Överraskningsfel?

Fråga: Hur bär man sig åt för att göra klart för folk att man avskyr överraskningar? Inte så att jag tycker illa vara om Postkodlotteriet nu skulle komma hem till mig och berätta att jag vunnit någon miljon eller så. Nej, det gäller det oerhört svenska sättet att ‘komma och överraska’.

Jag har gubevars erfarenhet av folk som ‘bara hade vägarna förbi’, i regel människor som man inte sett sen Dackefejden, grannar som ringer på dörren mitt i en middagsbjudning och ‘bara vill komma in och hälsa på ens gäster’ som de råkar känna (och som blir störtsura när man säger att det inte passar), eller människor som oanmälda kommer och uppvaktar med tårta en lördagsmorgon, när man inte hunnit få på sig kläderna än och man tror sig ha sagt till alla man känner att det inte kommer att bli något födelsedagskalas/mottagning/uppvaktning nu (och man missade de gamla vänner som man senast såg vid en middag ett halvår tidigare).

Själv har jag för vana att ringa make/maka eller vän och höra mig för. Det beteendet tycks dock vara starkt omodernt. Här ska det överraskas. Förr i världen satte man in en annons i lokaltidningen där man vänligt men bestämt, som det hette, undanbad sig all uppvaktning på födelsedagen. Men hur värjer man sig idag mot oönskade uppvaktningar och överraskningar? Mot folk som inte begriper att man bara inte vill överraskas? Kanske måste man sätta upp ett anslag om KARANTÄN på ytterdörren. Det är bara det att hunden skäller så förbannat när nån ringer på!

Svar: Med stor sympati för ditt underhållande beskrivna problem måste jag beklagligtvis svara att det också är en av de svårare företeelserna att klara sig undan. Detta i sin tur grundas i att andra ofta tänker sig att de sprider glädje genom ett oannonserat besök. Man föreställer sig, nej man är säker på, att alla andra är som man själv: förtjusta i att stå i centrum för trevlig uppmärksamhet i form av överraskande besök. De överraskande personerna visar välvilja och vänlighet men den är också i hög grad kopplad till vad de själva tycker är roligt. Om de själva skulle ogilla överraskande besök skulle de knappast utsätta andra för sådana.

Nu tycker överraskningsfolket att det är jättekul att hälsa på hos andra som en oväntad trevlighet, och anser att det är omtänksamt att inte fråga först om det passar eftersom en sådan fråga skulle kunna tydas som krav på förtäring av olika slag. Alltså menar man att det överraskande besöket är opretentiöst och snällt. Men så är det inte. Den som får ett oväntat besök utan att höra till den skara som uppskattar sådant det kan bli illa berörd, besvärad, uppfatta det som obehagligt och som ett intrång i privatlivet. Man kan ha annat för sig än att sitta sysslolös i sitt hem för den händelse någon-några skulle ringa på dörren.

Det är nästintill omöjligt att hindra vänligt menade besök. Om det är uppenbart att du är hemma kan ett sätt vara att öppna dörren vid oväntad påringning, se desperat ut och säga ungefär ”åh, jag är ledsen men kan absolut inte ta emot någon nu eller senare, det går helt enkelt inte, ojojoj, säg till i förväg nästa gång du har vägarna förbi, hoppas du får en trevlig dag, hej då.” Överraskningsfolket kommer inte att förstå vad du säger men det är ingenting som du kan göra något åt, stäng dörren och håll tyst innanför den till dess att du hör fotstegen gå åt rätt håll: bort från din bostad.

Du kan också vidta förberedande åtgärder genom att via alla tänkbara kanaler sprida budskapet att du inte vill ha, med vilket menas att du verkligen inte vill ha, några överraskande besök. Säg till släkt, vänner, kolleger att detta är en del av din personlighet – somliga är hundrädda, andra är allergiska mot blommor, en hel del ogillar att överraskas. Det går säkert att ta upp denna för somliga häpnadsväckande företeelse på något mer eller mindre osökt sätt.

Om inte dessa förslag duger återstår bara att som du själv föreslår, sätta upp en stor skylt på din dörr. Det kan ha den avvisande texten ”Inga besök tack.” Oavsett vad du gör kommer överraskningsfolket att betrakta dig som kufisk. Men alla som inte tillhör den arten kommer att i tysthet eller öppet glädjas åt att någon äntligen vågar ta itu med ofoget att överraska.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 5

Kommentarer (22)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 22

Har inte nästan alla mobil nuförtiden? Kan man inte slänga i väg ett sms o tala om att man är i krokarna o fråga passar det med besök. Annars får man väl tåla att bli avvisad vid dörren. Huvudvärk-tvättstuga-disk-stykning-städning-handla-pappersarb-är så trött o måste vila samt L.Ehltons förslag är bra vid vanliga besök, uppvaktare får man säga som det är: snällt att du kom men jag ska inte fira, tack o hej! Ngn som ska hälsa på ens gäster säger man väl att det inte passar nu.Släpp inte in dem.

