Bröllopsinbjudningssvar?

Fråga: Jag ska gifta mig i slutet av sommaren och har redan skickat ut inbjudningskorten.

Flera har tackat för inbjudan men inte sagt om de kommer eller inte. Inte ens personer som jag vet kommer.

Min fråga är: när svarar man på en inbjudan om man vet att man kommer eller inte? Är det okej att som nära vän eller släkting vänta till sista svarsdag även om man 4 månader i förväg vet svaret?

Några väldigt nära släktingar har flaggat för att de kanske inte kommer på grund av av olika hobbies som kanske krockar… Eller att de kanske skall på semester just den helgen vi ska gifta oss… Vore det inte lämpligt att dessa personer planerar semester och hobby andra helger?

Svar: Som så ofta är det okunskap om hur man besvarar en inbjudan som ställer till problem. Ett tack för en inbjudan ska självklart innehålla ett ja eller ett nej. Enbart tack är meningslöst.
Oavsett släktskap och vänskap svarar man på en inbjudan med att tack för den och att man infinner sig, eller att man tyvärr har förhinder. Och det gör man så snart som möjligt, det finns inte minsta artighet i att dra ut på svaret till sista svarsdatum, snarare tvärtom. Tänker man efter en halv sekund förstår man varför ens svar är viktigt för inbjudaren.

Du tycker att dessa vankelmodiga gäster ska ändra sina ledigheter för att gå på ditt bröllop som givetvis är jätteviktigt för dig men kanske inte lika stort för samtliga gäster. Dessutom kan det vara problem att veta vad man gör fyra-fem-sex månader senare, och det är därför bjudningskort inte ska skickas alltför långt i förväg.

Dina nära släktingar som meddelar att ditt bröllop kan krocka med deras hobbies kan du räkna bort, prioriterar man en hobbyhelg framför en nära släktings bröllop behöver du inte hålla platser lediga för en eventuell närvaro. Att man inte vet när semestern kan tas ut är kanske en annan sak, det är inte alltid man får bestämma exakta dagar för sin sommarledighet.

Så svaret på din fråga är med några reservationer: den som har fått en inbjudan svarar så snart som möjligt, och då alltid med ett ja tack, eller ett nej tack. Några ”kanske” finns inte i den etikettvärld där hyfs råder.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (15)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 15

Som egenföretagare kan jag oftast peta in lite ledighet "när som helst" på året under förutsättning att det funkar med mina klienter, men min man som arbetar för ett stort företag, får lov att planera sin sommarsemester redan i mars. Han brukar ta sex veckor (snäll arbetsgivare där) från mitten av juni. Skulle vi då ha vänner som gifter sig i slutet av augusti, efter hans semester och kanske inte när jag kan ta ledigt, så kommer vi inte kunna svara på en inbjudan som denna förrän sista stund.

Maria T, 22:43, 5 april 2017. Anmäl

Tycker det är helt ok att vänta med ett svar, om man nu är osäker på om man kan eller inte, så länge man håller sig inom ramen för då man ska meddela huruvida man kommer eller inte. Sen tycker jag inte att man kräva att folk måste planera om ev. aktiviteter som krockar, bara för att det är ett bröllop på gång. Det är ju lite upp till var och en vad som är viktigast, att komma på just det bröllopet eller göra det man hade planerat in långt i förväg och som man kanske inte ens kan boka om.

Catarina Dalesjö, 15:15, 4 april 2017. Anmäl

Jag tycker det är fullt naturligt att bestämma och tillkännagöra datum långt i förväg men sen inte förvänta sig att folk kan svara förrän närmare inpå evenemanget. Då fungerar en "Save the date" som inte har någon egentlig OSA men där det är artigt med en informell bekräftelse följt av den riktiga inbjudan med OSA några veckor senare. Att folk inte kan planera i förväg? Ja, genom att fastlägga datumet fyra månader i förväg så har folk iallafall ett datum att planera runt.

Anders Ljung, 15:11, 4 april 2017. Anmäl

Och mja, jag förstår dig FS, men hobbies och semestrar kan vara länge emotsedda och svårflyttade, och att någon släkting som en kanske knappt umgås med gifter sig är ju faktiskt inte *så* intressant.

annan Camilla, 12:38, 4 april 2017. Anmäl

Att folk skickar ett tack utan att specificera om de kan komma eller inte är ju mest för att visa att inbjudan kommit fram, men att de ännu inte vet om de vill/kan komma. Så oartigt är ju knappast det, att bara vara tyst hade ju snarare lämnat inbjudaren med frågetecken om inbjudan ens letat sig rätt. Sen är det klart att man inte "måste" vänta tills sista svarsdatum, men 4 månader innan har ju iaf jag inte en aning om hur det ligger till med ledigheter och annat.

annan Camilla, 12:34, 4 april 2017. Anmäl

Det är för mig väldigt hjälpsamt att få inbjudan långt i förväg MEN med OSA förhållandevis nära händelsen. Då har jag en chans att planera efter bröllopet om jag vill och kan. Jag ser hellre en inbjudan långt i förväg än en save-the-date. Det förra mer ett erbjudande medans det senare mer är en order om att inte planera in något ett visst datum för att någon anser sig veta vad som är viktigast för mig.

Alastair Mobery, 11:49, 4 april 2017. Anmäl

Att hobbies eller andra saker kan komma ivägen för ett bröllop har jag inte det minsta problem med att inse. 4 månader innan kan betyda att en person inte vet om man har godkänd semester, om ens fotbollslag är med i slutspel eller ej (hobby kan vara på väldigt hög nivå), om semesterresan är ekonomiskt lösbar v 32 eller kanske enbart v34, om barnen fåt ledigt från skolan osv. osv. Nä, deltagande i det ena eller andra är helt frivilligt tills man sagt JA eller NEJ och detta inom OSA-tiden.

Alastair Mobery, 11:46, 4 april 2017. Anmäl

Håller med de flesta här att OSA-tiden ska hållas. Bjuder man 4 månader innan och har OSA 2 månader innan så är tiden fram till 2 månader innan "öppen". Det är för mig som inbjudare mycket bättre att få ett osäkert kanske 4 månader i förväg än ett JA eller NEJ precis inom OSA. Det KAN ju vara så att man kan hjälpa gästen få till ett JA.

Alastair Mobery, 11:42, 4 april 2017. Anmäl

Jag håller inte med kommentatorerna om att det skulle vara oartig, eller inte hjälpsamt, att skicka ut inbjudningarna långt i förväg. För mig är det en förutsättning med månaders framförhållning, minst, om jag ska kunna planera in något så stort som ett bröllop - särskilt om det förväntas att barn ej ska med eller kräver resa. Gäller nog många. Men ett Save the date, och senare en formell inbjudan kan ju kanske se bättre ut. Annars behövs säkert ändå påminnas om att svarsdatum närmar sig.

Anna Andersson, 11:08, 4 april 2017. Anmäl

Jag förstår dem som sagt "tack för inbjudan, jag återkommer med ett ja eller nej". Det visar att inbjudan gått fram och att de är glada över att brudparet vill ha med dem. FS är oartig om hon skrivit ett svarsdatum och sedan blir sur för att folk inte svarar långt innan den dagen.

Sweydia Ism, 10:28, 4 april 2017. Anmäl

Värdskap?

Fråga: Bloggen har flera gånger tagit upp hur gäster ska bete sig – men värdinnan och värden? Vilka plikter har dom som bjuder in? Vad får dom inte göra?

Svar: Klok fråga! Det är minst lika viktigt att värdfolket beter sig väl som att gästerna gör det. En bra värdperson är en förutsättning för att bjudningen ska fungera och bli så lyckad som alla vill. Härmed en liten grundkurs i gott värdskap! Först av allt: inbjud rätt. Om det är muntlig inbjudan, se till att all information sägs. Om det är inbjudan på sociala medier som är vanligt i dag, se till att den endast når de som verkligen räknas till gästerna, alltför ofta finner inbjudningarna på olika vägar personer som inte alls är bjudna. Om det är en bjudning som ska ha en hög nivå är skriftlig inbjudan bäst.
I inbjudan ska gästernas namn skrivas ut, alltså inte enbart på kuvertet. Datum och klockslag och plats förstås, klädkod om det behövs – och i så fall tydlig, inte någon påhittad skojighet – men också om bjudningen har ett syfte, som födelsedag, familjehögtid, examensfirande eller annat.

