Högtidsklädsel?

Fråga: Jag har en fråga gällande klädsel vid namngivningsceremoni samt efterföljande vigsel, detta sker i sommar under borgerliga förhållanden.

På inbjudan står ej någon klädkod, men vad är brukligt då detta kommer äga rum vid 13.00?

Svar: Det är alltså två högtider i kombination som du är bjuden att närvara vid. Klädsel vid dop (religiöst) respektive namngivning (borgerligt) anges formellt endast vid kungliga och liknande förrättningar då klädselangivelse behövs som hjälp till gästerna; nivån brukar vara Mörk kostym. I vanligare fall förmodas gästerna förstå att det som gäller är nivån Kavaj, lika med ett par långa steg upphöjd vardagsklädsel, inte jeans, tröja, shorts, utan för en man en lättare kostym eller uddabyxor och blazer/kavaj, för en kvinna knälång kjol/klänning, överdel med ärm och sparsam ringning.

Klädkod för ett bröllop anges så gott som alltid. Men den klädsel som ska gälla denna kombinationshögtid är ju en och samma. Till ett bröllop förväntas nog lite högre grad av elegans än till namngivningen. Namngivningsklädseln kan därför höjas ytterligare ett steg till för en man en snygg kostym, eller fina uddabyxorna med kavaj och vit skjorta, och för en kvinna en kjol/klänning i knä- eller vadlängd, i material finare än det hon har till vardags. Tunna eleganta långbyxor går också bra. Eftersom det är dagtid ska paljetter och stora urringningar undvikas, sådant är för aftonbruk.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Det låter som ett härligt tillfälle att klä upp sig! Mer än man gör till vardags, mindre än till något mer formellt. Det är också mitt på dagen, så kanske man inte rotar i delen av garderoben med paljetter... ELLER SÅ GÖR MAN DET. (Det är mitt personliga mål att vara lite för uppklädd hela tiden (också att ha på mig mer gult)—men jag blir oftast lat och har på mig en uniform av jeans, t-shirt och gympadojor. Bekvämt!) Men på ett bröllop/dop skulle jag def piffa upp mig.

Lyra Lof, 05:43, 3 juli 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Ingwar Eklund, som du ser i mitt svar använder jag båda begreppen och påpekar skillnaden.Dop är religiöst och det i vedertagen mening tillfälle då barnets namn tillkännages. Namngivningsceremoni är inte religiöst men liksom dopet det tillfälle då barnets namn tillkännages. Att barnets namn ofta har skrivits in i Skatteverkets byråkrati innan dopet äger rum är byråkrati.

Magdalena Ribbing, 22:08, 1 juli 2016. Anmäl

Dop är inte detsamma som en namngivningsceremoni! Vid dopet upptas man i den kristna kyrkan. Namnen har man redan meddelat tidigare.

Ingwar Eklund, 21:00, 1 juli 2016. Anmäl

Dopkorrekt

Ordet dop är detsamma som doppa – ursprungligen att sänkas ner i vatten för att symboliskt befrias från synder och stiga upp som en ren människa. Ett kristet dop är ett sakrament, en helig handling och vissa delar i det är nödvändiga för att det ska bli giltigt i kyrkans mening; att den som döps får vatten över huvudet är en sådan del. Med dopet upptas man i kristendomen. Det är däremot inte samma sak som att barnet då får sitt namn; prästen säger ”jag döper dig, XX” (inte ”jag döper dig till X”).

Dopklänningen är en åldrig sed, lång för att barnet ska kunna växa in i kristendomen, brukar det sägas. Vitt är renhetens färg. Men dopklänningen är inte en förutsättning för dopet, det har genom tiderna funnits dopklänningar av högst skiftande utseende och färg. Dopmössan om det finns en sådan tas av under vattenösningen och ska sättas på direkt efter – den är ett skydd mot kyla och drag. Kyrkan har ofta en dopklänning att låna ut, eller så kläs barnet i sina finaste kläder.

Klädseln för de vuxna som övervarar ett kyrkligt traditionellt dop är vanligen för män diskret kostym, vit skjorta och slips om man vill, för kvinnor en knälång kjol med dräktjacka eller klänning i lite finare stil än till vardags, alltid med ärm och ingen eller sparsam urringning. Dopet är en kyrklig företeelse och i kyrkan klär man sig med respekt för kyrkorummet och allt som det symboliserar. Lårkort kjol, urringning osv är inte lämpligt.

Färg väljer man efter smak, dopet är en glädjehögtid och därför har man gärna numera ljusa färger, till skillnad från förr då kvinnornas högtidsklänning var svart för att passa till alla kyrkliga ceremonier från dop till begravning.

Hatt kan kvinnor ha i kyrkan, enligt gammalt bruk som förespråkade att kvinnor skulle täcka sitt hår i kyrkan. I dag är dophattar ofta tunna eleganta skapelser, men formellt ska de inte vara glittriga eller alltför ”tokiga” – de ska präglas av den värdighet som hör ihop med dopceremonin. Korrekt har den som bär hatt också tunna korta handskar till sin dräkt eller klänning.

Jackett som är klädseln vid det kungliga dopet i dag innebär att männen har en knälång svart rock med så kallad svalstjärtsskärning, där skörten formas mjukt bakåt – inte som en frack som har en tvär avskärning i midjehöjd. Byxorna är ofta randiga. Väst hör alltid till, oftast i grått eller blekt gult. Vit skjorta och sidenslips, gärna i mild färg. Förr hade männen plastrong, en pösig halsduk istället för slips; det är ovanligt i dag.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (21)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 21

Plastrong resp slips till jackett är avhängigt vilken skjorta och väst man har, skorta med snibbkrage har man hög väst och plastrong till, vanlig krage har man slips och låg väst till

Gustaf Psilander (Webbsida), 10:56, 16 oktober 2015. Anmäl

Snälla, slå ett slag för jacketten och även damer med hatt, det är ytterst trevligt på förmiddagsföreställningar. Eftersom jackett ännu är ovanligt i Sverige skriver man "förmiddagsdräkt eller mörk kostym, damer gärna med hatt" på inbjudningskortet.

Gustaf Psilander, 10:50, 16 oktober 2015. Anmäl

På prinsdopet såg jag inte någon landskapsdräkt/folkdräkt (vad heter det egentligen?) Men jag vill passa på att säga att det verkligen är hemskt i mina ögon med utslaget, hängande hår till dräkten. Mycket unga flickor kan ha en fläta med iflätat band ,men mogna kvinnor ska ha uppsatt hår under mössan som hör till dräkten. I nödfall mösslöst men då med uppsatt hår med kanske inflätade band i dräktens färger. Utslaget hår är likvärdigt med rullskridskor till dräkten, eller hockeyhjälm...

Irene Holm, 17:06, 13 oktober 2015. Anmäl

Andreas Wejderstam: "upptas i kristenheten" är väl den korrekta formuleringen?

Marja-Leena Pettersson, 12:09, 13 oktober 2015. Anmäl

En liten och kanske petig detalj som en församlingspräst vill meddela är att åtminstone i Svenska kyrkans dopritual så säger prästen "NN, jag döper dig i Faderns och Sonens och den helige Andes namn". Alltså tilltalet först, inte verbpåståendet. Och så vill jag nog uttrycka min tveksamhet till formuleringen "upptas i kristendomen". Kristendomen är religionen, men det som dopritualet säger är att dopkandidaten upptas som medlem i den kristna kyrkan, döps in i Kristus o s v.

