Dukningsfiness?

Fråga: Skall man duka med tomma tallrikar på bordet när man har för avsikt att servera maten på varma tallrikar med maten upplagd?

Dvs bordet är dukat med tomma tallrikar och strax innan servering tar man bort de tomma tallrikarna för att därefter bära in de upplagda varma tallrikarna.

Svar: Gammal sed är att gäster inte ska sitta med tom yta framför sig – därför finns de så kallade kuverttallrikarna, eller undertallrikarna, som man inte lägger mat på utan som fungerar just som undertallrikar.

Ska man ha varma tallrikar och vill vara formellt korrekt så har man en undertallrik framför gästen och ställer den varma tallriken på denna undertallrik.

Men i nutid kan jag inte tänka mig att så värst många personer bryr sig om denna traditionella finess så jag föreslår att du låter gästerna sitta med en tom yta framför sig – den är ju ändå försedd med bestick och glas. Det blir sannolikt inte heller så lång tid som ytan framför varje gäst är tom.

Dukningens principer handlar alltid om att skapa bekvämlighet och trevnad för gästen. Stora blomsterarrangemang eller dekorer av annat slag kan hindra kontakt mellan gästerna. Allt som ställs framför gästen vid det dukade bordet ska vara lätt åtkomligt, praktiskt för gästen. Alltså inga ”dekorativa” krångel som att lägga alla bestick på ena sidan – utan kniv och soppsked till höger, gaffel till vänster, efterrättsbesticken mellan tallrik och glas osv. Inte heller ska en konstfullt vikt servett dölja ett kuvertbröd med avsevärd risk att ramla ner på golvet när servetten viks upp. Och såväl servettringar som annan dekor kring servetterna är ibland mer till besvär än fröjd.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-5 av 5

@gamla Tekla, 13:16, har för mig att honnörsbordet på nobelfesten är så pass brett (betydligt bredare än de andra borden) att det är svårt att prata med de tvärsöver.

Maria Olsson, 13:39, 31 januari 2017. Anmäl

Fäste mig vid "stora blomsterarrangemang" i M.R.:s svar. Minns (från TV), vid senaste Nobelmiddagen, att honnörsbordet dekorerats med höga blomsterarrangemang. Tänkte att dessa borde försvåra samtal tvärs över bordet. Men, kanske etiketten, i detta sammanhang, endast kräver samtal i sidled? Hur som helst - det var mycket vackert. En eloge till såväl floristerna som till San Remo - staden som skänkt blomstren!

gamla Tekla, 13:16, 31 januari 2017. Anmäl

Jag tycker om att duka med vackra Blå vinranka, Gefle tallrikar som jag äntligen har kunnat skaffa och att kombinera med matchande place mats och servetter. Alternativ kan man ju sätta förrättstallriken på den större, eller sen ta bort om huvudrätten tallrikserveras, men visst är det trevligt att presentera och sätta sig vid ett komplett dukat bord ! Att det finns större och viktigare problem i världen, är ju en helt annan annan fråga ...

Marie-Louise Göransson, 10:53, 31 januari 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Tack, Lantis Bondlurk, för ditt smidiga råd! Nu tror jag inte att frågeställaren hade problem med bordsytan, jag läste inte frågan som att dukningen skedde på bart bord utan sannolikt fanns duk eller bordstabletter framför gästerna. Men samtalsämnen behövs alltid!

Magdalena Ribbing, 10:33, 31 januari 2017. Anmäl

Om man vill skydda bordsytan när man sätter fram de varma tallrikarna kan det behövas något underlag. Jag brukar använda doktorsavhandlingar jag har fått av kolleger. Ett utmärkt samtalsämne innan maten kommer, dessutom.

Lantis Bondlurk, 09:18, 31 januari 2017. Anmäl

Gästtack?

Fråga: För två år sedan började jag med en tradition, att bjuda mina kusiner på årligt kalas. Min sambo och jag hade flyttat till en större lägenhet och eftersom kusinerna annars bara träffades på begravningar så tänkte jag att det vore kul att ses i festligare sammanhang. Vi är många kusiner och det började som ett ”upprop” på facebook då vi hade blivit vänner där. Hur som helst, vi blev tolv personer och hade jättetrevligt. Förra året gjorde jag samma sak. Nu blev vi sjutton och hade lika trevligt.

I år har jag mitt lilla dilemma. Jag vill gärna göra om det igen vilket jag planerar. Men det finns de som aldrig tackar för senast eller hör av sig under året och då har jag bestämt mig för att inte höra av mig till dem. Hör de av sig är de naturligtvis välkomna men jag tänker inte anstränga mig. Är det elakt av mig? Vi är alla medelålders. Nu bjuder jag alla kusiner som hört av sig men jag avskyr att lämna någon utanför. Kan man inte förvänta sig ett ”tack för senast” om man ska bjuda personen igen?

Svar: Frågorna om gäster som inte vill tacka – för en inbjudan och för senast – väller in. Du har skapat en trevlig tradition med kusinkalas. Det är högst förståeligt att du inte bjuder de kusiner som inte har besvärat sig med ett enda uppmuntrande ord under hela året, och inte heller tackat för senast. Något lite socialt vett måste man ha skaffat sig under ett relativt långt liv. Det är alltså inte ovänligt av dig att inte bjuda dessa slöa eller ointresserade kusiner – varför ska de äta och dricka hos dig om de inte ens tackar för senast? Ett enkelt vykort räcker!

Släpp dem – och hör de av sig och frågar varför du inte har bjudit dem, så kan du milt säga ungefär ”oj då, jag trodde inte att du brydde dig om den här bjudningen eftersom jag inte har hört av dig på något sätt efter förra årets middag.”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (67)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 67

Just det här med att tacka för senast har ju varit självklart tidigare, speciellt att skicka kort, men blir ju mer och mer ovanligt. Bland 80- och 90- talisterna är det nog ett närmast okänt begrepp och den här kulturen sprider sig ju till äldre också som inte får gensvar. Trist, javisst, men det finns betydligt värre exempel på bristande folkvett och social kompetens, att inte orka hälsa, eller svara om någon hälsar, tacka om nån håller upp en dörr, tränga sig före osv.

M K, 12:49, 21 januari 2017. Anmäl

Per Byström m fl: Vuxna manniskor som i "inte fattar att man ska visa något tillbaka" finns det diagnos för. Det blir nog det nya att skylla på: "Jag är sociopat så jag KAN faktiskt inte bry mig om andra än mig själv. Det är inte MITT fel"

Anna N, 11:03, 21 januari 2017. Anmäl

Bjud alla nästa gång också. Alla fattar inte att man ska visa nåt tillbaks. Men ju fler du bjuder desto mer tillbaks får du.

Per Byström, 17:28, 20 januari 2017. Anmäl

Anna N - mycket bra skrivet, jag håller verkligen med! Heja MR

Annika Holst, 11:34, 20 januari 2017. Anmäl

Anna N - Jag håller med dig, mycket bra skrivet!! Heja MR

Annika Holst, 11:11, 20 januari 2017. Anmäl

MAGDALENA REPLIKERAR: Så det så 18.37, 19 januari: Än en gång, frågan gäller bland annat ett tack och ett sådant har jag upprepade gånger påpekat kan ges på samma sätt som inbjudan givits, per sms eller mejl - eller pappersbrev om inbjudan är sådan. Min reserverade syn på Facebook grundas i den osäkerhet som den kommunikationen har, vilket mängder av frågeställare visat i sina mejl till min spalt. Men i den aktuella frågan har varken frågeställaren eller jag haft synpunkter på sättet att tacka.

Magdalena Ribbing, 06:32, 20 januari 2017. Anmäl

Jag hade bjudit alla denna gång också, det är ju ganska nära släktingar trots allt. Kanske tar man varann för givet på ett annat sätt just för att man är släkt. Låter ju som om alla verkar haft trevligt. Gissar att alla tackat under och när de lämnat festen, så jag skulle inte dra för stora växlar på bristen på "tack för senast". Ta initiativ själv att ha tätare kontakt, säkert uppskattat. Lätt att det bara inte blir av. Men sen hade jag nog föreslagit att ses hos någon annan nästa gång.

