Bröllopsinbjudningssvar?

Fråga: Jag ska gifta mig i slutet av sommaren och har redan skickat ut inbjudningskorten.

Flera har tackat för inbjudan men inte sagt om de kommer eller inte. Inte ens personer som jag vet kommer.

Min fråga är: när svarar man på en inbjudan om man vet att man kommer eller inte? Är det okej att som nära vän eller släkting vänta till sista svarsdag även om man 4 månader i förväg vet svaret?

Några väldigt nära släktingar har flaggat för att de kanske inte kommer på grund av av olika hobbies som kanske krockar… Eller att de kanske skall på semester just den helgen vi ska gifta oss… Vore det inte lämpligt att dessa personer planerar semester och hobby andra helger?

Svar: Som så ofta är det okunskap om hur man besvarar en inbjudan som ställer till problem. Ett tack för en inbjudan ska självklart innehålla ett ja eller ett nej. Enbart tack är meningslöst.
Oavsett släktskap och vänskap svarar man på en inbjudan med att tack för den och att man infinner sig, eller att man tyvärr har förhinder. Och det gör man så snart som möjligt, det finns inte minsta artighet i att dra ut på svaret till sista svarsdatum, snarare tvärtom. Tänker man efter en halv sekund förstår man varför ens svar är viktigt för inbjudaren.

Du tycker att dessa vankelmodiga gäster ska ändra sina ledigheter för att gå på ditt bröllop som givetvis är jätteviktigt för dig men kanske inte lika stort för samtliga gäster. Dessutom kan det vara problem att veta vad man gör fyra-fem-sex månader senare, och det är därför bjudningskort inte ska skickas alltför långt i förväg.

Dina nära släktingar som meddelar att ditt bröllop kan krocka med deras hobbies kan du räkna bort, prioriterar man en hobbyhelg framför en nära släktings bröllop behöver du inte hålla platser lediga för en eventuell närvaro. Att man inte vet när semestern kan tas ut är kanske en annan sak, det är inte alltid man får bestämma exakta dagar för sin sommarledighet.

Så svaret på din fråga är med några reservationer: den som har fått en inbjudan svarar så snart som möjligt, och då alltid med ett ja tack, eller ett nej tack. Några ”kanske” finns inte i den etikettvärld där hyfs råder.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (15)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 15

Som egenföretagare kan jag oftast peta in lite ledighet "när som helst" på året under förutsättning att det funkar med mina klienter, men min man som arbetar för ett stort företag, får lov att planera sin sommarsemester redan i mars. Han brukar ta sex veckor (snäll arbetsgivare där) från mitten av juni. Skulle vi då ha vänner som gifter sig i slutet av augusti, efter hans semester och kanske inte när jag kan ta ledigt, så kommer vi inte kunna svara på en inbjudan som denna förrän sista stund.

Maria T, 22:43, 5 april 2017. Anmäl

Tycker det är helt ok att vänta med ett svar, om man nu är osäker på om man kan eller inte, så länge man håller sig inom ramen för då man ska meddela huruvida man kommer eller inte. Sen tycker jag inte att man kräva att folk måste planera om ev. aktiviteter som krockar, bara för att det är ett bröllop på gång. Det är ju lite upp till var och en vad som är viktigast, att komma på just det bröllopet eller göra det man hade planerat in långt i förväg och som man kanske inte ens kan boka om.

Catarina Dalesjö, 15:15, 4 april 2017. Anmäl

Jag tycker det är fullt naturligt att bestämma och tillkännagöra datum långt i förväg men sen inte förvänta sig att folk kan svara förrän närmare inpå evenemanget. Då fungerar en "Save the date" som inte har någon egentlig OSA men där det är artigt med en informell bekräftelse följt av den riktiga inbjudan med OSA några veckor senare. Att folk inte kan planera i förväg? Ja, genom att fastlägga datumet fyra månader i förväg så har folk iallafall ett datum att planera runt.

Anders Ljung, 15:11, 4 april 2017. Anmäl

Och mja, jag förstår dig FS, men hobbies och semestrar kan vara länge emotsedda och svårflyttade, och att någon släkting som en kanske knappt umgås med gifter sig är ju faktiskt inte *så* intressant.

annan Camilla, 12:38, 4 april 2017. Anmäl

Att folk skickar ett tack utan att specificera om de kan komma eller inte är ju mest för att visa att inbjudan kommit fram, men att de ännu inte vet om de vill/kan komma. Så oartigt är ju knappast det, att bara vara tyst hade ju snarare lämnat inbjudaren med frågetecken om inbjudan ens letat sig rätt. Sen är det klart att man inte "måste" vänta tills sista svarsdatum, men 4 månader innan har ju iaf jag inte en aning om hur det ligger till med ledigheter och annat.

annan Camilla, 12:34, 4 april 2017. Anmäl

Det är för mig väldigt hjälpsamt att få inbjudan långt i förväg MEN med OSA förhållandevis nära händelsen. Då har jag en chans att planera efter bröllopet om jag vill och kan. Jag ser hellre en inbjudan långt i förväg än en save-the-date. Det förra mer ett erbjudande medans det senare mer är en order om att inte planera in något ett visst datum för att någon anser sig veta vad som är viktigast för mig.

Alastair Mobery, 11:49, 4 april 2017. Anmäl

Att hobbies eller andra saker kan komma ivägen för ett bröllop har jag inte det minsta problem med att inse. 4 månader innan kan betyda att en person inte vet om man har godkänd semester, om ens fotbollslag är med i slutspel eller ej (hobby kan vara på väldigt hög nivå), om semesterresan är ekonomiskt lösbar v 32 eller kanske enbart v34, om barnen fåt ledigt från skolan osv. osv. Nä, deltagande i det ena eller andra är helt frivilligt tills man sagt JA eller NEJ och detta inom OSA-tiden.

Alastair Mobery, 11:46, 4 april 2017. Anmäl

Håller med de flesta här att OSA-tiden ska hållas. Bjuder man 4 månader innan och har OSA 2 månader innan så är tiden fram till 2 månader innan "öppen". Det är för mig som inbjudare mycket bättre att få ett osäkert kanske 4 månader i förväg än ett JA eller NEJ precis inom OSA. Det KAN ju vara så att man kan hjälpa gästen få till ett JA.

Alastair Mobery, 11:42, 4 april 2017. Anmäl

Jag håller inte med kommentatorerna om att det skulle vara oartig, eller inte hjälpsamt, att skicka ut inbjudningarna långt i förväg. För mig är det en förutsättning med månaders framförhållning, minst, om jag ska kunna planera in något så stort som ett bröllop - särskilt om det förväntas att barn ej ska med eller kräver resa. Gäller nog många. Men ett Save the date, och senare en formell inbjudan kan ju kanske se bättre ut. Annars behövs säkert ändå påminnas om att svarsdatum närmar sig.

Anna Andersson, 11:08, 4 april 2017. Anmäl

Jag förstår dem som sagt "tack för inbjudan, jag återkommer med ett ja eller nej". Det visar att inbjudan gått fram och att de är glada över att brudparet vill ha med dem. FS är oartig om hon skrivit ett svarsdatum och sedan blir sur för att folk inte svarar långt innan den dagen.

Sweydia Ism, 10:28, 4 april 2017. Anmäl

Bröllopsrätt?

Nu väller bröllopsfrågorna in! Två aktuella, fler kommer.

