Vintjat?

Fråga: Jag önskar råd om hur jag ska göra när jag blir inviterad till bjudningar. Tåler inte syran i vin och får en stark halsbränna. När det gäller större bjudningar, som ordensmiddagar och liknande, är det inga problem. Då finns bordsvatten att tillgå och att säga nej tack när det bjuds vin går alldeles utmärkt.

Men i glada vänners lag blir det problem. Det ska trugas och kommenteras, vilket är synnerligen tråkigt. Nu har jag, mot all etikett, tagit en flaska öl eller bordsvatten med mig till vissa bjudningar eftersom det, för det mesta, inte finns annat än vin att tillgå. Det har blivit, nästan, comme il faut i delar av bekantskapskretsen och att ta vatten ur kranen vid en bjudning, bär mig emot.

Men varför kan inte värdfolket bjuda mig på öl eller bordsvatten och de andra på vin? Är det verkligen så emot etiketten? När jag har bjudning dricker jag alltid öl, medan jag bjuder gästerna på vad de vill ha: vin, vatten, alkoholfritt eller öl. Bordsvatten finns alltid att tillgå, även till vinet. Gör jag helt fel, eftersom det kommenteras så livligt ibland? Kan man inte bjuda på både vin och öl?

Svar: Absolut självklart är att det alltid ska finnas alkoholfri dryck tillgänglig utan diskussion eller krångel på en bjudning, allt annat är oartigt och ovänligt, alltså fel. Bäst är att värdpersonen ser till att ha alkoholfria drycker som matchar maten och det vin som också bjuds, i färg och smak. Numera är urvalet så stort att det inte är något problem att hitta rätt alkoholfri dryck.

Att däremot ha exempelvis starköl som självklart alternativ till vin är inte nödvändigt. Du kan dricka bordsvatten om det inte finns öl, och det du dricker ska verkligen inte kommenteras eller läggas synpunkter på. Men du kan inte utgå från att just det öl du önskar dig ska finnas som alternativ till vinet. Alkoholfritt öl är ett alternativ förstås, men som sagt, att förvänta sig starköl istället för vin kan jämföras med att en gäst som inte vill äta fisk kräver att få biff istället. Det gör inte en hyfsad gäst utan avstår från fisken i så fall, om inte vederbörande har meddelat sin allergi eller obehag i god tid så att värdpersonen får möjlighet att erbjuda det som gästen tål.

Att truga och tjata på gästerna om att ta ett glas vin är totalt fel. Att du tar med dig en flaska öl/vatten när du går på kalas är godtagbart. Du ska säga redan vid inbjudan att ”det ska bli så kul, men jag tål inte vin, jag tar med mig en öl.” Förmodligen säger värdpersonen att det ordnar sig och att du inte behöver medföra ölet.

Slå bort dina vänners tjat och kommentarer om ditt icke-vindrickande genom att säga lugnt och kallt ”jag tål inte vin, det inte är väl inte något problem för dig hoppas jag.”

Du är verkligen inte ensam om att inte vilja ha eller tåla vin. Om du inte tål alkoholfria vinersättningar är det enda du kan göra att medföra dryck.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-7 av 7

Det var ett stort steg för oss nordbor, med starka rötter i "brännvinsbältet", att se vin som måltidsdryck. De senaste 50 årens charterresande har bidragit. Öl, brännvin och ett glas söt "Madeira" till kaffet var standard förr. Kaffekask och/ eller grogg. Det söps och det trugades. Beteendet var inlärt. Numera har allt fler av oss råd att resa utomlands och "utlandet" kommer till oss. Vi ser och vi påverkas. Vi lär oss tacka nej till oönskad alkohol - men, trugandet består.

gamla Tekla, 12:17, 15 april 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: ruebotzaris, visst är det egendomligt att ens komma på idén att uppmana, eller tjata på, någon annan att "ta ett glas vin." Det finns hur många anledningar som helst att avstå från alkohol och för det mesta har andra inte med det beslutet att göra. Men kan detta alltför vanliga trista trugande-tjatande om alkohol bero på en stadfäst svensk tradition att roligt har man först om man är mer eller mindre berusad? Ungdomsuttrycket "festa" innebär ju att få i sig alkohol.

Magdalena Ribbing, 16:26, 14 april 2017. Anmäl

Jag får det inte att gå ihop: svenskarna reser mer än något annat folk dvs möter andra sätt att leva och umgås tack vare sin helt fantastiska charterverksamhet och ändå skulle detta vittberesta folk krångla å det mest trångsynta om middagsgästen inte vill ha vin. Otroligt.

ruebotzaris, 09:04, 14 april 2017. Anmäl

Snacka om att vara efter sin tid, jag trodde ALLA självklart bjöd på lite olika alkoholfria alternativ nu för tiden, om du vill kan du ju påpeka det på ett fint sätt. Magdalenas svar är också bra, "är det några problem för dig"? ungefär. Själv dricker jag både vin och vatten, men bara kranvatten på en fest låter kanske inte så roligt... Men det går det också!

Maja Gräddnos, 12:40, 13 april 2017. Anmäl

Jag förstår inte vad det är för människor som inte kan acceptera att "Jag tål tyvärr inte syran i vin" ?? Vad är det för kompisar som säger emot och kommenterar det?

A A, 11:34, 13 april 2017. Anmäl

Vi har gott dricksvatten, på de flesta håll, här i landet. Håller med Kap K. i det avseendet. Får jag välja, dricker jag hellre icke kolsyrat (även på flaska). Många tycker det känns festligare med "bubblor" - själv får jag "rabieskänsla" (ursäkta ordvalet) - dvs att kolsyran "exploderar" i mötet med mat. Men, frågan gällde trugande och tjat. FS; att välja vatten är aldrig fel - så, låt dig väl smaka! Skåla glatt och obekymrat! Öl kan du välja vid annat tillfälle.

gamla Tekla, 10:51, 13 april 2017. Anmäl

Vad är det för fel på vatten ur kranen? Om det är någon ordning på värdskapet tar de bara fram en tillbringare, fyller upp den med friskt dricksvatten, några isbitar och kanske en citronskiva – och så är saken ordnad. Om det med "bordsvatten" menas kolsyrat flaskvatten kan jag hålla med om att det ska erbjudas som alternativ i alla lägen, men jag har märkt att det inte längre är självklart att ha sådant hemma. Då är det tur att vi har ett så utmärkt kranvatten.

Kap Kennedy, 08:07, 13 april 2017. Anmäl

Gästtack?

Fråga: För två år sedan började jag med en tradition, att bjuda mina kusiner på årligt kalas. Min sambo och jag hade flyttat till en större lägenhet och eftersom kusinerna annars bara träffades på begravningar så tänkte jag att det vore kul att ses i festligare sammanhang. Vi är många kusiner och det började som ett ”upprop” på facebook då vi hade blivit vänner där. Hur som helst, vi blev tolv personer och hade jättetrevligt. Förra året gjorde jag samma sak. Nu blev vi sjutton och hade lika trevligt.

I år har jag mitt lilla dilemma. Jag vill gärna göra om det igen vilket jag planerar. Men det finns de som aldrig tackar för senast eller hör av sig under året och då har jag bestämt mig för att inte höra av mig till dem. Hör de av sig är de naturligtvis välkomna men jag tänker inte anstränga mig. Är det elakt av mig? Vi är alla medelålders. Nu bjuder jag alla kusiner som hört av sig men jag avskyr att lämna någon utanför. Kan man inte förvänta sig ett ”tack för senast” om man ska bjuda personen igen?