Skicka inte inbjudan alltför långt i förväg, få personer är tvärsäkra på vad de gör eller vill göra ett halvår framåt. Skriv inte osa, det missförstås ständigt, skriv istället Svar och senaste datum, inte alltför långt innan bjudningen äger rum. Har man vimsiga vänner kan man skicka med ett frankerat, adresserat kuvert med et kort där det står gästens namn och två rutor: ja tack respektive nej tack, så att det bara är att kryssa i och posta.
Båda i ett etablerat par ska bjudas. Barn behöver inte bjudas om det inte är en familjefest, men vill man låta gästerna ta med sina barn ska det skrivas ut i inbjudan eller tydligt sägas vid muntlig inbjudan.

I god tid ska värdpersonerna ordna så att alla som kommer får en sittplats, även om det ”bara” är en lättsam fest dit man kan komma och gå lite hur som helst inom den tidsram som står på inbjudan. Garderobsmöjlighet med enkla galgar och en klädstång ska finnas, om gästerna är många. En pall att sitta på för skobyte är bra.

Värdpersonerna ska ta emot gästerna, antingen om det är möjligt vid dörren, eller om de är många när dessa har tagit av ytterkläderna. Den välkomsten är jätteviktig, ingen gäst ska inte behöva kliva in i ett stort rum och vilset leta efter värden och inte veta vad som förväntas. Värd-värdinna får finna sig i att stå närmast gästernas entré och hälsa och helst föra ihop en gäst som inte känner andra i ett samtal.

Maten ska förstås vara god! De gäster som har meddelat att de inte tål si eller så eller inte ”vill ha” viss mat ska i görligaste mån få sådan mat som de kan äta. Men är det krångliga önskemål eller känsligt, som glutenintolerans där minsta mjölgnutta på villovägar åstadkommer stora problem, är det bättre att gästen tar med en egen rätt istället för att bli sjuk. Det är inte ohövligt av gästen att vilja vara säker, och inte oartigt av värden att inte vilja riskera något.

Samtalet är bjudningens bränsle. Värdpersonerna ska se till att gästerna pratar med varandra, och om det behövs, ta med någon som sitter opratad med att fråga den personen något som ger tillträde till samtalet. Värdpersonens främsta skyldighet är att se till att alla gästerna har trevligt. Ett gammalt ordstäv är tänkvärt: En värd får aldrig skratta högre än sin gäst. Alltså: värdpersonen ska inte ha roligast själv. Det är fel av en värdperson att dansa mest med den populäraste gästen, att slå sig ner i ett hörn och lägga beslag på en enda gäst, att strunta i de gästerna som andra inte bryr sig om. Precis tvärtom ska den goda värdpersonen göra!
Den som är en bra värdperson ska aldrig göra sig rolig på en gästs bekostnad – det är överhuvudtaget obehagligt och borde vara straffbart för den som bjudit andra och gör någon mer eller mindre löjlig.

Värdpersonen ska hindra eventuella gräl som kan börja som ett vanligt prat men efter drinkar och vin kan övergå till småbråk och otidigheter. Då griper en bra värdperson in och avbryter med att föreslå någon helt annan sysselsättning, titta vilken mäktig fullmåne, vill ni se mina stenar från sommarhuset, nu blir det lite vickning eller vad man kan finna på av avledande verksamhet.
När gästerna går hem – äntligen – ska värdpersonen uttrycka sin glädje över att de har gjort kalaset så trevligt – och glädja sig åt att själv få vara gäst nästa gång och därmed föremål för en annan värdpersons kloka uppmärksamhet.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 5

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

En liten detalj som borde vara självklar men kanske inte är det - värd/värdinnan skall ta det lugnt med starkvarorna, annars kan det gå åt pipsvängen!

Maja Gräddnos, 16:33, 20 mars 2017. Anmäl

Tänk middag med dans: Ett etablerat par - dock inte med varandra - tar ut svängarna till den grad, att de virvlat ur åsyn. En bra stund förflyter. Deras etablerade parhalvor dansar också - nu, med allt mer sökande blickar. Frågas: Vad ingår i gott värdskap? 1) Någon av värdarna virvlar iväg på sök, kamouflerat till ex.vis fönsteröppning? Utrop: "Oh, här är ni ju! Vi längtar så, efter att få dansa med er!" 2) Gör ingenting. Tänker att vuxna människor, bör kunna sköta sig själva?

gamla Tekla, 18:18, 17 mars 2017. Anmäl

Även om tidpunkten antyder vilken typ av förtäring det blir är det ändå viktigt att skriva i inbjudan om det blir mat, plockmat/snittar eller kanske bara drinkar med tilltugg, eller kaffe och tårta. Sen finns det ytterligare en anledning att inte skicka ut inbjudningar ett halvår i förväg. Och det är att inbjudan då riskerar att läggas åt sidan och glömmas bort helt, vilket jag har erfarenhet av!

Bengt Carlsson, 17:10, 17 mars 2017. Anmäl

Oinbjuden?

Fråga: idag kom ett kuvert. Det var adresserat till min make. I kuvertet låg en inbjudan som började ”Välkommen att vara med och fira X:s (en vän) 60 år” och sedan information om plats, dag och tid ”mingel från 16.00″ samt önskat svarsdatum och en mailadress till jubilarens fru.

Jubilaren och vi har träffats sporadiskt genom åren, vi har bjudit till våra födelsedagar, vårt bröllop, kräftskivor, och även till middagar med enbart oss fyra. Mer sällan ju längre tiden gått eftersom de allt mer börjat bete sig som Ove och Anette i Solsidan (vi har till och med undrat om manusförfattaren på omvägar hört oss berätta om detta par eftersom vi känner igen flera situationer; ta betalt av gäster vid kalas, instruera hur mycket mat man får ta för sig samt ”jag önskar mig enbart pengar till spa-behandlingar, här är mitt kontonummer” etc).
Vi har dock hållit god min, men undvikit att delta när det har känts obekvämt eller som ”armbågsbjudningar”.

Jag tolkar denna märkliga inbjudan som en tydlig signal att jag inte är välkommen att fira 60-åringen. Inget i inbjudan tyder på att det är fråga om en ”grabbträff”, eller på att det skulle röra sig om ett misstag. Adresseringen enbart till min make och kortets rubrik ”Välkommen” i singular talar sitt tydliga språk, tycker jag.

Frågan är vad man svarar? Jag vet att man inte kan eller ska uppfostra vuxna människor, men att bara tacka nej (min man har ingen som helst lust att gå) utan att åtminstone nämna att vi båda tog väldigt illa vid oss känns konstigt. Men kanske ändå mest korrekt?

Svar: Så där blir en drulligt slarvig inbjudan när inbjudaren inte tänker sig för utan bara öser iväg något hastigt hopkommet. En svag förklaring finns i att ni själva har dragit ner på umgänget men den duger inte i ett sammanhang som detta, alltså en födelsedagsfest. Att själva inbjudan inte innehåller era namn är en modern dumhet med amerikanska förtecken. I en inbjudan ska gästernas namn anges, det räcker inte med adressat på kuvertet.

Kanske är ni trots allt bjudna båda två men slarvet tog över, som sagt. Enklast är att ni skickar ett kallt svar till frun, ungefär så här: ”Tack för inbjudan till X:s födelsedagsfest; vi förmodar att den gäller för oss båda men ingen av oss kan tyvärr närvara” och så båda era namn. Till sist: det är opraktiskt att berätta för andra om gemensamma vänners fadäser och dumheter, risken att det når oavsedda öron är överhängande.

Magdalena Ribbing

Kommentar till Lena Mellins krönika i Aftonbladet den 12 mars där skribenten drar den felaktiga slutsatsen av mina frågesvar att jag förordar knytkalas med matlådor istället för de trerättersmiddagar som verkar förekomma i hennes umgängeskrets. Det jag har noterat i min frågelåda och Lena Mellin har sett hos andra är att moderna gäster allt oftare meddelar speciella matönskemål. Därför svarar jag att det är bättre att den som exempelvis är glutenintolerant erbjuder sig att ta med en egen rätt än att värdpersonen (om inte professionell dietexpert) tillreder en rätt som riskerar att ändå inte bli glutenfri. Detsamma gäller andra önskemål lika med krav om viss mat. En bjudnings syfte är den gemenskap som gästerna och värdfolket bildar tillsammans, inte främst att varje gäst ska kunna äta sig individuellt mätt på exakt sådant som vederbörande tål – eller föredrar. Att inbjudaren lagar den mat som gästerna förmodas uppskatta är självklart, men inte att varje komplicerat specialönskemål tillgodoses, då är det klokast att gästen tar med något som kan ätas riskfritt. Viss tolerans från ömse sidor är en grundingrediens i det lyckade kalaset.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (29)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 29

PS. En sak som är givande med den här spalten är att de som kommenterar ofta har olika perspektiv, särskilt om det handlar om olika yrkesroller eller situationer man har befunnit sig i! Ex: Bara Föratt... Jag har också haft några serviceyrken inom restaurang (servitris, bartender, garderob) och höll ut i några veckor i vardera. Och MIN erfarenhet är att de som har mest pengar är de snålaste... Livserfarenhet!

