Biljettbyte?

Fråga: Hej jag har fått en teaterbiljett i present till ett visst datum. Jag har i alla år haft gäster och alltid firat just detta datum vilket vederbörande vet och ofta själv är en som varit bjuden.

Är det oartigt att säga något eller låter jag bara bli att nämna något?

Svar: Enklast är att du tar kontakt med teatern i fråga och ber att få byta biljetten till ett datum som passar dig utan att diskutera detta med givaren.

Kan du av någon anledning inte själv byta biljetten kan du ringa upp givaren och mycket vänligt dels tacka, dels säga att du tyvärr inte har möjlighet att gå på det datumet men gärna någon annan dag. Det bör göra att givaren byter presenten åt dig – men förstås diskuterar datum med dig först.

Det felaktiga ursprungliga datumvalet kan vara ett misstag, alla människor tänker inte alltid så bra som man själv, man ska inte utgå från att andra frivilligt vill ställa till trassel.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (13)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 13

Vad är en stopptävling? Är det något som är stort utomlands kanske?

Friterade Mulor, 10:53, 24 mars 2017. Anmäl

... inte det värsta som har hänt. Då kan nån annan gå, eller ingen, el så kan biljetten säljas. c) Kanske en biljett till att gå och se/uppleva något som man själv inte har valt eller, framför allt, inte ens har tänkt på är det bästa någon kan få. Att gå utanför sina rutiner, se eller göra något oväntat, etc.

Lyra Lof, 01:54, 24 mars 2017. Anmäl

Gud, lever ni så här? ML: Om någon ger dig en biljett till ett evenemang—teater, konsert, sport eller vad det kan vara—så upplever du det som... hänsynslöst? "En dumhet" är illa nog (vilken pisstråkig attityd), men "hänsynslös"? Jag erkänner att jag skrattade när jag läste det. a) Påminn mig nästa gång nån ger mig en biljett till en hockeymatch, en Cher-konsert el en stopptävling att jag ska bli sur och bara uppleva det som ett problem. b) Om jag inte kan gå och inte kan ändra datumet så är det

Lyra Lof, 01:44, 24 mars 2017. Anmäl

Åh vilka roliga och livsnjutande attityder som råder här! (hos många) Bengt C: "Typiskt exempel på en olämplig present... bör bara ges till partner el andra mkt närstående... kan bli problem." Marie-Louise G: "Nämen vad hänsynslöst... kanske bara dumhet... man bestämmer inte datum för en biljett-gåva". Och ju mindre sagt om Friterade Mulors onödiga, spydiga inlägg mot Kristina L (vars kommentar var en av de mer uppfriskande) desto bättre. Annat än: har vi ett "litet" Stockholmskomplex, el?

Lyra Lof, 01:30, 24 mars 2017. Anmäl

Mycket märkligt sätt att ge en present. Man väljer ju inte ut ett datum åt en annan. Om det är så att det är en mindre stad med en gästande teater som bara spelar en kväll så får man som givare höra sig för först att det verkligen funkar. Jag får känslan av att givaren tröttnat på FS tradition att alltid bjuda in den dagen och försöker bryta den.

Så det så, 09:07, 23 mars 2017. Anmäl

Eftersom givaren vet att FS alltid firar detta speciella datum, kan ju själva idén ha varit att bjuda på något trevlig på just den dagen. Givaren kanske tänkte att teatern kunde vara ett bra sätt att fira dagen. Varför förutsätta att det var illa ment? Själv har jag då aldrig hört talas om folk som ger bort dyra teaterbiljetter på pin kiv... FS får väl tala med vännen direkt och säga "Jag hade tänkt bjuda hem folk just den dagen, men byter gärna biljetten till en annan dag."

Anna N, 16:14, 22 mars 2017. Anmäl

Kristina Lindquist, vi är många som avundas dig det enorma kulturutbud som du har till hands i Stockholms innerstad. ("Stadsteatern" avser väl Stockholms dito, även om vi har en även där jag bor.) Men kanske du kunde tänka dig att frågan är ställd av någon som inte har det lika underbart som du. Kanske det är ett gästspel av Riksteatern, kanske det är en föreställning som kräver en resa av mottagaren. Jag vet inte - men inte du heller.

Friterade Mulor, 16:02, 22 mars 2017. Anmäl

Nämen vad hänsynslöst, eller kanske bara dumhet! Man bestämmer väl inte själv ett datum för en biljett-gåva, ett presentkort hade passat bättre.. Att bli kränkt är slöseri med energi och gott humör, byt biljetten eller lämna tillbaka och gå vidare med ditt liv !