Present?
Fråga: En släkting ska gifta sig. Hur ska vi släktingar som inte är bjudna uppvakta den som ska gifta sig?
Skickar vi ett trevligt gratulationskort vid tiden för bröllopet?
Bröllopspresent ger väl bara de som är bjudna till bröllopet?

Svar: Bröllopspresenten är rätteligen inte ett kvitto på att man bjudits till festen utan en symbol för den lyckönskan man vill ge brudparet. Det är vanligt att brudpar får något även av de släktingar och vänner som inte är bjudna på festen. Men det är också vanligt och rimligt att de som inte bjudits ger en lite enklare present.

Vill flera släktingar som inte bjudits gå ihop om en present kan det vara en bra idé till något lite finare i meningen mer kostsamt. Och vill ni inte ge något så är enbart ett vackert lyckönskningskort också rätt.

Inbjudan?
Fråga: Finns det någon etikettregel om huruvida en skriftlig bröllopsinbjudan måste postas, eller är det ok att även överlämna den personligen?

Vi tänker egentligen av rent praktiska skäl att flera av dem vi tänkt bjuda är personer vi ändå träffar ofta, men är det kanske alltför informellt att överräcka en skriftlig inbjudan personligen?

Svar: Förr var det fint med personligt överbringad skriftlig inbjudan, vanligen via tjänstefolk. Just så går det visserligen inte till i dag, men det finns inte minsta ”fel” i att överlämna en inbjudan personligen, tvärtom.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

.. till den som gifter sig—slår sig ihop och köper något tillsammans. Då blir det inte för storstilat och alla verkar tycka att det är OK med parets val. Vad härligt och sansat! Det låter som en harmonisk släk—eller i alla fall FS är det! Vilket är underbart för honom/henne/släkten! (För det är inte alla som är så! Jfr alla frågor där så många kränkta nuförtiden; för oj vilka problem många skapar för sig...)

Lyra Lof, 04:43, 22 mars 2017. Anmäl

FS verkar lite kluven. Lutar kanske åt hållet att bara skicka kort—men det låter samtidigt som om han/hon inte är främmande för att skicka en gåva. Och det låter inte heller som om FS är besviken/upprörd etc över att inte bli bjuden utan inser att han/hon inte hör till de närmaste. Vilket, oj vad bra—för alla!— med tanke på alla känslor som kan uppröras när det gäller inbjudningar... Jag tycker att MR:s förslag att släktingar som inte är bjudna (men som ändå känner en viss anknytning

Lyra Lof, 04:37, 22 mars 2017. Anmäl

Personligen tycker jag att den svenska sedvänjan att ta med sig en gåva i samband med själva uppvaktningen är fin och väl värd att renodla. Att inte bli bjuden till bröllop eller födelsedagsfester kan som sagt bero på allt möjligt, och är inget att hänga läpp för. Men i förekommande fall menar jag att det är mest korrekt att "skjuta upp" gåvan, och spara den till ett tillfälle när man faktiskt får träffa mottagaren/mottagarna igen. I väntan på det är lyckönskningskort fullt tillräckligt.

Kap Kennedy, 16:06, 20 mars 2017. Anmäl

Men AM Håkansson, nu var det väl inte fråga om vad bröllopsparet förväntade sig utan om hur man som ickebjuden kan tänka? Och man kan naturligtvis ge presenter till någon man inte ska på bröllopsfest hos. Om man vill och så önskar. De som gifter sig kan ha tusen skäl till att bjuda dem man bjuder och andra behöver väl inte känna sig sekunda för det?

Lotta Larsson, 15:31, 20 mars 2017. Anmäl

Nej jag tycker inte att man kan förvänta sig en present av en person man inte bjudit på sitt bröllop. Är personen tillräckligt nära för att man ska kunna förvänta sig en present av vederbörande, så är h*n också tillräckligt nära att bli bjuden. Att inte göra det är en snubba, och då kan man inte heller vänta sig något i gengäld.

Annamaria Håkansson, 13:38, 20 mars 2017. Anmäl

Brudklänningslängd?

Fråga: Jag ska gifta mig i sommar, borgerligt och utomhus med 60-talet gäster. Det jag funderar över är min brudklänning. Jag vill absolut inte känna mig utklädd på min bröllopsdag och det innebär att klänningen kommer sluta någonstans mitt på låret, då det är detta jag känner mig mest bekväm i. Den kommer därutöver vara långärmad.

Jag vet att jag inte skulle kunna ha en så kort klänning på ett kyrkligt bröllop – men kan det fungera till det borgerliga, enkla sommarbröllop vi planerar? Finns det någon vett och etikett när det kommer till klädsel och borgerliga bröllop?

Svar: Ett bröllop, en vigsel, är en stor högtid. Två människor lovar inför en myndighetsföreträdare, vigselförrättaren, och inför ett antal vittnen, minst två eller alla de närvarande, att hålla ihop livet ut. Det är inte samma slags tillställning som en fest med kompisar eller ett diskotekbesök. Ett borgerligt bröllop har samma juridiska tyngd som ett kyrkbröllop, oavsett hur det går till är det en akt med livslång betydelse.

Vill du visa god stil så låter du din klänning gå längre än till halva låret just vid detta tillfälle. Det viktigaste är inte egentligen att du känner dig bekväm genom att visa dina ben, utan att du är klädd så som det passar detta tillfälle. Nog kan du låta klänningen nå till knäna utan att känna dig utklädd? Det är snarare en påtagligt kort klänning som kommer att se ut som utklädsel om den bärs av en brud.

Efter bröllopet kan du lägga upp klänningen så att den blir så lårkort som du gillar.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (35)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 35

Oémara: Jag försöker igen: Du får givetvis gå i "skogshuggarkläder" om du vill, men är det inte synd att behöva tacka nej till något för att du endast vill ha sådant? Det behöver INTE vara jätteflott och höga klackar (det har inte jag heller), bara lite bättre än väldigt vardagligt. Att anpassa sig bör varar mer än har ordentliga stövlar, men du gör ju som du vill. Som jag skrev, jag, har fritidskläder när det passar, och "proprare" när det passar.

Maja Gräddnos, 13:17, 10 mars 2017. Anmäl

@Maja G, skojsar du lite med oss nu? Du jämför hmm tradition vad det gäller uppkläddhet och vad som är praktiskt.... Själv klär jag mig mot det skogshuggarmässiga hållet hela tiden, skulle avböja om det pga ytliga stilattribut av ngn anledning skulle krävas klackar/klänning etc, dito undvika våtmarker utan bra stövlar. att mina jeans och dojor praktiskt sett tar mig lite var som, medan jag knappt skulle kunna sitta still utan att bryta benen i klackar t.ex, funkar prima för mig ;) /anpassarn

Oémeara Braunisch, 04:33, 10 mars 2017. Anmäl

Friterade mulor: Du fattade inte vad jag sade. Trodde du att jag föreslog vad de skulle göra om de ville ha ett helt annat arrangemang? Och att i stället gifta sig i New York? Tack för din input, tjänare tränare, men försök att läsa med mer läsförståelse. Jag orkar inte ens förklara för dig vad min kommentar handlade om, om du är så.. Jag kan inte ens. Men good luck.

Lyra Lof, 03:18, 10 mars 2017. Anmäl

Hej FS! Lycka till med bröllopet och äktenskapet! En undran bara - varför är det bara vissa (inte menat åt FS) som skall ha vad de vill, överallt och när som helst? De brukar föredra sexiga eller bekväma kläder (typ mjukisbyxor), varför har just de så svårt att klä sig efter situationen? Jag gillar kjol/klänning, lite "proprare" stil, men om jag skall ut och gå i skogen, vara på en camping etc tar jag på mig något som passar, t ex jeans, jag anpassar mig.