M K, 19:49, 19 januari 2017. Anmäl

När jag bjudits på fika hos en vän säger jag givetvis tack när jag mätt och nöjd går hem, vilket inte hindrar mig från att skicka ett SMS senare samma vecka och säga "tack för senast", det är inte betungande. Blir inte ledsen om andra inte gör samma sak för en enkel fika, men precis som FS skulle jag bli fundersam om jag inte hörde av "kusinerna" under ett helt år efter en tillställning. Vykort/brev är underbart, men de går bra med mail och SMS också.

Maria T, 19:04, 19 januari 2017. Anmäl

Sweydia Ism,man kan också tänkas svara :" jag bjöd inte X eftersom jag inte hört av hen på något sätt och trodde inte det fanns något intresse för fortsatt umgänge." ...

A A, 18:48, 19 januari 2017. Anmäl

Augusta Wik, jag blandar inte ihop FS och MR. Jag utgår ifrån att den som vänder sig till MR för råd delar hennes syn på etikett. Och jo, Magdalena, du har flera gånger i tidigare frågor påtalat att du inte anser att facebook, chatt eller sms är sätt att kommunicera för människor som bryr sig om etikett.

Så det så, 18:37, 19 januari 2017. Anmäl

Frågefel?

Fråga 1: Apropå detta med att svara på inbjudningar (13 januari): Är det FÖRFÄRLIGT oartigt att fråga vilka andra som är bjudna om man blir hembjuden till någon per telefon?

Jag råkade vid ett tillfälle göra detta och förstod att det var inte var vad jag borde ha gjort.

Svar: Ja, det är fel att fråga vilka andra som är inbjudna, därför att i den frågan ligger en annan outsagd fråga: ”är övriga gäster så roliga att jag ska tacka ja” – underförstått att man avstår om de övriga inte är tillräckligt intressanta.

Nu är det inte alltid en sådan tanke som finns bakom frågan ”vilka andra kommer” – vanligast är nog något slags relativt oskyldig nyfikenhet. Men bara risken att det skulle kunna vara mer än så gör att man absolut inte frågar om övriga gäster. Undantaget att exempelvis undra ”är det någon gäst som har bil, så att jag kan haka på för skjuts” – det är godtagbart. Obs att bjuds man till en informell tillställning hos någon nära vän frågar man förstås om det man vill veta!

Många värdpersoner berättar gärna om övriga gäster, men det är frivilligt och då en helt annan sak.

Fråga 2: Apropå olika svar på inbjudan.
Vi har en person i vår nära omgivning som har ett sätt som vi ogillar. Han ringer och frågar ”vad gör ni på lördag”? Oftast handlar det om att han vill ha hjälp med något, ofta låna vår bil. Han frågar inte direkt. Mycket irriterande! Hur svarar man?

Svar: Ojoj, så dumt – och så vanligt! Nästa gång kan du svara soligt och glatt ”lite av varje, vad ska du göra?” eller ”Varför undrar du det?” eller ”Mja, det beror på humöret.”
Rätt sätt att fråga om andras sysselsättning en viss dag är att säga ”Hoppas ni är lediga på lördag, jag ska ha en liten middagsbjudning då” eller ”Hej hej, finns det möjlighet att låna er bil på lördag?” eller ”Om ni har tid över på lördag skulle jag bli jätteglad om jag fick hjälp att xxxx.” Ställs frågorna på det sättet har den som rings upp möjlighet att avböja på ett vänligt sätt vilket är svårare om man har svarat att på lördagen har man inte något särskilt för sig.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (26)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 26

Anna N. jag tror också att etikettkoden skiljer sig i kriminella kretsar precis som i alla slags olika "kretsar" där människor möts. Däremot tror jag inte att man måste umgås i kriminella kretsar för att dessa personer kan finnas med i perferin av ens umgänge.

A A, 18:04, 18 januari 2017. Anmäl

@AA: nej, tack. Jag förstår att om man umgås i kriminella kretsar, så är etikettkoden en annan.

Anna N, 07:16, 18 januari 2017. Anmäl

Jag skulle nog fraga "hur sa?" om nagon undrade vad jag hade for mig en viss dag. Det dar med att fraga vem som kommer innan man tackar ja kanns sa fel. Som nar man fragade barnens kompisar om dom ville stanna och ata middag och dom fragade vad som bjods innan dom tackade ja. Jatte irriterande. Forresten, vad ar risken att man blir bjuden tillsammans med nagon som man inte kan umgas med i nagra timmar? Den risken maste vara liten.

Tycker jag Iallafall, 03:39, 18 januari 2017. Anmäl

De som kör med den där stilen att fråga "Vad gör du på lördag" borde omedelbart sluta med det... Jag har bara en person i min bekantskapskrets som gör det, men när det hänt har jag känt mig väldigt ställd—och då blivit indragen i vad nu personen föreslår. För om man säger att man inte har nåt för sig är man ju fast! Jag skulle hävda att det är manipulativt. Och är det nåt jag inte tål är det när nån försöker manipulera mig... Så jag är tacksam för frågan och MR:s svar!!

Lyra Lof, 03:19, 18 januari 2017. Anmäl

... eller inte. Utan man bara är nyfiken i största allmänhet; det måste väl ändå vara tillåtet? Jag menar inte en ny bekantskap/vän som bjuder in på middag, självklart, utan nån man känner väl.

Lyra Lof, 03:07, 18 januari 2017. Anmäl

MLP: VEM skulle skulle bjuda nån på middag utan att berätta att de har bjudit personens ex också? Eller öht bjuda två personer som brutit upp—såvida de inte vet att man har fortsatt att umgås som vänner? Nobody is who. Men undran (vad tycker MR?!): Om man tackar ja först och säger att man jättegärna kommer, är det inte rätt ok i alla fall att fråga vilka mer som kommer? Om man redan har varit entusiastisk så är det ju uppenbart att man inte frågar för att bestämma sig om man vill komma

Lyra Lof, 03:03, 18 januari 2017. Anmäl

Anna N, så lätt att döma ngn utan att veta omständigheterna, det finns många skäl som gör att folk inte klarar av att umgås, det behöver inte bara handla om att man inte trivs med en person. Tex. en bekant var utsatt för en brottslig handling av en person, hen ville inte träffa den personen men accepterade att deras gemensamma bekanta hade kontakt därav frågan vid inbjudan. Annat ex. tafsande X kommer på kalaset, gissa om tonårsdottern vill veta vem som kommer? önskas fler exempel?

A A, 20:45, 17 januari 2017. Anmäl

Folk som inte törs tacka ja till en inbjudan utan att gardera sig borde aldrig bjudas. Nyss skulle det "hållas öppet" och nu krävs en deltagarförteckning. Jag föreslår att ni som känner så alltid tackar nej, så slipper vi andra träffa er.

Anna N, 08:44, 17 januari 2017. Anmäl

Fråga1, jag tycker nog också man måste kunna fråga vilka som kommer, om risken finns att någon man absolut vill undvika skulle vara bjuden. Fråga 2, beror på vem som frågar, en person i nära omgivningen, är det ens barn, gamla pappa, en granne eller en jobbig svåger? I de två sistnämnda fallen kan man säga ifrån om det inte passar utan dåligt samvete, tycker jag. I närmaste familjen ställer man väl ändå upp för varann inom rimliga gränser, eller? Vid en annan tidpunkt om det inte passar.

M K, 18:21, 16 januari 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR ÄNNU EN GÅNG: Bara Föratt med flera: ni tycker inte att man kan fråga värdpersonen om någon med bil kommer för att man ska få skjuts. Om mina vänner bjuder mig på en tillställning på bilavstånd från mitt hem frågar jag som billös om det kommer någon med bil så att jag kan haka på. Det är en annan sak än att vilja ha redogörelse för övriga gäster. Och jag är för min personliga del tacksam över att mina vänner tycker att det är naturligt att gäster samåker och bistår varandra.