Marie-Louise Göransson, 15:12, 22 mars 2017. Anmäl

Herregud! Byt bara biljetten direkt med teatern, hos de allra flesta (alltid på institutionerna, som Operan, Dramaten, Stadsteatern m fl) går det jättebra att byta datum så länge man är ute i hyfsad tid. Att förvänta sig att andra ska ha koll på ens heliga datum är faktiskt helt orimligt. Och försök gå på pjäsen, bra scenkonst kan ofta vidga perspektiven :)

Kristina Lindquist, 12:02, 22 mars 2017. Anmäl

Typiskt exempel på en olämplig present som kan bli besvärlig för mottagaren. Man kanske inte vill se föreställningen/redan sett den/datumet passar inte. En sån present bör bara ges till partner eller andra mkt närstående. Ofta får man inte heller byta biljetter till föreställningar så det kan bli problem här. Föreslår att FS vänder sig direkt till givaren med detta, om inte annat blir det i alla fall en hint om att presenten inte var så lyckad.

Bengt Carlsson, 10:59, 22 mars 2017. Anmäl

Presentbortfall?

Fråga: När jag och min man gifte oss ville några av våra vänner som var bjudna och med på festen tillsammans ge oss ett föremål som skulle överlämnas efter bröllopet. Vi blev förstås väldigt glada och tacksamma. Nu har det gått ett par år sedan vi gifte oss och denna present har inte infunnit sig ännu. Gästerna som också är våra närmare vänner, har flera gånger sagt att de skäms och utlovat att gåvan är “på gång”.

Vi undrar så klart över anledningen till denna uteblivna present. Jag har någon gång föreslagit dem att om det finns hinder att genomföra deras plan, kan de väl istället ge något annat.
Jag kan ibland känna mig småaktig som blir besviken och ledsen över att inte få den utlovade presenten. Men både jag och min man har börjat känna oss respektlöst behandlade av människor som varit våra vänner länge.

Snart fyller jag jämna år och jag undrar hur jag ska hantera denna situation då. Jag känner helt enkelt inte lust i nuläget att bjuda någon av dessa vänner.
Vilket tips skulle Magdalena ge i denna för oss märkliga och glädjestörande situation som påverkar vänskapen negativt? Detta är vänner som tycker om oss och vet hur man för sig. Vi är inte i någon schism med någon, men deras agerande skapar en osäkerhetskänsla hos oss och vi undrar allt oftare om de verkligen uppskattar oss som sina vänner.

Svar: Det är ju en tråkig situation, men jag kan tänka mig att era vänner tycker att det är lika jobbigt som ni. De vet ju om att de har lovat dig och din man en bröllopspresent och så har de inte klarat av att enas om föremålet eller inte lyckats hitta rätt sak eller så finns någon annan orsak. Ovanpå alltihop kommer deras dåliga samvete och din och din mans besvikelse som också uttalats när du har föreslagit en annan lösning – nej, häng inte fast vid en så besvärlig situation.

Mitt förslag är alltså att ni ”glömmer” denna uteblivna present. Försök att se paren som de trevliga vänner de är, inte som de slarviga givare som de också är! Med stor förståelse för er besvikelse tror jag i alla fall att ni skulle må bättre av att lägga den uteblivna presenten på hyllan, och inte påminna om den, inte nämna den igen till dessa vänner, men fortsätta att umgås med dem. Det har säkert inte med respektlöshet att göra, utan något annat som de inte har klarat av.

Att inte få det man har utlovats gnager, man känner sig förminskad, ointressant, struntad i. Men det blir inte bättre om man göder sin besvikelse. Du mår bättre om du bortser från denna klumpighet och är storsint, tolerant, generös i meningen att nu strunta i detta. Bjud vännerna på din födelsedagsfest. Nämn ingenting om icke-presenten. Frågar de vad du önskar dig så var inte vara spydig angående den uteblivna bröllopspresenten, säg bara milt att de inte behöver ge dig något.

Du och din man har allt att vinna på att vara hyggliga och överseende. Era vänners samvete gnager nog i dem utan er påminnelse. Och en present är ändå inte det viktigaste för en vänskap.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (16)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 16

Taktlöst, dåligt genomtänkt och ohyfsat att utlova en present som sedan inte levereras, men aldrig att jag skulle ägna mer än en reflekterande tanke åt det - och absolut inte nämnda saken till de som lovat! Jag menar, det är knappast någon rättighet att kräva ens utlovade presenter. Det är inte en betalning eller korruptionsgåva. Glöm saken! Begrav tanken! För övrigt är de som eventuellt lider (av skam) - inte du!

Genesis Day, 19:28, 15 februari 2017. Anmäl

Jag tycker att Ulrika Adsersen's hypotes var den mest sannolika. Att det är någonting personligt som är handgjort. Jag har beställt handgjorda saker många gånger och en del saker har tagit över ett halvår att få. Och sånt räknar man kanske inte med när man beställer det..