Maja Gräddnos, 18:09, 9 mars 2017. Anmäl

Nu verkar ju frågeställaren ha bestämt sig för de allmänna arrangemangen ("i sommar, borgerligt och utomhus med 60-talet gäster"), så ett råd om hur man gifter sig i New York kanske inte är riktigt hjälpsamt i det här skedet. Men det kan komma väl till pass om det ska giftas sig fler gånger, vilket inte är obekant, även om den traditionella etiketten inte är så utförlig vad gäller detta. Det kan hända oavsett längd på klänningen första gången, dessutom.

Friterade Mulor, 16:13, 9 mars 2017. Anmäl

.. igen! Man gifter sig bara en gång. Och jag tror inte att du kommer att känna dig utklädd! Tro (och lyssna på) mig, jag har mycket erfarenhet av detta efter att ha fotat svenska bröllopspar i NYC i 12+ år...(Svenska kyrkan/City Hall). Först känner bruden sig lite uppstyrd och generad av uppmärksamheten när vi gasar runt Manhattan (Amerikaner äälskar bröllop; det blir minst 50 grattis), men efter ett tag har alla (alla!) slappnat av och tycker t o m att det är kul. SANT! Så axa på lite. :)

Lyra Lof, 14:24, 9 mars 2017. Anmäl

http://2.bp.blogspot.com/-wxFR8KpKGnI/VOIpbi1ICyI/AAAAAAABSlM/OK_dNFAkNTo/s1600/Weddings%2Bin%2Bthe%2B1960s%2B(4).jpg Sjalett! - https://qph.ec.quoracdn.net/main-qimg-c7425361bb200ea24ad8fd7d6e70bbdb-c Sharon Tate: - https://s-media-cache-ak0.pinimg.com/236x/91/86/59/918659a4f8dc5c3cbca0b7ccf3f4f8a3.jpg MEN jag tycker du ska göra något utöver det vanliga. Blommor i håret! Superspeciella skor! Detaljer på klänningen! (Jag vet att svenska tjejer (säger att de) vill ha 'enkla' klänningar, men kom

Lyra Lof, 14:20, 9 mars 2017. Anmäl

Du kan ha på deg vad du vill! Jag vet nån som hade ett Halloween-temat bröllop (Frankensteins brud osv) och en annan som hade Star Wars-tema... Kort klänning?? HALLÅ. 1968. https://s-media-cache-ak0.pinimg.com/originals/36/63/7f/36637f25313fa6922fc4a29927e6349f.jpg https://c1.staticflickr.com/3/2585/4082164433_b213a0a913.jpg Sjalett verkar ha varit en grej... Det här var knappast nåt 'out there' par; han ser lite skönt 'square' ut:

Lyra Lof, 14:16, 9 mars 2017. Anmäl

Madelene J; Jag tycker att du skriver en massa trams, men du kanske bara provocerar för att få reda på "hur dom flesta i samhället tycker"!

Marie-Louise Göransson, 12:24, 9 mars 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR ÄN EN GÅNG: Bara Föratt, du hade alltså en brudklänning som slutade strax ovanför knät. Det låter som vad jag föreslår frågeställaren: en klänning som går till knäna, dvs just över, mitt på eller just under. Den klänningslängd som frågeställaren vill ha beskrivs som att den slutar mitt på låret. Urringning är inte heller fel om den har en rimlig gräns; däremot är de axelbara brudklänningarna eller de med så stora dekolletage att halva brösten syns, olämpliga särskilt i kyrkan.

Magdalena Ribbing, 11:33, 9 mars 2017. Anmäl

Inbjudningskrav?

Fråga: Något som har förbryllat mig mycket behöver jag hjälp med. Min blivande fru och jag har valt att ha ett för oss mindre bröllop, cirka 40 personer.
Vi har också valt ett barnfritt bröllop som sträcker sig från fredag-söndag där vi står för mat och logi.
Vi har varit ute i god tid, ca sex månader innan men undan för undan dyker problemen upp.
Flera har inte ordnat barnvakt och många, riktigt många, är ledsna för att de inte är bjudna. Speciellt vuxna.
Är det så att man enligt etikett ska bjuda släkten och i så fall var drar man gränsen? Hur är det med vänner till våra föräldrar, vilka bör man bjuda där? I vårt fall fyller våra föräldrar och syskon upp nästan hälften av de inbjudna varför vi tvingats dra lite tuffa gränser när det gäller våra vänner. Är det fel av oss att inte bjuda med barnen?

Svar: Det är nästan regel att bröllopsfester ställer till problem för inbjudarna. Människor är pinsamt pretentiösa – du skriver att riktigt många är ledsna för att de inte är bjudna, men varför? För att de missar en fest? Löjligt. Ett argument som jag får höra ibland från de objudna är att de så gärna hade ”delat brudparets glädje” – men det är inte något bra argument, den glädjen ska brudparet få hantera efter eget tycke och de möjligheter som står till buds.

Det finns ingen given rätt att bli bjuden på bröllop, oavsett det är ens släkting (undantag föräldrar och syskon) eller kompis som gifter sig. Att bjuda föräldrarnas vänner är absolut inte något man ”måste” göra, men om man själv gillar dessa personer och umgås med dem kan de förstås bjudas. Om brud-brudgumsföräldrar betalar en stor del av eller hela bröllopsfesten kan de givetvis bjuda med några vänner som brudparet också känner.

Blir man bjuden på en bröllopsfest kan man vara glad, blir man inte bjuden finns det förmodligen ett skäl: inte umgåtts så vidare ofta, ryms inte inom ramen för antal gäster osv. Det är oavsett orsak ingenting som man ska gräma sig över, gör man det visar det bara hur självupptagen man är.

De gäster som inte lyckats ordna barnvakt och därmed menar att de måste medföra sina barn kan ni föreslå att välja vem av dem som ska gå på bröllopet och vem som ska stanna hemma med barnen. Är det en ensamförälder blir det lite svårare men även en som har ensam vårdnad om sina barn har sannolikt en kompis med barn, en granne, en släkting som kan passa barnen; åtminstone en kväll.

Det är absolut inte fel att inte bjuda med gästernas barn. Skulle barn vara med måste ni som bjuder ordna utrymme för dem, kanske anställa en barnpassare, skaffa barnvänlig mat, och räkna med att barnen yr omkring så som barn gör och ska få lov att göra om de är små nog, och tar och får uppmärksamhet inte bara av sina föräldrar utan också av övriga gäster. Ge inte efter för barnföräldrars frågor om att få ta med barnen, det blir orättvist och trist för de föräldrar som har ordnat med barnvakt.

Barn är inte givna bröllopsgäster, om de inte är brudparets egna barn. Till en bröllopsfest mitt på dagen är det kanske mer rimligt att gästerna får ta med sina barn, men vid kvällsfester förekommer oftast alkohol vilket är ett av flera skäl att inte ha med barnen, de ska slippa se påverkade vuxna. För en del barn kan det bli traumatiskt att se pappa eller mamma bli flamsiga och bete sig på annat sätt än vanligt.

