givet att jag alltid är den som skall betala.

Hur tar vi oss ur detta på ett bra sätt?

Svar:
Det här är i första hand en fråga för dig och din man, ni är ju vardera föräldrar till ungdomarna. Ni två måste bestämma er för en gemensam hållning. Du skriver som om det alltid är just du som betalar – men din man bistår väl också?

Som jag förstår det är du också förälder till någon-några av ungdomarna och ska kunna säga till dina egna barn ungefär ”trevligt att gå ut på krogen, den här gången får ni betala för er själva”, och samma sak gäller för din partner.

Det behövs inga redogörelser för din eller din mans ekonomi, bara ett klart besked till ungdomarna från början. De kanske säger att de i så fall avstår för de har inte råd, och då säger du – och din man – att det var tråkigt för ni har inte heller råd att betala varje gång. Är det enbart ditt bjudande som de vill åt, inte ditt sällskap, så är det förstås tråkigt.

Men jag tror inte att det är ovanligt att ungdomar förutsätter att de ska bjudas på krog och kaffe av sina föräldrar, så du är knappast ensam i din situation. Det kan också ha att göra med hur ni har det med era barn i andra sammanhang, är det alltid ni som ställer upp i alla lägen har ungdomarna förmodligen fått intrycket att föräldrar – biologiska eller andra – mer än gärna gör allt för sina barn.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (49)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 49

@Anonym, 09:05 Jag är fullt medveten om det, det var bara ett exempel, eftersom jahaja var så upprörd över att det fanns föräldrar som tjänade mindre än sina barn.

annan Camilla, 10:15, 30 oktober 2013. Anmäl

@annan Camilla, det finns akademiker som tjänar mindre än en brevbärare.

Anonym, 09:05, 30 oktober 2013. Anmäl

Vuxen och självförsörjand - aha, jag förstår. (gjorde det klassiska misstaget att svara på ett inlägg utan läsa inlägget som inlägget var ett svar på)

Jena, 07:12, 30 oktober 2013. Anmäl

@Jena, 12:47 Jag delar din inställning. Min kommentar var ställd till Tz 19:34 som i sitt inlägg antydde att det är föräldrarnas sak att fortsätta betala för sina barn efter som föräldrar alltid är föräldrar och att en förälder gör fel när de börjar förvänta sig att vuxna barn ska betala för sig på krogen. Skyldigheten att betala försvinner när barnen försörjer sig själva. Kanske jag läste in för mycket i Tz inlägg. Det får Tz gärna svara på.

Vuxen och självförsörjande, 10:50, 14:49, 29 oktober 2013. Anmäl

Vuxen och självförsörjande, 10:50 - det ena behöver inte utesluta det andra. Mina föräldrar har lärt mig pengars värde och var noga med att inte skämma bort mig och mina syskon när vi var unga - detta trots att de hade god ekonomi. Däremot har de sedan vi barn blivit vuxna varit väldigt generösa, tex genom att hjälpa till med första bostadsköpet och liknande (bla fick jag en tusenlapp i månaden medan jag studerade, så jag slapp ta studielån). Jag är väldigt tacksam för detta. Hade de stuckit till oss pengar i tid och otid och köpt presenter en vanlig vardag när jag var liten, hade jag inte blivit så noga med ekonomin som jag är. (tex under studietiden hände det ofta att kompisar med fullt studielån lånade pengar av mig när deras tagit slut, trots att de hade större belopp att röra sig med per månad). Mina föräldrar bjuder oftast om vi går på restaurang ihop, det gör mig ingenting, utan jag tycker det är gulligt. Jag känner mig inte det minsta hotad i min vuxenroll av det.

Jena, 12:47, 29 oktober 2013. Anmäl

Till skillnad från Helena är jag inte det minsta överraskd över Jahajas kommentarer. Så brukar det ju alltid låta när frågan gäller relationen barn-föräldrar, något som Jahaja tydligen hakat upp sig på (det och att hen minsann tjänar mycket). Inte så mycket att fästa sig vid.

ME, 11:52, 29 oktober 2013. Anmäl

I ett samhälle med social rörlighet är det knappast märkligt att det finns barn som tjänar mer än sina föräldrar. Räcker med att du har lågutbildade förädrar med lågstatusjobb som får ett barn som vill studera...

annan Camilla, 11:47, 29 oktober 2013. Anmäl

@Helena, och du har skrivit väldigt vettiga kommentarer på sistone:) Det räcker också att bli långtidssjukskriven för att få ett rejält avbräck i ekonomin, inte ett dugg konstigt i det här landet som det ser ut. För tillfället.