Svar: Frågorna om gäster som inte vill tacka – för en inbjudan och för senast – väller in. Du har skapat en trevlig tradition med kusinkalas. Det är högst förståeligt att du inte bjuder de kusiner som inte har besvärat sig med ett enda uppmuntrande ord under hela året, och inte heller tackat för senast. Något lite socialt vett måste man ha skaffat sig under ett relativt långt liv. Det är alltså inte ovänligt av dig att inte bjuda dessa slöa eller ointresserade kusiner – varför ska de äta och dricka hos dig om de inte ens tackar för senast? Ett enkelt vykort räcker!

Släpp dem – och hör de av sig och frågar varför du inte har bjudit dem, så kan du milt säga ungefär ”oj då, jag trodde inte att du brydde dig om den här bjudningen eftersom jag inte har hört av dig på något sätt efter förra årets middag.”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (67)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 67

Just det här med att tacka för senast har ju varit självklart tidigare, speciellt att skicka kort, men blir ju mer och mer ovanligt. Bland 80- och 90- talisterna är det nog ett närmast okänt begrepp och den här kulturen sprider sig ju till äldre också som inte får gensvar. Trist, javisst, men det finns betydligt värre exempel på bristande folkvett och social kompetens, att inte orka hälsa, eller svara om någon hälsar, tacka om nån håller upp en dörr, tränga sig före osv.

M K, 12:49, 21 januari 2017. Anmäl

Per Byström m fl: Vuxna manniskor som i "inte fattar att man ska visa något tillbaka" finns det diagnos för. Det blir nog det nya att skylla på: "Jag är sociopat så jag KAN faktiskt inte bry mig om andra än mig själv. Det är inte MITT fel"

Anna N, 11:03, 21 januari 2017. Anmäl

Bjud alla nästa gång också. Alla fattar inte att man ska visa nåt tillbaks. Men ju fler du bjuder desto mer tillbaks får du.

Per Byström, 17:28, 20 januari 2017. Anmäl

Anna N - mycket bra skrivet, jag håller verkligen med! Heja MR

Annika Holst, 11:34, 20 januari 2017. Anmäl

Anna N - Jag håller med dig, mycket bra skrivet!! Heja MR

Annika Holst, 11:11, 20 januari 2017. Anmäl

MAGDALENA REPLIKERAR: Så det så 18.37, 19 januari: Än en gång, frågan gäller bland annat ett tack och ett sådant har jag upprepade gånger påpekat kan ges på samma sätt som inbjudan givits, per sms eller mejl - eller pappersbrev om inbjudan är sådan. Min reserverade syn på Facebook grundas i den osäkerhet som den kommunikationen har, vilket mängder av frågeställare visat i sina mejl till min spalt. Men i den aktuella frågan har varken frågeställaren eller jag haft synpunkter på sättet att tacka.

Magdalena Ribbing, 06:32, 20 januari 2017. Anmäl

Jag hade bjudit alla denna gång också, det är ju ganska nära släktingar trots allt. Kanske tar man varann för givet på ett annat sätt just för att man är släkt. Låter ju som om alla verkar haft trevligt. Gissar att alla tackat under och när de lämnat festen, så jag skulle inte dra för stora växlar på bristen på "tack för senast". Ta initiativ själv att ha tätare kontakt, säkert uppskattat. Lätt att det bara inte blir av. Men sen hade jag nog föreslagit att ses hos någon annan nästa gång.

M K, 19:49, 19 januari 2017. Anmäl

När jag bjudits på fika hos en vän säger jag givetvis tack när jag mätt och nöjd går hem, vilket inte hindrar mig från att skicka ett SMS senare samma vecka och säga "tack för senast", det är inte betungande. Blir inte ledsen om andra inte gör samma sak för en enkel fika, men precis som FS skulle jag bli fundersam om jag inte hörde av "kusinerna" under ett helt år efter en tillställning. Vykort/brev är underbart, men de går bra med mail och SMS också.

Maria T, 19:04, 19 januari 2017. Anmäl

Sweydia Ism,man kan också tänkas svara :" jag bjöd inte X eftersom jag inte hört av hen på något sätt och trodde inte det fanns något intresse för fortsatt umgänge." ...

A A, 18:48, 19 januari 2017. Anmäl

Augusta Wik, jag blandar inte ihop FS och MR. Jag utgår ifrån att den som vänder sig till MR för råd delar hennes syn på etikett. Och jo, Magdalena, du har flera gånger i tidigare frågor påtalat att du inte anser att facebook, chatt eller sms är sätt att kommunicera för människor som bryr sig om etikett.

Så det så, 18:37, 19 januari 2017. Anmäl

Dumtalare?

Fråga: Jag hade en födelsedagsbjudning för mina vänner och ska nu tacka alla. Vad ska man säga om några tal som jag gärna hade sluppit lyssna på? Ska jag tacka för dem eller inte säga något?

Några av mina vänner ansträngde sig för att påtala egenskaper som att jag är partypingla och manslukerska. Detta sårade mig (som om jag inte har andra egenskaper….). Syftet med de talen var uppenbarligen att gästerna skulle skratta snarare än att hylla mig.

Svar: Talen som inte var tillräckligt vänliga kan du bara bortse från när du skriver och tackar för presenterna. (Du ska ju inte tacka speciellt för att gästerna kom till ditt kalas! Det är en vanlig missuppfattning att värdpersonen ska skriva ”tack för att du kom” – men så är det inte, har gästerna bjudits på mat och dryck ska de skriva eller ringa och tacka för den fina festen; värdpersonen ska bara tacka för presenterna enligt gammal sed.)

Vill du tacka för hållna tal så är det okej, men endast då för de tal som du tycker var rättvisande. De som på inte ovanligt sätt var hånfulla eller nedsättande i avsikt att få ett flabb från gästerna på jubilarens bekostnad (uruselt beteende) kan du bara strunta i. En talare kan absolut skämta i ett tal, men bara vänligt, aldrig nedlåtande eller pinsamt för föremålet för talet. Detta görs alldeles för ofta och är alltid lika eländigt. Ett tal vid en festlighet ska bli ett fint och härligt minne för den person som talet riktas till – inte en genant hågkomst. Dessutom brukar pinsamma tal falla tillbaka på talaren själv, de som lyssnar och har vanligt vett tycker att det är synd om föremålet för talet, inte ett dugg roligt att vederbörande görs löjlig.

Vill en sådan klumpig dumtalare senare ha ditt positiva omdöme för detta ”roliga” tal kan du milt svara att det inte var det som gjorde dig mest glad, och så lägger du till ”men du tyckte att det var kul, det är ju en smaksak.” Underförstått dålig smak. Har man blivit förlöjligad och hånad behöver inte låtsas som om det var roligt.

Talare som gör som du beskriver kan vara socialt osäkra. Den som är trygg i sig själv hånar inte andra.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 10

Som redan har påpekats i en annan kommentar handlar detta om "roasting" – en av de mest bisarra sociala sedvänjor som någonsin har importerats från USA. Det är liksom meningen att det ska vara plumpt. Man ska "hylla" genom humoristiska förolämpningar. Vilket naturligtvis kan få ett förödande resultat när inte alla är med på noterna.

Kap Kennedy, 13:45, 9 januari 2017. Anmäl

... krampaktigt. OBS då menar jag taffligt men inte elakt självklart. 2) Det är ju vår sed, så det kommer ju inte ske, men det hade nog varit bättre för de flesta om det otroligt stora antalet tal (igen, bröllop) kunde dras ner på... Så om man inte är familj el bästis fanns det inte ett tvång att hålla tal, så då gjorde bara de det som verkligen ville. Jag var lite chockad första gången jag var på bröllop i USA och det var två (2) tal. Med 150 gäster. Men det var inte så dumt i slutändan.