Bröllopsgästerna: föräldrar, mor- och farföräldrar och syskon är vanligen självskrivna och upptar ofta en stor del av det utrymme som finns för gästerna. Var gränsen för släkten dras beror på vilka man brukar träffa, exempelvis en kusin, morbror, syssling som man inte har umgåtts med på många år behöver inte bjudas.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (37)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 37

Irene Holm: Visst klarar jag det. Trodde att det roliga med spalten var just att vi alla tycker olika - och har rätt att förmedla det. Det innebär att vi ALLA får finna oss i att få mothugg ibland.

Anna N, 17:24, 22 augusti 2016. Anmäl

En tanke för de par som HAR bestämt att barn är välkomna: Jag har sett ett flertal gånger att brudparet har arrangerat en barnvakt som då är där på bröllopsfesten. Och de förbereder en massa aktiviteter förberedda—lekar, pyssel, osv—det är ingen dum idé! Barnen har nåt att göra/har inte tråkigt. Och för brudparets skull: barnen tar inte över festen; det kan bli väldigt mycket fokus på dem (så himla söta, springer runt osv). Alla är nöjda!

Lyra Lof, 15:33, 22 augusti 2016. Anmäl

Det låter som om curlingföräldrar är samma som 'helicopter parents' (US): http://www.dictionary.com/browse/helicopter--parent Att tycka (få för sig) att brudpar bara arrangerar bröllopsfest för att skryta och vara tjusigare än andra... Vilken tråkigt cynisk attityd att ha. Det är bara värst för dig IH.

Lyra Lof, 15:25, 22 augusti 2016. Anmäl

Angående att dricka alkohol inför barn: Man kanske kan gå en medelväg och Prata med barnet Innan festen. Förklara vad alkohol är och vad den gör. Att den kan vara farlig, men ofta gör en glad - det är ju därför man tar sig ett glas.Så blir det inte obegripligt och kanske skrämmande när mostrarna skrattar och sjunger för full hals. Själv bör man förstås vara mycket måttlig om ens barn är med på festen. Kan man inte stå emot att som vanligt dansa på bordet bör barnet nog stanna hemma.

Irene Holm, 10:41, 22 augusti 2016. Anmäl

Anna N, Jag säger inte att alla "bröllop bara är skryt", men att jag tror att det alltför ofta faktiskt handlar om det. Festen kan bli en tävling, kanske ett kalas som man i hemlighet tvingats ta lån till. Bättre att bjuda på ståhej när man klarat "sjuårskrisen", och första barnets första år (många skilsmässor inträffar när det slitsamma arbetet med spädbarn tär på kärleken). Då har man förhoppningsvis också fått en stabilare ekonomi. - Och du, försök klara att någon har en avvikande åsikt.

Irene Holm, 10:32, 22 augusti 2016. Anmäl

Problemet med att inta alkohol vid olämpliga tillfällen, t.ex. när barn är närvarande, är att alkohol har den verkan att man INTE SJÄLV MÄRKER när man blir förändrad. Det är ju just det alkohol är till för: att man ska bli avslappnad, glad, släppa på hämningarna, glömma sina bekymmer (som att ha koll på sina barn så att de inte tultar ut och drunknar i värdparets pool t.ex.). Något som händer många gånger i Sverige varenda sommar...

Marja-Leena Pettersson, 10:22, 22 augusti 2016. Anmäl

Minns fortfarande första gången jag såg en släkting bli lullig. Hon blev bara lite småfnittrig. Det skrämmande som barn var själva personlighetsförändringen - att hon inte var som hon brukade. En upplevelse jag gärna sluppit även om det inte var "traumatiskt". Hade ofta sett andra släktingar ta ett glas eller två till maten, men aldrig så de blev det minsta påverkade. Att inte dricka inför barn är mycket möjligt att majoriteten inte håller med om, men det är vad experter på barn rekommenderar.

lilla moi, 09:25, 22 augusti 2016. Anmäl

Irene Holm: du anser att bröllop bara är skryt och ett sätt att framhäva sig själv. Men i det här fallet? FS ordnar fest för 40 pers i 3 dagar. Att du lägger pengarna på en långresa glädjer bara dig. Vem är självcentrerad här egentligen...?

Anna N, 08:05, 22 augusti 2016. Anmäl

:Jag undrar hur de som verkar tycka att det är speciellt viktigt att barn härdas av att se sina föräldrar (och andra vuxna med-för den delen)"lagom" berusade ser på dethär med curling i övrigt ? Funderingen kan tyckas långsökt,men jag känner till flera fall där föräldrarna verkar tycka att det bara är när det gäller alkoholbruk som barnen inte skall curlas

Barbro Norrlund, 19:22, 21 augusti 2016. Anmäl

Hur kan man bestämma åt någon annan att det är onödigt och dumt att bjuda sina 40 närmaste o goaste vänner på en tredagars upplevelse i samband med bröllop? Onödigt och dumt tycker jag är att tala om för folk att de gör fel då de inte gör som jag skulle gjort (vilket jag iofs gör nu.. så ursäkta) men låt folk bestämma själv, den som vill resa gör det, den som vill umgås med vänner på hemmaplan gör det, ingen förtjänar att dömas då vänlighet och generositet ligger bakom.

A A, 18:16, 21 augusti 2016. Anmäl

Exfru-klänning?

Fråga: Jag har träffat mitt livs kärlek och vi ska gifta oss nästa vecka. Vi blev sambos för en vecka sedan. I garderoben i hans hus hittade jag en kvarglömd svart korsettklänning. Jättefin! Hans x-fru flyttade i februari och måste ha lämnat kvar den. Den passar mig perfekt och nu undrar jag om det är okej om jag ”lånar” den och gifter mig i? Eller betyder det otur?

Svar: Oavsett om din fråga är ett så kallat skämt vilket jag egentligen hoppas, eller ställd på allvar vilket jag tyvärr befarar på grund av min långa erfarenhet av denna spalt, får du ett entydigt svar:

Dumheter! Säg till din sambo att omedelbart returnera klänningen till dess ägare och sluta själv att vara så fånig.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (13)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 13

Detta är roande! Förövrigt är det hennes dotters, hon ville kasta den. Exet snokade här, hittade, tittade och kaserade. Passar inte, 20 nummer för liten, kasta. Retur klar. Däremot, mitt namn, det skulle jag vilja ha tillbaka. Det räcker att en bär detta med stolthet. Förutom mina barn så klart. . Lite svårt att synas kanske, men ta på klänning så. Roligt att räkna påhitten, snart får vi börja strecka av på en annan vägg. I alla fall, klännning skulle kastas och det var inte exets. Dottterns. :)

Peter Espinoza, 14:13, 5 september 2016. Anmäl

Susie Dahl: Historien är inte påhittad. Jag är x-frun och det var min klänning. Den är nu tillbaka hos sin rättmätiga ägare. Vad jag kommer göra med den nu, återstår att se. :)

Eva Espinoza, 10:26, 17 augusti 2016. Anmäl

Hyggligt försök av ex-frun att ställa tillrätta! Kanske version tre av denna otroliga, men roande historia är: Ex-mannens förkärlek till spirellor gjorde att han anskaffade en likadan (inte nödvändigtvis till sig själv) - vilken nya sambon påträffade, gömd i garderoben, och propsade på att använda som brudklänning? Attans att den var svart!

gamla Tekla, 13:17, 15 augusti 2016. Anmäl

Man förstår ju att detta måste vara något helt sensationellt då inte ens MPL har varit med om något liknande som hon kan referera till! :) Sorry kunde inte låta bli..