Susie Dahl, 09:25, 15 februari 2017. Anmäl

Man blir ju väldigt nyfiken på vad presenten kan tänkas vara. Och att ingen ur insamlingen tycker att det blir så pinsamt att de talar med fs eller drar sig ur arrangemanget. Det sistnämnda hade jag nog gjort ifall det dröjde så länge, sen givit en annan present.

Bara Föratt, 16:48, 14 februari 2017. Anmäl

Okej, låt oss vända på hela resonemanget och föreställa oss att vännerna verkligen menar något med sin inställda gåva. Exakt vad i hela världen skulle det i så fall kunna vara? Det torde ju vara historiens mest utstuderade plan för att skapa osämja: "Vi säger att vi ska ge presenten senare, och så gör vi inte det. Ouahahahahaa, vad de kommer att undra!" Varje annan (naturlig) förklaring måste rimligtvis framstå som mer trovärdig.

Kap Kennedy, 15:59, 14 februari 2017. Anmäl

Friterade Mulor, du är det bästa med hela den här spalten

Madelene J., 15:32, 14 februari 2017. Anmäl

Någon av vännerna kanske har tappat det inköpta presentkortet som skulle vara gåvan? Eller slagit sönder den vackra presentvasen? Eller lagt de insamlade pengarna på något "bra" gömställe?

Augusta Wik, 12:48, 14 februari 2017. Anmäl

Jag gissar på att det är en doktorsavhandling som inte har blivit klar.

Friterade Mulor, 11:27, 14 februari 2017. Anmäl

Den tilltänkta/ uteblivna gåvan tycks ha hamnat ur styrfart - så, se den som förlorad. Undrar om inte intresset numera, är större för vad vännerna hade tänkt ge, än för att få själva gåvan? Och valet mellan antingen en förlorad gåva eller en förlorad vän, är väl inte så svårt? Så, FS, dra ett stilfullt streck över det hela! Nya utmaningar väntar - och glädjeämnen...

gamla Tekla, 10:50, 14 februari 2017. Anmäl

Jag håller med FS, jag skulle ha svårt att släppa detta. De borde iaf kunna lämna en förklaring som man förlika sig med och komma med ett alternativ då det inte blev som planerat. Men istället för att älta så skulle jag fråga rakt ut för nyfiken har man väl rätt att vara, då de har gått ut stort med detta som sedan bara dog? Sen behöver ju inte vänskapen stå och falla med detta och är man så goda vänner så kan man väl svara på vad som gick fel utan att för den del hänga ut någon personligen.

Frk N, 10:46, 14 februari 2017. Anmäl

Alla människor har brister. Om de är härliga människor och vänner i övrigt, så acceptera detta som deras brist, och acceptera dem som de är - och gå vidare med era liv och med vänskapen! Det kommer ni må mycket bättre av än att fortsätta älta detta.

H R, 09:55, 14 februari 2017. Anmäl

Presentnej?

Fråga: Vi hade nyss 70-årsfest då vi bjudit cirka hundra släktingar och vänner. På inbjudan skrev vi ”ingen uppvaktning”. Hälften kom med presenter av olika slag. Vänligt naturligtvis. Det var kommande upplevelser spabesök, biobiljetter, presentkort på restaurangbesök, blommor. Mycket trevlig uppvaktning men jag tycker det känns fel mot andra som kanske kände sig obekväma för att de inte hade något med sig men de hade gjort enligt önskemål i inbjudan.

Vilket är som gäst rätt, ta med present eller inte?
(Vi är själva bjudna på en fest där det också står ”ingen uppvaktning.”)

Svar: Det mest artiga, brukar jag svara på frågor om man ska ha med sig en present trots att sådana undanbetts, är att avstå från att ge present. De som ändå tog med sig presenter ”vågade” inte låta bli, så fast rotad är traditionen att ge något till den som firar födelsedag.
Det är alltså vänligt av gästerna att inte ta med något, om detta önskemål har uttryckts tydligt. Hörsammar man denna önskan visar man respekt för inbjudaren.

De gäster som inte gav något gjorde rätt och har absolut ingen anledning att känna sig obekväma.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (44)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 44

MAGDALENA SVARAR ÄN EN GÅNG: Så det så; sannolikt betyder "ingen uppvaktning" att jubilaren vill slippa både blommor och presenter. Men man förstår det man vill, och tolkar som man vill, här hade ju ett antal gäster förstått uppmaningen "ingen uppvaktning" så som du och många andra gör. Och det är ingenting jag kan eller vill påverka, jag har svarat på den aktuella frågan om presenter att artigast är att avstå från att ge sådana vid uppmaningen "ingen uppvaktning." Problemet är ändå litet!