Lyra Lof, 04:18, 9 januari 2017. Anmäl

Håller med alla! Men vad gäller Så Det Så's hade jag nog, i stället för att vända mig om, gett talaren "the stare of death" (jag är rätt bra på den). Från talarens perspektiv; beroende på hur stort felklaveret var förstås, så om man ska vara generös, så är det få som har gåvan att ge bra tal, men många äro kallade pga att 1) om man är "tillräckligt" nära personen (gäller främst bröllop) så *måste* man i princip hålla tal. Och man ska helst vara rolig! Det är en himla press och kan bli lite

Lyra Lof, 04:13, 9 januari 2017. Anmäl

Varför över huvud taget kommentera de plumpa talen? Skicka ett brev/mejl/SMS till de berörda där du skriver "Tack för uppvaktningen på min födelsedag". Inget mer. Om någon av dem ber om din kommentar till talet så ger du ett ärligt svar.

Helena Steen, 11:24, 8 januari 2017. Anmäl

Det är nog, tyvärr, rätt få som klarar av att hålla ett spirituellt tal. Att utse sig själv till tf. ståuppkomiker och leverera pinsamma skämt, brukar vara en säker stämningssänkare - hur god avsikten än är. FS, var generös och visa överseende - men, tacka inte! Frågar talaren vad du tyckte, svara ärligt och låt det hela rinna ut i sanden... Gamla "sopor" är inget att samla på!

gamla Tekla, 10:48, 8 januari 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR IGEN: caroline caroline, tack! Så det så: kanske trodde dessa dumtalare vilkas tal du helt riktigt ifrågasatte, att de var så kallat roliga - ofta en orsak till hån och nedsättande ord i festtal. Talarna strävar efter åhörarnas flabb och inser inte vad de gör. Det är som sagt ingen ursäkt, är man så oförstående och rent ut sagt dum så ska man inte hålla tal. Så bra att du sade till!

Magdalena Ribbing, 10:13, 8 januari 2017. Anmäl

Har blivit utsatt för ett liknande tal på min 25-årsfest av två s.k. vänner och visade ganska tydligt under det att jag inte uppskattade det (vände mej om så jag hade ryggen mot och började prata med mina bordsgrannar). Efter festen så frågade jag personerna varför de var vänner med mej om det var såna otrevliga egenskaper som de såg hos mej och tyckte var viktigast att påpeka när det var meningen att vi skulle ha kul ihop. De hade aldrig tänkt på det ur min synvinkel och bad om ursäkt.

Så det så, 09:37, 8 januari 2017. Anmäl

Magdalena Ribbing: Jag har inte ursäktat dessa talare, men om du läser mitt svar så, så tack för påpekandet! Tvärtom!

caroline caroline, 09:23, 8 januari 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: caroline caroline, att en person kan ha väckt avundsjuka i umgängeskretsen är inte ett skäl att håna personen i ett festtal - du föreslår sortering av vänner respektive bekanta, men frågeställaren vill veta hur de hånfulla talen ska hanteras; man får ändå tänka sig att till den aktuella festen bjöds de som hon räknar till sina vänner. Oavsett vad dessa vänner anser kan det aldrig ursäktas att göra någon löjlig inför andra, vare sig i ett tal eller på annat sätt.

Magdalena Ribbing, 08:26, 8 januari 2017. Anmäl

Att vara en populär och social är bra på många sätt men kan även väcka viss avensjuka i en umgängeskrets. Kanske dax att sortera ut lite och differentiera mellan vilka som är "vänner" och vilka som är "bekanta". Denna"roasting" kan tyda på att personen anser sig ha rätt att ta för sig socialt på din bekostnad och/eller att ni har väldigt olika värderingar hur man är mot sina vänner.

caroline caroline, 06:43, 8 januari 2017. Anmäl

Smokingväst?

Fråga: Jag undrar om man kan ha svart väst med smokingknappar till smokingen på nyår.
Min gode vän hävdar bestämt att detta inte är korrekt utan det är gördel eller hängslen som gäller. Kan Magdalena lösa tvisten åt oss, tack!

Svar: Du måste inte ha väst till din smoking, men vill du ha det kan du till en enkelknäppt smokingjacka med spetsiga slag ha svart väst med svarta knappar. Om smokingjackan är dubbelknäppt har du vare sig väst eller gördel eftersom den jackan inte bärs uppknäppt.

Har smokingjackan schalkrage kan du ha väst om du vill eller cummerbund, dvs gördel, om du vill (helst svart, avstå från att matcha färgen med din eventuella dams klänningsfärg, det är tonårsonödigheter). Tänk på att ett cummerbund liksom en väst ska täcka byxornas linning.

Hängslen ska du ha om byxorna inte sitter uppe utan sådana, de ska vara vita som skjortan och inte synas. Livrem har man inte till smoking- eller frackbyxor.

Så här är det enligt formella klädregler. Känner man till dessa kan man bryta mot dem om man skulle få en obändig lust att göra det – för att visa sin intressanta personlighet kanske?

(Här passar jag på att vederlägga en vanlig nyårsmissuppfattning beträffande kvinnors klädsel: det är inte det minsta nödvändigt att ha en svart glamourös klänning på nyårsfesten, vilket många tror. Man skulle kunna tänka precis tvärtom, att det nya årets ankomst ska firas med färgglada kläder, inte den svarta färg som i flertalet kulturer kan markera sorg.)

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

"Nåja, vad är väl en bal på slottet...? Den kan vara trist och tråkig och... alldeles... alldeles underbar!" Nåja, stilla tankar över året som gått och förhoppningar inför det nya, är inte heller så dumt... Så klart, går det att kombinera! Tänk färgglatt!

gamla Tekla, 11:44, 31 december 2016. Anmäl

Nyårsfestförvirring?

Fråga: Vi är bjudna på nyårsfest till ett par som vi inte känner jätteväl, och vi vet inte vad som gäller. Det står att vi är välkomna att fira nyårsafton med dom, men inte hur dags vi ska komma, inte något om klädsel, inte om vi ska ha med eget dricka, inte om det är en stor fest eller bara dom och vi.

Vad ska vi göra? Klädsel? Ta med vin? När ska vi gå dit?

Svar: Jobbigt med så löst formulerad inbjudan! Gästerna blir osäkra. Inbjudarna menar säkert väl, tänker nog att det är mindre pretentiöst att bara skriva ”välkomna att fira nyårsafton hos oss” så får gästerna fritt välja klädsel och ankomsttid osv.

Men vanligen fungerar inte människor på det sättet. En bjudning är en gemenskap, och de som ska ingå i den vill veta vad som förväntas av dem. Nyårsafton är ofta ett tillfälle till fest, kanske är denna nyårsbjudning avsedd att vara just festlig med glittrande klänningar och smoking. Eller så är man i umgänget vana vid lättsammare stil, och då gäller kanske jeans och tröja.

Men gästerna måste informeras om vad som avses för att inte behöva oroa sig för att komma ”felklädda.” Ska det vara smoking måste det skrivas i inbjudan, men skriv inte ”Festlig” som klädkod eftersom det inte går att tolka – betyder det smoking, mörk kostym, spets, siden eller blazer och broderad kofta? Är det mörk kostym som gäller, steget under smoking, så ska det stå, obs Mörk kostym, inte enbart Kostym. Är det vardagsklädsel ska det skrivas ut. Vet inbjudarna att alla gästerna har klart för sig att det är som alltid ett okonventionellt kalas, behövs inte någon klädkod.