Frk N, 12:03, 15 augusti 2016. Anmäl

"Ah, dis donc, dis donc!", dyker upp med melodi och allt, från filmen, "Irma la Douce" (Shirley MacLaine, 60-talet). Klänningens färg, i den branch Irma var verksam, saknade nog betydelse... Vad gäller FS:s fråga är bägge versionerna lika otroligt fantastiska!

gamla Tekla, 11:14, 15 augusti 2016. Anmäl

Det låter ju lite makabert men de kanske är goths?

Lyra Lof, 10:39, 15 augusti 2016. Anmäl

Fantastiskt smaklöst, vem än frågeställaren är.

Irene Holm, 09:56, 15 augusti 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR IGEN: Dorothea Lückner, tänk om den omvända frågan egentligen handlade om att bruden har svart klänning? Vilket i så fall inte förändrar mitt ursprungliga svar!

Magdalena Ribbing, 09:55, 15 augusti 2016. Anmäl

Jamen kunde hon överta den gamla karln så går det väl bra med en klänning också?

Dorothea Lückner, 09:51, 15 augusti 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Susie Dahl, som jag skriver i mitt svar fanns möjligheten att frågan var ett så kallat skämt - men när frågeställaren fick mitt svar kom omgående en förklaring som visade att det ingalunda var ett påhitt, utan tvärtom verklighet. Men läget var omvänt, frågeställaren var ex-frun med den kvarglömda klänningen och hade funnit alltsammans så tokroligt att hon skapade en fråga; nya frun bar alltså den kvarglömda klänningen på sin vigsel. Allt får sin förklaring om än absurd.

Magdalena Ribbing, 09:35, 15 augusti 2016. Anmäl

Bröllopsdagskalas?

Fråga: Ska man fira andras bröllopsdagar? I min värld firar de gifta detta på tu man hand om det nu inte är silverbröllop eller liknande och man bjuder på fest. Men annars är det väl de två gifta som gör något tillsammans?
Vi blev nu bjudna att fira svågerns bröllopsdag (inte någon jämn med fest utan en ”vanlig) med fika/picknick. För mig är detta lite udda. Jag har aldrig firat mina föräldrars bröllopsdag mer än att jag sagt grattis och kanske köpt en blomma, inte min systers eller någon annan släktings heller. Och blir man bjuden på något bröllopsdagsfika, förväntas man då ta med en present?

Vad är vanligt kring detta och hur långt i släkten ska man gratta någon på bröllopsdagen? Jag förväntar mig inga grattis mer än från min man. För mig är detta en väldigt personlig sak, men jag kanske har missat något?

Svar: Nej, du har inte missat något. Det är inte svensk sed att fira släktens eller andras bröllopsdagar. Därför finns inte heller någon praxis om hur nära eller avlägset släkt man ska vara för detta. Men vill man som din svåger – och hans äkta hälft får man hoppas – fira sin bröllopsdag duger det som anledning att bjuda på kalas till glädje för umgängeskretsen.

Nu verkar festen så föga högtidlig att den inte är något att ens bli störd av. Gästerna kan knappast förväntas ta med något annat än den numera nästintill obligatoriska gåbortspresenten. Ta med dig en burk marmelad eller en flaska extra fin olivolja och ha det så så trevligt!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

Får jag ställa en tilläggsfråga? I min familj har vi firat våra föräldrars bröllosdagar med fester, men sedan syskonen fick egna familjer anser de att det är mammas och pappas sak att fira sin bröllopsdag och att inte barn och barnbarn skall delta. Jag själv vet inte riktigt vad jag tycker... å ena sidan är detta en tradition i just vår familj, men å den andra är det väl paret självt som firar sin förening?

Carina Carlström, 23:34, 19 augusti 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Axel Nydén, att andra lyckönskar till bröllopsdagen är egentligen inte brukligt efter själva ursprungsdagen. De efterföljande bröllopsdagarna fram till silverbröllopet och sedan guldbröllop och diamantbröllop (25 år, 50 år och 60 år) är parets egna dagar och firas enligt personlig önskan. Att andra än parets eventuella barn uppmärksammar dagen är inte förväntat, men ett sms är knappast "fel." En annons i tidningen om en bröllopsdag verkar konstigt.

Magdalena Ribbing, 16:36, 12 augusti 2016. Anmäl

Att gratulera ett par på bröllopsdagen med ett enkelt muntligt "grattis" eller över SMS, är detta rätt eller fel? Är det olika om det gäller nära familj, mer avlägsen släkt, vänner eller bara bekanta? Och om det annonseras bröllopsdag i tidningen?

Axel Nydén, 16:11, 12 augusti 2016. Anmäl

Att bjuda till fest är bra! Behövs inga krystade "anledningar". Alla fester behöver ju int gå ut på att gästerna - av olika anledningar- ska hylla värden/värdparet.,

Anna N, 06:11, 11 augusti 2016. Anmäl

Alla förevändningar att bjuda vänner är bra.

Alexander Backlund, 15:00, 10 augusti 2016. Anmäl

Det är ju bara en anledning till att ha bjudning. Alla anledningar till att ha fest är bra anledningar. Tycker man det är konstigt så är det bara att tacka nej.

Henrik Syk, 09:37, 10 augusti 2016. Anmäl

Kan bara hålla med Magdalena här. Vi firar själva vår bröllopsdag med middag med vänner varje år, men det beror bara på att vi gifte oss på valborgsmässoafton, plus att vännerna ifråga har samma årsdag för en annan händelse i deras liv.

Anna Holmberger, 08:22, 10 augusti 2016. Anmäl

Gästofrihet?

Fråga: Jag, kvinna, arbetade på en arbetsplats med ett 50-tal medarbetare. Två av mina medarbetare som jag träffade dagligen men inte arbetade nära skulle gifta sig med varandra och bjöd in samtliga på arbetsplatsen med respektive, plus släkt och andra vänner. Jag och min respektive arbetade båda på denna arbetsplats och tackade glatt ja, eftersom vi gärna ville delta i firandet av dessa två.

En annan av våra medarbetare sa att det var smart av brudparet att bjuda alla, så att var och en av de inbjudna själva kunde avgöra om de stod brudparet tillräckligt nära för att tacka ja. På så sätt, menade hen, hade de själva sluppit göra det otacksamma arbetet att välja bland medarbetarna vilka de ville ha där och inte.

Under bröllopsfesten ”parkerade” brudparet vid bordet där deras närmaste vänner satt och brudgummen dansade mycket motvilligt med mig när jag bjöd upp. Efteråt kände jag mig påflugen och som högst oönskat sällskap. Jag förstår att brudparet naturligtvis inte kan dansa med varje gäst av motsatt kön och självklart är deras bröllop deras fest, men brudgummens agerande i kombination med den andra medarbetarens kommentar fick mig att känna att det kanske var just så, att jag och min respektive tillhörde dem som borde tackat nej till bröllopet.

Borde inte ett brudpar endast bjuda dem som de verkligen vill ha där och avstå från att bjuda någon annan? Jag hade absolut förstått om jag inte blivit bjuden på detta bröllop medan andra medarbetare blivit det. Det fanns helt naturligt på arbetsplatsen personer som de både hade känt längre och arbetat närmare.

Hur ska jag som inbjuden gäst kunna veta om jag borde tacka nej? Det blir för mig helt orimligt. Vad säger Magdalena?