Magdalena Ribbing, 17:35, 16 januari 2017. Anmäl

Gästovillighet?

Fråga: Jag ser mig själv och min man som normalt socialt bevandrade med ett hyfsat bra umgänge i antal personer räknat. Vi är genuint intresserade av våra medmänniskor och är inte på något sätt dominerande i vårt umgänge med andra. Det som sedan en tid tillbaka gör mig grubblande är de av våra inbjudna gäster till en middagsinbjudan som ger svar ungefär som: ”på nyår kan vi inte komma för vi brukar alltid vara med xx” vilket betyder att vanans makt styr och det för alltid är lönlöst att bjuda in dem; eller ”tack för inbjudan, vi kan inte men kan vi ha den innestående” medan vi tycker att vi bjöd in gästerna till ett speciellt datum av en speciell anledning; eller gäster blir inbjudna till en middag: ”kan vi hålla det öppet” vilket känns som att vi blir ett alternativ om ingenting bättre dyker upp.

Kanske vi bara har haft lite otur men situationerna har gjort att jag känner mig osäker på att bjuda in någon överhuvudtaget eftersom jag tolkar ovanstående svar som en ovilja till att träffa oss. Är dessa svar gängse social kod? Ska vi sluta bjuda dessa personer eller fortsätta vara envisa?

Svar: Sannolikt är det inte ovilja att träffa er som åstadkommer dessa trista svar, det verkar mer handla om en oförmåga att se till andra än sig själv, att inte förstå att en värdperson behöver ha ett direkt svar för att planera sin bjudning och kunna bjuda någon annan om en gäst tackar nej.

Att gäster inte kan infinna sig det datum man har bjudit dem till är en del av det sociala umgänget. Men det är alltid inbjudaren som bestämmer. Att en inbjuden gäst föreslår ett annat datum, eller vill ha inbjudan upprepad vid ett senare tillfälle, eller vill lämna öppet för eventuellt ja-tack är nästan alltid fel. Ditt resonemang angående dessa nej-tack är rätt, man kan verkligen inte förvänta sig att få ha en inbjudan innestående och man kan absolut inte be att få ”hålla öppet” för ett senare accepterande eller ett senare nej.

Faktiskt är det gästens skyldighet att svara ja tack eller nej tack, inte något löst kanske, får se, någon annan gång osv.

Alltså: det är inte du som ska vara bekymrad, det är dina virriga gäster som har anledning att oroa sig över sin självupptagenhet eller sin bristande kontroll över almanackan. Men nej-tack från de gäster som alltid firar en viss sorts fest med någon annan får man acceptera, det är en korrekt anledning och ett nej som blir giltigt även för framtiden. ”Vanans makt” skriver du, underförstått att det i så fall är fantasilöst – men visst måste andra få följa en tradition? Det är inte oartigt.

”Innestående” ska markera ett slags lite missriktad vänlighet som ”vi hade gärna tackat ja till er men just den dan kan vi inte, vi vill komma en annan gång.” Det är inte någon direkt ohövlighet, vill man träffa dessa gäster igen bjuder man dem vid ett annat tillfälle, vill man inte låter man bli att bjuda dem.

Men ”hålla öppet” är som du skriver, är en antydan om att man väntar på något eventuellt ännu roligare och ett sådant svar kan du bara bortse från. Som inbjudare meddelar man då vänligt ”tråkigt att ni inte kan komma, vi får ses vid ett annat tillfälle” så att dessa gäster förstår att det inte finns någon kvarstående inbjudan till dem. Naturligtvis har inte inbjudaren platser reserverade för obeslutsamma gäster. Finns rimliga skäl är det en annan sak, men inte ens då är det nödvändigt för inbjudaren att hålla platserna lediga om det inte passar i sammanhanget.

Det är inte mycket att göra åt att en del personer har vuxit upp med eller skaffat sig dessa självgoda attityder till en inbjudan. Du kan fortsätta att bjuda dem du vill ha som gäster och avstå från att bjuda de personer som du uppfattar utnyttjar din gästfrihet på fel sätt.

Men: det finns en svag möjlighet att du, som du skriver, har haft otur med just dessa personer. Då handlar kommande inbjudningar mer om din tolerans än om en del personers sätt att besvara en inbjudan.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (21)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 21

Du får väl fråga "när vet du det då? Om du inte hört av dig innan dess tar jag för givet att du inte kommer" Men jösses vad är det med folk, det kan väl vara OK att svara t ex "få se om vi får barnvakt" (t ex) men vi hör av oss före söndag" ( t ex) Hur svårt kan det vara?

Maja Gräddnos, 16:44, 20 januari 2017. Anmäl

ÅÅÅhhh, jag fick just ett svar på en inbjudan: "jag kommer om jag kan" det är så man kan bli tokig. Vadå om jag kan ? När ska du bestämma dig då? Ska jag fråga igen? Tänk om tio personer svarar så, hur tror de att man ska kunna beräkna mat /fika ?

A A, 19:38, 19 januari 2017. Anmäl

Hur svårt kan det vara? 1) Tack gärna, vad trevligt det ska bli! 2) Åh, vad synd, jag är redan upptagen då. Krångla inte till det med resonemang om att hålla det öppet, vilka gäster som kommer, hur trevligt det vore med eventuella andra inbjudningar på andra datum, vilka du ska träffa istället etc etc. Tacka bara artigt ja eller nej.

Anna N, 07:26, 18 januari 2017. Anmäl

Jag/Vi kan tyvärr inte komma just då, men kommer mycket gärna en annan gång! Låter bra i mina öron i alla fall. Och FS: Bara för att någon brukar göra något är det väl inte hugget i sten, "skall ni vara hos NN i år också, annars är ni välkomna till oss"

Maja Gräddnos, 22:46, 16 januari 2017. Anmäl

Visst HR; det är så man får göra. Problemet med att det inte finns någon fras som motsvarar rain check är att folk ber att få ha inbjudan innestående och liknande - se frågan ovan.

Sweydia Ism, 13:06, 16 januari 2017. Anmäl

Sweydia Ism: Då vi inte har någon sådan fras på svenska tycker jag det går utmärkt att säga "Jättetrist att missa din tillställning, jag tycker inte illa om dig eller din tillställning, bjud mig gärna nästa gång också!" - alltså en motsvarighet till amerikanernas rain check. Ett speciellt ord eller en speciell behövs inte! Fast jag skulle byta ut "jag tycker inte illa om dig eller din tillställning" mot "Jag tycker verkligen om dina tillställningar"!

H R, 10:52, 16 januari 2017. Anmäl

Hm, naturligtvis blir inget artigare för att det direktöversätts. Jag efterlyser in svensk fras som är socialt acceptabel och betyder "Jättetrist att missa din tillställning, jag tycker inte illa om dig eller din tillstälning, bjud mig gärna nästa gång också", alltså en motsvarighet till amerikanernas rain check.

Sweydia Ism, 09:49, 16 januari 2017. Anmäl

Har man ett konkret skäl att tveka (t ex sjukdom eller arbete) så SÄGER man ju det och kollar OM det är ok att dröja lite med svaret. Annars får man faktiskt tacka ja eller nej. Problemet är att de som utan särskilt skäl vill "hålla öppet-" är att de saknar förmåga (eller vilja) att se det ur inbjudarens perspektiv. Beteendet skulle dock snabbt kunna utrotas om vi alla vänligt säger att "vad synd att du inte kan bestämma dig, då får jag bjuda någon annan i stället".

Anna N, 09:59, 14 januari 2017. Anmäl

Fast ingenting blir väl artigare bara för att man säger det på "amerikanska".