Inbjudan måste också berätta vilket slags bjudning det är: riktig middag eller dryck och snittar eller midnattssupé eller annat. Däremot behöver inte inbjudaren skriva hur många gäster det blir men det kan ofta framgå av klädkoden, man har knappast smoking om det är fyra personer. Är det meningen att gästerna ska ta med champagne, alkoholfritt, vin, ost eller annat måste detta meddelas, ingen värdperson kan utgå från att gästerna själva förstår detta.

Och så tiden! Just en nyårsfest kan börja senare än en vanlig middagsbjudning, kanske så pass sent som kl 21. Men står ingen tid kan gästerna tro att vanlig tid gäller, kl 19 kanske – och det är nog inte vad värdpersonen önskar om bjudningen var tänkt att börja kl 21.

Alltså: svar på dina frågor har jag inte, men ett råd har jag: ring inbjudaren och säg ungefär ”tack för inbjudan, så roligt det ska bli, jag undrar bara hur dags du vill att vi ska komma till dig, och hur finklädda vi ska vara?” Det är inte ohövligt, tvärtom visar det gästens vilja att anpassa sig till kalaset ifråga. Och det är i sin tur en bra början på en rolig fest!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Skulle vara kul att få veta hur det gick så här i efterhand!

Anna N, 12:01, 3 januari 2017. Anmäl

Ja, absolut som föregående inlägg känns det som en förfråga. Om man svarar :Ja, jag kommer gärna..får mer direktiv i form av klockslag mm... Det måste FS fatta eftersom de inte är bekanta med värdfolket och än så länge väldigt torrt och snålt information om tillställningen.

Ewa Atena, 22:08, 30 december 2016. Anmäl

Jag håller med Anna Andersson. Låter som att de mest bara hör efter om FS med sällskap är intresserad av att ses på nyår. Förmodligen har inbjudan kommit via sms eller mail.

Så det så, 21:38, 30 december 2016. Anmäl

Det framgår inte i vilken form inbjudan kommit. Detta låter ju nästan som en informell första-sondering, alltså på nivån: vill ni fira nyår med oss, det vore uppskattat? I så fall förväntas FS svara, ja det vore roligt - vad kan vi hjälpa till med, när ska vi komma och vad ska vi ta med oss? I den senare kommunikationen kommer nog också att framgå hur många som verkar vilja delta och om övriga tänker klä upp sig till tänderna.

Anna Andersson, 11:13, 30 december 2016. Anmäl

Ännu ett exempel på företeelsen att aktivt och systematiskt dela in sina vänner i en inre och yttre krets. Frågeställarna skriver att de inte är så välbekanta med värdparet, vilket också är vad denna hopplöst ofullständiga inbjudan säger. Budskapet lyder: "Ni som känner oss vet vad som gäller. Ni som inte gör det får väl försöka anstränga er." Meningen är att man ska vilja bli en sådan som förstår hur paret brukar resonera. Snobbism i sin allra värsta moderna form, alltså.

Kap Kennedy, 08:20, 30 december 2016. Anmäl

Det kan inte sägas nog ofta: klara, entydiga instruktioner inför en fest gör att alla trivs så mycket bättre och har det så mycket roligare, Man slipper oroa sig före festen eller känna sig bortkommen under festen.' När jag går bort vill jag veta när det börjar, hur jag förväntas vara klädd, om det serveras mat eller bara tilltugg, om festen firar något särskilt och hur länge jag förväntas stanna. Någon form av signal från värdfolket att det är dags att bryta upp är ofta bra.

Tore Persson, 07:35, 30 december 2016. Anmäl

Ankomsttid?

Fråga: Jag vore mycket tacksam för synpunkter på hur dags man bör anlända till en middagsbjudning. Jag anser att man ska komma i tid, t o m någon minut för tidigt för att värdparet inte ska behöva fundera över om maten blir ”överkokt”, medan mina vuxna barn hävdar att man ska komma minst 15 minuter efter utsatt tid.

Svar: Sett ur formell god etikett och stil har såväl du som dina vuxna barn fel.

Enligt vedertagen svensk sed anländer man som gäst helst i exakt tid, inte en minut före utsatt tid, och det handlar inte om överkokt mat utan om att värdpersonerna planerar för gästernas ankomst en viss tidpunkt, inte tidigare. Man kommer inte heller mer än högst tio minuter ”försent” vilket kan skyllas på trafik med mera.

Men att komma minst en kvart försent är slarvigt och oartigt.

Det finns en del umgängeskretsar där det är tjusigt att komma försent, man tycker att det visar vilken charmant upptagen person man är – men egentligen visar det bara att man inte klarar av att beräkna sin tid. Hör man till en sådan krets vet man förmodligen att en sen ankomst är förväntad. Däremot inte i det som kan kallas vanliga fall.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (10)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 10

Båda fs varianter låter extremt dåliga. Ingen vill väl ha en för tidig gäst? Och vem lagar mat som blir överkokt om man hänger av sig ytterkläderna för långsamt? Vanligtvis brukar maten serveras ungefär en timme efter ankomst när man hunnit komma in, hälsa på alla och varva ner. Och att systematiskt komma minst 15 minuter sent är ganska illa det med.

Bara Föratt, 21:00, 5 december 2016. Anmäl

Nu när vi har ankomsttider på tapeten, kan ni hjälpa mig med : hur ska man göra med en mingel tillställning med fika där ankomsttiden är " från kl. 16 " när ska man komma då? och hur länge stannar man när ingen sluttid anges? Värd(inne) present, har man det till lgh.innehavaren eller alla vänner som hjälps åt att ordna tillställningen?

A A, 17:05, 5 december 2016. Anmäl

Alltså, jag är fortfarande helt fastkörd på det där om "minst 15 minuter efter utsatt tid". Okej, jag vet att det finns kulturer där allt mellan halv- och heltimmar sen ankomst är fullt normalt. Där det saknas en motsvarighet till uttrycket "fashionably late", eftersom alla ändå alltid är sena till allt. Men i vår kultursfär är det väl snarare så att kraven på punktlighet ökar. Hur är det ens möjligt att utveckla en teori om att en kvarts sen ankomst är påbjuden?

Kap Kennedy, 15:57, 5 december 2016. Anmäl

Men om man som jag vill göra ”entré” då? Då måste man ju komma lite senare så att alla kan se en ordentligt, inklusive skorna som man givetvis behåller på! Kommer man i tid, eller hemska tanke tom före utsatt klockslag så kan man ju bli tagen för att vara kökshjälpen när man står där med ett litet förkläde ;-)

Maleandro Le Male, 14:40, 5 december 2016. Anmäl

"Hjälpreda i köket "vill jag absolut inte ha. Den perfekta gästen uppfattar att värdinnan är lite försenad och hjälper till genom att dra igång trevlig konversation med övriga gäster.

Irene Holm, 14:05, 5 december 2016. Anmäl

Usch, det har hänt att jag stått i duschen när gästerna kommit, rejält för tidigt. Jag är som gäst extremt noggrann med tiden, går runt en sväng i kvarteret i väntan på att ca fem minuter "över" har gått. Vill passa på och påminna om att det är artigt att ta av papperet från blommorna i farstun (i alla fall vill jag ha det så), knepigt med saxar och snören, papper och vaser samtidigt som man välkomnar, om det är många som kommer.