Anonym, 11:40, 29 oktober 2013. Anmäl

Jahaja: tycker att du skriver jättekonstiga kommentarer i den här frågan - så här brukar väl inte du vara..? Bara en sådan sak, som att du inte kan förstå att det finns medelålders människor som har låga inkomster utan egen förskyllan..? Och att de på något sätt skulle behöva skämmas för detta inför sina egna barn..? Ett par tankar: en mamma som inte tjänat så mycket pengar under barnens uppväxt har kanske haft mer TID för dem i stället. Och DET brukar normala barn och ungdomar värdesätta mer än prylar som går att köpa för pengar. Det KAN även vara så, att det var mammans beslut att inte genomföra en abort vid en oplanerad graviditet, som gjorde att hon inte kunde gå den prestigeutbildning som hon annars kanske hade kunnat gå. Därför fick hon och hennes barn leva på en lägre ekonomisk standard - men barnet fick LEVA. Precis detta hände flera av mina väninnor, och jag anser inte att alternativet hade varit bättre...

Helena, 11:06, 29 oktober 2013. Anmäl

@Tz, 19:34 Jag är jättetacksam att mina föräldrar var föräldrar nog att fostra mig till en självständig och självförsörjande vuxen människa med respekt för andras ekonomiska situation. Jag är vuxen nu och ansvarig för min egen försörjning. Det skulle aldrig falla mig in att alltid förvänta mig att mina föräldrar ska betala för mig också bara för att de är mina föräldrar och gjorde det innan jag hade en egen inkomst.

Vuxen och självförsörjande, 10:50, 29 oktober 2013. Anmäl

Barnmatspill?

Fråga: Jag har en fråga som gäller spilld mat på restauranggolv.

Min dotter som är ett år brukar spilla en del på golvet. Jag vill gärna ta bort det som spillts, men samtidigt känns det fel att ta upp den spillda maten i en servett och lägga på bordet. Jag brukar därför prata med personalen och ursäkta röran. Jag har dock förstått på vänner att det kan ses som oförskämt att inte själv ta bort spillet.

Hur ska jag på bästa sätt hantera situationen?

Svar: En ettåring äter knappast restaurangmat. Se till att du har matat ditt barn innan ni går på restaurangen, och ge henne någon brödbit medan du äter.
Vill du absolut att barnet ska äta riktig mat på krogen så ta med dig, eller be om en stor pappersservett eller en tidning och lägg på golvet under barnets stol. Vik ihop och kasta bort den själv.

Restaurangpersonal är visserligen van vid att ta hand om skräp efter gäster men räknar knappast med att behöva ta reda på det slags matklet som mycket små barn är kapabla att åstadkomma.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (80)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 80

Restauranger och krogar är inte lämpliga platser för småbarn, såvida det inte är utpräglade familjerestauranger med barnmeny och underhållning för de små. Det vore väldigt trevligt om fler föräldrar kunde begripa detta, så att resten av oss finge avnjuta vår mat i lugn och ro. Min erfarenhet är att de flesta föräldrar är så vana vid sina egna barns skrik och bråk att de inte längre uppfattar det som störande. Och ber man dem att dämpa sig eller hålla ordning på sina små så får man alltid höra att "De är ju bara barn!", som om detta skulle ursäkta allt vad de hittar på. Det handlar inte om att vara "barnintolerant", det handlar om att småbarnsföräldrar är döva för hur deras barn faktiskt låter! Snälla, snälla, snälla... Låt era små stanna hemma istället!

Jenny, 02:57, 11 oktober 2013. Anmäl

Det vore såååå trevligt om fler småbarnsföräldrar insåg att det inte är någon god idé att ta med sig sina små "hjärtegull" på restauranger eller krogar... Småbarn LÅTER och stör, oavsätt hur söta och snälla de är. Föräldrar är oftast så vana vid sina egna barns ljud att de inte uppfattar dem som störande, och många av dem anser att det är naturligt att deras barn far omkring och slår sönder grejer i lokalen. Snälla, snälla, snälla, låt barnen vara hemma så att vi andra kan få lite lugn och ro när vi äter!