A A, 17:08, 14 november 2016. Anmäl

Har alltid ansetts oförskämt att bara dyka upp. Förr gjordes det sketcher om detta beteende. Några minns säkert Martin Ljungs "Ester...."

Anna N, 07:42, 14 november 2016. Anmäl

Ett tips som kanske kan användas: Jag läste om en, som nar det ringde på dörren, snabbt tog på sig kappa och uteskor innan hon öppnade dörren. Om besökaren var välkommen sa hon, att hon just hade kommit hem. Till en ovälkommen besökare sa hon, att hon var på väg ut för att sköta några ärenden Leif Ehlton

Leif Ehlton, 23:36, 13 november 2016. Anmäl

Som flera påpekat måste detta vara en landsbygdsvana. ENDA gången detta hänt mig var det inte svenskar som överraskade, utan värdfamiljen jag bott hos i Tyskland ett par år tidigare som utan förvarning parkerade husbilen utanför mina föräldrars hus och ringde på. Jag pluggade på annan ort vid det laget men det var bara att pallra sig hem och ta hand om dem... Trevliga människor, men mycket märkligt beteende.

Petra Norling, 22:22, 13 november 2016. Anmäl

... men i Stockholm där jag bor till vardags händer detta aldrig utöver att min allra bästa vännina kommer över (vi råkar bo i samma fastighet) eller jag till henne. Fast är det extra spännande på TV eller så - då öppnar jag inte för nån :-).

Ann Jansi, 15:37, 12 november 2016. Anmäl

Stor skillnad mellan stad och landsort här. Jag hade en stuga på landet, och där gick man alltid in direkt, möjligen att man knackade och sedan öppnade dörren direkt. Om vi satt och åt, så satte sig besökaren innanför dörren och konversationen fortsatte - inget behov av att bjuda på middag om man inte kände för det. Oftast sa ju också besökaren "har ätit redan" (kanske inte sant) så man inte kände sig tvungen. Men sedan vid kaffet efter maten, då serverades alla. Så enkelt att bara prata lite...

Ann Jansi, 15:35, 12 november 2016. Anmäl

Har en äldre bekant en kvinna som inbillar sig att alla som ringer till henne vill komma och råna henne hemma. . Det kan vara samtal från fastighetsäg, kyrkan, skattemyndigheter mm... Det kan tänkas att FS lider av samma syndrom : Folk bums vill våldgästa henne på alla möjliga sätt utan att meddela förväg eller ringa. Jag får en känsla att folk kommer på besök mer sällan än förr pga alla datorer och andra möjligheter att pratas än umgås i verkligheten.

Ewa Atena, 12:00, 12 november 2016. Anmäl

Det enda "typisk svenska" är väl att kalla alla beteenden man ogillar för "typiskt svenskt". Har aldrig hört motsvarande självförnekelse från italienare, danskar, amerikaner, japaner, araber, etc etc... Töntigt ocg pinsamt.

Anna N, 10:21, 12 november 2016. Anmäl

detta kan vara ett sånt *problem*.)

Lyra Lof, 22:06, 11 november 2016. Anmäl

Eller så kan man ju försöka att vara spontan. Och se det på ett mer sympatiskt vis – att det är roligt att vännerna vill umgås med dig. Om du nu tycker det. Om du behöver hjälp på traven kan några sessioner av kognitiv terapi var värt det, där man lär sig att se saker från en ny synvikel och att t ex inte katastrofiera. Om det inte är så att FS inte uppskattar sina vänner och bekanta och då är problemet löst: slå igen dörren framför näsan på dem när de kommer. (Vilket, jag undrar, kan vara hur

Lyra Lof, 22:04, 11 november 2016. Anmäl

Vernissagepresent?

Fråga: Jag har en fråga om en personlig inbjudan till ett vernissage. Vernissaget är del av en större ”sammankomst” runt konstnären. Vi har känt konstnären under många år och köpt flera verk av henne. Vi undrar nu om det är brukligt att ta med sig något, till exempel blommor.

Svar: En (det heter en vernissage, se Svenska Akademiens ordlista) vernissage, öppningsutställning, är konstnärens första visning av sina verk, och ses som en viktig händelse likställd med en premiär. Ordet kommer från franskans vernir, att fernissa, på den tid då konstnärerna för hållbarhetens skull fernissade ytan på sina konstverk, ofta så sent som kvällen innan de hängdes upp för visning.