Andreas Wejderstam, 11:05, 13 oktober 2015. Anmäl

Irene Holm: ja, jag håller med om att håret bör vara uppsatt under hatten, vid tillfällen där hatt hör till lämplig klädsel. Sätter dock inte åldersgränsen vid 12, utan snarare 17 eller 18.

Marja-Leena Pettersson, 09:20, 13 oktober 2015. Anmäl

Marja-Leena P, fru O´Neill har en speciell klädsmak... Och så fanns där en yngre dam med propeller på huvudet! Det är kul med såna här begivenheter. För övrigt tycker jag att det är en styggelse med långt utslaget hår vid ett högtidligt dop, om man är äldre än tolv år. En gäst hade håret så, och sedan satt på sig hatten ovanpå! Håret ska vara uppsatt (se Viktorias frisyr t ex) eller åtminstone halvt flätat eller till hälften uppsatt, inte en fritt flaxande man.Gärna stramt som på en dressyrhäst.

Irene Holm, 21:18, 12 oktober 2015. Anmäl

Irene Holm: Fru O'Neill hade även alldeles för kort kjol, både för tillfället och för sin ålder. Hon verkar alltid ha den längden...

Marja-Leena Pettersson, 16:26, 12 oktober 2015. Anmäl

Elin Lindh: menar du högmässan, i en av Svenska Kyrkans kyrkor? Jättetråkigt, men jag gissar att du i så fall är bosatt i en välbärgad församling där detta kläd- och märkesskryt är lika viktigt överallt, och att det även - tyvärr - hänger med in i kyrkorummet? Kanske kan du be kyrkoherden ta upp detta i en predikan? Matteus 19:23-24 är en bra början.

Marja-Leena Pettersson, 16:21, 12 oktober 2015. Anmäl

M-L P, självklart ska man följa gällande klädkoder i såväl kyrka som moské. Min uppfattning är dock att om man inte klär sig i det dyraste och finaste man har så platsar man inte på tex söndagsmässan. Har ibland känt mig utfryst och fått sneda blickar för att jag kommit i jeans och kofta. På en vanlig mässa borde det inte spela någon roll med kläderna så länge man följer reglerna om längden på tex kjol och urringning. Men som övriga samhället har även kyrkan blivit väldigt materialistisk, synd.

Elin Lindh, 13:25, 12 oktober 2015. Anmäl

Välgörenhetspresent?

Fråga: Jag har gett bort det finaste jag kunde komma på, ett gåvobevis på ett doppaket från Unicef som doppresent.
Mamman svarade med att hon hellre hade önskat att dottern fått ett smycke eller ett konkret minne i stället för att tänka på svältande barn denna dag som var hennes.
Jag svarade att hon skulle rama in gåvobeviset och låta sin dotter ta ställning till detta när hon hon blir så stor att hon kan läsa själv.
Jag hoppas på att den lilla tösen växer upp med kloka människor omkring sig som kan leda henne in i en värld som är vacker och empatisk.
Jag gjorde vad jag kunde och det mottogs illa men nästa gång blir det en gåva från Unicef igen.

Svar: Ack, denna trista girighet! Jag läser ditt mejl som att du vill ha bekräftelse på att du gjort rätt, eller få veta om det är korrekt att klaga på en gåva. Du får det svar du vill ha: givetvis kan man som givare själv bestämma vad man ger. Mitt svar brukar vara att det är mottagaren som ska bli glad, inte främst givare, men i det här fallet var mottagaren ett dopbarn som knappast kan ha haft synpunkter på det som gavs.

Mamman vill ha privata värden i form av smycken till sin dotter. Du vill vara generös och världsförbättrande och detta går förstås inte att kombinera. Men du gör rätt som följer dina starka känslor för vår arma värld, så ta mammans kritik som en oförstående dumhet – naturligtvis klagar man inte på en present! – och fortsätt ge det du finner rätt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (36)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 36

Jag tycker välgörenhetsgåvor är jättebra, som regel. Men som doppresent hade det kanske varit klyftigt att faktist ge en minnesgåva. Jag vet flera välgörenhetsorganisationer faktiskt säljer produkter till stöd för sin verskamhet. Exempelvis Världsnaturfonden säljer ju smycken och mjukdjur, som kan vara en jättetrevlig present samtidigt som budskapet framförs.

Lotta Tummetott, 09:19, 17 augusti 2015. Anmäl

Som gåva till den som har allt kan ett gåvobevis funka bra men till ett spädbarn som inte förstår något kanske det är mindre lyckat. Även om barnet växer upp till en givmild person så tar det flera år innan det inser vad välgörenhet innebär och vid det laget är x kr till Unicef för y antal år sedan ganska irrelevant. Men mammans beteende är vidridgt och oacceptabelt oavsett vad FS gett.

Jenny Löwerot, 09:55, 14 augusti 2015. Anmäl

Jag tycker om att ge till Unicef och har tidigare köpt julkort och julklappar från dem. (Har uppfattat det som att de slutat med att erbjuda sådana produkter.) Men jag ser ändå en skillnad mellan att själv ge en gåva och att få som present att någon annan givit en gåva. När jag någon gång i arbetssammanhang fått i julklapp att ett träd planterats i Afrika har jag känt att det är företaget som skänkt gåvan och att de inte hade behövt blanda in mig. Jag tycker det är bra med trädplantering.

Jenny Löwerot, 09:51, 14 augusti 2015. Anmäl

Man skådar aldrig given häst i mun, och att börja kritisera en gåva som inte ens är till en själv, utan till någon annan, är ju verkligen ett trist beteende. Kanske ville den hör mamman hellre ha presenter med kvitto som hon kunde gå till affären och få ut pengar för eller sälja på blocket. Jag skulle inte ge en UNICEF-gåva igen till den familjen, utan ge ett fint kort där det står "en slant har satts in på ett konto som lilla x får tillgång till när hon blir storr".

Åsa S, 09:12, 14 augusti 2015. Anmäl

(forts)... Man vet ju aldrig hur det blir—man kan ju bara hoppas att man inte har en sån där bäbis som är bestämt emot att hjälpa barn i andra länder.

Lyra Lof, 03:38, 14 augusti 2015. Anmäl

Och de som säger att "kanske det här barnet [bäbisen] inte alls vill stödja just den organisationen, att det är politiskt bla bla. Ja men lägg av... Om nu nån ultra-kristen bekant till nån här i USA inte vill ge 5c till 'Planned Parenthood' pga abortfrågan och att tonåringar kan få p-piller där (i stället för att utöva abstinens... jag menar, bli tonårsmödrar. Och PP är främst en vanlig gynekolog, de ger kvinnor mammogram etc), så... VEM skulle vara 'politiskt' emot UNICEF? Man kan ju hoppas

Lyra Lof, 03:31, 14 augusti 2015. Anmäl

Jag är chockad över de fllera "så att hon ska framstå som en 'fin' människa"-kommentarerna. Excuse me? Är ni så materialistiska & cyniska, att även om ni aldrig skulle ge nåt till UNICEF, WWF, plantera ett träd om andra inte ser det, att ni inte ens kan föreställa er att någon annan genuint vill stödja en välgörande organisation? Jag tycker synd om er att ni går genom livet med en sån miserabel attityd. Och ännu värre? Är att det är vad era barn lär sig hemifrån...

Lyra Lof, 03:18, 14 augusti 2015. Anmäl

Jag tycker att "gåvogivaren" är snål. Om man brinner för att ge en gåva till något välgörande ändamål så ger man väl av sina egna pengar, inte dem som man avser att använda till gåva åt någon. Ge en fysisk gåva och ta andra pengar att ge till UNICEF.