Lyra Lof, 04:49, 22 mars 2017. Anmäl

Bara Föratt: OK, jag tror dig! Haha.

Lyra Lof, 04:45, 22 mars 2017. Anmäl

Nej du Lyra hof, man kan visst vara 60 år och sakna all typ av hyfs och stil. Det vet de flesta som har jobbat i ett serviceyrke.

Bara Föratt, 09:46, 16 mars 2017. Anmäl

Det blir förstås svårt att fortsätta snacka skit om det andra paret om de slutar umgås. Daterat skvaller förlorar ju lätt ännu mer i trovärdighet och kan bli pinsamt om de som till äventyrs orkar lyssna vet hur det gick sen...

M K, 06:11, 16 mars 2017. Anmäl

Ja, inbjudan var oförskämt formulerad. Det kan man gott påpeka!. Vad jag reagerade på är att FS söker efter orsaker och ursäkter att tacka nej och nu vill ha MR:s "godkännande" på att ge "vännerna" en känga. Dvs om inbjudan hade varit korrekt formulerad, så skulle FS alltså ha tackat ja till fortsatt umgänge med folk hen föraaktar? Hallå: läs mellan raderna här- hur bussig verkar FS själv vara...?

Anna N, 07:45, 15 mars 2017. Anmäl

kritiserad, utesluten. (Hur kul är det?) Det är inte OK!! Så de kan fanken göra detsamma: låt adem undra vad de antyder. om nåt, låt dem slösa eneri på det & bli irriterade. MR:s föreslag är ju ändå mycket mindre (så de är ändå mer hyfsade, ha!) Ingen här verkar hålla med mig (fast "troligen" en & annan läsare, det vore bra konstigt annars.) Men ni som aldrig ger igen (är förlåtande som Buddha? ellerför för snälla/mesiga?*), tro mig, det kan känn kännas rätt bra... *Skjut inte budbäraren.

Lyra Lof, 00:23, 15 mars 2017. Anmäl

berättar ett uppenbart fall där nån har felat och bara vill ha medhåll... Och jag tycker att FS absolut kan kila in en liten pik om anledningen att de tackar nej. Den taskiga inbjudan där det är uppenbart att frun är utesluten från inbjudan—kom igen, det är inget snack om att det är så! 60-åringar som inte vet hur man formulerar en inbjudan? Knappast—det är grovt oförskämt. Inbjudarna har orsakat FS & man irritation, att undra vad #&$ som menas, och att frun särskilt har känt sig förolämpad &

Lyra Lof, 00:05, 15 mars 2017. Anmäl

FS ville bara ha hjälp med hur de lämpligast formulerar ett svar hörrni. Jisses. Inklusive om MR, som ju är vet & etikettexpert, tycker att det är OK att hinta om orsaken till att de tackar nej—eller om det kanske är lika otrevligt. Och då måste ju FS ge en hel del info om fakta. Och även om deras egna mindre än sympatiska tankar och skitsnack tidigare! Ärligt och kanske t o m lite modigt tycker jag, att erkänna sina egna brister! Vilket också innebär att det inte är en sån där fråga där FS

Lyra Lof, 23:59, 14 mars 2017. Anmäl

Ingen respekterar ju egentligen de som snackar skit om andra, att det är ett säkert tecken på avundsjuka och att de känner sig underlägsna är ingen förmildrande omständighet. Att det andra paret tröttnat är inte särskilt förvånande. FS får väl hitta andra skvallerobjekt. Eller rent av skaffa ett eget liv.

M K, 18:35, 14 mars 2017. Anmäl

Faktum är att det största "stilbrottet" står FS själv för. Falskhet och baktaleri. Sitta och oja sig över en felformulerad inbjudan, från "vänner" samtidigt som man driver med dem. Sluta umgås med folk ni inte respekterar!!! (I övrigt håller jag med Kap K - att känna igen egna "fadäser" här i spalten, är inte samma sak som att bli uthängd)

Anna N, 07:45, 14 mars 2017. Anmäl

Återbjudande?

Fråga: Jag har en vän som är väldigt snål. När jag fyller år brukar jag bjuda ett tiotal av mina närmaste vänner, på middag på krogen. Min snåle vän kvalificerar sig utan tvekan till att vara en av dessa tio närmaste, förmodligen en av mina tre närmaste vänner men på grund av hans snålhet bjuder jag inte honom och han börjar bli stött över detta.

En trerätters middag med dryck på en mellanklasskrog i Stockholm kostar 1000-1500:-/person och jag prioriterar att bjuda vänner som brukar bjuda tillbaka. Min snåle vän har minst lika god ekonomi som jag men han skulle aldrig ens komma på tanken att på något sätt fira sin födelsedag på ett sätt som skulle kosta honom pengar, inte ens ett enklare arrangemang hemma.

Jag vill understryka att jag på inget sätt förväntar mig att alla ska bjuda tillbaka på samma nivå som jag bjuder: jag har några vänner som fortfarande är studenter respektive en väldigt god vän som lever på sjukersättning. Givetvis har dessa andra ramar att röra sig inom men de brukar bjuda på en hemlagad middag eller liknande i samband med födelsedagar och annat. Enligt principen att det är tanken, och inte kostnaderna, som räknas så uppskattar jag deras inbjudningar lika mycket som någon som bjuder extremt generöst.

Hela situationen föranleder två frågor:

A. Är det rimligt att prioritera folk som jag av erfarenhet vet bjuder tillbaka (eller de kanske bjöd först så det är jag som bjuder tillbaka), men som kanske inte är riktigt lika goda vänner som någon som gärna kommer men aldrig bjuder tillbaka?

B. Hur förklarar jag för min snåle vän – som flera gånger, mer eller mindre mellan raderna undrat varför han inte är bjuden – varför jag aldrig bjuder honom?

Svar: Du har en vän som inte har samma syn på gästfrihet och umgängesliv som du. Många människor ser sig själva som en gåva till sina vänner, alltså att deras förtjusande intressanta personligheter räcker som gensvar, de tycker inte att de behöver besvära sig med att ordna något trevligt för sina vänner. Men: det räcker med som du skriver, med en hemlagad soppmiddag, en enkel krogkväll, ett sevärdhetsbesök med åtföljande kaffe – det som betyder något är att den som har bjudits också gör något slags motprestation.

Är det bara din farhåga att han inte kommer att bjuda tillbaka som gör att du inte bjuder honom? I så fall kan du börja med att bjuda honom på nästa födelsedagsmiddag, och säga vänligt att du utgår från att du får glädjen att fira honom på hans födelsedagsbjudning. Det är ju också ett slags svar på hans underförstådda fråga om varför du inte har bjudit honom.
Bjuder han inte tillbaka så kan du släppa förhoppningen att han ska gengälda din bjudning. Du kan då låta bli att bjuda honom mer.

Med detta sagt: är man riktiga vänner ska inte tillbakabjudandet behöva vara en förutsättning för vänskapen. Tänk över situationen igen och bestäm dig för vad er vänskap är värd. Är det så avgörande för dig att du blir tillbakabjuden?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (29)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 29

Jag skulle aldrig vilja vara vän med någon som förväntar sig att jag lägger ut tusentals kronor på min födelsedag. I mina ögon har brevskrivaren totalt missat vad vänskap handlar om. Varför ska man betala för andra vuxna ute på krogen? Sluta upp med oskicket att manipulera hur andra spenderar och problemet är löst. Ursäkta, men det är inte din vän som är snål, utan du som saknar sunt förnuft. Att bjuda på en enkel måltid hemma, som kanske kostar några tior per person är något helt annat.

