Återbjudande?

Fråga: Jag har en vän som är väldigt snål. När jag fyller år brukar jag bjuda ett tiotal av mina närmaste vänner, på middag på krogen. Min snåle vän kvalificerar sig utan tvekan till att vara en av dessa tio närmaste, förmodligen en av mina tre närmaste vänner men på grund av hans snålhet bjuder jag inte honom och han börjar bli stött över detta.

En trerätters middag med dryck på en mellanklasskrog i Stockholm kostar 1000-1500:-/person och jag prioriterar att bjuda vänner som brukar bjuda tillbaka. Min snåle vän har minst lika god ekonomi som jag men han skulle aldrig ens komma på tanken att på något sätt fira sin födelsedag på ett sätt som skulle kosta honom pengar, inte ens ett enklare arrangemang hemma.

Jag vill understryka att jag på inget sätt förväntar mig att alla ska bjuda tillbaka på samma nivå som jag bjuder: jag har några vänner som fortfarande är studenter respektive en väldigt god vän som lever på sjukersättning. Givetvis har dessa andra ramar att röra sig inom men de brukar bjuda på en hemlagad middag eller liknande i samband med födelsedagar och annat. Enligt principen att det är tanken, och inte kostnaderna, som räknas så uppskattar jag deras inbjudningar lika mycket som någon som bjuder extremt generöst.

Hela situationen föranleder två frågor:

A. Är det rimligt att prioritera folk som jag av erfarenhet vet bjuder tillbaka (eller de kanske bjöd först så det är jag som bjuder tillbaka), men som kanske inte är riktigt lika goda vänner som någon som gärna kommer men aldrig bjuder tillbaka?

B. Hur förklarar jag för min snåle vän – som flera gånger, mer eller mindre mellan raderna undrat varför han inte är bjuden – varför jag aldrig bjuder honom?

Svar: Du har en vän som inte har samma syn på gästfrihet och umgängesliv som du. Många människor ser sig själva som en gåva till sina vänner, alltså att deras förtjusande intressanta personligheter räcker som gensvar, de tycker inte att de behöver besvära sig med att ordna något trevligt för sina vänner. Men: det räcker med som du skriver, med en hemlagad soppmiddag, en enkel krogkväll, ett sevärdhetsbesök med åtföljande kaffe – det som betyder något är att den som har bjudits också gör något slags motprestation.

Är det bara din farhåga att han inte kommer att bjuda tillbaka som gör att du inte bjuder honom? I så fall kan du börja med att bjuda honom på nästa födelsedagsmiddag, och säga vänligt att du utgår från att du får glädjen att fira honom på hans födelsedagsbjudning. Det är ju också ett slags svar på hans underförstådda fråga om varför du inte har bjudit honom.
Bjuder han inte tillbaka så kan du släppa förhoppningen att han ska gengälda din bjudning. Du kan då låta bli att bjuda honom mer.

Med detta sagt: är man riktiga vänner ska inte tillbakabjudandet behöva vara en förutsättning för vänskapen. Tänk över situationen igen och bestäm dig för vad er vänskap är värd. Är det så avgörande för dig att du blir tillbakabjuden?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (29)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 29

Jag skulle aldrig vilja vara vän med någon som förväntar sig att jag lägger ut tusentals kronor på min födelsedag. I mina ögon har brevskrivaren totalt missat vad vänskap handlar om. Varför ska man betala för andra vuxna ute på krogen? Sluta upp med oskicket att manipulera hur andra spenderar och problemet är löst. Ursäkta, men det är inte din vän som är snål, utan du som saknar sunt förnuft. Att bjuda på en enkel måltid hemma, som kanske kostar några tior per person är något helt annat.

Genesis Day, 21:54, 8 februari 2017. Anmäl

Den egentliga frågan är väl hur FS kan vara "nära vän" med en person vars snålhet han retar sig så på. Dessutom verkar de ju inte kunna prata med varandra. Vad består denna "nära vänskap" i, undrar man... I övrigt får jag en känsla av att de kommentatorer, som tycks anse att vissa har "skyldighet" att bjuda gång på gång, och andra har rätt att agera fripassagerare i umgängeslivet, talar i egen sak...

Anna N, 10:44, 2 februari 2017. Anmäl

Någon som räknas som en av de närmaste vännerna har väl ändå andra kvaliteter som är viktigare än att spendera pengar. Låter som om detta bara handlar om födelsedagsfirande? Han kanske är generösare på andra sätt, i andra sammanhang? Någon som inte ger något gensvar blir ju inte långvarig. Håller med om att bjuda honom och hinta om att det vore uppskattat att bli bjuden tillbaka. Behöver ju inte vara just födelsedagsfirande.

M K, 20:28, 31 januari 2017. Anmäl

Jag tycker också det är rätt fascinerande att jag aldrig sett (kan missat) en fråga om när jag bjuder på fest så brukar jag samla ihop mina vänner, lagar en löksoppa eller något annat billigt då jag inte har så bra ekonomi men min vän bjuder aldrig tillbaka trots ett chef jobb och god ekonomi. Ska jag fortsätta bjuda min vän eller hur ska jag hantera detta? Verkar vara enbart de som skryter om hur mycket pengar dom lägger på sina gäster som har problem med att inte bli bjuden tillbaka.

LB ., 19:57, 31 januari 2017. Anmäl

LB, du har rätt det står inte att FS bjudit vännen tidigare utan det är något många av oss kommentatorer förutsätter o imitt fall utifrån att FS brukar bjuda ett tiotal av sina närmaste vänner, då har säkert snålisen varit med några gånger eftersom han är en av de närmaste vännerna och då har man rimligen känt varandra några år och haft möjlighet att hunnit bli bjuden. Men precis som du skriver uppstår många följdfrågor det skulle vara spännande att få klarhet i.

A A, 17:28, 31 januari 2017. Anmäl

Var står det att FS har bjudit personen tidigare och sedan inte fått inbjudan tillbaka? FS säger att vännen är så snål att denne någon aldrig skulle komma på tanken att hålla ett födelsedagsfirande själv. Varför ska det vara just födelsedagen som är så viktig att fira? Har FS alltid uteslutit vännen för FS anser vännen vara snål? Varför ska vännen bjuda på fest? Vännen bjuder aldrig på något alls? Har FS i början av vänskapen bjudit och inte blivit inbjuden tillbaka?

LB ., 13:13, 31 januari 2017. Anmäl

När en nära vän eller släkting avstår från att bjuda igen är det inte alltid fråga om monetär snålhet, utan även om tidsmässig sådan. Vederbörande tycker helt enkelt inte att det är värt att lägga tid och kraft på att bjuda igen. En ovana jag stött på är att vissa bara bjuder igen om de annars riskerar att inte bli inbjudna till nästa stora nyårs- eller midsommarfest i vänkretsen, men ofta låter bli att återgälda födelsedagsinbjudningar i den närmaste kretsen eftersom de ju alltid blir bjudna.

Fru D, 12:53, 31 januari 2017. Anmäl

För mig tog det många år innnan jag insåg att några av de som jag självklart bjöd hem på fest ett par ggr/året aldrig tackade för senast och aldrig bjöd tillbaka. Jag hade nöjt mig med en öl på puben!!! Jag "för inte bok", men har man väl börjat se mönstret så känner man sig lätt utnyttjad.

Anna N, 09:26, 31 januari 2017. Anmäl

Alla relationer bygger på ömsesidigt engagemang. Att bjuda "vänner" som aldrig anstränger sig tillbaka är lika kul som att säga "jag älskar dig" till sin partner och få bara tystnad tillbaka. Man kan inte kräva gensvar, men man kanske inte ska slösa sin energi på sådana som gärna får, men aldrig ger.

Anna N, 09:10, 31 januari 2017. Anmäl

Marie-Louise Göransson@ Jag tror att snålhet och brist på humor hänger ihop. Och man kan aldrig lära en snål människa vara generös. Det blir bara värre ju äldre man blir. Om man är snål givetvis.

Ewa Atena, 21:45, 30 januari 2017. Anmäl

Gästovillighet?