H m, 09:52, 14 januari 2017. Anmäl

Tills folk till slut har kommit över hur fantastiskt det är att trycka på knappar, dela, göra 3 saker samtidigt, fingra på nåt, fjutta hit och dit, ha varje sekund fylld, läsa snuttar, vara 50% närvarande, alltid distraherad, eller ha en bilolycka när de textar. När folk sansar sig lite och frågar sig om dessa "kulturella beteendeförändringar" är vad vi verkligen vill (ha ut av livet).

Lyra Lof, 18:27, 13 januari 2017. Anmäl

Veganrätt?

Fråga: Det har enligt min uppfattning blivit lite ”inne” att vara vegan och därmed ska tydligen veganen få sin egen mat serverad vid de middagar som den inbjuds till.
(Jag har förståelse om det rör sig om t ex matallergi då man kanske försöker fixa något lämpligt). Läste i tidningen Buffé om en mamma vars sons nya flickvän är vegan och skulle komma på middag, men mammans rödbetssallad och palsternacksgratäng skulle inte duga.

Min uppfattning är att har man valt att ha så pass extrem mathållning som vegan har så får man väl ta med sig egen mat? Men just veganer tycks i flera fall inte tänka så. Hade det gällt min son och en ny flickvän skulle jag ha svarat att hon får ta med egen mat.

Svar: Det är den moderna attityden till att bjudas som ställer till detta slags problem. Det har tagis upp många gånger i min frågelåda och jag blir som du, upprörd över människor som anser att är man bjuden på en måltid är det självklart att få äta sig (gratis) mätt på exakt det man själv vill ha, oavsett övriga gäster och värdpersonens matplanering. Poängen med en bjudning är faktiskt inte att man som gäst ska få äta fritt av just det man själv önskar sig. Blir det rätt mat för ens egen del är det en fördel, men det kan aldrig vara ett krav. Jämför med en gäst som ogillar potatis, gästen kan inte förvänta sig eller kräva att bjudmåltiden ska vara potatisfri utan får nöja sig med att äta i lagom mängd av det som inte är potatis.

Precis som du skriver så ska flickvännen föreslås att medföra egen mat eftersom värdpersonen inte har tid-kunskap att tillreda det som en vegan kräver. Det finns bara två vägar: medföra egen mat, eller låta bli att äta hos svärmor. I det senare fallet kan man ju äta rätt mat i förväg och nöja sig med sallad och frukt. Man ska då tala om i förväg att man inte kan äta vanlig mat utan avstår från middagen.

En lösning skulle kunna vara, om mor-svärmor är på gott humör, att hon ber att få reda på ingredienserna till en maträtt som flickvännen kan äta och låter henne själv laga sin veganska rätt i svärmors kök.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (85)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 85

MAGDALENA SVARAR ÄN EN GÅNG: Den aktuella frågan handlar inte om rätten att vara vegan eller att sonens flickvän måste ta med egen mat - utan om kravet som jag läser i frågan att svärmor ska tillreda exakt mat enligt rättså komplicerad metod. Rödbetssalladen dög inte, det ska enligt veganer inte finnas något från djurriket med i maten, och det är krångligt för de flesta som inte är veganmatlagare. Mitt svar är att flickvännen kan ha ätit hemma och nöja sig med frukt exempelvis vid middagen, eller ta med egen mat för att vara på den säkra sidan, eller laga mat själv i svärmors kök. Det behöver sannerligen inte vara ovänligt, tvärtom är det hänsynsfullt till skillnad från en del veganers vilja att predika sin lära och kräva anpassning till den från alla andra.

Magdalena Ribbing, 11:12, 2 februari 2017. Anmäl

Åtm FS uttryckte sig tämligen raljant, och om inte direkt så klart indirekt ifrågasättande det i hens tycke extrema valet äta veganskt. Det som förvånade i Magdalenas svar var väl mest bifallet till den i mitt tycke klart osmidiga kommentaren "hade det gällt min son och en ny flickvän hade jag svarat att hon får ta med egen mat". Ett sådant svar får knappast en ny familjemedlem känna sig välkomnad med öppna armar. Även om frågan nu kanske bara var indignation pga inspirationsreportaget i Buffée.

Anna Andersson, 11:03, 2 februari 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR PÅ NYTT: Birgitta Wiberg, varken frågeställaren eller jag ifrågasätter rätten att vara vegan. Det som frågan handlar om är att en gäst kräver en speciell kost som värdpersonen inte är beredd att tillreda - av möjligen olika skäl - och då är det bäst att gästen medför en egen maträtt för att inte riskera att behöva äta något som vederbörande inte tål. Du har missförstått frågan och svaret. Veganism har samma rätt att respekteras som andra uppfattningar om vad som är bra för oss. Det jag skriver om att sätta sig själv i främsta rummet handlar om sådana gäster som kräver att få exakt det som de vill ha att äta när de är bjudna på en måltid privat och blir upprörda när de inte får det. En bjudning är inte i första hand rätten till gratis mat.

Magdalena Ribbing, 08:09, 29 januari 2017. Anmäl

Magdalena Ribbing, varför inte läsa på om vad veganism står för? Att veganer sätter sig själva i främsta rummet utan hänsyn till något eller några är totalt nonsens. Tvärtom - det handlar om att avstå från det man kanske tycker är gott för att inte medverka till djurplågeri eller den miljöförstöring som köttet orsakar. Hur kan du ha undgått alla vetenskapliga rapporter som säger att vi måste äta mindre kött för klimatets skull men också för att maten ska räcka till alla på jorden?

Birgitta Wiberg, 18:47, 28 januari 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR OM IGEN: Birgitta Wiberg, det handlar inte om att man som värdperson är "så ointresserad av sina gäster" att man inte kan tillreda exakt den kost de vill ha. De flesta inbjudare gör så gott de kan för att deras gäster ska bli nöjda. Men när det gäller specialkost typ vegan blir det något helt annat för den som inte själv håller denna kost. Kött ogillas av många, men andra ogillar fisk, en del vill inte ha grönsaker som vuxit under jord osv. Då är det enklast att man medför egen rätt så att man inte riskerar att behöva äta något olämpligt. Att som gäst kräva att få i minsta detalj den speciella mat man vill ha är att sätta sig själv i främsta rummet utan hänsyn till något eller några andra.

Magdalena Ribbing, 07:51, 28 januari 2017. Anmäl

Men fy vilket ohyfsat och fördomsfullt svar av Magdalena Ribbing på frågan om vegankost. Kött är alltså "vanlig mat" och andra göre sig icke besvär i hennes värld. Den som är så ointresserad av sina gäster att man inte har "tid och kunskap att tillreda" ska kanske inte bjuda på middag. Skulle du svara samma sak om det handlade om religion i stället för ett etiskt ställningstagande? Varför inte läsa på om köttets miljöpåverkan eller det lidande som djurindustrin förorsakar?

Birgitta Wiberg, 00:25, 28 januari 2017. Anmäl

@ED då är du beredd på att få samma kommentar när du går ut o äter ? Vill du ha kött får du gå ut o skjuta kon själv, slakta o steka den som du vill ha den. Varför sådan enorm ilska för att man som vegan/ vegetarian kräver samma bemötande på restaurang som andra? Om vi går ut och äter och betalar dyrt för det har väl alla samma rätt till ett bra bemötande med kunnig personal som vet vad maten innehåller och om den innehåller produkter som inte passar.

Karina Linder, 20:32, 16 januari 2017. Anmäl

Herregud ! Är själv allätare, men har stor respekt för de som väljer bort animaliskt. Att som Ewa D vara oförskämd och fördömandemot alla veganer genom att benämna dem som "fanatiskt militanta" förklarar mycket om världens tillstånd. Eller väntar hon sig att "snälla" veganer ska äta lite kött ibland...? Visst finns det löjligt krävande människor (bland både köttätare och veganer) men generellt tror jag knappast att det är veganer som står för kapprustning eller hat-spridande i samhället....

