Viktkommenterande?

Fråga: Jag har en fråga som klöser mig inifrån: hur biter man ifrån åt en person på jobbet så att hon förstår att jag INTE tänker göra Gastric Bypass operation? Nätt och fin i figuren är hon numera, jag väger tokmycket, men varför vrålskrattar hon tvärs över lunchrummet att ”JAHAJA då är det bara PIA som vi väntar på !!!! HAHAHAHA!!!”

Svar: Stackars denna gastande och magopererade person! Förutsatt att det inte bara är din misstanke utan att du verkligen vet att hon syftar på din vikt, så får du försöka tycka synd om en människa i så total avsaknad av hyfs, vett och förstånd. Att öppet visa sig så korkad och ouppfostrad måste (eller borde i alla fall) vara fasligt trist.

Så le milt mot henne varje gång det kommer någon kommentar om ditt utseende, och säg i lättsam ton ungefär ”ja vi vet alla att du är jättenöjd med ditt utseende – och jag trivs med mitt”. Upprepa den frasen varje gång, ihärdigt och relativt vänligt, så slutar hon snart. Det vore meningslöst att svara henne så som hon förtjänar, nämligen ”håll truten, fåntratt”, hon skulle bara fortsätta att bete sig uselt eftersom hon inte förstår hur pinsam hon är. Därför är det bättre att du bekämpar henne med ihärdigt vänligt tonfall och ett relativt hyggligt svar.

Vore det av omtänksamhet hon höll på med sitt tjat så skulle hon förklara försiktigt för dig, en enda gång och i enrum, om sin operation och dess hälsoeffekter.

Det hon gör nu är inte ursäktligt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (47)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 47

Helena 05.16: Vilka fantastiska råd du ger. Jag tror dom var helt nya för alla oss som läste. Önskar att alla överviktiga finge dig som coach.

Eva, 13:12, 8 november 2012. Anmäl

Helena och Catarina: Tack för klarläggandet, då vet jag och alla andra! Kunde inte låta blir att bli nyfiken, då ni skriver väldigt lika.

MG, 15:36, 7 november 2012. Anmäl

@JM: Nej, jag tar inte lätt på en sådan operation, utan anser att man faktiskt ska ha prövat allt annat innan man gör operationen =) Ha en bra dag själv=)

Catarina, 09:01, 7 november 2012. Anmäl

@MG: Har aldrig gått under namnet Helena. Jag kan gott stå för mina åsikter utan att gå under någon annans namn

Catarina, 08:57, 7 november 2012. Anmäl

Nu är vi OT och det vet jag, men om jag får ge överviktiga - samt personer som håller på att bli dett - ett råd, så är det att skaffa sig andra kickar än sådant som man stoppar i munnen! Börja dansa gammeldans eller någon annan dans - det är jättekul, och man behöver varken mat eller alkohol för att tycka det! Finns danskursverksamheter i alla städer. Eller börja rida. Samtidigt får man motion och går ner den vägen. Vidare: bryt sambandet mellan mat, alkohol och andra kickar. Man måste inte ha varken det ena eller det andra, för att se en bra film eller delta i en spännande debatt på nätet. Det är en tillräckligt stor kick i sig själv. Försök att göra det utan tilltugg - även om det kanske är svårt i början. Måste man ändå ha någonting till, så smutta på smaksatt mineralvatten ur ett vackert vinglas..! Eller ta en kopp te - utan honung eller grädde i. Ha många sorters mineralvatten och te hemma, så det går att variera. Noll kalorier!

Helena, 05:16, 7 november 2012. Anmäl

MG: nej, jag skriver endast som Helena. Någon enstaka gång har jag skrivit som "Anonym" också, men då inte för att hålla med mig själv i samma tråd om någon trodde det. Utan för att delge någon väldigt privat erfarenhet som jag inte vill ha sammankopplad med mitt vanliga nick.

Helena, 05:07, 7 november 2012. Anmäl

@Catharina: Ok, jag förstår nu hur du tänker när du beskrev lite mer. Det jag reagerade på var ordet modefluga, vilket lät som att även du tar lätt på en sådan operation, men med din kommentar visade du att du inte menade så. Ha en bra dag! =)

jm, 19:59, 6 november 2012. Anmäl

@OP, 11:38 - jag tror att detta är allt som behöver sägas frågan, med undantaget att det är snarare den mobbiga kollegan som bör förpassas till något FAS 3-projekt eller helst av allt närmaste urangruva i stället för att FS tvingas byta jobb.

hallå, 19:37, 6 november 2012. Anmäl

MG. För några år sedan kallade sig Helena just Catarina, så din fundering ligger nära till hands.

Anonym, 18:00, 6 november 2012. Anmäl

Både Catarina och Helena är med bland kommentatorerna, det har ju undrats om det är samma person, även nu verkar de dela precis samma åsikter. Jag blir nyfiken!

MG, 17:44, 6 november 2012. Anmäl

Smacktillstånd?

Fråga:

Jag har en fråga om det offentliga rummet och vad som är tillåtet. Eller snarare vad som är hyfs och stil kanske. Satt igår på ett kafé och läste en tidning, drack lite kaffe, åt en smörgås. Vid bordet bredvid satt en tjej i 25 års ålder och gjorde detsamma. Men hon smackade något så fruktansvärt. Varje tugga gick runt runt i hennes öppna mun som i en tvättmaskin.

Själv åt jag upp och gick därifrån. Kunde inte sitta kvar på grund av att ljudet äcklade mig så mycket. Kan man säga till om smackningar? Skulle jag kunnat luta mig över hennes bord och sagt: ”Så stänger vi munnen”? Allt sker ju inom hennes privata sfär men ljudet kommer in till min.

Hur långt eller nära får man gå i tillsägelse?

Svar:

Det är väldigt svårt att säga till obekanta personer att de är äckliga – för det är ju innebörden i ett påpekande att de smackar när de äter. Det enda du kunde gjort var att byta bord.

Om du och smackaren hade varit utom hörhåll för övriga på kaféet så kunde du kanske, kanske mycket diskret och vänligt ha sagt ungefär ”ursäkta, men jag tror inte att du vet att du har munnen öppen när du tuggar, så att det låter ganska mycket, jag ville bara hjälpa dig genom att berätta det”. Men det är vanskligt att ta ett sådant initiativ, hon kanske hade orsak att smacka, exempelvis lösgom eller något annat problem, så klokast är att byta bord.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (49)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 49

Min pojkvän har ibland skjutit smack på olika konditorier men han gör det diskret och tyst med hänsyn till andra gäster.

Kristina Lundberg, 07:41, 22 augusti 2011. Anmäl

Haha, jo, nästan alla.

MKA, 21:46, 21 augusti 2011. Anmäl

MKA, 19:30. Men alla kanske inte är förälskade i din man?

anonym, 10:10, 20 augusti 2011. Anmäl

Har levt 20 år tillsammans med en karl som smackar när han äter. Det gör honom inte mindre underbar. Ni gnäller på bagateller, har ni inget bättre för er? Skönheten sitter i betraktarens öga säger man. Kanske motsatsen också...

MKA, 19:30, 18 augusti 2011. Anmäl

Nej du, "hallå", jag är inte ute efter att vara politiskt korrekt,inte heller är jag speciellt ängslig av mig. Man ser det man vill se. Inte tror jag att överviktiga smaskar mer än andra heller. Äter för mycket, visst, men för den skull så behöver de inte vräka i sig maten. Jag kan som exempel säga att jag genom åren haft ett antal kollegor med sjuklig undervikt, som pga detta varit tvugna att äta kopiösa mängder mat. Utöver detta har det slunkit ner kaffebröd, godis etc, men jag har aldrig hört någon säga att någon av dessa personer skulle vara äckliga, måttlösa, smaska etc. Smasket sitter nog inte i vikten, det kan bero på allt från dålig uppfostran till rent anatomiska fel

Eva X, 11:38, 18 augusti 2011. Anmäl

@Eva X: som överviktig kvinna säger jag det till dig: sluta vara så ängslikt politiskt korrekt. 1. Det blir faktiskt extra äckligt när grymt överviktiga personer stjälper i sig mat. 2. Det är vanligare att grymt överviktiga smaskar i sig mat på ett omåttfullt sätt, det är bland annat därför de är grymt överviktiga (i de flesta fall). Alla sanningar är inte vackra men vi behöver inte låtsas om motsatsen. slappna av :)

hallå, 09:20, 18 augusti 2011. Anmäl

När nån smackar, ring polisen direkt, 112. Måste ju räknas som prio 1.

Anonym, 19:42, 17 augusti 2011. Anmäl

Fråga till FS: Den unga smaskande kvinnan råkade inte vara kines? Var i Kina i våras och trots att vi blivit förvarnade om det obefintliga bordsskicket var det en... upplevelse. Jag fick kämpa för att inte stirra. Å andra sidan hade inte ohämmat stirrande varit något konstigt beteende heller... Så kanske var det en kulturkrock av något slag? Men visst, det skulle ju vara trevligt om folk inte smaskade vid matbordet.

