Hemgjort?

Fråga: Hur ska man resonera kring att ge bort saker man gjort själv? Jag handarbetar och ”pysslar” ganska mycket, det är oerhört roligt att få skapa saker själv med garn, tyg och andra material. Ibland får jag frågan om att sälja vissa alster vilket jag med glädje gör till (ungefär) självkostnadspris.

Men hur vet jag vad som är okej att ge i present till andra människor? För allt i världen vill jag inte bli uppfattad som självgod som tar för givet att alla människor ska gilla det jag gör. Jag följer i sociala medier en hel del vad andra människor skapar och kan lugnt konstatera att smaken är som baken – en del saker är gräsligt fula trots att jag kan uppskatta arbetet som ligger bakom. Tänk om jag ger bort något som jag lagt själ och hjärta i och som mottagaren inte alls uppskattar?

Normalt uppfostrade människor tackar hjärtligt, men hur vet jag att det är ärligt menat och att det kanske är ok att ge bort fler saker till den personen? Jag förstår att min osäkerhet grundar sig dels i dåligt självförtroende men kanske framför allt i att jag själv har tydliga åsikter om vad som är fint och inte.

Kanske kan Magdalena ge mig lite hjälp på traven?

Svar: Din fråga är intressant och viktig. Man kan inte alltid veta vad en gåvomottagare uppriktigt tycker om en present, men man kan läsa av ansiktsuttryck och minspel. Skriver man böcker är det ofta naturligt att ge en sådan egenskriven bok som present – men som med dina hemgjorda föremål, hur kan man vara säker på att mottagaren vill läsa just den boken?

Kanske är det bästa svaret på din fråga att du själv tänker noga på vad du ger till vem. Du är den som känner mottagaren och därmed har bäst möjlighet att inse om din gåva välkomnas eller kan uppfattas som besvärande. Bra är att du ransonerar dina hemgjorda föremål, inte upprepade gånger ger det du har skapat själv till samma mottagare.

Om du tänker ett steg vidare ska mottagaren bli gladast för presenten. Du tycker att det är roligt att skapa saker, men det är inte främst ditt nöje som ska avgöra ditt val av presenter utan din förvissning om mottagarens glädje över det du ger. Det går att kombinera givar- och mottagarglädje vilket är det bästa. Men det kräver en viss förståelse, en insikt om den som är mottagare.

En möjlighet är att du avlövar det äkta överraskningsmomentet som ihop med att ge presenter och i förväg frågar den som du vill ge en hemgjord sak till. Du kan milt säga lite innan ungefär ”jag håller just på att avsluta en näverask/blå schal/broderade servetter, är det något som skulle intressera dig att få till din födelsedag?” En klok vän säger då kanske att ”det låter fint, gärna.” Eller kanske att ”det låter fint men tyvärr saknar jag utrymme/användningsmöjlighet för det.”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (13)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 13

Om man inte vet säkert att en viss gåva är önskad, så tycker jag alltid att de bästa gåvorna är de som "går åt", dvs något som går att äta eller dricka, snittblommor, fina ljus osv.

Katarina Katarina, 12:50, 21 maj 2016. Anmäl

och ställde blommorna bakom TV´n, där stod de kvar två veckor senare vid besök och hade vissnat.

A A, 19:17, 20 maj 2016. Anmäl

För flera år sedan var jag bjuden på kalas till en släkting som älskade att pynta sin balkong med allehanda ettåriga blommor, jag visste ungefär vilka som var favoriter. Det året odlade jag just dessa som blev fantastiskt stora och fina, det resulterade i en stor blomkorg för omplantering på balkongen till majdagen det begav sig. Första reaktionen var "åh vad fint" sedan frågan-har du odlat dessa själv? när svaret var ja, fick släktingen ett surt uttryck i ansiktet sa: jaha! forts....

A A, 19:16, 20 maj 2016. Anmäl

Jag tycker inte det är någon större skillnad mellan att ge en köpt present och ge en hemgjord present (förutsatt att de hemgjorda är av god kvalitet och estetiskt tilltalande). Oavsett om presenten är köpt eller hemgjord handlar det ju om att välja en gåva som passar mottagaren och den smak och stil som mottagaren har, och som gör mottagaren glad. Är man tveksam så köp en present. Då är det lättare för mottagaren att be om kvittot för att byta om det är en present som inte passar.

Bodil S, 14:13, 20 maj 2016. Anmäl

De som vill köpa alstren av dig kan du ju lugnt ge dina verk som present! Även dem som spontant utbrister: "Nä men åh vad fint, önskar att jag hade en sån!" Dessa är säkra kort. Sen har vi kategorin som kanske fryser jättemycket om händerna och utbrister "Ja jag tappade bort mina vantar igår" - råkar den personen fylla år nästa helg så kan du lugnt slå in dina stickade vantar! Andra skulle jag nog inte ge mina alster i present. Eller så skulle jag faktiskt fråga, som Magdalena föreslår.

H R, 13:58, 20 maj 2016. Anmäl

En gång fick jag klädnypor som var målade som personer. Hår av garn, "ansiktena" ritade med tuschpenna. Dom blev en donation till soptippen.

Meta Four, 13:31, 20 maj 2016. Anmäl

Klokt att fråga i förväg! Många av oss har skåp och lådor fulla av sådant vi aldrig använder. Numera bär jag ut, mer än jag bär in. Alster tillverkade av barn, eller terapiarbeten av äldre personer inom långvården är undantagna, då det skänker givaren så mycket glädje. Ett alternativ för FS är kanske att skänka något till välgörenhet? Lions, Röda korset, Myrorna m.fl. tar emot till försäljning - och någonstans kommer ett ögonpar att glittra extra mycket, av glädje över just din gåva!

"gamla" Tekla, 12:26, 20 maj 2016. Anmäl

Tack men nej tack. Min mors väninna älskar att sticka randiga sockor i alla de färger och har gett mig och mina döttrar flera uppsättningar.. ja vad säger man.. döttrarna har "råkat" glömma dem hos mig varje gång.

Frk N, 10:39, 20 maj 2016. Anmäl

Jag kommer att tänka på virkade tofflor vi fick av min nu avlidna svägerska. Sa tack, men tänkte att "vad ska vi ha dem till?" Några år senare flyttade vi till en lägenhet med kallare golv, uppskattar dem verkligheten och har slitit hål på dem.

Ingrid Bergström, 08:49, 20 maj 2016. Anmäl

Som sagt, det är en fråga om kvantitet och vad det är för grejer. Virkade grytlappar? Javisst, det skulle jag behöva! Två, gärna fyra. Men om jag skulle få tio kommer jag förmodligen att hinna tröttna. Användbara hemgjorda saker är alltid välkomna, vilket förstås förutsätter att givaren tror eller vet att de är användbara för mottagaren. Om det gäller saker som "bara" är till prydnad bör man nog åtminstone hålla igen på mängden, tills man verkligen vet att de är uppskattade.

Kap Kennedy, 08:12, 20 maj 2016. Anmäl

Gåvoglädje?

Fråga: Har varit på uppvaktningar de senaste åren, då “födelsedagsbarnet” inte öppnat presenterna medan gästerna ännu är kvar. Vi är några som undrat över detta men inte kommit fram till någon bra förklaring. Kan det vara så att det blir någon sorts värdering?

En bekant berättade om en annan tillställning , där det hade öppnats paket och kuvert medan gästerna var kvar och stämningen hade försämrats avsevärt.
Vad är god etikett i detta fall?

Svar: Nu i givartider, konfirmation, bröllop, examen – utöver födelsedagarna förstås – hör frågor om presenter till de vanligaste till dn.se/etikett.

Presenten, ordet har sin grund i närvaro, ska vara något glädjande överraskande till mottagaren, en symbol för den lyckönskan givaren ger. Det är inte nödvändigt att mottagaren packar upp sina presenter i övrigas åsyn. De som förväntar sig presentuppackande kan vara mer nyfikna än vänligt engagerade. Mottagaren kan packa upp presenterna om vederbörande gärna vill, men det brukar bli en långrandigt för andra närvarande respektive intressant för de som absolut vill få sin nyfikenhet tillfredsställd. Tyvärr kan det medföra viss risk att ge gästerna tillfälle att begrunda vad andra har givit.