Irene Holm, 14:02, 5 december 2016. Anmäl

Som värdinna är man tacksam för "prick" klockslag tom 10 min. "eftersläp" = gästerna erbjuds något drickbart och sköter sig själva en liten stund. Mycket för tidigt anlända gäster är ingen höjdare - varken som hjälpredor i köket - eller som botaniserande bland ev. alkoholhaltiga drycker! De gäster som kommer mycket för sent, kan ha råkat ut för något oförutsett och välkomnas, utan sura miner och detaljerad redogörelse av orsak. Formellt och tråkigt? Då hittar man en annan umgängesform!

gamla Tekla, 12:08, 5 december 2016. Anmäl

Det finns inget värre än personer som infinner sig innan utsatt tid. Pinsamt och ohyfsad mot värdfolket. Tänk att stå där med sleven i handen, förkläde köksmössan på sned och det kommer folk med blommor i handen , fräscha och välkammade. Har råkat för det några gånger i livet. Nej, tack.

Ewa Atena, 11:01, 5 december 2016. Anmäl

Om det är en korrekt middagsbjudning (äter middag tillsammans vid sittande bord) då är det väldigt viktigt att komma i tid eftersom man förväntas äta och umgås samtidigt, kommer man försent så ligger man ju efter "schemat". Är det däremot en mera "öppen" bjudning, mingel, öppethus - där det är drinkar, och något slags buffe (snittar, chips etc) då spelar det inte så stor roll när man kommer. Festen ser ju likadan ut hela tiden.

Petter Gusten, 09:40, 5 december 2016. Anmäl

Mest nyfiken blir man på varifrån barnen har fått det där med minst 15 minuter. Är det kanske uttrycket "akademisk kvart" som till sist har gått igenom så många stadier av missuppfattning att det nu finns en hel generation som inte längre fattar vad det betyder?

Kap Kennedy, 08:25, 5 december 2016. Anmäl

Arbetsplatskalas?

Fråga: Jag jobbar på ett relativt stort företag där man 1-2 gånger om året brukar ordna kick-off eller, som nu snart, julmiddag för sina anställda. Att vi ska äta middag och var vi ska äta berättar man, men även att vi ska ses en stund före för att göra något tillsammans, och vad detta något är avslöjar man inte. För mig och för några andra arbetskamrater är detta väldigt jobbigt. Förr om åren har det rört sig om allt mellan fysiska aktiviteter som dans till att göra en julstjärna i papp. Jag vill känna till i förväg vad som förväntas av mig så jag kan ta ställning till om jag vill delta eller inte.

Ingen kommer att tvinga mig såklart, men det känns inte kul behöva trassla sig ur en situation när den väl sker utan då tackar jag hellre nej i förväg, fortsätter jobba, och meddelar att jag gärna deltar i middagen. Tanken är god men leder till att några av oss känner sig obekväma och funderar på skippa hela dagen. Kommentarer som ”lite får man bjuda på sig själv” har kommit upp när detta förts på tal och det känns jobbigt eftersom jag ser jobb som jobb och privat som privat och jag vill själv få avgöra var gränserna ska gå för detta. Både middag och aktivitet är frivilliga, dvs arbetsgivaren anser inte vi måste delta, utan vi kan just jobba istället.

Svar: Då och då kommer frågor om hur man kan slippa undan nöjesaktiviteter på jobbet som man känner obehag inför. Som du skriver är det vänligt tänkt men likafullt vanskligt. Att göra en julstjärna låter inte så dramatiskt, men kan ändå bli pinsamt för den som är fumlig. Aktiviteter av olika slag verkar bli allt vanligare, kanske för att få en arbetsgrupp att samarbeta bättre. Men är det som du skriver ett relativt stort företag där ledningen bjuder de anställda på något trevligt som en julmiddag, är det förmodligen inte just detta förbättrade gruppsamarbete som eftersträvas, utan att alla som arbetar på företaget ska muntras upp med något som de blir glada av. Ibland ska det också sjungas en specialskriven visa om företaget med skämt om en del arbetskamrater och chefer som alla förväntas skratta åt; att detta slags visor görs efter Povel Ramels ”Bladbergeri”, googla på den, förstår jag inte.

En festkommitté kan ha tänkt ut något som verkar roligt. Eller har en festkonsult fått uppdraget att göra kalaset extra kul. Men sällan är det som uppfinns av gemensamma ”lustigheter” lika roligt för alla på arbetsplatsen. Det kan fungera om alla är ungefär lika gamla och har likartade intressen som exempelvis träning, så att alla är beredda att visa upp sina kroppar i fysiska aktiviteter. Eller att alla har ungefär samma grad av kunskap så att inte frågesporten blir utklassande.

På en arbetsplats där de anställda har olika åldrar och skilda intressen kan dessa aktiviteter bli hemska. Att tvingas bada gemensam bastu är plågsamt för många fler än festkommittén med medelåldern 30 år kan föreställa sig. Att förmås springa eller hoppa eller kasta pil eller annat som kräver en viss fysisk färdighet, kan kännas utpekande, man uppfattar sig själv som löjlig och som att man gör bort sig. Det vill ingen göra. Empatiska (läs: gulliga) arbetskamrater som milt hjälper varandra brukar vara en bristvara i tävlingslägen. Frågor som att arbetskamraterna får svara på vad de vet om varandra med icke arbetsrelaterad information kan vara påfrestande, varför ska alla få reda vilka underbetyg man hade i skolan? ”Bjuda på sig” kan den göra som är trygg i sig själv. Alla är inte det. ”Hemliga” aktiviteter bör inte förekomma. Det slags överraskning är fel.

Arbetsgivare bör i all sin vänlighet tänka efter väldigt, väldigt noga om de roligheter som planeras verkligen blir roliga för alla, varmed menas samtliga som inbjuds till festligheten. Det enda jag kan tänka ut som inte är riskabelt i den genren är gemensam matlagning med en professionell kock. De som vill röra i grytorna gör det, övriga blir avsmakare som jublar när det behövs.

Tacka ja till middagen, du vet ju hur dags den är och säg artigt att du avstår från samlingen innan dess. Rekommendera dina likasinnade kolleger att göra likadant. Kanske faller en pollett ner hos arbetsgivaren. Vill du så kan du erbjuda dig att ingå i festplaneringen till nästa kalas och se till att det blir vettigt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 10

Kommentarer (30)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 30

På min väninnas kick-off fick de anställda veta att "nu skulle var och en ställa sig upp och sjunga valfri sång med text som passade in på deras egna arbetsuppgifter (!)" Alla är ju inte glada i att ställa sig upp sådär och sjunga samt att i all hast komma på en egen text fick många att känna sig illa till mods och flera vägrade tvärt. Bada bastu tillsammans är väl heller ingen höjdare likaså att leka obligatoriska vuxenlekar i vildmarken på Härjar-ön med övernattning en fre-lör på befallning

eva östlund, 20:05, 30 november 2016. Anmäl

Bara Föratt, 11:25, Håller helt med att överraskningsevent är helt uteslutet, det går bort direkt för mig iaf. Jag menar bara att det är svårt att få ihop något som alla är nöjda med.

A A, 17:18, 29 november 2016. Anmäl

En del kallar det for att bjuda pa sig sjalv. Andra kallar det for fornedring. Jag tycker var och en ska fa bestamma hur dessa lekar upplevs.

Tycker jag Iallafall, 05:34, 29 november 2016. Anmäl

Hej Lyra Löf! Så bra att du förstod när jag skrev litet tydligare :)

Ann-Caroline Mörner, 20:38, 27 november 2016. Anmäl

Det jag funderar lite över varifrån den här inspirationen till ”bonding” kommmer ifrån? Vart har har den gamla enkla och trevliga idén med ett vällagat julbord/ jullunch tagit vägen? Tycker mest de här nya idéerna försvårar, och till stor del motverkar just det de säger sig stå för! För egen del skulle jag avsky att tvingas göra ngt som jag personligen avskyr tex bada bastu, och därmed motverka hela syftet och bara få mig att tacka nej nästa år.