En blomma med vidhängande kort där det står något lyckönskande och givarens namn är brukligt att ge konstnären när man hälsar på vederbörande. Blommorna ställs oftast upp i utställningslokalen.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 3

Bröllopsdagskalas?

Fråga: Ska man fira andras bröllopsdagar? I min värld firar de gifta detta på tu man hand om det nu inte är silverbröllop eller liknande och man bjuder på fest. Men annars är det väl de två gifta som gör något tillsammans?
Vi blev nu bjudna att fira svågerns bröllopsdag (inte någon jämn med fest utan en ”vanlig) med fika/picknick. För mig är detta lite udda. Jag har aldrig firat mina föräldrars bröllopsdag mer än att jag sagt grattis och kanske köpt en blomma, inte min systers eller någon annan släktings heller. Och blir man bjuden på något bröllopsdagsfika, förväntas man då ta med en present?

Vad är vanligt kring detta och hur långt i släkten ska man gratta någon på bröllopsdagen? Jag förväntar mig inga grattis mer än från min man. För mig är detta en väldigt personlig sak, men jag kanske har missat något?

Svar: Nej, du har inte missat något. Det är inte svensk sed att fira släktens eller andras bröllopsdagar. Därför finns inte heller någon praxis om hur nära eller avlägset släkt man ska vara för detta. Men vill man som din svåger – och hans äkta hälft får man hoppas – fira sin bröllopsdag duger det som anledning att bjuda på kalas till glädje för umgängeskretsen.

Nu verkar festen så föga högtidlig att den inte är något att ens bli störd av. Gästerna kan knappast förväntas ta med något annat än den numera nästintill obligatoriska gåbortspresenten. Ta med dig en burk marmelad eller en flaska extra fin olivolja och ha det så så trevligt!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

Får jag ställa en tilläggsfråga? I min familj har vi firat våra föräldrars bröllosdagar med fester, men sedan syskonen fick egna familjer anser de att det är mammas och pappas sak att fira sin bröllopsdag och att inte barn och barnbarn skall delta. Jag själv vet inte riktigt vad jag tycker... å ena sidan är detta en tradition i just vår familj, men å den andra är det väl paret självt som firar sin förening?

Carina Carlström, 23:34, 19 augusti 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Axel Nydén, att andra lyckönskar till bröllopsdagen är egentligen inte brukligt efter själva ursprungsdagen. De efterföljande bröllopsdagarna fram till silverbröllopet och sedan guldbröllop och diamantbröllop (25 år, 50 år och 60 år) är parets egna dagar och firas enligt personlig önskan. Att andra än parets eventuella barn uppmärksammar dagen är inte förväntat, men ett sms är knappast "fel." En annons i tidningen om en bröllopsdag verkar konstigt.

Magdalena Ribbing, 16:36, 12 augusti 2016. Anmäl

Att gratulera ett par på bröllopsdagen med ett enkelt muntligt "grattis" eller över SMS, är detta rätt eller fel? Är det olika om det gäller nära familj, mer avlägsen släkt, vänner eller bara bekanta? Och om det annonseras bröllopsdag i tidningen?

Axel Nydén, 16:11, 12 augusti 2016. Anmäl

Att bjuda till fest är bra! Behövs inga krystade "anledningar". Alla fester behöver ju int gå ut på att gästerna - av olika anledningar- ska hylla värden/värdparet.,

Anna N, 06:11, 11 augusti 2016. Anmäl

Alla förevändningar att bjuda vänner är bra.

Alexander Backlund, 15:00, 10 augusti 2016. Anmäl

Det är ju bara en anledning till att ha bjudning. Alla anledningar till att ha fest är bra anledningar. Tycker man det är konstigt så är det bara att tacka nej.

Henrik Syk, 09:37, 10 augusti 2016. Anmäl

Kan bara hålla med Magdalena här. Vi firar själva vår bröllopsdag med middag med vänner varje år, men det beror bara på att vi gifte oss på valborgsmässoafton, plus att vännerna ifråga har samma årsdag för en annan händelse i deras liv.

Anna Holmberger, 08:22, 10 augusti 2016. Anmäl

Godhetsgåva?

Fråga: En av mina fastrar fyller snart 80 år. Hon tänker fira det med att bjuda syskonen med äkta hälfter – plus mig- på eftermiddagskaffe vid sitt barndomshem. Hon har sagt att hon varken vill ha presenter eller blommor. Med presenter uppfattar åtminstone mamma och jag att hon menar saker som tar plats och samlar damm i skåpen. Min fråga lyder nu : bryter vi mot kantänka min fasters önskan ( känns genant att fråga henne rakt ut) om vi t ex sponsrar en get för en familj i något u-land- och ger fastern kortet? En sådan gåva samlar ju inte damm i något skåp – och jag tror inte heller att hon rent principiellt skulle ha något emot att få en sådan present. Vad säger etiketten om det här?