Smart Besserwisser, 19:43, 12 augusti 2015. Anmäl

Håller med Irene. Sekularisera mera. Religion har även fört fruktansvärt mkt dåligt med sig i (mer än) hundratals år. Och om man nu skall döpa även bara ifall att limbo existerar/att barnet väljer att tro på sådant som vuxen, ja, då borde man enligt den ståndpunkten även själv för bästa "skydd" och liv ägna sig åt alla möjliga religiösa ritualer, från samtliga olika religioner. Blir rätt pajigt...

Aleksia Kosmos, 09:53, 12 augusti 2015. Anmäl

Marja-Leena: Jag svarade dig (vänligt naturligtvis) men censurerades. Det är mycket tråkigt att gång på gång avvisas från denna blogg, man tappar sugen, blir på dåligt humör och ger snart diskussionen om både hyfs och stil på båten. Letar rätt på någon annan blogg, fast jag verkligen gillar Magdalenas råd och kommentarer. Jag antar att inte heller detta inlägg accepteras - det är ju en anmärkning på den hyperkänsliga grupp som DN givit sållningsuppdraget. Trist. Jättetrist.

Irene Holm, 09:49, 12 augusti 2015. Anmäl

Folkdräktsfin?

Fråga: Jag är lycklig ägare till en folkdräkt från byn där vi bor. Därför undrar jag om det är korrekt att bära den på ett kommande dop?

Spelar det någon roll om det är ett kristet dop i en kyrka med efterföljande middag eller om det är en icke-religiös namngivningsceremoni hemma i trädgården med fika?

Svar: Det är korrekt och alldeles förträffligt att ha folkdräkt på ett barndop – ett perfekt tillfälle för detta slags klädsel. Och det har ingen betydelse om det är dop i kyrka eller namngivning i annan lokal.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

@Frackbärare, vet inte hur det är med Sverigedräkten, men skulle nog annars säga att det inte passar med sockendräkter vid de tillfällen du anger. Det är en annan sak. De som bär sockendräkter från sina hemtrakter vet också vad som gäller och när det passar. Finns säkert lokala skillnader. Har man inte den anknytningen är det nog mer rätt att följa klädkoden som vanligt. Dop och bröllop är självklart rätt tillfällen.

Anonym, 15:25, 13 augusti 2014. Anmäl

Frackbärare: I vår by finns det en Enklare högtidsdräkt ("standardfolkdräkten"), en Vardagsdräkt, Bruddräkt, Högtidsdräkt, m.m. Dessutom har de olika dräkterna olika halskläden, förkläden, m.m för olika tillfällen. Man höjer finhetsgraden genom att ha en annan dräkt eller dräktdel. Hur man gör i de byar/socknar där dessa alternativ inte finns vet jag dock inte.

Jennifer, 23:31, 12 augusti 2014. Anmäl

Det vore intressant om Magdalena Ribbing kunde utveckla lite kring när folkdräkt är en passande klädsel. Vanligtvis brukar den ju anges som alternativ till högtidsdräkt, men passar den även vid andra klädkoder, såsom mörk kostym eller smoking? Finns det sätt att justera folkdräktens "finhetsgrad" genom att exempelvis lägga till eller ta bort utsmyckningar av något slag (på motsvarande sätt som man kan förvandla en militär uniform från mörk kostym till högtidsdräkt med hjälp av ett paradbälte)? Finns det vid något tillfälle risk för att man är "överklädd" när man bär folkdräkt?

Frackbärare, 13:35, 12 augusti 2014. Anmäl

Förnamnsrättighet?

Fråga: Vi har nyss fått barn och har några namn på förslag. Ett av namnen är det vi helst vill ge till barnet. Problemet är att en nära släkting har gått i taket och är jättearg eftersom denne släkting anser att namnet är för likt släktingens namn (exempelvis Oliver-Olivia).

Släktingen hotar med sämre relationer oss emellan och vi tycker att det hela är mycket obehagligt och sorgligt eftersom vi tycker mycket om namnet som vi har tänkt oss.

Vi träffar inte släktingen ofta men är mycket nära släkt. Vad kan vi säga till denne om vi väljer namnet ifråga?

Svar: Normalt skulle en nära släkting bli stolt över att ett nytt barn i släkten får ett namn som påminner om det som den nära släktingen innehar. Men människor är olika, en del blir kränkta över att någon i den nya generationen får ett namn som är alltför olikt de som redan finns i släkten, andra, som din släkting hetsar upp sig över att namnet är för likt det som vederbörande har. I en del familjer är vissa namn tradition, men inte ens det innebär ett tvång för barnets föräldrar. De kan ju ändå föreslås att tänka över om traditionen är värd att bevara – men beslutet är deras.

Som jag förstår det föreligger mycket liten, eller ingen, risk att dessa två, det nya barnet och den nära släktingen som jag förmodar (man kan undra!) är vuxen, blandas ihop med varandra, vilket en vuxen människa bör inse. Så förklara för den faktiskt både ohövliga och självupptagna släktingen att ni tycker om namnet också för att det påminner om vederbörandes, att det är ni föräldrar, ingen annan, som ger ert barn det namn som det ska ha, och att sammanblandningen kommer att bli försumbar.

Och så får barnet det namn ni föräldrar vill ge det och släktingen kommer att vänja sig.

Till detta svar vill jag gärna lägga ett förtydligande. Inte sällan kommer frågor om vilken rätt andra vuxna har att kräva eller förbjuda ett visst förnamn till ett nytt barn. Det finns både släkt och vänner som tillåter sig att kritisera namnvalet som barnets föräldrar gör. Detta är fel. Tillfrågas man om sin uppfattning om namnvalet kan man framföra den. Likaså om man vet att föräldrarna har missuppfattat namnets innebörd, vilket händer. I enstaka fall kan skatteverket hindra barnets namn om detta är uppenbart olämpligt.

Men att släkt och vänner säger att barnet måste få eller inte kan få ett visst förnamn är bara dumt. Det skapar problem, försämrar relationerna och är i princip meningslöst – föräldrarna ensamma har rätten att bestämma sitt barns namn.

Magdalena Ribbing


 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (71)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 71

Borde man ö.h.t. skaffa barn innan man själv lämnat sandlådan?.... Att sen inte ens försöka dölja hur löjligt man resonerar.....

Anonym, 19:17, 5 augusti 2014. Anmäl

döp barnet till vad man vill, diskutera det inte med släktingen som isåfall blir tvungen att själv dra upp det. då utspinner sig samtalet antagligen på ett sådant sätt att det blir uppenbart hur löjligt det hela är.

polly, 18:30, 5 augusti 2014. Anmäl

Desto fånigare!

My, 02:34, 5 augusti 2014. Anmäl

Fast nu handlade det ju inte om *samma* namn som släktingen har utan ett som personen ansåg alltför likt sitt eget!

Anonym, 20:24, 4 augusti 2014. Anmäl

Ärligt talat så kan jag inte förstå att folk kan bråka om att någon annan har givit någon samma förnamn. Förnamn kan man inte ta patent på. Ännu obegripligare men ganska roligt är det att folk bråkar om vem som "äger" en (alldaglig) signatur i anonyma diskussionsinlägg.