Anna N, 07:19, 16 januari 2017. Anmäl

Men menar du Ewa Dahlström att om en vegan på en restaurang säger: "jag är vegan, har ni något för mig?" så ska en inte förvänta sig att personalen kan/ska svara på det? "... veganrestauranger, där man kan ta för sig av groddar och bönor som odlas i krukor i fönstren. " säger ganska mycket om hur lite vissa vet om vegansk mat....

A A, 20:18, 15 januari 2017. Anmäl

Fanatiskt militanta veganer bör nog laga sin mat själva, allt på q, ehec-groddar etc. Det skall ingen annan behöva hålla reda på, det finns väl veganrestauranger, där man kan ta för sig av groddar och bönor som odlas i krukor i fönstren.

Ewa Dahlström, 15:44, 14 januari 2017. Anmäl

Gåbortspresentetikett?

Fråga: Jag undrar vad som egentligen är kutym när det gäller att dela med sig av de presenter som gästerna tar med till värden, förutsatt att det är något ätbart, som går att bjuda gästerna på?

Själv har jag svårt att bara lägga undan chokladaskar och liknande. Det känns lite snålt att inte bjuda och bjuder man visar man ju att presenten är uppskattad. Därför blir jag ibland förvånad när andra verkar tänka precis tvärtom. Särskilt konstigt känns det om värden har fått till exempel choklad och inte bjuder på vare sig gåvan eller något motsvarande. Hur ska man enligt hyfs och stil resonera som värd?

Svar: Den här frågan återkommer ganska ofta men behöver besvaras på nytt i dessa kalastider.

Vinflaskor och delikatesser typ marmeladburkar, oliver och liknande osv ska ses ungefär som givna böcker, som man ju inte sätter sig att läsa när man får dem utan ställer undan och säger ”tack, ska bli så roligt att läsa/njuta av senare”.

Chokladaskar, konfekt, karameller och kolor bör man öppna och ställa fram i sina askar/burkar till kaffet. Det är gammal kutym att se just sådant godis som en extra lyx för alla på samma bjudning.

Men jag vet också de som ställer undan fina chokladaskar för eget bruk omsider. Det är inte något stort så kallat fel, men kan kanske verka lite egoistiskt. En förtänksam värdperson har skaffat konfekt och choklad att på traditionellt sätt inta efter middagen, och det kan vara en orsak till att ställa undan den överflödiga presentchokladen. Till nästa kalas kanske?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (23)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 23

Kära Maja Gräddnos! Tyvärr finns det de som av någon outgrundlig anledning försöker hitta dolda agendor hos andra -eller hitta PÅ dolda agendor där de inte finns. :) Själv blir jag också bara glad över det jag får.

Ann-Caroline Mörner, 22:19, 12 januari 2017. Anmäl

Men hallå, måste vi analysera tanken bakom en ask Aladdin eller annan choklad? Man ger den väl inte för att få av den, kan vara trevligt men är man sugen köper man väl en egen och äter hemma. Jag tänker INTE analysera varför jag får t ex en ask Aladdin, är givaren godissugen, är han/hon lat och kommer inte på något annat etc.. Jag blir glad för chokladen, försöker inte hitta någon dold agenda!

Maja Gräddnos, 18:45, 12 januari 2017. Anmäl

Bästa Så det så. För den som inte redan kände till begreppet har Magdalena Ribbing förklarat vad som är kutym. Den som vidhåller sina egna idéer behöver inte anstränga sig med att läsa vidare. Att med flit misstolka andras yttranden är månne kutym här och där. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag slipper träffa på detta här och där.

Ann-Caroline Mörner, 15:53, 12 januari 2017. Anmäl

Ann-Caroline Mörner, och jag menar att den som rutinmässigt slänger fram en Aladdinask eller liknande till värden/värdinnan med största sannolikhet anser sig ha rätt att själv få äta av den samma kväll. Medan den som köper några få kvalitetspraliner förväntar sig att det är just en gåva till värden/värdinnan. Det handlar alltså inte om vad man själv förväntar sig få äta när man ger bort kvalitetschoklad, utan tvärtom. Så din häpnad säger mer om din förväntan att få moffa choklad än något annat.

Så det så, 20:19, 11 januari 2017. Anmäl

Bästa Så det så! Det jag skrev gällde dem vilka anser att Aladdin är en för enkel present att ge eller att få eller att bli bjuden på.

Ann-Caroline Mörner, 18:11, 11 januari 2017. Anmäl

AA: Neeeeeeeeeeeeeeeejjj!!! De förstör allt... :( Vad har de för träskallar på produktutvecklingen där egentligen? Trillingnöt var ALLAS favorit. Jag känner mig lite skakad faktiskt... /desillusionerad.

Lyra Lof, 04:06, 10 januari 2017. Anmäl

( Sorry Lyra Lof, trillingnöt är en förgången tid. Den finns inte längre i Alladinasken :( )

A A, 17:35, 9 januari 2017. Anmäl

Lyra Lof, jag förstår inte heller detta klagande på Alladinaskar. Betydligt godare än alla schweiziska, belgiska eller andra chokladaskar! Utländska askar regiftar jag eller öppnar direkt och hoppas att alla andra äter upp dem utan att lägga märke till att jag avstår.

H R, 10:42, 9 januari 2017. Anmäl

Vad alla rackar på Aladdinaskar! Kanske inte så inspirerat, men vadå, jag skulle gladeligen ta emot en. Trillingnöt! Kanon.

Lyra Lof, 04:20, 9 januari 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: En hel del kommentatorer verkar ha missförstått såväl fråga som svar. Naturligtvis ger ingen gäst en ask choklad för att själv få del av den under tillställningen. Chokladen ges som så kallad gåbortspresent och mottagaren förväntas som artigast ställa fram den. Det har ingenting att göra med chokladens kvalitet, värdpersonens smak, gıvarens godishunger eller vad en del anser om hur måltider bör avslutas. Däremot om vedertagen sed, lika etablerad som själva gåbortspresenten.

Magdalena Ribbing, 11:50, 8 januari 2017. Anmäl

Husesynsnej?

Fråga: Efter många år som bosatt i Grekland bor jag återigen i Sverige. Har ett rikt socialt liv i båda länderna. Det finns så klart skillnader i sättet att umgås på. Jag trivs med det. Men det finns en sak som jag har lite svårt för här i Sverige. Det handlar om husesyn, man valsas runt i hus eller lägenhet och ska titta i princip på allt inklusive nyrenoverade badrum. Är själv inte intresserad av hela denna inredningsvåg som numera finns på så många håll. Framför allt vill jag inte att mina gäster ska öppna varenda dörr i mitt hem. Har sagt ifrån men får till svar att de ”bara vill se hur jag har det.”

Ge mig ett klokt svar som jag kan använda till dessa sååååå nyfikna gäster. Samt hur jag förklarar att jag faktiskt inte bryr mig om deras hem. Umgänget är viktigast, inte den nya soffan.

Svar: Ditt hem är ditt, och du ska inte visa en enda millimeter av det om du inte vill. Detta måste dina besökare inse – så säg ifrån redan när de kommer in i ditt hem: ”välkommen, kul att se dig här, förresten, ingen husesyn, jag är allergisk mot sådana!” Det vore högst egendomligt om besökaren ändå skulle insistera på att få gå runt i ditt hem. Du måste förstås se extra vänlig ut, annars blir det du säger lite förolämpande. Till alla renläriga allergiker, innan ni protesterar mot att jag föreslår att andra än ni kallar sig allergiska: all förståelse för er men här använder jag begreppet ”allergisk” i överförd bemärkelse.

Frågas det trots ditt påpekande om man inte ”bara kan få titta in” i köket/sovrummet/badrummet så säger du samma sak ”faktiskt inte, vardagsrummet och xxx-rummet är sällskapsytorna, resten är privat.”

Misstänker du att du får oförsynta gäster som oombedda traskar runt och öppnar dörrar får du tejpa tydliga papper med snyggt utskrivet ordet PRIVAT på de stängda dörrarna.