Svar: Det kan vara vanskligt att ge välgörenhet i någons namn utan att vederbörande uttryckligen önskat sig detta. Bara om du vet säkert att din faster har sympatier för något visst välgörande ändamål kan det vara rimligt att istället för en fysisk gåva ge ett bidrag i hennes namn till detta, när hon nu har sagt till att hon inte vill ha presenter – föremål och blommor.

Annars föreslår jag att du och några till i kretsen av närstående formulerar ett vackert kort till jubilaren med en icke tidsbestämd inbjudan till exempelvis en utflykt till något sevärt med åtföljande lunch, eller teaterbesök föregånget eller följt av att fastern bjuds med er givare på någon form av uteätande. Det samlar inte heller damm i skåpen och kan räknas som en trevlighet för både mottagare och givare.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Instämmer, jag skulle inte "skänka" någon välgörenhet som jag inte vet att jubilaren själv understöder ! Hellre ett presentkort på något roligt tillsammans och att mottagaren får välja mellan olika angivna alternativ - och om man känner sin faster så finns det säkert flera trevliga förslag !

Marie-Louise Göransson, 10:33, 30 juli 2016. Anmäl

Karina Linder, i så fall håller du ju faktiskt med. Magdalena skriver ju att en sådan present är okej om man verkligen vet att jubilaren uppskattar det. Och det gör du ju. Alltså håller du med.

H R, 13:26, 27 juli 2016. Anmäl

Man känner väl ändå den som ska firas så bra att man vet om hon/han uppskattar "påtvingad" välgörenhet. MR:s förslag om utflykt/teater/middag kan bara bli väldigt lyckat däremot.

M K, 09:28, 22 juli 2016. Anmäl

Nja jag håller inte riktigt med här, min svärmor vill aldrig ha presenter men blir väldigt glad om vi stöttar olika projekt där mindre bemedlade får hjälp. Typ en get, en barnmorska eller lunch på stadsmissionen för uteliggare Men även upplevelser med oss. Så kanske en teater, en utflykt eller en picnic.

Karina Linder, 17:27, 21 juli 2016. Anmäl

Ja, jag håller med H R, 08:40. Vill man inte ha en present så vill man inte och då skall det respekteras. Att skänka något till välgörande ändamål och sedan ge bort kvittot är bara att be om beröm. "Titta vad god jag är som sänker bort pengar!". Det är bara att köpa en get eller fler och så håller man det för sig själv. Man gör det ju för att hjälpa någon, inte för att få bekräftelse för sin egen förträfflighet.

Thorbjörn T., 10:22, 21 juli 2016. Anmäl

Jag tycker att det är ett hycklande oskick. Godhet kan inte uttryckas i någon annans namn! Jag har inget emot sponsrandet av en get i sig, eller något annat som görs av en uppriktig vilja att hjälpa andra, men man gör det i sitt eget namn. Du kan ändå sponsra en get, bara inte i hennes namn! "Faster, du ville inte ha någon present, så jag sponsrade en get för de pengar jag skulle ha gett ut för din present." Det går inte att vara god åt nån annan!

H R, 08:40, 21 juli 2016. Anmäl

Sekelsång?

Fråga: Jag undrar vad man sjunger för en som fyller 99 år?
Det går ju inte att sjunga ”må hon leva ut i hundrade år.”

Finns det någon annan text?

Svar: Det går bra att sjunga ”må hon leva i tvåhundrade år” – med lite mindre tryck på två- och lite mer på hundrade får man ihop det även musikaliskt.

Någon bättre text känner jag inte till, men det gör kanske den alltid välinformerade kommentatorskretsen? Om inte är det dags att skapa en modern födelsedagssång, med tanke på befolkningens glädjande allt längre levnadstid.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (20)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 20

Min mamma brukar sjunga "Ha den äran idag, ha den äran idag! Ha den äran kära Katariiina! Ha den äran idag!" Jag vet dock inte hur jag ska beskriva melodin i text, men det är ju annars ett trevligt alternativ!

Katariiina Lalala, 23:48, 17 juni 2016. Anmäl

Jag, som är långt över hundra, blev i ett sammanhang (kyrkan) uppvaktat med "Ja må han leva många lyckliga år". Har aldrig hört det varken för eller senare, men det kan väl vara ett alternativ?

Axel Wilson Nydén, 21:25, 8 juni 2016. Anmäl

(Magdalena förmedlar anonym kommentar som kommit till etikettbrevlådan): Jag läste just inlägget "Sekelsång". Tänkte bara skriva ner texten till den födelsedagssång som jag t ex har hört kungafamiljen använda: Ja må han leva, ja må han leva, ja må han leva många lyckliga år. Javisst ska han leva...många lyckliga år. Av vad ska han leva, av vad ska han leva, av vad ska han leva många lyckliga år? Av kärlek ska han leva....många lyckliga år.