My, 22:11, 3 augusti 2014. Anmäl

Min rara, men en aning lättstötta svärmor, kommenterade syrligt kring att hennes systerson gett sin ena dotter samma namn som hennes äldsta sons dotter... det är 15 år mellan sysslingarna, och i svärmors vår) del av släkten är det "bara" ett vackert namn, medan den andra flickan fått namnet efter sin farmor. Dessutom, en av mina kusiner har tre döttrar, alla har lyckats ed bedriften att bli sambo/gifta sig med, män som heter Anders. När jag började skolan 1971 fanns vid uppropet två Maria, två Karin, två Anna, två Anders och tre Michael m fl. Att Ronja skulle vara en hund tycker väl bara de som inte vet vem Astrid Lindgren var, eller vad hon gjorde för svensk barnlitteratur

Maria T, 17:01, 1 augusti 2014. Anmäl

Påhittade figurer i barnböckernas fantasier må heta som författaren skrivit. En verklig hund som jag dagligen hälsar på heter Ronja. Det är helt klart att Ronja är ett hundnamn. Ronja är en tik. Hennes matte är också mycket charmerande. Om vi inför republik, behöver vi inte bry oss om vad någon kung heter.

Hundälskare, 15:22, 30 juli 2014. Anmäl

De allra äldsta bevarade kyrkböckerna är från 1600-talet. Eftersom det inte fanns någon folkbokföring på vikingatiden, vet man knappast något om namngivningen. Några sagohjältar, hövdingar och kungar nämns. Några anteckningar om gemene man finns inte. Hela folk och stammar från folkvandringarna är endast kända till namnet. Inte en enda person av de folken är känd till sitt personnamn. Man ska akta sig för att tro allt man läser på internet.

Tvivlare, 15:15, 30 juli 2014. Anmäl

De som vill att andra ska dansa efter deras pipa tappar man ju snabbt respekten för och intresset att umgås med.

Anonym, 10:16, 30 juli 2014. Anmäl

@Mormor, 16:00, 28 juli 2014. Det är den förnärmade släktingen som hotar med sämre kontakt ifall ts ger sitt favoritnamn åt barnet: "Släktingen hotar med sämre relationer oss emellan".

My, 02:43, 30 juli 2014. Anmäl

Dopnej?

Fråga: Har ett problem som jag hoppas få något bra råd om hur jag skall förfara med. Jag har fått en inbjudan till ett barndop från personer som jag inte alls umgås med. Jag känner dem men är inte intresserad att starta ett umgänge med dem. Tänker tacka nej men undrar om man ändå bör uppvakta med doppresent?

Svar: Nej, du behöver inte ge en doppresent. Du kan skriva ett artigt nej tack till inbjudan till dopet – exempelvis skriver du ”tack för vänlig inbjudan till dopet som jag tyvärr är förhindrad att närvara vid, men jag skickar mina lyckönskningar till lilla xxx (barnets namn eller den lilla dottern/sonen)”. Du undertecknar med ditt namn – och så väljer du ett extra fint kort till detta.

En inbjudan är en vänlighet och ska besvaras som en sådan. Men det kan också vara ett sätt att öka sin umgängeskrets och då finns risken att en del av de inbjudna inte är intresserade. Traditionellt är ett dop eller namngivning en utpräglad familjehögtid för att välkomna ett nytt barn, men det är inte så ovanligt numera att man bjuder även arbetskamrater och avlägset bekanta till barndop. Det blir då en stor mottagning och därmed kommer ju också många presenter. Man måste inte alls medverka till detta om man inte vill umgås med barnets föräldrar.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (15)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 15

@hm: I så fall kan man ju lika gärna skriva in den nyfödde i den lokala golfklubben, Kristdemokraterna, Scientologerna och Nordkoreanska vänskapsföreningen med motiveringen "att man alltid kan gå ur". Dop är bara begripligt om föräldrarna på största allvar tror att ungen hamnar i Limbo odöpt. Och varför ska man utsätta sina nära och kära för det mest långtråkiga och pretentiösa en människa kan uppleva? Året är faktiskt 2013.

Bluelagoon, 18:54, 18 december 2013. Anmäl

Hm, 07:18. Du menar alltså att barnet inte blir inskriven i Svenska kyrkan vid dopet?

Anonym, 17:39, 17 december 2013. Anmäl

@Anonym 6:43 Barnet blir inte "påtvingat" någonting eftersom det är för litet för att begripa vad som pågår. Dessutom skulle jag vilja se de faddrar som tar hand om "barnets kristna fostran". Senare i livet står det barnet fritt att bestämma om det vill bli konfirmerat eller inte. Däremot förstår jag inte varför man ska bjuda in halva världen till ett dop när det räcker gott och väl med den närmaste familjen och faddrarna. Det är ganska förmätet att förvänta sig att ens vänner och bekanta skulle ha något intresse av att närvara.

Hm, 07:18, 17 december 2013. Anmäl

Tror också det kan vara en fråga om artighet gällande inbjudan. Det är bara att svara på den som Magdalena tipsade, fast kanske inte så stelt men upp till FS att känna av vad som passar. För övrigt är det bara jobbigt att bevittna barn som blir påtvingade en religion. Låt barnet själv välja när den är gammal nog och fått mer insikt.

Anonym, 06:43, 17 december 2013. Anmäl

Gammal man gör sà gott han kan, han dansar fan sà illa. Hela kroppen rister han, men ändan den stàr stilla. ("Gammal man" ur Gula Hund, Hasse Alfredson). Utsökt och fortfarande aktuellt!

Savoir vivre, 01:17, 17 december 2013. Anmäl

Nika, 22:48, 16 december 2013: "Hela kroppen rister han, men huvet det står stilla" Tack Tage eller om det var Hasse

Urban, 23:00, 16 december 2013. Anmäl

@Pelle L Underbart:-). Dagens bästa kommentar. Ang FS fråga så är väl det mest troliga att FS blivit bjuden som en artighet eftersom gemensamma bekanta blivit bjudna (min spekulation) och barnets föräldrar inte vill få någon att känna sig utanför. Å andra sidan kan detta vara ett sånt där bröllop-maskerat-som barnets-dop som verkar så populära bland ogifta förstagångsföräldrar i min generarion. Man bjuder in till dop men sedan handlar hela "showen" om föräldrarna som gifter sig och dopet hamnar i skymundan. Lite tråkigt tycker jag, som tycker att ett dop är en viktig händelse som förtjänar sitt eget fokus men det är förstås fint om ett föräldrapar vill gifta sig. Hursomhelst så kan en ledtråd till att det är mer än dop i görningen vara att väldigt många bjuds in, även personer som inte längre umgås så mycket med paret ifråga eller bekanta.

Nika, 22:48, 16 december 2013. Anmäl

Kul för de nyblivna föräldrarna när de får ett "extra fint" kort med texten "tack för vänlig inbjudan till dopet som jag tyvärr är förhindrad att närvara vid...". . Det slår an en sträng i minnet och de hittar snabbt till etikettspalten i DN: https://www.google.com/search?q=tack+f%C3%B6r+v%C3%A4nlig+inbjudan+till+dopet+som+jag+tyv%C3%A4rr+%C3%A4r+f%C3%B6rhindrad+att+n%C3%A4rvara+vid Så jag föreslår att det formuleras lite annorlunda :)

Pelle L, 17:01, 16 december 2013. Anmäl

@fy, 13:08. "Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta". Så vad menar du??

berthon, 14:05, 16 december 2013. Anmäl

Jag tackar bara ja till dopinbjudningar där jag vet att föräldrarna gör det av ren religiös anledning, alltså att själva dopet i sig är viktigt för dem. Då visar jag min respekt och deltar i ceremonin och bjudning samt köper present till barnet. Men, jag själv är inte ett dugg religiös och inte särskilt barnkär, så dop är bland det tråkigaste jag vet! Jag är även i en ålder där många av mina vänner skaffar barn och det bjuds på dop titt som tätt. Oftast får jag uppfattningen av att dopet blir någon form av ceremoni för beundran av barnet och ett sätt för föräldrarna att få en massor presenter. I det flesta fall tackar jag alltså nej till dop. brukar inte ange någon anledning, men önskar dem lycka till.