Genesis Day, 21:54, 8 februari 2017. Anmäl

Den egentliga frågan är väl hur FS kan vara "nära vän" med en person vars snålhet han retar sig så på. Dessutom verkar de ju inte kunna prata med varandra. Vad består denna "nära vänskap" i, undrar man... I övrigt får jag en känsla av att de kommentatorer, som tycks anse att vissa har "skyldighet" att bjuda gång på gång, och andra har rätt att agera fripassagerare i umgängeslivet, talar i egen sak...

Anna N, 10:44, 2 februari 2017. Anmäl

Någon som räknas som en av de närmaste vännerna har väl ändå andra kvaliteter som är viktigare än att spendera pengar. Låter som om detta bara handlar om födelsedagsfirande? Han kanske är generösare på andra sätt, i andra sammanhang? Någon som inte ger något gensvar blir ju inte långvarig. Håller med om att bjuda honom och hinta om att det vore uppskattat att bli bjuden tillbaka. Behöver ju inte vara just födelsedagsfirande.

M K, 20:28, 31 januari 2017. Anmäl

Jag tycker också det är rätt fascinerande att jag aldrig sett (kan missat) en fråga om när jag bjuder på fest så brukar jag samla ihop mina vänner, lagar en löksoppa eller något annat billigt då jag inte har så bra ekonomi men min vän bjuder aldrig tillbaka trots ett chef jobb och god ekonomi. Ska jag fortsätta bjuda min vän eller hur ska jag hantera detta? Verkar vara enbart de som skryter om hur mycket pengar dom lägger på sina gäster som har problem med att inte bli bjuden tillbaka.

LB ., 19:57, 31 januari 2017. Anmäl

LB, du har rätt det står inte att FS bjudit vännen tidigare utan det är något många av oss kommentatorer förutsätter o imitt fall utifrån att FS brukar bjuda ett tiotal av sina närmaste vänner, då har säkert snålisen varit med några gånger eftersom han är en av de närmaste vännerna och då har man rimligen känt varandra några år och haft möjlighet att hunnit bli bjuden. Men precis som du skriver uppstår många följdfrågor det skulle vara spännande att få klarhet i.

A A, 17:28, 31 januari 2017. Anmäl

Var står det att FS har bjudit personen tidigare och sedan inte fått inbjudan tillbaka? FS säger att vännen är så snål att denne någon aldrig skulle komma på tanken att hålla ett födelsedagsfirande själv. Varför ska det vara just födelsedagen som är så viktig att fira? Har FS alltid uteslutit vännen för FS anser vännen vara snål? Varför ska vännen bjuda på fest? Vännen bjuder aldrig på något alls? Har FS i början av vänskapen bjudit och inte blivit inbjuden tillbaka?

LB ., 13:13, 31 januari 2017. Anmäl

När en nära vän eller släkting avstår från att bjuda igen är det inte alltid fråga om monetär snålhet, utan även om tidsmässig sådan. Vederbörande tycker helt enkelt inte att det är värt att lägga tid och kraft på att bjuda igen. En ovana jag stött på är att vissa bara bjuder igen om de annars riskerar att inte bli inbjudna till nästa stora nyårs- eller midsommarfest i vänkretsen, men ofta låter bli att återgälda födelsedagsinbjudningar i den närmaste kretsen eftersom de ju alltid blir bjudna.

Fru D, 12:53, 31 januari 2017. Anmäl

För mig tog det många år innnan jag insåg att några av de som jag självklart bjöd hem på fest ett par ggr/året aldrig tackade för senast och aldrig bjöd tillbaka. Jag hade nöjt mig med en öl på puben!!! Jag "för inte bok", men har man väl börjat se mönstret så känner man sig lätt utnyttjad.

Anna N, 09:26, 31 januari 2017. Anmäl

Alla relationer bygger på ömsesidigt engagemang. Att bjuda "vänner" som aldrig anstränger sig tillbaka är lika kul som att säga "jag älskar dig" till sin partner och få bara tystnad tillbaka. Man kan inte kräva gensvar, men man kanske inte ska slösa sin energi på sådana som gärna får, men aldrig ger.

Anna N, 09:10, 31 januari 2017. Anmäl

Marie-Louise Göransson@ Jag tror att snålhet och brist på humor hänger ihop. Och man kan aldrig lära en snål människa vara generös. Det blir bara värre ju äldre man blir. Om man är snål givetvis.

Ewa Atena, 21:45, 30 januari 2017. Anmäl

Gästovillighet?

Fråga: Jag ser mig själv och min man som normalt socialt bevandrade med ett hyfsat bra umgänge i antal personer räknat. Vi är genuint intresserade av våra medmänniskor och är inte på något sätt dominerande i vårt umgänge med andra. Det som sedan en tid tillbaka gör mig grubblande är de av våra inbjudna gäster till en middagsinbjudan som ger svar ungefär som: ”på nyår kan vi inte komma för vi brukar alltid vara med xx” vilket betyder att vanans makt styr och det för alltid är lönlöst att bjuda in dem; eller ”tack för inbjudan, vi kan inte men kan vi ha den innestående” medan vi tycker att vi bjöd in gästerna till ett speciellt datum av en speciell anledning; eller gäster blir inbjudna till en middag: ”kan vi hålla det öppet” vilket känns som att vi blir ett alternativ om ingenting bättre dyker upp.

Kanske vi bara har haft lite otur men situationerna har gjort att jag känner mig osäker på att bjuda in någon överhuvudtaget eftersom jag tolkar ovanstående svar som en ovilja till att träffa oss. Är dessa svar gängse social kod? Ska vi sluta bjuda dessa personer eller fortsätta vara envisa?

Svar: Sannolikt är det inte ovilja att träffa er som åstadkommer dessa trista svar, det verkar mer handla om en oförmåga att se till andra än sig själv, att inte förstå att en värdperson behöver ha ett direkt svar för att planera sin bjudning och kunna bjuda någon annan om en gäst tackar nej.

Att gäster inte kan infinna sig det datum man har bjudit dem till är en del av det sociala umgänget. Men det är alltid inbjudaren som bestämmer. Att en inbjuden gäst föreslår ett annat datum, eller vill ha inbjudan upprepad vid ett senare tillfälle, eller vill lämna öppet för eventuellt ja-tack är nästan alltid fel. Ditt resonemang angående dessa nej-tack är rätt, man kan verkligen inte förvänta sig att få ha en inbjudan innestående och man kan absolut inte be att få ”hålla öppet” för ett senare accepterande eller ett senare nej.

Faktiskt är det gästens skyldighet att svara ja tack eller nej tack, inte något löst kanske, får se, någon annan gång osv.

Alltså: det är inte du som ska vara bekymrad, det är dina virriga gäster som har anledning att oroa sig över sin självupptagenhet eller sin bristande kontroll över almanackan. Men nej-tack från de gäster som alltid firar en viss sorts fest med någon annan får man acceptera, det är en korrekt anledning och ett nej som blir giltigt även för framtiden. ”Vanans makt” skriver du, underförstått att det i så fall är fantasilöst – men visst måste andra få följa en tradition? Det är inte oartigt.

”Innestående” ska markera ett slags lite missriktad vänlighet som ”vi hade gärna tackat ja till er men just den dan kan vi inte, vi vill komma en annan gång.” Det är inte någon direkt ohövlighet, vill man träffa dessa gäster igen bjuder man dem vid ett annat tillfälle, vill man inte låter man bli att bjuda dem.

Men ”hålla öppet” är som du skriver, är en antydan om att man väntar på något eventuellt ännu roligare och ett sådant svar kan du bara bortse från. Som inbjudare meddelar man då vänligt ”tråkigt att ni inte kan komma, vi får ses vid ett annat tillfälle” så att dessa gäster förstår att det inte finns någon kvarstående inbjudan till dem. Naturligtvis har inte inbjudaren platser reserverade för obeslutsamma gäster. Finns rimliga skäl är det en annan sak, men inte ens då är det nödvändigt för inbjudaren att hålla platserna lediga om det inte passar i sammanhanget.

Det är inte mycket att göra åt att en del personer har vuxit upp med eller skaffat sig dessa självgoda attityder till en inbjudan. Du kan fortsätta att bjuda dem du vill ha som gäster och avstå från att bjuda de personer som du uppfattar utnyttjar din gästfrihet på fel sätt.

Men: det finns en svag möjlighet att du, som du skriver, har haft otur med just dessa personer. Då handlar kommande inbjudningar mer om din tolerans än om en del personers sätt att besvara en inbjudan.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (21)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 21

Du får väl fråga "när vet du det då? Om du inte hört av dig innan dess tar jag för givet att du inte kommer" Men jösses vad är det med folk, det kan väl vara OK att svara t ex "få se om vi får barnvakt" (t ex) men vi hör av oss före söndag" ( t ex) Hur svårt kan det vara?