Magdalena Ribbing, 06:39, 7 juni 2016. Anmäl

Det finns en variant till, som jag hört, ungefär "Och när han/hon har levat uti hundrade år, ja då skall han/hon leva uti två hundra år..." Sen kan man avsluta med "och när hon/han har levet i två hundra år, ja då skall han/hon skjutas, ja då skall han/hon skjutas på en skottkärra fram"... OBS jag förstår att alla inte uppskattar det sista, men förhoppningsvis känner man "sin" jubilar så väl att man vet om den skulle tycka det var kul.

Maja Gräddnos, 23:50, 31 maj 2016. Anmäl

Ja må hon leva många lyckliga år, har vi sjungit. Det fungerar. :)

Barbro Wallgren, 05:55, 26 maj 2016. Anmäl

Bara en tanke: hundraåringar brukar ha nedsatt hörsel, så risken är stor att hundraåringen inte uppfattar den lilla ordändringen utan utgår ifrån att gratulanterna sjunger den vanliga texten... Jag skulle ta en annan visa helt och hållet, faktiskt. Min mamma är 90 nu, så vi är snart där - som tur är har vi aldrig i min familj haft denna sed, att man ska sjunga för dom som fyller år. Ärligt talat tycker jag att det är lite fånigt när man uppvaktar personer som fyller mer än 13, 14.

Marja-Leena Pettersson, 15:34, 25 maj 2016. Anmäl

När min mormormor fyllde hundra så sjöng man "ja hon har levat i hundrade år". En alternativ tolkning av sången är ju annars att nan önskar vederbörande att leva i hundrade år - räknat från det aktuella tillfället.

Smart Besserwisser, 07:10, 25 maj 2016. Anmäl

Varför inte ersätta "hundrade år" med "tusende år"? En tillönskan om att någon ska leva i tusen år är på sina håll en traditionell välgångsönskan och lämnar god marginal även för 100-åringarna.

Alexander Backlund, 01:53, 25 maj 2016. Anmäl

"Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för det är XXX ('Saras födelsedag' exempelvis). Hurra, hurra, hurra!"

Familjen Bjuvenstrand, 22:56, 24 maj 2016. Anmäl

"Önskar på din födelsedag, fröjder av alla det slag till ditt behag" sjungs 2-3 gånger en mycket trevlig födelsedagstrudelutt. Hitta på melodi eller googla så kanske ni hittar en.

A A, 19:20, 24 maj 2016. Anmäl

Gåvokaos?

Fråga: Nyligen fyllde jag jämt och hade då en stor fest. Jag skall till att skriva tackkort och har nu ett litet problem. Tre av presenterna, två flaskor vin och en bok, var inte märkta med kort så jag vet nu inte vem som har gett vad. Hur göra?

Svar: Först: jättebra att skriver tackkort till alla givare! Det är inte alla som gör, och jag får ofta sorgsna frågor från givare som inte fått något tack och därför befarar att deras present inte uppskattades. Men du är inte ensam om att ha missat några givares namn, vilket lär dig att till din nästa jämna födelsedag notera vem som givit vad direkt på paketen, eller om du i givarens åsyn packar upp dem, på ett diskret papper.

Nu har du två val. Du kan komma runt problemet genom att skriva att du tackar för den fina/härliga presenten som du blev så glad över, utan att nämna vad det är. Inte perfekt artigt men bättre än att inte tacka alls.

Eller så skriver du som det är till dessa tre givare ungefär ”Tack för att du kom till min födelsedag och tack för din present – en av tre vilkas givare jag inte har kunnat se: boken xxx, vinet yyy eller vinet zzz. Alla tre jättefina och jag är så glad för dem!”

Glöm inte att underteckna.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (12)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 12

@Philip Björkqvist : Bara att få ett KORT! Med posten!! Bara där ligger jubilaren/'tackaren' redan på otroligt många pluspoäng! För hur speciellt känns inte det idag? Tänk vad roligt det var när man fick rolig post lite då och då.—ett brev eller ens ett vykort... Som man ofta sparade. Nu—med email som INGEN skriver ut—kommer det inte finnas några brev ihopbundna med ett snöre, som sparas för kommande generationer att upptäcka. All korrespondens kommer vara förlorad! (Litet stickspår här.)

Lyra Lof, 07:36, 19 april 2016. Anmäl

Mrs. R; jag ifrågasatte aldrig ifall man skulle skicka tackkort. Och i Sverige har jag sällan sett att man har en person som ansvarar för att anteckna presenter, det bör framgå av kortet. Gör det inte det, så är det knappast jubilarens fel. Och jag tycker inte att ett standardkort är ouppfostrat beteende. Tar man det personligt ifall man inte får ett särskilt omnämnande av sin gåva i ett kort, så tycker jag man borde se över sina prioriteter här i livet.