Fråga: Jag ser mig själv och min man som normalt socialt bevandrade med ett hyfsat bra umgänge i antal personer räknat. Vi är genuint intresserade av våra medmänniskor och är inte på något sätt dominerande i vårt umgänge med andra. Det som sedan en tid tillbaka gör mig grubblande är de av våra inbjudna gäster till en middagsinbjudan som ger svar ungefär som: ”på nyår kan vi inte komma för vi brukar alltid vara med xx” vilket betyder att vanans makt styr och det för alltid är lönlöst att bjuda in dem; eller ”tack för inbjudan, vi kan inte men kan vi ha den innestående” medan vi tycker att vi bjöd in gästerna till ett speciellt datum av en speciell anledning; eller gäster blir inbjudna till en middag: ”kan vi hålla det öppet” vilket känns som att vi blir ett alternativ om ingenting bättre dyker upp.

Kanske vi bara har haft lite otur men situationerna har gjort att jag känner mig osäker på att bjuda in någon överhuvudtaget eftersom jag tolkar ovanstående svar som en ovilja till att träffa oss. Är dessa svar gängse social kod? Ska vi sluta bjuda dessa personer eller fortsätta vara envisa?

Svar: Sannolikt är det inte ovilja att träffa er som åstadkommer dessa trista svar, det verkar mer handla om en oförmåga att se till andra än sig själv, att inte förstå att en värdperson behöver ha ett direkt svar för att planera sin bjudning och kunna bjuda någon annan om en gäst tackar nej.

Att gäster inte kan infinna sig det datum man har bjudit dem till är en del av det sociala umgänget. Men det är alltid inbjudaren som bestämmer. Att en inbjuden gäst föreslår ett annat datum, eller vill ha inbjudan upprepad vid ett senare tillfälle, eller vill lämna öppet för eventuellt ja-tack är nästan alltid fel. Ditt resonemang angående dessa nej-tack är rätt, man kan verkligen inte förvänta sig att få ha en inbjudan innestående och man kan absolut inte be att få ”hålla öppet” för ett senare accepterande eller ett senare nej.

Faktiskt är det gästens skyldighet att svara ja tack eller nej tack, inte något löst kanske, får se, någon annan gång osv.

Alltså: det är inte du som ska vara bekymrad, det är dina virriga gäster som har anledning att oroa sig över sin självupptagenhet eller sin bristande kontroll över almanackan. Men nej-tack från de gäster som alltid firar en viss sorts fest med någon annan får man acceptera, det är en korrekt anledning och ett nej som blir giltigt även för framtiden. ”Vanans makt” skriver du, underförstått att det i så fall är fantasilöst – men visst måste andra få följa en tradition? Det är inte oartigt.

”Innestående” ska markera ett slags lite missriktad vänlighet som ”vi hade gärna tackat ja till er men just den dan kan vi inte, vi vill komma en annan gång.” Det är inte någon direkt ohövlighet, vill man träffa dessa gäster igen bjuder man dem vid ett annat tillfälle, vill man inte låter man bli att bjuda dem.

Men ”hålla öppet” är som du skriver, är en antydan om att man väntar på något eventuellt ännu roligare och ett sådant svar kan du bara bortse från. Som inbjudare meddelar man då vänligt ”tråkigt att ni inte kan komma, vi får ses vid ett annat tillfälle” så att dessa gäster förstår att det inte finns någon kvarstående inbjudan till dem. Naturligtvis har inte inbjudaren platser reserverade för obeslutsamma gäster. Finns rimliga skäl är det en annan sak, men inte ens då är det nödvändigt för inbjudaren att hålla platserna lediga om det inte passar i sammanhanget.

Det är inte mycket att göra åt att en del personer har vuxit upp med eller skaffat sig dessa självgoda attityder till en inbjudan. Du kan fortsätta att bjuda dem du vill ha som gäster och avstå från att bjuda de personer som du uppfattar utnyttjar din gästfrihet på fel sätt.

Men: det finns en svag möjlighet att du, som du skriver, har haft otur med just dessa personer. Då handlar kommande inbjudningar mer om din tolerans än om en del personers sätt att besvara en inbjudan.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (21)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 21

Du får väl fråga "när vet du det då? Om du inte hört av dig innan dess tar jag för givet att du inte kommer" Men jösses vad är det med folk, det kan väl vara OK att svara t ex "få se om vi får barnvakt" (t ex) men vi hör av oss före söndag" ( t ex) Hur svårt kan det vara?

Maja Gräddnos, 16:44, 20 januari 2017. Anmäl

ÅÅÅhhh, jag fick just ett svar på en inbjudan: "jag kommer om jag kan" det är så man kan bli tokig. Vadå om jag kan ? När ska du bestämma dig då? Ska jag fråga igen? Tänk om tio personer svarar så, hur tror de att man ska kunna beräkna mat /fika ?

A A, 19:38, 19 januari 2017. Anmäl

Hur svårt kan det vara? 1) Tack gärna, vad trevligt det ska bli! 2) Åh, vad synd, jag är redan upptagen då. Krångla inte till det med resonemang om att hålla det öppet, vilka gäster som kommer, hur trevligt det vore med eventuella andra inbjudningar på andra datum, vilka du ska träffa istället etc etc. Tacka bara artigt ja eller nej.

Anna N, 07:26, 18 januari 2017. Anmäl

Jag/Vi kan tyvärr inte komma just då, men kommer mycket gärna en annan gång! Låter bra i mina öron i alla fall. Och FS: Bara för att någon brukar göra något är det väl inte hugget i sten, "skall ni vara hos NN i år också, annars är ni välkomna till oss"

Maja Gräddnos, 22:46, 16 januari 2017. Anmäl

Visst HR; det är så man får göra. Problemet med att det inte finns någon fras som motsvarar rain check är att folk ber att få ha inbjudan innestående och liknande - se frågan ovan.

Sweydia Ism, 13:06, 16 januari 2017. Anmäl

Sweydia Ism: Då vi inte har någon sådan fras på svenska tycker jag det går utmärkt att säga "Jättetrist att missa din tillställning, jag tycker inte illa om dig eller din tillställning, bjud mig gärna nästa gång också!" - alltså en motsvarighet till amerikanernas rain check. Ett speciellt ord eller en speciell behövs inte! Fast jag skulle byta ut "jag tycker inte illa om dig eller din tillställning" mot "Jag tycker verkligen om dina tillställningar"!

H R, 10:52, 16 januari 2017. Anmäl

Hm, naturligtvis blir inget artigare för att det direktöversätts. Jag efterlyser in svensk fras som är socialt acceptabel och betyder "Jättetrist att missa din tillställning, jag tycker inte illa om dig eller din tillstälning, bjud mig gärna nästa gång också", alltså en motsvarighet till amerikanernas rain check.

Sweydia Ism, 09:49, 16 januari 2017. Anmäl

Har man ett konkret skäl att tveka (t ex sjukdom eller arbete) så SÄGER man ju det och kollar OM det är ok att dröja lite med svaret. Annars får man faktiskt tacka ja eller nej. Problemet är att de som utan särskilt skäl vill "hålla öppet-" är att de saknar förmåga (eller vilja) att se det ur inbjudarens perspektiv. Beteendet skulle dock snabbt kunna utrotas om vi alla vänligt säger att "vad synd att du inte kan bestämma dig, då får jag bjuda någon annan i stället".

Anna N, 09:59, 14 januari 2017. Anmäl

Fast ingenting blir väl artigare bara för att man säger det på "amerikanska".

H m, 09:52, 14 januari 2017. Anmäl

Tills folk till slut har kommit över hur fantastiskt det är att trycka på knappar, dela, göra 3 saker samtidigt, fingra på nåt, fjutta hit och dit, ha varje sekund fylld, läsa snuttar, vara 50% närvarande, alltid distraherad, eller ha en bilolycka när de textar. När folk sansar sig lite och frågar sig om dessa "kulturella beteendeförändringar" är vad vi verkligen vill (ha ut av livet).

Lyra Lof, 18:27, 13 januari 2017. Anmäl

Nyårsfestförvirring?

Fråga: Vi är bjudna på nyårsfest till ett par som vi inte känner jätteväl, och vi vet inte vad som gäller. Det står att vi är välkomna att fira nyårsafton med dom, men inte hur dags vi ska komma, inte något om klädsel, inte om vi ska ha med eget dricka, inte om det är en stor fest eller bara dom och vi.

Vad ska vi göra? Klädsel? Ta med vin? När ska vi gå dit?

Svar: Jobbigt med så löst formulerad inbjudan! Gästerna blir osäkra. Inbjudarna menar säkert väl, tänker nog att det är mindre pretentiöst att bara skriva ”välkomna att fira nyårsafton hos oss” så får gästerna fritt välja klädsel och ankomsttid osv.