Nina, 14:25, 17 augusti 2011. Anmäl

"Mia J": Smaskandet var förstås extra äckligt eftersom kvinnan var "grymt överviktig" - eller? Hade du tyckt att det var lika motbjudande om kvinnan varit skrikande mager? Jag har märkt det förut i den här spalten, att dåligt uppförande i samband med ätande upplevs som extra störande om personen är överviktig. Sorgligt!

Eva X, 07:31, 17 augusti 2011. Anmäl

Visst är det otrevligt med folk som smackar men som sagts tidigare - det är ännu otrevligare med folk som säger till andra i uppfostrande syfte. Det finns värre saker att störa sig på än en okänd människas smackande..

Bertil, 21:09, 16 augusti 2011. Anmäl

Garderobsridderlighet?

Fråga:

Jag jobbar extra som garderobsvärd på ett statligt museum där det ofta kommer finare besök under vernissagetid. Vid ett tillfälle när ett äldre par skulle hämta ut sina ytterkläder gav jag först damen hennes kappa. Hennes man reagerade genom att fnysa åt mig och ryckte ifrån mig kappan och hjälpte därefter sin fru att ta på sig kappan.

Jag får höra av min kollega efteråt att det anses vara oartigt att låta damen ta på sig sina ytterplagg om det uppenbart att hennes man finns närvarande som ska hjälpa henne. Detta gäller förstås för vissa sällskap, jag förmodar att det rör sig om finare sällskap. Sen dess har jag rättat mig efter detta, men kan tycka att det känns fånigt att räkna med att en kvinna/dam inte kan ta på sina ytterkläder om deras respektive finns närvarande.
Vad tycker Magdalena om detta?

Svar:

Bevare mig väl vilka larviga “regler” en del människor fastnar i! Som den man du beskriver – en riktig lufs faktiskt. Att han inte bara vänligt tog kappan och hjälpte frun att få den på sig, utan tog sig före att tro att han var charmant genom att fnysa kritiskt till dig! Riktigt ouppfostrat och trist. Så bry dig inte om detta, inte ett dugg, fortsätt ge kapporna till kvinnorna och rockarna till männen, så får den karl som vill bistå den kvinna han vill med att hålla upp hennes kappa så att hon graciöst kan glida in i den.

Du behöver verkligen inte försöka räkna ut vilka relationer garderobsbesökarna har till varandra, vilken inbördes hjälp de tänker ge varandra, vilken grad av jämställdhet de föredrar eller ens om de alls är bekanta. Råkar du ut för detta larviga beteende någon mer gång kan du le vänligt och låta “gentlemannen” hållas, han kanske behöver det.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (19)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 19

Ett icke-problem. Man ger kappan/rocken till den som lämnar in biljetten. Om kvinnan själv lämnar in biljetten finns det ingen anledning att ge kappan till någon annan. Om mannen ger biljetten skall kappan lämnas till honom. Allt annat vore fel och konstigt.

Eric, 14:37, 11 augusti 2011. Anmäl

Vilket klokt svar!

Hege, 07:17, 11 augusti 2011. Anmäl

klart att det finns finare och mindre fint folk ;-) vi är olika Men det är inte sagt att man är sämre för det. Smakfråga

Anonym, 23:14, 10 augusti 2011. Anmäl

Vad menas med "finare sällskap"? Känns oerhört 1800-tal att dela upp folk i finare och mindre fint klientel. Ingen människa är väl "finare" än någon annan rent objektivt sett, eller?

Johan, 21:10, 10 augusti 2011. Anmäl

Frågan handlar ju igentligen inte om huruvida det är rätt eller fel att låta mannen hjälpa sin fru med jackan. Det kanske finns sådanna ettikettsregler och inget att ondgöra sig över. MEN, att vara otrevlig mot någon för ett sådant litet fel är sannerligen patetiskt. Ohövlighet kan inte försvaras och det är verkligen inget "gentlemannabeteende". Jag håller med Magdalena, karln verkar vara en lufs.

Henrik (Webbsida), 16:07, 10 augusti 2011. Anmäl

Själv tycker jag att det är trevligt och smidigt att få hjälp med jacka / kappa av manligt sällskap. Detta utan att försvara "gentlemannen" i fråga.

hona, 11:39, 10 augusti 2011. Anmäl

Fia - jag tycker också det är besvärligt när någon håller upp min kappa åt mig. Har ofta proppat in kofta och halsduk i ärmarna som jag först måste plocka ur och ta på mig. Det är jättestressande, eftersom det oftast är en anställd person som håller kappan och en massa andra står och väntar på att ta på sig sina kappor. "Graciös" är nog det minsta man känner sig. Hade hellre fått klä på mig i lugn och ro.

Jena (Webbsida), 10:16, 10 augusti 2011. Anmäl

Sällan känner jag mig så ograciös som när jag försöker hitta ärmarna till en kappa som någon envisas med att hålla upp. Pinsamt och obekvämt. Det är förstås en annan sak om man har den ena armen i gips och mitella!

Fia, 08:41, 10 augusti 2011. Anmäl

@ Anonym, 00:40. Nu har väl ingen av kommentatorerna påstått att denna händelse är deras värsta problem i livet, eller? Inte heller är det väl ngn som direkt ondgör sig över att mannen ifråga hjälpte damen på med kappan. Däremot så anser några, såväl som även undertecknad, att han betedde sig illa då han fnös och demonstrerade sitt ogillande till FS. Förövrigt håller jag med de som anser att det är fånigt att, oavsett "status" i samhället, hålla på med dessa enligt mig förlegade aktiviteter som hjälpa på med kappan, dra utstolar m.m. enbart på grund av kön.

Anonym, 06:34, 10 augusti 2011. Anmäl

Det gäller verkligen att ha ett öga för vilka som utgör "finare sällskap"! Själv skulle jag nog bli lätt irriterad om min man la sig i min påklädning. Möjligtvis att han kan få hålla min handväska medan jag arrangerar min scarf, så håller jag hans vantar när han knäpper rocken.

Anna, 22:58, 9 augusti 2011. Anmäl

Husesynstvång?

Fråga:

Har under en helg på Gotland gått på inte mindre än tre husesyner hos bekanta (inte nära vänner). Det vill säga, man kommer fram och säger ”hej hej och vad trevligt ni har det”. – ”Vill ni se huset” säger de då.” – ”Ja visst, visst” säger vi artigt och så blir det en timmes rundvandring där man kikar in i allt från tvättstugor till sängkammare.
Ibland är det förstås kul och så men det kan lätt bli för ingående och låååångrandigt. En gång då vi var i Amerika fick jag en känsla av att husesyn inte verkade vara så uppskattat. Och det är ju roligare att börja med partyt på en gång. Man får ju ändå en uppfattning om hur det ser ut och vilket jobb som gjorts. Man behöver ju inte kolla värmepannor och vattenberedare.

Jag har för mig att något sådant aldrig skulle förekomma i andra länder. Vad gör man om man inte vill gå husesyn, så där noga?

Svar:

Den mänskliga nyfikenheten är naturlig (och i en del nödvändig för utvecklingen), vilket inte betyder att man måste göda den, sin tillväxt brukar den klara av mer än väl utan hjälp. Att gå runt i en annans hem och bese varje del av det är inte vanligt i andra kulturer, men väl i den svenska. Enligt vad jag inhämtat vore det direkt pinsamt att i ett franskt, brittiskt, österrikiskt, italienskt osv hem be att få se innehavarens sovrum, badrum, garderober, förvaringsutrymmen med mera.

Att gäster ofta mer eller mindre tvingas till rundvandring i ett svenskt hem kanske grundar sig i förnöjelsen över de förbättringar man åstadkommit? Eller kan det vara en markering för gästerna hur vackert och välmöblerat man har det? Säkert finns orsaker, medvetna eller omedvetna.

Att många besökare rentav kräver att få gå denna husesyn har sin grund i ovan nämnda nyfikenhet, ”nu ska vi minsann kolla hur de har ordnat det för sig, oj vad de har kostat på, hur hade de råd med det här, inte vidare lyckat” – — – eller vad det nu är. Kommentatorer kommer nu att skriva att man vill se hur andra har det för att själv få inspiration och tips. Så kan det ju vara men det är osannolikt att det skulle ligga bakom alla dessa husesyner som frågeställaren noterat med en suck.

Den ovilliga husesynaren kan till att börja med avstå från all antydan om intresse för den del av bostaden, alltså utöver sällskapsdelen som ändå syns: vardagsrum, matrum, kanske kök, trädgård, balkong. Säger värdpersonen ”vill du se resten” så kan man vänligt säga ”åh, det här räcker jättebra, jag ser ju hur trevligt ni har det.” Om det är så illa att värdpersonen säger ”jamen du måste se vår fiffiga sovrumslösning/duschkabin/skjutdörrsgarderober” blir det svårt att säga att det vill man verkligen inte, utan då är det bara att traska med och utropa det förväntade ”så stiligt”. Och inte dröja sig kvar i detaljerna utan skynda på sina steg tillbaka till de utrymmen där gäster passar bäst.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (51)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 51

Wow. Jag har aldrig uppfattat att det finns en sådan här husesynkultur!