En gång kom en fråga till spalten om bröllopspresenter från en moster till en i brudparet; hennes present var en linneduk som hon själv hade handfållat. Bröllopspresenterna packades upp och moster stod bland gäster som inte visste vem hon var; när hennes duk hölls upp väste några bredvid henne ungefär ”vad ska dom ha den där trasan till?” Mosterns fråga till mig var nu om hon skulle erbjuda sig att ta tillbaka sin present om den var så ful och olämplig som hon hade hört, och skaffa något annat istället. Tyvärr kan man inte räkna med andras taktfullhet, snarare får man inse det motsatta. Även därför är det lika bra att att inte ha publik presentöppning om det handlar om ett större antal.

Ett annat skäl att avstå från presentöppnade i allas sällskap är den långtråkighet som gärna uppstår när snören knyts upp, papper prasslas av, kartonger lyfts bort, presenten ska beundras under något slags jubel från både mottagare och åskådare. Efter ganska få sådana avtäckningar blir det tilltagande ointressant. Officiella personer, som politiker och kungligheter, brukar öppna sina presenter så att allmänheten ska få möjlighet att se – men endast dessa officiella gåvor, aldrig de privata.

Om jubilaren eller brudparet får ett begränsat antal gåvor öppnas de vid överlämnandet i givarens närvaro, och placeras på ett presentbord. Är givarna och gåvorna fler än ett dussin ungefär är det enligt min uppfattning lika bra eller bättre att mottagaren säger till de uppvaktande att det ska bli så roligt att öppna allt i lugn och ro senare – varefter mottagaren givetvis skriver personliga tackbrev till alla givare.

Till alla givare: glöm inte att skriva ett väl fastsatt kort med namn på den som givit presenten. Det händer alltför ofta att mottagaren inte kan identifiera vem som gav vad. Och hur ska då det självklara tackkortet nå fram? Det som visar givaren hur glad mottagaren blivit och att presenten nått sitt mål.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 6
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-6 av 6

Många här försöker rättfärdiga varför de säger jag och **** . Kan de inte stå ut med tanken på att de hittills, möjligen av tanklöshet har uttryckt sig mindre artigt? Så farligt är det väl ändå inte att ta till sig goda råd och börja om på ny kula. Ingen människa blir väl sämre av att hon förmår ändra sig.

Enok Personne, 16:05, 13 maj 2016. Anmäl

Ewa Atena, din bekant som inte öppnade presenterna inför gästerna gjorde så, men du kan inte veta att ALLA som inte öppnar inför gästerna brukar göra så! Det var en ganska drastisk slutsats.

H R, 15:54, 13 maj 2016. Anmäl

Har en bekant som inte öppnar presenter fast vi brukar vara inte mer än 6-7 personer som allt. Några år senare vid en annan tillställning har samma person gett Min present till värdinnan. Blev helt röd om kinderna av besvikelse och avslöjandet. Kvinnan har glömt att jag ska vara på middag denna dag på samma ställe. Pinsamt och riktigt otrevligt. Så brukar folk göra som inte öppnar presenter i allas åsyn. Man faller i sin egen grop. Finns inga perfekta brott ;-)))

Ewa Atena, 15:40, 13 maj 2016. Anmäl

Jag AVSKYR baby showers och annat i amerikansk stil när presenter öppnas till allas kostgjorda förtjusning. Jag gillar mellanösternsk sed där presenter tas emot tacksamt och öppnas när givaren gått, då slipper man "en femte brödrost till brudparet, vad praktiskt!" med tillgjort leende.

Sweydia Ism, 14:52, 13 maj 2016. Anmäl

Jag som annars aldrig håller med Marja-Leena Pettersson måste denna gång - hålla med!

H R, 13:17, 13 maj 2016. Anmäl

Om man ska ha en lång presentöppning, ska man i alla fall ordna så att gästerna a) får sitta om de vill och b) har något att dricka (vin för dem som så önskar). Då blir det mer uthärdligt. Angående personen som väste om mosterns duk, så är det ju DEN personen det är fel på. Det går inte att gardera sig mot sådana människor: hade det inte varit presentöppning så hade hon väst om någons klädsel, frisyr eller vikt, eller så hade det varit något fel på maten, arrangemangen eller brudgummen...

Marja-Leena Pettersson, 07:09, 13 maj 2016. Anmäl

Gåvoöverdåd?

Fråga: Vi hade en liten enkel bjudning för nära släktingar och bjöd in en hyresgäst från en av släktingarna till oss. Mannen kommer ursprungligen från Syrien. Vi blev något häpna när mannen överräckte ett paket inslaget i vanligt tidningspapper till min man. Paketet innehöll ett dyrbart armbandsur. Tilläggas bör att jag som värdinna inte fick någonting. Det var ingen bemärkelsedag för någon av oss. Min man försökte visa stor tacksamhet, men hur skulle vi ha gjort enligt god etikett? Hur gör vi i vår tur om vi blir bjudna till mannen med armbandsuret? Är det någon form av kulturkrock. Mannen är i 30-årsåldern och vi närmar oss 60 år.

Svar: Bruket att ge gåvor skiljer sig stort mellan olika kulturer. Det du beskriver var den syriske mannens tradition att ge en gåva till en man. Att ge en gåva till en kvinna hade varit påfluget, inte artigt. Däremot skulle en inbjuden kvinna ha givit värdinnan, inte hennes man, en present.

Att armbandsuret inte var presentförpackat kan tyda på att mannen själv hade fått det och ville ge det vidare. Eller att han hade köpt det med tanke att använda det men sett en möjlighet att kunna ge något fint när han fick inbjudan till er. Det var förmodligen ett sätt att visa sin tacksamhet till er som bjöd honom till ert hem, inte det vanligaste som händer dem från andra länder när de kommer till Sverige.

Det kan också finnas med i sammanhanget att mannen ville visa respekt för er ålder, hade ni varit jämnåriga kanske presenten hade blivit något enklare.

Kulturkrock skriver du – ja, så kallas det när seder och bruk inte överensstämmer. Dessa krockar måste mildras med ömsesidig förståelse. Din man gjorde rätt som inte nekade att ta emot denna egentligen alldeles för fina present, då hade han sårat givaren och det hade motverkat den tolerans och generositet som är grunden till mellanmänsklig förståelse, i förlängningen fred på jorden.

Om denne man bjuder er hem till sig är kan ni ta med något enligt svensk tradition, som ett föremål med svenskt ”tilltal”, exempelvis något med dekor av dalahästar eller liknande, men inte i den prisklass som ni bedömer att armbandsuret har. Säg vid överlämnandet att ni ger enligt svensk sed och har valt något med en svensk anknytning. Nämn ingenting om att det inte är lika dyrbart som armbandsuret.

Det är din man som ska överräcka presenten till mannen för att följa den artighet som finns i dennes kultur och som man i ett sådant sammanhang gärna kan iaktta. I svensk sed är det värdinnan som tar emot blommorna och andra gåbortspresenter. Men det följs inte alls alltid numera vilket borde ge tillmötesgående för att människor uppvuxna med annan tradition inte gör exakt som förväntat enligt svensk sed. Att värdinnan gavs blommor var ursprungligen för att de inbjudna ungkarlarna inte ansågs kunna bjuda tillbaka eftersom de inte hade en hustru som kunde sköta en bjudning. Då skulle den valhänta ungkarlen ge en uppmärksamhet till värdinnan istället för en returbjudning. Den bakgrunden finns inte till presenter i alla kulturer.

Hade den syriske mannen talat med dem han bor hos skulle det som nu blev ett problem inte ha uppstått. Som så ofta hjälper ett förklarande samtal.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 1
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (29)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 29

Den syriska traditionen som Magdalena beskriver den är varken mer eller mindre sexistisk än den svenska. Den svenska utgår ju ifrån att det alltid och endast är kvinnan som lagar maten. Min första tanken när jag läste frågan var: Hur vet de att armbandsuret är dyrt? Oavsett vilket så är det ett utmärkt tillfälle att förklara svenska seder och bruk. Många nya svenskar vill jättegärna lära sig det.

Jenny Löwerot, 11:29, 9 maj 2016. Anmäl

Genesis Day: Jo, det är fel på patriarkala beteenden. Det är ojämlikt och odemokratiskt. Det innebär att det finns en hierarki med en patriark överst i toppen som bestämmer och som anses viktigast. För övrigt feltolkar du Anna N, det är FS som har en fru och det står i frågan. Kim Gordon: Varför skulle en genomsnittlig svensk veta mer om syrisk kultur än en syrier om svensk kultur? Det är inte många svenskar som har varit i Syrien eller känner någon därifrån. Så det är motsatsen som gäller.