Anna, 14:05, 16 december 2013. Anmäl

Dopsvart?

Fråga: Jag ska bli gudmor till en liten kille om en dryg vecka och funderar nu vad jag bör ha på mig vid dopet. Jag ser att spalten tidigare  skrivit att frågeställaren bör undvika helt svart eller vitt, men det verkar då ha varit fråga om ett vår/sommar-dop. Gäller detsamma om helsvart klädsel nu på hösten? Dopet sker i kyrkan och jag skulle av familjen att döma tro att dopet blir av det lite tjusigare slaget

Svar: Det är inte vidare lyckat att som dopgäst klä sig i helsvart numera, för länge sedan var svart en vanlig kyrkklädselfärg men det var som sagt förr. Dopet är en ljus högtid och det brukar markeras även i de närvarandes klädsel. Det går bra med exempelvis en svart kjol och en överdel i färg, men helst inte helsvart! För dig som gudmor är det än viktigare att ha klädsel i färg, eftersom du kommer att stå framme vid dopfunten synlig för alla.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (19)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 19

@Cajsa, 08:05 - Tja, barnet har ju inte en chans att få välja själv om det vill tillhöra kyrkan eller inte. Det borde vara förbjudet att döpa personer under 18 år oavsett religion. Själv blev jag "tvingad" (läs döpt) in i katolska kyrkan och det har jag fått lida för under många år. Gå ur kyrkan kunde jag inte göra förrän jag blev 18 år.

Zelda, 17:41, 23 oktober 2013. Anmäl

Man kan komma så, men då skall den avlidne heta Charlie Rivel och varit clown, och det var en hyllning från kollegorna. Om jag inte kommer ihåg fel...

Maja G, 20:08, 21 oktober 2013. Anmäl

Näata fråga: kan man komma i randig tröja, stora skor och röd näsa på en begravning? Varför detta effektsökeri: är man så rädd att inte synas efter förtjänst?? (man kan ju alltid ta till någon allergi för att bli intressant....)

Anonym, 17:55, 21 oktober 2013. Anmäl

@Maja G, 20:09 Jag kan bara svara för mig själv, men jag har gärna svarta/mörka kläder på mig för jag är så otroligt klumpig. Har jag ljusa kläder på mig så sätter jag mig i något, spiller något, går emot något och får fläckar som inte går bort. Jag känner mig trygg med mörka kläder för då blir de i alla fall inte direkt förstörda av en fläck.

Bodil, 11:54, 21 oktober 2013. Anmäl

@Helena, 10:10 Smaken är som baken, personligen tycker jag det är tragiskt med alla flickor som ser ut som exakt kopior med exakt samma långa hår. Våga vara personlig är mitt motto.

Anonym, 11:51, 21 oktober 2013. Anmäl

Eftersom det uppenbarligen är ett dop de ska till så är Bobs kommentar aningen överflödig... Ett dop är en glädjefill högtid, så ta något färggrant! Du kanske ska kolla vad prästen har för liturgisk färg och matcha den :) Helena, du kan inte på fullaste allvar mena att en kort frisyr på en kvinna är "knasig"?! Tycker det verkar som du i mycket begränsar dig alldeles i onödan. Vilket är mest tråkigt för dig själv förstås.

hepp, 10:49, 21 oktober 2013. Anmäl

Men Bob! Den kommentaren måste du ställa till dopfamiljen. De har valt att döpa sitt barn. Jag hoppas att du tycker att man ska få välja själv vilken hälsningsceremoni man vill ha. FS undrar över sitt klädval. Det är en fråga som hör hemma här. Magdalenas svar är tydligt och bra.

Cajsa, 08:05, 21 oktober 2013. Anmäl

Men sluta döpa barn in i en kyrka som de inte själva valt att vara med i! Tvångsrekrytering heter det. Ska barnet samtidigt bli medlem i V, M eller kanske SD också? Man kan alldeles utmärkt ha en annan ceremoni och välkomna barnet till världen utan religiöst mumbo-jumbo.

Bob, 13:32, 19 oktober 2013. Anmäl

Maja G.: jag tror att de svartklädda tror, att de ser dramatiska, tragiska, intressanta och unika ut! Är det i kombination med för könet knasig frisyr (kort på kvinnor, långt på män) och onaturlig hårfärg, så tror de att de ser intellektuella - och unika - ut! :-)

Helena, 10:10, 19 oktober 2013. Anmäl

Bra att du frågar, fs. det innebär att du är inne på rätt väg. Ta INTE helsvart, det känns som begravning direkt. Kan någon f ö förklara för mig varför en del så gärna vill ha helsvart överallt och alltid, det ser så trist ut! I de flesta fall spelar det ju ingen roll, men vissa tillfällen, som t ex bröllop och som här dop kan man väl ta något annat???

Maja G, 20:09, 18 oktober 2013. Anmäl

Hyfsanpassning?

Fråga: Som invandrare läser jag med stort intresse frågorna om hyfs och stil för att lära mig mer om mitt nya hemland och eftersom jag inte av misstag vill göra fel. Men många gånger förvånas jag över hur viktigt det verkar vara att inte sticka ut på något sätt. Ta till exempel de återkommande frågor om klädkoder vid bröllop. Varför är detta viktigt över huvud taget? När jag minns tillbaka till mitt bröllop för snart 13 år sedan, så kommer jag ihåg den härliga stämningen, hur entusiastiskt våra gäster har sett fram emot den stora dagen och bidragit med de härligaste tårtor, jag kommer även ihåg min fars pinsamma tal… Men vad hade gästerna på sig? Inte kom vi på tanken att ange en klädkod på vårt inbjudningskort. Viktigast var att gästerna deltog.
Ett annat exempel är frågan nyligen om religionsetikett. Jag har stor respekt för frågeställaren som ville delta i dopet, visa respekt för de troende, men inte hyckla en tro som frågeställaren inte delar. Vilken härlig attityd! (Har själv varit ateist länge och känner således båda perspektiv ur egen erfarenhet.) Varför krävs av den personen att anpassa sig och stå upp när andra står upp om frågeställaren uppfattar detta som att förespegla en tro som inte finns? Vad jag förväntar mig av icke-troende i kyrkan är att de inte stör gudstjänsten genom samtal eller skratt eller genom att springa runt (om de inte tvingas gå ut av t.ex. medicinska skäl), men för övrigt är det väl vårt ansvar som församlingsmedlemmar att låta gästerna känna sig välkomna så som de är. Jag tycker inte att man måste göra som alla andra. Inte heller ska de behöva känna sig tvungna att tala formler med religiös innebörd.
Men varför är det så viktigt att alltid smälta in och att göra som alla andra?

Svar: De som frågar mig om hur de ska bete sig gör det därför att de vill uppföra sig så att andra uppfattar dem som artiga och vänliga, alltså gör rätt enligt vedertagen hyfs och stil.

De som gör som de vill behöver ju inte fråga mig.

Att anpassa sig till inbjudarens önskemål beträffande klädsel, ankomsttid osv är en grundläggande artighet, som innebär att man visar respekt för den som bjuder och för sina medgäster. Bjuds man till klädsel Kavaj och kommer i jeans eller i frack så har man inte anpassat sig, utan gör andra osäkra, och inbjudaren förmodligen ledsen för att man struntade i vad som anbefallts.