Magdalena Ribbing, 08:42, 13 februari 2017. Anmäl

Fast där säger du emot dej själv, Magdalena. Om det kan betyda "inga presenter" kan det lika gärna betyda "inga blommor" eller "Inga tal" eller vad som helst som födelsedags"barnet" inte vill bli utsatt för. Tar man bort ordens ursprungliga mening och börjar göra egna betydelser så kan "Ingen uppvaktning" få precis vilken betydelse som helst inom gratulationsområdet.

Så det så, 08:30, 13 februari 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR IGEN: Så det så, det skulle nog ha stått "inga tal" om jubilaren inte ville att tal skulle hållas. Och att hindra gästerna från att säga grattis under festen verkar lite bisarrt. Förmodligen känner gästerna sin jubilerande vän tillräckligt väl för att fatta vad som avses. Men jag kommer aldrig att rekommendera formuleringen "ingen uppvaktning" för att markera "inga presenter." Det finns bättre fraser för sådant. Däremot är den aktuella betydelsen fortfarande klar för mig.

Magdalena Ribbing, 20:28, 12 februari 2017. Anmäl

Men Magdalena, hur ska man kunna veta att "Ingen uppvaktning" inte betyder "Håll inga tal" eller tom "säg inte grattis under festen"? Hur ska man veta att det ska tolkas som just att FS inte vill ha presenter? Har precis som Anna Holmberger googlat den specifika frasen och får inga som helst träffar där det skulle betyda att man undanber sig presenter, vilket tyder på att det är en liten subkultur som använder frasen på det viset.

Så det så, 20:18, 12 februari 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR OM IGEN: Anna N, naturligtvis är det bästa att alla förstår vad inbjudan avser, klädsel, tid, förtäring osv. Min bestämda uppfattning är att den som får ett inbjudningskort med texten "XX inbjuds till födelsedagsfest, ingen uppvaktning" kan vara absolut säker på att vara bjuden till festen; att inbjudaren inte vill ha presenter uttrycks med "uppvaktning". Hur man kan misstolka detta förstår jag däremot inte. Bättre formuleringar finns förvisso. Men det är en annan sak.

Magdalena Ribbing, 14:26, 11 februari 2017. Anmäl

Men, Magdalena, du brukar ju betona vikten av att vara tydlig i inbjudan och inte glida på betydelse gällande t ex klädkod. Just för att gästerna inte ska behöva tolka vad man menar. (Det handlar ju inte om att inte komma på festen, utan att få känna sig säker och bekväm med vad som gäller) Det korrekta rådet till FS vore väl att formulera inbjudan tydligt nästa gång, i stället för att lägga "skulden" på de som inte lyckats tolka vad just FS avsåg med ordet "uppvaktning".

Anna N, 10:19, 11 februari 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR IGEN: Anna Holmberger, du kanske tror att det var en annonsering om "ingen uppvaktning" - men frågan handlar om en formulering på ett inbjudningskort där det faktiskt inte går att tolka raden "ingen uppvaktning" på annat sätt än "inga presenter." Inbjudan hade sänts och hur någon skulle kunna få för sig att den skulle betyda motsatsen: "kom inte hit" är obegripligt. "Ingen uppvaktning" är ingen lyckad formulering, men omöjlig att missförstå på personliga bjudningskort till en fest.

Magdalena Ribbing, 08:35, 10 februari 2017. Anmäl

Ni är många, inklusive Magdalena, som skriver att det är tydligt att "ingen uppvaktning" betyder "inga presenter". Själv har jag aldrig hört den tolkningen, så skulle jag få en inbjudan till nån som annonserat om "ingen uppvaktning" skulle jag uppfatta det som "ingen uppvaktning förutom från er som är personligt inbjudna". För säkerhets skulle googlade jag synonymer till uppvaktning, och kollade flera källor. Ingen av dem backar upp betydelsen "gärna besök, men inga presenter". Klartext tack!

Anna Holmberger, 17:45, 9 februari 2017. Anmäl

Visst, kan man sucka över oförståendes brist på ordförståelse. Jag själv och andra förträffliga skulle, så klart, ha tagit reda på fakta - eller, redan haft saken klar för oss. Men, att hälften av de 100 inbjudna, ref. FS fråga, inte hade förstått, förtjänar varken suckar eller bannor. Om inbjudan, istället, skrivits på klarspråk - vilket såväl M.R. som kommentatorer gav exempel på - hade både FS och gäster inte behövt känna sig så obekväma.

gamla Tekla, 14:19, 9 februari 2017. Anmäl

Nu läste du visst ord som jag inte skrev "Sett Förr", jag har aldrig påstått att jag inte förstod, jag förklarade förvirringen som råder när man själv hittar på innebörden av ord. Självklart förstår man att personen som skriver sådär inte vill ha presenter(!) eftersom att avstår man från uppvaktning så avstår man från gratulationer, så det man säger är att "folk får gärna komma på födelsedagsfest men låtsas dock som att jag inte fyller år". Hur svårt är det att bara vara tydlig istället?

