Firarmissar?

Fråga: Jag fyllde nyligen jämt och blev firad på jobbet med fika och present, vilket är brukligt och oftast väldigt trevligt. Men, denna gång blev det lite märkligt minst sagt. Den som organiserat det hela är en nyanställd person som inte känner mig särskilt väl, vilket kanske förklarar en del.

Det var flera saker som gjorde att jag tog illa vid mig. Jag har en allergi som gör att jag inte tål vissa saker, vilket gjorde att jag inte kunde äta någon av tårtorna hon beställt. Presenten bestod av ett presentkort i en butik som inte har något som intresserar mig.

Dessutom hade hon missat att bjuda in ett antal kollegor som jag samarbetar med. Jag har svårt att tro att flera av dem inte velat vara med. Jag blev faktiskt riktigt sårad över att hon som ordnade firandet inte tagit reda på vad jag är intresserad av eller vilka jag jobbar med, jag har jobbat på företaget i många år. Det presentkort jag fick nu är lika med att slänga pengarna i sjön. Så: jag hade lite svårt att hålla tacktal.

Istället för att vara glad kände jag mig ledsen. Ska jag påpeka dessa missar? För vem i så fall? Chefen? Det vore ju tråkigt om detta upprepas när det blir dags att fira nästa person.
Jag vet inte vad jag ska göra med presentkortet. Det känns lite meningslöst att köpa något jag inte vill ha.

Svar: Det verkar som om dina arbetskamrater har lämpat över hela firningansvaret till denna nyanställda person utan att underlätta för denna person.

Men ett firande är inte enbart till för den som firas. Det innehåller flera komponenter: primärt förstås att glädja den som firas men också att ge alla som deltar en trevlig stund. Framförallt ska dessa andra personer få en chans att visa att de uppskattar jubilaren. I dag verkar många uppfatta firandet som ett slags rättighet att få exakt det man vill ha (noga preciserade önskelistor!) vilket man delvis kan förstå. Men en vuxen mogen människa ska också kunna sätta sig över de misstag som förekommer ofta enligt min erfarenhet av frågorna till min spalt under flera decennier. Det är nog vanligare att jubilarer får ”fel” presenter, tårtor och tal än att alltsammans blir perfekt.

Att du inte kunde äta tårtorna är egentligen en bagatell, övriga som var med kunde förhoppningsvis glädja sig åt dem. Sämre är det med presentkortet som är för dig helt ointressant, där tycker jag att dina övriga kolleger har betett sig mer än försumligt. Men det är rätt och snyggt av dig att inte visa på minsta sätt att du blev besviken. Tråkigast är att inte kolleger som hade önskat att få fira dig inbjöds. Samtidigt kan man fråga sig varför dessa inte själva hörde av sig?

Så: jag hoppas att du ändå höll ett tacktal och skickar tackmejl med innebörden att du blev glad över att uppmärksammas för din födelsedag och glad över att se dessa kolleger, utan att precisera någon som helst besvikelse över tårtorna, presentkortet eller de uteblivna kollegerna. Och jag tycker inte att du ska meddela någon chef eller någon alls om detta som inte blev som du hade tänkt dig. Det tjänar du ingenting på, du kommer bara att framstå som missnöjd och tråkig. Däremot kan du vid nästa firandetillfälle gripa in och se till att den som firas får rätt tårtor, presenter och gäster.

Presentkortet kan du gå med till den aktuella butiken och be att få lösa in mot kontanter, vilket kanske kan göras. Går inte detta kan du använda kortet till någon sak som du kan ge bort till någon annan som du ändå skulle givit en present, förhoppningsvis har butiken någon form av trevliga varor som andra kan ha glädje av. Därmed spar du in en presentkostnad som du annars skulle haft. Det är visserligen tråkigt för dig, men du anar inte hur många jubilarer som ”drabbas” av oönskade presenter!

Så försök att ta detta med ro, din besvikelse kommer att gå över när du har lagt detta bakom dig, framförallt om du är storsint och inte visar andra hur trist du uppfattade detta. Den som får uppdraget att ordna ett firande gör inte något för att medvetet såra eller kränka. Det du har råkat ut för är ett tråkigt misstag, där jag tycker att dina långvarigare arbetskamrater har försummat att hantera firandet av dig på ett bra sätt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (21)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 21

@Rättvis skiljedomare Andersson Personligen bryr jag mig inte alls om tårtor. Men trots dotterns hektiska liv skulle jag ha blivit mycket besviken om min dotter skulle välja att fika någon timma när jag fyller jämt. Jag hade valt att fira med vänner istället på ett trevligt och festligt sätt.

Ewa Dahlström, 13:14, 28 maj 2017. Anmäl

nästa gång hon ska arrangera något liknande.

M K, 07:46, 28 maj 2017. Anmäl

Lyra Lof, om man tar på sig uppdraget att arrangera firandet av någon man inte känner så väl, anstränger man sig ju extra att kolla upp vad som passar, framförallt vilka som ska informeras/bjudas in. Inte så svårt att förstå att FS tog illa vid sig av den anledningen. Med tanke på hur ogenomtänkt presenten/tårtorna var låter det mest sannolikt att det är arrangören som missat att bjuda in de som inte kom. Men, trots goda avsikter, alla kan klanta till det ibland. Kollegerna får väl styra upp det

M K, 07:46, 28 maj 2017. Anmäl

... att FS skulle se godvilligt på en present hon/han inte var nöjd med... Så hon tog fel butik? Jaha. Tårtorna: hyfsat ovanligt, eller, att inte tåla flera tårtor? Så hur skulle arr. kunnat gissa det? Ska folk bli förbannade nu om man bjuder på nåt utan att fråga om allergier först? Är det där vi är? Vad gäller kollegorna: fråga dem. Viktigast i en sån här situation: tänk på personens AVSIKT. Menade han/hon VÄL? (God; och ja.) Det var inget fel på firandet.

Lyra Lof, 01:44, 28 maj 2017. Anmäl

FS:s inställning är lite 'märkligt". För en vuxen människa, angående ett födelsedagskalas menar jag. Det låter som om "den nyanställda" gjorde en respektabel insats: köpte in tårtor—flera olika dessutom, så att FS skulle gilla nån, hon bjöd in kollegorna, och hon köpte en gåva; ett presentkort med valfrihet, då det ju är svårt att träffa rätt med presenter, inte minst till nån man inte känner. Jag kan inte föreställa mig att FS skulle vara ett undantag; att FS skulle se godvilligt på en present

Lyra Lof, 01:16, 28 maj 2017. Anmäl

Jag tycker synd om den nyanstallda som fick jobbet att ordna kalas for hur vanligt ar det att den som blir firad rakar vara allergisk mot bada tartorna och inte vara nojd med present kortet?Dom som inte blev bjudna kanske kan bjudas in till en privat fest med tarta som gar att ata? Och present kortet kan ju saljas eller ges bort som gava till nagon slakting. Det hemskaste vore att bll helt bortglomd pa sin fodelsedag. Att klaga till chefen vore varre an att bjuda pa fel tarta. Mycket varre.

Tycker jag Iallafall, 21:31, 27 maj 2017. Anmäl

Såvitt jag förstår, går det inte alls att lösa in ett presentkort till kontanter någonstans. Därför dessa säljs på Blocket bl a. Presentkort registreras annorlunda än andra varor i kassasystemet, de säljs utan moms, eftersom man i "köpet" bara byter ett betalmedel mot ett annat, som senare ska användas till att köpa en momsad vara.

Molly Moll, 12:31, 27 maj 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Rättvis Skiljedomare Andersson, den aktuella frågan handlar om kollektivt firande på en arbetsplats, och där, menar jag, är firandet lika mycket till för alla som deltar, de får en paus i jobbet och möjlighet att visa sin arbetskamrat uppskattning. Din dotter har förmodligen en annan syn på firande än du, hon kan rentav tycka att 70 år inte är så märkvärdigt att det behöver uppmärksammas. Dessutom: ingen gåva kan överträffa att din dotter med din hjälp har fått ett så bra liv. Med detta sagt: jag tycker personligen att din dotter kunde ha bjudit hem dig på en extra fin middag den dagen - men det var kanske omöjligt med nutida krav på karriär, barnhämtning, träning osv.