Maja Gräddnos, 16:44, 20 januari 2017. Anmäl

ÅÅÅhhh, jag fick just ett svar på en inbjudan: "jag kommer om jag kan" det är så man kan bli tokig. Vadå om jag kan ? När ska du bestämma dig då? Ska jag fråga igen? Tänk om tio personer svarar så, hur tror de att man ska kunna beräkna mat /fika ?

A A, 19:38, 19 januari 2017. Anmäl

Hur svårt kan det vara? 1) Tack gärna, vad trevligt det ska bli! 2) Åh, vad synd, jag är redan upptagen då. Krångla inte till det med resonemang om att hålla det öppet, vilka gäster som kommer, hur trevligt det vore med eventuella andra inbjudningar på andra datum, vilka du ska träffa istället etc etc. Tacka bara artigt ja eller nej.

Anna N, 07:26, 18 januari 2017. Anmäl

Jag/Vi kan tyvärr inte komma just då, men kommer mycket gärna en annan gång! Låter bra i mina öron i alla fall. Och FS: Bara för att någon brukar göra något är det väl inte hugget i sten, "skall ni vara hos NN i år också, annars är ni välkomna till oss"

Maja Gräddnos, 22:46, 16 januari 2017. Anmäl

Visst HR; det är så man får göra. Problemet med att det inte finns någon fras som motsvarar rain check är att folk ber att få ha inbjudan innestående och liknande - se frågan ovan.

Sweydia Ism, 13:06, 16 januari 2017. Anmäl

Sweydia Ism: Då vi inte har någon sådan fras på svenska tycker jag det går utmärkt att säga "Jättetrist att missa din tillställning, jag tycker inte illa om dig eller din tillställning, bjud mig gärna nästa gång också!" - alltså en motsvarighet till amerikanernas rain check. Ett speciellt ord eller en speciell behövs inte! Fast jag skulle byta ut "jag tycker inte illa om dig eller din tillställning" mot "Jag tycker verkligen om dina tillställningar"!

H R, 10:52, 16 januari 2017. Anmäl

Hm, naturligtvis blir inget artigare för att det direktöversätts. Jag efterlyser in svensk fras som är socialt acceptabel och betyder "Jättetrist att missa din tillställning, jag tycker inte illa om dig eller din tillstälning, bjud mig gärna nästa gång också", alltså en motsvarighet till amerikanernas rain check.

Sweydia Ism, 09:49, 16 januari 2017. Anmäl

Har man ett konkret skäl att tveka (t ex sjukdom eller arbete) så SÄGER man ju det och kollar OM det är ok att dröja lite med svaret. Annars får man faktiskt tacka ja eller nej. Problemet är att de som utan särskilt skäl vill "hålla öppet-" är att de saknar förmåga (eller vilja) att se det ur inbjudarens perspektiv. Beteendet skulle dock snabbt kunna utrotas om vi alla vänligt säger att "vad synd att du inte kan bestämma dig, då får jag bjuda någon annan i stället".

Anna N, 09:59, 14 januari 2017. Anmäl

Fast ingenting blir väl artigare bara för att man säger det på "amerikanska".

H m, 09:52, 14 januari 2017. Anmäl

Tills folk till slut har kommit över hur fantastiskt det är att trycka på knappar, dela, göra 3 saker samtidigt, fingra på nåt, fjutta hit och dit, ha varje sekund fylld, läsa snuttar, vara 50% närvarande, alltid distraherad, eller ha en bilolycka när de textar. När folk sansar sig lite och frågar sig om dessa "kulturella beteendeförändringar" är vad vi verkligen vill (ha ut av livet).

Lyra Lof, 18:27, 13 januari 2017. Anmäl

Nyårsfestförvirring?

Fråga: Vi är bjudna på nyårsfest till ett par som vi inte känner jätteväl, och vi vet inte vad som gäller. Det står att vi är välkomna att fira nyårsafton med dom, men inte hur dags vi ska komma, inte något om klädsel, inte om vi ska ha med eget dricka, inte om det är en stor fest eller bara dom och vi.

Vad ska vi göra? Klädsel? Ta med vin? När ska vi gå dit?

Svar: Jobbigt med så löst formulerad inbjudan! Gästerna blir osäkra. Inbjudarna menar säkert väl, tänker nog att det är mindre pretentiöst att bara skriva ”välkomna att fira nyårsafton hos oss” så får gästerna fritt välja klädsel och ankomsttid osv.

Men vanligen fungerar inte människor på det sättet. En bjudning är en gemenskap, och de som ska ingå i den vill veta vad som förväntas av dem. Nyårsafton är ofta ett tillfälle till fest, kanske är denna nyårsbjudning avsedd att vara just festlig med glittrande klänningar och smoking. Eller så är man i umgänget vana vid lättsammare stil, och då gäller kanske jeans och tröja.

Men gästerna måste informeras om vad som avses för att inte behöva oroa sig för att komma ”felklädda.” Ska det vara smoking måste det skrivas i inbjudan, men skriv inte ”Festlig” som klädkod eftersom det inte går att tolka – betyder det smoking, mörk kostym, spets, siden eller blazer och broderad kofta? Är det mörk kostym som gäller, steget under smoking, så ska det stå, obs Mörk kostym, inte enbart Kostym. Är det vardagsklädsel ska det skrivas ut. Vet inbjudarna att alla gästerna har klart för sig att det är som alltid ett okonventionellt kalas, behövs inte någon klädkod.

Inbjudan måste också berätta vilket slags bjudning det är: riktig middag eller dryck och snittar eller midnattssupé eller annat. Däremot behöver inte inbjudaren skriva hur många gäster det blir men det kan ofta framgå av klädkoden, man har knappast smoking om det är fyra personer. Är det meningen att gästerna ska ta med champagne, alkoholfritt, vin, ost eller annat måste detta meddelas, ingen värdperson kan utgå från att gästerna själva förstår detta.

Och så tiden! Just en nyårsfest kan börja senare än en vanlig middagsbjudning, kanske så pass sent som kl 21. Men står ingen tid kan gästerna tro att vanlig tid gäller, kl 19 kanske – och det är nog inte vad värdpersonen önskar om bjudningen var tänkt att börja kl 21.

Alltså: svar på dina frågor har jag inte, men ett råd har jag: ring inbjudaren och säg ungefär ”tack för inbjudan, så roligt det ska bli, jag undrar bara hur dags du vill att vi ska komma till dig, och hur finklädda vi ska vara?” Det är inte ohövligt, tvärtom visar det gästens vilja att anpassa sig till kalaset ifråga. Och det är i sin tur en bra början på en rolig fest!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Skulle vara kul att få veta hur det gick så här i efterhand!

Anna N, 12:01, 3 januari 2017. Anmäl

Ja, absolut som föregående inlägg känns det som en förfråga. Om man svarar :Ja, jag kommer gärna..får mer direktiv i form av klockslag mm... Det måste FS fatta eftersom de inte är bekanta med värdfolket och än så länge väldigt torrt och snålt information om tillställningen.

Ewa Atena, 22:08, 30 december 2016. Anmäl

Jag håller med Anna Andersson. Låter som att de mest bara hör efter om FS med sällskap är intresserad av att ses på nyår. Förmodligen har inbjudan kommit via sms eller mail.

Så det så, 21:38, 30 december 2016. Anmäl

Det framgår inte i vilken form inbjudan kommit. Detta låter ju nästan som en informell första-sondering, alltså på nivån: vill ni fira nyår med oss, det vore uppskattat? I så fall förväntas FS svara, ja det vore roligt - vad kan vi hjälpa till med, när ska vi komma och vad ska vi ta med oss? I den senare kommunikationen kommer nog också att framgå hur många som verkar vilja delta och om övriga tänker klä upp sig till tänderna.

Anna Andersson, 11:13, 30 december 2016. Anmäl

Ännu ett exempel på företeelsen att aktivt och systematiskt dela in sina vänner i en inre och yttre krets. Frågeställarna skriver att de inte är så välbekanta med värdparet, vilket också är vad denna hopplöst ofullständiga inbjudan säger. Budskapet lyder: "Ni som känner oss vet vad som gäller. Ni som inte gör det får väl försöka anstränga er." Meningen är att man ska vilja bli en sådan som förstår hur paret brukar resonera. Snobbism i sin allra värsta moderna form, alltså.