Augusta Wik, 09:21, 3 maj 2016. Anmäl

Kim Gordon, Om någon som jag inte känner väl överräcker en Breitlingklocka värd 68 000 kr (googla!) till mig inslagen i tidningspapper - om det så är Kyrkans tidning eller Såningsmannen, så skulle jag inte ta emot den. Jag skulle tro att den var stulen! Om jag inte känt till det där med kinesiska billighetskopior alltså. På Hötorget kan du köpa mycket snygga herrur för 100 kronor styck, som går perfekt, intygar en bekant. Fast med okänt märke då.

Irene Holm, 12:26, 1 maj 2016. Anmäl

Förstår inte diskussionen om tidningspapper. Så länge det inte handlar om att presenten är inslagen i Der Sturmer spelar väl inslagsmaterialet inte någon roll på en informell middag. Sedan är jag rätt säker på att en genomsnittlig svensk vet mer (men knappast mycket) om syriska vanor än vice versa, framförallt att de skiljer sig och att det är en god idé att höra sig för i obekanta situationer, helt enkelt för att vi vet mer om omvärlden än de flesta.

Kim Gordon, 11:55, 1 maj 2016. Anmäl

Marja-Leena, utan att vara affärsman har jag läst en kortkurs om vett och etikett i främmande länder, i synnerhet främmande världsdelar. Jag minns t ex att det kan uppfattas mycket illa om en man lägger upp sitt ena underben på sitt knä så att hans skosula riktas mot den med främmande kultur, detta kan ses som en mycket grov förolämpning.- En dansk väninna rodnade djupt och sa att jag inte fick säga att jag kan bolla med två (bollar) samtidigt.. ;-) Knepigt det där med kultur o språk, se upp!

Irene Holm, 19:52, 30 april 2016. Anmäl

(forts) Givaren kände inte till att i vår kultur är det konstigt med tidningspapper runt en present, som dessutom tycks alldeles för dyr. På samma sätt kanske han inte vet att vi ofta inte gillar falska varor. Den förklaringen skulle kunna lätta mottagarens känsla av skuld inför att inte vilja/kunna återgälda med en dyrbarhet. Jag skulle som mottagare hur som helst skänka en -kanske extra -fin bukett till den syriske mannens hustru när de bjöd tillbaka. Så gör vi här! Inget att skämmas över.

Irene Holm, 19:40, 30 april 2016. Anmäl

Min spontana tanke var: Var armbandsuret äkta? Vad många inte vet är att det vimlar av märkesväskor typ Busnel, klockor av märket Rolex, eau de cologne av märket Chanel osv, som alla är plagiat tillverkade i Kina. Detta förstod jag först när jag beställt häpnadsväckande billig mascara från Lancome av en grossist i Staffanstorp och en ungdom nära mig föklarade hur sånt här numera går till (mascaran fungerade mkt bra). Detta skulle kunna vara förklaringen till det märkliga omslagspapperet (forts)

Irene Holm, 19:33, 30 april 2016. Anmäl

Enligt syrisk kutur gjorde värden fel, man öppnar inte en present inför givaren utan väntar tills man är ensam. Kulturer är olika och vi gör på olika sätt. Det tar tid att lära sig och själv har jag gjort MÅNGA övertamp under alla år i olkia länder. Det kan bli komiskt om båda parter från olika kulturer försöker anpassa sig till varandra och det är viktigt att kunna skratta åt sig själv och med andra. MRs svar var klokt; ge en 'lagom' gåva när ni besöker syriern enligt svensk sätt att se.

Sweydia Ism, 18:16, 30 april 2016. Anmäl

Är det så otroligt svårt att acceptera att vi är olika ? Och MLP köper du din lufttorkade skinka i burk, då har du gått på en nit. Varför måste man alltid vara stöpt i samma form ? Han hade med sig en present som tack för inbjudan, vad kan vara fel med det?

Karina Linder, 17:52, 30 april 2016. Anmäl

Vissa seder man växer upp med upplevs så självklara att man aldrig kommer på tanken att det kan vara helt fel i ett annat land, och då faller det ingen in att man behöver fråga/förklara förrän ”kulturkrocken” inträffat. Att veta att det är olika seder i olika länder handlar inte om att aldrig göra bort sig, utan om att visa förståelse och inte ta illa upp när något blir fel.

Etienne Edberg, 10:44, 30 april 2016. Anmäl

Gåvokaos?

Fråga: Nyligen fyllde jag jämt och hade då en stor fest. Jag skall till att skriva tackkort och har nu ett litet problem. Tre av presenterna, två flaskor vin och en bok, var inte märkta med kort så jag vet nu inte vem som har gett vad. Hur göra?

Svar: Först: jättebra att skriver tackkort till alla givare! Det är inte alla som gör, och jag får ofta sorgsna frågor från givare som inte fått något tack och därför befarar att deras present inte uppskattades. Men du är inte ensam om att ha missat några givares namn, vilket lär dig att till din nästa jämna födelsedag notera vem som givit vad direkt på paketen, eller om du i givarens åsyn packar upp dem, på ett diskret papper.

Nu har du två val. Du kan komma runt problemet genom att skriva att du tackar för den fina/härliga presenten som du blev så glad över, utan att nämna vad det är. Inte perfekt artigt men bättre än att inte tacka alls.

Eller så skriver du som det är till dessa tre givare ungefär ”Tack för att du kom till min födelsedag och tack för din present – en av tre vilkas givare jag inte har kunnat se: boken xxx, vinet yyy eller vinet zzz. Alla tre jättefina och jag är så glad för dem!”

Glöm inte att underteckna.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (12)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 12

@Philip Björkqvist : Bara att få ett KORT! Med posten!! Bara där ligger jubilaren/'tackaren' redan på otroligt många pluspoäng! För hur speciellt känns inte det idag? Tänk vad roligt det var när man fick rolig post lite då och då.—ett brev eller ens ett vykort... Som man ofta sparade. Nu—med email som INGEN skriver ut—kommer det inte finnas några brev ihopbundna med ett snöre, som sparas för kommande generationer att upptäcka. All korrespondens kommer vara förlorad! (Litet stickspår här.)

Lyra Lof, 07:36, 19 april 2016. Anmäl

Mrs. R; jag ifrågasatte aldrig ifall man skulle skicka tackkort. Och i Sverige har jag sällan sett att man har en person som ansvarar för att anteckna presenter, det bör framgå av kortet. Gör det inte det, så är det knappast jubilarens fel. Och jag tycker inte att ett standardkort är ouppfostrat beteende. Tar man det personligt ifall man inte får ett särskilt omnämnande av sin gåva i ett kort, så tycker jag man borde se över sina prioriteter här i livet.

Philip Björkqvist, 22:14, 17 april 2016. Anmäl

MLP: Man skulle ju kunna lägga ett litet kort inne i paketet med en (undertecknad förstås) lyckönskning. Jag gav en present till en firare av jämna år (dvs stort, högljutt partaj Tänkte inte inte på det och har ångrat det lite, för jag var asnöjd med min gåva... En leksak från Ukraina som min ryska järnaffär säljer; en gul, fint handmålad elefant av tunn plåt som snurrar runt som en cirkuselefant när man skruvar upp den med en nyckel och jag vill att hon ska veta att den är från mig. Haha.

Lyra Lof, 22:02, 16 april 2016. Anmäl

Titta i boken! Jag, och många med mig, ger gärna bort böcker och brukar då inte bifoga kort utan skriva några rader i boken.

Sweydia Ism, 14:43, 15 april 2016. Anmäl

Philip Björkqvist, den här spalten behandlar vedertagen hyfs och stil och då är ett personligt kort där man tackar för gåvan det korrekta. Man har tid att hålla reda på presenterna om man är hyggligt uppfostrad att visa tacksamhet för gåvor. Även sådana man inte gillar. Det är inte bara i USA man traditionellt tar hjälp av någon som ansvarar för att notera vad man får och från vem.

Mrs. R, 11:45, 15 april 2016. Anmäl

Håller helt med Bodil. Jag uppskattar ett tackkort, men förväntar mig inte ett särskilt omnämnande av gåvan. Då räcker ett "tack för alla fina presenter". Har man tiden att hålla reda på vem som givit vad och nämna det i korten, fine, men så har ju de flesta av oss heltidsjobb. I ett tackkort tycker jag man ska fokusera på faktumet att gästen var där och förgyllde dagen. Skriv hellre en extra mening om det i kortet, istället för att gåvan får så stort fokus.

Philip Björkqvist, 09:55, 15 april 2016. Anmäl

Bodils idé är alldeles utmärkt tycker jag, så blir alla nöjda och glada !