Du hade säkert ett fantastiskt bröllop. Att det inte var klädkod osv kan ha berott på att alla gästerna visste vad som förväntades, och då finns ingen anledning att ange klädkod. Ofta är sådana överflödiga. Men det är skillnad på att komma i kavaj när övriga har frack, och den skillnaden skapar en obekväm känsla hos de flesta.

Angående religionsfrågan: jag svarade på frågeställarens fråga, som handlade om korrekt beteende när man som icke troende bevistar en kyrklig högtid. Det är självklart att man inte förblir sittande när alla andra står upp i respekt för den gud eller tro som de har. Varför ska man demonstrera genom att bete sig så avvikande? Vill man inte visa hänsyn till övriga så avstår man från att närvara, vilket är vad jag har svarat. Detsamma gäller förstås om ens egen tro – eller otro – är stark. Man ska inte göra det som strider mot ens övertygelse.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (31)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 31

För mig är det ofattbart hur någon kan välja att inte ställa sig upp i en kyrka under exempelvis ett dop eller ett bröllop, enbart för att man inte tillhör samma religion eller är ateist! Man bör tänka på att vid tillställningar som hålls i en kyrka, så är ofta en ganska stor del av gästerna/deltagarna inte aktivt religiösa. De deltar och "gör som man ska" eftersom det är tradition och för att det är artigt och väluppfostrat. Att ställa sig upp i en kyrka när prästen ber om detta, påverkar inte din tro eller övertygelse det allra minsta. Du reser dig inte upp för religionens skull, du reser dig upp för att det är sed. Jag har själv deltagit i olika ceremonier i religiösa sammanhang där jag inte delat övriga deltagares religiösa uppfattning, och då har jag naturligtvis tagit seden dit jag kommit och gjort som "man ska", eftersom det är respektfullt. Min egen religiösa uppfattning påverkas ju inte av att jag deltar i en ceremoni där religionen är en annan.

Jenny, 01:21, 2 juni 2013. Anmäl

Jag tackar för väldigt många givande kommentarer. Vad jag har lärt mig är att en del upplever det som att visa respekt när man gör som alla andra. Tvärtom upplevs det som brist på respekt till den grad att det rekommenderas att lämna gemenskapen om man inte är beredd att göra som de andra. När det gäller stående i kyrkan är detta intressant eftersom man brukar stå upp vid välsignelsen i Österängs kyrka (Svenska kyrkan) medan man bara 2 km bort i Nosabys kyrka (också Svenska kyrkan) förblir sittandes. Har de Nosabyborna inte respekt för Österängs församlingsmedlemmarnas kristen tro? I båda kyrkor sittar man vid Fader vår och står upp vid Trosbekännelsen medan det är tvärtom i den tyska evangeliska kyrkan där man står upp när man talar till Gud. Men hur som helst: Tack så mycket för lärorika kommentarer!

FS, 14:48, 16 maj 2013. Anmäl

De sista kommentarförsöken att ironisera är verkligen misslyckade och tyder snarare pa en jättestor rädsla för att tappa stödet i livet om man bara släpper lite pa reglementerat uppträdande och ända är det väl i Sverige man blir uppfostrad till självständighet eller är det helt ur tiden för sa mycket lagar om hur bröllop och annat gar till har jag da aldrig varit med om tidigare.

Birgitta, 07:16, 16 maj 2013. Anmäl

En förklaring till att vi gör mycket för att smälta in i dessa sammanhang är kanske att vi här har vant oss vid att skilja privat från offentligt med en ganska skarp linje? Alla människor vill känna tillhörighet och gemenskap och rör sig mellan olika grupperingar (vänner, familj, kollegor m.m.) som fyller olika syften för individen ifråga. Samtidigt vill ingen människa någonstans vill känna sig obekväm och utanför - hur självständig man än är. Därför skapar man regler för vad som är rätt och riktigt i ett sammanhang där de olika grupperingarna skall mötas och ha trevligt - gemensamma regler helt enkelt? Det gör det ju enklare att sammanföra människor som annars aldrig skulle utbyta ett ord med varandra? Ytligt på ett sätt kanske - men samtidigt inte alls eftersom man på festen inte kan (eller i alla fall har svårt att) urskilja vem som är rik, fattig, pingstvän, satanist, centerpartist eller anarkist?

Jag bara spekulerar..., 01:27, 15 maj 2013. Anmäl

Kolla på mig, kolla vad jag är annorlunda, titta, jag har på mig en brudklänning på nån annans bröllop/frack när det är kavaj som klädkod/jeanskostym när klädkoden är mörk kostym, har urringat på begravning och jag sitter när ni står på ren trots. För jag vågar så mer än ni andra, för jag är minsann så fri, så excentrisk, osvensk och artsy. Jag följer inte jantelagen. Men ni måste bry er, bli upprörda över mitt sätt, ni är ju min publik, ni kan inte bara behandla mig som vem som helst, ser ni inte vad jag gör, hur annorlunda jag är? Men hallå, tappa hakan då! Se mig, se mig, men se mig då!!! Men vad glor du på...

L'enfant terrible, 16:44, 14 maj 2013. Anmäl

Jovisst, vi svenskar är så stela och tråkiga. Vi är de enda i världen som har klädkod på bröllop så klart och det där med shorts och t-shirt både på jobbet och inne i stan är ju så strikt så man smäller av. Vi borde vara lite mer avslappnade. OBS, ironi...

Anonym, 08:13, 14 maj 2013. Anmäl

Det finns fler aspekter när det gäller uniform = likadan klädsel. Jag är medlem i några ordnar där ALLA iakttar samma klädkod, oftast mörk kostym, ibland frack. Det betyder att både sopåkare och regeringsråd (båda yrkena har förekommit där) kan umgås på lika villkor. Kläderna signalerar att ingen är förmer än någon annan. Den kvinnliga ordensgrenen har liknande klädkod. Ingen behöver undra över vad man ska ta på sig. Tänk er, i synnerhet ni damer, att slippa sådana problem.

Blandade karameller, 21:28, 13 maj 2013. Anmäl

Ibland är det vi svenskar kallar för "stelt" eller "tråkigt svenskt" bara mer direkt än i andra länder. Jag bor i Israel där det aldrig skulle förekomma en klädkod på bröllop, och klädseln är mycket avslappnad och ledig på bröllop (på gott och ont, det är ji skönt och ledigt men även i bland lite tråligt). Dock finns en hel mängd oskrivna regler som är mycket svåra att lära sig och anamma, just därför man inte som vi svenskar skriver ner svart på vitt vad folk ska ha på sig. I Sverige behöver man inte lära sig att läsa mellan raderna lika mycket eftersom allt läggs ut i klartext. Det kan verkar trist, men jag tycker det är rätt skönt också.

Ullrika, 14:20, 13 maj 2013. Anmäl

Ett av de viktigaste buden i många religioner är Gästfrihet - när jag var på sabbatsmiddag hos en Rabin förväntades jag inte kunna alla seder, men gjorde mitt bästa att haka på. Att protestera mot religion under vänskapliga former är dumt, ungefär som att skälla ut värdparet för deras fula kläder eller politiska åsikter. Om man hyser sådant agg gör man bäst i att inte gå på dop eller liknande tills man lugnat ner sig och kan ta emot den gästfrihet som bjuds!

Petter, 13:51, 13 maj 2013. Anmäl

Jag var på sabbatsmiddag hos en Rabin - Jag förväntades inte kunna alla seder men hakade på efter förmåga eftersom mina värdar förklarade hur viktigt det är att visa gästfrihet! Men jag skulle aldrig drömma om att visa ett förakt för judiska seder, be högt i Jesu namn eller förklara från ett ateistiskt perspektiv hur dum religion är! Vett och etikett handlar om att visa Gästfrihet och kunna ta emot den - målet är gemenskap och trevnad!