Så tråkigt att en del kräver att få kontrollera (vilket kan bli effekten av dessa husesyner) andras hem! Men det förekommer i skilda kulturer, jag vet genom frågorna till min spalt att det finns gott om människor som tycker att det är självklart att när de är hembjudna till någon har de rätt att gå in i alla vrår – för att stilla sin nyfikenhet. Enligt min uppfattning är det obehagligt eller tråkigt men alla tycker inte som jag. I en del kulturer är husesyn att visa vänlighet lika med intresse. Är det orsaken får man ha förståelse.

Att du inte vill se andras hem när du uppmanas till det måste du förklara på samma sätt, ungefär ”tack, men jag är så nöjd med att få se ditt vackra vardagsrum/matsal, det räcker absolut” och tjatas det om att du ändå ska titta på köket och badrummet osv så måste du ha tentaklerna ute för att känna av stämningen: blir värdpersonen jätteledsen om du vägrar att gå runt? eller är det bara rutinerbjudande att låta dig göra det? Handlar det om jätteledsnad får du uppoffra dig. Något får man betala för vänskapen.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (17)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 17

Om personen uppenbarligt vill visa upp sitt hem—de kanske just har gjort om och är glada för det—så kan väl ändå inte vara en sån himla uppoffring för FS ta en sväng runt lägenheten? Var nu en hygglig människa och GENOMLID det under de 5 min eller vad det kan vara. Jisses vilka "problem".

Lyra Lof, 14:38, 28 december 2016. Anmäl

Jag gillar att gå husesyn och att visa upp mitt hem. Men jag frågar vill du kika runt? Och då är det upp till gästan att tacka ja eller nej. Är jag bortbjuden frågar jag, är det okej att jag tittar runt hur du har det? Blir det ett nej så är det ett nej, blir det ett ja så tittar jag runt, men självklart öppnar jag inte dörrar och skåp. Utan bara tittar på möbler, möblering osv. Och har folk stökigt av olika orsaker fattar man ju att de inte vill visa.

Annika Siegers, 14:18, 28 december 2016. Anmäl

@August Wik: Vad som vehöver döljas? Jo, det kan jag tala om! Dammråttor, högar med kläder, bråte man stuvat in i sovrummet/arbetsrummet för att vardagsrummet ska se fint ut, sexleksaker, högar med arbetspapper, allt det där man borde kastat eller burit upp på vinden, men som man inte hunnit/orkat. Joru, vissa av oss har massor att dölja. Får vi det?

Anna N, 12:51, 27 december 2016. Anmäl

Själv visar jag gärna upp mitt hem för gäster/vänner som är intresserade, och blir glad och smickrad över beröm ! Men varför skulle det vara svårt att säga ifrån om man inte vill att gästerna travar omkring och inspekterar - antingen säger man som det är eller svarar "en annan gång" !

Marie-Louise Göransson, 13:50, 26 december 2016. Anmäl

Det kan väl inte ta så väldigt lång tid att visas runt i någons hem, om nu inte vännen har ett slott, så det borde man som gäst kunna stå ut med. Jag tror inte att det görs för att få beröm. För min del tycker jag det är trevligt att få se andras hem. Dessutom visar jag gärna mitt hem, inte för att få beröm, men för att man lär känna andra närmare om de får se ens hem. Vad är det som behöver döljas?

Augusta Wik, 12:58, 26 december 2016. Anmäl

Själv skulle jag aldrig få för mig att rätta någon annan, det är savoir vivre som je ne sais quoi. https://sv.wiktionary.org/wiki/savoir-vivre

Lantis Bondlurk, 12:32, 26 december 2016. Anmäl

@Sara Verie: Tror du menar savoir faire. I övrigt instämmer jag.

Anna N, 10:38, 26 december 2016. Anmäl

Som sas borde man kunna fejka lite intresse för vad någon annan stolt vill visa upp, vare sig det är en egenmålad tavla, husdjurstricks eller ett nyrenoverat badrum. Sitt eget hem får man väl göra som man vill med, man har sina rättigheter, men man riskerar att verka ovälkomnande om man går för långt, om man är extremt privat är det kanske bäst att träffas utanför hemmet?

Bara Föratt, 09:32, 26 december 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Madeleine J 25 dec: Nej, jag är inte ett dugg rädd för att mina läsare ska ha en annan uppfattning än den jag ger i mina svar, visserligen har jag inte räknat hur många motstridiga åsikter kommentatorerna har men de är många, vore jag rädd för dem skulle jag stänga kommentarsfältet. Av lång erfarenhet vet jag att sanna allergiker upprörs stort om jag skriver något om icke äkta allergi i mina svar. Därför förklarar jag om jag använder ordet allergi i överförd bemärkelse, av praktiska skäl.

Magdalena Ribbing, 07:20, 26 december 2016. Anmäl

Åsa S: Bra, lite intresse kan man väl visa, som även Magdalena skrev. SÅ ointressant kan det väl inte vara? Men måste det vara antingen eller, varenda liten detalj visas, eller att "obotligt nyfiket" öppna lådor etc? Jag hoppas det finns mellanting, husesyner där man snabbt visar hemmet, och gästen respekterar att t ex vissa rum är stängda. Hur svårt kan det vara? Jag gillar att se mina vänners nya hem eller nya vänners dito, men jag skulle aldrig i livet öppna något!

Maja Gräddnos, 22:50, 25 december 2016. Anmäl

Tilläggsgäster?

Fråga: För en tid sedan fick jag och min man en inbjudan från gamla vänner att med ett antal andra i samma gäng fira nyår tillsammans under enkla former i en gemensamhetslokal med medhavd mat och dryck.
Vi tackade ja. Sedan får jag höra av ett av de inbjudna paren, A, att de tar med ytterligare ett par till vår träff. De har inte pratat med det par som kom med den ursprungliga inbjudan om detta.

Jag nämner detta i förbigående till det par som inbjudit oss alla och fattar då att de inte känner till att vi blir fler än vad som ursprungligen var tänkt på vår träff. De tycker inte att det är bra. Ingen av oss andra i gänget känner det nya paret.

Är det okej att göra på detta vis när man fått en inbjudan? Att bjuda med några andra som man själv tycker ska komma? Borde man inte åtminstone fråga det par som har tänkt ut detta evenemang om det passade?

Hur talar man om för par A som bjudit med sina egna vänner att detta är inte okej?

Svar: Nej, det är inte rätt att tillföra ett sällskap andra personer utan att initiativtagaren eller inbjudaren har fått bestämma om det passar eller inte. Så kan man verkligen inte göra. Par A borde inte ens ha frågat om de fick medföra ytterligare ett par till denna grupp där alla känner varandra sedan länge. Den som tar initiativet till en ordnad sammankomst, som en bjudning av någon sort, bestämmer enväldigt vilka som bjuds. Ingen gäst kan ta med någon eller några andra utan samtycke från inbjudaren.

Nu tänker kanske par A som vill ta med sina egna vänner att det inte spelar någon roll med två till när ni ändå är ganska många och inte hemma hos inbjudaren utan i en lånad lokal. Men det är den som ordnar/bjuder som bestämmer vilka som ska vara med. Det har inte bara med utrymmet att göra utan också med sammansättningen av gäster.

Visst kan det vara roligt med fester som har vida ramar, och det kan vara givande med nya bekantskaper. Men det måste absolut vara en gemensam överenskommelse i så fall, inte ett självrådigt medförande av icke bjudna personer. Vad skulle det bli för slags kalas om alla tog med egna gäster? Det kan man göra när det uttryckligen sägs eller skrivs i inbjudan att man gärna får ta med vänner, inte annars.
Den moderna självupptagenheten gör att par A förmodligen anser att det är trevligt att fira nyår som vanligt med XY och denna privata trevnad för par A får alla övriga finna sig i. Par A kunde ha tackat nej till det gemensamma firandet och ägnat sin nyårsafton åt detta andra par om det var viktigt att umgås med dessa två.

