Musseletikett?

Fråga: I förra veckan var jag och några vänner och åt moules frites på en fransk restaurant på Östermalm. Vi fick musslorna serverade i varsin gryta med lock som togs av. Locket användes till att lägga tomma musselskal i. Inga tallrikar ställdes fram utan man tog direkt ur grytan. Besticken bestod av gaffel och sked.

Vi hade olika uppfattningar om hur man skulle äta musslorna. Jag åt som jag varit van vid i Frankrike. Dvs tog en mussla i handen och använde ett tomt skal till att ta ut musslorna från sitt skal. Någon använde ett halvt skal som en sked och någon använde smörkniv och gaffel vilket inte gick så bra. Skålen med frites åt vi som chips med händerna!

Vi är intresserade av att få veta om det inte är fint bordsskick i Sverige att äta på franskt vis och använda händerna och skalen som verktyg? Själv tycker jag det är mycket smidigt och sedan använda skeden för att äta den goda soppan. Våtservetter var framställda på bordet.

Vad anser Magdalena?

Svar: Musslor i sina skal kan ätas korrekt som du beskriver, med en skalhalva som verktyg för att få ut musslan ur skalet. Sedan kan man sätta gaffeln i musslan och stoppa i gapet, eller använda skalhalvan som sked. Är det musslor på sjömanshustruns vis (moules marinière) blir en vanlig soppsked naturlig till den smakrika soppan-buljongen. Pommes frites som tillbehör äter man utan bestick, med hjälp av höger hand som i flera nationer, eller tar med gaffeln.

Till en elegantare middag serveras inte musslor i sina skal, det får anses vara en måltid av det mer rustika slaget. Därför är det inte så särskilt petigt med elegantaste bordsskick – även om ett hyggligt beteende vid matbordet alltid är såväl rätt som uppskattat av övriga.

Våtservetter är praktiskt men snyggare är en sköljkopp med ljummet vatten och en citronskiva, eller en i hett vatten doppad och urvriden frottéservett.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Man använder inte EN skalhalva för att gräva med. Det blir bara kladdigt och svårare än en gaffel. Vana musselätare använder två sammanhängande halvor som "pincett", precis som Erika skriver.

Anna N, 10:02, 14 januari 2017. Anmäl

Precis som Erica Nilsson beskriver äter vi också musslor i centrala Europa. Snyggt och inget kladd. Soppan äter man med en sked.

Kristina S, 15:24, 12 januari 2017. Anmäl

Det är tur att jag inte är så förtjust i musslor, så att jag slipper hålla reda på hur man äter dem. Äta pommes frites med högerhanden klarar jag dock.

Kap Kennedy, 13:12, 12 januari 2017. Anmäl

Oavsett vilket sätt man föreslår så är ju uttrycket "stoppa i gapet" en inte så subtil signal om att det finns finare sätt. Sköljkoppar har väl kommit ur mode när folk inte längre vet vad det är och börjar dricka ur dem.

Friterade Mulor, 12:01, 12 januari 2017. Anmäl

Jag tolkar FS fråga som att det franska sättet är "pincettmetoden". Dvs man använder ett skal (dvs två skalhalvor som fortfarande sitter ihop med varandra) som en pincett. Med hjälp av denna både lossar man musslan och håller i musslan på dess väg till munnen. Mkt praktiskt, och det blir minimalt med spill och kladd.

Erica Nilsson, 09:57, 12 januari 2017. Anmäl

Veganrätt?

Fråga: Det har enligt min uppfattning blivit lite ”inne” att vara vegan och därmed ska tydligen veganen få sin egen mat serverad vid de middagar som den inbjuds till.
(Jag har förståelse om det rör sig om t ex matallergi då man kanske försöker fixa något lämpligt). Läste i tidningen Buffé om en mamma vars sons nya flickvän är vegan och skulle komma på middag, men mammans rödbetssallad och palsternacksgratäng skulle inte duga.

Min uppfattning är att har man valt att ha så pass extrem mathållning som vegan har så får man väl ta med sig egen mat? Men just veganer tycks i flera fall inte tänka så. Hade det gällt min son och en ny flickvän skulle jag ha svarat att hon får ta med egen mat.

Svar: Det är den moderna attityden till att bjudas som ställer till detta slags problem. Det har tagis upp många gånger i min frågelåda och jag blir som du, upprörd över människor som anser att är man bjuden på en måltid är det självklart att få äta sig (gratis) mätt på exakt det man själv vill ha, oavsett övriga gäster och värdpersonens matplanering. Poängen med en bjudning är faktiskt inte att man som gäst ska få äta fritt av just det man själv önskar sig. Blir det rätt mat för ens egen del är det en fördel, men det kan aldrig vara ett krav. Jämför med en gäst som ogillar potatis, gästen kan inte förvänta sig eller kräva att bjudmåltiden ska vara potatisfri utan får nöja sig med att äta i lagom mängd av det som inte är potatis.

Precis som du skriver så ska flickvännen föreslås att medföra egen mat eftersom värdpersonen inte har tid-kunskap att tillreda det som en vegan kräver. Det finns bara två vägar: medföra egen mat, eller låta bli att äta hos svärmor. I det senare fallet kan man ju äta rätt mat i förväg och nöja sig med sallad och frukt. Man ska då tala om i förväg att man inte kan äta vanlig mat utan avstår från middagen.

En lösning skulle kunna vara, om mor-svärmor är på gott humör, att hon ber att få reda på ingredienserna till en maträtt som flickvännen kan äta och låter henne själv laga sin veganska rätt i svärmors kök.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (85)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 85

MAGDALENA SVARAR ÄN EN GÅNG: Den aktuella frågan handlar inte om rätten att vara vegan eller att sonens flickvän måste ta med egen mat - utan om kravet som jag läser i frågan att svärmor ska tillreda exakt mat enligt rättså komplicerad metod. Rödbetssalladen dög inte, det ska enligt veganer inte finnas något från djurriket med i maten, och det är krångligt för de flesta som inte är veganmatlagare. Mitt svar är att flickvännen kan ha ätit hemma och nöja sig med frukt exempelvis vid middagen, eller ta med egen mat för att vara på den säkra sidan, eller laga mat själv i svärmors kök. Det behöver sannerligen inte vara ovänligt, tvärtom är det hänsynsfullt till skillnad från en del veganers vilja att predika sin lära och kräva anpassning till den från alla andra.

Magdalena Ribbing, 11:12, 2 februari 2017. Anmäl

Åtm FS uttryckte sig tämligen raljant, och om inte direkt så klart indirekt ifrågasättande det i hens tycke extrema valet äta veganskt. Det som förvånade i Magdalenas svar var väl mest bifallet till den i mitt tycke klart osmidiga kommentaren "hade det gällt min son och en ny flickvän hade jag svarat att hon får ta med egen mat". Ett sådant svar får knappast en ny familjemedlem känna sig välkomnad med öppna armar. Även om frågan nu kanske bara var indignation pga inspirationsreportaget i Buffée.

Anna Andersson, 11:03, 2 februari 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR PÅ NYTT: Birgitta Wiberg, varken frågeställaren eller jag ifrågasätter rätten att vara vegan. Det som frågan handlar om är att en gäst kräver en speciell kost som värdpersonen inte är beredd att tillreda - av möjligen olika skäl - och då är det bäst att gästen medför en egen maträtt för att inte riskera att behöva äta något som vederbörande inte tål. Du har missförstått frågan och svaret. Veganism har samma rätt att respekteras som andra uppfattningar om vad som är bra för oss. Det jag skriver om att sätta sig själv i främsta rummet handlar om sådana gäster som kräver att få exakt det som de vill ha att äta när de är bjudna på en måltid privat och blir upprörda när de inte får det. En bjudning är inte i första hand rätten till gratis mat.