Marx, 12:11, 16 augusti 2011. Anmäl

"Not unusual" har en sällsynt bra kommentar som nog tyvärr inte lästs av så många eftersom den kom lite sent i diskussionen. Mitt förslag är att du postar den igen (i modifierad version) när detta återkommande tema dyker upp på nytt.

Misan, 16:16, 15 augusti 2011. Anmäl

Räcker väl med husesyn vid inflyttningsfesten tycker jag. Jag går inte på husesyn och jag erbjuder inte mina gäster husesyn om det inte är vid just en inflyttningstillställning.

Susanne, 16:01, 15 augusti 2011. Anmäl

Visst kan man gå runt om värden erbjuder det och säga några vänliga ord. Tyvärr kan husenyn precis som FS nämner bli 1 timme lång, inte för att man som gäst vill titta på alltmöjligt, utan att värden är mycket nöjd med någonting och drar igång en diskussion om var man bäst köper vitvaror, hur köksön byggdes, vilket billigt och stiligt kakel man fått tag i osv. En husesyn ska vara mycket kort, annars är man inte en god värd. Gästerna kommer ju för att umgås med övriga gäster, inte stå i tvättstugan med värden och diskutera val av torktumlare....

Anna d.ä, 15:34, 13 augusti 2011. Anmäl

Kajsa Filbunke: Innevånare är en synonym till invånare, om du kollar på nätet.

Maja Gräddnos, 12:56, 11 augusti 2011. Anmäl

Once again, this is not a Swedish idiosyncrasy. The ‘grand tour’ (as it is referred to in a clichéd manner in English) is about as common in other northern/western European Protestant cultures as it is in Sweden. The same can be said for most matters related to etiquette, table manners, tradition, auspicious occasion, pretentions, aims and norms of ‘Svensson’ (Joe Bloggs, Joe Soap, etc. as the man in the street is called) in similar countries and backgrounds (in fact, they are usually also the standard in such far-flung western Protestant outposts as Australia, New Zealand, South Arica, Canada and the USA). To be fair, comments regarding negative attributes such as jealousy being so ‘typically’ Swedish are also rather typically aired about their own countries by the peoples of other nations, too. ‘Come Dine with Me’ is a poor example. Any Briton who found his/her guests rummaging through their knickers drawer would be just as offended as any Swede would rightfully be. It might be a reality-TV show, but it is not the reality :)

Not Unusual, 10:43, 11 augusti 2011. Anmäl

Maja Gräddnos. Vad är innevånare? Menar du kanske inneboende? Det heter invånare när man talar om dem som bor i ett land.

Kajsa Filbunke, 10:03, 11 augusti 2011. Anmäl

Gunbritt: Är lite trött på att höra att Sverige är så litet, så litet - det är ett medelstort land! Kollade upp nätet, när det gäller i alla fall yta och antal innevånare ligger vi rätt precis i mitten av världens länder. Tror att det gäler svenska också. Mindervärdeskomplex, någon?

Maja Gräddnos, 13:15, 10 augusti 2011. Anmäl

Om någon är intresserad av hur det är i stora världen: Var hos en familj i Jodphur, Inden och fick se alla rum, bad, tvättstuga, förråd och sist men inte minst även titta upp på vinden!! De var omåttligt stolta över att ha förvaringsmöjligheter och det skulle visas upp! Vi applåderade förstås!

Frågeställaren, 13:10, 10 augusti 2011. Anmäl

Jag skulle varken tvinga eller tillåta mina gäster att gå husesyn om man har fest. Gästerna får hålla sig till undervåningen och vill dom titta på vardagsrummet, köket eller trädgården är de mer än välkomna men det är nästan otrevlig att de ska behöva titta på verenda skrymsle. Visst, om man har gjort något speciellt, som att tapetsera om sovrummet, kaklat badrummet eller liknande och att DOM insisterade på att få se renoveringen skulle jag nog visa dem.

Björn, 11:44, 10 augusti 2011. Anmäl

Hängselangrepp?

Fråga:

Jag besökte en konsert i Stockholm. Lokalen där konserten hölls hade ett litet bås, där man som rökare kunde stå och ta en cigarett. Tyvärr erbjöds inte möjligheten att gå ut och röka, så man fick istället trängas med andra (båset var verkligen i minsta laget). Ett sällskap ockuperade hela båset långt längre än vad det tar att ta ett bloss, och jag kände viss irritation över detta, men jag ville undvika att ”tränga mig” in. När jag till slut tröttnade på att vänta (sällskapet hade för länge sedan fimpat sina cigaretter) frågade jag vänligt om jag också fick plats. De fyra i sällskapet sade då något skämtsamt, och plötsligt skrattade de alla, som jag uppfattade det, åt mig. De flyttade dock på sig och släppte in mig.

När jag passerar en av kvinnorna i sällskapet drar hon tag i mina hängslen och släpper dem med en klatsch, och där tog mitt tålamod slut. Jag vänder mig om och ger kvinnan i fråga en rejäl utskällning, och ett par svordomar lämnar dessvärre min mun. Kvinnan protesterar högljutt och männen i sällskapet muttrar om att tölpar som jag borde ”slängas ut”, varpå de lämnar båset. Jag kan hålla med om att jag kanske var väl argsint i min tillrättavisning, men nog kan väl ett par svordomar förlåtas då man blir behandlad på ett sådant respektlöst sätt? Tänk om jag hade gjort något liknande, t.ex. dragit i kvinnans behåband?! Jag blev paff i situationen, kanske i synnerhet för att personerna i sällskapet var äldre än jag (själv är jag dryga trettio, och jag tror att de var i fyrtio-fyrtiofemårsåldern).

Jag ställer mig i efterhand frågan vad kvinnan ville uppnå med sitt beteende? Trodde hon verkligen att jag skulle uppskatta gesten? Eller gjorde hon det för att roa sig själv och sina vänner, på min bekostnad?

Svar:

Bortsett från skillnaden mellan behåband och hängslen, även om bådadera avses hålla något väsentligt uppe, förefaller detta vara ett typfall av den utbredda självupptagenheten: JAG är här och behöver inte bry MIG om någon annan. Att ockupera ett rökutrymme avsett för alla under längre tid än det tar att röka sin cigarrett är naturligtvis fel. Rökutrymmet är inte ett privat sällskapsrum.

Kvinnan som drog i dina hängslen betedde sig oförsynt och tölpigt, helt säkert för att skaffa sig ett flabb från sina vänner, omoget men kanske inte avsiktligt elakt utan obetänksamt och fånigt. Det var visserligen tråkigt gjort av dig att svära åt henne, du hade vunnit mer på att säga något iskallt till henne istället. Ändå: det var din rätt att huta åt henne. Hon hade inte med din klädsel att göra. Att peta på andras kläder i synnerhet i syfte att förlöjliga dem är fel. Förstås.

Men eftersom kvinnan ifråga inte genast backade från sin fadäs och bad dig om ursäkt gör det ingenting, enligt min mening, att hon relativt brutalt tvingades förstå att hon gjorde fel.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (51)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 51

Carl Lind; jag är ledsen att behöva berätta det för dig men en vuxen man slår aldrig barn eller kvinnor. Vanliga väluppfostrade män kommer inte på tanken att göra det, oavsett hur någon beter sig. Jag tycker att du ska ge en lavett till män du retar dig på och se om du får någon intressant reaktion. En jämnställd kvinna är inte fysiskt jämnstark med en man, jag hoppas att du vet det. Egentligen tror jag att var lite ironisk i ditt inlägg, men jag är inte säker.