Marie-Louise Göransson, 20:27, 14 april 2016. Anmäl

Enklast är ju att ordna ett generellt tack-kort som skickas till alla. Det är ju inte så svårt eller dyrt att ta ett foto, gärna från festen eller på jubilaren, och trycka upp ett antal med text i stil med "Stort tack till alla som deltog på min fest och tack för alla fina presenter". Ingen nämnd, ingen glömd. Vill man skriva något personligt kan man göra det för hand direkt på kortet. De som inte hade present med sig undrar inte över formuleringen eftersom det syns det är ett generellt kort.

Bodil S, 17:17, 14 april 2016. Anmäl

Kap Kennedy: hur brukar du märka presenter du ger bort, då? På julklappar sätter man ju vanligen en etikett med "God Jul A önskar B", men något motsvarande finns mig veterligen inte för andra presenter. Utan det vanliga är att man bifogar ett gratulationskort, antingen i paketet eller hängande från snöret. Det är lätt att presenten och kortet kommer ifrån varann i brådskan.

Marja-Leena Pettersson, 15:43, 14 april 2016. Anmäl

Har ar en god ide fran det annars "hemska" USA: vid storre fester tar en god van ansvaret for att anteckna givaren av varje present. Festforemalet kan da oppna sina paket i lugn och ro. Tackkort ar nagot vi lar vara barn sedan de kan skriva sina namn. Fodelsedagspresenter och julklappar kraver ett tackkort.

Eva Boode Schatz, 13:32, 14 april 2016. Anmäl

Bröllopspresentpris?

Fråga: Min fråga gäller bröllopspresenter då många i vår bekantskap nu gifter sig så uppkommer ständigt frågan om hur mycket man ska ge. Vi brukar lägga runt 1000 kronor per par på bröllopen men funderingen gäller om man ibland bör ge dyrare/billigare present av olika anledningar, till exempel om:

1. Bröllopet är mer påkostat. Det vill säga om man vet att brudparet lagt mycket pengar på finare lokal, bättre mat, fri bar med mera, bör man ge en dyrare present då?

2. Bröllopet är dyrt att ta sig till. Flera bröllop vi vart på har hållits på annan ort, till exempel där bruden kommer från, så man behöver lägga pengar på resa och hotell för att kunna närvara. Bör man lägga mindre pengar på bröllopspresent av den anledningen?

Svar: Tusen kronor är en stor summa för en bröllopspresent. Om ens umgängeskrets har så dyr presentstil och man själv verkligen har råd kan man givetvis ge en dyr present, annars är en mindre summa mer rimlig. Om brudparet har ett flott bröllop eller ett så kallat budgetbröllop har däremot inte med presentkostnaden att göra. Presenten ska framförallt glädja mottagaren, inte ses som en ersättning för brudparets utgifter eller som ett slags betalning för närvaro på festen. Man kan ge något som inte kostar något alls, exempelvis ett föremål som man äger och vet att brudparet gillar, eller något man har tillverkat personligt till mottagaren, fler än man anar har konstnärliga talanger eller är goda hantverkare. Men det vanliga är att man köper något, ofta det som skrivs upp på en lista, och då väljer man det man har råd med. Presenten ska alltså inte motsvara kuvertkostnaden som många helt felaktigt tror.

Om gästerna åsamkas lite större kostnader i samband med festen, som resor och logi, ska brudparet tydligt meddela på inbjudan att bästa bröllopspresenten är gästernas närvaro vilket innebär att andra gåvor inte ges.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 37
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (20)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 20

Ska gifta oss till sommaren och har sagt till alla gäster att ev gåvor lämnas anonymt. Vi har främst önskat oss ekonomiskt bidrag till en bröllopsresa och då behöver ingen känna någon press att lägga en viss summa pga släktskap eller dylikt. Vi har fått väldigt mkt positiv feedback på det här. Framförallt för att pressen och stressen helt försvinner för den som vill ge ett bidrag/present. Ingen som behöver "skämmas" för att gåvan inte var lika stor som någon annans.

Elin Lindh, 10:29, 15 april 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Helt rätt, Anna N, att allt som kan likna "presenttävlan" är fel. Men för inte så länge sedan var lysningsmottagningarna just en uppvisning av presenter till brudparet, och kanhända ligger denna sed kvar i öppnandet av bröllopspresenter - en ofta segdragen och för gästerna tråkig ritual. Alltså: min av dig efterfrågade syn på att öppna presenter under en fest är att detta ska undvikas i möjligaste mån.

Magdalena Ribbing, 09:27, 9 april 2016. Anmäl

Jag fick lära mig hemifrån (föräldrar med "borgerlig bakgrund") att det var UTESLUTET ur ett etikettperspektiv att öppna presenterna under festen. Det gjordes i efterhand och var och en fick därefter ett personligt utformat tackkort. Idag är offentligt presentöppnande tydligen vanligt, men jag tycker nog att mina mossiga föräldrar hade en poäng här. Bland annat just för att inga jämförelser, tävlande, skryt och genans skulle förstöra festen. Vore intressant att höra Magdalenas syn på detta!

Anna N, 09:03, 9 april 2016. Anmäl

Säg, när man får en inbjudan och bedömer prisnivån—hur ska man veta i förväg hur fint det ska bli, dvs hur mycket ska lägga ut på presenten? Säg att det inte är ett slott (fin present) men inte heller i en föreningslokal (en hemvirkad grytlapp), ska man googla festlokalen då? Tänk om de har catering, hur vet man vilken nivå det är på då?! F ö har jag varit på många, många (många) bröllop som fotograf, och jag har ALDRIG varit med om att vare sig paket eller kuvert öppnas under festen.

Lyra Lof, 06:53, 9 april 2016. Anmäl

Det är verkligen dumheter det där att man "ska" ge dyrare present ju mer påkostat bröllopet är... Var kommer de här idéerna ifrån? De som tycker så, menar ni att brudparet bör få tillbaka i gåvor det de har lagt ut på sitt bröllop? Som de har valt nivå på? Det är för övrigt lite trist att tänka på sina vänner så, att de skulle gå där och förvänta sig detta? Dvs man gör dem osympatiska och giriga & tror att de förväntar sig en viss nivå på presenterna. När de bara har sagt välkomna på bröllop!

Lyra Lof, 06:43, 9 april 2016. Anmäl

De spanska vännerna var vana vid att betala för sig och skulle själva säkert ha "betalbröllop" i framtiden. Inga presenter öppnades på plats och vi ombads att inte ta med nåt från Sverige eftersom brudparet omöjligt kunde få hem allt igen. På så sätt hade ingen någon aning om vad som givits.

Fru D, 14:26, 8 april 2016. Anmäl

Bengt och Lina! Jag var på ett spansk bröllop i Spanien nyligen. Brudparet hade en tvåspråkig hemsida där det på den svenska delen tydligt framgick att närvaron var present nog. Spanska vänner och mer avlägsna släktingar gav pengar i gåva, men nära släktingar gjorde inte det. Allt enligt lokal tradition.

Fru D, 14:24, 8 april 2016. Anmäl

Tack själv Magdalena Ribbing för en alltid intresseväckande spalt.

Lotta Larsson, 11:19, 8 april 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Lotta Larsson: tack för din kloka och goda kommentar. Så borde alla tänka!

Magdalena Ribbing, 09:30, 8 april 2016. Anmäl

Men M_L P menar du på fullt allvar att "åt den som har ska varda givet"? De som verkar vara resursstarka och kan bjuda lite flottare kan ju stå för sina egna hushållsexpenser medan den som har lite knappare resurser faktiskt på allvar kan vara hjälpt av en lite dyrare gryta eller servis eller vad det kan vara. Man ger det man vill ge och har råd med och tror att mottagaren uppskattar. Att riskera att spräcka sitt ekonomiska livstycke för att verka flott bland de flotta är bara löjligt.

Lotta Larsson, 09:16, 8 april 2016. Anmäl

Presentfel?

Fråga: Jag undrar lite vad som är rätt här. Jag och min sambo har varit ihop i fyra år nu, men en sak som alltid känns lite jobbig är när det kommer till födelsedagar eller andra tillfällen när vi ger bort något till varandra. Jag själv älskar att ge bort presenter, vare sig det är något speciellt eller inte. Men min sambo däremot är inte så bra på detta.
Ända sedan jag var liten var det alltid en stor överraskning att fylla år, fick fina inslagna presenter och vi fick alltid det vi ville ha, utan att egentligen säga något. Så för mig så är det helt naturligt att klura lite extra på vad jag vill ge bort och hur, när och var jag väljer att göra det.
Min sambo är däremot van med raka motsatsen, han har alltid sagt vad han velat ha, och sedan fått det.