Men vanligen fungerar inte människor på det sättet. En bjudning är en gemenskap, och de som ska ingå i den vill veta vad som förväntas av dem. Nyårsafton är ofta ett tillfälle till fest, kanske är denna nyårsbjudning avsedd att vara just festlig med glittrande klänningar och smoking. Eller så är man i umgänget vana vid lättsammare stil, och då gäller kanske jeans och tröja.

Men gästerna måste informeras om vad som avses för att inte behöva oroa sig för att komma ”felklädda.” Ska det vara smoking måste det skrivas i inbjudan, men skriv inte ”Festlig” som klädkod eftersom det inte går att tolka – betyder det smoking, mörk kostym, spets, siden eller blazer och broderad kofta? Är det mörk kostym som gäller, steget under smoking, så ska det stå, obs Mörk kostym, inte enbart Kostym. Är det vardagsklädsel ska det skrivas ut. Vet inbjudarna att alla gästerna har klart för sig att det är som alltid ett okonventionellt kalas, behövs inte någon klädkod.

Inbjudan måste också berätta vilket slags bjudning det är: riktig middag eller dryck och snittar eller midnattssupé eller annat. Däremot behöver inte inbjudaren skriva hur många gäster det blir men det kan ofta framgå av klädkoden, man har knappast smoking om det är fyra personer. Är det meningen att gästerna ska ta med champagne, alkoholfritt, vin, ost eller annat måste detta meddelas, ingen värdperson kan utgå från att gästerna själva förstår detta.

Och så tiden! Just en nyårsfest kan börja senare än en vanlig middagsbjudning, kanske så pass sent som kl 21. Men står ingen tid kan gästerna tro att vanlig tid gäller, kl 19 kanske – och det är nog inte vad värdpersonen önskar om bjudningen var tänkt att börja kl 21.

Alltså: svar på dina frågor har jag inte, men ett råd har jag: ring inbjudaren och säg ungefär ”tack för inbjudan, så roligt det ska bli, jag undrar bara hur dags du vill att vi ska komma till dig, och hur finklädda vi ska vara?” Det är inte ohövligt, tvärtom visar det gästens vilja att anpassa sig till kalaset ifråga. Och det är i sin tur en bra början på en rolig fest!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Skulle vara kul att få veta hur det gick så här i efterhand!

Anna N, 12:01, 3 januari 2017. Anmäl

Ja, absolut som föregående inlägg känns det som en förfråga. Om man svarar :Ja, jag kommer gärna..får mer direktiv i form av klockslag mm... Det måste FS fatta eftersom de inte är bekanta med värdfolket och än så länge väldigt torrt och snålt information om tillställningen.

Ewa Atena, 22:08, 30 december 2016. Anmäl

Jag håller med Anna Andersson. Låter som att de mest bara hör efter om FS med sällskap är intresserad av att ses på nyår. Förmodligen har inbjudan kommit via sms eller mail.

Så det så, 21:38, 30 december 2016. Anmäl

Det framgår inte i vilken form inbjudan kommit. Detta låter ju nästan som en informell första-sondering, alltså på nivån: vill ni fira nyår med oss, det vore uppskattat? I så fall förväntas FS svara, ja det vore roligt - vad kan vi hjälpa till med, när ska vi komma och vad ska vi ta med oss? I den senare kommunikationen kommer nog också att framgå hur många som verkar vilja delta och om övriga tänker klä upp sig till tänderna.

Anna Andersson, 11:13, 30 december 2016. Anmäl

Ännu ett exempel på företeelsen att aktivt och systematiskt dela in sina vänner i en inre och yttre krets. Frågeställarna skriver att de inte är så välbekanta med värdparet, vilket också är vad denna hopplöst ofullständiga inbjudan säger. Budskapet lyder: "Ni som känner oss vet vad som gäller. Ni som inte gör det får väl försöka anstränga er." Meningen är att man ska vilja bli en sådan som förstår hur paret brukar resonera. Snobbism i sin allra värsta moderna form, alltså.

Kap Kennedy, 08:20, 30 december 2016. Anmäl

Det kan inte sägas nog ofta: klara, entydiga instruktioner inför en fest gör att alla trivs så mycket bättre och har det så mycket roligare, Man slipper oroa sig före festen eller känna sig bortkommen under festen.' När jag går bort vill jag veta när det börjar, hur jag förväntas vara klädd, om det serveras mat eller bara tilltugg, om festen firar något särskilt och hur länge jag förväntas stanna. Någon form av signal från värdfolket att det är dags att bryta upp är ofta bra.

Tore Persson, 07:35, 30 december 2016. Anmäl

Fråga: Jag har en fundering kring vad som är mest ”vett och etikett” om man blir inbjuden som par men den ena har förhinder. Är det då mest rätt att tacka nej för bådas del eller kan den som har möjlighet att gå tacka ja? Och beror det på situation, t ex hur formell inbjudan är, eller vilken typ av tillställning det handlar om?

Här är några exempel som fått mig att fundera på detta. Vi har t ex blivit förvånade när vi bjudit in till middag och endast en i paret, med barn, tackat ja. Vi hade nog hellre hittat ett annat datum som passat alla, även om vi såklart inte sa något om det (man kan ju inte ta tillbaka en inbjudan). Visst blev det också trevligt, fast annorlunda än vi tänkt.

Vi har också varit i andra sitsen och själva tackat nej fast en av oss kunnat gå, utan att riktigt veta om det är ett ”giltigt” skäl. Även om man ju inte måste berätta vad som är ens förhinder kan det i muntliga situationer vara svårt att inte komma in på det. Vi har också tackat ja för den enas del vid något speciellt tillfälle som när min mans barndomsvän gifte sig men jag valde att stanna hemma med vårt relativt nyfödda barn. Då kände vi att tillfället inte kommer tillbaka och att det inte spelade så stor roll för festen ifall vi kom som par eller enskild. Men det finns säkert etikettsregler kring detta, och det vore intressant att känna till dem.

Svar: Helt rätt att en inbjudan inte kan återkallas! Gammal korrekt etikett var att ett par bjöds som en enhet, båda eller ingen, och svarade som samma enhet, ja tack för båda, eller nej tack för båda. Den gammaldags etiketten har försvunnit numera, och allt fler anser att en inbjudan är individuell även för var och en i ett par. Det råder också en enligt min uppfattning helt absurd inställning att den av två parinbjudna som tackar ja också kan ersätta sin nej-tackande partner med någon annan icke inbjuden.

Så här gör man formellt korrekt och traditionellt om en i ett par är förhindrad: man skriver eller ringer och tackar för den vänliga inbjudan och säger att tyvärr är X förhindrad (skäl måste inte anges) och att man därför tyvärr måste tacka nej för båda. Underförstått är då att den som inte är förhindrad gärna kommer ensam, men det är inte så många inbjudare i dag som fattar den elegansen och säger det förväntande ”ja men du är så välkommen om du vill.” Sägs inte detta får båda avstå från närvaro.

Men vanligare är i dag att den som kan delta tackar ja för egen del. Detta måste nutida inbjudare räkna med, och därför kan det bli obalans vid en tillställning, som kan tippa över till något man inte hade tänkt. I det fall som du refererar till, att en i paret tackade ja, hade du kunnat säga väldigt raskt ”synd att inte x kan komma, så då flyttar vi datum till en kväll då ni kan komma båda två.” Den frasen måste man ha tillhands, vid muntlig eller mejlinbjudan. Per inbjudningskort blir det svårare men går att hantera om man genast man få svaret ringer upp och säger detta. Men samtidigt skickas sällan formella inbjudningskort till de lättsammare kalas som det är frågan om, ifall jag tolkar ditt mejl rätt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

FB-svarsbrist?

Fråga: Jag bjöd nyligen in till fest för cirka 30 vänner där det stod jag skulle bjuda på dryck och tilltugg. Inbjudan skickade jag via Facebook, då det var meningen att bli en informell trevlig fest.
För att underlätta för de inbjudna och för min egen planering skickade jag inbjudan i god tid, 4 veckor innan festen, där jag bad gästerna att svara oavsett de hade möjlighet att delta eller ej.

På Facebook kan man välja att klicka i ‘jag kan komma’, ‘Jag kan inte komma’ samt ‘Jag kanske kommer’.
4 inbjudna hade klickat i ‘kanske kommer’.
2 inbjudna hade tackat ja. Några hade i alla fall artigheten att meddela att de ej kunde delta.
Flertalet hade läst inbjudan på Facebook men inte hört av sig en vecka över tiden då jag önskat få ett svar.