Cajsa, 12:52, 9 augusti 2011. Anmäl

uff DA - STACKARS sVERIGE

Anonym, 15:06, 7 augusti 2011. Anmäl

FJANTIGT

Anonym, 15:05, 7 augusti 2011. Anmäl

Tjejen ville flörta lite om så lite vulgärt men herregud ska man vara ful i munnen för sånt? FS är inte bättre än den där kvinnan som rökte

Anonym, 12:53, 7 augusti 2011. Anmäl

instammer med kapauzo - insandaren forstod inte vad sallskapet sa nar han bad dem gora plats - kanske de skrattade med honom eller åt honom - hade deras attityd mot insandaren varit hånande forstår jag reaktionen, men var den lekfull, vilket jag tror mycket val kunnat varit fallet, så betette sig insandaren oforskamt mot kvinnan, som, kanske lite berusad, gorde ett felforsok i flirtning - antingen ta beteendet som komplimang eller, om det var hånande, ha storheten att se over detta och ge en ironisk replik att man ej ar interesserad - om du ej er saker hur det var menat, sag att du ej ar interesserad, så har alla något att skratta over och saken ar löst... herregud at svära at damen - typiskt svenskt beteende...i manga länder hade det blivit slagmal med en i hennes sällskap

Jessika, 04:15, 7 augusti 2011. Anmäl

Jag tycker det var helt i sin ordning att sträcka upp vederbörande. Man får inte rycka någon i hängslena för att man tycker att det är kul. Hängsleryckaren är ouppfostrad och betedde sig oacceptabelt, speciellt med tanke på att det var en vuxen människa. Överseende kan man ha om hängsleryckaren varit ett fyraårigt barn. Det är naturligtvis mer elegant att använda sig av mer iskalla kommentarer, men av frågan tycker jag det framgick att förövaren inte var kapabel att förstå annat än en dos med svordommar. Det är möjligt att hängsleryckaren varit berusad, men det är ingen som helst ursäkt. Som vuxen förutsätts man uppföra sig. Jag håller med fru Ribbing.

Trött på ouppfostrade vuxna, 23:00, 6 augusti 2011. Anmäl

Kafpaŭzo, det är mycket möjligt att olika människor lägger olika betydelse i ordet "mungböna" också. Därmed inte sagt att det förändrar konsensusbetydelsen, dvs. vad den lingvistiska definitionen är för närvarande. Med andra ord, vad som brukar kallas ordbokdefinitionen.

KL, 10:01, 6 augusti 2011. Anmäl

En jämställd kvinna är alltså alltid fysiskt svagare än en jämställd man? Svenskarna har med "pedagogernas" hjälp blivit ett synnerligen flat släkte. Det är klart att könet inte är ett hinder för en lavett. En kvinna däremot försätter sig sällan i den situationen att en gentleman skulle lösa situationen med en örfil. Den svenska kulturen har blivit sån att man har rätt (särskilt med berusning som alibi) förolämpa sina medmänniskor på de mest grövsta sätt? Den utsatte skall överseende svälja detta med gott mod och urskulda förövaren på dennes vägnar? Själv skiter jag busens egen uppfattning om vad för kön denne tillhör, är han, hon eller hen dum och oförskämd så funderar jag inte så mkt utan löser situationen på ett effektivt och lärande sätt. Ni andra kan tolka på och fortsätta att le.

Carl Lind, 23:08, 5 augusti 2011. Anmäl

Om samma sak hände mig skulle jag tolka det som en flört. Om stämningen var vänlig och snäll skulle jag svara lika vänligt och snällt tillbaka. Om stämningen däremot var otrevlig och hånfull skulle jag ändå låtsas tolka det som en flört, och svara, med svalt ansträngd vänlighet, att tack för komplimangen, men jag är tyvärr inte intresserad. Med rätt tonfall blir det mycket mer tillplattande än någonsin en utskällning. Om stämningen är svårtolkad börjar jag med att gissa på en positiv och vänskaplig tolkning. Om det stämmer kan det bli ett intressant möte. Om det är fel kan det vänliga svaret ofta avväpna och platta till otrevligheterna, förutsatt att man lyckas ge sitt svar på ett tryggt och självsäkert sätt.

Kafpaŭzo (Webbsida), 22:43, 5 augusti 2011. Anmäl

KL, olika människor lägger olika betydelser i de två orden jämSTÄLLD och jämLIK. Somliga anser att jämSTÄLLD handlar om kön, medan jämLIK handlar om alla andra grupperingar. Andra anser att jämSTÄLLD handlar om att vi alla har lika värde och samma rättigheter, medan jämLIK handlar om att alla människor skulle vara ungefär likadana.

Kafpaŭzo (Webbsida), 22:16, 5 augusti 2011. Anmäl

Kramundvikande?

Fråga:

I min bekantskapskrets, både privat och i professionen är det vanligt att man hälsar med en kram. Personligen känner jag mig inte helt bekväm med det och brukar tydligt visa att det är ett hjärtligt handslag som gäller, i varje fall för herrarna. Är detta fel? Hur ska man agera vid hälsning?

Svar:

Det brukar finnas en fastlagd umgängeskultur bland dem man möter ofta, och där ingår hälsningssättet. Kram eller handslag har numera blivit en fråga just för sådan praxis. Det finns de som kramas första gången de hälsar på någon, och det finns de som tycker att kramen är mindre personlig än kindkyssen (ser man det tekniskt är kindkyssen mer distanserad än kramen som medför större fysisk närhet).

Demonstrerar man tydligt mot kram eller kindkyss i hälsningen kan man behöva förklara sig för kramare och kyssare. Så gör som du vill och ta i hand, men säg gärna med ett vänligt leende när du uppfattar att en kramare närmar sig ”det här gillar jag” eller “inget går upp mot ett gott handslag” eller något annat förklarande, och sträck fram handen. Lite sura miner, några sårade känslor kan det medföra. Men man ska inte behöva komma närmare andra människor än man själv vill, varken fysiskt eller psykiskt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (32)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 32

fia: nej , man får som sagt anpassa sig til situationen, känna av stämningen. F.ö kramas jag inte särskilt ofta

Anonym, 15:51, 11 augusti 2011. Anmäl

(dubbelnegationen var oavsiktlig)

Inte alls bitter, 16:44, 4 augusti 2011. Anmäl

Sätt stopp för den krypande och obligatoriska kram- och pussterrorn! Om andra människor inte respekterar min önskan att förbli opussad och/eller okramad av kreti och pleti vid hälsningsceremonier borde de ta en lång funderare på sitt beteende.

Bengt M, 16:37, 4 augusti 2011. Anmäl

@ Anonym. Man kanske borde lära sig läsa av signaler på såna kurser. Så man låter bli att inte kasta sig över folk som inte uppskattar kramar från en.

Inte alls bitter, 16:36, 4 augusti 2011. Anmäl

Det finns olika kurser man kan gå i där man lär sig att bemöta andra personer. Här ingår bland annat att man lär sig att både våga ta i någon annan och att någon tar i oss.Nyttigt och bra för livets alla tillfällen.

Anonym, 23:00, 3 augusti 2011. Anmäl

Det känns inte alltid naturligt att krama alla, men det kan å andra sidan aldrig vara fel heller. Man kanske tom får ett bättre förhållande till dem man har lite svårt för av sådana vänskapliga gester. Sen finns det förstås ett litet fåtal som man öht inte tål, då blir det ju bara ett kallt handslag modell "död fisk". Men handslag kan ju också vara lika varma som en kram.

M, 17:59, 3 augusti 2011. Anmäl

Svinto: Nej, men den som tycker det är trevligt och visar att det är så blir glad!

Miss X, 11:10, 3 augusti 2011. Anmäl

Åsa S, 09:43, 2 augusti 2011@ Håller med. Och det är inte alls kontinentalt att kramas alla som man inte känner. Det är så att varje land i Europa har sina vanor. Mest känd och gångbart tycker jag att sträcka fram handen och presentera sig. Känner man personen hälsar man med ett leende och man kan även skaka hand om den sträcks ut. Kramar lämnar man till mormor och bästisar som man inte träffats på länge.

Anonym, 12:37, 2 augusti 2011. Anmäl

Miss X: Nej det är inte säkert att man gör sina vänner glada med en snabb kram, om det är så att de inte vill kramas. I så fall får man dem bara att känna sig illa till mods. Och jag är inte rädd för kramar, men det känns underligt för mig att krama de vänner jag träffar ofta och också att krama bekanta som jag egentligen inte känner särskilt väl.

Svinto, 11:41, 2 augusti 2011. Anmäl

Men snälla ni, det finns väl regler för kramande och kindpussande också! Inte springer man och kramar folk man inte känner, det utvecklas med relationen.

Anonym, 11:09, 2 augusti 2011. Anmäl

Brickdrickskrav?

Fråga:

Häromdagen när jag åt lunch på en vanlig enkel restaurang där man hämtar sin egen mat på en bricka och betalar vid kassan så fanns det en sparbössa vid kassan och en skylt med texten ”Dricks till den trevliga personalen.” Har sett liknande vid andra tillfällen också. Är det verkligen rimligt att förvänta sig dricks i en sådan restaurang? Jag trodde att dricksen avsåg serveringen vid bordet, innefattande både att ställa fram rätterna och att bistå med annat (ta fram mer dryck, osv). Men på barservering?? Ska vi börja betala dricks på 7-11 också? Och vid korvkiosken?? Varför bara när det är mat vi köper, i så fall, varför inte när vi köper kläder och böcker också? Man kan ifrågasätta hela idén med dricks, men den här utvidgningen känns bara fel. Vad säger Magdalena?