Magdalena Ribbing, 08:09, 29 januari 2017. Anmäl

Magdalena Ribbing, varför inte läsa på om vad veganism står för? Att veganer sätter sig själva i främsta rummet utan hänsyn till något eller några är totalt nonsens. Tvärtom - det handlar om att avstå från det man kanske tycker är gott för att inte medverka till djurplågeri eller den miljöförstöring som köttet orsakar. Hur kan du ha undgått alla vetenskapliga rapporter som säger att vi måste äta mindre kött för klimatets skull men också för att maten ska räcka till alla på jorden?

Birgitta Wiberg, 18:47, 28 januari 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR OM IGEN: Birgitta Wiberg, det handlar inte om att man som värdperson är "så ointresserad av sina gäster" att man inte kan tillreda exakt den kost de vill ha. De flesta inbjudare gör så gott de kan för att deras gäster ska bli nöjda. Men när det gäller specialkost typ vegan blir det något helt annat för den som inte själv håller denna kost. Kött ogillas av många, men andra ogillar fisk, en del vill inte ha grönsaker som vuxit under jord osv. Då är det enklast att man medför egen rätt så att man inte riskerar att behöva äta något olämpligt. Att som gäst kräva att få i minsta detalj den speciella mat man vill ha är att sätta sig själv i främsta rummet utan hänsyn till något eller några andra.

Magdalena Ribbing, 07:51, 28 januari 2017. Anmäl

Men fy vilket ohyfsat och fördomsfullt svar av Magdalena Ribbing på frågan om vegankost. Kött är alltså "vanlig mat" och andra göre sig icke besvär i hennes värld. Den som är så ointresserad av sina gäster att man inte har "tid och kunskap att tillreda" ska kanske inte bjuda på middag. Skulle du svara samma sak om det handlade om religion i stället för ett etiskt ställningstagande? Varför inte läsa på om köttets miljöpåverkan eller det lidande som djurindustrin förorsakar?

Birgitta Wiberg, 00:25, 28 januari 2017. Anmäl

@ED då är du beredd på att få samma kommentar när du går ut o äter ? Vill du ha kött får du gå ut o skjuta kon själv, slakta o steka den som du vill ha den. Varför sådan enorm ilska för att man som vegan/ vegetarian kräver samma bemötande på restaurang som andra? Om vi går ut och äter och betalar dyrt för det har väl alla samma rätt till ett bra bemötande med kunnig personal som vet vad maten innehåller och om den innehåller produkter som inte passar.

Karina Linder, 20:32, 16 januari 2017. Anmäl

Herregud ! Är själv allätare, men har stor respekt för de som väljer bort animaliskt. Att som Ewa D vara oförskämd och fördömandemot alla veganer genom att benämna dem som "fanatiskt militanta" förklarar mycket om världens tillstånd. Eller väntar hon sig att "snälla" veganer ska äta lite kött ibland...? Visst finns det löjligt krävande människor (bland både köttätare och veganer) men generellt tror jag knappast att det är veganer som står för kapprustning eller hat-spridande i samhället....

Anna N, 07:19, 16 januari 2017. Anmäl

Men menar du Ewa Dahlström att om en vegan på en restaurang säger: "jag är vegan, har ni något för mig?" så ska en inte förvänta sig att personalen kan/ska svara på det? "... veganrestauranger, där man kan ta för sig av groddar och bönor som odlas i krukor i fönstren. " säger ganska mycket om hur lite vissa vet om vegansk mat....

A A, 20:18, 15 januari 2017. Anmäl

Fanatiskt militanta veganer bör nog laga sin mat själva, allt på q, ehec-groddar etc. Det skall ingen annan behöva hålla reda på, det finns väl veganrestauranger, där man kan ta för sig av groddar och bönor som odlas i krukor i fönstren.

Ewa Dahlström, 15:44, 14 januari 2017. Anmäl

Vinservering?

Fråga: Vi satt fyra vänner härom kvällen efter en god middag och kom att tala om flaskor på bordet – eller inte.
För två av oss var det otänkbart att ställa en flaska vin på bordet vid en middag. Och bjuds det likör eller whisky till kaffet så ställs flaskorna på golvet, under bordet. Flaskor får aldrig stå på bordet.

För de andra två var det självklart att ställa vinflaskorna på bordet. Det tyckte det ser generöst och trevligt ut. Ofta uppmanar värden/värdinnan gästerna att förse sig själva när de har lust. Lika självklart är det då att spritflaskorna ställs bredvid kaffekannan vid kaffet.

Finns det något rätt och fel? Varför är det så olika?

Svar: Roligt att denna fråga dyker upp igen – det var länge sen sist! Vinbutelj på middagsbord har en grund i att gästerna inte på något sätt skulle behöva se om det fanns tillräckligt med vin, de skulle inte sitta törstiga. Vinet har alltid omgivits av olika ritualer och att inte ställa buteljer på bordet är en sådan. Om det fanns personal serverades vinet ur karaff eller butelj, utan några buteljer på bordet. Enligt gammaldags konvention skulle vinflaskan då hållas så att gästen såg etiketten, och var det dekanterat skulle de tömda buteljerna ställas på ett sideboard, så att intresserade gäster kunde se vilket slags vin de fick.

Om vinet hälldes i av värdpersonen vilket var det mest artiga i avsaknad av personal, eller skickades runt av gästerna på uppmaning av värdpersonen, kunde dekanterat vin ställas på bordet i sina karaffer och på en coaster. De tomma dekanterade vinflaskorna ställdes även då gärna på ett sideboard.

Serverades vinet dekanterat kunde det också hällas tillbaka i ursprungsbuteljen, förutsatt att ingen fällning fanns kvar där.

Vid bättre, dvs mer konventionella, bjudningar skulle gästerna aldrig själva behöva hälla upp av vinet, det var värdpersonens/personalens uppgift.

Detta är alltså gammal sed, i nutid är det inga problem att ställa vinflaskor på bordet, om man vill. Och inte heller att gästerna själva häller i vin i sina och varandras glas om värdpersonen säger till.

Att ställa spritflaskorna utom räckhåll för gästerna kan nog vara klokt i en del fall, förr hölls de utom räckhåll för gästerna för att dessa inte skulle lockas att dricka för mycket, men i dag ställs de på en bricka så att man som värdperson kan hälla upp eller uppmana sina gäster att göra det.

Gamla seder kommer fram ibland – och jag gillar att ett och annat gammalt lever kvar.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

... ställa whiskey- och likörflaskor på golvet UNDER BORDET? What? Om man nu ska vara formell... Är DET formellt, flaskor under bordet?? Lägg av. Var konsekvent åtminstone.

Lyra Lof, 06:59, 5 januari 2017. Anmäl

... att värden har hållit på flaskorna och portionerat ut vinet... Om det är 8 personer då, eller 10? Håller FS då koll på vem som har tomt glas? Och "toppar då upp" de andra samtidigt? Eller om det är ungefär lika, serverar FS då alla samtidigt? Vad tar det, 5 min, om värden själv går runt bordet och häller upp? Och om några sitter mot en vägg och det inte går att gå bakom? Men FS låter kanske flaskan gå runt då. (?) Men, om FS nu är så fin i kanten (fisförnäm), hur kan han/hon mena att

Lyra Lof, 06:56, 5 januari 2017. Anmäl

Om FS nu är så fin i kanten att han/hon tycker att det är "otänkbart" att ha vinflaskor stående på bordet... (Det är väl ändå lite stelt och formellt... På en middag med fyra vänner? Då man förmodligen inte har en sommelier till hands. Och då en av vännerna förmodligen inte är drotting Elizabeth II.) Jag ser inte mig själv som särskilt bonnig (eller bonnig alls (fast inget fel med att vara det)), men jag har aldrig varit med om att man på en middag hemma inte har ställt vinet på bordet.