Svar: Som inbjuden gäst utgår man från att ens närvaro är önskad. Om det är som du beskriver, ett brudpar som inte förmått välja sina gäster, så är det ingenting som gästerna behöver bekymra sig om. Det är brudparets sak att få samtliga gäster att känna sig välkomna. Allt annat är totalt fel. Får man en inbjudan tackar man ja om man vill gå på kalaset. Man ska inte tänka ut det ena eller andra på inbjudarens vägnar och avstå från att närvara för att man tror att det är vad inbjudaren egentligen vill.

Däremot förstår jag inte det du skriver om att du bjöd upp brudgummen, det som blev så misslyckat, det måste vara en sedvänja som jag inte känner till. Männen kan bjuda upp bruden, men de kvinnor som brudgummen vill dansa med bör han själv bjuda upp.

Du har rätt i att brudpar ska bjuda dem de vill se på sitt bröllop, men även brudpar måste bete sig hyfsat och bjuda exempelvis båda i ett etablerat par även om de helst vill ha med bara en i paret.

En inbjuden gäst som kan göra klokt i att tacka nej är den styvförälder vars företrädare är självupptagen nog att inte stå ut med att se sin efterträdare hos den f d maken/makan. Biologiska brudparsföräldrar ska som princip vara med vid sina barns bröllop. Styvföräldrar vilkas närvaro riskerar att bli outhärdlig för en tidigare make-maka kan för brudparets och den allmänna trevnadens skull visa storsinthet och avstå från att närvara. Vanligen är det den tredskande biologiska föräldern som förlorar mest på sin bristande verklighetssyn.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (12)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 12

Anna N: Vill brudparet ägna sig åt varandra får de väl åka hem. På en fest umgås man med sina gäster. Håller med det mesta i Marja-Leenas senaste post. I min krets är det dock inte viktigt vem som bjuder upp vem.

Olga Bylund, 18:30, 5 augusti 2016. Anmäl

Anna N: jo, men det ordet kommer med en agenda, så jag kommer ALDRIG att använda det. Enligt gammal sed - så var det i allmogen i alla fall, där jag har mina rötter - så dansar bruden och brudgummen brudvalsen ensamma. Därefter tar den allmänna dansen vid, och då försöker bruden och brudgummen att hinna med ett varv med alla av motsatt kön som vill. Dansen initieras dock alltid av de manliga gästerna när det gäller bruden, och av brudgummen när det gäller de kvinnliga gästerna.

Marja-Leena Pettersson, 10:37, 5 augusti 2016. Anmäl

Tips till M-LP. Det finns ett nytt praktiskt ord som man kan använda i stället för att krångla till det och skriva h*n... Nej, det är ingen gammal god sed att bjuda folk som man vill ska tacka nej. Kolleger hört definitivt inte till dem man "måste bjuda" till ett bröllop. Man bjuder väl inte upp vare sig brudeen eller brudgummen på ett bröllop (om man inte är väldigt närstående) De ska ju få ägna sig åt varandra denna dag.

Anna N, 08:48, 5 augusti 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Annica A, Olga Bylund, läsare av det jag skriver vet vid det här laget att jag ständigt förordar lika rätt för kvinnor som för män - att bjuda upp, att fria, att leva på samma sätt - men här var det ju uppenbart en situation där brudgummen inte förväntade sig att bli uppbjuden av en icke närstående kvinna. Begripligt enligt vedertagen sed, samma sed som säger att manliga bröllopsgäster ska dansa med bruden. Här var det frihet mot tradition. Man får överväga detta i tid.

Magdalena Ribbing, 21:40, 4 augusti 2016. Anmäl

H R, 08:59, 4 augusti 2016 @ håller med om att medarbetare är en ovanlig ogin person. Att man kan ens komma på tanken? Att bjuda upp brudgummen till dans på han eget bröllop var nog väldigt taktlöst gjord. Om inte jag var en släkting förstås men ändå... Brudgummen vill vara för sin kvinna en sån dag och hon för honom. Annars måste han /hon dansa med varenda en arbetskamrat för att inte markera varför just du?

Ewa Atena, 19:09, 4 augusti 2016. Anmäl

Jag är danslärare och yrkesdansare. Anno 2016 i demokratin Sverige får alla som vill, män som kvinnor, bjuda upp till dans. Ingen måste bjuda upp och ingen måste dansa. Den som inte vill dansa tackar nej. Allt annat är ytterst förlegat och det förvånar mig mycket att MR anser att denna gamla "regel" fortfarande gäller. Har man nu tackat ja till en dans, håller man god min och dansar sin bästa dans med personen ifråga! Det var brudgummen som gjorde fel när han visade sin motvilja.

Annica A, 19:03, 4 augusti 2016. Anmäl

Magdalena, hur kommer det sig att det är ok för kvinnor att fria eller bjuda en man på restaurang, men inte att bjuda upp till dans?

Olga Bylund, 14:53, 4 augusti 2016. Anmäl

Jag tror överlag att folk idag har blivit sämre på att ta hintar, på att läsa mellan raderna o.s.v.. Förr kunde man bjuda alla på samma ”nivå” (t.ex. samtliga kusiner eller samtliga arbetskamrater i sin grupp eller avdelning), trots att relationen till någon av dem var frostig eller ytlig. För att personen skulle slippa tappa ansiktet när de övriga kusinerna (etc.) frågar om h*n ska komma på bröllopet, och h*n måste ut med att h*n inte blivit bjuden. Man skickade en formell inbjudan, personen tackade nej med en plausibel förevändning, ingen behövde känna sig kränkt, formen har upprätthållits och det var bra så. Men numera förstår folk ofta inte det här spelet har jag märkt, utan de tackar glatt ja utan att fundera över om det är rimligt att de ska gå på detta bröllop (40-årskalas, barndop, whatever). Angående att bjuda upp brudgummen så var det såklart fel, det är mannen som bjuder upp. Även på dansställen där det officiellt är ”demokratisk dans”, så bjuder inte kvinnor upp män som inte tidigare bjudit upp dem minst en gång. Det är en oskriven regel, och kvinnor som ändå bjuder upp ses som påträngande och desperata.

Marja-Leena Pettersson, 09:54, 4 augusti 2016. Anmäl

För övrigt tycker jag det var väldigt generöst av brudparet att bjuda alla kollegerna. Varje gäst kostar faktiskt en hel del! Men de är generösa och bjuder alla ändå. Och så kommer en medarbetare och får det att låta som om de gjorde det av egoistiska skäl, för att "slippa" något. Låter som en väldigt otrevlig medarbetare, låter som en ogin skvallertant/skvallergubbe om du frågar mig!

H R, 08:59, 4 augusti 2016. Anmäl

Varför lyssnar du på andras spekulationer om tredje part? Lyssnar & tror du på rykten också? Spekulationer är just spekulationer & behöver inte ha någonting att göra med verkligheten. Att brudgummen verkade ovillig att dansa... Ja, jag var på en gång på av mina närmaste vänners bröllop & kände mig precis lika iggad som du. Det visade sig att brudgummen kände sig superstressad över hinna konversera med och dansa med ca 80 personer på en och samma kväll! Hade inget med mig personligen att göra.

H R, 08:53, 4 augusti 2016. Anmäl

Bröllopspengar?

Fråga: Vi är bjudna på ett bröllop där bröllopsparet önskar pengar. Hur mycket ska man ge? Har kollat med många andra och svaren skiftar väldigt, väldigt mycket. En del säger att det är mellan 300:- och 500:- som gäller som praxis per par, såvida man inte är nära släkt – då kan/får/bör man ge upp till 1000:-.