Petter, 13:46, 13 maj 2013. Anmäl

Religionsetikett?

Fråga: I helgen var jag bjuden på ett dop av en liten kille som jag tycker mycket om. Dopet var i en kyrka i anslutning till en vanlig gudstjänst. Det var länge sedan jag var i en kyrka, framförallt förstås för att jag inte är troende, och jag blev lite konfunderad över hur jag skulle uppföra mig. Jag kikade lite runt omkring för att försöka se hur mina andra, icke-troende vänner uppförde sig, men upptäckte att alla gjorde olika.

För mig kändes det mest naturligt att sitta ned och hålla tyst under trosbekännelsen eftersom jag rimligen inte kan säga orden utan att ljuga; att överhuvudtaget ställa sig upp kändes konstigt under en sådan innerlig bekräftelse av tro. Jag såg dock flera av mina vänner som gjorde annorlunda. Att sitta ned kändes samtidigt som ett demonstrativt avståndstagande som blev konstigt. Sen valde jag faktiskt att sjunga med i psalmerna för att det kändes av någon anledning lättare, ologiskt nog?

Och jag kunde inte önska andra människor guds frid – kunde jag kanske bara önskat dem ‘frid’ i största allmänhet?

Detta är ju givetvis inte bara ett problem i kristna sammanhang. Vad sjutton ska jag ta mig till den dagen jag blir bjuden på den muslimska motsvarigheten? Om jag ställer mig upp under trosbekännelsen får jag ju rimligen falla på knä under bönen i moskén också?

Jag önskar verkligen att det kunde finnas en liten ”välkommen som gäst”-pamflett man kunde läsa när man finner sig involverad i andra människors religiösa sammanhang! Kan Magdalena hjälpa mig med lite hyfs och etikett för icke troende?

Svar: Några liknande frågor har varit uppe tidigare, men ämnet tål att diskuteras på nytt.

Så här resonerar jag: du har gått till kyrkan för denna ceremoni och då anpassar du dig till etikett och hyfs i sammanhanget – alltså det ceremoniel som brukas där. Samma sak oavsett vilken religion det är.

Du hade kunnat avstå från att närvara, och väntat utanför på den mottagning som förmodligen följde efter dopet. Din närvaro i kyrkan var frivillig och då bör du anpassa dig. Du ställer dig upp under trosbekännelsen – det innebär knappast att du bekänner dig till den – och låter bli att läsa med. Du står upp när övriga gör det, men avstår från att delta i böner, sjunga med i psalmer osv.

På samma sätt gör man i andra sammanhang, exempelvis den som är motståndare till monarkin ställer sig ändå upp för kungen; han är statschef och man ska ha respekt för statsskicket. Man iakttar normal hövlighet genom att inte markera sitt misstycke.

De gånger man inte ska visa denna hövlighet är när det gäller odemokratiska företeelser. Men det man frivilligt har infunnit sig till ska man visa den artighet som det är att inte demonstrera mot det som pågår.

Givetvis finns det undantag, man ska använda sitt förnuft också.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (43)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 43

Ber om ursäkt att jag skickar en tredje gång - det finns dessväre ingen redigeraknapp... FS undrar över hur man ska bete sig i kyrkan. En av kyrkvärdens plikter är att svara på alla frågor, stora som små - och i sammanhanget finns inga dumma frågor - en van eller ovan besökare kan ha om det mesta som har med kyrkan och gudstjänsten att göra. Alltifrån varför prästen har mässhake, till huruvida det finns glutenfritt alternativ till nattvarden, till var närmaste toalett ligger. Och självfallet alla funderingar som kan dyka upp. Vi har inte alla svar men hänvisar till präst, musiker, vaktmästare eller annan person som kan svara.

Kyrkvärden, 23:11, 10 maj 2013. Anmäl

Angående fridshälsningen är det en högkyrklig tradition som verkar komma tillbaka i mässan (nattvardsliturgin) i Svenska kyrkan och är från början ett sätt för församlingsbor att försonas innan man tar emot nattvarden. Jesus säger att man ska försona sig med sin nästa innan man ber om Guds förlåtelse. Det är ett sätt att markera en samhörighet innan nattvardsgång.

Kyrkvärden, 23:05, 10 maj 2013. Anmäl

Som rutinerad kyrkvärd kan jag helt instämma i vad Magdalena säger och det gäller vid dop i söndagsgudstjänst såväl som dopgudstjänst (ett dop utanför ordinarie gudstjänst ,vanligen en lördag - det är likafullt en gudstjänst i kyrkans ögon). Vi har full förståelse för att du inte kan läsa med i trosbekännelsen eller de andra mässpartierna. Att vi står under vissa moment är en symbolhandling för att understryka dessa liturgiska moments vikt (t.ex. trosbekännelsen, men också lovsången och evangelieläsning). Att du står upp är inte en symbol för att du delar tron i större utsträckning än att du deltar i gudstjänsten över huvud taget (alla besökare ses som deltagare, hur halvhjärtat man än deltar). Däremot står det dig självfallet fritt att välja att inte läsa med i Trosbekännelsen, Fader vår och andra böner - men att inte stå upp är faktiskt lika respektlöst som att en man bär huvudbonad i kyrkan. Jag vill inte provocera, men det ser lika tölpigt ut som när en konfirmand SMS:ar under predikan. (Det skulle man ju aldrig gjort, hur ointresserad man än är av en utläggning av Bibeln.) Att du står upp kan kanske för dig signalera att nu händer något som är viktigt för de troende och därför står du i respekt för dem? Likaledes är dophandlingen ett "stå-moment" - en särskilt viktig del av gudstjänsten. Du tar seden dit du kommer, helt enkelt. Självklart begär vi inte att den som av olika anledningar inte kan stå upp gör det. Men att "bojkotta ståendet" känns bara som en onödig manifestation och ärligt talat respektlöst - det enda vi begär är att du står upp och inte ser alltför ointresserad ut. Du behöver alltså inte ens knäppa händerna. ;)

Kyrkvärden, 23:01, 10 maj 2013. Anmäl

Magdalena ger ett helt rimligt svar om man vill smälta in utan att tro. Men persoligen så vill jag inte ge så mycke respect till religionen, där av går jag oftast inte till kyrkan. Men skulle det vara en nära vän som vill att jag ska på deras dop/bröllop så skulle jag sätta mig längst bak och helt enkelt inte delta i den religösa cermonin. Om jag är går till kyrkan så går jag för den som bjöd in mig och inte för religionen. Och den som bjuder in mig är fullt medveten om att jag inte kommer delta mer än att vara där.

J, 20:01, 10 maj 2013. Anmäl

Jag är en hängiven ateist, men har trots detta besökt kyrkan vid några familjestunder. Man gör precis som MR säger, följer med men bekänner sig inte till någon tro. Står stilla under bön och låter de andra be. Däremot sjunger jag med i psalmerna. Det är kul att sjunga och eftersom jag inte är troende har jag inga problem att sjunga herrans lov eftersom jag inte tror herran finns. För mig är det ord i en sång.

Anonym, 18:58, 2 maj 2013. Anmäl

För att förtydliga något: vigseln/äktenskapet är INTE ett sakrament i Svenska kyrkan, vilket dopet naturligtvis är. Att resa sig är en akt av vördnad i vilket sammanhang det vara må. Som präst ber jag alltid alla stå upp och tillägger att för de som vill läsa med finns Trosbekännelsen längst bak i psalmboken. Vid begravningar reser man sig vid Överlåtelsen, inte i underkastelse inför Gud eller kyrkan utan i respekt för den döda. (När jag var i USA stod jag naturligtvis upp när amerikanska nationalsången spelades, utan att lägga handen på hjärtat och sjunga med) Fridshälsningen är en del av nattvardsfirandet och är olika omfattande i olika kyrkor och församlingar. Själv tycker jag det är en underbar gest och gemenskapshandling, men ingen blir förargad eller förbryllad om någon gudstjänstbesökare bara nickar till svar.