Lyra Lof, 06:50, 5 januari 2017. Anmäl

Numera står vinflaskorna med på bordet, alternativt serveringsbordet om det saknas plats på matbordet och värd-Innan ser till att glasen blir påfyllda, eller gästen visar själv intresse. Likaså starkspriten som serveras efteråt eller till kaffet brukar stå på en bricka, för att undvika ringar på bordet. . Knusslande med att ställa flaskor på golvet "för att dölja", tillhör nog gårdagens seder och bruk och gäller idag endast för tomflaskorna !

Marie-Louise Göransson, 13:18, 4 januari 2017. Anmäl

Irene Holm, 10:42: Jag gör som du gör. Ibland så blir det ju rätt fullt på bordet och vinflaskor blir då lätt i vägen. Jag brukar låta bli att ställa saker på bordet som absolut inte måste vara där (vinflaskan kan t.ex. stå på diskbänken, som du sa). Bordet brukar bli rätt så fullt ändå. Mina bjudningar brukar ej heller vara formella. :)

Roland Kronqvisy, 14:15, 2 januari 2017. Anmäl

Ställer folk verkligen flaskor Under bordet? Då får man ju tänka på hur man håller fötterna ;-) Vid våra enkla middagar ställer vi faktiskt inte vinflaskan på bordet, har aldrig reflekterat över varför vi gör så. Värden är uppmärksam och fyller på så fort han ser att det behövs, frågar först såklart. Men vi gömmer förstås inte flaskan, den får stå en bit bort, på diskbänken kanske. Tycker inte att gästerna ska hälla upp själva, såvida man inte är studenter eller så.

Irene Holm, 10:42, 2 januari 2017. Anmäl

Själv känner jag igen resonemanget i samband med starksprit. Jag tycker inte heller att spritflaskor ska stå framme. Förmodligen har våra alkoholvanors övergång från sprit- till vinkultur något med detta att göra. Vinets högre status, och flaskornas konstfullt utformade etiketter, gjorde det fint att låta dem stå på bordet. På extra snofsiga restauranger kan det fortfarande förekomma att serveringspersonalen "gömmer" vinet, men i andra sammanhang har jag aldrig hört talas om det.

Kap Kennedy, 09:45, 2 januari 2017. Anmäl

Jag tycker att jag i många avseenden har bra koll på vett och etikett, men det här var helt nytt för mig. Fru Ribbings kunskaper är verkligen imponerande!

Helena Steen, 17:53, 1 januari 2017. Anmäl

Matberöm?

Fråga: Är det brukligt i Sverige numera att värdinnan/värden på en bjudning sitter och berömmer sin egna utsökta kokkonst?
Frågan ställs med bakgrund av att i alla dessa TV-program om mat, som numera tyvärr tycks utgöra basen i TV utbudet, så hör man från kocken alltid uttryck såsom:
”Så gott”, ”Underbart”, ”Detta var verkligen lyckat” etc etc.

Synnerligen ohyfsat anser jag!

Svar: Nej, det är inte brukligt – spalten hade en liknande fråga för en tid sedan från en värdperson som i brist på gästernas jubel över maten själv berömde den. Så gör man inte, om man vill betraktas som hyfsad. Man kommenterar inte det man bjuder på, varken negativt eller positivt.

Men det är stor skillnad på att vid sitt eget middagsbord med gäster som man själv har bjudit berömma sin personliga kokkonst och att vid ett fejkat TV-middagsbord tala i förtjusta ordalag om den mat som man hoppas ska locka tittarna att tillreda.

Värre i TV-sammanhang är, enligt min uppfattning, det ständiga pratandet med mat kvar i munnen, tuggandet med öppen mun, och det ohygieniska, faktiskt obehagliga, grävandet och petandet i maten med bara händer. Men det var inte det du frågade om, jag passade bara på – och lägger till en diskret undran om vad det är för fel på bestick att vända sallad med, och om de olika TV-kanalerna inte har råd att hålla medverkande med plasthandskar.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

Tack Magdalena! Tänker ofta att du borde vara med i de flesta matprogram när jag ser hur det viftar med besticken, många verkar ju inte veta hur man hanterar dessa. Får barn inte lära sig det på dagis? Ohygieniskt tänker jag också att peta med fingrarna det andra ska äta. God Jul till dig och tack för bra svar och stort tålamod vad gäller tramsiga kommentarer som du får ibland

Karin Börjesson, 17:16, 21 december 2016. Anmäl

Har aldrig varit på en middag där värden/värdinnan sitter och berömmer sin egen mat. Vad umgås folk med för folk egentligen..?

Anna N, 11:20, 18 december 2016. Anmäl

Tack för sista stycket i svaret! Är så trött på allt "slaskande" i TV! Finns med i många program, utan förvarning så man kan stänga av. Historieätarna t.ex. Såg också en bartender som hällde upp grädde i drinken mot en sked, stoppade skeden i munnen, och fortsatte sedan med nästa drink (inte hans egen). Man behöver inte äta i TV, även om man i undervisningssyfte vill lära ut matlagning. I så fall ska man lära ut lite bordsskick!

Birgitha Freij, 12:38, 16 december 2016. Anmäl

Lite pinsamt att man tycks sakna idéer förutom om mat, mat, mat i alla dessa trivselprogram utan slut. Jag tycker att även programledarna börjar se generade och trötta ut inför dessa eviga avsmakningar. Och det är motbjudande med slängande hårtestar i samband med mat, ingen borde få agera kock utan att ha håret ordentligt på plats i nacken eller i alla fall i flätor.Alla vet att människan helt naturligt släpper x antal hårstrån per dygn, jag vill inte ha kockarnas strån i maten, usch.

Irene Holm, 10:22, 16 december 2016. Anmäl

Magdalena, du har sa ratt och du har sa harlig humor att det forgyller min dag! Jag tycker ocksa det ar sa ackligt att se folk pa TV sta och grava i maten med handerna. Det varsta jag sett var nar en manniska stod o gravde med bara handerna i en sallad, drog sig sen over haret flera ganger med handen som hon sen stoppade tillbaks i salladen som hon lagade.

Tycker jag Iallafall, 19:16, 15 december 2016. Anmäl

Vill också passa på: Är så trött på alla stjärnor och kometer på matlagningshimlen, som inte kan hålla sig till sitt gedigna hantverk - utan måste falla i trance, smacka, pusta, himla med ögonen - och värst av allt; fråga om det smakar bra... när någon har munnen full! Kanske, är det "bra TV" - men, kan väl mest liknas med när tandläkaren frågar patienten: "Går det bra?" Vad kan man svara, med öppen mun, fylld med salivsug och tamponger? "Ugh?"

gamla Tekla, 14:46, 15 december 2016. Anmäl

TV-tittaren kan inte smaka eller ens känna doften av den läckra maten, därför "måste" de i rutan tala om hur det smakar och även hur det känns i munnen (saftigt/torrt/knastrigt etc). Detta är förmodligen också anledningen till att TV-människorna använder fingrarna, för att förmedla en känsla av vad de har lagat Det finns ingen anledning att bete sig så runt ett middagsbord. Som gäst kan det vara på sin plats att berömma maten men inte som om man talade in i en kamera.

Sweydia Ism, 14:24, 15 december 2016. Anmäl

Matsnattare?

Fråga: Vid lunch eller middag på en restaurang, när man äter tillsammans med andra människor, händer det ibland att någon annan tar lite mat från min tallrik med sin egen gaffel eller sked för hen vill smaka på den rätt som jag har beställt. Ibland frågar folk i förväg, ibland inte. Jag känner mig alltid stressad och vet inte vad jag ska säga, speciellt när det handlar sig om ett barn, till exempel min 10-åriga brorson. Jag vill inte att de andra betraktar mig som snål eller otrevlig. Men jag tycker att det är äckligt, speciellt under förkylningstiden.