När det var en vecka kvar tills min fest var det alltså endast totalt två stycken som hade sagt att de skulle delta.

De som väljer att ‘kanske komma’ kan man ju inte räkna med?
Jag valde helt enkelt att ställa in evenemanget, jag tyckte det kändes lite otacksamt att så få hörde av sig när jag bara ville göra något roligt för mina vänner.
Gjorde jag fel som ställde in för de två som ville komma eller är det här ett uppträdande man måste vänja sig vid? Individualismens baksida kanske?

Svar: Facebook är en fantastisk uppfinning men fungerar inte alltid och överallt som önskat. Ditt problem är inte ovanligt. Att bjuda till en fest så långt som en månad i förväg är besvärligt för de som får inbjudan, alla vet inte vad de gör så pass långt innan festdatum, de struntar därför i att svara och sedan glömmer de alltihop.

Men med tanke på hur Facebook fungerar och att du fick endast två svar av trettio gäster gjorde du helt rätt som ställde in kalaset. Hoppas att du skrev på Facebook att du tvingades ställa in på grund av det ointresse som visats för din inbjudan. Kanske hjälper det i framtiden. Nästa gång du ställer till kalas, skicka då mejl med inbjudan direkt till dem du vill ha som gäster.

Och så utgår jag från att ingen som inte svarade på din inbjudan har kritiserat Bob Dylan för hans sena svar till Svenska Akademien angående Nobelpriset.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

Kap Kennedy, man kan ju göra texten i FB-inbjudningen mycket personlig, och förse den med information som gör att alla inser att det här är en "riktig" och "personlig" bjudning. Om jag trycker upp inbjudningskort och skickar med posten, och texten i inbjudan är exakt likadan för varje gäst, så är väl det egentligen inte mer personligt...? Det är ju ändå ett massmeddelande. Och att döma av många frågor här i spalten är pappersinbjudan inte heller en garanti att man får svar. Folk är obetänksamma!

H R, 11:17, 15 november 2016. Anmäl

annan Camilla: Inte riktigt. Jag vet vilka av mina vänner som kollar fejjan ofta, och vilka som inte eller aldrig gör det, och jag litar på att de som ofta kollar fejjan faktiskt kollar fejjan. Men! Att de ofta kollar fejjan är absolut ingen garanti för att de lyckas ta sig för att svara. Men det gäller för alla sorters inbjudningar... det finns folk som inte klarar att bestämma sig, att ge besked, oavsett hur de blir inbjudna. Man måste tyvärr alltid backa upp på olika sätt, det är min erfarenh

H R, 11:11, 15 november 2016. Anmäl

Oavsett om det går eller inte går att bjuda in via FB är det inte ett speciellt personligt sätt att göra det på. Man måste liksom ta för givet att mottagarna accepterar "anslagstavlemodellen" för sådant. Att det regelmässigt behövs en eller flera kompletterande inbjudningar bekräftar ju bara hur vissen den första metoden är. Själv skulle jag tänka: "Jaha, om du ville att just jag skulle komma, varför skickade du då inte en personlig inbjudan till mig?"

Kap Kennedy, 16:20, 14 november 2016. Anmäl

@H R Du säger ju samma sak som alla andra... att man inte kan lita på att folk kollar fejjan (eller att de ser din inbjudan ens om de kollar). De flesta kommunikationsvägar funkar" om de backas upp av en tre-fyra andra sätt :D.

annan Camilla, 15:42, 14 november 2016. Anmäl

Nä, Fejjan kan du inte lita på att folk ser saker på, för det första är det ju inte säkert att din inbjudan alls kommer fram i nåns flöde, och dels är det gott om folk som i princip aldrig loggar in. Att bjuda in en månad innan är också för tidigt för en fest, det är väl inte fel, för all del, men då kunde du väl skickat ett mail några dar/nån vecka innan också?

annan Camilla, 13:20, 14 november 2016. Anmäl

FB-inbjudningar funkar bra trots kommentatorernas negativa upplevelser nedan, om man ser till att skicka påminnelser. Påminnelserna kan ske via FB-inbjudningssida men även, och med fördel, via telefon, eller via mejl, eller över en kopp kaffe när man råkar ses. Det går inte att bara skicka iväg en FB-inbjudan och sedan luta sig tillbaka. Själv bjuder jag alltid in via FB med mycket hög framgång eftersom jag alltid påminner och ber om svar IRL, samt vet vilka som aldrig/sällan använder FB.

H R, 13:00, 14 november 2016. Anmäl

Man kan omöjligt veta hur var och en av ens vänner använder facebook och hur deras andra vänner använder facebook. En del loggar in en gång i halvåret och kommer därmed inte se inbjudan. vissa förstår knappt hur facebook fungerar alls. Flera har någon vän som bjuder in en till varenda evenemang de själva ska till eller bara tycker verkar intressant och då slutar man titta på sina inbjudningar. Ang de två som svarat hade jag nog skickat ett privat meddelande och ursäktat att festen inte blev av.

Bara Föratt, 09:41, 14 november 2016. Anmäl

Den här typen av inbjudningar, till personliga sk event, funkar i vissa kretsar mycket bra och i andra desto sämre. Jag brukar mer se att det pågår diskussion i eventet, man frågar och påminner de inbjudna vid behov. Haft turen att aldrig se ett sådant event haverera. Eftersom det är lika lätt att ställa in som att skicka ett massmeddelande, hade FS kunnat påminna sina vänner i ett PM. "Vad tråkigt att det verkar som att du inte kan komma, hoppas att vi ses snart ändå" vore lagom syrlig stil.

Oémeara Braunisch, 09:34, 14 november 2016. Anmäl

Facebook är ingen höjdare att använda till inbjudningar. Dels för att det inte går att välja bort det konstiga svarsalternativet "kanske kommer", dels för att många av oss får massor med inbjudningar, mer och mindre personliga. En god vän till mig hade en stor fest när han fyllde år och när vi sprang på varandra veckan efter tyckte han att det var så tråkigt att vi inte kunnat komma - jag hade inte ens uppfattat inbjudan i flödet och hade jättegärna kommit om jag sett den.

Katarina Katarina, 08:49, 14 november 2016. Anmäl

Ursäkta mig, FS, men nu tycker jag faktiskt att du i viss mån har dig själv att skylla. Varför ha med möjligheten "kanske kommer"? Det är att be om osäkerhet. Åtminstone för dig som inbjudare.

Helena Steen, 08:24, 14 november 2016. Anmäl

Bjudmiss?

Fråga: Blev uppringda av ett par, som vi känner, men inte umgås så ofta med. De frågade om vi hade lust att följa med på krogen på kvällen och äta en bit och umgås. Trevligt tyckte vi och tackade ja. ”Vi bokar bord, så ses vi där kl 19.00″, sa de.
På krogen på kvällen sa mannen i det andra paret ”självklart betalar var och en för sig”. ”Självklart” sa vi och tittade på varandra.

Var det rätt? Vi hade uppfattat det som en inbjudan och att de skulle stå för notan. Vi har ofta gjort samma sak själva och självklart betalat för kvällen. Nu kan man ju inte starta bråk om detta på plats, men vi blev rejält konfunderade och skulle gärna vilja höra Magdalenas åsikt. Till saken hör att ovanstående par är mer än välbärgat.

Svar: Fel av paret som ringde och föreslog att inte precisera hur de menade – men också lite obetänksamt av er som inte frågade från början. Den som föreslår något som kostar pengar ska absolut säga vad som gäller från början. Paret som ringde hade tydligen behov av ert sällskap och skulle ha sagt ”vill ni följa med oss på krogen, vi tycker att det vore roligt att prata en stund, har ni tid, var och en betalar för sig”. Eftersom de inte sade något sådant, och inte heller gav något krogalternativ – det finns ju billigare och dyrare ställen – var det lätt för er att tro att ni skulle bjudas.

Korrekt i det aktuella läget hade varit att paret hade sagt ”vi tycker det vore trevligt att ses och vill gärna bjuda er på krogen i kväll” – då hade det varit självklart att ni var bjudna.

I första fallet när detta par ringde och frågade utan att ha vett nog att säga att de inte avsåg att bjuda på middagen, kunde du ha svarat ungefär ”det hade varit trevligt men vi har inte tänkt kosta på oss ett krogbesök just nu” – varvid paret kunde ha sagt antingen ”men vi bjuder förstås” eller ”vi förstår, vi återkommer en annan gång.”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (25)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 25

Kanske kommer det an på umgängeskrets? Jag tycker nog inte paret gjorde nåt fel i det här fallet, eftersom de sa ju "följa med", vilket jag hade tolkat som att de inte skulle bjuda.