Madelene J., 14:01, 9 februari 2017. Anmäl

Presentlottskrap?

Fråga: Har under en lång tid grubblat över det här med trisslotter på jul/födelsedagar. För mig känns det som en självklarhet att skrapa lotterna man fått efter att alla presenter är öppnade, är man flera som fått en trissgåva skrapar man kanske rentav samtidigt allihop för att se om någon vann något. Det känns som allmän hyfs mot den som gett gåvan att låta den veta ifall man vann någonting.

Under den här julen märkte jag ett beteende hos en person i min släktskara, att han aktivt valde att inte delta i de andras skrapande, utan sparade det till att han var själv. Jag förstår att det är lite känsligt med pengar, men det kändes lite… fult? Dels mot givaren som ville se vad som hände med hens gåva, dels mot alla i sällskapet som inte anförtroddes att veta hur det gick för honom. Det hela gav en sniken och ganska otrevlig känsla. Läser jag in för mycket i det eller har jag rätt i att det är aningen otrevligt?

Svar: Det finns, tro det eller ej, inte någon hyfs- och stilpraxis om att skrapa eller inte skrapa/öppna en lott som man har fått – eller köpt – inför andra. Det är alltså lika rätt att skrapa publikt som att spara till dess att man är ensam.

Man kan skrapa/öppna en lott i sällskap och förtjust utropa Jag vann! i förhoppningen att andra inte ska kräva att få del av den akuta rikedomen. Eller skrapa/öppna lotten och inte säga något alls. Eller tycka att det kan vara bra att slippa de reaktioner som kan uppstå vid vinst som: Låna ut! Dela med dig! Skänk bort!

För lottgivaren bör vinsten vara glädjande men kan också väcka delade känslor: har X fått en halv miljon på ”min” lott! Då vill jag ha en del!

Så glöm bort den där hemlighållna lotten, människor är olika.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (18)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 18

Skulle aldrig skrapa inför andra om jag inte var helt beredd på konsekvenserna. Det lär knappast hända, men du kan bli miljonär o då kan det vara klokt att ingen annan vet, såvida du inte vill ha nya falska vänner o känna skyldighet från familj o vänner att vara "generös", samt få telefonsamtal o brev från tiggare, underliga välgörenhetso., o finansbolag. I gåvan av en lott ingår rimligen mottagarens rätt att själv bestämma till vem eventuell vinst ska avslöjas. Helt fel att fråga om vinst!

Genesis Day, 23:21, 8 februari 2017. Anmäl

Lotter man fått i gåva tillhör det normal hyfs att inte skrapa i givares sällskap, för att givaren ska slippa känna sig snål om det visar sig vara nitlotter eller bara en ny lott i vinst. Vad skrapet eventuellt gav kan diskuteras nästa gång man ses, om man vinner en måttlig vinst kan man ta upp det själv, förluster och stora vinster är lite knepigare och får tas beroende på hur man tror att givaren kommer att reagera. Skrapar man tillsammans är det lämpligt att dela ev vinst med de närvarande.

Anna Holmberger, 09:20, 23 januari 2017. Anmäl

Ewa Atena, måste "erkänna" att jag aldrig hört den kopplingen tidigare, att tillbakadragenhet skulle hänga ihop med snikenhet:-). Det har förekommit att stora vinster lett till brytning inom familjer. Även om man känner sig säker på att det inte skulle hända en själv, så är det nog varken en dum idé eller fel att vänta med att skrapa den.

M K, 13:01, 21 januari 2017. Anmäl

Lyra hof, du gör som varenda en av oss i Hyfs och stils kommentarsfält: gissar. Du gissar att givaren vill att lotter skall skrapas på plats. Men det är väl inget att ta för givet.

Oémeara Braunisch, 13:58, 20 januari 2017. Anmäl

Känns som ett jäkla barnkalas, lottskrapning "efter att alla presenter är öppnade". Jag trodde för övrigt att lotter vad sådant som man gav till personer som man känner det obligatoriskt att ge något men där det mest handlar om att visa att man inte glömt personen, inte att ge en fantasifull/personlig gåva. Helt ok det.

Oémeara Braunisch, 12:41, 20 januari 2017. Anmäl

Oj vad mycket negativitet. SUPERTRIST att skrapa... nio rutor. Jag har inga spelargener (är du säker—har du suttit framför en enarmad bandit när det tutar och klirrar runtom dig, eller vid ett 21-bord?). Så du kan inte skrapa en lott? Ugh. Kan man inte tänka på givaren som säkert har gjort sitt bästa för att ge alla presenter (hur lätt är det)? Som menar väl? För tro inte att personen inte uppfattar de här överlägsna, hyperkritiska attityderna. Över att få en lott... Livet är svårt. Tungt.