Maleandro Le Male, 16:33, 27 november 2016. Anmäl

@A A: Få begär inte vad jag kan se att aktiviteten ska vara anpassad efter hens önskemål. Bara att få veta vad aktiviteten är så hen slipper tacka nej varje gång i rädsla för vad hen kan tänkas utsättas för. Om det inte var en överraskning så kan hen vara med de gånger det är något som hen är bekväm med.

Bara Föratt, 11:25, 27 november 2016. Anmäl

A-CM: Det framgick inte att det var det du menade med "Stalinfasoner".

Lyra Lof, 06:36, 27 november 2016. Anmäl

Hej Lyra Löf! Jo, det togs mycket illa upp att företaget ville beordra de anställda till detta en fredagskväll, utan att uppge var vi skulle vara och därtill skulle detta vara på vår fritid (dvs obetald arbetstid). Ingen arbetsgivare har rätt att beordra de anställda till någonting på deras fritid. På Stalins tid var det kanske så, men inte i en demokrati,

Ann-Caroline Mörner, 22:56, 26 november 2016. Anmäl

Det är hopplöst att försöka hitta ngt som passar alla. Middag dag X passar inte anställd Y som blir sur då dagen är fel, ändras den blir Z sur då den inte passar hen, Q vill ha aktivitet M vilket upprör C som hellre vill göra W, dagen ändras till H vilket upprör K som inte kan o Ö som har svårt med barnvakt, A o B vill att man ska göra D vilket E o F tycker är opassande. Det hela slutar med att samtliga anställda tycker ag är snål som bjuder på catering julbord i personalmatsalen. God Jul !

A A, 22:42, 26 november 2016. Anmäl

Är det inte bäst att börja i änden "vad är meningen med det hela"? Handlar det om att bygga på teamkänsla, bör aktiviteten samla alla och inte få någon att känna sig obekväm eller utanför (oavsett varför). Min personliga erfarenhet som delaktig i festkommittéer är att mycket få människor tycker om överraskningar och hellre säger nej än utsätter sig för okända aktiviteter... och numera, när folk blivit ännu mer känsliga för hur de uppfattas, är risken ännu större.

Carina Carlström, 21:10, 26 november 2016. Anmäl

Festutklädsel?

Fråga: Många frågor handlar om klädkoder på fester men denna har jag inte sett tidigare. Vi är bjudna på en jämn födelsedagsfest. Vi vill gärna gå och fira. Men klädkoden säger att vi ska komma som filmkaraktärer. Jag ogillar att klä ut mig och går jag på fest vill jag vara fin. Är det mycket ohyfsat att gå på festen som mig själv? Eller borde vi rent av tacka nej till festen?

Svar: Inbjudare menar ofta väl med sina klädpåhitt, och viss utklädsel kan ibland skapa glad stämning om gästerna är med på leken. Men lika ofta är det påfrestande. gästerna vet inte hur de ska göra, de känner sig obekväma, de tycker att festen förstörs av krav på märkvärdiga kläder. Men tackar man ja till en inbjudan har man ingått ett slags avtal med inbjudaren, man kommer i tid, man är inte utsvulten om man är bjuden på mottagning med drink och småmat, man kommer inte heller till en middag proppmätt – och man klär sig ungefär som inbjudan föreskriver. Det blir svårt att gå enbart som dig själv försåvitt du inte är verksam i filmstjärnebranschen.

Vill ni absolut inte klä ut er med ens en detalj, tacka då nej, det räcker att skriva att ni tyvärr är förhindrade.

Annars: gör en enkel variant, ta de kläder du vill ha och addera ett par stora solglasögon – Greta Garbo. Googla på någon annan superkändis och ta en fluga eller hatt eller annat som associerar till den personen. Som en cowboyhatt – John Wayne. Att komma utan minsta antydan till utklädsel är oartigt, det visar att man sätter sig över den önskan som inbjudarna har uttryckt. Och det är direkt motstridigt vad som kännetecknar en hygglig gäst.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (13)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 13

Raquel Welch med hennes guldbikini i såna fall.

Lyra Lof, 04:08, 3 november 2016. Anmäl

Tycker absolut det är ok med kostym resp snygg klänning, hur många filmkaraktärer har inte det. Det gäller bara att få till rätta detaljerna och looken, så att det framgår vem man föreställer. James Bond och Bondbrud, t.ex. Kan aldrig vara fel.

M K, 19:08, 1 november 2016. Anmäl

Ibland tar man, helt enkelt, ett steg utanför den egna bekvämlighetszonen - bara för att glädja någon annan!

gamla Tekla, 11:51, 1 november 2016. Anmäl

PS. Varför skulle inte FS kunna känna sig "fin" i en maskeradkostym för den delen? Särskilt när det handlar om filmkaraktärer. Ojojoj...

Lyra Lof, 20:52, 31 oktober 2016. Anmäl

Ingen ser ut som Greta Garbo för att de sätter på sig ett par solglasögon. Samma med en fluga eller en cowboyhatt. Gå inte då! När de flesta har ansträngt sig ser de tråkmånsarna som gör så ut som... ja, riktiga tråkmånsar, lata dessutom. Håller med Oemeara; att ha en maskeradfest ≠ konstiga "klädpåhitt" eller luddiga klädkoder. Vad är det för dumheter! Bara för att man själv inte gillar maskerad betyder det inte att det är *fel* att nån bjuder in till en sån. Även om FS vill känna sig "fin".

Lyra Lof, 20:49, 31 oktober 2016. Anmäl

Outklädd på temafest? Det är mer respektlöst än att göra fel med presenten (populär fråga här). Värdfolket kommer att tänka "varför bjöd vi FS som förstörde stämningen för alla?". Den som ordnar temafest vill inte främst fira sin födelsedag utan ser födelsedagen som ursäkt att fixa festen. "Filmkaraktär" är ett ganska brett tema, nog har du sett någon film vars karaktär (inte skådespelare) du kan identifiera dig med?

Sweydia Ism, 12:52, 31 oktober 2016. Anmäl

Gillar, som FS, inte att klä ut mig. Men, efter sidojobb som statist har jag lärt mig att "se ut". Det handlar om att föreställa en karaktär.Tror att FS kommer att få roligare utklädd, än som sig själv iklädd solglasögon. Om varken mat, dryck eller festdeltagare lockar - stanna hemma! Eller, ta ett gammalt lakan, vira runt ("Spartacus", gammal storfilm om romarriket) och gläds med födelsedagsbarnet!

gamla Tekla, 12:30, 31 oktober 2016. Anmäl

FS/MR jag skulle inte tolka detta a la klädkod/klädpåhitt. Det är en fest med maskeradinslag, men då huvudsyftet är födelsedagen står det som klädkod. Suck, bara tacka nej. Klä dig "fint på vanligt sätt" och sätt dig i en bar? Fest är ingen rättighet. Och som sagt behöver det inte vara komplicerat. Varit på en inflyttningsfest med bokkaraktärtema, det var roligt med många olika nivåer på klädsel, och ingen kände ändå till alla karaktärer/böcker. Ingen hade läst "min" bok ens, kul o okomplicerat.

Oémeara Braunisch, 12:16, 31 oktober 2016. Anmäl

Nu vet vi ju inte frågeställarens kön - om det spelar någon roll, jag är relativt fördomsfri, men hen vet ju bäst själv om hen är en han och vill fortsätta på det temat eller tvärtom. En trevlig könsneutral karaktär är annars Jabba the hut.