Magdalena Ribbing, 08:17, 27 maj 2017. Anmäl

Magdalena Ribbing : Denna gång instämmer jag inte i alls dina ord i att : " Men ett firande är inte enbart till för den som firas". Jag är ensamstående mor sedan 35 år till en på alla sätt lyckad dotter karriärmässigt och äktenskapligt och med tre underbara barn. Jag förstår hennes stressade liv, men blev ändå oerhört besviken när hon på min 70-årsdag föreslog att vi kunde gå ut och fika ca 2 timmar på min 70-årsdag :(

Rättvis Skiljedomare Andersson, 01:02, 27 maj 2017. Anmäl

krimskrams, bara godis som present, för lite tårta etc). Bara att ha överseende och se glad ut.

M K, 18:45, 26 maj 2017. Anmäl

Tvångsgåvor?

Fråga: På vårt företag förekommer det var och varannan vecka att någon fyller jämt eller ska gifta sig. Varje gång mailas det ut från HR att man som anställd förväntas skänka pengar till gåvor. ”Swisha 40 kr eller mer till Annas bröllopspresent”, t ex.

Jag känner inte alla på jobbet privat och jag har inte något intresse egentligen av att sponsra deras presenter. Samtidigt förstår jag att det är trevligt att från företagets sida visa uppskattning och att man från ledningens sida vill gratulera. Men, kan man inte förvänta sig att företaget står för fiolerna? En blombukett eller chokladkartong kostar inte speciellt mycket, men för oss som kanske inte har vare sig lust eller råd att i tid och otid köpa presenter till folk vi knappt känner blir det lätt lite irriterande. Låter jag som en snåljåp? I detta fall tycker jag att det är mitt företag som är snåljåpen.

Svar: Det är knepigt med insamlingar på jobbet! Man vill inte framstå som ogin men har inte heller anledning att ge pengar till någon som man knappast känner. Ta upp det här med fackklubben som jag antar finns, eller andra anställda. Bäst är att diskutera ämnet på ett möte, ni har kanske både formella och informella sådana? Föreslå att insamlingarna avskaffas på det sätt som de sker nu. De arbetskamrater som vill ge en present till den närmare bekant som fyller år osv kan ju göra det utan organiserad insamling.

Någon måste börja ta i denna besvärliga företeelse. Det är inte snålhet från din sida utan ett vettigt tänkande. Att de som inte är bekanta med jubilarerna ska samla in till en present är fel – och lite märkligt är att man från ledningen engagerar sig i att arbetskamraterna samlar in pengar till varandra! På Dagens Nyheters redaktion där jag tillbragte många decennier bestämde journalistklubben en gång att insamlingar endast skulle ske vid femtioårsdagar, inte för andra tillfällen. Det fungerade bra.

Företaget kan gärna uppvakta jubilarer men det har ingenting att göra med insamlingar från kollegerna.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

På min arbetsplats har vi insamlingar, det är helt frivilligt att delta. Jag lämnar mitt bidrag när det gäller någon som jag står nära, de som har lämnat en slant skriver sina namn på gratulationskortet. Summan väljer man själv, det är helt fel med "50 kr till Putte-Lisa", vid jämna födelsedagar etc är det ändå arbetsgivaren som står för den officiella gåvan.

Ewa Dahlström, 11:37, 25 april 2017. Anmäl

Det är dock oerhört dumsnålt att inte företaget tar tag i detta. Hur mycket tid lägger anställda på detta varje gång? Ex. 5 minuter per anställd, 50 anställda blir 250 minuter. Med en timkostnad per anställd all-inclusive på 300:- lågt räknat så landar bara tiden på 1250:- för företaget! Sen ska present inhandlas, all formalia kring kortskriverier och annat så är man snabbt uppe i 5000:- för företaget i arbetstid. Kanske en halvtidstjänst per år går åt till detta!

Alastair Mobery, 11:21, 25 april 2017. Anmäl

HR??? Sökte på nätet... Human Resources!?! Aha, personalavdelningen! En mångsidigt upplysande spalt denna! Stärkt och en smula uppsluppen går jag ut i vår alltmer lingvistiskt globaliserade tillvaro... nåja, till närmaste Supermarket, i alla fall... Beträffande dagens fråga: Våga vägra!

gamla Tekla, 10:36, 25 april 2017. Anmäl

Vad det väl också handlar om är att när man väl har börjat med sådan där rutinmässig insamling så kan man inte sluta. Alla måste firas, ingen får känna sig utelämnad. Har det samlats in pengar i ett visst syfte till någon måste det samlas in i samma syfte till alla andra. Särskilt på större arbetsplatser kan det få direkt bisarra konsekvenser. Gissningsvis tycker den inblandade HR-avdelningen att den gör en väldigt viktig insats för sammanhållningen bland personalen.

Kap Kennedy, 08:39, 25 april 2017. Anmäl

På mitt jobb går det ut mail till alla vid jämn födelsedag, men med texten, till dig som vill vara med, finns kuvert i receptionen Så inget tvång och de som vill är med, andra struntar i det. Sen är det alltid olika arbetskamrater som håller i insamlingarna

Annika Siegers, 07:58, 25 april 2017. Anmäl

Jag undrar om uppmaning verkligen kommer från HR/Företaget eller om det är en enskild individ som tycker om insamlingar och ber HR om hjälp för information kring födelsedagar mm. Min erfarenhet är att arbetsgivaren har en tydlig policy kring när man uppvaktar personal men att det förekommer insamlingar kollegor emellan och att den kollega som samlar då ändå nyttjar t.ex. sin tjänstemejl för att skicka ut info. De som varit med och betalat får också sitt namn utskrivet på kortet.

Jenny Löwerot, 07:49, 25 april 2017. Anmäl

Ibland kan det vara tanklöshet från HR:s sida som ligger bakom. Det är en vana att göra så här, och ibland faller det en inte in att ifrågasätta vanor. Det behövs att någon tar upp det. Om du kan känna dig för lite bland kollegerna, kanske några andra känner som du, men inte vågar säga något? Då behöver du inte känna dig så utsatt som tar upp det ensam. Men egentligen behöver du inte ens känna dig utsatt... Det är helt normalt att inte bidra till folk man knappt känner. Se även Anna N:s rättslig

H R, 07:32, 25 april 2017. Anmäl

HR-avdelningen begår ett allvarligt tjänstefel om de uppmanar de anställda att skänka pengar!!! Alla initiativ till insamlingar ska ske "privat" dvs av kolleger. Arbetsgivaren kan själv ge present, men får alltså inte uppmana anställda att ge pengar.

Anna N, 07:06, 25 april 2017. Anmäl

Datorintrång?

Fråga: En ny frågeställning som berör fundering kring gott uppförande har uppstått för min del.

En kollega bad mig komma in på hennes rum, hon skulle visa mig en del i ett mejl som hon ville att jag skulle hjälpa henne att tolka. När jag så står där och tittar på hennes skärm så ser jag bland flera andra öppna flikar en flik som visar att ett pdf-dokument är öppet och på fliken syns mitt namn – hon har öppnat ett dokument som har med mig att göra. Vi har sådana positioner att vi kommer åt en hel del fakta om medarbetare (vi är 600 personer) som vi behöver kunna kolla gällande olika saker. Jag tror absolut inte att hon snokar i någonting hon inte har att göra med, hon är professionell. Men faktum kvarstår, jag ser mitt namn på en flik som indikerar att hon kollat någonting som har med mig att göra, men tanken är förstås inte att min uppmärksamhet ska fästas vid det, jag är där för att titta på någonting annat. Hon tänkte nog inte på att fliken var där och att jag kunde se den.

Jag sa ingenting om fliken. Men jag har funderat. Har jag rätt att försiktigt undra vad det är för flik eftersom den har med mig att göra, eller har jag inte rätt att göra det i och med att det är hennes dator och hon har kallat in mig för att tala om någonting annat? Vem gör intrång hos vem, så att säga?

Svar: Visst skulle du i lätt ton ha kunnat säga ”och här ser jag mitt namn” för att ge henne möjlighet att förklara. Hon hade bett dig titta på något i den dator som hon jobbar med, och det hon inte ville att du skulle se i den skulle hon ha dolt innan du kom dit.

Du gör inte intrång i hennes dator när hon själv har öppnat den och inte har tagit undan det som hon ville hålla för sig själv. Jämför med att någon vill visa dig en bild i ett album, och du då får se en annan bild på något uppseendeväckande. Då är det inte du som av nyfikenhet har rotat fram den bilden, utan den som visar albumet för dig som har varit antingen slarvig eller likgiltig inför att du skulle råka se den.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (14)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 14

Jenny Löwerot; FS skriver just att flera flikar var öppna, så visst kunde det även ha handlat om andra. Det är som du skriver skillnader mellan vad som gäller för offentliganställda och för privatanställda..