Kap Kennedy, 08:20, 30 december 2016. Anmäl

Det kan inte sägas nog ofta: klara, entydiga instruktioner inför en fest gör att alla trivs så mycket bättre och har det så mycket roligare, Man slipper oroa sig före festen eller känna sig bortkommen under festen.' När jag går bort vill jag veta när det börjar, hur jag förväntas vara klädd, om det serveras mat eller bara tilltugg, om festen firar något särskilt och hur länge jag förväntas stanna. Någon form av signal från värdfolket att det är dags att bryta upp är ofta bra.

Tore Persson, 07:35, 30 december 2016. Anmäl

Fråga: Jag har en fundering kring vad som är mest ”vett och etikett” om man blir inbjuden som par men den ena har förhinder. Är det då mest rätt att tacka nej för bådas del eller kan den som har möjlighet att gå tacka ja? Och beror det på situation, t ex hur formell inbjudan är, eller vilken typ av tillställning det handlar om?

Här är några exempel som fått mig att fundera på detta. Vi har t ex blivit förvånade när vi bjudit in till middag och endast en i paret, med barn, tackat ja. Vi hade nog hellre hittat ett annat datum som passat alla, även om vi såklart inte sa något om det (man kan ju inte ta tillbaka en inbjudan). Visst blev det också trevligt, fast annorlunda än vi tänkt.

Vi har också varit i andra sitsen och själva tackat nej fast en av oss kunnat gå, utan att riktigt veta om det är ett ”giltigt” skäl. Även om man ju inte måste berätta vad som är ens förhinder kan det i muntliga situationer vara svårt att inte komma in på det. Vi har också tackat ja för den enas del vid något speciellt tillfälle som när min mans barndomsvän gifte sig men jag valde att stanna hemma med vårt relativt nyfödda barn. Då kände vi att tillfället inte kommer tillbaka och att det inte spelade så stor roll för festen ifall vi kom som par eller enskild. Men det finns säkert etikettsregler kring detta, och det vore intressant att känna till dem.

Svar: Helt rätt att en inbjudan inte kan återkallas! Gammal korrekt etikett var att ett par bjöds som en enhet, båda eller ingen, och svarade som samma enhet, ja tack för båda, eller nej tack för båda. Den gammaldags etiketten har försvunnit numera, och allt fler anser att en inbjudan är individuell även för var och en i ett par. Det råder också en enligt min uppfattning helt absurd inställning att den av två parinbjudna som tackar ja också kan ersätta sin nej-tackande partner med någon annan icke inbjuden.

Så här gör man formellt korrekt och traditionellt om en i ett par är förhindrad: man skriver eller ringer och tackar för den vänliga inbjudan och säger att tyvärr är X förhindrad (skäl måste inte anges) och att man därför tyvärr måste tacka nej för båda. Underförstått är då att den som inte är förhindrad gärna kommer ensam, men det är inte så många inbjudare i dag som fattar den elegansen och säger det förväntande ”ja men du är så välkommen om du vill.” Sägs inte detta får båda avstå från närvaro.

Men vanligare är i dag att den som kan delta tackar ja för egen del. Detta måste nutida inbjudare räkna med, och därför kan det bli obalans vid en tillställning, som kan tippa över till något man inte hade tänkt. I det fall som du refererar till, att en i paret tackade ja, hade du kunnat säga väldigt raskt ”synd att inte x kan komma, så då flyttar vi datum till en kväll då ni kan komma båda två.” Den frasen måste man ha tillhands, vid muntlig eller mejlinbjudan. Per inbjudningskort blir det svårare men går att hantera om man genast man få svaret ringer upp och säger detta. Men samtidigt skickas sällan formella inbjudningskort till de lättsammare kalas som det är frågan om, ifall jag tolkar ditt mejl rätt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

FB-svarsbrist?

Fråga: Jag bjöd nyligen in till fest för cirka 30 vänner där det stod jag skulle bjuda på dryck och tilltugg. Inbjudan skickade jag via Facebook, då det var meningen att bli en informell trevlig fest.
För att underlätta för de inbjudna och för min egen planering skickade jag inbjudan i god tid, 4 veckor innan festen, där jag bad gästerna att svara oavsett de hade möjlighet att delta eller ej.

På Facebook kan man välja att klicka i ‘jag kan komma’, ‘Jag kan inte komma’ samt ‘Jag kanske kommer’.
4 inbjudna hade klickat i ‘kanske kommer’.
2 inbjudna hade tackat ja. Några hade i alla fall artigheten att meddela att de ej kunde delta.
Flertalet hade läst inbjudan på Facebook men inte hört av sig en vecka över tiden då jag önskat få ett svar.

När det var en vecka kvar tills min fest var det alltså endast totalt två stycken som hade sagt att de skulle delta.

De som väljer att ‘kanske komma’ kan man ju inte räkna med?
Jag valde helt enkelt att ställa in evenemanget, jag tyckte det kändes lite otacksamt att så få hörde av sig när jag bara ville göra något roligt för mina vänner.
Gjorde jag fel som ställde in för de två som ville komma eller är det här ett uppträdande man måste vänja sig vid? Individualismens baksida kanske?

Svar: Facebook är en fantastisk uppfinning men fungerar inte alltid och överallt som önskat. Ditt problem är inte ovanligt. Att bjuda till en fest så långt som en månad i förväg är besvärligt för de som får inbjudan, alla vet inte vad de gör så pass långt innan festdatum, de struntar därför i att svara och sedan glömmer de alltihop.

Men med tanke på hur Facebook fungerar och att du fick endast två svar av trettio gäster gjorde du helt rätt som ställde in kalaset. Hoppas att du skrev på Facebook att du tvingades ställa in på grund av det ointresse som visats för din inbjudan. Kanske hjälper det i framtiden. Nästa gång du ställer till kalas, skicka då mejl med inbjudan direkt till dem du vill ha som gäster.

Och så utgår jag från att ingen som inte svarade på din inbjudan har kritiserat Bob Dylan för hans sena svar till Svenska Akademien angående Nobelpriset.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

Kap Kennedy, man kan ju göra texten i FB-inbjudningen mycket personlig, och förse den med information som gör att alla inser att det här är en "riktig" och "personlig" bjudning. Om jag trycker upp inbjudningskort och skickar med posten, och texten i inbjudan är exakt likadan för varje gäst, så är väl det egentligen inte mer personligt...? Det är ju ändå ett massmeddelande. Och att döma av många frågor här i spalten är pappersinbjudan inte heller en garanti att man får svar. Folk är obetänksamma!

H R, 11:17, 15 november 2016. Anmäl

annan Camilla: Inte riktigt. Jag vet vilka av mina vänner som kollar fejjan ofta, och vilka som inte eller aldrig gör det, och jag litar på att de som ofta kollar fejjan faktiskt kollar fejjan. Men! Att de ofta kollar fejjan är absolut ingen garanti för att de lyckas ta sig för att svara. Men det gäller för alla sorters inbjudningar... det finns folk som inte klarar att bestämma sig, att ge besked, oavsett hur de blir inbjudna. Man måste tyvärr alltid backa upp på olika sätt, det är min erfarenh

H R, 11:11, 15 november 2016. Anmäl

Oavsett om det går eller inte går att bjuda in via FB är det inte ett speciellt personligt sätt att göra det på. Man måste liksom ta för givet att mottagarna accepterar "anslagstavlemodellen" för sådant. Att det regelmässigt behövs en eller flera kompletterande inbjudningar bekräftar ju bara hur vissen den första metoden är. Själv skulle jag tänka: "Jaha, om du ville att just jag skulle komma, varför skickade du då inte en personlig inbjudan till mig?"

Kap Kennedy, 16:20, 14 november 2016. Anmäl

@H R Du säger ju samma sak som alla andra... att man inte kan lita på att folk kollar fejjan (eller att de ser din inbjudan ens om de kollar). De flesta kommunikationsvägar funkar" om de backas upp av en tre-fyra andra sätt :D.

annan Camilla, 15:42, 14 november 2016. Anmäl

Nä, Fejjan kan du inte lita på att folk ser saker på, för det första är det ju inte säkert att din inbjudan alls kommer fram i nåns flöde, och dels är det gott om folk som i princip aldrig loggar in. Att bjuda in en månad innan är också för tidigt för en fest, det är väl inte fel, för all del, men då kunde du väl skickat ett mail några dar/nån vecka innan också?

annan Camilla, 13:20, 14 november 2016. Anmäl

FB-inbjudningar funkar bra trots kommentatorernas negativa upplevelser nedan, om man ser till att skicka påminnelser. Påminnelserna kan ske via FB-inbjudningssida men även, och med fördel, via telefon, eller via mejl, eller över en kopp kaffe när man råkar ses. Det går inte att bara skicka iväg en FB-inbjudan och sedan luta sig tillbaka. Själv bjuder jag alltid in via FB med mycket hög framgång eftersom jag alltid påminner och ber om svar IRL, samt vet vilka som aldrig/sällan använder FB.