Ska man acceptera att någon annan smakar på ens maträtt – åtminstone när det är ett barn? Om man inte gör det, vad säger man utan att verka konstig? Ska man ljuga (jag håller på att få influensa) eller ska man helt enkelt säga sanningen (jag känner mig stressad när du testar min maträtt)?

Svar: Du beskriver något som har blivit ganska vanligt, har jag sett när jag besöker restauranger. Är man överens om att smaka på varandras mat är det okej. Men det krävs absolut en överenskommelse innan man rör vid andras mat. Att bara sticka in gaffeln och ta något från bordsgrannens tallrik är oförskämt och ouppfostrat. Det gäller alla som har passerat treårsåldern. Du kan säga till din brorson ”du X, helst vill jag ha min mat ifred, fråga din pappa om du får ta av hans mat istället för min”. Sagt i vänlig ton kan det inte missuppfattas.

Samma metod kan du använda till vuxna som börjar rikta sina gafflar mot din tallrik – ”oj då, det är min mat, den har jag helst för mig själv!” – i vänlig men bestämd ton. Det är avsevärt mindre otrevligt än att oombedd ta något från andras tallrikar.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (22)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 22

Precis @Peter Niemi - har också sett mina jordnötter o andra snacks i glas försvinna fort medelst grävande fingrar, inte så fräscht, så numer när jag beställer "snacks i glas" vid en bardisk så håller jag min hand över glasets mynning... om nån frågar om de kan få några snacks (och jag tycker det är ok) så häller jag upp lite i hens handflata eller på en servett. Är inte snål, men har läst om "folks" bristande handhygien efter toalettbesök.

Maria T, 21:53, 30 september 2016. Anmäl

En undran i detta sammanhang: Om jag, eller någon annan, vill ha nötter till den beställda pilsnern vid bardisken, varför betraktas detta nötglas oftast som allmän egendom: alla ska ha sina fingrar omedelbart i det (själv ber jag om att få en sked i). Varför får jag inte knapra på mina chilinötter själv?

Peter Niemi, 13:13, 30 september 2016. Anmäl

@LL Hm, jag skulle inte tillåta mitt barn att ta från någon annans tallrik utan att fråga först (hon är 4), och jag skulle definitivt säga till henne i situationen du nämner, men jag skulle också bli topp tunnor rasande över ditt nedlåtande sätt.

annan Camilla, 14:46, 29 september 2016. Anmäl

Som Spanienboende så har jag vant mig vid tapasdelandet, men som pescetarian så tar jag aldrig mat ifrån folk som har kött på sin tallrik. Tar de ifrån min mat så säger jag att de måste använda en ny gaffel eftersom jag inte vill ha köttrester eller liknande i min mat. Det är likadant hemma, min man äter kött men prövar gärna min mat,men använder då min gaffel vilket jag tycker är helt ok!

Maleandro Le Male, 14:44, 29 september 2016. Anmäl

Jag skulle inte uppskatta att någon tar mat från min tallrik utan lov, även min närmsta familj frågar innan dom tar något från min tallrik och vice versa. Sen tänker inte alltid folk på att det finns sådana som mig, som är extra infektions-känsliga. Så det känns inte alltid hygieniskt (eller trevligt) att någon jag känner väl, skulle ta från min tallrik. Gäller det rätter som man delar, så brukar jag alltid fråga om like extra skedar som folk kan ta med, istället för sina egna bestick.

Catarina Dalesjö, 09:25, 29 september 2016. Anmäl

säger till sitt barn—eller, troligare, rasande går upp i brygga över att man 'lägger sig i' och har mage att kritisera hur de uppfostrar deras barn. ("När du blir förälder kan ju DU bestämma hur du ska göra med dina barn!" [harumph]) Småbarnsföräldrar är så lätta att provocera, haha. Visst, inte 'snällt', men inte mindre sant för det. De SKA säga till sitt barn. Den enda gången jag blir irriterad är när jag beställer dessert och den andra ska inte ha (bantar etc), men sen vill dela. Stick!

Lyra Lof, 02:06, 29 september 2016. Anmäl

Dorothea Lückner, 16:53 har en (rejäl) poäng: "Är man så känslig ska man nog inte äta på lokal over huvud taget." Alla som har jobbat på restaurang vet hur det kan gå till bak i köket—och skulle förmodligen vara chockade över det... Om nån kommer smygande med sin gaffel skulle jag (mest på kul) smälla till personen på handen. Lufs! Om det är ett barn så spänn ögonen i föräldern: "Wow, uppfostrar du ditt barn att det är OK att göra så här? [skratt] Och se hur personen antingen skäms och

Lyra Lof, 01:59, 29 september 2016. Anmäl

Det borde inte vara något konstigt att säga ifrån, men förstår FS, man vill inte verka otrevlig eller snål. Även om man tycker det är äckligt så vill man ju inte att snyltaren ska tro att man tycker de är äckliga. Har varit med om personer som blivit stötta då jag sagt nej. Går bättre när jag säger att jag är lite noga med maten och har väldigt svårt att ha andras bestick i min mat, det är en yrkesskada brukar jag lägga till med ett leende. En gång lämnade jag över hela tallriken till smakaren.

A A, 21:26, 28 september 2016. Anmäl

Man har gaffeln i vänster hand och kniven i höger, man stoppar inte kniven i munnen, servetten lägger man inte på bordet och man äter inte från någon annans tallrik i alla fall inte om man inte är hemma vid köksbordet och även hemma är man noga med bordsskicket om det finns barn med så att de lär sig från goda förebilder. Annars får man väl var och en bestämma var man lägger ribban i sitt eget kök.

Sue Dibden, 21:10, 28 september 2016. Anmäl

@ Kap Kennedy, det är irrelevant huruvida det är "världens viktigaste grej" eller om det handlar om barn eller inte. Den unge över två års ålder som nallar på min mat utan lov kommer att få veta vad jag tycker om den saken. Vad är det med sådana vuxna som inte har vett att tillrättavisa barn? Att inte göra det skadar barnet på flera olika sätt.

Genesis Day, 20:44, 28 september 2016. Anmäl

Dietgäst?

Fråga: Jag är ingen matmissionär men eftersom jag av medicinska skäl är tvungen att hålla en mycket strikt diet undrar jag om Magdalena kan ge mig råd om hur jag skall bete mig när jag blir bjuden på middag hemma hos bekanta och vänner? Tyvärr är det så att jag tackar nej till bjudningar och har snart inget socialt liv kvar.

Svar: Detta är en återkommande fråga och det finns bara ett svar på den: säg vänligt vid inbjudan hur läget är för dig. Så här ungefär: ”tack, det ska bli jättetrevligt, jag måste bara säga att jag tyvärr måste hålla strikt diet och inte kan varken äta x eller y, jag tar med en egen rätt om det är okej för dig”. Antingen säger värdpersonen att det går mycket bra, eller så får du svaret att ”men jag lagar gärna något till dig utan x och y”.

Det är alltså inte artigt att hålla tyst om att man inte tål viss mat, eller av kulturella skäl inte kan äta viss mat. Att en eller flera gäster sitter med oäten mat framför sig gör ingen värdperson glad. Och den som har en allergi mot ett födoämne riskerar ju att bli sjuk av bjudmaten – vilket är hemskt både för gästen och värdpersonen.

Däremot ska man som gäst inte ”beställa” viss mat som man tycker särskilt mycket om. En privat middagsbjudning är inte en krogmiddag där man själv betalar maten. Alltså säger man inte ”men jag gillar inte fisk, så jag hoppas att det blir kött” eller tvärtom.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (21)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 21

Kristina S "Tevlig halal kväll:-)" skrev du. Väldigt tråkigt med okunnighet. En halabiff kommer in i mitt hem endast över min döda kropp.