Jenny, 02:49, 11 oktober 2013. Anmäl

@Anonym 13:14 Tror knappt jag sett någon förälder som påstått att sådant beteende är ok, men däremot en hel del som påtalar att barn inte per automatik är högljudda, stinkande och/eller kladdiga (vilket en del barnhatare här påstår), och att barnen rimligen borde få vara på restauranger så länge de inte stör. . Men förstås, det är ju alltid lättare att argumentera när man själv får hitta på vad motståndaren sagt.

annan Camilla, 23:43, 27 september 2013. Anmäl

Det märks att det är småbarnsföräldrar som går i taket av att få höra att det faktiskt inte är OK att de och deras avkommor inte är i centrum hela tiden. Försök att begripa att barn faktiskt stör andra i bland, tex så är det FÅ som uppskattar en vrålande bebis eller en bland övriga gäster lekande och omkringspringande gastade 3-åring i närheten när man ska äta, detta gäller oavsett om det är på ett enkelt kafé , MC Donalds eller en fin restaurang. Men hänsyn verkar vara något som krystas ut med moderkakan.

Anonym, 13:14, 27 september 2013. Anmäl

Det är spännande att i alla sådana här debatter förutsätter de flesta att man "tar med" sina barn på restaurang eller café "för sitt eget nöjes skull". Det kan ju faktiskt vara så enkelt att man av en eller annan anledning inte är hemma, utan befinner sig någon annanstans, och blir hungriga och behöver äta. Föräldrar och barn blir hungriga precis som andra människor. (Och nej, barn mår inte bäst av att leva hela sitt liv hemma i vardagsrummet, även om vissa kommentatorer tycks övertygade om det,)

Anonym, 19:47, 26 september 2013. Anmäl

Om jag och min son på 2,5 år äter lunch ute (nej, vi äter inte på finrestaurang med vita dukar) så brukar jag ta upp hans eventuella spill från golvet & bordet med en servett och lägga servetten på brickan eller i närmaste papperskorg. Vi äter eller fikar endast på ställen där det finns mycket plats för barnvagn och där det känns som att vi inte stör. Han brukar inte springa runt eller skrika högt, om han någon gång är stökig så går vi därifrån snabbt. Jag tycker det brukar funka bra.

Rebecka, 17:50, 26 september 2013. Anmäl

Varför skulle ett mindre barn inte trivas på en resturang eller uppskatta god mat? Mina barn har varit med på resturangbesök många gånger, luncher, middagar och julbord. Enklare restauranger och finare, vid något enstaka tillfälle har det inte fungerat och då har vi naturligtvis lämnat restaurangen. Övrig tid är inte barnens ljudnivå högre än någon annan gästs, barnen kastar inte mat på någon, kladdar inte på någon. Blir det lite spill torkar vi självklart upp det med någon servett. Att jag eller någon annan på resturangen dricker ett glas vin, det är jag övertygad om att mina barn inte tar någon som helst skada av. Alla är vi väldigt olika, båda vuxna och barn. Kan vi inte bara sluta generalisera?

Anne, 13:59, 26 september 2013. Anmäl

Jag tycker det är så lustigt att det ofta gnälls på att dagens föräldrar "curlar" sina barn, men nu är det helt plötsligt jätteego av föräldrarna att ta med barnet på restaurang och jättejättesynd om barnet som måste sitta still i en timme och kanske ha lite småtråkigt. . Själv ser jag det som en träning för livet att lära mitt barn hur man uppför sig i olika situationer, som tex på restaurang.

Jena, 08:20, 26 september 2013. Anmäl

Anonym, 09:04, 24 september 2013. Tvivlar att restaurangpersonal avgudar barn på restauranger oavsett hur väluppfostrade. Personalen måste vara trevlig det ingår i yrket. Tycker synd om dom uppenbarligen som måste bita ihop och låtsas många gånger. Små barn har inget att göra på en kvällsrestaurang. Lunchhak går väl an.

Anonym, 21:08, 25 september 2013. Anmäl

Jag håller med dig Martin. Av någon anledning blir det ofta så just med de barnrelaterade frågorna.

ME, 09:00, 25 september 2013. Anmäl

Önskebarnfråga?

Fråga: Jag är lycklig och stolt mamma till två underbara pojkar, en på två och ett halvt år och en på snart fyra månader. Jag älskar mina killar så mycket att jag känner det som att jag nästan spricker av kärlek.