Lyra Lof, 12:17, 20 januari 2017. Anmäl

@Ewa Atena Charmig klassificering av människor... Men precis som det är acceptabel hyfs och stil att *inte* öppna ett paket inför publik torde det ju vara ok att inte skrapa en lott. "Snikna... och vill inte dela sin glädje"? Märklig sak att säga, mottagaren kände kanske ingen större glädje över en lott och chansen att det är en vinst är ju minst sagt liten.

annan Camilla, 13:12, 19 januari 2017. Anmäl

AM Draak har ett utmärkt förslag kl 9.08. Det kan vidareutvecklas med att man själva kastar nitlotterna och ger bort eventuella vinstlotter till den man tycker bäst om i sällskapet. Det kan i vissa fall göra att man själv får vinstlotten och kan berätta för de övriga att de tyvärr fick nitlotter.

Friterade Mulor, 11:26, 19 januari 2017. Anmäl

Det beror på i vilken krets av människor man umgås med. Vissa är snikna och tillbakadragna och vill helst inte dela med sig av sin glädje till andra och givaren av lotten. Kan inte tänka mig något annat än man skrapar lotten framför andra precis som man gör med en present. En icke skrapat lott är lika med en oöppnad present. Jag tror att ingen missunnar någon att den har vunnit precis som man inte surar för andras presenter. Det låter som små omogna barn annars.

Ewa Atena, 10:47, 19 januari 2017. Anmäl

Likt Kap Kennedy saknar jag spelagener (bra ord!). Några gånger har jag varit i sällskap där alla fått en lott, vid andra tillfällen har jag varit i en grupp där alla fått ett skämt eller en gåta. Jag ser dessa som en gemenskapsövning, man öppnar/skrapar/läser inför resten av sällskapet och hurrar om någon vinner, skrattar åt roliga skämt, suckar åt dåliga skämt etc.

Sweydia Ism, 10:01, 19 januari 2017. Anmäl

Gåbortspresentetikett?

Fråga: Jag undrar vad som egentligen är kutym när det gäller att dela med sig av de presenter som gästerna tar med till värden, förutsatt att det är något ätbart, som går att bjuda gästerna på?

Själv har jag svårt att bara lägga undan chokladaskar och liknande. Det känns lite snålt att inte bjuda och bjuder man visar man ju att presenten är uppskattad. Därför blir jag ibland förvånad när andra verkar tänka precis tvärtom. Särskilt konstigt känns det om värden har fått till exempel choklad och inte bjuder på vare sig gåvan eller något motsvarande. Hur ska man enligt hyfs och stil resonera som värd?

Svar: Den här frågan återkommer ganska ofta men behöver besvaras på nytt i dessa kalastider.

Vinflaskor och delikatesser typ marmeladburkar, oliver och liknande osv ska ses ungefär som givna böcker, som man ju inte sätter sig att läsa när man får dem utan ställer undan och säger ”tack, ska bli så roligt att läsa/njuta av senare”.

Chokladaskar, konfekt, karameller och kolor bör man öppna och ställa fram i sina askar/burkar till kaffet. Det är gammal kutym att se just sådant godis som en extra lyx för alla på samma bjudning.

Men jag vet också de som ställer undan fina chokladaskar för eget bruk omsider. Det är inte något stort så kallat fel, men kan kanske verka lite egoistiskt. En förtänksam värdperson har skaffat konfekt och choklad att på traditionellt sätt inta efter middagen, och det kan vara en orsak till att ställa undan den överflödiga presentchokladen. Till nästa kalas kanske?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (23)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 23

Kära Maja Gräddnos! Tyvärr finns det de som av någon outgrundlig anledning försöker hitta dolda agendor hos andra -eller hitta PÅ dolda agendor där de inte finns. :) Själv blir jag också bara glad över det jag får.

Ann-Caroline Mörner, 22:19, 12 januari 2017. Anmäl

Men hallå, måste vi analysera tanken bakom en ask Aladdin eller annan choklad? Man ger den väl inte för att få av den, kan vara trevligt men är man sugen köper man väl en egen och äter hemma. Jag tänker INTE analysera varför jag får t ex en ask Aladdin, är givaren godissugen, är han/hon lat och kommer inte på något annat etc.. Jag blir glad för chokladen, försöker inte hitta någon dold agenda!

Maja Gräddnos, 18:45, 12 januari 2017. Anmäl

Bästa Så det så. För den som inte redan kände till begreppet har Magdalena Ribbing förklarat vad som är kutym. Den som vidhåller sina egna idéer behöver inte anstränga sig med att läsa vidare. Att med flit misstolka andras yttranden är månne kutym här och där. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag slipper träffa på detta här och där.