Fredrik Wallin, 15:07, 19 november 2016. Anmäl

Inte en enda person här håller med FS utan är snarare förundrade över att de tog för givet att de skulle bjudas. Lägg till mig till den listan. Jag undrar om FS och hans/hennes partner undermedvetet känner på sig att det är lite pinsamt att tänka så – och därför vände de sig till en etikettspalt och inte till vänner för att fråga om de håller med...

Lyra Lof, 23:20, 11 november 2016. Anmäl

Allt är ju egentligen redan sagt av de som kommenterat och jag tycker det är en så löjlig fråga för vill man bjuda sägs det ju ALLTID extra när man fixar daten och annars är det sjävklart att var och en betalar för sig och det gäller i de flesta länder i västvärlden, så vitt jag är informerad!

Marie-Louise Göransson, 14:03, 11 november 2016. Anmäl

Med mindre än att vännen säger att "jag bjuder" ska man aldrig förutsätta att det bjuds.

Lena Strömvall, 08:24, 11 november 2016. Anmäl

Eftersom frågeställaren själv(a) har bjudit ut andra par på restaurang förut (ett alternativ till att bjuda på middag hemma) så antog de att det andra paret skulle bjuda - de är vana vid den rutinen. Det handlar nog mycket om vad man är van vid och vad man säger, det farligaste är att inte säga något alls, utan att bara "ta för givet".

Petter Gusten, 14:20, 10 november 2016. Anmäl

Håller också med de andra kommentarerna. Man borde aldrig ta för givet att den andra ska betala om den inte säger "Får vi bjuda dig och din partner på middag?"

Susie Dahl, 14:19, 10 november 2016. Anmäl

Mer direkt kommentar till, Magdalena Ribbing, 07:57: visst kan hända att någon känner sig storfotad och med någon motivering (fått hjälp av de andra tidigare, vill fira något eller möjligen då "för att vi lurat ut er") storsint erbjuder sig att ta hela notan. Det har jag också gjort, men att för den saken förutsätta att det ska ske bara för att initiativet att ses på krogen togs av det andra paret? I mina ögon har FS gjort bort sig ordentligt om deras ögonkast där uppmärksammades av de andra.

Anna Andersson, 12:24, 10 november 2016. Anmäl

Men HUR tänkte FS här? Vad finns att växla några otrevliga ögonkast kring? Det var ju ovanligt trevligt av det andra paret att bespara medföljande paret ev oro behöva dela det tydligen mer välbeställda parets ev dyrare beställning vid nån 50/50-delning. Enda godtagbara anledning till förvåning skulle vara om medföljande paret hade betalat en nota för just detta par på restaurang senast. Att någon utan sådan uttalad tradition dem emellan skulle ta en hel nota själv vore ju näst intill vräkigt.

Anna Andersson, 11:59, 10 november 2016. Anmäl

Enda läget där FS kan förvänta sig att bli bjuden är om de betalade maten för "inbjudaren" förra gången. Annars är grundläget som sagts att man väntar sig att *inte* bli bjuden.

annan Camilla, 11:21, 10 november 2016. Anmäl

Som sagt, det går alldeles utmärkt bra att bjuda varandra på krogen – även i Sverige, även parvis. Men man kan nog hävda att det normala i så fall numera är att uttrycka detta tydligt: "Jag/vi bjuder!" Det är möjligt att det lever kvar en välbeställd högreståndsmiljö där bjudandet fortfarande är underförstått, men för det stora flertalet är motsatsen det underförstådda. Dessutom är det väl vanligast att först artigt avböja, när någon vill betala hela notan. "Åh, men vi betalar gärna vår del."

Kap Kennedy, 10:57, 10 november 2016. Anmäl

Datumdespoter?

Fråga: I min bekantskapskrets har det blivit allt vanligare att man vid inbjudan till en lunch- eller middagsbjudning börjar med att ”sondera terrängen” grundligt bland alla tilltänkt inbjudna, som får svara på vilket eller vilka datum man har möjlighet att delta. Vanligtvis sker inbjudan, eller kalendersamordningen som det snarare blir, per mail eller sms där de inbjudna får upp till fem datum att välja bland. Ibland planeras bjudningen det datum då de flesta kan vara med, men vid vissa tillfällen är värdinnan så bestämt inställd på full närvaro att nya datumförslag omedelbart skickas ut ifall det visar sig att alla inte kan enas.

För mig blir det en viss press, då jag upplever att jag måste ha ”giltigt förfall” för att tacka nej under dessa premisser. Jag hör till dem som ibland under stressiga perioder artigt anmäler förhinder till trevliga tillställningar för att istället prioritera att tillbringa kvällen tillsammans med min familj. Men med en inbjudningsmodell där man blir presenterad ett stort antal datum blir förfall av detta slag i stort sett omöjligt, utan det gäller att presentera att ”den och den dagen går inte på grund av jobbresa”, eller liknande.

När jag själv bjuder in till lunch eller middag gör jag detta till ett visst datum, och förväntar mig att de som kan och vill vara med tackar ja, och att de som har förhinder tackar nej. Nu har det dock börjat förekomma att den som har förhinder inte bara tackar nej, utan även kommer med förslag på ett nytt datum då denne kan vara med. Nyligen hände i en mailkonversation, där jag bjudit in till middag, att det blev en diskussion gästerna emellan om ett nytt datum som alla mer eller mindre enades om, utan att jag deltog i konversationen. Jag upplevde detta som ytterst märkligt och det slutade med att jag ställde in middagen och bad att få återkomma längre fram.

Generellt upplever jag mina väninnor som belevade och socialt kapabla. Flera av oss är diplomater eller jurister med mycket god vana av att socialisera professionellt och respektera etiketten i många olika sammanhang. Därför förvånas jag över detta, som jag upplever det, förfall på den privata etikettsfronten. Har Magdalena några tips hur jag kan göra? Vill gärna fortsatt ha en avslappnad väninnekultur, men för den skull inte tappa all hyfs och fason på vägen.

Svar: Du är drabbad av ett modernt fenomen som är avsett att visa vänlighet men egentligen ställer till besvär. Inbjudaren har full bestämmanderätt över datum, klockslag, meny och gäster – gästerna ska tacka ja eller nej och behöver inte ange orsak. Kan man inte komma på grund av en resa eller något liknande så är det förstås vänligt att ange det, men inte nödvändigt, det räcker med ”tyvärr fungerar det datumet inte för mig” eller ”tyvärr är jag förhindrad den kvällen.” Eller att man under den föreslagna tidsperioden har för många andra åtaganden ”just den månaden kan jag inte” underförstått för mycket jobb, för trött, för upptagen av annat. Man kan ju ha alla möjliga skäl att inte kunna eller vilja delta, från att ha beställt tvättstugetid till att träffa en hemlig kärlek eller stanna hemma och leka med barnen. Det ska ingen annan lägga sig i.

Så börja med att vänligt svara att de föreslagna datumen inte passar, ge inga precisa skäl till varför, och låt dig inte övertalas att förklara ditt personliga liv i detalj. Jag vet att många känner det som en skyldighet att ursäkta sig med utförliga orsaker, men det ska man inte behöva – eftersom skälet till att man inte kan infinna sig inte gör någon faktisk skillnad. Andra har ingen anledning att värdera ens nej-tack, som ”jaså, hon tycker är viktigare med xxx än att träffa oss” – alla sådana tolkningsrisker ska undvikas.

När dessa datum börjar skickas runt är det du som bestämmer om och när du vill delta. Och när du planerar en bjudning är det ditt givna datum som gäller. Dina gäster som diskuterar och enas kring ett annat datum utan att du ens är tillfrågad menar möjligen väl men saknar insikt i vanlig hyfs. Så gör man verkligen inte.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (17)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 17

@ Sten Truedsson; Det finns människor som inte vet att man kan ignorera kommentarer i internet som man inte överensstämmer med och ändå gå vidare i livet !

Marie-Louise Göransson, 12:00, 7 november 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR IGEN: Sten Truedsson, apropå härskarteknik: du betvivlar att frågeställarna finns i verkligheten och ifrågasätter mitt arbete, du vill att jag sluta skriva och lägga ner min spalt. Du anser också att det är "motsägelsefullt" att socialt kompetenta personer beter sig så som den aktuella frågeställaren beskriver. Det, enligt min mening, är att sakna erfarenhet om människors beteenden; vet man inte att alla människor har sina fel så känner man antagligen inte så många.