Philip Björkqvist, 22:14, 17 april 2016. Anmäl

MLP: Man skulle ju kunna lägga ett litet kort inne i paketet med en (undertecknad förstås) lyckönskning. Jag gav en present till en firare av jämna år (dvs stort, högljutt partaj Tänkte inte inte på det och har ångrat det lite, för jag var asnöjd med min gåva... En leksak från Ukraina som min ryska järnaffär säljer; en gul, fint handmålad elefant av tunn plåt som snurrar runt som en cirkuselefant när man skruvar upp den med en nyckel och jag vill att hon ska veta att den är från mig. Haha.

Lyra Lof, 22:02, 16 april 2016. Anmäl

Titta i boken! Jag, och många med mig, ger gärna bort böcker och brukar då inte bifoga kort utan skriva några rader i boken.

Sweydia Ism, 14:43, 15 april 2016. Anmäl

Philip Björkqvist, den här spalten behandlar vedertagen hyfs och stil och då är ett personligt kort där man tackar för gåvan det korrekta. Man har tid att hålla reda på presenterna om man är hyggligt uppfostrad att visa tacksamhet för gåvor. Även sådana man inte gillar. Det är inte bara i USA man traditionellt tar hjälp av någon som ansvarar för att notera vad man får och från vem.

Mrs. R, 11:45, 15 april 2016. Anmäl

Håller helt med Bodil. Jag uppskattar ett tackkort, men förväntar mig inte ett särskilt omnämnande av gåvan. Då räcker ett "tack för alla fina presenter". Har man tiden att hålla reda på vem som givit vad och nämna det i korten, fine, men så har ju de flesta av oss heltidsjobb. I ett tackkort tycker jag man ska fokusera på faktumet att gästen var där och förgyllde dagen. Skriv hellre en extra mening om det i kortet, istället för att gåvan får så stort fokus.

Philip Björkqvist, 09:55, 15 april 2016. Anmäl

Bodils idé är alldeles utmärkt tycker jag, så blir alla nöjda och glada !

Marie-Louise Göransson, 20:27, 14 april 2016. Anmäl

Enklast är ju att ordna ett generellt tack-kort som skickas till alla. Det är ju inte så svårt eller dyrt att ta ett foto, gärna från festen eller på jubilaren, och trycka upp ett antal med text i stil med "Stort tack till alla som deltog på min fest och tack för alla fina presenter". Ingen nämnd, ingen glömd. Vill man skriva något personligt kan man göra det för hand direkt på kortet. De som inte hade present med sig undrar inte över formuleringen eftersom det syns det är ett generellt kort.

Bodil S, 17:17, 14 april 2016. Anmäl

Kap Kennedy: hur brukar du märka presenter du ger bort, då? På julklappar sätter man ju vanligen en etikett med "God Jul A önskar B", men något motsvarande finns mig veterligen inte för andra presenter. Utan det vanliga är att man bifogar ett gratulationskort, antingen i paketet eller hängande från snöret. Det är lätt att presenten och kortet kommer ifrån varann i brådskan.

Marja-Leena Pettersson, 15:43, 14 april 2016. Anmäl

Har ar en god ide fran det annars "hemska" USA: vid storre fester tar en god van ansvaret for att anteckna givaren av varje present. Festforemalet kan da oppna sina paket i lugn och ro. Tackkort ar nagot vi lar vara barn sedan de kan skriva sina namn. Fodelsedagspresenter och julklappar kraver ett tackkort.

Eva Boode Schatz, 13:32, 14 april 2016. Anmäl

Firarvägran?

Fråga: Vad gäller egentligen när en person genom en annons i dagstidningen undanber sig uppvaktning på sin förestående födelsedag?

Att närmaste familjen firar ändå kan jag till viss del förstå men hur är det när arbetskamrater börjar antyda att ”vi nog ska komma ihåg dig och annonsen bryr vi oss inte om?”

På en större arbetsplats blir det då konstigt om några ska uppvakta och andra inte. Dessa andra kanske är närmare arbetskamrater men har respekterat att personen i fråga har undanbett sig uppvaktning.

Svar: Frågor om att ”slippa” firas har varit uppe tidigare i spalten och väckt en hel del synpunkter. Det är tydligt att firandefilosofin har olika uttryck beroende på kulturer, traditioner, personligheter. Många personer som tydligt undanber sig födelsedagshyllningar blir ändå besvikna när alla gratulationer uteblir. Det är motstridigt, kanske kan en förklaring vara något slags blyghet.