Paul Fried (Webbsida), 12:12, 1 maj 2013. Anmäl

Vilken intressant fråga och vilket nyttigt svar! Har själv funderat på hur man som ateist gör i kyrkan för att varken vara ohövlig eller falsk. Går bara till kyrkan om jag är inbjuden till bröllop eller dop eller om det är omissbar musik där. Känns bra att ha fått vägledning.

Ckarion, 05:24, 30 april 2013. Anmäl

Nomen Nescio: Om man inte tror på Gud kan man väl inte önska andra Herrens frid eller Guds fred utan att det känns konstigt och som hyckleri. man vänder sig ju då till en annan person, dvs. säger detta till alla i ens närhet i kyrkan. Ytterst genant och konstigt tyckte jag under mitt besök i en kyrka. Att sjunga med i psalmerna är något helt annat. Och öäven om du kanske inte förstår det så kan du kanske acceptera att det är så många av oss icke-troende känner.

Gun, 15:43, 29 april 2013. Anmäl

Själv är jag inte religiös och går egentligen bara i kyrkan när det är begravning. (Undantaget är kulturellt intressanta äldre kyrkor, som jag någon gång kan besöka i egenskap av turist.) Men jag deltar så lite som möjligt i de religiösa ritualerna, som bön och psalmsång. Att gå på vigsel och dop känns mer eller mindre uteslutet för mej - det skulle kännas som om jag hycklade. Är dock inte antireligiös eller har speciella fördomar gentemot troende, jag tror bara inte på religioner...

El Charlatano, 12:49, 29 april 2013. Anmäl

Att någon i en kyrka inte anser sig kunna önska Guds fred (Pax Vobiscum) tycker jag är lite förbryllande. Oavsett om man inte är troende kan man knappast motsätta sig det budskapet, åtminstonde hoppas jag det.

Nomen Nescio, 12:44, 29 april 2013. Anmäl

Doppresent?

Fråga: Jag brukar kunna fråga mina föräldrar om det mesta inom vett och etikett området, de har bra koll men något de faktiskt inte kunde hjälpa mig med är om man som förälder brukar ge sitt barn en doppresent eller är det bara gudföräldrar och övriga dopgäster som ger detta?

Svar: Doppresent behöver föräldrarna inte ge sitt barn, om det inte finns en tradition i familjen att en dotter får ett litet smycke (det har funnits en ganska vanlig sådan i form av en liten fyrklöver av guld med barnets namn graverat, men den har jag inte sett på länge!) och en son kunde få en liten silverbägare eller ett par manschettknappar (inte heller det tror jag är vanligt idag).

Man ger förstås sitt barn precis vad man vill, men som sagt, det finns inte någon etablerad tradition att föräldrarna ger en dopgåva till sitt barn.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (42)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 42

@ Bedrich "religiöst underlivsdöpta killar " - vad innebär det?

Maja, 10:06, 29 januari 2013. Anmäl

Linn 22:56 hur kan du säga att vin är osmakligt? Det är ju bland det godaste man kan dricka, speciellt rötjut.

Anonym, 18:58, 27 januari 2013. Anmäl

Nej jag var inte ironisk. Nej jag trodde inte ni drack vin i kyrkan vid ceremonin (som lika gärna kan vara i hemmet,med eller utan präst). Tycker fortfarande inte alkohol har med dop att göra och tycker fortfarande att det är osmakligt.

Linn, 22:56, 25 januari 2013. Anmäl

Efter ha genomläst 38 inägg- de flesta av utlevda heterosex-kvinnor. Puh :( FS frågade om doppresenter till barn. Svaret blev försvarandet av givandet av pärlor och berlocker..- som beskrevs som kulturellt viktigt och nödvändigt. Är det bara tjejer som självsäkert bibelldöps här och borde belönas med banalt ytligt strunt och pynt redan från barnsben- i ännu högre grad? Som att den sortens ytliga kvinliga bloggbelleri behöver promotas- ännu mer - framledes. Vad ska man överraska lika nyfödda religiöst underlivsdöpta killar med här? Samlandet på pärlor och berlocker från troende faster NollKoll?

Bedrich, 20:00, 25 januari 2013. Anmäl

@ Helena: Det är allmänt känt bland människor som inte är helt historielösa att rosa mycket länge var en pojkfärg, det var den mildare versionen av röd som var mannens färg eftersom rött symboliserade blod och krig. Flickors färg var blå, den ansågs skir, lugn och vän. Dessutom är det traditionellt jungfru Marias färg. Det som gör dina inlägg så förvirrade och pinsamma är att du inom 30 sekunder skriver att det är något bra att saker är traditionella och "ärkesvenska" och sedan skriver att det som är etablerat idag är det som är intressant. Och varför du köper böcker i en katolsk bokhandel när du intresserar dig för traditionellt svenska saker går heller inte att begripa. Sluta svamla.

Lars, 15:44, 23 januari 2013. Anmäl

Jag har inga barn, men hade jag det så skulle de inte få vin, diverse smycken, skedar, koppar eller andra pryttlar i doppresent. Jag skulle ge dem en grundplåt i ett bosparande. Det är viktigt att börja i tid och de har nånstans att bo sen när deras jämnåriga står där bostadslösa när de är 20 med sitt vin, som kanske inte är drickbart eller som de häller i nån bålskål, eller med byrån full av ingraverat nysilver som de aldrig tittar på. Som symbolgåva kan de få nån psalmbok, bibel eller annan sak som tillhört några förfäder. Vid själva doptillfället bryr sig ju inte barnet, men den gesten kan värma någon av de äldre, kanske ens egen mormor, som kan tycka att det är fint att något som tillhört t.ex hennes mamma eller mormor lämnas vidare till nästa generation.

Åsa S., 15:15, 23 januari 2013. Anmäl

Helena: jag visste inte att det var norm att köpa rosa till tjejer, trodde det var ett påfund från vårt kommersiella samhälle snarare än en tradition.

Anonym, 09:10, 23 januari 2013. Anmäl

Helena, den nya Catharina ......

Anna d.ä, 07:55, 23 januari 2013. Anmäl

Vi ska ha namnvigningsceremoni för våran dotter och i ett förslag vi fick stod det minnesgåva? Så vi funderade och bestämde att jo, vi vill ge något från oss som föräldrar till våran dotter, så hon kommer få ett fat med alla hennes namn på samt födelsedatum samt en liten skål med hennes tilltalsnamn, tycker själv det är två bra presenter som kommer komma till användning, skålen förhoppningsvis dagligen så hon slutar med plast och fatet vid hennes födelsedag eller sen längre fram i livet för vad man nu vill ha på ett fat.

Madde, 23:43, 22 januari 2013. Anmäl

Anonym: källa, tack..? Det spelar för övrigt ingen roll vad som var normen för tre hundra år sedan. Det intressanta är att man följer de normer och koder, som är etablerade idag. Könsneutrala färger kan dock vara vettigt på sådana saker som syskon kan ärva efter varandra. Men en dopgåva ska ju vara helt personlig, så där kan man frossa loss på typiska tjej- eller killsymboler!

Helena, 23:23, 22 januari 2013. Anmäl