Ann-Caroline Mörner, 16:03, 26 april 2017. Anmäl

För övrigt är löner för offentligt anställda just offentliga. Jag arbetade privat så jag hade sekretess kring det jag jobbade med. Något om en del alltså hade svårt att inse/respektera.

Jenny Löwerot, 08:24, 26 april 2017. Anmäl

Ann-Caroline Mörner: Men det kan du ju inte veta. Kollegan hade bjudit in FS på rummet och hade då ingen anledning att hemlighålla FS:s egna uppgifter. Jag har jobbat med löner och många medarbetare var slarviga med att knacka så att jag fick slänga mig över papper på skrivbordet och växla fönster i datorn. Men jag såg ingen anledning att dölja uppgifter om NN för NN själv.

Jenny Löwerot, 08:21, 26 april 2017. Anmäl

KapKennedy: Jag kan konstatera att vi tycks ha läst juridik vid olika lärosäten :) Jenny Löwerot: Det kunde lika gärna ha varit någon annan anställds pdf som syntes.

Ann-Caroline Mörner, 18:57, 25 april 2017. Anmäl

@Ann-Caroline Mörner: Nej, det du beskriver gäller offentligägda arbetsplatser. De sorterar under offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), men för privatägda företag är endast 18§ i sjuklönelagen tillämplig. I övriga fall är det "god sed" som reglerar vad arbetsgivare inte bör berätta om sina anställda, men vad det egentligen innebär har aldrig blivit ordentligt juridiskt prövat.

Kap Kennedy, 09:28, 25 april 2017. Anmäl

@Ann-Caroline Mörner: Men nu var det ju den anställde själv som var på rummet. Jag förstår att FS är nyfiken men jag tror inte det var något som var hemligt för FS själv som fanns i det där dokumentet.

Jenny Löwerot, 09:18, 25 april 2017. Anmäl

Kap Kennedy: Du misstar dig. Tystnadsplikten gäller allt personligt och privat samt uppgifter om lön etc. Arbetsgivare har inte heller rätt att lämna ut namn på anställda till tredje part utom i de fall som regleras i lag. Tyvärr är kunskapen om detta närmast obefintlig hos många företag och personalavdelningar.

Ann-Caroline Mörner, 23:03, 24 april 2017. Anmäl

@Ann-Caroline Mörner: Fast den tystnadsplikten gäller bara specifika områden, huvudsakligen hälsotillstånd och eventuella missbruksproblem. För offentliganställda några fler.

Kap Kennedy, 16:20, 24 april 2017. Anmäl

Att lämna dokument med personliga uppgifter öppna så att obehöriga kan läsa dem är ett brott mot den tystnadsplikt ett företag har gentemot de anställda.

Ann-Caroline Mörner, 15:35, 24 april 2017. Anmäl

Jag skulle nog säga till kollegan "Du vet när jag var inne hos dig och diskuterade X... Jag kunde inte undgå att se att du hade en pdf.fil om mig öppen. Kan jag fråga vad det var du kollade där?". Den som inte frågar får inga svar, det låter som om FS vill ha svar och inte bara undrar om integritet och intrång,

Sweydia Ism, 14:53, 24 april 2017. Anmäl

Chefodör?

Fråga: På min arbetsplats finns det en person som luktar väldigt illa, som om hen inte duschar och tvättar sina kläder så ofta som skulle behövas. Det stora problemet är att personen är min chef.

Det är en starkt unken, tydlig lukt av gammal ingrodd svett och smuts som dröjer sig kvar där hen har vistats. I början trodde jag att det kanske bara var jag som reagerade på lukten men jag har försiktigt frågat en kollega som känner samma sak. För mig är det ett så stort problem att jag tyvärr försöker undvika att vara i samma rum som min chef så långt det går.

Vilket är det bästa sättet att ta upp en sådan här känslig fråga på? Hade det varit en kollega som luktade illa så skulle jag ha pratat med min chef. Nu när det är chefen det rör sig om så blir det genast mer komplicerat. Jag känner inte min chef så väl då hen nyligen har tillträtt tjänsten så jag kan absolut inte ta upp detta med hen direkt. Jag är själv också ganska ny på jobbet. Chefens chef arbetar på annan ort och besöker sällan vårt kontor och känns inte heller som något alternativ.

Vad kan jag göra? Jag känner att det här är ett arbetsmiljöproblem.

Svar: Ja, det är ett arbetsmiljöproblem, svårt att lösa. Du kan knappast, och vill ju inte heller, tala direkt med din chef, och det är klokt, tror jag, att avstå. Vad du än skulle säga blir ju budskapets kärna ”du stinker och är äcklig” och det är hemskt att ta in för vem som helst.

Du skriver att du har en kollega med samma uppfattning. Jag vet ingenting om er arbetsplats men finns en facklig företrädare kan ni två vända er till den personen och förklara problemet och i bästa fall få hjälp med hur ni ska agera.

Om arbetsplatsen är liten och du inte kan nå en företrädare för er anställda så kanske du och din kollega kan ta upp problemet generellt, alltså inte riktat direkt till den illaluktande chefen. Ni skulle kunna föreslå chefen att få inkalla en extern specialist med inriktning på arbetsplatsproblem, i syfte att skapa bättre miljö på jobbet. Säg att ni har problem med lukter på jobbet och vill hitta en lösning. Informera specialisten i förväg om det specifika luktproblemet. Vederbörande kan säga sådant som att alla ska undvika det som sprider odörer typ att äta starkt luktande saker vid sin arbetsplats (om det alls förekommer) och för mycket parfym-hårmedel osv, och så naturligt komma in på det ytterst viktiga att ha en bra hygien och att hålla sina kläder rena.

Det är visserligen inte någon enkel åtgärd, men du beskriver också ett problem som är stort. Att dagligen vistas nära en person som sprider starkt obehaglig lukt är påfrestande, det kan knäcka den bästa arbetslust. En svag odör får man stå ut med men du beskriver något som verkar ha passerat gränsen för vad man måste tåla.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (23)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 23

Har varit med om personer som luktat mkt illa, men det har flera gånger handlat om att kläderna legat för länge i maskinen innan de hängts på tork och därför börjat lukta väldigt illa. Tror inte heller att duscha kvällen innan gör att man luktar illa, det gör jag nästan jämt och anser mig ändå vara en ren o fräsch person. Svettlukt kommer efter några dagars brist på tvagning, två dagar funkar utan problem utan nämnvärda odörer om man i övrigt har hyfsad standard. A A nr 1

A A, 18:05, 31 mars 2017. Anmäl

... tyckte—att han var något av en TERRORIST! Ssom utsatte alla för denna absolut outhärdliga stank. Vi var där för att jobba! I ett litet klassrum! Men det var så outhärdligt att folk var tvungna att dra!!

Lyra Lof, 06:49, 31 mars 2017. Anmäl

... igen; en stanko, men han var kroppsarbetare & hade nog inte hajat det där med intorkad svett—svett på svett; där bakterierna trivs. Om det bara handlar om armsvett så finns det ju såna där industrial strength aluminiumklorid-deodoranter, men det är nog bara ett plus här. Syntetmaterial är också värre för kroppsodör, men igen, inte problemet... Den gången jag utsattes för detta kunde jag 1) dra därifrån (även om det var irriterande; i fotolabbet), och 2) jag sket i vad den här personen

Lyra Lof, 06:33, 31 mars 2017. Anmäl

Det vore extremt ovanligt om nån stinker till denna grad pga kost, mediciner etc. Och glöm att det beror på att personen inte duschade på morgonen utan kvällen innan... Lägg av. Den här sortens stank handlar om gammal svett, som sen läggs till med ny svett, eller "B.O" (body odor). Färsk svett luktar inte så! När nån är på gymmet luktar det svett, färsk svett, vilket generellt är ok, i sammanhanget. Jag har bara varit med om detta en gång, där det inte var tillfälligt och nån man aldrig såg

Lyra Lof, 06:20, 31 mars 2017. Anmäl

MK, vad händer om man inte hinner duscha på morgonen och gör det utav praktiska skäl på kvällen? ingen har någonsin sagt något till mig om det, t.ex. forutom om man svettas en varm sommarnatt så får man lov at kliva upp tidigare och duscha oavsett. ingen morgonmänniska här, nej.