Magdalena Ribbing, 14:13, 6 november 2016. Anmäl

Fråga till Magdalena Jag förstår inte vad du menar med att jag "kanske inte träffat så många människor". Hur många är "många"? Efter ett helt arbetsliv i skolan och resebranschen har jag träffat en hel del. Härskar-taktik av typ Göran Persson passar inte i en spalt om vett och etikett. Sten Truedsson

Sten Truedsson, 13:46, 6 november 2016. Anmäl

Magdalena Ribbing svar till FS är superbra och täcker alla frågetecken !!!

Marie-Louise Göransson, 12:49, 5 november 2016. Anmäl

Om man vill tacka nej till samtliga datum inbjudaren föreslår och då även undvika att det kommer nya förslag på datum så skulle jag säga något i stil med: "Jag kan tyvärr inte komma någon av kvällarna, men ni får gärna ses utan mig. Jag kan vara med vid något tillfälle längre fram i tiden då det lugnat ner sig." Jag tycker det är viktigt att påpeka att de andra gärna får ses utan en. På det viset behöver inte de övriga ha dåligt samvete för att de träffas.

Åsa L, 21:08, 4 november 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Sten Truedsson, inga frågor är påhittade, alla är inskickade till min spalt från de som vill veta hur de ska göra i någon speciell situation. Om du tycker att det är motsägelsefullt att socialt kompetenta personer som frågeställaren beskriver dem, ändå kan bete sig besvärande, så har du kanske inte träffat så många människor? Vi gör alla fel då och då. Och jag fortsätter att svara, min spalt fortsätter att finnas, men du behöver inte läsa den om du inte vill. Det är frivilligt.

Magdalena Ribbing, 20:11, 4 november 2016. Anmäl

Hej, Är frågorna du får riktiga eller hittar du på för att skapa dramatik? Damen med sina inbjudningarna.Motsägelsefullt: Väninnorna är "belevade och socialt kompetenta" och att påpeka att de är "diplomater eller jurister med mycket god vana av att socialisera professionellt och respektera etiketten" är ju skrattretande. Frågan blir därför: Varför beter då dessa "kompetenta" personer sig som de gör? Kanske är de inte så kompetenta. Sluta skriva om tramset eller lägg ner spalten. MVH Sten A. True

Sten Truedsson, 17:41, 4 november 2016. Anmäl

Om jag vill att så många vänner som möjligt ska kunna komma skickar jag ett förslag på några datum. Men jag ger även vännerna en väg ut genom att säga att datumet spikas inom en ganska kort tid (tex om några dagar). Då kan de som är angelägna om att vara med få säga sitt direkt, men man kan även välja att inte "hinna" vara med i datumdiskussionen och har då inte förbundit sig att tacka ja på samma sätt.

Anna Andersson, 16:28, 4 november 2016. Anmäl

Härligt med den mångfald det är bland frågeställarna här. Idag: Generellt upplever jag mina väninnor som belevade och socialt kapabla. Flera av oss är diplomater eller jurister med mycket god vana av att socialisera professionellt och respektera etiketten i många olika sammanhang. Igår: Jag är inte så väluppfostrad. Ofta ganska obekymrad över det.

Lantis Bondlurk, 12:30, 4 november 2016. Anmäl

Förslag på vad man kan säga om gästerna börjar ändra datum åt en: Den x/x är den dagen jag har möjlighet att bjuda de som kan på xxx. De som inte har möjlighet att vara med just den dagen är välkommna på framtida bjudningar. Vad avser det nyförslagna datumet är den som har lust själv välkommen att bjuda in folk. MVH ts

Bara Föratt, 11:39, 4 november 2016. Anmäl

Gästofrihet?

Fråga: Jag, kvinna, arbetade på en arbetsplats med ett 50-tal medarbetare. Två av mina medarbetare som jag träffade dagligen men inte arbetade nära skulle gifta sig med varandra och bjöd in samtliga på arbetsplatsen med respektive, plus släkt och andra vänner. Jag och min respektive arbetade båda på denna arbetsplats och tackade glatt ja, eftersom vi gärna ville delta i firandet av dessa två.

En annan av våra medarbetare sa att det var smart av brudparet att bjuda alla, så att var och en av de inbjudna själva kunde avgöra om de stod brudparet tillräckligt nära för att tacka ja. På så sätt, menade hen, hade de själva sluppit göra det otacksamma arbetet att välja bland medarbetarna vilka de ville ha där och inte.

Under bröllopsfesten ”parkerade” brudparet vid bordet där deras närmaste vänner satt och brudgummen dansade mycket motvilligt med mig när jag bjöd upp. Efteråt kände jag mig påflugen och som högst oönskat sällskap. Jag förstår att brudparet naturligtvis inte kan dansa med varje gäst av motsatt kön och självklart är deras bröllop deras fest, men brudgummens agerande i kombination med den andra medarbetarens kommentar fick mig att känna att det kanske var just så, att jag och min respektive tillhörde dem som borde tackat nej till bröllopet.

Borde inte ett brudpar endast bjuda dem som de verkligen vill ha där och avstå från att bjuda någon annan? Jag hade absolut förstått om jag inte blivit bjuden på detta bröllop medan andra medarbetare blivit det. Det fanns helt naturligt på arbetsplatsen personer som de både hade känt längre och arbetat närmare.

Hur ska jag som inbjuden gäst kunna veta om jag borde tacka nej? Det blir för mig helt orimligt. Vad säger Magdalena?

Svar: Som inbjuden gäst utgår man från att ens närvaro är önskad. Om det är som du beskriver, ett brudpar som inte förmått välja sina gäster, så är det ingenting som gästerna behöver bekymra sig om. Det är brudparets sak att få samtliga gäster att känna sig välkomna. Allt annat är totalt fel. Får man en inbjudan tackar man ja om man vill gå på kalaset. Man ska inte tänka ut det ena eller andra på inbjudarens vägnar och avstå från att närvara för att man tror att det är vad inbjudaren egentligen vill.

Däremot förstår jag inte det du skriver om att du bjöd upp brudgummen, det som blev så misslyckat, det måste vara en sedvänja som jag inte känner till. Männen kan bjuda upp bruden, men de kvinnor som brudgummen vill dansa med bör han själv bjuda upp.

Du har rätt i att brudpar ska bjuda dem de vill se på sitt bröllop, men även brudpar måste bete sig hyfsat och bjuda exempelvis båda i ett etablerat par även om de helst vill ha med bara en i paret.

En inbjuden gäst som kan göra klokt i att tacka nej är den styvförälder vars företrädare är självupptagen nog att inte stå ut med att se sin efterträdare hos den f d maken/makan. Biologiska brudparsföräldrar ska som princip vara med vid sina barns bröllop. Styvföräldrar vilkas närvaro riskerar att bli outhärdlig för en tidigare make-maka kan för brudparets och den allmänna trevnadens skull visa storsinthet och avstå från att närvara. Vanligen är det den tredskande biologiska föräldern som förlorar mest på sin bristande verklighetssyn.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (12)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 12

Anna N: Vill brudparet ägna sig åt varandra får de väl åka hem. På en fest umgås man med sina gäster. Håller med det mesta i Marja-Leenas senaste post. I min krets är det dock inte viktigt vem som bjuder upp vem.

Olga Bylund, 18:30, 5 augusti 2016. Anmäl

Anna N: jo, men det ordet kommer med en agenda, så jag kommer ALDRIG att använda det. Enligt gammal sed - så var det i allmogen i alla fall, där jag har mina rötter - så dansar bruden och brudgummen brudvalsen ensamma. Därefter tar den allmänna dansen vid, och då försöker bruden och brudgummen att hinna med ett varv med alla av motsatt kön som vill. Dansen initieras dock alltid av de manliga gästerna när det gäller bruden, och av brudgummen när det gäller de kvinnliga gästerna.

Marja-Leena Pettersson, 10:37, 5 augusti 2016. Anmäl

Tips till M-LP. Det finns ett nytt praktiskt ord som man kan använda i stället för att krångla till det och skriva h*n... Nej, det är ingen gammal god sed att bjuda folk som man vill ska tacka nej. Kolleger hört definitivt inte till dem man "måste bjuda" till ett bröllop. Man bjuder väl inte upp vare sig brudeen eller brudgummen på ett bröllop (om man inte är väldigt närstående) De ska ju få ägna sig åt varandra denna dag.