Svar:

Du har rätt, dricks ges till personalen för given god service. Obs att dricks alltid är frivilligt, ingen måste ge dricks någonstans i Sverige, och många tycker att det är bäst att aldrig ge dricks eftersom personalen ska ha tillräcklig lön ändå. Men minst lika många följer den gamla seden att ge personer i serviceyrken en extra slant för vänligt bemötande, runda av notans summa uppåt. Man ska också veta att på många krogar samlas dricksen ihop och fördelas på hela personalen, alltså även de som inte mött gästerna direkt.

Däremot är att ställa fram en tallrik vid en bardisk knappast dricksberättigat – kanske om gästen fått speciell servering. Men den som inte vill lägga en femma eller tia i den uppfordrande sparbössan (inte så jättetrevlig uppmaning kanske) behöver inte känna sig snål.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (38)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 38

Vad många inte är medvetna om är att som restaurangbiträde så har man inte det OB tillägg som alla andra yrkesgrupper jag känner till har. Här gäller 15kr extra/timme oavsett helg eller kväll så jag anser det helt berättigat av personalen att ha en skylt framme för dricks.

Stefan, 19:16, 5 augusti 2011. Anmäl

Jag ger gärna dricks på restauranger med bordservering för att det är kutym om servicen och maten är bra. Likaså i taxi är det kutym. Om taxichaffören öppnar dörren, pratar trevligt och kör bra så blir det avrundning på beloppet uppåt för min del. Det handlar inte om ifall lönen är bra eller dålig utan om att det är en typ av serviceyrke där dricks är ett inslag och alltid har varit och därför förväntat. Det kommer nog att ta många år innan det försvinner om det någonsin gör det. Så tills dess är det förväntat att man ger lite dricks och det gör jag gärna. Men försöken att "utöka" dricksandet till cafeer odyl känns inte bra.

Anna d.ä, 10:34, 2 augusti 2011. Anmäl

@Sara, 19:08: det är helt OK att inte ge dricks. Jag gör det aldrig och de flesta i min närhet gör det inte heller (vi bor i Malmö). Förr var dricksen en del av personalens lön. Så är det inte längre. Visst lönen är inte bra, men då ska vårdpersonal och bibliotekarier med stora studieskulder också ha dricks. För övrigt har jag ALDRIG fått OB i hela mitt liv på någon arbetsplats, fast jag ibland börjat 06.00 på morgonen.

paulina, 14:26, 1 augusti 2011. Anmäl

Jobbar själv i äldreomsorgen, vi har också taskig lön och dåliga arbetstider. Men vi får allt klara oss på lönen för vi får inte och vill inte tigga pengar av våra kunder! Om ni tycker lönen är så dålig, byt jobb! Att tigga pengar/ förvänta er dricks är lätt illamåendeframkallande! Jag ger dock nästan alltid dricks på en restaurant. Men där går gränsen, varför ska jag ge dricks på ett café el självservering bara för att ni har dålig lön? Kom isåfall förbi mitt jobb o ge mig pengar. Och på vägen ge sophämtarna, gatsoparen och spärrvakten i tunnelbanan en slant vetja ;/

e, 13:19, 30 juli 2011. Anmäl

Bara för att förytdliga vilka summor det kan röra sig om: Jag arbetade en sommar på ett välbesökt café vid en stor turistattraktion. Öppet alla dagar i veckan. Hade ingen dricksburk på disken, men vi la alla drickspengar i en burk, för att dela på det vid sommarens slut. Tror att vi landade på 70 kronor. På tre månader. Det är mindre än 1 krona om dagen. Fördelat på fem-sex personer. Alltså, det är väl så att restaurangavtalet ger ganska låg timlön och väldigt lite OB, och att detta är anpassat efter restauranger där personalen får dricks. Problemet är att cafépersonal har samma avtal, men sällan får dricks. Värt att tänka på.

Kajsa, 09:56, 30 juli 2011. Anmäl

Sara: Är man nöjd med servicen bör man lämna dricks. Jobbar själv inom restaurang och kan ärligt talat säga att nöjda gäster som inte lämnar någon dricks anses vara ogina och snåla. Kan även tillägga att en majoritet (i Stockholm) utan tvekan lämnar dricks. Sedan är det självklart upp till var och en hur man vill göra.

Sanna, 03:29, 30 juli 2011. Anmäl

En allvarligt ställd fråga: är det okej att inte lämna dricks alls vid restaurangbesök i Sverige? Jag gillar inte ide'n med dricks ( kanske för att jag själv aldrig får dricks i mitt yrke), men känner mig ogin och snål om jag inte ger dricks, t.o.m när det bara varit ok och inte toppen. Trodde att jag skulle få onda ögat efter mig, är det fel? Detta är inte ett ironiskt inlägg!

Sara, 19:08, 29 juli 2011. Anmäl

På ett ställe där jag äter ibland har motsvarande skylt texten: "Dricks till den trevliga (och söta) personalen." Tror den har en smiley också... Känns väl dock som en bra grund att inte dricksa på ställen där man betalar innan man smakar på maten, kan jag ju tycka.

Magnus, 18:46, 28 juli 2011. Anmäl

Tycker att det ser rätt "tiggaraktigt" och lite slummigt ut med en sån skål. Inte så bra för restaurangens varumärke, känns lite "Vi betalar vår personal så extremdåligt så de måste tigga småslantar av kunderna".

Åsa S., 14:27, 28 juli 2011. Anmäl

Ja detta är ett nytt fenomen, kanske en variant på barernas dricksburk där en del barer också har en klocka de klingar i när de får dricks. Lite konstigt och påtvingat att ställa en burk vid kassorna.Särskilt eftersom det i kiosker, macker och livsmedelsbutiker står insamlingsbössor till Röda Korset etc. Jämförelsen kan inte undvikas. Jag vet att dricks är ett trevligt inslag i restaurangmiljö och att det är uppskattat av serveringspersonal och restaurangägare, men när det kommer in på cafeer odyl där det inte är bordserveringen kan det bli lite märkligt och påtvingat även om man förståss aldrig behöver ge någon dricks inte ens på finaste finkorgen med vita dukar och 3 servitörer på pass runtom bordet.

Anna d.ä, 12:44, 28 juli 2011. Anmäl

Arbetskamratsgnäll?

Fråga:

En arbetskollega som jag jobbat med i snart fem år är ingen jag umgås privat med men jag måste ändå höra på dennes problem och allmänt negativa inställning. Egentligen har jag lust att uttrycka mig i mindre trevliga ordalag men vi lever ju i ett civiliserat samhälle så jag hoppar det.

Har du tips på ett bra sätt att lösa detta? Jag skulle kunna klara av att inte vara vän med personen på arbetet.

Svar:

Du kan säga till din negativa kollega så snart det blir trist att lyssna, ungefär ”du, jag vet att du har problem/att du ogillar xxxx/att du tycker att allt är fel, och det har jag förståelse för men faktum är att jag har ingen lösning på detta så tror du att vi kan tala om något annat?”

Eller ”jaha, tråkigt att höra, men jag kan inte hjälpa dig”.

Eller ”synd om dig, nu måste jag koncentrera mig på det jag gör, så tyvärr kan jag inte lyssna till dig”.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (41)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 41

Min erfarenhet är att det sällan är de som skulle ha anledning att gnälla som gör det. Var det inte här i DN som det var en serie artiklar om människor som gått igenom traumatiska händelser och hur de hanterat detta? Kan ha fel, men i alla fall, poängen var att de ofta fått perspektiv på tillvaron och väldigt sällan gnäller över bagateller. De som gör detta brukar istället vara de som aldrig behövt hantera några större svårigheter i livet. Tycker inte det låter som en depression heller, en del människor kan bara inte låta bli att vara negativa helt enkelt. De får helt enkelt vänta med sitt gnällande till efter arbetstid eftersom det är pest för omgivningen.

M, 17:35, 28 juli 2011. Anmäl

Visst får man gnälla, både privat och på en arbetsplats. Det FS undrar här är en person som ständigt vill dela sina problem med en kollega. Kanske har personen mycket problem, är deprimerad, har inga vänner och arbetsplatsen är enda tillfället att ventilera. Måste vara svårt för FS att ständigt lyssna på och diskutera kollegans problem. Förslaget att be chefen om att bli flyttad är inte fel. Det är inte illojalt, utan ett konstruktivt agerande. Annars är det väl risk att FS väljer att byta arbetsgivare. Kanske kan det också bli en diskussion med chefen ifall kollegan är deprimerad och behöver hjälp att vända sina tankar man kan få mycket hjälp via företagshälsovården i såna lägen.

Anna d.ä, 11:48, 28 juli 2011. Anmäl

Vet av egen erfarenhet att Magdalenas förslag till svar inte alltid räcker för att få tyst på gnällare. Själv förklarade jag för min chef att det var viktigt för mig att få flyttas så långt bort från gnällaren som möjligt vid första tillfälle, jag sa att detta inte var nåt personligt utan att personen kvävde mig på energi som jag hellre ville lägga på mitt arbete. Det är klart att det kan få gnällaren att framstå i lite dålig dager, men man är faktiskt inte skyldig att agera papperskorg till andras skit.