Irene Holm, 11:16, 24 september 2016. Anmäl

Kap K.: Gick igång på "fläsket på bordet" och borde ha insett att jorden snurrar, oavsett vad jag eller någon annan tycker om olika kosthållning. Tråkigt att jag gick åt ditt inlägg så hårt - jag hoppas att du inte tar det personligt. Tror att jag är en av mycket få icketroende som upplevt halalslakt från ko till gryta - så där kan jag, tyvärr, inte instämma. Men, håller med om att en del "ickefrågor" kan bli väldigt tröttsamma... Så, salam, shalom - eller fred, om det passar bättre!

gamla Tekla, 12:28, 23 september 2016. Anmäl

@ Kap Kennedy - kan bara hålla med dig. Det verkar vara de som inte umgås med folk från andra kulturer som har störst problem. Vi som har vänner från andra kulturer lagar gärna mat som passar alla våra gäster. Tevlig halal kväll:-)

Kristina S, 08:57, 23 september 2016. Anmäl

@gamla Tekla: Kanske missförstod du mig. För mig är det självklart att ta hänsyn till dem i bekantskapskretsen som har religiöst betingade mattabun. Vad jag inte förstår är varför den saken hela tiden ska dras upp och ifrågasättas av folk som uppenbarligen inte ens har det "problemet" med sin bekantskapskrets. Det är ju alltid xenofober som ständigt bekymrar sig över detta. För resten av oss är det bara: okidoki, ett halal-alternativ ikväll.

Kap Kennedy, 07:55, 23 september 2016. Anmäl

Om "ickefrågor": Det finns medicinska, kulturella och religiösa hänsyn att ta vid val av diet = kosthållning. Detta har inget samband med tycke och smak. Inte heller med "-ismer" eller "kurer" av olika slag. Argument som "... fläsket på bordet i Sverige." håller inte. Att koppla ihop, att ta avstånd från griskött, endast med Islam, är för enkelt. Det finns fler religioner och kulturer som tar detta avstånd. De finns här, dietgästerna, mitt bland oss fläskätare! Kul saga, AM Draak!

gamla Tekla, 20:42, 22 september 2016. Anmäl

Jag är glad om jag slipper äta haggis i Skottland, oavsett min religion. Enligt samma princip bjuder jag gärna på något annat än just fläsk när jag bjuder en jude eller en muslim på middag, oavsett deras religion. Bjuder jag hem dem på middag är det mina vänner, och är de mina vänner vill jag att de ska trivas och må bra. Mer än det bryr jag mig faktiskt inte om. Jag är inte ute på missionståg. Jag äter ju själv inte fläsk varje dag, varför ska jag då göra det just den dagen?

H R, 19:13, 22 september 2016. Anmäl

Som värd försöker man anstränga sig för att alla ska trivas. Just när man har judiska eller muslimska vänner står inte fläsket på bordet. Eventuelle hinduer bjuds inte på nötkött. Man VILL väl göra det trevligt för dem man bjuder? Som gäst försöker man vara till så lite besvär som möjligt. Om man (oavsett orsak) inte äter det ena eller andra så tar man av det man kan äta och ser glad ut ändå! (Bottna lite hemma, om det behövs!) Det är ju sällskapet som är det viktiga!

Anna N, 19:07, 22 september 2016. Anmäl

Min kompis är från Afganistan där de inte har några grisar. Alltså äter hon inte griskött, av kulturella skäl. Men hon räknar sig som muslim, ska det då anses vara av religiösa skäl? Hon ber inte fem gånger om dan, bara en gång i månaden. Hur många gånger i månaden måste man be för att slippa äta griskött?

AM Draak, 17:41, 22 september 2016. Anmäl

Jodå. Kap K., "problemet" finns! Vi ville träffas efter jobbet och drog iväg till en Pizzeria. Väl där, framkom att en av oss inte kunde äta bl.a. griskött, eller produkter där kött och mjölk blandats, eller där redskapen beblandats - av religiösa skäl. Vi hade inte en aning och personen ville väl inte bromsa flocken? Lyckligtvis fanns lösningen i en vegetarisk pizza - om den var 100% veg. eller hur det var med redskapen, det problemet valdes bort. Sallad ingick. Tröttsamt, Kap K.?

gamla Tekla, 15:47, 22 september 2016. Anmäl

Marja-Leena P.: Ångrar att jag drog till med "supande nordbor" i min kommentar! Vad jag avsåg var att vi sekulariserade nordbor, sällan inser skillnaden mellan kultur och religion - och därmed försummar en hel del insikt.

gamla Tekla, 14:01, 22 september 2016. Anmäl

Matmissionärer?

Fråga: När jag bjuder på middag är jag noga med att fråga gästerna om vad de inte kan äta/dricka, allergier, överkänsligheter och dieter. Jag önskar ju att mina gäster ska känna sig sedda och välkomna. Det jag kan märka är dock att val av kost inte alltid är personlig utan utövas missionerande. De så kallade vegetarianerna brukar inte vara något problem, de är glada över att bli sedda och är tacksamma för undantag man gör.

Veganerna däremot, där jag anpassar mig efter deras inställning, motverkar samvaron genom att skuldbelägga andra. Varför vill de komma om de vet att värdfamiljen inte är veganer och inte respekterar det? Jag å andra sidan blir ledsen när de berättar om sina katter som ska äta veganskt, även de, och har magproblem och märkliga sjukdomstillstånd. Om någon berättar om en rödhake som hade sjå att äta en fet mask, deklarerar veganerna att rödhakarna får lära sig att äta veganskt, allvarligt!

Det ligger i tiden, men jag tycker det verkar psykotiskt. Helt okej med ens egna val, men att pådyvla andra gäster och vilda djur att ändra matvanor blir faktiskt sjukt i min värld.

Jag tycker om när olika människor samlas kring en måltid, men det verkar inte gå så lätt numera … vad gör man?

Svar: Det är knepigt med gäster som är så pretentiösa lika med självcentrerade som du beskriver. Som värdperson behöver du ju skapa trevlig stämning på din bjudning, gästerna ska känna sig ytterst välkomna och förstå att de bjuds på det bästa huset förmår. Du gör det du kan genom att fråga dina gäster vad de inte kan äta, underförstått av hälso- kultur- eller religiösa skäl, och försöka anpassa maten därefter. Men gäster som tar sig rätten att moralisera och kritisera det som andra äter ska precis som du antyder avstå från att gå på bjudningar med andra än just likasinnade. (Rödhakedieten var förhoppningsvis ändå avsedd som ett skämt).

De som beter sig som du beskriver kan du låta bli att bjuda på mat framöver, kanske kan ni umgås över ett glas äppeljuice eller ekologiskt te. Du kan däremot inte argumentera akut mot deras missionerande, bara milt säga att du har en annan uppfattning och försöka byta samtalsämne så snabbt som möjligt. Framförallt att se till att alla pratar om något annat är viktigt, så förse dig med några spännande aktuella samtalsämnen som du drar fram när de självgoda veganerna sätter igång.

Som värdperson är det din plikt att se till att alla är glada. Ta det försiktigt men göm dig inte bakom tystnad.

Och bjud inte de veganer som du vet tänker använda kalastillfället för att predika sin lära.

Ni som hör till denna kategori av förkunnare ska vänta med att framföra ert budskap till dess att tillfället är lämpligt och andra är villiga att ta emot era ord. Att förstöra en bjudning som någon ni känner har ordnat för fler än er är fel och tjänar sannolikt inte heller ert syfte. Ni måste vara medvetna om vad ni säger och när, hur rätt ni än må anse att ni har.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (38)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 38

Även närmaste släktingen chimpansen jagar ibland och forskare anser att den kraftiga tillväxten av människans hjärna krävde kött för att bli möjlig. Vi är flexibla opportunister, gjorda för blandkost. När det gäller rovdjur, däremot, så de i princip gjorda uteslutande för animalisk kost. Att inte i någon form ge kött eller fisk till en katt låter som misskötsel och lär påverka dess hälsa. Det finns tyvärr alltid okunniga människor, samt de som är indoktrinerade av någon "ism".