Så mitt dilemma är, jag vill ju inte säga vad jag vill ha, utan jag vill att han ska ge mig en present han själv vill ge bort, men det blir helt fel varje gång, och hur mycket jag än vill gilla det så kan jag tyvärr inte ljuga, även om det hade varit det lättaste, så vill jag inte det. Så han säger istället att jag borde säga vad jag vill ha så det inte blir fel, men då tycker jag att charmen med presenten försvinner.
Och det blir mer konstigt när han själv fått något han verkligen vill ha utav mig.
Som för några veckor sedan firade vi våran årsdag, vilket han helt och hållet glömt bort, och då hade jag köpt en present åt honom som han blev jätteglad för, men fick han fick också dåligt samvete för att han glömt bort detta, och då går han sedan dagen efter och köper en present som jag inte alls vill ha eller har användning för.

Svar: Problemet kan sammanfattas i begreppet vill ha.

Både du och din sambo borde ha uppfattat varandras traditioner efter fyra år – men så är det tydligen inte. Ska jag försöka reda ut problemet så är en present inte svaret på en uttrycklig begäran, som din sambo har lärt sig hemifrån om jag tolkar din fråga rätt. Presentgivandet sett ur sin ursprungliga tradition är snarare det som du beskriver, en överraskning som gör mottagaren glad.

Men presenter är rimligen inte något avgörande i en god relation. Du skriver att du vill att din sambo ska ge dig något som du inte har sagt att du önskar eftersom du anser att det är hans sak att hitta på något som du blir glad över. Samtidigt ogillar du de icke förutsedda presenter som du får. Så varför inte ta hela denna problematik lite lugnare? Fortsätt att ge dina presenter till din sambo, som blir glad för dem, och strunta i att du inte får just det du vill ha. Du kan väldigt vänligt fråga om du får byta det du har fått. Lite tråkigt förstås men då får du åtminstone något som du kan använda.

Alternativet är att du gör som din sambo: säg exakt vad du vill ha och bortse från ditt ganska självupptagna behov av överraskningar. Sådana är inte så enkla att skapa om man saknar begåvning för att tolka det outsagda.

Men att ta emot presenter borde vara enklare än vad du gör det till.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 146
  • 0
  • 0
  • 10

Kommentarer (54)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 54

.hade varit roligt med en makalöst fin present nån gång, men detta är den person som jag vill dela mitt liv, mitt allt med, och jag har nöjt mig med att köpa mig själv fina saker (med egna, och med gemensamma pengar) och han har aldrig nånsin sagt att nåt var onödigt. Kanske det är så att en del personer helt enkelt inte kan förstå varför de ska behöva ge presenter?

Maria S, 22:10, 25 mars 2016. Anmäl

Jag om min man har varit tillsammans i 30 år nästa år, det tog mig flera år (fler än fyra) att han för det första inte uppmärksammar bemärkelsedagar eller helgdagar, och för det andra, att han inte "fattar" vad jag skulle uppskatta som present. En enda gång har han lyckats, och det var då vi varit tillsammans i ett halvår. Jag säger inte att han är misslyckad, eller har misslyckats, han är fantastisk för mig och det mest betydelsefulla av allt. Visst, jag sticker inte under stol med att det ...

Maria S, 22:07, 25 mars 2016. Anmäl

Och FS, om du jämför de presenter du får med vad min mor fick på sin födelsedag av min far i början av deras äktenskap - isolerslang - så tror jag du känner att det kunde varit värre. Pappa tyckte tydligen att det var en utmärkt present eftersom det var något han uppfattat att mamma verkligen behövde (lyhördhet!) till deras gemensamma hem (romantik!) och dessutom var den av en extrafin kvalitet (lyx och flärd!).

C Karion, 00:15, 18 mars 2016. Anmäl

Marja-Leenas beskrivning av hur man får ett kakfat är guld. Rekommenderar FS att läsa den noggrannt och ta lärdom, så kommer problemen med fel presenter att upphöra. Känner för övrigt med FS sambo, det måste vara ett elände att få varje högtid förstörd av partnerns orealistiska presentförväntningar.

C Karion, 00:07, 18 mars 2016. Anmäl

@Sara Raring, 09:47, människor är olika. En del är som du och har alltid antennerna ute och samlar information, andra är mer inneslutna i sin egen värld, det är en en fråga om läggning och handlar inte om ointresse. Om din man inte fattar dina vinkar så ge honom en önskelista, han är inte sämre person för att han behöver hjälp med det. Förstår inte alla som vekar så förorättade för att deras partner behöver lite presenthjälp, det är verkligen gnälligt.

Petra Petrasson, 16:38, 15 mars 2016. Anmäl

Sara Raring, och min man är tvärtom, där måste jag säga till honom att jag kan tycka att något är fint eller se intressant ut utan att behöva äga det, eller ens vilja äga det. Det gäller allt från saker i matvaruaffären, till reklamen på TV till när vi går i köpcentrum tillsammans.

Majs Krok, 14:10, 15 mars 2016. Anmäl

Åsa S, 13:16 - Det handlar inte om att jag tycker att jag själv är viktigast utan att jag tycker att det där med överraskandet är dumt. Som du mycket riktigt skriver är ju presenten till för att göra mottagaren glad och det är ju det det handlar om. FS är ju INTE glad över presenterna. Jag har ingenting emot att köpa presenter men jag har ingen lust att lägga tid och möda att försöka gissa vad mottagaren vill ha. Köper hellre något som jag VET gör mottagaren lycklig.

Thorbjörn T., 11:43, 15 mars 2016. Anmäl

Sara Raring: EXAKT så, EXAKT! :-) H R: jag kan berätta att jag länge trodde att du var en man! För du har ett manligt tänk i många frågor. Det betyder inte, att de kvinnor som tänker som kvinnor vanligen gör, har fel!

Marja-Leena Pettersson, 11:21, 15 mars 2016. Anmäl

Jag tycker FS är gnällig. Själv har jag växt upp med önskelistor men det innebär inte att man får allt på listan eller bara saker på listan. Det är en hjälp för köparen. Även om jag själv tycker det är roligt att klura ut passande överraskningspresenter så är den enda person jag känner tillräckligt väl för att det (oftast) ska bli rätt min mamma. Även till henne blir det fel ibland. Vill man som par fira specifika tillfällen bör man innan komma överrens om hur och till vilket pris.

Jenny Löwerot, 10:16, 15 mars 2016. Anmäl

Tyvärr verkar det inte funka lika bra åt andra hållet. Jag strör massor av ledtrådar omkring mig: Såna här gillar jag, å vilken fin färg, den här väskan börjar bli sliten, jag har inget bra halsband till den här outfiten, jag skulle ha ett som var större/mindre/viss färg, såna här kan jag inte få för många av etc etc. Hade det varit jag hade jag lagrat allt sånt i en minnesbank, men det gör visst inte han.

Sara Raring, 09:51, 15 mars 2016. Anmäl

Presentgivande?

Fråga 1: Hur ska man tänka om vad bröllopspresenter ska kosta? Ska de matchas mot kuvertkostnaden?

Fråga 2: Vi är fem vänner som ska dela på en födelsedagspresent till en annan vän. Jag är ensam singel, de övriga är två par. Nu säger de att vi ska dela kostnaden på tre hushåll. Jag tycker att det är orättvist, men de förstår inte vad jag menar. Vad är rätt?

Fråga 3: Jag har ganska gott om pengar och vill ge en väninna som har dålig ekonomi en fin present för att hjälpa henne, men hur ska jag göra för att hon inte ska känna sig skyldig att ge mig motsvarande?

Svar: Presenter vållar ofta problem. Varianter av dessa tre aktuella frågor kommer ofta till spalten. Grundläggande presentlektion:
Ordet present har med närvaro att göra. Förr överräcktes en present direkt till den man ville hylla. Det var självklart att presenten skulle vara en överraskning för mottagaren. Avsikten med presenten var att visa vördnad eller önskan att glädja, eller bådadera.
I dag blir presenter ofta svar på en beställning, eller en uttalad önskan. Det senare är mer godtagbart – men en present som är ett krav på en definierad sak har förlorat sin ursprungliga mening. Det behöver inte alltid vara fel, men givaren kan ha det i åtanke. En present blir rätt om mottagaren uppskattar den, penningvärdet är underordnat mottagarens glädje. Och: tänkte man logiskt skulle de som har ont om pengar få de dyraste gåvorna – men det vanliga är tvärtom.