Anna V. S., 16:41, 30 mars 2017. Anmäl

Allmänna diskussioner/hintar funkar inte alls. Pers. är ju inte medveten om att det gäller honom och håller förmodl. bara med utan att göra något åt det. Tyärr kan det vara mkt svårt att få personalchefen el dyl att säga till om de, som så många, undviker konflikter och otrevliga konfrontationer (även om det ju är deras jobb!). Anonym lapp kan funka. Eller skriv ut det här artikeln (ta bort visa detaljer) och lägg på snuskpellens/ans bord. Mediciner, nej, det är mkt ovanligt. Dålig hygien bara.

mattias bergh, 23:01, 29 mars 2017. Anmäl

man inte duschat sen kvällen innan. (En del gör ju faktiskt det och märker inte att det inte räcker.) Och att man måste börja göra det på morgonen istället. Låter lite krystat, men kanske går budskapet fram. Eller att ens egna tvätt börjat lukta sunkigt direkt och vad det kan bero på. Annars funkar det som någon skrev i början med Vicks, eller munspray. Faktiskt minst lika illa att ha någon i närheten som använt alldeles för mycket parfym, går inte att värja sig emot till skillnad från det här.

M K, 22:28, 29 mars 2017. Anmäl

Antar att den här personen luktar illa från början på morgonen, om inte kanske det beror på sjukdom eller mediciner som påverkar svettandet. I vilket fall, absolut enda vettiga att ta upp i allmänna ordalag på ett möte, helst som en programpunkt bland andra. Hur många kan egentligen tänka sig att säga något direkt? Förmodligen lika många som skulle vilja höra det direkt från någon utanför närmaste familjen. Eller säg nåt på en fikarast i stil med att man själv tycker man luktar sunkigt för att

M K, 22:15, 29 mars 2017. Anmäl

Augusta Wiks tips är bäst. Ordet "idag" är perfekt här. Om sedan någon annan, en annan dag säger samma sak så inser vederbörande att detta är något som bör åtgärdas, men det blir inte så sårande som om ordet "idag" hade uteslutits. Absolut inga anonyma lappar eller presenter med "hintar". Det är bara elakt.

Marie Persson, 19:09, 29 mars 2017. Anmäl

Jag som underanstalld skulle aldrig saga at en chef att han eller hon luktar illa. Speciellt om chefen ar ny. Det vore ju fornedrande for chefen och kan gora det svart for anstallda att sen kunna skapa en bra relation med chefen. Ar det inte battre att lata en annu hogre chef ta hand om problemet? Deras ord har ocksa mer "tyngd" an vad mina ord skulle ha. Men gor det snarast. Annars kommer chefen undra varfor ingen sagt nagot tidigare. Det skulle gora saken annu mer pinsam.

Tycker jag Iallafall, 18:50, 29 mars 2017. Anmäl

Mötesmotvilja?

Fråga: Jag skulle behöva hjälp med att komma ur en lite prekär situation. Det är så att jag har blivit inbjuden hem till en kollega för fika och lite samtal. Kollegan i fråga är inte jättenära. Jag känner mig dock inte särskilt bekväm med att tacka ja till inviten, då vi är oense om en rad viktiga frågor som vi arbetar med. Samtidigt vill jag inte verka ohövlig.

Hur tackar jag nej på ett artigt sätt i den här situationen?

Svar: Enkelt vore att föreslå att du får akut huvudvärk och därmed förhindras att gå hem till din kollega. Men det är ingen bra idé, din kollega kommer att upprepa sin inbjudan och du kan inte få huvudvärk igen. Vore inbjudan till ett samtal på arbetsplatsen skulle du inte behöva bekymra dig. Det hela verkar vara ett försök att komma tillrätta med er oenighet om arbetsfrågorna, och det är ju bra. Däremot är det inte bra att du har obehagskänslor över att mötas utanför arbetsplatsen. Det brukar inte ge något bra resultat om man känner sig tvingad.

Du har ju redan fått denna inbjudan och kanske antytt ett ja till den? Då skulle du nu kunna säga mycket vänligt till kollegan ”vid närmare eftertanke känns det bäst för mig att vi håller oss på jobbet och pratar här, hoppas du tycker att det är okej.” Det ger utrymme för din kollegas egen eftertanke – inbjudan är sannolikt välmenad och förtjänar ett vänligt bemötande.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (13)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 13

Det är ju uppenbart att det handlar om nåt som har med jobbet att göra, så när personen tar upp det igen, säg "Vi kan väl prata om det nu?" Varför ska de (båda) behöva lägga tid på deras fritid för att lösa vad det nu kan vara? Sköt det på arbetstid. Särskilt som det garanterat inte är nåt speciellt trevligt, kanske lite jobbigt rentav.

Lyra Lof, 08:49, 18 mars 2017. Anmäl

Jag skulle nog ta ett ärligt försnack med kollegan o säga att med tanke på oenigheten (dumt att låtsas som det inte existerar) så skulle jag vilja att vi reder ut det först och för det föreslår ett lånat rum på jobbet. När allt är uppklarat så kan det ev. bli aktuellt med mer privata träffar om båda vill det, men föreslå då allmän plats till en början.

A A, 17:50, 17 mars 2017. Anmäl

Tycker att den här kollegan som bjuder hem till "fika och samtal" borde deklarera vad samtalet gäller. Jag skulle inte känna mig väl till mods att gå hem till någon med de förutsättningarna. Gäller det arbetet så måste det finnas ostörda mötesrum. Är det risk för ett samtal som leder till upprörda känslor som kollegan inte vill att FS behöver visa för de andra kollegorna?

Augusta Wik, 08:29, 17 mars 2017. Anmäl

Det finns fik, restauranger, där man kan sitta avskilt så inga hör, är envist övertygad om att besöka varandras hem för arbetsfrågor där man oense om arbetsfrågor ska undvikas till varje pris. Nu får man hoppas att det är ett civiliserat möte där man inte höjer rösten vilket är lättare om man befinner sig i eget hem. Spelreglerna blir gärna till favör till den som bor i lägenheten.

Kerstin Sundberg, 06:52, 17 mars 2017. Anmäl

Finns det någon annan arbetskamrat du känner dig trygg tillsammans med? I så fall kan du fråga den personen om den vill följa med och sedan gå till inbjudaren och undra om inte X kan komma med också. Erbjud gärna att ta med fikabröd. Det är i vanliga fall inte artigt att bjuda med andra när man ska gå till någon men den här gången känns det befogat med moraliskt stöd. Om du dessutom erbjuder att ta med lite kakor eller liknande så är du inte påträngande.

Sweydia Ism, 17:57, 16 mars 2017. Anmäl

Kanske frågeställaren inte tycker det är värt tid och pengar att ta en fika på stan med en kollega som hen inte är bekväm med. Kanske de rentav inte bor så till att det faller sig naturligt. Kanske man rentav kan tänka sig att arbetsrelaterade frågor ska lösas på arbetet, kanske rentav med hjälp av ansvarig chef.

Friterade Mulor, 16:41, 16 mars 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Ni som föreslår ett möte på kafé eller liknande: förmodligen vill inte någon av de två arbetskamraterna att andra ska höra vad de säger, därav inbjudan till den enas hem. På arbetsplatsen finns förhoppningsvis ett rum där man kan sitta och prata, med eller utan kaffe. Vilka orsaker som föreligger för den antydda konflikten vet jag ingenting om, knappast heller kommentatorerna.

Magdalena Ribbing, 10:26, 16 mars 2017. Anmäl

Sympatiskt av kollegan! Ta den utsträckta handen - men, föreslå en träff ute på stan. På jobbet kan det bli svårt att få vara ostörd - hemma är privat mark. Obekvämt? Så kan det kännas. Tänk att samtalet inte behöver leda till, att ni bägge blir jättenära - men, till att gå framåt. Det räcker!

gamla Tekla, 09:15, 16 mars 2017. Anmäl

Efter att ha funderat lite på frågan, börjar jag undra om det kanske är en allmän olust på arbetsplatsen inför FS avvikande uppfattning i många viktiga frågor, och att kollegan (som kanske har erkänt god medlarförmåga) då utsetts att lirka med FS? Vad vet jag? Man får förvisso bara höra ena parten i den här spalten.

Helena Steen, 08:32, 16 mars 2017. Anmäl

Nu framgår det ju inte hur oense de är, om det är just den saken som kollegan vill prata om, eller om de båda ens har en likartad uppfattning om situationen. Men med vissa konflikter är det så att man måste driva dem till sin spets. Om det nu är så att kollegan vill prata ut, tvinga denna att göra det direkt här och nu, utan fikabjudningar hemma eller annorstädes. Få kollegan att förstå att konfliktlösningen måste ske före eventuellt trevligt samkväm.