Ullrika, 20:37, 27 juli 2011. Anmäl

Helt rätt, om man valt att jobba där trots att det inte är perfekt, gnäll inte. Får han/hon inget annat jobb, gnäll inte då heller utan var glad att ha ett jobb öht. Sök vidare, men gnäll inte. Som kollega kan man pröva att avlasta personen, om det handlar om stress. Kan göra underverk.

Anonym, 10:29, 27 juli 2011. Anmäl

Lite "kvirr" hör hemma på en arbetsplats, om ingen någonsin klagar på ledningen/chefen verkar det skumt, som om man inte vågar kritisera ens inför arbetskamrater. Och överdrivet positiva människor är inte heller kul. MEN det får ju inte bli för mycket negativt såklart, då är ett bra förslag som någon skrev att säga t ex "nej, är det ingen som har något roligt att berätta?"

Maja Gräddnos, 11:52, 25 juli 2011. Anmäl

Alla förslag om att man ska vara extra positiv och gladlynt - det måste kännas som en örfil om man är "gnällig" (missnöjd och ev. deprimerad). Kan vara lika påfrestande i längden med arbetskamrater som alltid är hurtiga, pratiga, övertrevliga! Svårt att jämka ihop sig om man har olika personlighetstyper när man ska arbeta tillsammans, dock. Men här finns inget "rätt" och "fel", tycker jag.

tigerbalsam, 13:20, 23 juli 2011. Anmäl

En replik till "också klimakteriekärring", vissa personer uppfattar att alla som upplever något annat än de själva upplever är gnäll! Och innan man som god kollega försöker bryta den negativa spiralen på arbetsplatsen, försöka lyssna in och gå bortom horisonten vad är det min negativa kollega vill förmedla? Ett rop på hjälp eller är det bara gnäll! Är det fler kollegor som uppfattar det som gnäll, då kan man försöka bryta det tillsammans eller så lyssnar man inte! Förresten det står inte att personen talar illa om någon utan är bara negativ

Anonym, 09:33, 23 juli 2011. Anmäl

Åh, vad jag känner igen det där. Har en helt hoppslös kollega som inte gör annat än gnäller och hon pratar skit om sina kollegor (undrar vad hon säger om mig när jag inte är där...)och hon förstör verkligen arbetsglädjen, det är så tråkigt. Som många andra skriver får man visst gnälla om det har hänt någonting speciellt , men när det blir en livsstil då tröttnar iaf jag :).

Poona, 21:18, 22 juli 2011. Anmäl

Glader - jag håller med, man kan få gnälla ibland! Det behöver alla! Tycker det är bra att föreslå att man pratar om nåt positivt, utan att peka finger. Det är de som fastnar i det negativa som blir jobbiga. Samt de som gnäller om andra människor på arbetsplatsen, sådant gnäll är svårare att strunta i och inte ta ställning mot.

Jena (Webbsida), 20:07, 22 juli 2011. Anmäl

gnäll kan handla om en slags social kultur där själva poängen är att aldrig visa sig nöjd. Det är därmed inte meningen att ta gnället bokstavligt.Man behöver inte alls vara olycklig för att man gnäller med andra ord. Om man intresserar sig en smula för gnällets sociologi istället för att ta det på gravallvar så kan ganska så kul grejor komma fram i ljuset.

klurigt, 15:00, 22 juli 2011. Anmäl

Folkförbättring: bank, telefon, dator och värvare

Läsarna tipsar om vardagsvänligheter.

– På banken: fyll i blanketterna innan nummerlapp tas, det kan gå fort att komma till kassan. Då tar köandet betydligt kortare tid.

– Ringer ni till telefonbanken med ett komplicerat ärende som ni verkar ta en stund att lösa, ring inte kl 22.55. Telefonbanken stänger kl 23, inga andra enheter (utom möjligen IT-avdelningen och spärrservice för kort) har öppet så dags. Vi får inte stänga själva, så övriga kollegor står vid dörren och stampar kl 23.15 och vill gå hem. Vi får heller inte betalt efter kl 23.15. Vi öppnar kl 0700, när som helst tidigare på dagen är en mycket bättre tidpunkt att ringa!

– Tugga gärna ur maten innan du ringer upp en telefonist. Om det går att undvika, hosta inte rakt in i luren. Växeltelefonisternas trumhinnor tar stryk av plötsliga höga ljud.

– Om telefonisten ber dig upprepa eller bokstavera något så är det troligen för att du hörs dåligt, pratar otydligt eller för att telefonisten inte känner till namnet/stavningen. Det blir bara längre/dyrare för dig själv om du blir förbannad och skäller ut telefonisten istället för att svara på frågan. Lyssna gärna på vad telefonisten frågar innan du svarar, eftersom ”ja” eller ”koppla mig dit” inte funkar som svar på ”vill du komma till växeln eller kundtjänst?” till exempel.

– Bli inte sur om du ombeds upprepa ditt namn/ärende. Undersökningar visar att vi inte ”hör” vad en person säger de första sekunderna av ett telefonsamtal. Det gäller särskilt om man har hållit på med något helt annat innan samtalet kom, ex. svarat på ett kundmejl. Vana telefonister och kundtjänstmedarbetare brukar ha strategier för att hantera det, men även de kan missa.

– Innan man ringer till ett företag och har frågor angående en faktura man fått är det bra att läsa informationen som står på fakturan innan man ringer. Ofta frågar folk vad fakturan gäller, fast svaret på frågan står på fakturan. Att man inte betalt en faktura i tid är inte handläggarens fel.

– Har jobbat på CSN, upphörde aldrig att förvånas över hur en del uppförde sig i telefonen. En del ringde från mobiler med en unge gallskrikandes i famnen och förväntade att man skulle uppfatta vad de sa, en del började i arg ton med att skälla på regeringen, andra vrålade bara rakt ut i ren frustration. Det var ju inte mitt fel. Mer respekt åt folket tack!

– Var nykter och ha uppgifter till hands när du ringer en kundtjänst/information. Jag studentjobbade under flera år på en utlandsupplysning. Exempel: någon vill ha tag i sin polare i Paris. –”Jaha, och vilken adress? ”– ”Han bor hos sin tjej där.” – ”Och vad heter hon?” – ”Ja, det vet jag inte”. Storhelger var värst.

– Kom snabbt till vad du behöver hjälp med och dra inte först ditt livs historia. Presentera dig själv med namn först och ha tillgång till ditt personnummer när du ringer en myndighet.

– ”Hej” och ”tack” är trevliga ord att höra även om det tar ett par sekunder extra. Frågar du om nummerupplysning, säg vilken stad du söker personen/företaget i, telefonisterna sitter över hela landet så det underlättar om du uttrycker dig mer specifikt än ”i stan”. Svara inte heller ”Stockholm” med en suck som antyder att det ju är helt självklart att du vill till huvudstaden och inte någon av Sveriges alla andra städer.
Får du frågan om du vill ha numret som ett sms så går det bra att svara ”nej tack”. Undvik fraserna ”inget jävla sms!” eller ”men koppla då för fan”.

– Skriv ner de felmeddelanden
din dator ger samt vad du gjorde innan det blev fel, innan du ringer supporten.

– Mejla inte ut enkel information som bilaga istället för att skriva texten i själva meddelandet, det blir merarbete att få upp bilagan för ett par rader om klockslag osv.

– När du e-postar en kollega, skriv vad e-posten handlar om i ämnesraden, speciellt viktigt om man måste arkivera sina mejl för att eventuellt vid senare tillfälle gå tillbaka.

– Var trevlig mot telefonförsäljare! Om man är hundraprocentigt säker på att man inte är intresserad, säg det på ett trevligt sätt innan de hunnit dra sitt säljsnack: ”Tack, men nej tack. Jag är inte intresserad av ert erbjudande. Ha en bra dag!” istället för att bara lägga på eller börja svära.

– Gå med i Nix-registret – det fungerar mot telefonförsäljare. Bra för dem också, de slipper ödsla tid på dem som inte vill köpa. Generellt – var vänlig, de gör bara sitt jobb. Men tar de inte ett vänligt ”nej tack, jag är inte intresserad”, tycker jag det är okej att bara lägga på.

– Jag kan inte vara trevlig
mot ett visst bolags påflugna säljare som ringer i tid och otid efter 9 på kvällarna, eller på söndagar. När jag talar om varje gång om att jag har hemligt nummer och att de inte får ringa mig så återkommer de ändå för att fråga om jag har hunnit tänka på deras erbjudande.

– Om gatuvärvare: Jag gillar inte att bli påhoppad men man måste förstå bakgrunden. Har själv jobbat på callcenter och där mäts rasterna noggrant, jobba, jobba, ring, ring, ta inte ett nej. Tacka vänligt nej. Skrik inte.

– Gatuvärvare skulle behöva lära sig lite om takt och inte störa folk som står och pratar med varandra, kanske i ett känsligt samtal.