Svar 1: En bröllopspresent ska absolut inte svara mot kuvertkostnaden som många tråkigt nog tror. Presenten ges för att lyckönska de nygifta. Den kan kosta ingenting om den är hemgjord eller något man har i sin ägo och vet skulle passa mottagaren. Kuvertkostnaden är totalt ointressant i sammanhanget. Priset är inte det viktiga när det gäller detta slags gåvor. Värdet ligger i omtanken.

Svar 2: Kostnaden för presenten ska delas per individ, per huvud eller per person, hur man nu vill uttrycka det. Att dela per hushåll om en av givarna är singel är inte bara fel, det är girigt, korkat och pinsamt. Säg till dina vänner att kostnaden delas på fem, ingenting annat!

Svar 3: Du tänker rätt, det kan vara känsligt att ge storslaget – en alltför generös gåva kan skapa obalans och då bli obekväm att ta emot. Att givna gåvor ska ”betalas tillbaka” med samma värde är en vanlig missuppfattning. Du kan ge det du vill till din väninna och säga att du tycker om den här saken och tror att den skulle passa henne så du hoppas att hon vill göra dig glädjen att använda den. Alltså: låt henne förstå att hon gör dig en tjänst, du blir glad om hon tar emot din gåva.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 8
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (38)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 38

"Svensk i utlandet" och Erienne Edberg: Mycket kloka kommentarer! Jag vill bara komma med en liten invändning angående senaste deklaration: mycket kan ha ändrats sedan dess, så en liten uppdatering rörande aktuella förhållanden måste tas med i beräkningen.

Elke Svensson, 09:01, 24 februari 2016. Anmäl

@Annan Camilla: självklart kan du och din man ge en gemensam present när ni är ensamma om inköpet. Men inte när ni är med på en insamling där andra än ni är inblandade! Men även om din ekvation skulle stämma och ni har dubbla antalet vänner/bekanta som gifta, ja, i så fall måste du även räkna att ni ju har dubbla inkomster jämfört med ett sigelhushåll!!! Och barnen hör inte hit - det är inte ensamstående som ska subventionera våra barn.

Anna N, 09:37, 23 februari 2016. Anmäl

Annan Camilla: Jag förstår inte hur du kan tycka att det är orättvist att du måste ge presenter till din mans vänner. Logiskt sett borde du ju få dubbelt så många presenter som någon som är singel, eftersom du också får presenter från din mans vänner. Eller hur? Eller så kan du ju noggrant skriva ned inkomster och utgifter och säga upp vänskapen med alla vänner som du och/eller din man går med förlust på. Vad ska man med sådana till?

Svensk i utlandet, 18:05, 22 februari 2016. Anmäl

Ang. fråga 2 När jag läser alla kommentarer så är jag glad att jag för längesedan slutade att delta i presentinsammlingar utan köper en egen present från min man och mig istället;-)

Kristina S, 12:23, 22 februari 2016. Anmäl

Självklart skall inte presenten motsvara kuvertavgiften, men jag skulle nog köpa en lite dyrare present om jag var bjuden till t ex en herrgård på trerättersmiddag än en enkel fest i en t ex en bygdegård.

Maja Gräddnos, 11:44, 22 februari 2016. Anmäl

Liksom man anger klädnivå bör även exakt kuvertkostnad anges på inbjudan för att underlätta för gästerna. Gäster fäster kvitto väl synligt på presenterna, så att alla vet att man håller rätt nivå. En lite dyrare present berättigar till ett extra glas vin och avec till kaffet, den som kommer med en alltför billig present får avstå från drycker och eventuellt desserten. De som samlar för en gemensam present skall självklart betala i förhållande till sin inkomst enligt senaste deklaration. :-)

Etienne Edberg, 07:22, 22 februari 2016. Anmäl

Hurdan ekonomi man har (som singel eller par) spelar egentligen ingen rolls alls, man är väl bara med på gemenskapspresenter om man tycker det är en bra ide och ett rimligt utlägg? Annars hittar man på något eget.

Dulca Mara, 17:31, 21 februari 2016. Anmäl

Det är konstigt, Annan Camilla, att å ena sidan tycker du att ett par ska betraktas som en enhet, å andra sidan är det orättvist att de ska behöva betala per person eftersom de ju "förväntas betala för sina partners vänner". Antingen är man väl en en enhet och ser varandras vänner och släkt som sin egen, eller också är man väl en självständig person. Själv är jag gift sedan mer än 44 år - och min man och jag har alltid ansett det självklart att vi är egna individer och betalar var och en för sig

Dulca Mara, 17:28, 21 februari 2016. Anmäl

LL 19:18 Ja, och om jag alltså förväntas betala för min partners vänners presenter, och han för mina så kommer vi i runda slängar betala dubbelt så mycket (per skalle) som en singel. Inte för att det normalt sett är så många insamlingar på ett år att detta är ett problem, men detta gör att det inte är helt uppenbart är orättvist mot en singel. LL 19:23 Det var apropå att ett par anses automatiskt ha bättre ekonomi än någon som bor ensam. Finns inga sådana garantier.

annan Camilla, 12:14, 21 februari 2016. Anmäl

Stina Student 22:29 sammanfattar det så bra!!! (Önskar jag själv varit lika tydlig, men blev allt för upprörd av Annan Camillas elaka inställning) Tack Stina! Ett råd tll singlar (med eller utan barn/med bra/dålig ekonomi): Försäkra dig från början om vad som gäller vid en insamling. Det finns tyvärr fler par som ser sin chans att spara en slant på din bekostnad...

Anna N, 10:03, 21 februari 2016. Anmäl

Presentproblem?

Fråga: Jag brukar inte så ofta ha födelsedagskalas, men nu när jag ska fylla 60, tänkte jag att jag ville ordna ett trevligt kalas och fira det med mina vänner. Jag funderat och planerat i tre månader, inbjudningar är skickade och femton har tackat ja.

Om någon frågat vad jag önskar mig, har jag berättat det. Men nu har jag råkat ut för något som inte alls känns roligt. ”Vill du ha presenter?” frågade en av de kommande gästerna idag. Jag blev helt perplex, men sa ”Vilken konstig fråga”, eftersom jag själv tycker att det är självklart att man tar med present när man går på födelsedagskalas.

Jag tycker att en sådan fråga är ovänlig, snål och ledande, det känns som om man bör svara ”O, nej, inte ska väl jag…” Dessutom brukar ju ofta folk (visserligen ofta i onödan men ändå) ha med sig saker till en vanlig middag, som ändå är ett mindre festligt tillfälle.

Hursomhelst, hon som frågade sa att hon varit på ett kalas där jubilaren i sin skriftliga inbjudan undanbett sig presenter och blivit sur på dem som ändå hade present med sig. Vidare sa hon att jag ju inte hade skrivit i inbjudan vad jag önskade mig.

Nu undrar jag om det är brukligt och god etikett:
att fråga jubilarer om de vill ha present?
att jubilarer spontant uttalar presentönskningar skriftligt eller muntligt?

Jag har fått myror i huvudet av att fundera över detta. Hoppas att Magdalena kan reda ut det.

Svar: Nej, det är inte god stil att den som ska fira sin födelsedag påpekar (utan att ha tillfrågats) vad som skulle passa som present. Möjligen undantaget bidrag till välgörenhet men det är också tveksamt, man förutsätter inte så tydligt att andra ska ge något med anledning av ens födelsedag.

Din gäst som frågade om du ”vill ha present” tänkte fel. En sådan fråga ställs inte, en present är en överraskning och endast om man inte vill ha presenter anger man det i sin inbjudan. Ungefär ”obs! din närvaro är den enda present jag önskar mig” vilket då gör att gästerna inte tar med presenter. En del gör det ändå, men de som är kloka respekterar jubilarens önskan.

Så du har nu inbjudit dina vänner till födelsedagskalas, du har inte skrivit att du undanber dig presenter, du har naturligtvis inte heller skrivit att du önskar dig fina glas eller något annat – – – och då är det självklart att gästerna har med sig något som de tror att du ska bli glad för. Är det extra trevliga så kollar de diskret med någon dig närstående vad du kan tänkas vilja ha och samlar ihop till detta.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 11

På tal om diagnos. Risk finns väl att bli "passiv aggressiv", haha när man fjäskigt undanber sig en uppvaktning som man vill ha.