Kap Kennedy, 07:59, 16 mars 2017. Anmäl

Röstbrevlådesvar?

Fråga: Jag har funderat kring det här med röstbrevlåda i mobiltelefoner i såväl privat som i jobbsammanhang. Det händer mig ofta att någon talar in ett meddelande på min röstbrevlåda och ber mig att återkomma utan att nämna i vilket ärende.

Men är det riktigt att person A som har ett ärende och behöver prata med person B ber hen att ringa tillbaka? Då får ju person B en ofrivillig punkt på sin att-göra-lista eftersom person A förlitar sig på att person B kommer ringa tillbaka när hen blir ledig.

Hur ser Magdalena på det här, om någon talar in ett meddelande till mig och ber mig ringa tillbaka är det då jag som ”har bollen” och borde agera? eller är det fortfarande upp till den andra personen att gå vidare med ärendet?

Svar: I samband med ens arbete måste röstbrevlådan betraktas som ett slags brev. Alltså ska man besvara samtalet. Det är inte lika nödvändigt beträffande ens vänner – fast vill man behålla en god relation till dem ska man återkoppla när man kan.

Vid uppmaning att ringa tillbaka i arbetet ska den som ringer upp också säga vad ärendet gäller; den som har blivit uppringd kan ha en prioriteringslista på samtalen.

Så svaret är: ja, du bör ringa upp om det handlar om jobbet, och nej, du måste inte ringa upp privata vänner, samt slutligen: den som ber att få bli uppringd ska meddela sitt ärende, gärna kortfattat.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

Det verkar som några gör det mesta för att undvika att svara i telefon, varför ha en - i alla fall privat - om man mest försöker undvika samtalen? OBS OBS man behöver inte vara uppkopplad hela tiden och alltid svara på en gång, men ringer man bör man kunna förvänta sig svar inom rimlig tid.

Maja Gräddnos, 16:18, 11 januari 2017. Anmäl

Man behöver inte använda röstbrevlåda. Eller göra som min son som har eget företag och får hundra samtal per dag. Där hör man efter pipet: "Tala inte in nåt här." Han ser vilka som ringt och ringer tillbaka om han är intresserad. Lyssna på och tala in meddelanden tar alldeles för lång tid.

lars_billberg lars_billberg, 11:26, 10 januari 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Lyra Lof kl 11.11: Det händer, har jag förstått bland annat av frågor till min spalt, att icke nära vänner ringer oönskat ofta och lämnar telefonsvarsmeddelande med krav att bli uppringda - men det menar jag att de som rings upp i privata sammanhang måste få bestämma själva. De vet ju vem som kräver respons och kan avgöra om de vill ha kontakt. Den som slarvar med att ringa tillbaka till en äkta vän förlorar förmodligen vederbörande - och det är i så fall "frivilligt".

Magdalena Ribbing, 16:36, 7 januari 2017. Anmäl

Om det gäller jobbet så ska man ringa tillbaka och om man privat har så mycket på sin att göralista att man inte har tid att prioritera sina vänner och höra vad dom vill borde man nog tänka över sitt liv och tillvaro

Ulla Flodin, 14:08, 7 januari 2017. Anmäl

I jobbet: Om ärendet är viktigt för den som ringer upp så återkommer den. Om någon frågar "Varför ringde du inte tillbaka?" kan du svara "Jag visste inte vad det gällde, nämn gärna ärendet nästa gång". Du kan med gott samvete låta 'svara på röstmeddelanden utan ärende' vara gånska långt ner på prioriteringslistan. Det kan ju vara en försäljare eller liknande som du inte alls har tid för. Vänner: Som du känner. Har du tid/lust så ring tillbaka, annars SMS "Tack för meddelandet. Vi hörs!"

Sweydia Ism, 12:43, 7 januari 2017. Anmäl

Nu blir jag riktigt förvånad över MR:s svar. "nej, du måste inte ringa upp privata vänner [som har lämnat meddelande och bett dig ringa tillbaka]". Hur är det konsekvent med hur du annars skriver?

Lyra Lof, 11:11, 7 januari 2017. Anmäl

Om man inte har möjlighet att ringa tillbaka när man hör meddelandet och vill "kasta bollen tillbaka" i privata sammanhang så svara med ett SMS - Hej! Jag hörde ditt meddelande, jag nås enklast efter åtta/på onsdag/på helgen."

Maria Olsson, 09:01, 7 januari 2017. Anmäl

Det är ju inte funktionellt att sitta med listor av meddelanden där folk ber en ringa upp. Det skapar stor stress om man ligger efter. Man kan använda flera sätt att styra inflödet och begränsa en växande arbetsbörda: !) Inför en telefontid där du alltid svarar 2) säg i röstbrevlådan att personen ska säga sitt ärende för att du ska ringa tillbaka 3) Säg även att om du inte fått kontakt (tex inom arbetsdagens slut eller inom 5 dagar) så måste personen aktualisera ärendet på nytt (tex via mail)

caroline caroline, 08:43, 7 januari 2017. Anmäl

Taxihyfs?

Fråga: Jag kör taxi. En hel del kunder talar ej om vart de ska åka. Eller så uppger de ej vad de heter när taxin är förbeställd utan öppnar bakluckan själva för sitt bagage och grymtar bara.

Jag fick en beställning till en adress vid en stor myndighet.

Jag kör fram till adressen. Där står fem kvinnor med resväskor.

Jag har namnet på kunden som ska åka på konto (de blir fakturerade). Jag har även telefonnumret. Jag hann inte ur bilen förrän de första tre damerna snabbt öppnat bakluckan och lagt in sina väskor. En av dem talar norska och hon ska minsann åka nu direkt. Jag kliver direkt ur bilen och frågar efter namn, uppger det namnet som står på min beställning.

Nu blir norskan lite brydd. Men ja, det är vi, säger de två andra kvinnorna som står i bakgrunden med varsin väska och som ser lite lagom timida ut.

Nu börjar de tre första kvinnorna ta ut sina väskor som de redan lagt in. De vill absolut inte ha någon hjälp! Kan Magdalena hjälpa taxikunder att förstå hur de helst ska bete sig?

Svar: Ja, tänk om det som Hyfs- och stilspalten svarar på läsarnas frågor kunde ändra och förbättra det som i de flestas uppfattning är dåligt beteende! Men så väl är det inte. Däremot vet jag att spalten ofta väcker diskussion och i bästa fall fungerar som en ögonöppnare för en del läsare. En hel del av det som andra ser som ohövligt och fel sätt är ofta bara obetänksamhet, okunnighet. Fast man kan inte skylla på sådant hur länge som helst i vuxen ålder.

Nu är det högsäsong för taxiåkandet, lika med att många beger sig hemifrån till olika begivenheter och ska såväl dit som tillbaka. Förstår man som kund att det är taxiföraren som vet bäst (nästan alltid!) så hälsar man med ett hej, eller säger sitt namn/sifforna om bilen är beställd. Är det fler än man själv på platsen väntar man till dess att föraren har markerat att man kan kliva in. Bagage ska man inte ens i bästa välmening själv lasta in i bakluckan, det är förarens sak att öppna luckan och placera väskor med mera.

När man som passagerare har satt sig i bilen ska man inse att den är förarens arbetslokal, inte en plats för passagerarens frukost eller kaffestund. Inte heller sminkloge för kamning, parfymering och annat, eller för större klädbyten vilket förekommer. Egentligen ska man inte heller utgå från att allt man säger i mobilen eller till medpassageraren förblir hemligt, även om taxiförare yrkesetiskt ska hålla tyst om det som de hör i sin bil. Det finns berättelser om goda aktieaffärer som förare har gjort efter en färd med högpratande affärspassagerare, och om information som spritts i diverse medier från intima pratstunder i en taxi.

Att passageraren säger vart färden ska gå omedelbart är självklart, inte bara ”åk mot xx-hållet.” Föraren behöver planera resan och därför få veta exakt adress från början. Däremot ska passagerare som säger att de vill åka en specifik väg få göra detta, även om en annan rutt hade varit effektivare.

Och att den som får visserligen betald men ändå hjälp att ta sig från en plats till en annan säger ”tack” när färden är avslutad är så självklart att det inte borde behöva nämnas.

Vanligt hyfs? Absolut.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (16)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 16

Åkte taxi igår. Hade beställt per telefon. Föraren satt kvar i bilen när och jag fick själv öppna dörren och hoppa in. Andra förare går ut, går runt bilen och öppnar dörren. Vilket som är ok för mig, men det vore lättare för oss kunder att följa rätt "uppföranderegler" om förarna själva enades om hur DE ska uppträda....