Anna N, 08:48, 5 augusti 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Annica A, Olga Bylund, läsare av det jag skriver vet vid det här laget att jag ständigt förordar lika rätt för kvinnor som för män - att bjuda upp, att fria, att leva på samma sätt - men här var det ju uppenbart en situation där brudgummen inte förväntade sig att bli uppbjuden av en icke närstående kvinna. Begripligt enligt vedertagen sed, samma sed som säger att manliga bröllopsgäster ska dansa med bruden. Här var det frihet mot tradition. Man får överväga detta i tid.

Magdalena Ribbing, 21:40, 4 augusti 2016. Anmäl

H R, 08:59, 4 augusti 2016 @ håller med om att medarbetare är en ovanlig ogin person. Att man kan ens komma på tanken? Att bjuda upp brudgummen till dans på han eget bröllop var nog väldigt taktlöst gjord. Om inte jag var en släkting förstås men ändå... Brudgummen vill vara för sin kvinna en sån dag och hon för honom. Annars måste han /hon dansa med varenda en arbetskamrat för att inte markera varför just du?

Ewa Atena, 19:09, 4 augusti 2016. Anmäl

Jag är danslärare och yrkesdansare. Anno 2016 i demokratin Sverige får alla som vill, män som kvinnor, bjuda upp till dans. Ingen måste bjuda upp och ingen måste dansa. Den som inte vill dansa tackar nej. Allt annat är ytterst förlegat och det förvånar mig mycket att MR anser att denna gamla "regel" fortfarande gäller. Har man nu tackat ja till en dans, håller man god min och dansar sin bästa dans med personen ifråga! Det var brudgummen som gjorde fel när han visade sin motvilja.

Annica A, 19:03, 4 augusti 2016. Anmäl

Magdalena, hur kommer det sig att det är ok för kvinnor att fria eller bjuda en man på restaurang, men inte att bjuda upp till dans?

Olga Bylund, 14:53, 4 augusti 2016. Anmäl

Jag tror överlag att folk idag har blivit sämre på att ta hintar, på att läsa mellan raderna o.s.v.. Förr kunde man bjuda alla på samma ”nivå” (t.ex. samtliga kusiner eller samtliga arbetskamrater i sin grupp eller avdelning), trots att relationen till någon av dem var frostig eller ytlig. För att personen skulle slippa tappa ansiktet när de övriga kusinerna (etc.) frågar om h*n ska komma på bröllopet, och h*n måste ut med att h*n inte blivit bjuden. Man skickade en formell inbjudan, personen tackade nej med en plausibel förevändning, ingen behövde känna sig kränkt, formen har upprätthållits och det var bra så. Men numera förstår folk ofta inte det här spelet har jag märkt, utan de tackar glatt ja utan att fundera över om det är rimligt att de ska gå på detta bröllop (40-årskalas, barndop, whatever). Angående att bjuda upp brudgummen så var det såklart fel, det är mannen som bjuder upp. Även på dansställen där det officiellt är ”demokratisk dans”, så bjuder inte kvinnor upp män som inte tidigare bjudit upp dem minst en gång. Det är en oskriven regel, och kvinnor som ändå bjuder upp ses som påträngande och desperata.

Marja-Leena Pettersson, 09:54, 4 augusti 2016. Anmäl

För övrigt tycker jag det var väldigt generöst av brudparet att bjuda alla kollegerna. Varje gäst kostar faktiskt en hel del! Men de är generösa och bjuder alla ändå. Och så kommer en medarbetare och får det att låta som om de gjorde det av egoistiska skäl, för att "slippa" något. Låter som en väldigt otrevlig medarbetare, låter som en ogin skvallertant/skvallergubbe om du frågar mig!

H R, 08:59, 4 augusti 2016. Anmäl

Varför lyssnar du på andras spekulationer om tredje part? Lyssnar & tror du på rykten också? Spekulationer är just spekulationer & behöver inte ha någonting att göra med verkligheten. Att brudgummen verkade ovillig att dansa... Ja, jag var på en gång på av mina närmaste vänners bröllop & kände mig precis lika iggad som du. Det visade sig att brudgummen kände sig superstressad över hinna konversera med och dansa med ca 80 personer på en och samma kväll! Hade inget med mig personligen att göra.

H R, 08:53, 4 augusti 2016. Anmäl

Gästbesvär?

Fråga: Hur i fridens namn får man iväg gäster utan att såra dem?

Jag bor på landet och när jag ordnar middagar eller tillställningar med folk från stan brukar jag försöka underlätta deras logistik genom att erbjuda övernattning, vilket de flesta brukar föredra istället för att åka taxi en mil till lokaltågsstationen. Problemet är att få iväg folk dagen efter. När man väl gett sig ut på landet, tycks idén vara, så är det en weekendresa och inte en middag/bjudning med övernattning.

Till saken hör att jag inte lever ett liv där tid finns i överflöd. Dagen efter måste jag oftast fixa med andra grejer: hus och trädgård, hund, jobb, familj och släktingar med mera.

Jag försöker, efter fattig förmåga, vara så tydlig jag kan. Jag skriver i inbjudan att ”naturligtvis ordnar jag frukost innan ni åker” för att markera att tanken är att man åker på förmiddagen. När jag tycker folk sovit mer än lovligt länge väcker jag dem med orden att frukosten är klar om en halvtimme.

Men inget hjälper (och detta är inte begränsat till några få personer, då vore det ju hanterbart). Sist var ett rent haveri: medan jag antog att folk skulle ge sig iväg på förmiddagen låg hälften och gonade sig till 1.30 på eftermiddagen. Visserligen var det midsommar, men det är ändå 35-plussare vi talar om. Vid den soliga väckningen med erbjudande om frukost (vid 11.00) fick jag svaret att de hellre ville äta senare för de ville sova mer. Jag skulle iväg till en familjemiddag på eftermiddagen, och som några inte ansåg att de kunde köra bil än föreslog de att de kunde gå med till familjemiddagen för att de ville fortsätta hänga med mig. Idel sura miner när jag pusslade ihop så att de helt säkert nyktra kunde köra.

Det är ju smickrande och så vidare att folk trivs. Men även om det är midsommar: vet man att man ska köra dagen efter tycker jag inte att jag måste ha ett reservschema för att folk vill supa skallen av sig. Så i all desperation frågar jag nu: hur förbereder man detta och hur verkställer man avhysningen så att folk inte blir sura? Jag vill inte vara ogästfri och uppskattar verkligen att folk kommer till mig, men jag klarar inte att hela dagar blir förstörda.

Svar: Den gamla vanliga visan, och inte enbart till midsommar: en del gäster förutsätter att de har frihet att göra som de vill i andras hem vilket är en grav missuppfattning. Många frågor genom åren har handlat om gäster som har betraktat värdpersonens bostad, till och med kläder (”jag lånar en tröja i ditt skåp”) som självklara att använda efter eget tycke. Så är det givetvis inte, som gäst är man helt beroende av vad värdpersonen erbjuder och tillåter. Man öppnar inte oombedd andras skåp och lådor, man tar inte något ur andras skafferi och kylskåp utan vidare. Och man stannar inte längre än man är bjuden. Verkligen inte! Så dina om detta okunniga gäster måste tydligt utan möjlighet till egen tolkning informeras om vad som gäller innan de anländer. Du har på ett elegant sätt försökt göra det med underförstådd hemresetid via frukosterbjudande – men dina gäster förstår inte utan verkar tro att din inbjudan räcker så länge de själva har lust att stanna. Hotellförhoppning?

Nästa gång: ange understrukna tider som passar i ditt schema: ”Välkommen från kl 15, middag kl 19, frukost senast kl 10 nästa dag, hemfärd senast kl 11.” Påpeka fridsamt än en gång dessa frukost- och hemsresetider när gästerna ska lägga sig. Om de inte har släpat sig upp till frukosten kl 10 knackar du på deras dörr och ropar muntert ”upp-och-hoppa, du får ta en smörgås med dig, strax är det dags för hemfärd, min dag är fylld med andra plikter.”