– Den som jobbar i ett område där gatusäljarna är som flugor blir mycket snabbt väldigt trött på säljare som inte ger sig. Den som hoppar in framför dig för att stoppa din väg när du helt uppenbart pratar i telefon (har öronsnäcka och talar rakt ut i luften)

– Är inte hövlig mot gatuvärvare när de går fram till en när man sitter och äter sin lunch eller är upptagen i samtal med någon. Det är en sak om man blir tilltalad när man är i rörelse, men att gå fram till någon som sitter är direkt oförskämt. De som direkt kastar ur frågor av typen ”vad har du för elavtal?” ignorerar jag, för det har faktiskt inte de med att göra.

– Det finns ingen anledning att vara otrevlig mot gatuvärvare eller telefonförsäljare. De kan ha detta som sin enda försörjningsmöjlighet. Så är det för många ungdomar i dagens Sverige.

– Jag har extrajobbat som gatuvärvare för Rädda Barnen. Vi blev upplärda att inte ta ett första nej, utan att ge oss först efter det andra eller tredje. Jag kan verkligen förstå att folk inte orkar att ta den diskussionen, men att vara direkt ohövlig genom att säga något riktigt snäsigt och avvisande är inte så uppskattat. Tänk på att sådana som värvar eller säljer ofta bara är helt vanliga fattiga studenter som inte får andra jobb, eller folk som verkligen bryr sig om sin sak, inte onda utsugare som kan stjäla pengar direkt ur fickorna på folk.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (98)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 98

Det finns all anledning i världen att vara otrevlig mot telefonförsäljare. utöver att de mest sinnessjuka och pengakåta av dem drar in väldigt mycket pengar, så genererar det högre kostnader för telefonanvändare och en mer obehaglig gatubild för alla. Gatuvärvare för organisationer såsom Greenpeace och Rädda Barnen behöver däremot inte snäsas av, det räcker med ett nej tack om du hatar natur/barn.

martin, 15:53, 21 juni 2011. Anmäl

Markandsföretag erbjuder till försäljning alla nummer i NIX-registret. Bäst är att ha hemligt nummer och inte regga det i NIX heller. Jag vill inte bli tilltalad av alla dessa försäljare. De har ingen rättighet att störa mig. Så jag skakar bara på huvudet och fortsätter gå. Inget mer.

Lisa, 16:57, 3 juni 2011. Anmäl

Ella, 13:08, du förstår visst inte. Jag inte kan få försäljarna att sluta ringa och är alltså helt maktlös i detta. Därför tar jag mig friheten att avreagera min frustration och ilska på dem som valt som yrke att trakassera sina medmänniskor. Kanske kan det göra dem till bättre människor och välja ett annat yrke.

Gudrun, 13:44, 3 juni 2011. Anmäl

Uppenbarligen har många kommentatorer inte alls förstått hur NIX-registret faktiskt fungerar. Det enda man kan göra som privatperson är att tacka nej till erbjudanden från företag man aldrig haft en relation till. Företagare kan inte tacka nej - det ingår i att driva företag. Att snäsa ifrån till försäljaren är också fullkomligt värdelöst då försäljarna ofta saknar verktyg för att blockera kunden. Det man kan - och bör - göra är att skriftligen vända sig direkt till företaget ifråga och be dem ta bort en. Vilket de oftast gör - men absolut inte måste göra. Att göra som Gudrun med flera och bara vara oförskämd ger inget resultat - det enda som hänt är att du betett dig ohyfsat mot en främling och därmed blivit en sämre människa själv.

Ella, 13:08, 3 juni 2011. Anmäl

@Tess, 10:25, visst är det ett bra sätt att bli av med just det samtalet men det är inte det som är mitt problem. Det är att varje gång det ringer måste jag avbryta det jag håller på med och tappar koncentrationen och det tar en stund innan jag är tillbaka på banan igen. Så den tid ett sådant samtal stjäl är mycket mer än själva samtalet. Eftersom nixning inte hjälper, inte heller att meddela att jag absolut inte vill bli uppringd av de företag som ändå får ringa så tar jag mig friheten att vid behov vara otrevlig. Det känns helt enkelt skönt. Att det skulle vara synd om "ungdomar som inte har något annat val" än att ta sådana arbeten köper jag inte. @Sonora, 11:06, på arbetsförmedlingen kan man få mycket hjälp med att pröva sin affärsidé och även få starta eget-bidrag mm. Visst, det kanske inte är för alla men jag vidhåller att man alltid har ett val till alternativet att ha som yrke att trakassera folk. Och om man nu väljer det alternativet så klaga inte över att man blir dåligt bemött.

Gudrun, 12:50, 30 maj 2011. Anmäl

Hej Anonym, dert blev konstigt när jag skulle skriva min insändare nedan, den kom upp i ditt namn...... mysko.

Sonora, 11:06, 30 maj 2011. Anmäl

Gudrun, det gläder mig att du startat eget och att det går bra, men att starta eget är inte för alla, varesig man vill eller inte. Jag är själv initiativrik och har massor med idéer som jag har försökt verkställa i affärssammanhang, men det har inte burit sig. Att välja om man ska starta eget eller ej, jo, det fodras mer än kämpaglöd. Men detta är att diskutera i ett annat forum.

Anonym (Webbsida), 11:05, 30 maj 2011. Anmäl

Ett effektivt sätt med telefonförsäljare är att så fort de sagt "Jag rinegr från X" säga *Tack, vi är inte intresserade' och sedan LÄGGGA PÅ LUREN utan att vänta på svar.

Tess, 10:25, 30 maj 2011. Anmäl

@Sonora, 08:40, jag är i din ålder och har också varit långvarigt arbetslös. Jag startade eget och det går jättebra. Man har alltid ett val men det krävs lite vilja och kämpaglöd.

Gudrun, 08:55, 30 maj 2011. Anmäl

Det är jobbigt med hetsiga telefonförsäljare. Jag blev mer eller mindre utskälld av en ung (som det lät på rösten och språket)som ville sälja finansiell rådgivning till mig en sen kväll. När jag berättade att jag själv sysslar med sådan rådgivning ville han inte lyssna heller och efter att jag tackat nej till hans erbjudande blev han mycket otrevklig och gapade om att jag "inte ville spara pengar." Sådana säljare vill jag inte bli uppringd av. Andra telefonsäjare, som bara kort frågar efter min man, har varit så intensiva att de t.o.m. har frågat efter min mans jobbtelefonnummer för att försöka nå honom och erbjuda "en veckas prov av underkläder." Jag brukar säga nej teck, vi använder inte underkläder i vår familj. Under ett par års tid ringde säljare som sade sig ringa från "Skandia". Ibland flera gånger om dagen. Samma visa. Fick slutligen tag på en chef som sade att Skandia inte kunde gäöra något åt situationen. Efter diverse skriverier från min sida blev det tyst från det hållet iallafall.

Maggie, 08:55, 30 maj 2011. Anmäl

Folkförbättring: i butiker och hos doktorn

Läsarna tipsar om vardagsvänligheter.

– Hälsa på den som sitter i kassan.

– Ge kassören uträtade, inte hoprullade/hopskrynklade, sedlar, det är ohyfsat att sträcka fram en knölig sedel och tar längre tid i kassan när personalen måste veckla ut sedlarna innan de kan lägga ner dem i kassalådan.

– Tips: människor i serviceyrken är inte dumma i huvudet bara för att de inte jobbar på kontor. Bemöt dem med respekt. Personer inom service gör precis lika viktiga uppgifter som alla andra.

– Lägg pengarna i kassörens hand, inte på disken. Lägg mynten först, och sedlarna ovanpå, så att inte mynten halkar runt på sedlarna.

– Kunden ska inte sträcka sig över hela kassan för att ta kvittot direkt från skrivaren. Kassan är kassörens utrymme.

– Betala inte med 500- och 1000-lappar på morgonen när butiken precis öppnat. Det krånglar till mycket, så försök att undvika det om du inte köper något för minst 400+/900+ kronor. Betala med kort eller lägre sedlar om ni handlar på förmiddagen!

– På varuhus, särskilt IKEA: hjälp kassapersonen att hitta alla streckkoder, stå inte helt passivt och titta medan den i kassan lastar av hela bohag eller kök på fyra vagnar för att kunna scanna varorna som lagts i botten.

– Säg aldrig i butiken ”Jag ska ha …” eller ”ge mig. Säg ”Jag skulle vilja ha/köpa…” eller ”Jag söker…” Det är mycket trevligare.

– Vill man ha en vara inslagen: vänta inte tills butiksbiträdet har lagt ner den i påsen.

– Sätt inte upp barn på disken när du skall betala. Risken är stor att de kommer att ha omkull och eventuellt förstöra någonting.
Låt inte barnen springa fritt i butiken om det finns minsta risk att saker kan gå sönder.

– Släng inte fram pengarna på disken. Räck över dem i handen.