Genesis Day, 22:29, 21 september 2016. Anmäl

Det kvarstår att sojaargumentet är hyfsat himla världelöst att slänga på en vegan. Vad det gäller "sluta köpa utländskt kött helt enkelt" så tänker jag att jag gärna slipper lik/tortyroffer/deras mjölk/ägg/mm vare sig det är från en fd sprudlande glad frisk svensk eller utlänning med sämre liv och leverne. Så det så. Ps. Nej, oroa ej icke, jag låter inte såhär på en middagsbjudning. Inte ens när "skämten" om veganism haglar.

Oémeara Braunisch, 14:16, 19 september 2016. Anmäl

Så det så: Det beror på vad man menar med minimalt. Glädjande är att andelen soja i svensk köttproduktion minskar. Men fortfarande importerar Sverige många många ton soja varav 90% går till djurfoder. Enligt SLU (maj 2016) så står soja för 5% av det korna äter. Personligen tycker jag det är mer än minimalt. Men mindre än för 10 år sen, vilket är bra!

Angela Hultberg, 14:05, 19 september 2016. Anmäl

Tina Trikå: Om man köper utländskt kött så ja, då stämmer det att djuret matats med sojabönor. Men när det gäller svenskt kött så är det minimalt med importerade sojabönor i kraftfodret och kraftfodret utgör en bråkdel av vad djuren äter. Så sluta köpa utländskt kött helt enkelt.

Så det så, 12:53, 19 september 2016. Anmäl

Tina Trikå: Tack! Ett tillägg: Enligt Soy Barometer 2014 så använder endast 6% av all soja till "direkt" mat, främst i Asien, resten är sojamjöl (djurfoder) och sojaolja (används till majonäs, såser, margarin etc). Att sojaproduktionen ökar är en direkt konsekvens av att intaget av kött och mejeriprodukter ökar, och sojan (i form av sojamjöl) behövs för att mata djuren. Slutsats: en köttätare konsumerar oftast långt mycket mer soja än en vegan/vegetarian.

Angela Hultberg, 11:07, 19 september 2016. Anmäl

... Men man behöver ju som vegan inte bedriva mission iaf inte på ett otrevligt sätt. Visa att det går att äta gott utan animaliska livsmedel, angrip aldrig någon för deras matval. Ska man nå andra måste man visa den andra respekt och vara trevlig. Jag har gjort en liten receptsamling på lättlagad veganmat och den ger jag till personer som visat intresse för att äta mindre animaliska livmedel. Sedan hoppas jag att droppen urholkar stenen, dvs att veganmat ska bli det vanligare än kött och fisk.

Sue Dibden, 09:29, 19 september 2016. Anmäl

Bakom det svenska köttet ligger mycket lidande för djuren oavsett vad som sägs om svenska djurskyddsregler, Krav inget undantag. Läs Jordbruksverkets regelsamling för djurhållning inom kött- och mjölkproduktion och jämför med vad som krävs för sällskapsdjur. Åk ut på landet och se hur djuren har det men lyssna inte på djurägarens fagra tal om att djuren har det bra. Kalvar tas från mamman efter 24 tim och får ett utrymme mindre än vad som krävs för en katt mm. Läs på och inse att djuren lider...

Sue Dibden, 09:22, 19 september 2016. Anmäl

Så det så: Där kom det utslitna argumentet om sojabönor igen. Andelen sojabönor som används till vegomat är mycket liten. Den allra största andelen används till djurfoder i köttindustrin.

Tina Trikå, 08:36, 19 september 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Anna N, många resonerar som du: det här har jag aldrig sett-hört-varit med om, inte heller mina vänner, alltså finns det inte, är det inte sant. Men jag har svarat på ungefär 65 000 frågor nu, och är mot den bakgrunden sällan förvånad över de bekymmer människor har. Framförallt den ofattbara taktlösheten som på tok för många uttrycker i en hemsk nyfikenhet på andras problem, må vara ärr, barnlöshet, diet, vikt, oförskämdhet. Du kan ha turen att få röra dig i vänliga kretsar.

Magdalena Ribbing, 07:59, 19 september 2016. Anmäl

Å, alla dessa "frågor" från olika FS som "blir påhoppade" om sina allergier, ärr och matvanor. Och så "alla" de galna feministerna som "skäller ut en om man håller upp dörren". Och problemet med "alla dessa" veganer som anser att smfågla ska byta matvanor. Blev nyfiken och kollade runt med vänner och arbetskamrater. Nej, ingen har blivit "påhoppade" eller träffat dessa märkliga fenomen. Däremot hade många hört talas om att en " kompis kusins mammas kollegas bror" hört om någon som....

Anna N, 07:15, 19 september 2016. Anmäl

Trugtrist?

Fråga: Hur ser traditionen i Sverige att man ska truga?
Det vill säga att en gäst ska tacka nej ett flertal gånger om man vill ha påfyllning, fast gästen kanske vill ha. Men då ska värdpersonen fråga flera gånger tills gästen svarar ja.
Jag tycker att det är rentav löjligt. Bjuder jag på något som värd vill jag att det ska ta slut. Och om jag som gäst vill ha mer av det goda, så säger jag gladeligen ja.
Och vill jag inte ha mer så säger jag: tack, det var gott men jag är mätt nu.

Skräckexemplet som jag upplevt är: vi är på middag med några grannar. Sill, potatis och snaps bjuds det på. Den äldre grannen tackar nej till snaps flera gånger. Men blir tjatad/trugad på av värdpersonen. Tills hon (vad jag kan läsa in) känner sig tvingad till att tacka ja.

Tack och lov accepterar min generation ett nej (är 27) och dom i ett par generationer över är goda värdinnor så om jag säger ja tack när dom bjuder på påtår första gången så verkar dom bara bli glada. Men är det ändå fel att inte låta dom truga mig? Så att jag säger nej dom första två gångerna men ja den tredje? Är det skillnad om det är uppdukat med gående bord/buffé?

Svar: Förr fanns en stram regel: trugandet skulle utföras tre gånger innan gästen kunde säga ja. Det du har hört var alltså helt rätt då, inte minst hos allmogen där etiketten var sträng (somliga vill gärna påstå att umgängesregler bara förekom högre upp i samhället, men det är alltså helt fel).

I dag är trugandet förlegat, ingen vettig värdperson tjatar på sina gäster att ta mer av mat eller dryck, däremot kan man vänligt uppmana sina gäster att förse sig av det som finns. Det är en annan sak än att envetet insistera på att gästen ska ta mer så att det känns som ”annars tror jag att du inte tycker om det jag bjuder på”. Det du berättar om tjatet att ta en snaps är förkastligt och direkt ohövligt.

Du gör alltså helt rätt som säger ja tack när du bjuds på något som du vill ha. Du säger absolut inte nej tack om du vill ha mer! Och det är ingen skillnad om du sitter vid ett bord eller om du går och tar från en buffé.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

Det har blivit litet tråkig ton här. Visst kan det bli knepigt med idogt trugande, men det är sällan illa menat. Tänk om det var tvärtom! Ogint bjudet, stämningen snål och kall. Personligen bli jag alltid glad över en inbjudan, och jag förväntar mig verkligen inte att allt skall ordnas och alla vara på just det vis som passar mig bäst. Var glad att du blir tillfrågad!

Enok Personne, 22:35, 2 september 2016. Anmäl

Lyra Löf: Jovisst finns trugarna än, men de är äldre, jag har inte upplevt det bland medelålders och unga. P:S Skulle vara mycket intressant om någon kunde "försvara" trugandet, jag antar att bakgrunden är fattigdomen förut, men skulle vara intressant att höra lite mer.