H R, 13:00, 14 november 2016. Anmäl

Man kan omöjligt veta hur var och en av ens vänner använder facebook och hur deras andra vänner använder facebook. En del loggar in en gång i halvåret och kommer därmed inte se inbjudan. vissa förstår knappt hur facebook fungerar alls. Flera har någon vän som bjuder in en till varenda evenemang de själva ska till eller bara tycker verkar intressant och då slutar man titta på sina inbjudningar. Ang de två som svarat hade jag nog skickat ett privat meddelande och ursäktat att festen inte blev av.

Bara Föratt, 09:41, 14 november 2016. Anmäl

Den här typen av inbjudningar, till personliga sk event, funkar i vissa kretsar mycket bra och i andra desto sämre. Jag brukar mer se att det pågår diskussion i eventet, man frågar och påminner de inbjudna vid behov. Haft turen att aldrig se ett sådant event haverera. Eftersom det är lika lätt att ställa in som att skicka ett massmeddelande, hade FS kunnat påminna sina vänner i ett PM. "Vad tråkigt att det verkar som att du inte kan komma, hoppas att vi ses snart ändå" vore lagom syrlig stil.

Oémeara Braunisch, 09:34, 14 november 2016. Anmäl

Facebook är ingen höjdare att använda till inbjudningar. Dels för att det inte går att välja bort det konstiga svarsalternativet "kanske kommer", dels för att många av oss får massor med inbjudningar, mer och mindre personliga. En god vän till mig hade en stor fest när han fyllde år och när vi sprang på varandra veckan efter tyckte han att det var så tråkigt att vi inte kunnat komma - jag hade inte ens uppfattat inbjudan i flödet och hade jättegärna kommit om jag sett den.

Katarina Katarina, 08:49, 14 november 2016. Anmäl

Ursäkta mig, FS, men nu tycker jag faktiskt att du i viss mån har dig själv att skylla. Varför ha med möjligheten "kanske kommer"? Det är att be om osäkerhet. Åtminstone för dig som inbjudare.

Helena Steen, 08:24, 14 november 2016. Anmäl

Bjudmiss?

Fråga: Blev uppringda av ett par, som vi känner, men inte umgås så ofta med. De frågade om vi hade lust att följa med på krogen på kvällen och äta en bit och umgås. Trevligt tyckte vi och tackade ja. ”Vi bokar bord, så ses vi där kl 19.00″, sa de.
På krogen på kvällen sa mannen i det andra paret ”självklart betalar var och en för sig”. ”Självklart” sa vi och tittade på varandra.

Var det rätt? Vi hade uppfattat det som en inbjudan och att de skulle stå för notan. Vi har ofta gjort samma sak själva och självklart betalat för kvällen. Nu kan man ju inte starta bråk om detta på plats, men vi blev rejält konfunderade och skulle gärna vilja höra Magdalenas åsikt. Till saken hör att ovanstående par är mer än välbärgat.

Svar: Fel av paret som ringde och föreslog att inte precisera hur de menade – men också lite obetänksamt av er som inte frågade från början. Den som föreslår något som kostar pengar ska absolut säga vad som gäller från början. Paret som ringde hade tydligen behov av ert sällskap och skulle ha sagt ”vill ni följa med oss på krogen, vi tycker att det vore roligt att prata en stund, har ni tid, var och en betalar för sig”. Eftersom de inte sade något sådant, och inte heller gav något krogalternativ – det finns ju billigare och dyrare ställen – var det lätt för er att tro att ni skulle bjudas.

Korrekt i det aktuella läget hade varit att paret hade sagt ”vi tycker det vore trevligt att ses och vill gärna bjuda er på krogen i kväll” – då hade det varit självklart att ni var bjudna.

I första fallet när detta par ringde och frågade utan att ha vett nog att säga att de inte avsåg att bjuda på middagen, kunde du ha svarat ungefär ”det hade varit trevligt men vi har inte tänkt kosta på oss ett krogbesök just nu” – varvid paret kunde ha sagt antingen ”men vi bjuder förstås” eller ”vi förstår, vi återkommer en annan gång.”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (25)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 25

Kanske kommer det an på umgängeskrets? Jag tycker nog inte paret gjorde nåt fel i det här fallet, eftersom de sa ju "följa med", vilket jag hade tolkat som att de inte skulle bjuda.

Fredrik Wallin, 15:07, 19 november 2016. Anmäl

Inte en enda person här håller med FS utan är snarare förundrade över att de tog för givet att de skulle bjudas. Lägg till mig till den listan. Jag undrar om FS och hans/hennes partner undermedvetet känner på sig att det är lite pinsamt att tänka så – och därför vände de sig till en etikettspalt och inte till vänner för att fråga om de håller med...

Lyra Lof, 23:20, 11 november 2016. Anmäl

Allt är ju egentligen redan sagt av de som kommenterat och jag tycker det är en så löjlig fråga för vill man bjuda sägs det ju ALLTID extra när man fixar daten och annars är det sjävklart att var och en betalar för sig och det gäller i de flesta länder i västvärlden, så vitt jag är informerad!

Marie-Louise Göransson, 14:03, 11 november 2016. Anmäl

Med mindre än att vännen säger att "jag bjuder" ska man aldrig förutsätta att det bjuds.

Lena Strömvall, 08:24, 11 november 2016. Anmäl

Eftersom frågeställaren själv(a) har bjudit ut andra par på restaurang förut (ett alternativ till att bjuda på middag hemma) så antog de att det andra paret skulle bjuda - de är vana vid den rutinen. Det handlar nog mycket om vad man är van vid och vad man säger, det farligaste är att inte säga något alls, utan att bara "ta för givet".

Petter Gusten, 14:20, 10 november 2016. Anmäl

Håller också med de andra kommentarerna. Man borde aldrig ta för givet att den andra ska betala om den inte säger "Får vi bjuda dig och din partner på middag?"

Susie Dahl, 14:19, 10 november 2016. Anmäl

Mer direkt kommentar till, Magdalena Ribbing, 07:57: visst kan hända att någon känner sig storfotad och med någon motivering (fått hjälp av de andra tidigare, vill fira något eller möjligen då "för att vi lurat ut er") storsint erbjuder sig att ta hela notan. Det har jag också gjort, men att för den saken förutsätta att det ska ske bara för att initiativet att ses på krogen togs av det andra paret? I mina ögon har FS gjort bort sig ordentligt om deras ögonkast där uppmärksammades av de andra.

Anna Andersson, 12:24, 10 november 2016. Anmäl

Men HUR tänkte FS här? Vad finns att växla några otrevliga ögonkast kring? Det var ju ovanligt trevligt av det andra paret att bespara medföljande paret ev oro behöva dela det tydligen mer välbeställda parets ev dyrare beställning vid nån 50/50-delning. Enda godtagbara anledning till förvåning skulle vara om medföljande paret hade betalat en nota för just detta par på restaurang senast. Att någon utan sådan uttalad tradition dem emellan skulle ta en hel nota själv vore ju näst intill vräkigt.

Anna Andersson, 11:59, 10 november 2016. Anmäl

Enda läget där FS kan förvänta sig att bli bjuden är om de betalade maten för "inbjudaren" förra gången. Annars är grundläget som sagts att man väntar sig att *inte* bli bjuden.

annan Camilla, 11:21, 10 november 2016. Anmäl

Som sagt, det går alldeles utmärkt bra att bjuda varandra på krogen – även i Sverige, även parvis. Men man kan nog hävda att det normala i så fall numera är att uttrycka detta tydligt: "Jag/vi bjuder!" Det är möjligt att det lever kvar en välbeställd högreståndsmiljö där bjudandet fortfarande är underförstått, men för det stora flertalet är motsatsen det underförstådda. Dessutom är det väl vanligast att först artigt avböja, när någon vill betala hela notan. "Åh, men vi betalar gärna vår del."