När jag och min man fick vår andra son fick vi, istället för gratulationer, kommentarer om att det är synd om oss som inte fick en flicka den här gången. Och detta från nära anhöriga. Jag har även fått frågan om jag är besviken för att det inte blev en dotter ”den här gången heller”. Anhöriga, och även vänner, försöker också ”trösta” oss genom att säga att det ”säkert blir en tös nästa gång.” Jag har tålmodigt förklarat att vi älskar våra pojkar och absolut inte varken saknar eller längtar efter en tjej. Har även sagt att om vi bestämmer oss för att försöka bli gravid igen så gör vi inte det för att försöka få en flicka, utan för att få ett barn till. Men det verkar inte omgivningen kunna ta in.

Jag har fått två friska, vackra pojkar och har i nuläget inga planer på fler barn. Så hur gör jag för att bemöta dessa drulliga kommentarer? Nästa gång någon spottar ur sig en så’n klumpig groda vill jag få personen att förstå att det inte är okej.

Svar: Ojojoj, dessa dumma människor! Som tror att de har rätt att ha synpunkter av det här slaget – totalt fel, superdrulligt, ohövligt och riktigt korkat. När dina söner börjar förstå vad dessa vuxna föredömen säger måste de rimligen undra om det är något fel begånget. Och det är det, av dessa obehagliga vuxna.

Titta kallt på dem och säg ungefär ”vi har fått våra önskebarn, okej?” Dina nära anhöriga och de som anser sig ha rätt att lägga sig i om du vill ha fler barn eller inte kan du lugnt säga till lite hårdare exempelvis ”det var faktiskt riktigt dumt sagt av dig.”

Det här säger jag av egen erfarenhet, jag är en av fyra systrar utan någon bror, och vi fyra fick höra hela vår uppväxt av vuxna utanför familjen att det var synd om våra föräldrar och om oss systrar att inte en av oss var en pojke. Våra föräldrar var stenhårda mot sådana enfaldiga kommentarer, vi fyra kände alltid att vi var precis vad våra föräldrar hade önskat sig.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (54)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 54

Jag skulle nog sagt "det viktigaste är att han/hon lär sig att INTE komma med så dumma kommentarer". De som säger sådana här saker förtjänar inte bättre. Talar inte av egen erfarenhet, men kan tänka mig hur det känns.

Miss X, 12:52, 8 september 2013. Anmäl

Jag skulle ha suckat lättat och sagt ”åh, jag är så glad över att det blev en bebis och inte en triceratops”. Haha, garvar när jag tänker på det!

Julia, 15:21, 3 september 2013. Anmäl

Jag skulle ha suckat lättat och sagt ”åh, jag är så glad över att det blev en bebis och inte en triceratops”.

Julia, 15:19, 3 september 2013. Anmäl

Glöm inte att sådana kommentarer framför allt säger allt om den som kommenterar, men inget om dig och din egen önskan. När min dotter var nyfödd fick jag höra kommentarer från besvikna mammor till pojkar om hur gärna de skulle vilja ha en dotter som kunde ärva deras klänningar och som de kunde fläta håret på, och om hur stökiga deras pojkar var. Men att pojkar blir stökiga är ingen naturlag. Hårdrar man det kan man undra om de blir det för att de känner sig oönskade, och att det är deras sätt att få mammas uppmärksamhet. Jag fick en pojke tre år senare och han är om möjligt ännu kramigare och pratsjukare än sin storasyster, han är mer försiktig och definitivt mer ordningssam. Båda är givetvis egna personligheter helt oberoende av sitt kön.

Lina, 12:44, 3 september 2013. Anmäl

Vedervärdigt! Jag har varit med om att föda ett sjukt barn som fick tunga vårdinsatser under lång tid för att överleva. Jag blir så otroligt provocerad av folk som beklagar existensen av fullt friska barn bara på grund av deras kön. Snacka om att vara bortskämd och ha en taskig människosyn! Jag hade svarat: "Vi är otroligt priviligierade som har två friska underbara barn. Att önska sig ett eller annat kön på sitt barn vittnar om en människosyn som jag verkligen inte delar."

Camilla, 12:16, 3 september 2013. Anmäl

Fick även kommentaren: "Jasså, ni har inte lyckats göra en son!" Eh...?

Ninan, 12:03, 3 september 2013. Anmäl

Känner igen mig, men i vårt fall är det en son vi BORDE... Jag är 40 plus och vi har tre döttrar, ändå får jag frågan om vi inte ska skaffa en son. Men ni måste ju ha en son! Fjärde gången gillt kanske? När vi gjorde ultraljud på vår tredje dotter frågade svärmor om hon skulle trösta min man... Det var ju en tjej igen... En annan tipsade glatt min man när vi väntade trean, "Om det blir en tjej igen kan du ju alltid skaffa en ny fru!". Vi älskar våra döttrar obeskrivligt mycket, vi har det vi önskat oss, tre friska underbara barn. De är fantastiska! Det är lustigt, andra som skaffar barn när de är över 40, de får förstås höra att de är för gamla, men jag med tre barn, jag måste ju skaffa en son! Ska jag alltså enligt dessa människor skaffa barn till det blir en son?!?