Maja Gräddnos, 14:13, 2 september 2016. Anmäl

Och så finns det värdpersoner som GÅNG PÅ GÅNG uppmanar sina gäster att "ta mer om det smakar"-som om det inte räckte med EN uppmaning ! Det anser jag också vara att truga-ett ----- otyg ! Och jo- de gånger jag råkat ut för det har det alltid varit äldre personer som trugat

Barbro Norrlund, 13:19, 1 september 2016. Anmäl

Men trugandet är väl ändå något som tillhör gången tid, n'est pas? Något som inte har varit kutym sedan 50- eller 60-talen.

Lyra Lof, 20:57, 31 augusti 2016. Anmäl

Trugandet kan kännas igen i sk "folklustspel" från förr, dvs från tiden då det allmänt folkliga stod i bjärt kontrast mot finkulturen. Numera strävar väl de flesta av oss åt det mer förfinade hållet och lär oss ogilla allt som kan kallas "vulgo". Ämnet för tankarna från att truga, till att vara svårbedd och vidare till "sista bitarna på serveringsfatet" - hur många förfinade delningar ska till, innan fatet är tomt, i rädsla för att uppfattas som "ofin"?

gamla Tekla, 12:06, 31 augusti 2016. Anmäl

Om man har gäster som förväntar sig bli trugade så kan man lösa det genom att säga "Tyckte ni inte om?" när de säger nej första gången. Elakt men effektivt eftersom de sen brukar slänga sig på maten/kakfatet/vad det nu kan vara.

Så det så, 08:40, 31 augusti 2016. Anmäl

Ja, trugande är verkligen ett otyg. Med detta sagt känner jag personer som vill och förväntar sig bli trugade. De tackar regelmässigt nej till allt, och inväntar sedan den övertalningsprocess som ska leda fram till det önskade resultatet: påfyllning, hjälp, etc. Jag är osäker på om det beror på gammaldags uppfostran eller något slags självförminskningsbeteende. Men i vissa situationer kan de vara svårare att ha med att göra än ihärdiga trugare.

Kap Kennedy, 08:20, 31 augusti 2016. Anmäl

Matglädje?

Fråga: Jag kanske är överkänslig men jag undrar följande:
Jag bjuder på middag. Gästerna börjar äta med god aptit men säger inget om hur det smakar. Jag brukar alltid säga ”oj va gott” och kommentera vad som bjuds. Jag blir irriterad när gästerna ej säger något om maten. Då brukar jag själv säga att det var gott och då först håller de med. Detta gäller mest ungdomar, 25 – 30 år, men ibland också äldre.
Är jag överkänslig?

Svar: Det är vanligt att gäster utbrister i ”så gott!” vid en måltid i någons hem. Men i en del kulturer talar man inte om maten vid en måltid – tanken bakom detta är att man som gäst förutsätter att maten är underbar och då vore det nästintill ohövligt att påpeka detta. Som om man måste säga något av pur förvåning. Numera gäller inte detta i Sverige, här berömmer gäster gärna maten. En del ägnar samtalet åt att diskutera det som bjuds in i minsta receptdetalj. Det är inte vidare lyckat, man ska som gäst inte betygsätta maten men gärna säga något om att den är läcker.

Så du är på ett sätt överkänslig, kan man säga, och på ett annat sätt är din reaktion förståelig.

Du ska inte själv säga att den mat du bjuder på är god, det kallas självberöm och är olämpligt. Men möjligen, om du inte kan hålla dig, kan du diskret säga ett stycke in i måltiden ”hoppas det smakar bra!” Bäst är ändå att du inte säger något utan hoppas på lite mer social samverkan från dina gäster. Kanske de kan lära sig av ditt trevligt berömmande sätt när du är gäst hos dem?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (20)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 20

Anna N: Självfallet skiljer sig etiketten mellan olika grupper. Det är korrekt att visa sin tacksamhet om man blir bjuden på middag till exempel hemma hos en kamrat. Man tackar när man blir tillfrågad, man visar att man uppskattar det man bjuds på, och man tackar när man går. Även mycket unga personer kan klara detta. Däremot tackar man inte särskilt för maten. Det som är rätt uppfostran i en grupp är fel i en annan grupp. Kamratens föräldrar hade inte tillräcklig uppfostran för att förstå detta

Enok Personne, 23:00, 31 augusti 2016. Anmäl

P.S. Den fina svenska raditionen att ringa eller sända ett SMS och tacka för senast, praktiseras tyvärr inte överallt, inte ens i Europa, så det gäller att samla på komplimenterna under kvällen !

Marie-Louise Göransson, 12:58, 30 augusti 2016. Anmäl

Nej jag tycker inte alls att du är överkänslig , självklart väntar man sig uppskattning när man lagat och bjuder på mat !!! Jag håller inte alls med om att värdinnan inte får /kan säga hur hon tycker maten hon lagat smakar, självberöm gör inte ont i riktiga doser. Jag kritiserar eller berömmer ofta det jag lagat, fattas bara att man ska vara så blaserad att man inte kan umgås på ett naturligt och glädjande sätt runt matbordet, det är ju därför man bjuder in gäster !

Marie-Louise Göransson, 10:44, 30 augusti 2016. Anmäl

Tillägg: Eftersom jag kom in på "andra kulturer", måste väl Italien framhållas som "Gudarnas vagga", när det gäller kokkonst. Här är det "mammas mat" som gäller, enklare och flärdfriare var man än möter den. Gäller även hur en gäst förväntas uppföra sig... (Garderar nog med X här!)

gamla Tekla, 10:19, 30 augusti 2016. Anmäl

Kom att tänka på; apropå "andra kulturer", ex.vis i Frankrike och Belgien, som väl endast kan tävla med varandra, om att vara kokkonstens högborg. Min erfarenhet är, att man uppmärksammar och ger komplimanger under måltiden, vilket uppskattas. Däremot, nämner man ingenting om mat, eller annan förplägnad, när man bryter upp. Man tackar för helheten, dvs en trevlig kväll. Det finns, naturligtvis, variationer på detta tema - det jag refererar till, är litet mer formella tillställningar.

gamla Tekla, 09:47, 30 augusti 2016. Anmäl

Enok Personne brukar vara klok, men nu är du ute och cyklar. Vad är det för fel att ungarna (egna och inbjudna) säger tack för maten när de ätit klart? Högst vanlig grunduppfostran. Max Quissle: Alla kulturer har mig veterligen sina sociala koder. I övrigt håller jag med Lyra Lof. NATURLIGTVIS säger man något om att maten är god om man har ett uns av social kompetens.

Anna N, 07:43, 30 augusti 2016. Anmäl

Min erfarenhet är att detta är olika i olika sällskap. Jag har genom livet mött människor med olika sorters bakgrund. I vissa kretsar är det självklart att kommentera maten - i andra är det lika självklart att inte prata om det alls. Är FS gäster kanske helt enkelt olika FS i bakgrund? Kanske FS bytt landsända eller socioekonomisk grupp som det så vackert heter?

Lotta Larsson, 19:37, 29 augusti 2016. Anmäl

Jag hade en gammal faster som gärna bjöd på mat. Hon trugade och trugade och vi åt så klart. Hennes kommentar var " Ät nu redigt fast tycker ni att maten är äcklig så slipper ni " Vi bedyrade att allt var delikat men det lyssnade hon inte på. Vi var stinna som spärrballonger när det var dags att gå hem men hon såg ändå besviken och förorättad ut när hon vinkade av oss.