B I, 17:31, 9 februari 2016. Anmäl

Pelle Xyzåäö, 14:00, aha tack, kom det in en diagnos i det här? Folk kan var klumpiga utan diagnos, ja man är väl inte ofelbar själv, man har gjort tavlor utan att använda färg.

Erik Olsson, 15:42, 9 februari 2016. Anmäl

Erik Olsson: NPF = Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Att skriva NPF är lite som att säga bokstavsdiagnos, fast det låter lite "finare". . http://attention-riks.se/npf/om-npf/

Pelle Xyzåäö, 14:00, 9 februari 2016. Anmäl

Med tanke på gästens erfarenheter så är väl frågan i sig kanske inte så konstig. Har man varit på fest och värden blivit sur över givna presenter så är det väl klart man funderar på hur man gör nästa gång så det blir rätt. Om jag varit FS så hade jag nog svarat något i stil med att "Det är inget jag tar för givet, men jag har ju heller inte undanbett mig presenter, så det är upp till var och en hur de vill göra. Att folk kommer på festen och har roligt är trots allt viktigast för mig".

Bodil S, 12:29, 9 februari 2016. Anmäl

Jag hoppas att jag svarat: Javisst, såklart!" Men jag misstänker att jag i stället sagt: "Nej, inte ska du behöva..." Tänk att bara säga som man känner i stället för att vara blygsam. Det ska jag jobba på.

B I, 11:44, 9 februari 2016. Anmäl

Marja-Lena Pettersson 8:58 vad betyder NPF? Jag skulle ha svarat "Det gör du som du vill med" till den undrande, påtänkte gästen.

Erik Olsson, 11:38, 9 februari 2016. Anmäl

Personligen tycker jag att MLP förslag till svaret är lika arrogant och simpelt som den inbjudna gästens. Då är HR förslaget mycket bättre. Själv skulle jag överväga om jag vill ha den bekanta med på festen.

Ewa Atena, 11:33, 9 februari 2016. Anmäl

Lite beroendet på vem som frågar men om det är en vän så skulle jag ha svara - Ja, självklart, massor! Med ett leende och låtit det vara upp till frågaren att tolka det själv.

Cecilia G, 11:07, 9 februari 2016. Anmäl

MLP: Ditt förslag är i princip bra. Men tänk om personen då vidareförmedlar detta till bekantskapskretsen, "Han vill inte ha presenter!" och dessa reagerar med "åh nej, vi som redan skramlat ihop till xy och köpt den...."

H R, 09:45, 9 februari 2016. Anmäl

Konstig fråga ja, men jag gissar att den kom från en sådan person som antingen inte har fått lära sig de sociala koderna (kan hända om barn växer upp med föräldrar som inte kan dem heller), eller inte förmår förstå dem p.g.a. t.ex. en lätt utvecklingsstörning eller ett NPF. Jag hade nog svarat ifrån ryggmärgen, att "nej, jag behöver inga presenter, absolut inte!"

Marja-Leena Pettersson, 08:58, 9 februari 2016. Anmäl

Presentlös?

Fråga: Jag och min man har blivit bjudna på 60-årsfest. Vi har under åren umgåtts med värden både i mindre privata sammanhang som under lite större fester.

Festen hålls på ett stort lyxhotells festvåning och klädkoden är Smoking.

I inbjudan står det: Din present till mig är att du kommer till festen! Inga tal!

Hur ska man tolka detta?
Vi vill gärna köpa en present till honom – är det okej? Är det så att de flesta tolkar detta som att inte ha med en present? i så fall hur ska vi göra för att inte utmärka oss på ett avvikande sätt?

Svar: Det mest korrekta är att komma utan present, eftersom det är vad jubilaren önskar sig. Säkert kommer många att strunta i detta önskemål och ha med sig presenter. Men det är alltså inte det mest artiga.

Samtidigt kan jag förstå att det kan kännas konstigt att komma tomhänt till en stilig sextioårsfest, med mitt förslag är ändå att ni avstår från gåva. Man måste som gäst ibland stå ut med att finna sig i en uppriktig önskan från värdpersonen.

Traditionella presenter som blommor kommer nog några att ta med sig, kanske böcker eller vinflaskor eller chokladaskar. Sådant är besvärligt att flytta från festlokalen till hemmet. Det kan man också betänka.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (16)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 16

Om ni vill köpa en present till er vän, så gör det. Men skicka den till personens hem i stället.

Lyra Lof, 15:37, 23 januari 2016. Anmäl

Självklart ska man respektera när någon inte önskar presenter, någon som fyller 60 år kan man dessutom anta redan har allt den önskar och därmed gärna undviker fler prylar. Vill man ändå göra något för jubilaren så kan man erbjuda sig att ordna med en gästbok där alla kan skriva ett minne om jubilaren och se till att det tas bilder på festen så man kan komplettera varje gästs sida med en bild av denna. Berätta om gästboken för andra gäster inför festen så vet alla om att det blir "presenten".

Anna Tibbelin, 08:31, 23 januari 2016. Anmäl

Helena Steen slår huvudet på spiken! För vems skull kommer man i detta fallet med present? För att inte riskera att stå där och vara den enda som hörsammat jubilarens önskan? Skämmas? Näha! Avvikare eller inte, hoppas FS följer den uppmaning som uttryckts.

B I, 09:23, 20 januari 2016. Anmäl

Hur är det med självkänslan egentligen? Varför ta med present till någon som uttryckligen undanbett sig sådana för att ev. ANDRA har med sig presenter? Vad är oklart i meningen"Din present till mig är att du kommer till festen!"?

Helena Steen, 22:34, 19 januari 2016. Anmäl

Om man får en present trots att man sagt att man inte vill ha, kan man ju diskret tacka och lägga undan den, i stället för att ha paketöppnarstund när alla ser på.

AM Draak, 17:18, 19 januari 2016. Anmäl

Jag förstår jubilaren så väl, gillar själv inte uppmärksamhet men umgås gärna med goda vänner, tycker det är jobbigt när det ska schåsas upp till något spektakel. Absolut skall man respektera önskan om presenter och tal. Det är en jättebra ide att skicka ett tack för festen kort efteråt. Då har man respekterat önskan samt man kan göra kortet på den nivå man vill.

A A, 17:02, 19 januari 2016. Anmäl

@Kap Kennedy, ja, om jag hade haft mer än 500 tecken så hade jag lagt till att jag har full förståelse för att värden inte kan komma med sura miner i en sån situation. Håller helt med dig. Och ett sådant påpekande som du föreslår hade naturligtvis varit toppen.

H R, 16:37, 19 januari 2016. Anmäl

@H R, som värd och eventuell jubilar kan man ju få svårt att reagera på något annat sätt, om gästerna kommer med presenter trots uttryckliga önskemål om motsatsen. Man kan liksom inte bli arg och ställa till med en scen, i synnerhet inte om det är många som har med sig. Däremot kan man naturligtvis påpeka det vänligt ("jag skrev ju att...") och tydligt markera att de som inte har med sig presenter gjort rätt och är minst lika välkomna. Värden har ett mycket stort ansvar i frågan.

Kap Kennedy, 14:13, 19 januari 2016. Anmäl

Underbart att slippa presenter och blommor med omslagspapper som ska plockas undan eller bäras hem. Själv blir jag måttligt förtjust när någon kommer med blommor och jag står mitt uppe i matförberedelser. En blomstercheck på posten som ett litet tack för festen kanske?

B I, 11:15, 19 januari 2016. Anmäl

Jag har varit med om att man undanbett sig presenter, men att gästerna ignorerat detta och sen har man stått där och sett hur värden trots allt glatt sig över omtanken i presenterna. Även om värden säkert uppskattade att jag respekterade hans uttryckliga önskemål kändes det inte alls kul. Men trots allt tycker jag det är viktigare att respektera önskemålet. Annars är det ju viktigare för en hur man själv känner - det viktiga ska ju vara värden/jubilaren.

H R, 10:41, 19 januari 2016. Anmäl

Presentfritt?

Fråga: Kan Magdalena förklara så att polletten trillar ner hos mig: Varför ska man tacksamt ta emot presenter man inte vill ha? Bland annat fick jag i år motta en kofta, fint märke, tjusig present tyckte nog givaren men den är i färger som jag inte tycker om i ett brokigt mönster. Jag har ingen användning av denna gåva som är helt fel för mig. Om givaren önskar vara generös och ge dyr present, varför frågar hen då inte vad som önskas eller ger bort ett presentkort på passande affär? Vilket behov hos givaren är det som tillfredsställs av detta beteende? Det är ju faktiskt dumdristigt, slösaktigt och ganska korkat att ge bort saker som inte uppskattas.