Ann-Caroline Mörner, 15:53, 12 januari 2017. Anmäl

Ann-Caroline Mörner, och jag menar att den som rutinmässigt slänger fram en Aladdinask eller liknande till värden/värdinnan med största sannolikhet anser sig ha rätt att själv få äta av den samma kväll. Medan den som köper några få kvalitetspraliner förväntar sig att det är just en gåva till värden/värdinnan. Det handlar alltså inte om vad man själv förväntar sig få äta när man ger bort kvalitetschoklad, utan tvärtom. Så din häpnad säger mer om din förväntan att få moffa choklad än något annat.

Så det så, 20:19, 11 januari 2017. Anmäl

Bästa Så det så! Det jag skrev gällde dem vilka anser att Aladdin är en för enkel present att ge eller att få eller att bli bjuden på.

Ann-Caroline Mörner, 18:11, 11 januari 2017. Anmäl

AA: Neeeeeeeeeeeeeeeejjj!!! De förstör allt... :( Vad har de för träskallar på produktutvecklingen där egentligen? Trillingnöt var ALLAS favorit. Jag känner mig lite skakad faktiskt... /desillusionerad.

Lyra Lof, 04:06, 10 januari 2017. Anmäl

( Sorry Lyra Lof, trillingnöt är en förgången tid. Den finns inte längre i Alladinasken :( )

A A, 17:35, 9 januari 2017. Anmäl

Lyra Lof, jag förstår inte heller detta klagande på Alladinaskar. Betydligt godare än alla schweiziska, belgiska eller andra chokladaskar! Utländska askar regiftar jag eller öppnar direkt och hoppas att alla andra äter upp dem utan att lägga märke till att jag avstår.

H R, 10:42, 9 januari 2017. Anmäl

Vad alla rackar på Aladdinaskar! Kanske inte så inspirerat, men vadå, jag skulle gladeligen ta emot en. Trillingnöt! Kanon.

Lyra Lof, 04:20, 9 januari 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: En hel del kommentatorer verkar ha missförstått såväl fråga som svar. Naturligtvis ger ingen gäst en ask choklad för att själv få del av den under tillställningen. Chokladen ges som så kallad gåbortspresent och mottagaren förväntas som artigast ställa fram den. Det har ingenting att göra med chokladens kvalitet, värdpersonens smak, gıvarens godishunger eller vad en del anser om hur måltider bör avslutas. Däremot om vedertagen sed, lika etablerad som själva gåbortspresenten.

Magdalena Ribbing, 11:50, 8 januari 2017. Anmäl

Julklappsbyte?

Bra lösning: Följande tack-för-julklappen från en ung klok person: ”Tack för den fina boken som du skickade! Du känner mig verkligen väl, den är precis vad jag behöver och vill ha – så mycket att jag redan hade köpt ett ex av den. Hur löser vi detta?” Alltså, istället för att skriva ”kan du skicka kvittot” ett vänligt tackmeddelande som både är uppmuntrande för givaren (i grunden rätt present) och öppet för olika möjligheter.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Om givaren betalade med kort kanske det finns en chans att kvittot finns kvar. Annars garanterat inte för en sån rel. billig gåva (inte en massagestol, typ). Fastbutiken kan möjligen byta boken ändå om de är lite schyssta om man förklar; FS vill ju ha ett byte och inte pengar tillbaka. Och om kassapersonen nekar, be att få tala med en manager... (Funkar i USA i alla fall!) Att säga "Hur ska vi lösa det här?", det låter lite väl dramatiskt, ung. som att det är ett stort problem.

Lyra Lof, 05:32, 5 januari 2017. Anmäl

Precis detta hände mig i julas, jag fick en bok jag redan hade (och läst). Men eftersom min vän vill att jag skall vara nöjd, gick det bra att byta! Det hade vi kommit överens om innan, varför göra det enkla svårt? Kan kanske vara lite annat om man inte gillar saken, då skulle jag inte byta, men har man den redan....Det är bara att spara kvittot! Det är väl ett bra tecken på att det var något mottagaren ville ha, att han/hon redan köpt den?

Maja Gräddnos, 18:22, 4 januari 2017. Anmäl

"Hur löser vi detta?" = Jag är för slö för att lösa problemet själv, lös det åt mej. De flesta butiker byter in olästa böcker om den redan finns i deras sortiment, så pröva så till att börja med om FS är för feg för att be om kvittot.

Så det så, 10:09, 3 januari 2017. Anmäl

@Bengt Carlsson: Jag kan i och för sig tycka att det är trevligt att låta givaren bestämma. I det beskrivna fallet kan lösningen exempelvis vara att denna tar tillbaka boken och ger en annan istället. Kvittolösningen menar jag är vedertagen bara när det gäller kläder, och jag skulle själv inte utgå från att givaren har sparat kvittot oavsett vilken sorts gåva det gäller. Att skänka (eller i värsta fall sälja) gåvan vidare är i allmänhet det bättre alternativet.