Anton Karlsson, 18:12, 29 augusti 2016. Anmäl

Max Quissle; Det är kamratens föräldrar som har fel. Man tackar inte för maten, man tackar -om det är formellt och i så fall genom en av gästerna - för hela arrangemanget. Att som kamratens föräldrar säga till din dotter är bara ett ytterligare bevis på deras ringa uppfostran

Enok Personne, 18:05, 29 augusti 2016. Anmäl

Men det är ju självklart att man säger något om hur maten smakar (vad gott, jag älskar lamm el vad det kan vara) när man är på middag, man är ju socialt obildad annars... Jag kan inte minnas att jag någonsin har varit på en middag där ingen har kommenterat på maten. Och jag tror du får leta långt och länge för att hitta någon som känner sig 'obildad' för att de 'bara' säger Vad gott! Och inte kan kommentera på måltidens ekologiska påverkan...

Lyra Lof, 16:30, 29 augusti 2016. Anmäl

Gravidgästmat?

Fråga: Jag har en väninna som jag känt sen barnsben, vi är mycket nära vänner. Jag har själv två barn i skolåldern medan hon nu väntar sitt första. Det är verkligen så roligt. I morgon fyller jag år och har bjudit min väninna och hennes man till oss på eftermiddagste med lite smörgåsar, scones och tårta. Idag skickade jag ett sms till henne och frågade henne vad hon inte kan äta på grund av graviditeten. Eftersom det är länge sedan jag var gravid har väl råden ändrats antar jag.

Som svar får jag ””kan äta det mesta, det beror på hur det är tillrett, det är väl grönmögelost och kallrökt lax typ… Google är bra… ;)”.

Jag blev ganska irriterad. Jag försöker anpassa lite efter henne, typ kanske se till att ha nån smörgås som hon kan äta, servera ett alkoholfritt alternativ till champagnen jag tänkt bjuda på osv och hon svarar med att tycka att jag ska googla? Jag tycker det är oförskämt. Jag rådgjorde med min man och kom fram till att servera det jag känner för och strunta i vad min väninnna kan äta och inte. Hur tycker Magdalena att man ska göra som värdinna i en sån här situation?

Svar: Förmodligen missuppfattar du din väninna. Hon har gjort som så många i dag, refererat till nätet för information. Nu har hon på din hänsynsfulla fråga om vad hon kan äta svarat efter bästa förmåga, det vill säga inte i detalj angivit vad hon vill ha (vilket vore fel), utan skrivit att kallrökt lax och grönmögelost inte är bra, men vad du i övrigt möjligen hade tänkt dig att bjuda på menar hon att hon inte ska precisera. Hon kanske rentav tycker att det vore för pretentiöst om hon hade svarat att hon ville ha rostat bröd med kokt skinka, eller prästost eller vad det kan vara. Istället menar hon att om du googlar ser du vad som är okej för en gravid att äta. Det ger dig mer valfrihet kanske hon tänker.

Så tyder jag det som du berättar. Att du bjuder på alkoholfritt vid sidan av champagnen är självklart. Det gör varje vettig värdperson. Och att du tar en snabbtitt på nätet för att se om det du vill göra smörgåsar av passar en gravid är helt rätt, artigt, hänsynsfullt, vänligt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (51)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 51

Magdalena, jag lovar att nu sluta prata om annat än ämnet som ju är gravidmat, låt mig bara få tacka Anna N, 08:06, som tycks vara den enda som har fattat vad jag menar! Allt gott! :-)

Irene Holm, 11:09, 26 augusti 2016. Anmäl

@ Irene Holm - vet du vad, inte heller jag har en fil mag men det förvånade mig att någon som har så starka åsikter i ämnet inte är bättre påläst.... härmed lämnar jag detta ämnet eftersom jag tror att Lotta Karlsson har en poäng.

Kristina S, 09:06, 26 augusti 2016. Anmäl

MAGDALENA SUCKAR: Ett fridsamt påpekande: frågan och svaret handlar om en värdperson och en gravid gäst som har kommunicerat angående bjudmat. Kommentarsfältet har vält över till att diskutera slaktmetoder. Nu hoppas jag att ni flitiga kommentatorer håller er till ämnet inom de vida gränser som ändå finns.

Magdalena Ribbing, 08:12, 26 augusti 2016. Anmäl

Jag har haft mina duster med Irene Holm, men det nu måste jag säga att ni missuppfattar henne med flit. Jag uppfattar att iH fördömmer ALLT djurplågeri. (industrislakt, massuppfödningar mm). Sedan skriver hon att halal-slakt skiljer sig från nannan slakt och att det finns extra plågsamm moment i den slaktmetoden. Detta har jag nu fått bekräftat av två muslimska vänner. Om IH bara fördömde halal och blundade för annat djurplågeri skulle jag ge er rätt, men det gör hon ju inte! Tvärtom!

Anna N, 08:06, 26 augusti 2016. Anmäl

Till annan Camilla och andra_ bra för att ni försöker, för att "tiga är att samtycka", men jag tror att vi i fallet med IH och halal har att göra med ett svårt fall av faktaresistens för vilket ingen bot finnes. Det kan också vara en typ av allergi vilken isåfall kan lindras med desensibilisering men vem ska genomföra det? Till IH : Snälla du, det måste vara jobbigt för dig att vara så upptagen av de här tankarna. Ta en kopp kaffe, njut av livet och ta hand om dig. Jag menar det faktiskt,.

Lotta Larsson, 06:22, 26 augusti 2016. Anmäl

a Camilla, jag tror du måste läsa på lite om islam. Här handlar det inte om "enstaka individer" eller ensamma idioter, utan om att det finns en stark konsensus bland miljarder troende om att halal är det enda rätta. De vidriga "vita kristna" som gillar att plåga djur gör detta för sitt eget sjuka nöjes skull, det står inte i någon helig bok att de ska pina kycklingar, minkar och rävar. Gissar att expertisen lätt kan ställa psykiatrisk diagnos på förövarna, alt. att dessa är mentalt retarderade.

Irene Holm, 00:12, 26 augusti 2016. Anmäl

a Camilla, vart vill du komma? Jag är ateist, känner inte att jag ska försvara "vita kristna", jag är emot allt vidskepligt hokuspokus. Dessa kycklingplågare handlade dock knappast efter något "Herrens påbud", är "bara" onda människor. Har sett liknande behandling på mink-och rävfarmar, man vill bara spy och gråta. Mitt syfte är inte att komma åt någon religiös grupp utan istället att föra djurens talan, att t ex upplysa om att äkta halalslakt är en avskyvärd kulturell-religiös rituell handling

Irene Holm, 23:59, 25 augusti 2016. Anmäl

@IH Jag såg en video där folk sadistiskt plågade ihjäl gödkycklingar. De var vita och antagligen kristna. Nu måste jag alltså anta att all slakt av kyckling utförd av en kristen görs på det sättet? Seriöst, din uppfattning av halal baseras på felaktiga grunder. Det finns idioter som gör vidriga saker i religionens namn (eller bara för att de känner för det), detta behöver inte betyda att deras tolkning stämmer med majoritetens. (eller ens med någon annans).

annan Camilla, 22:20, 25 augusti 2016. Anmäl

Kristina S, du kan nog inte vara helt säker på att alla i denna kommentatorskrets har en fil mag i kultur- och religionskunskap. Att halalteknik normalt inte utförs på grisar, eller "halal slakt" som du skriver, är inte en självklarhet för alla.

Irene Holm, 17:33, 25 augusti 2016. Anmäl

a Cam. På facebook finns engagerade grupper som t ex har synpunkter på jakt på vilt, det finns bl a en rabiat grupp som lobbar för att all varg ska utrotas. Där visades också de mest groteska filmklipp som skildrar halalslakt, ett avskyvärt djurplågande som är så sadistiskt vidrigt man har svårt att tro att det kan vara sant. Precis som de flesta av oss var jag tidigare i princip ovetande om vad "halal" egentligen stod för.

Irene Holm, 17:27, 25 augusti 2016. Anmäl