Anna N, 10:21, 17 december 2016. Anmäl

När man läser FS:s spörsmål och M.R:s svar, inser man att ett liknande scenarie kunde ha inträffat var som helst inom servicesektorn. Visst, kan nerver spela både omdöme och hövlighet ur styr - men, man måste väl försöka ta sig samman? Eller behöver man inte ens tänka på det - när man har med människor i serviceyrken att göra? Respekt, gott folk!

gamla Tekla, 12:04, 10 december 2016. Anmäl

Visst kan man ifrågasätta varför FS skrev att en av kvinnorna var norska. Men då kan man lika gärna ifrågasätta varför FS berättar att de aktuella personerna var just kvinnor. Eller varför det utspelade sig vid en statlig myndighet. MÅSTE vi vara så överkänsliga??? Vill vi verkligen att alla berättelser ska "renas" från alla detaljer om kön, härkomst, dialekt, klädsel, utseende mm. Dessutom har vi fått lära oss här i spalten att nästan alla samtalsämnen (utom vädret) är kränkande. Gud hjälpe oss

Anna N, 09:27, 10 december 2016. Anmäl

@Swedaya Ism: Visst får man beställa och ta med väninnorna! Problemet i FS fall var ju att det var två OLIKA sällskap. De tre som rusade fram och för att ta bilen hade inte beställt den. De två "timida" kvinnor som stod bakom var de som gjort beställningen. Personligen bekräftar jag alltid beställningen med mitt namn, men har gjort "försyndelsen" att själv lyfta in min väska. Dock av ren hänsyn till föraren (har lite svårt för när andra ska "slita" för min skull)

Anna N, 09:19, 10 december 2016. Anmäl

Maria Otterbäck: "Även med så svensk accent som möjligt är det svårt att bli bemött trevligt och snällt av taxiförare i Stockholm." Öh, vad? Konstig kommentar... a) Måste man ha en "så svensk accent som möjligt" (vad gör turister? eller är det invandrare du avser?) för att taxichaufförer ska bemöta en "snällt"?; b) Utifrån ditt efternamn kan jag inte se hur du skulle behöva anstränga dig för att låta så svensk som möjligt. Så, varifrån får du det här; utländska vänner/bekanta/egna funderingar?

Lyra Lof, 07:05, 10 december 2016. Anmäl

... taxichauffören har problem med (det låter så), hur stor chans är det att han/hon kan uppfostra hela folket till att ändra sitt beteende? Nej, FS får själv vara proaktiv och SÄTTA UPP EN SKYLT I PASSAGERARFÖNSTRET. (För fasen.) Hur enkelt som helst: ritpapper och tjock tuschpanna med beställarens namn. Även om alla råd till taxiresenärer var utmärkta, så är jag förvånad att, även om inte FS bad om detta, MR inte gav några tips till FS om hur han/hon kan lösa sitt problem!

Lyra Lof, 07:01, 10 december 2016. Anmäl

Kvinnorna som började lasta i bagaget i bakluckan hade förmodligen inte beställt nån tax—men hade stått där längst, så de antog att de var först. Varför skulle de inte anta det? Och att tycka att det är "dåligt beteende" att börja lasta in sina väskor när chauffören hade 'poppat upp' bakluckan? Vadå, det är helt normalt. Ska man stå där och vänta på tillåtelse? Det är en underförstådd del av tjänsten. Göra att resan tar längre tid medan taxin står där utan att taxametern går? Om detta är något

Lyra Lof, 06:54, 10 december 2016. Anmäl

Magdalena, kan du inte på ett pedagogiskt sätt förklara också det här med dörröppning... Om chauffören öppnar dörren så sätter sig oftast kvinnan först i bilen och hasar sedan över till vänstra baksätet... Männen står oftast kvar och förväntar sig detta. Om chauffören går ur bilen för att släppa ur kunden tycker jag att det är oartigt av kunden att öppna själv och kliva ur... Tack för orden om att bilen är chaufförens miljö. 120db på radion och skrikande resenärer är en mardröm

oscar kindbom, 19:00, 9 december 2016. Anmäl

Jag tror FS nämnde att damen var norska eftersom det fanns en beställning i ett namn, antagligen ett namn som var helsvenskt. Självklart säger man sitt namn när taxin kommer för att bekräfta att det är rätt beställning. Dock visste jag inte att det var "fel" att komma flera personer till bilen; om jag och två väninnor ska hem från krogen så beställer jag taxin i mitt namn och de andra hänger med. Kan man inte göra så?

Sweydia Ism, 17:38, 9 december 2016. Anmäl

Jag är taxiförare på Taxi Stockholm, Jag lägger i väskor i bagaget och tar även ut väskor. Det är förarens ansvar! Om kund glömmer väska i bagaget. Så är föraren ansvarig att köra det till kund gratis. Självupptagenheten samt stressen hos Stockholmarna har nått oanade höjder, Man uppger att man vill åka till Södermalm? Jaha var? KÖR! Jaha? Eller som i går. Kör till Stan? Från DN Huset till Stan? Jag skulle kunna skriva en bok. Men jag sparar det till framtiden :-)

Martin Manhold, 13:03, 9 december 2016. Anmäl

Arbetsplatskalas?

Fråga: Jag jobbar på ett relativt stort företag där man 1-2 gånger om året brukar ordna kick-off eller, som nu snart, julmiddag för sina anställda. Att vi ska äta middag och var vi ska äta berättar man, men även att vi ska ses en stund före för att göra något tillsammans, och vad detta något är avslöjar man inte. För mig och för några andra arbetskamrater är detta väldigt jobbigt. Förr om åren har det rört sig om allt mellan fysiska aktiviteter som dans till att göra en julstjärna i papp. Jag vill känna till i förväg vad som förväntas av mig så jag kan ta ställning till om jag vill delta eller inte.

Ingen kommer att tvinga mig såklart, men det känns inte kul behöva trassla sig ur en situation när den väl sker utan då tackar jag hellre nej i förväg, fortsätter jobba, och meddelar att jag gärna deltar i middagen. Tanken är god men leder till att några av oss känner sig obekväma och funderar på skippa hela dagen. Kommentarer som ”lite får man bjuda på sig själv” har kommit upp när detta förts på tal och det känns jobbigt eftersom jag ser jobb som jobb och privat som privat och jag vill själv få avgöra var gränserna ska gå för detta. Både middag och aktivitet är frivilliga, dvs arbetsgivaren anser inte vi måste delta, utan vi kan just jobba istället.

Svar: Då och då kommer frågor om hur man kan slippa undan nöjesaktiviteter på jobbet som man känner obehag inför. Som du skriver är det vänligt tänkt men likafullt vanskligt. Att göra en julstjärna låter inte så dramatiskt, men kan ändå bli pinsamt för den som är fumlig. Aktiviteter av olika slag verkar bli allt vanligare, kanske för att få en arbetsgrupp att samarbeta bättre. Men är det som du skriver ett relativt stort företag där ledningen bjuder de anställda på något trevligt som en julmiddag, är det förmodligen inte just detta förbättrade gruppsamarbete som eftersträvas, utan att alla som arbetar på företaget ska muntras upp med något som de blir glada av. Ibland ska det också sjungas en specialskriven visa om företaget med skämt om en del arbetskamrater och chefer som alla förväntas skratta åt; att detta slags visor görs efter Povel Ramels ”Bladbergeri”, googla på den, förstår jag inte.

En festkommitté kan ha tänkt ut något som verkar roligt. Eller har en festkonsult fått uppdraget att göra kalaset extra kul. Men sällan är det som uppfinns av gemensamma ”lustigheter” lika roligt för alla på arbetsplatsen. Det kan fungera om alla är ungefär lika gamla och har likartade intressen som exempelvis träning, så att alla är beredda att visa upp sina kroppar i fysiska aktiviteter. Eller att alla har ungefär samma grad av kunskap så att inte frågesporten blir utklassande.

På en arbetsplats där de anställda har olika åldrar och skilda intressen kan dessa aktiviteter bli hemska. Att tvingas bada gemensam bastu är plågsamt för många fler än festkommittén med medelåldern 30 år kan föreställa sig. Att förmås springa eller hoppa eller kasta pil eller annat som kräver en viss fysisk färdighet, kan kännas utpekande, man uppfattar sig själv som löjlig och som att man gör bort sig. Det vill ingen göra. Empatiska (läs: gulliga) arbetskamrater som milt hjälper varandra brukar vara en bristvara i tävlingslägen. Frågor som att arbetskamraterna får svara på vad de vet om varandra med icke arbetsrelaterad information kan vara påfrestande, varför ska alla få reda vilka underbetyg man hade i skolan? ”Bjuda på sig” kan den göra som är trygg i sig själv. Alla är inte det. ”Hemliga” aktiviteter bör inte förekomma. Det slags överraskning är fel.