I detta fall hade jag helst inte velat ha nånting från givaren vilket givaren visste men om jag vetat att hen tänkte slösa sina besparingar på mig så hade jag hellre tagit ett presentkort i lampaffären. Nu kanske jag verkar otacksam, men jag ville ju helst inte ha nånting – jag är alltså inte bortskämd, bara realist. Snälla, förklara nu så jag förstår!

Jag tackade artigt naturligtvis.

Svar: Det är inte ett tvång att ta emot en present. Det är ditt beslut om du vill säga ”nej tack, den här vill jag inte ha.” Men då skulle du såra givaren, bete dig ohövligt och visa att du är självupptagen, ett nej till en välment gåva markerar att för dig är det bara du som är viktig, inte den som givit dig denna present.

Orsaken till att man som du skriver tacksamt ska emot en present även om man inte vill ha den är att en present är en symbol för givarens omtanke om mottagaren. Man tackar för att någon har brytt sig om en, det goda syftet är inte något som man kan avvisa.

Det var förstås rätt och bra att du tackade för din oönskade kofta. Kanske kan du försiktigt fråga om den kan bytas, med hänvisning till att färgerna inte riktigt stämmer med dina andra kläder?

Alltså: en present är i grunden inte detsamma som ett svar på en beställning, utan en vänlighet. Du har ingen användning för den kofta som du fick, och du beskriver denna present som något onödigt och fel för dig. Det mest troliga är att givaren har köpt denna kofta till dig för att göra dig glad. Att fråga dig ”vad exakt vill du ha för xxx kronor” är visserligen en möjlighet men då blir presenten inte den överraskning som ligger i begreppet present (ordet har med närvaro att göra). Ge gåvor är en uråldrig sed som hänger ihop med människors vilja att göra andra glada.

Som jag läser din fråga känner du till detta men förstår det inte. Du är inte ensam om den oförståelsen. Du frågar – och jag anar ett visst förakt – vilket ”behov hos givaren som tillfredsställs” av att ge dig en present som du inte har bett om. Det visar att du inte ser grunden till givandet, du tycker att det är korkat att ge saker som inte uppskattas och hade hellre velat ha ett presentkort (som ju också är en gåva).

Nu är det osannolikt att givaren förutsåg att du skulle bli sur och stött över koftan. Men du uppfattar inte själva idén med presenter och det spelar nog ingen roll vad jag försöker förklara. Så mitt förslag är att du vänligt och tydligt säger eller skriver till de personer som brukar ge dig presenter att du från nu vill slippa presenter, du har bestämt dig för att inte ta emot några sådana i fortsättningen, du tycker att det är slöseri att ge dig saker, du har allt du behöver.

Och du ger naturligtvis inte själv bort presenter eftersom du inte inser idén med sådana. Du meddelar helt enkelt att du går in i presentfritt läge och det måste du få bestämma om själv.

Lite tråkigt, tycker jag, att inte unna andra glädjen av att få ge något till den de tycker om. Filosofiskt sett finns en generositet i att kunna ta emot.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 4
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (16)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 16

Ja, "stackars" alla som får presenter de inte gillar! Visst kan man få presenter man inte tycker om, men det är bara att "gilla läget", även om den inte passar in i ens fiiiina inredning, har fel stil m m vad det nu kan vara. Men hur kan man skriva hit om en sådan sak? Men LUGN, problemet kommer att försvinna, det brukar trots allt märkas om man inte uppskattar en gåva, då tröttnar givarna snart. Som Magdalena skriver, man bör unna andra glädjen att ge!

Maja Gräddnos, 09:50, 14 januari 2016. Anmäl

.. denna klapp som inte var perfekt. Vad säger man? Vem är denna person som, ok, inte gillar sin present (det händer), och som skriver in till en etikettspalt för att få medhåll i hur han/hon har blivit utsatt för en sån ofattbar handling: att få en kofta han inte gillar?? Man saknar ord.

Lyra Lof, 07:03, 9 januari 2016. Anmäl

Jag grät en jul när jag inte var nöjd med mina presenter (jag var—jag kommer inte ihåg exakt—men 7 år kanske?). Mina stackars föräldrar måste ha varit krossade... Kanske ville jag ha några 'bättre' Barbie-outfits? En aftonklänning i st f en cocktail dress? Jag minns inte, men jag det är nåt jag fortfarande tycker är lite pinsamt 40 år senare. Men här har vi en vuxen människa som inte gillar sin kofta... VAD ÄR PROBLEMET? Jag saknar ord för hur denna (vuxna!) människa kan vara så indignerad över

Lyra Lof, 06:58, 9 januari 2016. Anmäl

Klokt svar av Erik Personne. Jag ger av kärlek och omtanke. Oftast tror jag att jag träfat rätt eftersom jag känner mottagaren. Sen brukar jag säga att den får bytas, har alltid kvittot med mig och blir inte störd över ett eventuellt byte. Jösses, så präktig jag låter! Jag måste väl göra en och annan miss ibland men inget jag får veta. De mottagarna kanske går till Myrorna.

B I (Webbsida), 19:09, 5 januari 2016. Anmäl

Den empati och människovänlighet som gör att man vill ge gåvor till andra tycks också vara en förutsättning för att förstå vad en gåva är och att bli tacksam för denna omtanke från andra. De människor som saknar förmåga till empati lever, tror jag, ett tråkigt och ensamt liv. Omgivningen gör rätt i att hålla sig undan från dessa människor, inte som någon sort straff utan för att skydda sig.

Enok Personne, 13:12, 5 januari 2016. Anmäl

Jag tycker MR:s svar var alldeles utmärkt. De allra, allra flesta ger en gåva av omtanke. Man ska inte bortse från den sociala aspekten av vänlighet mellan människor. Om jag kommer hem till någon och denne erbjuder mig kaffe, så tackar jag ja, även om jag nyss skulle ha fikat. Svarar jag nej, så berövar jag värdens möjlighet att på ett enkelt sätt visa gästfrihet. (Den som erbjuds alkohol kan däremot ha skäl till att tacka nej, men det är en helt annan sak.)

Robert Warholm, 11:41, 5 januari 2016. Anmäl

Enligt författaren Gary Chapman finns det olika "kärleksspråk", dvs vi uttrycker och tar emot kärlek på olika sätt. Han anser att det finns 5 grundläggande kärleksspråk: Komplimanger Tid för varandra Ta emot gåvor Göra varandra tjänster Fysisk beröring En person vars kärleksspråk är att ta emot gåvor kommer då att visa sin kärlek genom att ge gåvor, eftersom det är det språk hen förstår. Ganska intressant, tycker jag, och kan hjälpa att förstå varför vänner och familj agerar på ett visst sätt.

Ingrid Antonsson, 23:03, 4 januari 2016. Anmäl

Jag skulle nog sagt som det var efter en stunds eftertanke." Den här koftan är verkligen inte min stil och jag tror inte den skulle bli använd, vill du ha tillbaks den eller är det möjligt att byta?" Då har man också visat hur det kan bli och kanske slipper få liknande koftor i framtiden. Börjar man använda den för att visa sin goda vilja kan man ju få en liknande nästa jul också då givaren tror den är uppskattad.

A A, 23:00, 4 januari 2016. Anmäl

På tal om oönskade presenter, en sak jag INTE gillar är när folk använder presenter för att retas. Jag har t.ex. en vän som vet att jag är emot monarkin i allmänhet och vår kungafamilj i synnerhet (Silvia och Daniel undantagna för dem gillar jag som personer). Han tycker att det är väldigt roligt att ge mig böcker om kungafamiljen och speciellt då de medlemmar som jag ogillar mest. I år fick jag en bok om Solliden, men den här gången slog det "fel", för trädgårdslösningarna kan jag använda! :-)

Marja-Leena Pettersson, 12:04, 4 januari 2016. Anmäl

En Odd Molly-kofta, eller? Ge den till mig! :-D Skämt åsido: det är väl bara att bära koftan en eller ett par gånger när givaren är med, och sedan sälja den på Blocket eller skänka till en välgörenhetsbutik. Elin Lindhs tips om att skylla på fel storlek och be att få kvittot - och sedan köpa något annat - är också bra. Men jag tycker inte att man ska såra människor genom att säga att deras presenter är fula och fel och att man inte vill ha fler. Om det inte ligger något helt annat bakom, förstås

Marja-Leena Pettersson, 11:57, 4 januari 2016. Anmäl