Vi pratar om Sverige här. Samtidigt hör man att i t ex Ungern m fl öststater ska/bör man ge minst 3000:- per par, såvida man inte är släkt – då är det minst det dubbla som gäller!? Enorm skillnad alltså! Man tycker ju att det borde vara tvärtom om man jämför Sverige med öststater, men så är det tydligen inte! Eller? Tacksam för ett konkret och bra svar.

Svar: Nuförtiden önskar sig brudpar/brudgumspar ofta pengar istället för de föremål som för inte så länge sedan var de enda tänkbara. Flertalet har redan skapat sina hem innan de gifter sig och behöver inga fler brödrostar och vaser. Pengar behöver däremot många och eftersom det är nästintill självklart att ge bröllopspresenter föreslår alltså de som gifter sig att gästerna ska ge pengar. Många tycker att det är fel att ge pengar, som ett slags hushållsbidrag, men jag menar att det är så vanligt och på många sätt begripligt att det är acceptabelt, undantaget att be om pengar för amortering på huset/bostadsrätten – det bör åtminstone antydas att presentpengarna går till en bröllopsresa eller liknande.

Men summan är verkligen givarens egen sak att bestämma. Det går absolut inte att säga att den givna summan ska vara si eller så många hundra kronor. Det enda vettiga resonemanget är att ge den summa som man annars skulle ha köpt något presentföremål för. Vad man ”får” eller ”bör” ge som du skriver, är inte heller något förutbestämt, inte ens praxis. Det kan vara rimligt att de som är närmast släkt med de som gifter sig ger en större summa än bekanta eller vänner. Men det är inte heller något som förväntas eller som andra kan ha synpunkter på.

En missuppfattning, alltid fel men inte ovanlig är att försöka ta reda på vad ens närvaro vid bröllopsfesten betingar i kostnad och ge en motsvarande summa. Det är inte meningen med en fest – eller ska i alla fall inte vara det – att gästerna ska betala för sin närvaro.

En helt annan sak är om bröllopet är en så kallad betalfest där gästerna på inbjudningskortet ombeds svara genom att sätta in en bestämd summa för sin närvaro. Då behövs inte någon medförd present, och givetvis inte heller mer pengar i present.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (29)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 29

Knepigt med pengar. Då är det bättre med en kuvertavgift på 3-400 kr så slipper folk fundera på hur mycket de ska ge och det blir lika för alla. Sen kan de som vill och står nära brudparet ge en mindre, symbolisk present vid ett annat tillfälle.

Bengt Carlsson, 02:11, 14 augusti 2016. Anmäl

MAGDALENA INFORMERAR: Brudpar är traditionellt benämningen på en kvinna och en man som gifter sig. Brudpar är även i nutid benämningen på två kvinnor som gifter sig. Brudgumspar är benämningen på två män som gifter sig. Detta som en information till Marja-Leena Pettersson som inte verkar känna till att samkönade äktenskap är lagliga numera. Dessa benämningar används därför av mig i mina spalter och böcker. Ordet bröllopspar däremot skulle jag aldrig använda, det är bara en mystisk hybrid.

Magdalena Ribbing, 21:08, 6 augusti 2016. Anmäl

Lyra Löf: Det verkar som om du inte förstått vad jag har skrivit. Jag skriver just att om brudparet är viktiga människor i mitt liv går jag på bröllopet. Hysteriskt? Det var just en märklig kommentar, den får stå för dig och din fattningsförmåga.

Enok Personne, 00:12, 4 augusti 2016. Anmäl

Oémeara Braunisch, ja att det var anonym kartong informerades vi om i förväg. De sa att de gjorde så just för att de inte ville att gästerna skulle känna sig stressade över det där med pengar. Sen överräckte vi ett kort personligen också.

H R, 11:00, 3 augusti 2016. Anmäl

"brudgumspar"! LOL

Marja-Leena Pettersson, 09:31, 3 augusti 2016. Anmäl

Jag blir nyfiken på om/vad som ges för information om HUR man ger pengarna, cash eller konto? Vackert kuvert eller brevlåda? (Brevlådan som nämdes måste ju folk ha fått information om). Brukar praxis vara att man ger anonymt eller skickar med en personlig lyckohälsning? (Bara nyfiken, bröllop är det sista jag är sugen på att ställa till med)

Oémeara Braunisch, 20:45, 2 augusti 2016. Anmäl

Jag tycker brudparet ("inte bröllpsparet") istället ska strunta i den överdådiga festen. Många hetsas av vänner (väninnor!) till att slänga ut förmögenheter på klänning à 15 tusen som bara ska användas en gång, sidenskor etc och en middag med oxfilé och levande musik för en jättehop med gäster. Stor skuld till detta har tidningar som sida upp och sida ner beskriver ljuvliga bröllop med enorma trädgårdsfester. Gör som min vän, som bjöd endast de två vittnena dvs mig med make, på Operakällaren !

Irene Holm, 13:08, 2 augusti 2016. Anmäl

HR, det var en bra idé. Jag känner ett par som använde bröllopspengarna till en diskmaskin. Ingen kunde/ville naturligtvis ge en sådan i bröllopspresent men som givare känns det bra att ha varit med på den. Hade gåvolådan stått framme hade det kanske känts ännu bättre för många.

Sweydia Ism, 11:34, 2 augusti 2016. Anmäl

Det är intressant att så många verkar ha avfärdat möjligheten att syftet är att betala för själva bröllopet. Även om Magdalena Ribbing slår fast att det är ohyfsat att relatera pengarna på det viset tycker jag att det är ganska uppenbart att önskemålet är uttänkt så. Bröllopsfester är dyra, de flesta bröllopspresenter hamnar på vinden och bröllopsgäster känner sig ofta pressade att ge generöst. I dagens alltmer pragmatiska samhälle, hur skulle detta INTE kunna bli vanligare förekommande?

Kap Kennedy, 11:23, 2 augusti 2016. Anmäl

Egentligen förstår jag inte varför man ska ge något överhuvudtaget. Förr lämnade man en lysningspresent på mottagningen,den idén är väl borta för länge sen. Och ofta finns numera redan ett färdigt hem för paret. Present kan man väl ge när någon fyller år. Bröllopsfesten kostar pengar även för gästen, med ev. frissabesök,ny klänning, ärtig handväska, (hatt?), kanske taxiresa till och från. Nej bort med alla presenter tycker jag, Och att önska eller skänka pengar går fetbort om jag får bestämma.

Irene Holm, 10:27, 2 augusti 2016. Anmäl

Vigselballonger?

Fråga: Ett ungt par ska gifta sig. Det blir traditionellt bröllop i kyrkan. Nu har de båda tänkt sig att kyrkan ska dekoreras med bröllopsvita ballonger. Kanske har de sett något sådant i någon film på TV. Men kan man ha ballonger inne i en kyrka?

Svar: Ballongens historia är gammal och ärevördig, den började i vetenskapens tjänst på 1700-talet och har använts i sådana syften och som färdmedel genom århundradena – men inte som dekor i kyrkan.

Enkla ballonger har fungerat som symboler för munterhet i samband med examen, barnkalas och liknande, men alltid utanför kyrkan. Några få undantag finns, exempelvis en förskolehögtid i en kyrka. Men i nutida praxis är ballonger inte lämpliga inne i kyrkan vid begravningar, konfirmation, barndop, vigsel. Tänk bara på risken att ballonger börjar smälla under ceremonin. Utanför kyrkan förekommer ballonger vid glädjehögtider.