Lantis Bondlurk, 11:21, 31 oktober 2016. Anmäl

@ MLP - helt riktigt! Själv har jag blivit trött på det och tackar nej till maskerader eller dyligt. Till FS - om du går så gör något kul av det eller om du absolut inte har lust att klä ut dig så tacka nej.

Kristina S, 10:29, 31 oktober 2016. Anmäl

Matmängd?

Fråga: Vad ska man göra när man serveras en jätteportion mat, antingen på restaurang eller privat? Man har ju inte bett om så mycket mat, man orkar eller förmår inte äta upp, och man rentav tappar aptiten när man ser mängden. Men: är det ohövligt att lämna hälften eller mer? Kan man be om en liten portion? Och om man då inte skulle bli mätt, kan man be om lite till, en andra gång?

Det här oskicket med jätteportionerna kommer förmodligen från Amerika, där man väl ska visa hur rik man är, the bigger the better. Som före detta chef för en stor statlig myndighet är jag säker på att människor både skulle må bättre efter måltiden och långsiktigt få bättre hälsa om de serverades mindre portioner, gärna med möjlighet att få en liten påfyllning.

Hur ska man kunna påverka detta? Hur säger man artigt från början att man vill ha en mindre portion mat?

Svar: Din fråga har flera bottnar. Servering med portionen upplagd på tallrik gör det lättare för personalen men svårare för gästerna som inte kan påverka vad som läggs upp eller hur mycket. Det är givetvis bättre att ge gästen möjlighet att välja två potatisar eller en, sås eller inte, större eller mindre fiskbit och så vidare.

Under många sekler ställdes alla rätter fram på bordet eller ett bord intill så att gästerna kunde ta för sig det som de ville ha, eller be uppassningen lägga upp det som önskades. Det gällde finare måltider i bättre bemedlade hem, i de fattigare stod grötskålen på bordet och sleven till de mjukkokta rotsakerna i grytan. På tidigt 1800-tal införde det ryska sändebudet i Paris servering à la Russe, då rätterna serverades en efter en av tjänare som bar fram serveringsfat till gästerna som själva tog sin portion.

Man kan konstatera att den riktigt gästfria och det riktigt eleganta är att låta gästerna själva ta mat från serveringsfat – eller i lättsamma sammanhang ur grytorna på spisen – och på så sätt kunna få just så mycket eller lite mat man kan äta upp. Nu har som sagt tallriksserveringen blivit den vanliga och den hindrar alltför ofta den måttlighet som borde känneteckna moderna måltider för alla som har förmånen att få äta sig mätta varje dag.

Man kan som gäst mycket väl, jag säger till och med att man bör, vänligt och utan åthävor säga till innan serveringen börjar att man gärna vill ha en liten portion, eller en halv portion. Det går bra både i ett hem och på restaurang. Så här ”får jag be om en liten/halv portion, tack.” Det behövs ingen förklaring om att man är inte är hungrig eller håller diet eller annat. Ingen vettig värdperson eller servitör misstycker. I nutid är det dålig stil att kasta bort mat till skillnad från förr då det kunde ses som flott och generöst att gästerna lämnade en tredjedel eller halva portionen kvar på tallriken. Har man tilldelats för mycket mat måste man ju lämna det man inte orkar äta på tallriken. Men åtminstone om man själv har tagit för sig är det inte trevligt eller ansett som ”fint” att låta mat vara kvar till skillnad från vad en del har fått lära sig.

Har man särskilt bett om en mindre portion och fått en sådan ska man helst nöja sig med den, inte be om påfyllning.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (15)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 15

PS. Jag skulle aldrig säga "finns det nån hund som vill ha det här"... Det låter fräckt, ungefär som om det är det enda det duger till. (Möjligtvis: 'Kan jag få med mig en köttbulle till min katt.) Men en kompis man är är en otroligt bra amatörkock och han vet att jag är som en ungkarl (är kvinna) och att jag älskar 'rester'—och att käka. Så han brukar skicka med mig en låda eller två med det som blivit över utan att jag behöver fråga. Vilken mensch!

Lyra Lof, 02:22, 16 oktober 2016. Anmäl

.. en köttbit, ett kycklingbröst, en 'ruta' lasagne. Särskilt om det tillagats i något som inte direkt funkar att ställa på bordet—en djup plåt, direkt från grillpannan. Eller nåt friterat. (Hade en gång förmånen att bli inbjuden på middag hos en äldre japansk kvinna som stod i köket och lagade räktempura som serverades efterhand de blev klara... Extas. En av mina mest minnesvärda måltider—särskilt som det var hemma hos nån!)

Lyra Lof, 02:17, 16 oktober 2016. Anmäl

PÅ en restaurang är det ju inga som helst problem att lämna. Inte blir servitören/-isen upprörd över det... Det struntar väl de i. Visste inte att man kunde be om 'doggybag' i Sverige! Eller att man i Sverige serverar 'för stora' portioner heller. @Maja Gräddnos: Som du har jag nog inte var med om att det serveras på tallrik. Kanske? Jag minns inte; men då har det knappast varit jätteportioner, utan en bit/enhet av vad det kan vara som läggs upp på tallriken om det är naturlig—en tuna steak,

Lyra Lof, 02:11, 16 oktober 2016. Anmäl

@Tycker jag, Jag sa att jag frågar om det finns någon hund som skulle gilla resterna om jag känner värdfolket (skulle också tillagt och övriga gäster) väldigt väl, och efter det att jag berömt maten "Det var fantastiskt gott men jag klarar inte mer".Ingen har tagit det som en förolämpning (mer än möjligen att de la upp en för stor portion), påfallande ofta har någon erbjudit sig att ta hem till sin hund. Hemma hos någon skulle jag aldrig be om att få ta hem rester eftersom jag inte har hund.

Sweydia Ism, 17:42, 15 oktober 2016. Anmäl

När man försöker att ta upp detta med personalen på många ställen, främst under lunch på vardagar, så möts man ofta av en snabb kommentar att ”vi kan absolut inte göra något åt priset” (mer direkta och mindre trevliga kommentarer med samma innebörd förekommer också). Detta inträffar mer ofta på de lite dyrare lunchställena (prisklass 115 kronor och uppåt) i Stockholm, antagligen för att personalen tror att min önskan till färre potatisar eller en mindre hög ris är för att jag vill få ned priset. Jag tycker det är en tråkig inställning och för att slippa gå i försvar för min fråga har jag därför slutat att be om mindre portioner under lunchen. Det betyder att jag (mot min övertygelse) lämnar mat på tallriken och får ta servitörens fråga om det ”var något fel på maten” med ett svar om ”att det var en för stor portion”, händer för övrigt minst en gång varannan vecka. Upplever aldrig detta problem när man äter middag, även då man går på samma ställen i Stockholms innerstad. Kan kanske vara att det är betydligt dyrare att äta en middag än en lunch och att man kan ha en längre diskussion med personalen än under en stressig lunch. Det är dessutom lättare att få en halv portion till middag än lunch. Som en kontrast till detta så tycker jag att det amerikanska systemet är så mycket bättre; låt gästen själv välja side-orders till sin varmrätt. Att det ofta finns olika storlekar på varmrätten gör det än lättare att få exakt den mängd mat man önskar.

Mattias Sandström, 13:21, 15 oktober 2016. Anmäl

För stora portioner kan man ju dela, men ofta tycker jag det är fel proportioner. En rätt kan vara väldigt god, men man får alldeles för mycket potatis eller ris i förhållande till en god sås som sugs upp av riset, för lite grönsaker etc. Förstör helheten, vore bättre om de som vill ha de mängderna skulle beställa extra.