Det låter inte lika tjusigt som det friare ”Välkomna på fredag, gärna övernattning.” Men har man råkat få vänner som inte ser längre än till sin självupptagna näsa måste man hjälpa dem att förstå hur hyfsade gäster uppför sig. Att för att förlänga sin vistelse föreslå sig själv som objuden gäst till värdpersonens familjemiddag är bara pinsamt. Du kan väl synligt lägga fram min nya bok Ribbings Etikett. Den verkar behövlig.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 3

Kommentarer (15)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 15

H m, nej naturligtvis inte. Alla har naturligtvis fel och brister, man får ta folk som de är tycker jag, det är det som är riktig vänskap. Jag skulle inte kalla det här för hänsynslöshet. Det är mer som de som är tidsoptimister, ett karaktärsdrag som är svårt att ändra på bara. Med tråkmånsar menade jag de som inte bjussar på sig själva, saknar humor, helst av allt vill stå i centrum för allas uppmärksamhet, ältar gamla oförrätter och sprider lögner om de de är svartsjuka/avundsjuka på.

M K, 10:42, 30 juni 2016. Anmäl

Det hela påminner om Martin Ljungs sketch Ester

Anders Ström, 20:58, 29 juni 2016. Anmäl

MK,att vara tydlig är inte detsamma som att försöka uppfostra folk.Att vara tydlig kan (i värsta fall) innebära att man säger: "Jag var visst inte tillräckligt tydlig när jag bjöd er, men nu är jag det. Ni måste åka hem nu. Jag har andra planer nu, som ni inte kan vara med på. Ut med er. Ut. Nu. NU." OBS: I värsta fall. Och i bästa fall säger gästerna då "Oj! Förlåt. Vi tänkte visst inte efter. Bra att du var tydlig." I värsta fall blir de lite sura, men är ni goda vänner går surheten över!

H R, 20:57, 29 juni 2016. Anmäl

# M K Menar du då att bara hänsynslösa slarvpellar är roliga att umgås med, medan hänsynsfulla personer som använder sin hjärna är tråkmånsar?

H m, 18:58, 29 juni 2016. Anmäl

Nej, den kategorin, ofta väldigt roliga, men smått hopplösa, vänner hjälper det inte att vara tydlig mot. Istället för att försöka uppfostra folk, får man ta dem som de är och planera därefter. Dvs bara bjuda dem när det fungerar att de stannar längre eller säga från början att de inte kan övernatta. Risken är att någon ändå hamnar i en soffa och blir kvar där, men någon som är rolig kan ju vara värd det. Hellre det än att umgås med tråkmånsar.

M K, 15:18, 29 juni 2016. Anmäl

För det första har du inte varit tydlig. Jo, du tycker du har varit det, men det tycker ju bevisligen inte gästerna. Alltså måste du vara tydligare. Det kan du dock inte vara om du inte är beredd att ta risken att någon blir sur. Tänk på detta: Att bli sur är inget man dör av. Det är heller inget en vänskap behöver förstöras på grund av. Rädslan att göra någon sur är vanligtvis överdriven. Säg ifrån tydligt, ja, övertydligt, nästa gång, och var inte rädd för att någon kan bli sur!

H R, 14:24, 29 juni 2016. Anmäl

Med sådana vänner är nog enda sättet att sluta med övernattningar, en mil till stationen är inte mycket om flera delar på taxi. Bara att skylla på att man får annat besök på förmiddagen.

M K, 09:00, 29 juni 2016. Anmäl

Skaffa andra vänner.

Enok Personne, 00:40, 29 juni 2016. Anmäl

Ett tillägg ifall mina vänner läser, det var absolut inga sura miner från deras sida för att jag var tydlig med vad jag mäktar med.

Maria Olsson, 22:17, 28 juni 2016. Anmäl

Känner med dig FS, gästfrihet är knepigt. Samtidigt som man vill umgås vill/kan/orkar man inte alltid avsätta en hel helg. Var tydlig redan i inbjudan (skriftligt!) vad som gäller så kan gästerna välja om det passar dem eller tacka nej. Visst, man känner sig som en tråkmåns som begränsar gästfriheten, men å andra sidan vet gästerna att de är välkomna, och förmodligen välkomna tillbaka, när de respekterar det som står i inbjudan.

Maria Olsson, 12:12, 28 juni 2016. Anmäl

Svarsfråga?

Fråga: Om det inte är ett OSA på en inbjudan, ska man ändå svara ja tack eller nej tack till denna?

Svar: Det är förmodligen en inbjudan till en mottagning av någon lättsam sort, inte en ordnad middag, till en sådan behöver ju inbjudaren veta hur många som kommer. Finns inte någon svarsangivelse förväntas gästerna inte heller svara.

En trevlig gäst kan utan osa-krav skicka ett sms eller mejl eller vykort och skriva ungefär ”tack för inbjudan till (datum), ska bli kul att närvara” alternativt ”tack för inbjudan till (datum) – tyvärr är jag förhindrad att närvara”. Det kan vara bra för inbjudaren att få ett svar även om ett sådant inte är nödvändigt. Det finns också varianten Endast återbud eller Regrets only, då gästen som inte kan infinna sig svarar nej tack, men den som avser närvara låter bli att svara.

OSA, eller osa, eller o.s.a. uttyds ”om svar anhålls”, lika med att inbjudaren anhåller – gammal svenska för att be om, egentligen lika med att kräva – om svar från gästen. Står denna förkortning på en inbjudan innebär det att gästen absolut ska svara, antingen ja tack eller nej tack. Eftersom så många missförstår detta brukar jag rekommendera att inbjudaren skriver Svar istället för osa.

Magdalena Ribbing
Numera finns spalten också på Facebook – välkomna även dit!

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

Till "öppet hus" brukar man väl inte kräva svar. Det är själva grejen att folk kommer förbi om de känner för det just då, och att de stannar så kort eller lång stund som de vill. Men visst finns det risker med den typen av inbjudan. En kollega till mig t.ex. hade kostat på storstädning av städfirma, varit hos frissan och lagt håret, och bullat upp med stora mängder plockmat och bubbel på sin 50-årsdag - och den enda som dök upp var hennes exman... Hon ältar detta ännu 14 år senare.

Marja-Leena Pettersson, 06:51, 17 juni 2016. Anmäl

... vill bli inbjudna på andras fester och tillställningar, utan att själva göra sig besväret att ordna nått, fattar inte det här. Slött, på båda fronter.

Lyra Lof, 23:18, 16 juni 2016. Anmäl

Om man har fest hemma och har bjudit in 30-40 pers är det otroligt skönt att veta ungefär hur många som tänker komma! Så man inte står där i festblåsan, gigantisk välkomstbål och kylskåpet fullproppat med snittar, supernervös aatt kanske bara 8 pers som dyker upp. Sen när det kommer en massa folk kan ju man pusta ut, men det ÄR asstressigt! I min erfarenhet är det bara de som själva ordnar fest som hajardet här och är schyssta och hör av sig. De som aldrig ordnar nåt men som gärna vill bli...

Lyra Lof, 23:15, 16 juni 2016. Anmäl

Magdalena, jag medger att tillställningar med fler än hundra inbjudna inte föll mig in :-)

H R, 23:02, 16 juni 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Det är inte så ovanligt att inbjudaren avstår från att be om svar när det gäller en större tillställning, exempelvis en mottagning med kanske hundra eller fler inbjudna. Då spelar det inte någon roll om gästerna är hundra eller åttio, och som inbjudare har man ofta ett begrepp om gästernas intresse av att infinna sig.

Magdalena Ribbing, 17:18, 16 juni 2016. Anmäl

Faktiskt helt oavsett varför de inte ber om svar - svara ändå! Det är en sån liten ansträngning att skicka ett svar och det gör i de flesta fall livet så otroligt mycket enklare för inbjudaren. Worst case scenario vore väl att om det nu finns nån sorts bjudning där man inte alls behöver veta om en enda själ kommer dyka upp och man inte heller har något intresse av att veta det, så har du slösat på ett sms genom att svara. Alltså ngen stor förlust.

H R, 15:39, 16 juni 2016. Anmäl

Kommer inte på ett enda evenemang el. bjudning där det inte spelar någon roll om gästerna svarar el. ej. Vad jag än planerat behöver jag ju veta om jag måste skaffa en extra stol, / några förpackningar juice / något tilltugg / vad som helst! Svarar ingen för att alla tror att det inte behövs svar så ställer jag in min bjudning! Ok, innan jag ställer in ringer jag antagl. mina vänner och frågar, men hur kan man anta att svar ej behövs? Anta hellre att de glömt bort att be om svar.

H R, 15:36, 16 juni 2016. Anmäl

Det är så enkelt att skicka ett sms idag. Jag gör alltid det oavsett om avsändaren kräver svar eller ej.

Katarina Katarina, 10:27, 16 juni 2016. Anmäl