– Fokusera på det du gör när du står vid kassan. Att svara i telefon, gå ifrån för att titta på något annat du får syn på, eller vända dig om för att prata med någon är oartigt både mot personalen och de som står bakom dig i kön.

– Tiden i kassakön halveras om man som kund lägger upp en vara i taget med streckkoden mot apparaten som registrerar varan.

– Var så förberedd som möjligt när du ska uträtta ärenden exempelvis i möbelvaruhus med manuell betjäning. En lapp med varans namn och artikelnummer som ges till försäljaren underlättar enormt.

– Som kund: tro inte att det kommer ta en evighet till kassan, gå inte emellan och försök tränga dig i kön med motiveringar som ”jag har jättebråttom”, ”det här är jätteviktigt”, ”det kommer ju ändå ingen på numret du tryckt fram”. Det gör andra köande irriterande eftersom de får vänta längre innan deras nummer trycks fram, och vi i kassan måste lägga tid på att förklara för en vuxen människa att man inte går före i kön.

– Som kassör:
det underlättar för kunden att få växeln med småpengarna först i handen sedan sedlar, och inte som många gör tvärtom. Annars står kunden där och försöker balansera kronor på en hal sedel med händerna fulla av plånbok, kasse, kvitto och en växande kö bakom sig.

– Gå inte in i en butik fem minuter före stängningsdags om du inte vet precis vad du ska ha och var det finns.

– När man har provat en massa kläder/gått omkring med dem i handen, ska man hänga tillbaka dem där de hängde eller lägga tillbaka dem (och vika dem!) på bordet där de låg. Hänga inte in udda klädesplagg emellan helt andra kläder, det skapar bara förvirring för kunderna och väldigt mycket mer arbete för personalen. Plocka upp efter sig när man besökt en butik, allt från en inredningsbutik till en optiker. Att bara pilla på massa saker/prova en massa bågar och lämna bordet/hyllan efter sig som ett kaos är väldigt respektlöst.

– Är läkare på en akutmottagning i Stockholm, många patienter är trevliga och tålmodiga, men får dagligen utstå utskällningar för att väntetiderna är för långa. Jobbar så snabbt det går utan schemalagda raster och luncher. Patienter som får vänta länge säger ofta: ”Men jag som bara har en urinvägsinfektion (t ex), det går ju så snabbt, kan inte jag få gå före?” Alla blir prioriterade enligt hur akut/farligt sjuk man är, inte hur snabbt doktorn kan lösa fallet. Så, ha överseende med att en person med akut hjärtinfarkt alltid går före en person med ett utslag som funnits i tre månader, det kan man faktiskt gå till vårdcentralen med.

– Optikern
blir väldigt glad om du fixar barnvakt när du ska dit. En synundersökning bygger på att både optikern och patienten ska kunna koncentrera sig.

– Är läkare på vårdcentral
, vet att det är svårt att få tid osv, men säg inte när doktorn börjar runda av: ”förresten, jag har en prick här, kan du kolla, och patientens lillasyster som är med har hostat, kan du bara skriva ut hostmedicin?” Det är inte ”bara”, det bidrar till överarbete och förseningar för alla.

– Hos veterinären:
Inga lösa djur i väntrummet. Låt inte medföljande barn pilla på datorer, rota i lådor eller springa in till personalens lunchrum. Skicka helst inte djuret med en granne som inte har en aning om vad djuret lider av och hur länge det varit sjukt. Säg till innan undersökningen om hunden ibland bits. Känn av när det är läge för småprat, ibland mycket trevligt men ofta frustrerande för en stressad veterinär att få djurägarens synpunkter på vargjakt, handläggningstider hos jordbruksverket, grannens katt Missan eller svamptillgången ute hos moster. Säg till när du bokar tid om flera djur ska undersökas.

    Dela med dina vänner

    • 0
    • 0
    • 0
    • 0

    Kommentarer (137)

    Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
    Visar 1-10 av 137

    Borde inte en klok sekreterare kunna läsa innantill? Det jag skrev var just att det enda vettiga är väl att alla turas om att plocka ur och att alla ställer in sin egen disk i diskmaskinen. Lite knäppt att en yrkesgrupp vägrar när alla andra gör det.

    VF, 17:26, 31 maj 2011. Anmäl

    VF: Du måste skämta. Varför ska just sekreterare plocka ur diskmaskinen på en arbetsplats? Du anser ju inte att dom behöver plocka in i maskinen, så varför plocka ur? Inte logiskt. Man får inte vara dum, då blir man direktör, som det gamla ordspråket lyder.

    Eva, 12:52, 31 maj 2011. Anmäl

    Eva, nej det är ingen som har dragit alla sekreterare över en kam! Jag beskrev bara hur det var på en tidigare arbetsplats, där sekreterarna vägrade att ens turas om att plocka UR diskmaskinen. Lite lustigt är det allt när personer med högre befattning och arbetsbelastning gör sådana saker för att det är under sekreterarnas värdighet. Att alla ställer in sin egen disk får man väl verkligen hoppas.

    VF, 22:36, 30 maj 2011. Anmäl

    Lustigt att flera påpekar att "jag vill inte betala för den barnpassning butikerna ordnar". Nog förstår ni väl att barnpassningen betalas av den ökade omsättning butiken får när de förbättrar servicen och därmed får fler kunder? Det är ju det som butikerna lever av. Annars skulle de inte ha något intresse av att ordna barnpassning.

    Misan, 20:55, 30 maj 2011. Anmäl

    VF 16.57: Din kommentar kränker alla sekreterare! Är själv sekreterare sedan 30 år och jag ställer minsann in i diskmaskinen - i alla fall ibland. Man hjälps väl åt på en arbetsplats? Snälla, dra inte alla sekreterare över en kam.

    Eva, 13:21, 30 maj 2011. Anmäl

    @VF 16:57 Men snälla, du säger att du inte tänker lägga ned lång stund på att hänga tilbaka kläder korrekt eftersom det inte är ditt jobb, men du tycker att sekreterare är fåniga för att de inte vill utföra sånt som är utanför *deras* arbetsuppgifter. Lågstatuskomplex anyone?

    Ankan, 08:32, 30 maj 2011. Anmäl

    Sen hänger många butiker faktiskt upp kläderna på ett visst sätt som inte är lätt att efterlikna! Byxor hängs så att man ser sidan, alltså så att gylfen inte syns. Axelband viras och lindas runt galgen på olika sätt. Det är faktiskt inte helt lätt att hjälpa till med att hänga tillbaka plagg även om man hittar tillbaka och har tid. Till och med att vika en blus eller tröja - mina vikningar blir alltid buckliga och ser oprofessionella ut. Ofta tar butikspersonalen på eget initiativ ifrån mig plaggen jag tänker hänga tillbaka så jag tror inte att det är många butiksanställda som känner sig orättvist behandlade för att man inte hjälper till med just den biten. Däremot tycker jag det är höjden av lathet att lämna kvar plaggen i provhytten, när det finns en stång utanför att hänga upp dem på.

    HR, 12:08, 29 maj 2011. Anmäl

    Det är nog faktiskt så att det är de butiksanställdas jobb att hänga tillbaka kläderna. Då hamnar de ju på rätt ställe också, jag skulle inte lägga någon möda på att hitta rätt ställe eftersom det inte är mitt jobb. Undrar om det inte mer handlar om att lågutbildade har någon sorts lågstatuskomplex och därför vill slippa vissa arbetsuppgifter. Ungefär som sekreterare som vägrar plocka ur diskmaskinen på jobbet för det är under deras värdighet.

    VF, 16:57, 27 maj 2011. Anmäl

    Som någon påpekade kan en föräldraledig person ta någon av de impopulära tiderna hos tex en optiker, så det kan ju löna sig för näringsidkaren att låta kunden ta med sig barnet och istället kanske avsätta lite extra tid till undersökningen. Om den andre föräldern ska passa barnet blir det ännu en person som konkurrerar om tiderna kl 17-18. Jag skulle inte ha några problem med att ta med ett barn till läkaren, om det rörde sig om en lättare åkomma.

    Jena (Webbsida), 11:39, 27 maj 2011. Anmäl

    Nå, det här med optiker och småbarn - jag är helt beroende av glasögon eller linser, har runt minus fem på båda ögon och är astigmatiker. Att få optimala synhjälpmedel kräver att både jag och optikern är koncentrerade på vad vi gör under undersökningen. Det funkar inte annars. Dessutom är glasögon dyra, i alla fall för min plånbok, och inget jag investerar i flera gånger per år. Så helt egoistiskt och för min egen skull tog jag aldrig med mig barnen till optikern när de var små. Optikerbesök planerar man, liksom besök hos t ex tandläkare och gynekolog. Angående att som kund hänga tillbaka kläder i butik efter provning: visst, varför inte. Men på RÄTT ställe. Både för sin egen och personalens skull.

    Lok, 10:07, 27 maj 2011. Anmäl