Nu är det så pass gott om tid kvar att den ursprungliga initiativtagaren, obs. inte du, vänligt kan meddela detta obetänksamma par A att det inte passar denna gång med ett par som inte ingår i gänget. Par A får svårt att nu säga till sina vänner att de inte får vara med, vilket gör att ni övriga i gänget kanske måste avstå från nöjet att ha med era gamla vänner, nämligen par A. Alternativet är att ni står ut med par A:s kompisar, som ni inte känner. Det kan gå bra, men kan också bli svårt att som nytillskott passa in i en grupp med lång gemenskap.

Man måste kunna säga hövligt och vänligt till par A att det tyvärr inte passar med extra personer, och ett sådant meddelande från den som arrangerar bjudningen måste kunna tas emot lika hövligt utan sura miner.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Just det - initiativtagaren/ inbjudaren bestämmer! Generellt: Det kan ju tänkas att de som bjuds in, har egna gäster boende hos sig * över jul/ nyår. I så fall, för man detta på tal, innan man tackar ja. Finns hjärterum - så finns... ja, ni vet! Men, som i FS:s spörsmål, spontant ta med fler än de som inbjudits - nej, aldrig! *) jfr "Houseguest", vanligt i bl.a. USA att dessa hänger med överallt och välkomnas som vänner. Kulturskillnad!

gamla Tekla, 10:39, 16 december 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Kap Kennedy: Om födelsedagsfesten var ett så kallat Öppet hus finns förklaringen där. Detta begrepp som jag ofta varnar för, antas av många innebära just en "rättighet" att ta med andra personer som inte är inbjudna och därmed inte har på festen att göra. Skriv aldrig Öppet hus, skriv Mottagning istället! Hur en gäst överhuvudtaget kommer på idén att ta med icke bjudna egna vänner är för mig helt obegripligt. Värdpersonen har all bestämmanderätt över vilka som får vara med.

Magdalena Ribbing, 10:12, 16 december 2016. Anmäl

Det här börjar bli vanligare, bisarrt nog. Jag var för en kort tid sedan på en födelsedagsfest, där flera gäster utan någon som helst förvarning hade tagit med sina barn och andra icke bjudna familjemedlemmar. Festen var rejäl och det blev något 20-tal personer fler än beräknat. Fenomenet förekommer ju ofta i amerikanska ungdomsfilmer, och jag gissar att många människor helt enkelt har lärt sig det därifrån.

Kap Kennedy, 08:30, 16 december 2016. Anmäl

Återbjuda?

Fråga: Jag är invandrare och bjöd i början av året mina nya svenska väninnor på mitt jämna födelsedagskalas. Det var en trevlig och skojig dag, med hembakt och presenter. Mina väninnor har jag träffat både via jobbet och andra sammanhang, men de flesta hade inte tidigare varit hemma hos mig. Även om de inte kände varandra från tidigare, hade vi alla mycket gemensamt att prata om.

Dagen efter hade jag väntat mig ”tack för senast”-mess, men fick inte en enda hälsning. Tråkigt, kan jag tycka, eller är jag gammaldags? I stället skickade jag ”tack för att du kom” till väninnorna, och fick då glada tack som svar. Var det rätt av mig att göra så?

Nu till min huvudfråga: hur står det till med ”att bjuda tillbaka” i det här landet? Jag hade hoppats att jag genom att bjuda dessa kompisar kanske skulle få komma hem till dem på enkla kaffebjudningar, och utveckla vänskapsrelationerna. Men nu har ett helt år snart gått, utan någon inbjudan. I min värld bjuder man igen, men så kanske det inte funkar i Sverige?

Svar: Det du beskriver är en tråkig och vanlig företeelse: man går gärna på bjudningar men orkar inte, vill inte, har inte lust att bjuda tillbaka. Givetvis bör ett umgänge vara ömsesidigt, men är det inte alltid. Det är en fråga om uppfostran och kanske även kultur, och dina väninnor gjorde som många, gladdes åt ett trevligt kalas men orkade inte, ville inte skriva eller messa ett helt normalt ”tack för senast” – och orkar inte, vill inte bjuda tillbaka.

Obs att det faktum att man har givit en present inte befriar en från artigheten att tacka för senast – har man varit på en kort mottagning för att överlämna presenten och fått ett glas vin och några salta pinnar behöver man inte tacka. Men här var det en riktig bjudning, som jag läser frågan, och då ska en hövlig gäst tacka.

Du hade ingen anledning att skicka ”tack för att ni kom” till dina gäster, men de kan ha sett det som en söt gest av en som inte vuxit upp i deras tämligen artighetsbefriade kretsar.

Vänta dig inte tillbakabjudning på det sätt som förr var självklart i Sverige och fortfarande på många håll utanför. Det är en del av den blomstrande självupptagenheten att gärna gå på bjudningar men inte själv vilja besvära sig eller lägga ut pengar på att bjuda tillbaka.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (23)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 23

Men snälla HR, Kap K gar väl aldrig hävdat det du påstår. Han lade fram en teori, helt enkelt. Dessutom vet du väl ingenting om hans sociala vanor!

Anna N, 22:19, 19 december 2016. Anmäl

Intressant att läsa alla som "krumbuktar" sig och gör liknelser med "det gamla bondesamhället" - och spelar ut snyft-kortet med ekonomiska förhinder. Allt för att hitta försvar för snåla människor som inte återgäldar en vänlighet. Ett tack-sms har alla råd med. Förmodlugen att bjuda på en kopp kaffe också. Men det finns folk som sätter i system att låta sig bjudas utan att bjuda igen. Och så de som aldrig ens kommit på tanken att andras känslor är lika viktiga som ens egna...

Anna N, 12:49, 16 december 2016. Anmäl

Susie Dahl, om de aldrig hör av sig eftersom de har 600 personer andra... nja, då har de inte ett "rikt och dynamiskt socialt" liv som jag definierar det, utan ett totalt sönderstressat socialt liv. Men, men, var och en blir ju lycklig på sin fason!

H R, 11:40, 16 december 2016. Anmäl

FS, tycker att det var en bra idé att skicka "tack, för att du kom" till väninnorna. Se där, glada tack tillbaka! Nästa gång faller nog polletten ända ner - och några har lärt sig något nytt! Ge inte upp - alla plantor i rabatten växer inte som förväntats - men, några blir starka och fina.

gamla Tekla, 21:10, 15 december 2016. Anmäl

Jag har gjort mig skyldig till dina vänners/bekantas misstag ett par gånger och kom på mig själv först senare. Är du nyinvandrad/nyinflyttad? Om man bott på samma ställe länge har man ofta en etablerad krets som man bjuder in när det är dags. Det kan hända att man helt enkelt glömmer en ny bekantskap i början när inbjuningarna ska ut. Så jag skulle säga ge det ett eller två försök till och se ifall de fattar vinken och börjar bjuda tillbaka. Sen är vissa för lata/bekväma för återinbjudan.

Stella X, 15:03, 15 december 2016. Anmäl

H R, De vännerna med " rikt och dynamiskt socialt liv" är av min erfarenhet de som aldrig hör av sig eftersom dom har 600 andra personer att försöka vara exakt lika sociala med. Dom är trevliga när dom väl hör av sig men det blir inte många gånger om året för dom hinner inte.

Susie Dahl, 14:48, 15 december 2016. Anmäl

Anna Broven, du glömmer kanske att gästerna inte bjudit tillbaka under ett helt år. Det är osannolikt att ingen fyllt jämnt under ett helt år. Och även om de inte gjort det - är man intresserad av vidare vänskap föreslår man något annat (en fika? bio?) innan ett helt år har gått. Låter man ett helt år gå är man helt enkelt inte intresserad, hur bra ursäkter man än har. Men FS! Ge inte upp! Det finns svenskar som ÄR intresserade. Fortsätt sök! De du hittat hittils klickade tydligen inte med dig.