Kyrkorummet dekoreras enligt vedertaget bruk med levande blommor. Lokalen är helig för de troende och ska respekteras som sådan. Även om man tycker att ballonger representerar något uppåtstigande och vill tolka det som himmelskt är det luftfyllda höljet ännu liktydigt med en profan fröjd.

Vill man omge sin vigselakt med ballonger, oavsett färg, bör man förlägga den till en icke religiös lokal.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (14)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 14

I kyrkan där jag jobbar är (helium)ballonger förbjudet av ett väldigt praktiskt skäl. Om någon av dem lossnar stiger den såklart up i det höga valvet och går inte att få ner. Ner kommer den dock förr eller senare, och då går larmet i kyrkan som har rörelsedetektor. För övrigt tycke jag man ska kolla med den aktuella kyrkan om dekorationer, väldigt olika traditioner och regler finns. Dock vanligt med flera vigslar/dop samma dag, och då är tiden för dekorering och städning begränsad.

Marta Axner Ims, 18:19, 9 augusti 2016. Anmäl

Irene Holm: Jag var 14 jag konfirmerades - långt efter ballongåldern.

H R, 13:58, 27 juli 2016. Anmäl

Ballonger är för mig barnsligt, kanske passar de vid konfirmation av barnen - utanför kyrkorummet då. Håller med om att de annars är "tacky". Man ska verkligen sluta att släppa ut plast ut i naturen, det är en naturkatastrof som vi håller på och skräpar ner. Djur dör - Vart tog påsarna gjorda av majs vägen förresten, de som naturligt bryts ner? Jag snålar allt jag kan med plast, handlar t ex min mat i min tygkasse. Men föreställer mig att ballongvigselparen är en försvinnande liten knäpp grupp .

Irene Holm, 12:12, 20 juli 2016. Anmäl

Ballongers vara eller inte vara bryr jag mig inte om, men att öht tänka tanken att släppa en massa ballonger till väders och än värre att ge det som råd är dagens dummaste! Ballonger är ett enormt miljöproblem och dödar massor med i synnerhet havslevande djur. Nej, ska man ha ballong så välj de utan helium istället.

Maria Rohlen, 22:28, 19 juli 2016. Anmäl

H m, 10.08: Spektakelfaktor är ordet! :-)

Ann Ei, 11:09, 19 juli 2016. Anmäl

Folk tycks tro att hög spektakelfaktor på bröllopet automatiskt ger ett lyckligt äktenskap.

H m, 10:08, 19 juli 2016. Anmäl

Den främsta anledningen att inte köra ballonger i kyrkan är nog ändå att det är tacky... Och jag tror att de flesta gästerna kommer tycka det också. VARFÖR vill de ha ballonger?! Tycker de/har de fått för sig att det har nåt... sorts symboliskt värde? Visst, om man släpper dem i skyn—men knappast om de är fastbundna vid en kyrkbänk. Så jag antar att det är för att spara pengar? Inget fel med det. Men för fasen, köp ett par buketter nejlikor, några fina sidenband och plocka lite hundkex...

Lyra Lof, 03:14, 19 juli 2016. Anmäl

Jag har varit med om heliumballonger vid konfirmation och det verkade uppskattat. Det är väl upp till brudparet att prata med präst och kyrkvaktmästare om detta och höra om de har några principiella eller praktiska invändningar i det aktuella fallet. /präst

Stina Student, 22:49, 18 juli 2016. Anmäl

Jag tycker också att det är en fånig idë men om det är vad brudparet vill ha och kyrkvaktmästaren, eller vem som nu bestämmer om sådant, går med på det så... Vissa nyare kyrkor är mer moderna i stilen och ballonger kanske skulle vara lite mindre löjeväckande där.

Sweydia Ism, 14:39, 18 juli 2016. Anmäl

AM Draak, ballonger kan plötsligt smälla om de varit lite för hårt uppblåsta och temperaturen i rummet ändras. Sen kan det finnas små uttråkade buspojkar i bänkarna... Pruttljud kan vara svårt att få fram kanske. Som ateist, hard core, tycker jag ändå att det vackra kyrkorummet inte ska besudlas med smaklöst krafs.Svagt av herden om han inte vågar säga nej. Och man måste inte vigas i en kyrka, gillar man part-party kan man vigas i trädgården, med hårdrock/svensktopp och fyrverkerier om man vill

Irene Holm, 13:25, 18 juli 2016. Anmäl

Högtidsklädsel?

Fråga: Jag har en fråga gällande klädsel vid namngivningsceremoni samt efterföljande vigsel, detta sker i sommar under borgerliga förhållanden.

På inbjudan står ej någon klädkod, men vad är brukligt då detta kommer äga rum vid 13.00?

Svar: Det är alltså två högtider i kombination som du är bjuden att närvara vid. Klädsel vid dop (religiöst) respektive namngivning (borgerligt) anges formellt endast vid kungliga och liknande förrättningar då klädselangivelse behövs som hjälp till gästerna; nivån brukar vara Mörk kostym. I vanligare fall förmodas gästerna förstå att det som gäller är nivån Kavaj, lika med ett par långa steg upphöjd vardagsklädsel, inte jeans, tröja, shorts, utan för en man en lättare kostym eller uddabyxor och blazer/kavaj, för en kvinna knälång kjol/klänning, överdel med ärm och sparsam ringning.

Klädkod för ett bröllop anges så gott som alltid. Men den klädsel som ska gälla denna kombinationshögtid är ju en och samma. Till ett bröllop förväntas nog lite högre grad av elegans än till namngivningen. Namngivningsklädseln kan därför höjas ytterligare ett steg till för en man en snygg kostym, eller fina uddabyxorna med kavaj och vit skjorta, och för en kvinna en kjol/klänning i knä- eller vadlängd, i material finare än det hon har till vardags. Tunna eleganta långbyxor går också bra. Eftersom det är dagtid ska paljetter och stora urringningar undvikas, sådant är för aftonbruk.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Det låter som ett härligt tillfälle att klä upp sig! Mer än man gör till vardags, mindre än till något mer formellt. Det är också mitt på dagen, så kanske man inte rotar i delen av garderoben med paljetter... ELLER SÅ GÖR MAN DET. (Det är mitt personliga mål att vara lite för uppklädd hela tiden (också att ha på mig mer gult)—men jag blir oftast lat och har på mig en uniform av jeans, t-shirt och gympadojor. Bekvämt!) Men på ett bröllop/dop skulle jag def piffa upp mig.

Lyra Lof, 05:43, 3 juli 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Ingwar Eklund, som du ser i mitt svar använder jag båda begreppen och påpekar skillnaden.Dop är religiöst och det i vedertagen mening tillfälle då barnets namn tillkännages. Namngivningsceremoni är inte religiöst men liksom dopet det tillfälle då barnets namn tillkännages. Att barnets namn ofta har skrivits in i Skatteverkets byråkrati innan dopet äger rum är byråkrati.

Magdalena Ribbing, 22:08, 1 juli 2016. Anmäl

Dop är inte detsamma som en namngivningsceremoni! Vid dopet upptas man i den kristna kyrkan. Namnen har man redan meddelat tidigare.

Ingwar Eklund, 21:00, 1 juli 2016. Anmäl