Ninan, 12:02, 3 september 2013. Anmäl

En av mina gudsöner skall, enligt hans mor, ha blivit besviken när han fick en sin lillebror -han hade önskat sig en storebror! Sensemaker

Sensemaker, 22:08, 2 september 2013. Anmäl

Jag tror att en del människor faktiskt tror (eller själva tycker) att män helst vill ha en son som liknar honom själv och att kvinnor helst vill ha en dotter som liknar henne själv. Därför förutsätts man vilja ha en av varje och när det sedan inte blir så, så ses det då som ett slags misslyckande. Får man dumma kommentarer om ett nyfött barn så finns det ingen anledning att vara finkänslig och försöka svara något fint. Det är de som är oförskämda och jag tycker att FS kan vara exakt så oförskämd och ful i munnen som FS själv känner för att vara.

Anonym, 17:02, 2 september 2013. Anmäl

Bondmoran i granngården fick samma oförskämda fråga i våras. - Ja, nu blev det blev. En pojke igen.Men vi hade behövt en ny traktor bättre! svarade hon.

Lantis, 15:00, 2 september 2013. Anmäl

Barnfritt?

Fråga: Jag ska ha 60-års cocktailparty och har förutom släkt och vänner i min egen ålder, tänkt bjuda vänner som är unga och nyblivna föräldrar. Min oro är att de tar med sig barn, och hur jag på inbjudan på ett trevligt sätt skriver att denna gång vill jag bara att vuxna kommer.

Har Magdalena ett bra tips om hur jag ska skriva?

Svar: Helt rätt att inte låta barn vara med på en tillställning (med alkohol antar jag) som är avsedd för vuxna. Skriv på inbjudan längst ner ungefär ”Tyvärr kan jag inte ta emot mina gästers gulliga barn, de får stanna hemma denna gång”.

En del av dina unga vänner kommer kanske att ringa och säga att de inte har barnvakt och därför ändå tar med sina trevliga små eller halvstora barn. Då måste du ha förberett ett svar. Antingen att du är ledsen men det går faktiskt inte att ha barn med just denna gång (en av föräldrarna får stanna hemma, eller man kanske rentav får fram en barnvakt). Eller att det är okej om föräldrarna då själva tar hand om sina barn helt och hållet, du har tyvärr varken utrymme eller lekmöjligheter för dem.

Någon kanske kommer med ett eller flera barn utan att bry sig om vad du har skrivit på din inbjudan. Då behöver du inte se jätteglad ut.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 3
  • 0
  • 0

Kommentarer (75)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 75

@Grinolé, 08:17. Nej, självklart inte. Men hon har fått förklarat för sig varför hon inte har fått följa med vid tillfällen, när hon hade önskat komma med, med att hon inte har varit bjuden. Informationen har gjort henne mycket ledsen, vilket jag kan förstå - för hon är verkligen inte ett barn som stör vid sådana tillfällen. Men bara vetskapen att hon som barn kan vara oönskad just för att hon är ett barn har tydligen satt sig djupt och nu är hon ofta ängslig över att hon inte ska vara välkommen - även när vi har intygat att hon är inbjuden. Därför är jag också ganska restriktiv, numer, med vilka sådana tillfällen jag prioriterar. Familjefestligheter där barn inte är bjudna går jag tex inte gärna på - arbetssammanhang är en annan sak, där känner inte barnen på samma sätt.

AW, 16:42, 4 september 2013. Anmäl

@AW. Har du tidigare tagit med henne utan att hon varit bjuden? Det låter nästan så eftersom hon är så ängslig för att något sådant ska hända.

Grinolé, 08:17, 4 september 2013. Anmäl

Haha, oj, råkade kommentera fel inlägg! Jag tycker att det borde räcka med "Kvällen är barnfri och vi hoppas att det respekteras".

Julia, 15:20, 3 september 2013. Anmäl

Jag skulle ha suckat lättat och sagt ”åh, jag är så glad över att det blev en bebis och inte en triceratops”.