Arbetsgivare bör i all sin vänlighet tänka efter väldigt, väldigt noga om de roligheter som planeras verkligen blir roliga för alla, varmed menas samtliga som inbjuds till festligheten. Det enda jag kan tänka ut som inte är riskabelt i den genren är gemensam matlagning med en professionell kock. De som vill röra i grytorna gör det, övriga blir avsmakare som jublar när det behövs.

Tacka ja till middagen, du vet ju hur dags den är och säg artigt att du avstår från samlingen innan dess. Rekommendera dina likasinnade kolleger att göra likadant. Kanske faller en pollett ner hos arbetsgivaren. Vill du så kan du erbjuda dig att ingå i festplaneringen till nästa kalas och se till att det blir vettigt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 10

Kommentarer (30)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 30

På min väninnas kick-off fick de anställda veta att "nu skulle var och en ställa sig upp och sjunga valfri sång med text som passade in på deras egna arbetsuppgifter (!)" Alla är ju inte glada i att ställa sig upp sådär och sjunga samt att i all hast komma på en egen text fick många att känna sig illa till mods och flera vägrade tvärt. Bada bastu tillsammans är väl heller ingen höjdare likaså att leka obligatoriska vuxenlekar i vildmarken på Härjar-ön med övernattning en fre-lör på befallning

eva östlund, 20:05, 30 november 2016. Anmäl

Bara Föratt, 11:25, Håller helt med att överraskningsevent är helt uteslutet, det går bort direkt för mig iaf. Jag menar bara att det är svårt att få ihop något som alla är nöjda med.

A A, 17:18, 29 november 2016. Anmäl

En del kallar det for att bjuda pa sig sjalv. Andra kallar det for fornedring. Jag tycker var och en ska fa bestamma hur dessa lekar upplevs.

Tycker jag Iallafall, 05:34, 29 november 2016. Anmäl

Hej Lyra Löf! Så bra att du förstod när jag skrev litet tydligare :)

Ann-Caroline Mörner, 20:38, 27 november 2016. Anmäl

Det jag funderar lite över varifrån den här inspirationen till ”bonding” kommmer ifrån? Vart har har den gamla enkla och trevliga idén med ett vällagat julbord/ jullunch tagit vägen? Tycker mest de här nya idéerna försvårar, och till stor del motverkar just det de säger sig stå för! För egen del skulle jag avsky att tvingas göra ngt som jag personligen avskyr tex bada bastu, och därmed motverka hela syftet och bara få mig att tacka nej nästa år.

Maleandro Le Male, 16:33, 27 november 2016. Anmäl

@A A: Få begär inte vad jag kan se att aktiviteten ska vara anpassad efter hens önskemål. Bara att få veta vad aktiviteten är så hen slipper tacka nej varje gång i rädsla för vad hen kan tänkas utsättas för. Om det inte var en överraskning så kan hen vara med de gånger det är något som hen är bekväm med.

Bara Föratt, 11:25, 27 november 2016. Anmäl

A-CM: Det framgick inte att det var det du menade med "Stalinfasoner".

Lyra Lof, 06:36, 27 november 2016. Anmäl

Hej Lyra Löf! Jo, det togs mycket illa upp att företaget ville beordra de anställda till detta en fredagskväll, utan att uppge var vi skulle vara och därtill skulle detta vara på vår fritid (dvs obetald arbetstid). Ingen arbetsgivare har rätt att beordra de anställda till någonting på deras fritid. På Stalins tid var det kanske så, men inte i en demokrati,

Ann-Caroline Mörner, 22:56, 26 november 2016. Anmäl

Det är hopplöst att försöka hitta ngt som passar alla. Middag dag X passar inte anställd Y som blir sur då dagen är fel, ändras den blir Z sur då den inte passar hen, Q vill ha aktivitet M vilket upprör C som hellre vill göra W, dagen ändras till H vilket upprör K som inte kan o Ö som har svårt med barnvakt, A o B vill att man ska göra D vilket E o F tycker är opassande. Det hela slutar med att samtliga anställda tycker ag är snål som bjuder på catering julbord i personalmatsalen. God Jul !

A A, 22:42, 26 november 2016. Anmäl

Är det inte bäst att börja i änden "vad är meningen med det hela"? Handlar det om att bygga på teamkänsla, bör aktiviteten samla alla och inte få någon att känna sig obekväm eller utanför (oavsett varför). Min personliga erfarenhet som delaktig i festkommittéer är att mycket få människor tycker om överraskningar och hellre säger nej än utsätter sig för okända aktiviteter... och numera, när folk blivit ännu mer känsliga för hur de uppfattas, är risken ännu större.

Carina Carlström, 21:10, 26 november 2016. Anmäl

Privatsjuk?

Fråga: Jag ska inom en snar framtid genomgå en operation som jag anser är av privat natur. Då jag inte vill avslöja vilken typ av operation det är har jag för avsikt att endast vara sjukskriven i fem dagar, inget avslöjande sjukintyg behövs då från t ex ortopeden, ögonläkaren eller tandläkaren. Då jag behöver vara hemma längre tänker jag ta ut semester resten av tiden.

Jag måste nu ansöka om semester och tala om för min arbetsgivare att jag ska opereras och vara borta fem dagar extra förutom semestertiden.

Min arbetsgivare lär inte uppskatta att jag tar semester och ännu mindre att jag är sjuk, dvs borta fem dagar extra. Då många på arbetsplatsen är mycket öppna om sin hälsa, t ex ”i morgon ska jag operera bort min XX eller YY” är jag säker på min arbetsgivare kommer att fråga vad för operation jag ska genomgå. Att då svara ”vilken snygg slips, är den ny?” eller ”såg du TV-programmet XX i går?” känns lite konstigt.

Jag vore tacksam om jag kan få något bra tips på hur jag svara utan att verka otrevlig.

Svar: Denna ständiga nyfikenhet! Om du ska opereras för besvär i ett knä eller genomgå en skönhetsoperation eller något helt annat gör ingen skillnad för din arbetsinsats, du är frånvarande från ditt jobb, kan inte utföra dina uppgifter – det är vad som betyder något. Orsaken till din frånvaro bör vara ointressant för din arbetsgivare och dina kolleger, så länge det inte handlar om vad som kallas ogiltig frånvaro.

Så meddela din chef att du ska genomgå en operation som kommer att hindra dig från att arbeta under xx dagar, och att du för din ekonomis skull tar ut semesterdagar för att få ihop den tid som behövs.

Det behövs inte andra förklaringar och din arbetsgivare har inte rätt att rota i vilket slags operation det handlar om. Frågar vederbörande vad det är för operation ler du vänligt och säger att det är en mindre men viktig sådan, och så säger du inget mer. Det vore konstigt om din chef då skulle fortsätta att tjata om vad du ska genomgå.

Naturligtvis finns personer som frågar om sjukdomar osv av vänligt intresse. Men det innebär ändå inte någon skyldighet att redovisa precisa orsaker till en frånvaro. Att fråga ”hur står det till?” kan besvaras med precis det man vill berätta, och det är en annan sak än att avkrävas information om exakt vad som orsakat ens frånvaro.

Ett gammalt och bra knep när man inte vill delge andra detaljer är att man ser vänlig ut och svarar luftigt och lite framåtblickande, ungefär ”ja, det är en ofarlig åtgärd men nödvändig, och det kommer att gå bra så jag räknar med att komma tillbaka xx datum, mitt jobb kan nog vänta till dess/fördelas på A och B och jag finns ju tillgänglig om det är några frågor.” Du förstår mönstret, bekräfta att du ska opereras, säg inte en bokstav om vad, men prata snabbt om ditt jobb och kan du antyda något framåt i tiden, gör det.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (10)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 10

Lyra Lof, 20:50, tex. en långtidssjuk anställd måste arbetsgivaren erbjuda en plan för hur hen skall komma tillbaks till arbetet, ohälsa på arbetsplatsen som leder till sjukdom kan ag. bli ersättningsskyldig för om anställda tex. påpekat detta men inget gjorts för att förbättra situationen. Finns mycket i denna fråga. Kontakta facket vid mer specifika frågor.

A A, 18:52, 23 november 2016. Anmäl

Vad menar ni som skriver att arbetsgivaren har ansvar för den anställdas hälsa? Är det nåt jag har missat här?