M K, 10:54, 15 oktober 2016. Anmäl

Klockrent Kap Kennedy! Sen är det tyvärr också ofta så att priset på restaurangmat är omvänt proportionellt mot portionsstorleken. Delvis är det nog också en könsfråga. Själv har jag egentligen aldrig varit med om att jag inte orkat äta upp en restaurangportion.

Bengt Carlsson, 23:15, 14 oktober 2016. Anmäl

Sweydia: det kanske inte vore sa bra att saga "Undrar om det finns någon hund som skulle gilla det här?" for det far det ju att lata som om man inte atit upp for att maten duger endast till hundar. Ar det inte battre att saga att maten var sa god att man hemskt garna vill ta hem resten o njuta av det dagen darpa? Visserligen brukar det kallas doggy bag men ingen forvantar sig att du ska ta hem resterna o ge dem till din hund.

Tycker jag Iallafall, 21:25, 14 oktober 2016. Anmäl

Restaurangmiddagen blir ju oerhört prisvärd om det är så mycket mat på tallriken att det räcker till en doggybag som jag kan äta till lunch nästa dag, så egentligen är det bara glädjande, och inte har jag slösat mat heller. Skäms inte heller över att be om doggbag, skulle skämmas mer över att halva portionen bara slängs och slösas bort. Det är ju också ett bekräftande för restaurangen att det smakade gott - man lämnade inte hälften för att det var dåligt kryddat, utan för att man var mätt.

H R, 14:26, 14 oktober 2016. Anmäl

Intressant observation, jag tycker likadant! Och när jag någon gång köper Thai-mat (jag är barnsligt förtjust i jordnötssås) på ett ställe i närheten, som har riktigt bra sådan, så räcker maten i boxen jag får med mig hem ofta till fyra "normalpartioner".

Pelle Lundén, 13:25, 14 oktober 2016. Anmäl

Gästsållning?

Fråga: Jag har fått ett nytt jobb i en ny stad, dit jag veckopendlar och jobbar sedan ett halvår tillbaka. Nu har min man och jag köpt en fin lägenhet och ska flytta permanent till den nya staden. Jag har väldigt trevliga kollegor som jag skulle vilja bjuda på inflyttningsfest, vi har inga andra bekanta i den nya staden, så det blir nog bara arbetskamrater som kommer. Jag tänker mig en informell bjudning, med mingel, plockmat och dryck.

Jobbet är ett litet företag med lite drygt 20 anställda, alla känner alla, därför faller det sig naturligt att bjuda allihop. Jag tror inte att alla kommer att vilja komma, många är stressade småbarnsföräldrar och kanske inte är så intresserade av att lägga en kväll på att gå på inflyttningsfest.

Eftersom det är jag och min man som bjuder känns det självklart att gästerna också får ta med sina respektive. Men 40 personer i en trerumslägenhet blir kanske lite väl trångt.

Min fråga är: Kan man räkna kallt med att alla inte kommer att vilja komma på festen (jag att 5 – 10 är ett mer realistiskt antal) eller ska jag bara bjuda dem jag tror kommer att vilja komma? Det känns otrevligt att inte bjuda alla.
​Jag skulle gladeligen ha alla min arbetskamrater med respektive på fest, det är bara vår boendeyta som utgör begränsningen.

<Svar: Som jag ser det har du bara ett val: bjud alla, och bjud med partner. Du kan inte välja bland detta tjugotal arbetskamrater, skulle du göra det så kommer de som inte bjuds att känna sig ratade, och de som bjuds kan få något slags obehagskänslor på sina objudna kollegers vägnar.

Så: bjud alla. Man kan aldrig räkna med att några ska tacka nej, även om du kan hoppas att några gör det. Inte heller ska man som värdperson sålla ut de gäster som man tror inte vill komma, det ska de själva få avgöra. Ordna en så enkel bjudning att alla i eventuellt fyrtiotalet gäster får plats – du behöver inte ha sittplats till alla, och fyrtio personer kan nog inrymmas i en trea, de går omkring, står vid ett bord eller en fönsterbräda och pratar osv.

Bjuder du en söndag till en tid som är lagom mellan lunch och middag, eller efter vanlig middagstid är det enklare för dig. Då blir dukning med tallrikar inte nödvändig, det går bra med pappersassietter om alla fyrtio händelsevis kommer. Gör tydligt i din inbjudan att det är en enkel träff, ungefär ”(gästens-parets namn) välkomnas att titta in till oss kl 14 – 18” så får du säkert också en spridning på ankomsterna.

Eller om du vill ha en kvällsfest: ”…välkomnas på en drink och snittar från kl 19.”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (20)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 20

Vore kul om FS hör av sig igen och berättar hur det gick! Lycka till!

Anna N, 09:56, 9 oktober 2016. Anmäl

Varför ska man nödvändigtvis bjuda med arbetskamraternas respektive?

Marie-Louise Göransson, 09:36, 9 oktober 2016. Anmäl

En vän hade fest för 60 personer i en etta. Det gick utmärkt. Hemligheten är plockmat och gärna tillträde till en gård eller trottoar som folk kan cirkulera till ibland. Det fanns alltid någon att prata med :-)

Karin Granström, 22:44, 7 oktober 2016. Anmäl

Blir så full i skratt, var i precis samma situation för ett antal år sen. Räknade med att c:a 10 skulle komma (till min 2a), men alla (!) 30 st på jobbet tackade ja, panik! Tack och lov bjöd jag utan partners. Det blev en nyttig läxa och jag minns allt med skräck, även om själva kvällen till sist blev hyfsat lyckat efter omständigheterna. Du måste förstås bjuda alla arbetskamrater, men absolut inte med respektive bara för att det är du och din man som bjuder.

Bengt Carlsson, 22:46, 6 oktober 2016. Anmäl

Catarina Dalesjö: en inflyttningsfest - housewarming party - i en hyrd sporthall..? :-D

Marja-Leena Pettersson, 13:17, 6 oktober 2016. Anmäl

Om utrymmet anses för trångt, så kan man säkert hyra någon liten lokal i närheten. Finns säkert någon liten sporthall, liten lokal i någon närbelägen kyrka etc som man kan hyra i närheten för en penning.

Catarina Dalesjö, 09:37, 6 oktober 2016. Anmäl

Om inte alla har respektive kommer de att skriva till spalten och fråga om det är ok att ta med sig en vän istället? :)

Frk N, 09:19, 6 oktober 2016. Anmäl

Bjud hellre brett denna gång. Om det blir trångt ska du bara vara glad! Alla kommer minnas dig och din man som generösa, lättsamma och välkomnande. Dessutom kan säkert några "medföljande" bli nya spännande bekantskaper. Bättre start kan ni inte få i er nya hemstad. (däremot håller jag med en del kommentarer om att det obligatoriska "partnerplåstret" måste få en uppdatering till moderna förhållanden)

Anna N, 09:09, 6 oktober 2016. Anmäl

... har en 'respektive'? Det skulle vara ovanligt. Eller?

Lyra Lof, 00:51, 6 oktober 2016. Anmäl

40 pers på fest i en trea är trångt? Och så trångt att FS oroar sig för det? Nejdå... Den bästa ingrediensen för att en fest ska bli kul att det ÄR trångt för sjutton. Särskilt om folk inte känner varandra så väl—jag menar då folks respektive. Vilket du absolut ska bjuda! Inte bara för att man "ska" det, men för att blanda med personer man inte ser varenda himla dag. Och om nu FS ändå oroar sig för antalet (men gör inte det; lyssna på mig ;)), så är du så säker på att varenda kotte på jobbet...

Lyra Lof, 00:50, 6 oktober 2016. Anmäl