Julia, 14:53, 3 september 2013. Anmäl

@Katarina, 17:06, men fy så hemskt - för alla, och inte minst för pojken själv. Så pinsamt. Mina barn hade dött om jag tagit med dem någonstans där de hade minsta misstänke att de inte var specifikt inbjudna, barn har ju superkänsliga känselspröt för sånt. Min sjuåring frågar alltid flera gånger om vi ska iväg någonstans om det är säkert att hon är inbjuden, det gör mig lite ont att hon ska vara så medveten om att barn ofta inte är medbjudna på sammankomster att hon ska behöva vara orolig de gånger hon faktiskt är det. För hon älskar att vara med.

AW, 10:12, 3 september 2013. Anmäl

Jag var nyligen på ett bröllop där brudparet bett om en barnfri fest i inbjudan. Ett föräldrapar hade totalt ignorerat detta och tagit med sig sin son i tioårsåldern... som de satte själv vid ett eget litet bord. Det fanns ju inget barnbord förberett (eftersom inga barn skulle varit där) och platserna vid borden var utnyttjad maximalt och det hade inte gått att trycka in en gäst till. Arma pojk säger jag bara...! Jag fattar inte hur föräldrarna hade mage att roa sig.

Katarina, 17:06, 2 september 2013. Anmäl

LL: Din argumentation faller tyvärr väldigt platt när du inte kan visa upp ett enda exempel som stödjer din "tes" bland 67 kommentarer. Det stämmer inte heller alls att den här spalten skulle krylla av sådana kommentarer, utan oftast när detta med barnfria fester diskuteras brukar det stora flertalet föräldrar skiva att man självklart inte tar med barn som inte är inbjudna (däremot ganska många kommentatorer som precis som du påstår något annat). Ibland kan dock någon enstaka person faktiskt hävda det du påstår, nämligen att de tycker att barn borde vara välkomna överallt. Föräldrar är ju som bekant ingen homogen grupp, utan tycker precis som alla andra olika. Just den här gången fanns det, oturligt nog, inte en enda sådan kommentar, och därför gjorde du helt enkelt ett praktfullt självmål när du skev "Och så få de som vanligt luft – alla dessa småbarnsföräldrar som inbillar sig att de minsann har rätt att släpa med sig sina ungar överallt och alltid". Som Jena påpekar är det faktiskt lite underligt att inte en enda av alla dessa självupptagna föräldrar, som enligt dig krystat ut all hänsyn vid födseln, hittat hit.

Fyrabarnsmor, 10:44, 2 september 2013. Anmäl

LL men eftersom Fyrabarnsmor uppenbarligen missat dessa kommentatorer kanske du kan vara så snäll att tala om vilka de är? Jag har läst samtliga 67 kommentarer till denna fråga och ingen säger det du påstår att de säger. Om det nu kryllar av sådan där självupptagna föräldrar borde väl åtminstone en ha letat sig in här?

Jena, 09:28, 31 augusti 2013. Anmäl

@fyrabarnsmor. Den här spalten kryllar av sådana kommentatorer. Det gäller inte enbart just den här frågan, utan det är ett generellt problem i samhället som du uppenbarligen har missat. Självupptagenheten är obeskrivbar hos många föräldrar - tyvärr. Därmed inte sagt att just du är en av dessa egoboostade typer. Men faktum kvarstår. Man tar inte med sig barnen till en barnfri tillställning - det är att spotta på inbjudaren och visa att man inte har respekt för andras behov. Man skaffar barnvakt eller så tackar man nej. Några andra alternativ finns inte när värden inte önskar bjuda några barn på SIN fest.

LL, 15:09, 30 augusti 2013. Anmäl

LL: Jag ser faktiskt inga småbarnsföräldrar här som hävdar att de måste få ta med sig sina barn överallt och alltid. Peka gärna ut vilka som gör det, för jag kanske har missat någon. Det närmaste man kan komma äv väl kanske Bendte, som skrev att hon hade lite svårt att förstå idén med barnfria fester, eftersom det var annorlunda i hennes hemland. Det är inte samma sak. Däremot ser jag ganska många kommentarer som hävdar att (andra) småbarnsföräldrar blir sura och kränkta om de inte får ta med sig barnen överallt, det är väl snarare den typen av kommentatorer som fått luft av den här frågan. Men, som sagt, visa mig gärna om jag har missat någon kommentar där en småbarnsförälder hävdar att de minsann har rätt att ta med sig barnen överallt och alltid.

Fyrabarnsmor, 08:54, 29 augusti 2013. Anmäl