Lyra Lof, 20:50, 22 november 2016. Anmäl

Hade precis tänkt skriva något liknande som "Annika Siegers, 10.22". En arbetsgivare som håller hårt på formaliteten kan ställa till problem för FS med det upplägg hen tänker sig. Då är det nog klokare att spela med öppna kort gentemot chefen, och faktiskt rådslå med denne: "jag ska göra mindre operation av ofarligt slag, orsak vill jag helst hålla privat om ok? Vad är bäst för att slippa prata om det? Vill du att jag ska ta ut semester? Nog vettigast 100 % semester eller 100% sjukskrivning"

Anna Andersson, 14:49, 22 november 2016. Anmäl

Chef för 12 personer. Om du hade kommit till mig och sagt att du behöver vara ledig för en operation så hade jag svarat med "Okej, är allt ok med dig? Finns det någonting jag kan göra?". Om du då inte vill säga vad det handlar om så svarar du helt enkelt "Nej tack, det är lugnt, det är inget så allvarligt". Jag skulle då inte fortsätta fråga, men om din chef gör det ändå, så är det bara att svara att "Det är privat". "Det är privat" är en full godkänd förklaring.

Simon T, 12:05, 22 november 2016. Anmäl

En ag har rätt att neka/dra in semester om arbetet så kräver. Så ärlighet, sjukintyg och sjukskrivning är det bästa. Dessutom har men inte rätt att ersätta sjukdagar med semester, det finns ag som tillåter efter enskild uppgörelse men inget en kan kräva.

Annika Siegers, 10:02, 22 november 2016. Anmäl

Man kan strycka över delarna som beskriver anledningen till sjukskrivningen. Chefen behöver inte veta varför man är borta. Man ska få ha könssjukdomar, vara deprimerad, utföra aborter eller annat utan att behöva berätta det. Be den som utfärdar sjukintyget om en kopia där allt som inte chefen behöver se är överstruket. Vad man kan säga är väl sanningen. "Jag ska opereras. Mer än så är jag inte bekväm att avslöja."

Bara Föratt, 09:58, 22 november 2016. Anmäl

Arbetsgivaren har ingen rätt att få veta anställdas skäl till sjukvård, men kan kräva ett sjukintyg från första dagen om "särskilda skäl" föreligger. Även ett eventuellt kollektivavtal kan reglera sådant. Ett sjukintyg behöver däremot INTE innehålla diagnos och orsak, bara styrka att arbetstagaren har nedsatt arbetsförmåga. För att undvika att nyfikna frågor övergår i en direkt konflikt vore det kanske smartast att erbjuda sig lämna ett sådant intyg.

Kap Kennedy, 08:53, 22 november 2016. Anmäl

FS, det kan vara så att din arbetsgivare har ansvar för din hälsa även om det är privat för dig och därför vill veta. Sjukskrivningar ska också följas upp för att motverka ohälsa hos anställda. Men du ska begära att tystnadsplikt råder om dina uppgifter och din arbetsgivare är skyldig att hålla näbben. Ingen annan behöver veta varför du är borta. Så jo, din chef kan nog tjata och har nog också rätt att göra det. Dina kollegor bör däremot inte lägga sig i.

Si d, 08:49, 22 november 2016. Anmäl

Om ens chef frågar vad för operation det handlar om är det väl knappast av ren simpel nyfikenhet! Arbetsgivaren har ansvar för sina anställdas hälsa och behöver veta ifall det är något som påverkar arbetet och vad arbetsgivaren kan göra för att anpassa arbetsuppgifter, rehabilitering etc. Är det en operation som inte rör/påverkar jobbet kan man ju enkelt säga det varpå chefen då släpper frågan.

Lena Strömvall, 08:48, 22 november 2016. Anmäl

Är det inte möjligt att få ett neutralt intyg från ett sjukhus? Jag var med en gång när en kollega var mycket upprörd att hon fått ett sjukintyg med "suicid avdelningen XX sjukhus" som avsändare. Jag sa att hon skulle kontakta dem igen och få ett neutralt intyg (hon ville inte dela med sig av hur hon mått och speciellt inte på det sättet). Jag minns inte om hon fick ett annat intyg men det borde hon fått, det borde finnas rutiner för detta. Finns det kanske någon läkare här som vet?

caroline caroline, 06:21, 22 november 2016. Anmäl

Tvetydigt?

Fråga: Jag är ung och ny på en arbetsplats och har följande fråga: Om man på arbetsplatsen hör hur någon bakom ryggen säger elaka saker om en själv och hur man sköter sitt arbete, hur ska man då svara när denne person går fram och berömmer dig för arbetet du utfört?

Hur hade Magdalena gjort i denna situation? Jag tar denna person med en nypa salt för h*n klagar på alla men jag är intresserad av att veta om det finns ett annat passande svar än bara ”tack”.

Svar: Ojoj så trist! Båda företeelserna, den att prata skit om en arbetskamrat och den att ge ett falskt beröm. Eftersom du är ung och ny på arbetsplatsen är det nog klokast att du inte konfronterar personen med den kritik bakom ryggen som du har hört om dig själv, utan säger glatt när berömmet kommer ”så vänligt av dig, hoppas att du menar det också.” Det är inte påfallande insinuant utan en ganska vanlig fras.

Med tiden kommer den skitsnackande personen att dämpa sig när det inte blir någon effekt av dumheterna. Kanske känner övriga till mönstret och struntar i det som sägs.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

Det brukar vara de som vet med sig att de själva inte hör till de bästa som har behov av att nedvärdera andra. För att flytta fokus från sina egna svagheter. Gå in för att göra ett bättre jobb än den här patetiska figuren, så blir det svårt för henne/honom att köra den stilen. Som en bonus kan du ju ge igen med samma mynt, beröm om han/hon gör nåt mindre bra.

M K, 19:35, 18 november 2016. Anmäl

Och tänk ut i förväg hur du ska hantera det/vad du vill säga!

Lyra Lof, 04:22, 18 november 2016. Anmäl

Karin: Vadå inte alltid?!! (Haha.) Jag har ofta passionerade (OK starka) åsikter och det är inte alla som gillar det. ("Woah, tell us how you really feel"). Vilket är HELT OKAY. Och jag behöver ofta många ord för att resonera mig fram till det jag menar–vilket jag förstår om vissa tycker är drygt. Men det var roligt att höra att EN person gillar det. ;) Kram tillbaka! Och nu är jag klar med det... Till FS: förbered dig på att skitprataren snart kommer att komma till dig och snacka om andra....

Lyra Lof, 04:22, 18 november 2016. Anmäl

Kap Kennedy samt i andra sammanhang (ofta, men inte alltid...) Lyra Lof - ni bara äger! Kram på er :)

Karin Dahl, 16:31, 17 november 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Kap Kennedy, jättebra, snyggt och kallt, hade jag kommit på det skulle jag ha föreslagit frågeställaren just det. Ha det i minnet, alla som läser frågan ! "Tycker du" med neutralt tonfall är perfekt.

Magdalena Ribbing, 15:34, 17 november 2016. Anmäl

En härskarteknik är ju detta. Det är inte ens säkert att frågeställaren var tänkt att undgå höra om baktaleriet. Det janusansikte den beskrivna personen uppvisar får bäst effekt om omgivningen är någorlunda medveten om det. Falskheten skapar osäkerhet, och på så sätt skaffar sig personen kontroll över andra. Det bästa sättet att motverka sådant maktbeteende är att inte reagera som förväntat, vare sig på förtalet eller "berömmet". Tacka inte i onödan, svara exempelvis bara: "Tycker du?"

Kap Kennedy, 15:26, 17 november 2016. Anmäl

Ett användbart uttryck med plumpa människor med plumpa kommentarer är "Hur menar du nu?" Då får personen i fråga konkretisera sitt uttalande och förhoppningsvis också få sig en tankeställare om sitt eget beteende.

Karin Johansson, 11:41, 17 november 2016. Anmäl

Om skitsnacket du råkade höra sårade dig kan du fråga den som lyssnade på skitsnacket (helst när skitsnackaren inte är där). "Tycker du att jag...?" Var det inte så farligt så är det nog bäst att låta det hela passera, med tiden inser jobbarkompisarna vilket virke du är gjord av. Det sämsta du kan göra är att falla lika lågt och börja snacka skit om andra (även om de sårat dig). Sträva efter att vara en positiv jobbarkompis.

Sweydia Ism, 10:31, 17 november 2016. Anmäl