Kap Kennedy, 10:57, 10 november 2016. Anmäl

Datumdespoter?

Fråga: I min bekantskapskrets har det blivit allt vanligare att man vid inbjudan till en lunch- eller middagsbjudning börjar med att ”sondera terrängen” grundligt bland alla tilltänkt inbjudna, som får svara på vilket eller vilka datum man har möjlighet att delta. Vanligtvis sker inbjudan, eller kalendersamordningen som det snarare blir, per mail eller sms där de inbjudna får upp till fem datum att välja bland. Ibland planeras bjudningen det datum då de flesta kan vara med, men vid vissa tillfällen är värdinnan så bestämt inställd på full närvaro att nya datumförslag omedelbart skickas ut ifall det visar sig att alla inte kan enas.

För mig blir det en viss press, då jag upplever att jag måste ha ”giltigt förfall” för att tacka nej under dessa premisser. Jag hör till dem som ibland under stressiga perioder artigt anmäler förhinder till trevliga tillställningar för att istället prioritera att tillbringa kvällen tillsammans med min familj. Men med en inbjudningsmodell där man blir presenterad ett stort antal datum blir förfall av detta slag i stort sett omöjligt, utan det gäller att presentera att ”den och den dagen går inte på grund av jobbresa”, eller liknande.

När jag själv bjuder in till lunch eller middag gör jag detta till ett visst datum, och förväntar mig att de som kan och vill vara med tackar ja, och att de som har förhinder tackar nej. Nu har det dock börjat förekomma att den som har förhinder inte bara tackar nej, utan även kommer med förslag på ett nytt datum då denne kan vara med. Nyligen hände i en mailkonversation, där jag bjudit in till middag, att det blev en diskussion gästerna emellan om ett nytt datum som alla mer eller mindre enades om, utan att jag deltog i konversationen. Jag upplevde detta som ytterst märkligt och det slutade med att jag ställde in middagen och bad att få återkomma längre fram.

Generellt upplever jag mina väninnor som belevade och socialt kapabla. Flera av oss är diplomater eller jurister med mycket god vana av att socialisera professionellt och respektera etiketten i många olika sammanhang. Därför förvånas jag över detta, som jag upplever det, förfall på den privata etikettsfronten. Har Magdalena några tips hur jag kan göra? Vill gärna fortsatt ha en avslappnad väninnekultur, men för den skull inte tappa all hyfs och fason på vägen.

Svar: Du är drabbad av ett modernt fenomen som är avsett att visa vänlighet men egentligen ställer till besvär. Inbjudaren har full bestämmanderätt över datum, klockslag, meny och gäster – gästerna ska tacka ja eller nej och behöver inte ange orsak. Kan man inte komma på grund av en resa eller något liknande så är det förstås vänligt att ange det, men inte nödvändigt, det räcker med ”tyvärr fungerar det datumet inte för mig” eller ”tyvärr är jag förhindrad den kvällen.” Eller att man under den föreslagna tidsperioden har för många andra åtaganden ”just den månaden kan jag inte” underförstått för mycket jobb, för trött, för upptagen av annat. Man kan ju ha alla möjliga skäl att inte kunna eller vilja delta, från att ha beställt tvättstugetid till att träffa en hemlig kärlek eller stanna hemma och leka med barnen. Det ska ingen annan lägga sig i.

Så börja med att vänligt svara att de föreslagna datumen inte passar, ge inga precisa skäl till varför, och låt dig inte övertalas att förklara ditt personliga liv i detalj. Jag vet att många känner det som en skyldighet att ursäkta sig med utförliga orsaker, men det ska man inte behöva – eftersom skälet till att man inte kan infinna sig inte gör någon faktisk skillnad. Andra har ingen anledning att värdera ens nej-tack, som ”jaså, hon tycker är viktigare med xxx än att träffa oss” – alla sådana tolkningsrisker ska undvikas.

När dessa datum börjar skickas runt är det du som bestämmer om och när du vill delta. Och när du planerar en bjudning är det ditt givna datum som gäller. Dina gäster som diskuterar och enas kring ett annat datum utan att du ens är tillfrågad menar möjligen väl men saknar insikt i vanlig hyfs. Så gör man verkligen inte.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (17)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 17

@ Sten Truedsson; Det finns människor som inte vet att man kan ignorera kommentarer i internet som man inte överensstämmer med och ändå gå vidare i livet !

Marie-Louise Göransson, 12:00, 7 november 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR IGEN: Sten Truedsson, apropå härskarteknik: du betvivlar att frågeställarna finns i verkligheten och ifrågasätter mitt arbete, du vill att jag sluta skriva och lägga ner min spalt. Du anser också att det är "motsägelsefullt" att socialt kompetenta personer beter sig så som den aktuella frågeställaren beskriver. Det, enligt min mening, är att sakna erfarenhet om människors beteenden; vet man inte att alla människor har sina fel så känner man antagligen inte så många.

Magdalena Ribbing, 14:13, 6 november 2016. Anmäl

Fråga till Magdalena Jag förstår inte vad du menar med att jag "kanske inte träffat så många människor". Hur många är "många"? Efter ett helt arbetsliv i skolan och resebranschen har jag träffat en hel del. Härskar-taktik av typ Göran Persson passar inte i en spalt om vett och etikett. Sten Truedsson

Sten Truedsson, 13:46, 6 november 2016. Anmäl

Magdalena Ribbing svar till FS är superbra och täcker alla frågetecken !!!

Marie-Louise Göransson, 12:49, 5 november 2016. Anmäl

Om man vill tacka nej till samtliga datum inbjudaren föreslår och då även undvika att det kommer nya förslag på datum så skulle jag säga något i stil med: "Jag kan tyvärr inte komma någon av kvällarna, men ni får gärna ses utan mig. Jag kan vara med vid något tillfälle längre fram i tiden då det lugnat ner sig." Jag tycker det är viktigt att påpeka att de andra gärna får ses utan en. På det viset behöver inte de övriga ha dåligt samvete för att de träffas.

Åsa L, 21:08, 4 november 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Sten Truedsson, inga frågor är påhittade, alla är inskickade till min spalt från de som vill veta hur de ska göra i någon speciell situation. Om du tycker att det är motsägelsefullt att socialt kompetenta personer som frågeställaren beskriver dem, ändå kan bete sig besvärande, så har du kanske inte träffat så många människor? Vi gör alla fel då och då. Och jag fortsätter att svara, min spalt fortsätter att finnas, men du behöver inte läsa den om du inte vill. Det är frivilligt.

Magdalena Ribbing, 20:11, 4 november 2016. Anmäl

Hej, Är frågorna du får riktiga eller hittar du på för att skapa dramatik? Damen med sina inbjudningarna.Motsägelsefullt: Väninnorna är "belevade och socialt kompetenta" och att påpeka att de är "diplomater eller jurister med mycket god vana av att socialisera professionellt och respektera etiketten" är ju skrattretande. Frågan blir därför: Varför beter då dessa "kompetenta" personer sig som de gör? Kanske är de inte så kompetenta. Sluta skriva om tramset eller lägg ner spalten. MVH Sten A. True

Sten Truedsson, 17:41, 4 november 2016. Anmäl

Om jag vill att så många vänner som möjligt ska kunna komma skickar jag ett förslag på några datum. Men jag ger även vännerna en väg ut genom att säga att datumet spikas inom en ganska kort tid (tex om några dagar). Då kan de som är angelägna om att vara med få säga sitt direkt, men man kan även välja att inte "hinna" vara med i datumdiskussionen och har då inte förbundit sig att tacka ja på samma sätt.

Anna Andersson, 16:28, 4 november 2016. Anmäl

Härligt med den mångfald det är bland frågeställarna här. Idag: Generellt upplever jag mina väninnor som belevade och socialt kapabla. Flera av oss är diplomater eller jurister med mycket god vana av att socialisera professionellt och respektera etiketten i många olika sammanhang. Igår: Jag är inte så väluppfostrad. Ofta ganska obekymrad över det.

Lantis Bondlurk, 12:30, 4 november 2016. Anmäl

Förslag på vad man kan säga om gästerna börjar ändra datum åt en: Den x/x är den dagen jag har möjlighet att bjuda de som kan på xxx. De som inte har möjlighet att vara med just den dagen är välkommna på framtida bjudningar. Vad avser det nyförslagna datumet är den som har lust själv välkommen att bjuda in folk. MVH ts

Bara Föratt, 11:39, 4 november 2016. Anmäl