Oavsett detta kan jag inte se annat än att det man uttryckligen meddelar, alltså att man inte vill bli uppmärksammad, är vad som ska gälla. Det är jubilaren som bestämmer att gratulationer inte önskas och det ska respekteras. Att arbetskamrater inte bryr sig om denna önskan är alltså enligt min mening helt fel.

Att det finns en viss generositet i att förmå ta emot andras lyckönskningar är en annan sak som firarvägrarna kan ha i åtanke. Arbetskamraterna kanske väldigt gärna vill visa hur uppskattad jubilaren är, och det är en bra möjlighet vid den jämna födelsedagen. Traditionen att lyckönska till en stor jämn födelsedag, särskilt femtioårsdagen, har gamla anor.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Själv så grattar jag personer som undanbett sig uppvaktningen med ord om jag träffar dem omkring födelsedagen men respekterar att de inte vill ha en fest eller formell uppvaktning. En lite skämtsam eller enkel gåva tycker jag kan vara OK men inte en riktig present (tex köpa en påse av favoritgodiset, en fröpåse till en trädgårdsmänniska) som inte ges på födelsedagen utan bara i tiden omkring.

Elin Hagberg, 12:15, 3 mars 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Bengt Carlsson, det är inte särskilt bra att fråga om någon "vill ha" en present, särskilt inte om vederbörande har avböjt sådana. Nu är du nära vän och hade hunnit köpa något innan du fick vetskap om jubilarens vilja. Det räcker enligt min uppfattning för att ändå ge det du har köpt - men inte vid festen utan bättre när du tackar för senast, vilket du då kan göra med ett personligt besök.

Magdalena Ribbing, 07:27, 3 mars 2016. Anmäl

Har en nära vän som fyller jämnt, och jag har redan hunnit köpa en present. Han skriver nu lite överraskande i inbjudan till fest i hyrd lokal att han inte vill ha några presenter. Kan det då vara ok att fråga om han ändå vill ha en present och i så fall ge den vid ett annat tillfälle?

Bengt Carlsson, 02:47, 3 mars 2016. Anmäl

Vissa personer tycker verkligen att det är hemskt att stå i centrum och bli firade. Vi andra måste utgå från att när någon säger eller annonserar att de vill slippa bli firade så menar de det. Rak kommunikation vinner man alltid på i längden.

Sweydia Ism, 14:59, 2 mars 2016. Anmäl

Det ursprungliga syftet med "uppvaktning undanbedes"-annonser är väl att visa hänsyn gentemot sin bekantskapskrets. Man kanske planerar att resa bort eller fira högtidsdagen på något helt annat sätt. Genom att offentliggöra detta slipper folk uppvakta i onödan, och behöver heller inte tvivla på om det är riktigt. Varför somliga inte skulle respektera detta är helt obegripligt. Det gynnar ju bara bekräftelseknarkarna som förväntar sig att bli uppvaktade ändå.

Kap Kennedy, 08:35, 2 mars 2016. Anmäl

Jubilarnej?

Fråga: Jag undrar hur man ska förhålla sig när en person fyller jämna år, undanber sig firande och reser bort. Vi gratulerar alltid varandra i vanliga fall. I våras reste min svägerska och hennes man bort när han fyllde 70 år. Han undanbad sig och vi skickade då ett sms och gratulerade honom.
I höstas fyllde min svägerska 70 år. Hon undanbad sig och de reste bort. Hon använder sällan sin mobil och vi har inte hennes nummer utan ringer alltid på den fasta telefonen. Vi kunde naturligtvis skickat ett sms till hennes mans mobil men vi tänkte att det skulle vara okej att säga grattis till henne i efterskott när de kom hem.

Så var dock inte fallet. Först fick min man en skrapa av deras dotter som tyckte att det var jättedåligt att vi inte gratulerat henne på dagen och sedan har jag några gånger fått höra att ”alla människor”, underförstått utom vi, hade ringt eller smsat på hennes födelsedag. Hon blev tydligen väldigt förnärmad. Är detta verkligen rimligt? Själv hade jag inte reagerat på det viset.

Svar: Ojoj så onödigt! Någon som fyller år avsäger sig uppvaktning men blir sur för att inte alla uppvaktar ändå! Riktigt dumt.

Att jubilarens dottern levererar kritik för denna uteblivna lyckönskan är ännu dummare och rejält ohövligt av henne.

Och att andra människor gratulerade och därmed struntade i jubilaren önskan att slippa måste betraktas som fel av dem. Vill man inte bli firad så säger man det och ska slippa. Vill man bli firad låter man bli att undanbe sig detta.

Förklara vid tillfälle för jubilaren att ni ansträngde er att tillmötesgå hennes önskan men nu gärna vill uppvakta henne när tillräckligt lång tid har gått – och så ger ni henne blommor eller en bok eller ett besök på en trevlig krog för att återskapa en hjärtlig relation.