H R, 20:48, 14 december 2016. Anmäl

Själv tycker jag det är jättetrevligt att få ett "tack för senast"-mess. (Och försöker komma ihåg att skicka det när jag varit på nån bjudning där folk ansträngt sig för att göra det trevligt.) Är även kul att bli bjuden tillbaka. Men det är absolut inget jag förväntar mig. Jag är glad om gästerna tackar och ser nöjda ut när de går.

Marie Persson, 16:23, 14 december 2016. Anmäl

Att inte FS fått något tack-för-senast eller blivit hembjuden på kaffe är nog inget hon behöver oroa sig för. Den sortens formaliserade umgänge är inte särskilt vanligt längre. Ganska skönt tycker jag. Jag minns mina föräldrars umgängesliv där sådant var strikt reglerat och tack-för-senast och återgäldingsbjudning inom viss tid var något av en plikt. FS fyllde ju jämna år och när någon av gästerna gör det blir hon säkert bjuden. Allt behöver inte komma direkt efter hennes egen fest.

Anna Brovén, 16:07, 14 december 2016. Anmäl

Jag tror Kap Kennedys teori passar bra på såna människor som just Kap Kennedy, som inte verkar ha så mycket behov av socialt umgänge. Människans sociala behov varierar ju från person till person, vissa behöver ett rikt och dynamiskt socialt liv, andra går ut någon gång om året. De sistnämnda behöver ju inte vårda relationer speciellt ofta idag, av de orsaker Kap K nämner. Men vi som är lite (eller mycket) mer sällskapliga behöver fortf vårda dem lika ofta som förut - obs ej varje vaken minut.

H R, 15:56, 14 december 2016. Anmäl

Pälsallergigäst?

Fråga: Jag har under några blivit mer och mer allergisk mot pälsdjur. Nu får jag besvärliga allergipådrag så fort jag vistas i ett hem med pälsdjur.
Det blir betydligt värre när djuret är inomhus men jag känner naturligtvis av det annars också.

Jag har funderat mycket kring detta när man blir bortbjuden till familjer med djur. Kan man be dem ha djuret utomhus under vistelsen?
Ska man tacka nej till sådana bjudningar på grund av djuren?

Svar: Du måste genast vid en inbjudan till någon – om du inte är säker på att vederbörande saknar husdjur – säga som det är: ”åh så trevligt, jag måste bara gardera mig, tyvärr har jag en svår pälsdjursallergi så har ni pälsiga husdjur hemma inomhus måste jag tråkigt nog tacka nej, jag vill inte besvära någon annan eller utsätta mig själv för mina allergiattacker.”

Då kan inbjudaren säga ungefär att ”så ledsamt, vår hund/katt släpper massor av hår/är så sällskaplig, vi får ses på annan plats” eller ”jamen självklart lämnar vi bort/låter hunden/katten stanna i förstugan då.” Ingen värdperson vill att en gäst ska få problem.

Men du kan inte själv föreslå att inbjudaren ställer ut sina husdjur utomhus när du är i deras hem. Så här års skulle det inte heller vara möjligt. Var husdjuren ska vara är inbjudarens sak att bestämma.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (62)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 62

Jadu, IH... Vad säger man... Vem är det som saknar argument och kunskap här egentligen. Det där kallas projicering, men det ligger nog i sakens natur att faktaresistenta amatörpsykologer inte vill se verkligheten. Trist för dig.

M K, 18:31, 21 december 2016. Anmäl

Jag tror inte att vi kommer längre än så här, go vänner. Det ligger i sakens natur att allergikern försvarar sin åkomma. Men Maja Gräddnos, din uppmaning till de andra här är en sorts mobbning,, inser du det? När argumenten tryter agerar de fåvitska så. Trist beteende.

Irene Holm, 23:33, 20 december 2016. Anmäl

Snälla ni, kan vi inte komma överens om att ignorera Irene Holm när hon skriver om allergier? Hennes inställning är komplett livsfarlig, det må vara så att en del överdriver, men om EN ENDA person med svår allergi inte blir trodd, kan det blir tragiskt. Det räcker gott för mig för att jag skall tro dem!

Maja Gräddnos, 16:48, 20 december 2016. Anmäl

IH, vad menar du studerat fenomenet? Vetenskapligt? Fört protokoll via någon instution eller hemma i köket? Har mött människor som du,tex. en pappa som helt övertygad om att sonens mycket kraftiga allergiska reaktion var påhitt o vägrade honom läkarbesök, efter lång behandling återhämtade sonen sig för att under medicinering fortsätta sitt liv, dock utan inblandning av fadern som aldrig accepterade sonens allergier. Han använde samma argument som du.

A A, 20:28, 19 december 2016. Anmäl

Forts. du drar dina slutsatser. Och det här med att du tycker många överdriver, även med lindriga besvär finns det anledning att vara försiktig, det kan utvecklas och bli betydligt värre. Att alla i en familj är allergiska mot olika maträtter är inte heller konstigt, det finns en stark ärftlighet. Barnen "tävlar i allergier" skriver du, vilken människosyn. Enklast är väl att säga upp bekantskapen med alla hemska allergiker som är till sånt besvär.

M K, 18:04, 19 december 2016. Anmäl

IH, inse att du inte har medicinsk kunskap att avgöra om det är påhitt som du tror eller ej. De "fakta" du tagit upp här är inga fakta utan rena fantasier. Barn med allvarlig allergi ska inte invaggas i falsk säkerhet genom att påstå att deras sjukdom inte existerar. Säkerheten ligger ju i att de lär sig hantera läkemedlen och vad de måste undvika. Det är fullständigt hårresande att du fortsätter framhärda. Lyssna istället på dem som har kunskap. Be att få se provsvaren på allergitesterna innan

M K, 17:48, 19 december 2016. Anmäl

Anna N Jag fördömer inte, men jag vill bromsa allergihysterin. Som sagt, barn skadas av att gå i ständig skräck inför att plötsligt dö av en nöt eller en räka som någon ätit i rummet intill. Jag har sett detta på nära håll och det har gjort att jag länge studerat fenomenet. Ibland handlar "barnets livsfarliga allergi" om att familjens övriga o verkliga problem kanaliseras till denna påhittade åkomma. Det är oftast svårt att "gå på" fenomenet, även med fakta.,"allergi" ger som sagt sjukdomsvinst.

Irene Holm, 10:43, 19 december 2016. Anmäl

IH jag citerar dig "Jag känner bara till ett dödsfall som rör överkänslighet: En asienättad svensk fick medicin mot en rel. enkel åkomma där man missat att medicinen kan vara livsfarligt för vissa asiater". Antingen du känner till fler dödsfall eller inte, så förekommer de. JA, det finns många som överdriver och rent av inbillar sig alergier i Sverige idag. Gå på dem om du har fakta i de enskilda fallen. Men i dina generella fördömanden går du för långt.

Anna N, 07:45, 19 december 2016. Anmäl

MK, Nej,det handlar om att gästerna begär att få komma, rätt ofta .Väninnan berättar att hon ligger till sängs ett dygn efter besöken. I det minsta barnets rum hemma finns ca 100 nallar, tror inte att den hårt arbetande modern städar dessa dammsamlare varje dag. Min väninnas hem är alltid mycket välstädat, inga husdjur (barnen tål ej). Den födoämnesallergiske sonen har gift sig med en lika allergisk kvinna, men den mat som han tål tål inte hon, och vice versa..Barnen tävlar i allergier..

Irene Holm, 22:12, 18 december 2016. Anmäl

IH, det kanske handlar om vita lögner för att slippa umgås snarare än inbillade allergier. Den perfekta ursäkten. Förståeligt att du är så fixerad vid just allergiker om det händer dig ofta. Själv har jag bara varit med om ett tillfälle när någon bluffat om allergi. Det var en gammal kärlek som fick mig att sluta röka genom att påstå att han var allergisk. Han erkände långt senare... Inte svårt att förlåta en sån lögn.

M K, 20:01, 18 december 2016. Anmäl