Tänk om människor ville säga som det är istället för att krypa bakom sin så kallade anspråkslöshet!

Magdalena Ribbing

 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (12)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 12

Svägerskans beteende är på gränsen till sjukligt självupptaget. Hennes dotters uppförande tyder på en uppväxt med skruvade normer och föreställningar om vad som är rätt och fel. Det är synd om dem.

Enok Personne, 00:04, 4 januari 2016. Anmäl

Om man undanber sig uppvaktning så kan man väl inte bli förnärmad när detta respekteras!! Hur ska folk kunna veta vad som önskas och i vilken form? Det är väl bara att förklara för svägerskan och överlämna en blomma, ha överseende med denna något överkänsliga kvinna och kanske rekommendera lite jobb hos Stadsmissionen.

B I, 15:57, 29 december 2015. Anmäl

Ja Ja, Jag håller med dig, det är ett ganska hårda toner här i kommentarerna. Visst kan man vilja uttrycka sig men ibland så är det på intet sätt något som hjälper FS eller någon med samma funderingar. Och med det sagt, om jubilaren blivit ledsen så får väl FS ta kontakt och i efterhand förklara att FS trodde att Jubilaren ville bli lämnad ifred på födelsedagen men att tanken hela tiden varit att gratulera i efterhand, det kanske kan reparera skadan.

Majs Krok, 14:31, 29 december 2015. Anmäl

Jag är så gammeldags att jag inte använder SMS annat än i nödfall, och jag skulle inte använda det för gratulation på en jämn födelsedag - det känns för nonchalant. Men visst kan det vara det rätta sättet i en del kretsar. I denna situation där jubilaren har rest bort, brukar jag i stället skicka ett fint födelsedagskort. Kan man skicka det till hotellet så blir det en glad överraskning, annars får personen hitta det när h*n kommer hem igen. Så visar man att man tänkt på personen i alla fall.

Marja-Leena Pettersson, 12:48, 29 december 2015. Anmäl

Svägerskans reaktion är inte rimlig. Ett grattis på fel dag får man inte bli förnärmad över. Då har man lite trångt perspektiv på livet. När det gäller undanbedd uppvaktning så tycker jag att man respekterar det med folk man annars aldrig uppvaktar. Om det är någon man alltid ringer till eller skickar kort/blommor till på födelsedagen så tycker jag att man gör det även om uppvaktning undanbetts, dvs samma nivå som alltid. Vissa vill helt enkelt inte invaderas pga jämn födelsedag.

Bodil S, 12:33, 29 december 2015. Anmäl

Kanhända OT men övriga kommentatorers okänsliga reaktioner om att krusas, så kräänkt etc tyder ju på att empatin kanhända behöver övas upp ordentligt. Den här spalten har som sagt blivit mycket kall i tonen det senaste året. Trist.

Ja Ja, 10:07, 29 december 2015. Anmäl

Dottern trampade över, helt klart. Däremot gjorde FS fel, självklart smsar man till makens telefon på själva dagen. Att folk undanber sig firande innebär inte att de på allvar skulle ta illa upp för ett sms. Det är inte att betrakta som uppvaktning utan bara lite vänlighet, omtanke och visshet om att vi alla innerst inne vill bli omtyckta.

Ja Ja, 10:03, 29 december 2015. Anmäl

Hon skulle nog ha uttryckt sig tydligare. "Jag undanber mig all uppvaktning på min födelsedag men räknar med att ni ändå kommer att gratulera mig på något sätt för annars blir jag såå kränkt."

B I, 09:24, 29 december 2015. Anmäl

Det här är ett typiskt exempel på den gamla "jantelagen" som fortfarande styr i vissa landsändar. En del sätter ut annonser i lokalpressen under rubriken "uppvaktning undanbes" när de fyller jämnt. Underförstått en _påminnelse_ om att de fyller jämnt och får inte tolkas bokstavligt. År de bortresta så förväntar de sig att alla ringer på dagen och uppvaktning vid senare tillfälle.

M K, 09:17, 29 december 2015. Anmäl

... etikettspalt! För deras dumheter... Jag avskyr folk som ska krusas. Och som sen har mage att klaga om personen inte ger dem vad de har begärt... Jag är också fascinerad av att dottern har mage att konfrontera och 'skämma' FS med detta... Det är en ganska hög tröskel att 'skämma' nån på det sättet, att läxa upp någon. Jag vet inte om dotten tyckte att det var ett sånt fruktansvärt faux-pas (...) att det inte var möjligt att inte säga nåt—eller om hon är lika clueless som sin förälder.

Lyra Lof, 08:44, 29 december 2015. Anmäl