Kap Kennedy, 14:54, 2 januari 2017. Anmäl

Bra förslag sånär som på den sista meningen: "Hur löser vi detta" låter som en anbefallning att lösa ett stort problem. Bättre att avsluta med "Har du möjligtvis kvittot kvar så skulle jag kunna kan byta den." Fast i praktiken skulle jag nog göra som Sweydia lsm föreslog, dvs ge den jag köpt själv vidare.

Bengt Carlsson, 13:18, 2 januari 2017. Anmäl

Jag var med om det den här julen; jag fick en bok i julklapp som jag ganska nyligen köpt själv. Jag löste det så att jag bara skrev och tackade och berättade att jag gillar författaren och ser fram emot att läsa boken (jag hade ännu inte läst det exemplar jag köpt själv). Jag ska ge bort den bok jag köpt själv till någon annan som förhoppningsvis också gillar den... och som förhoppningsvis inte redan har den för då blir det ännu mera rundgång.

Sweydia Ism, 12:12, 2 januari 2017. Anmäl

Snällhetsgåva?

Fråga: När jag nyligen fyllde jämnt så fick jag ett mejl från en person där det bland annat stod ”Det blev en hyllningsgåva som jag tror att du uppskattar mer än blommor och present.”

Det visade sig då att personen i fråga satt in ett okänt belopp på ett konto för välgörenhet för min räkning.

Svar: Du beskriver något som många ser som generöst och bra, men som många andra anser vara tvetydigt. En present är något som man skaffar och ger för att glädja mottagaren och därför, om man väljer en välgörenhetsgåva, ska man vara absolut säker på att mottagaren verkligen vill just detta. Så var det ju alltså inte i ditt fall. Ytterligare en tveksamhet är att det ändamål som givaren väljer kan vara något som presentmottagaren ogillar.

Det är därför det är så viktigt att man som givare vet att mottagaren verkligen är med på att i sitt namn få denna välgörenhetspresent. Inte bara att man själv tycker att ändamålet är bra.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (14)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 14

Detta är ett underbart märklig fenomen - att ge gåvor i andras namn, utan att fråga (1) och utifrån sin egen uppfattning inte bara om vad som anses vara en förtjänt gåvomottagare (2), utan dessutom om huruvida den andra personen överhuvudtaget någonsin vill ge bort gåvor till främlingar (3). Kan inte bli mer fel. "I julklapp av mig fick du (gav du) donation på 500 kr till SD:s partikassa / Vänsterpartiets partikassa / Skraja ungarna / Gröna världsräddarna / Trädplanterare utan gränser / Tiggaren

Genesis Day, 19:06, 6 januari 2017. Anmäl

@Lyra L: Ha! Skulle själv aldrig ge bort choklad (försökte bara vara lite alko-alternativ-korrekt), men däremot champagne. Jag ger rätt mkt till barn i nöd varje månad. Men jag skulle inte önska -och vill inte ge - just detta som "present". För mig känns det som ett modernt "jippofierande" av allvarliga saker. ALLA borde ge av sitt överflöd till välgörande ändamål - och så ger man kanske en gåva när någon ska firas. Två olika saker tycker jag. Gillar inte "två flugor på smällen-principen".

Anna N, 11:40, 5 januari 2017. Anmäl

... donera en summa till San Diego Zoos pandaprogram, som då går tillfasten your seat belts—en SNOW DAY för deras pandor... De pumpar in snö med en snökanon. Och pandorna får fnatt—de de rutschar nerför backar, gör kullerbyttor, har en kanondag. OK, väldigt panda-centriska idéer, men ett exempel bara som visar att man har TÄNKT. Och ge något fysiskt, ett kort el likn för sjutton. Ett himla email är ju helöken att få. Plus det riskerar att hamna i en junk folder...

Lyra Lof, 06:31, 5 januari 2017. Anmäl

... som har med fattigdom, lidande, svält osv... (Ge till det själv.) För det är ju en festlig situation, ett firande—med tårta och blommor, presenter och ballonger. Att påminna om att barn svälter runtom i världen är nog lite av en 'downer' en sån dag...I stället, t ex, adoptera en panda! (Och gör det i tid så att foto & certifikat kommer fram) För VEM skulle ogilla det? (En (pseudo-) psykopat som borde skämma— och få en dask med en träsked.) Eller nåt mer specifikt: man kan t ex donera en

Lyra Lof, 06:17, 5 januari 2017. Anmäl

Anna N: En Aladdin-kartong kanske? After Eight. Eller en Twist-påse? Visst, det går ju alltid ner (trillingnöt, hallå), men maken till fantasilöshet: man visar ju att man inte iddes lägga nånsomhelst tanke på gåvan. Vad gäller om födelsedagsbarnet ev. ogillar organisationen: man kan ju låta bli att ge en kontroversiell cause... En religiös organisation (även om det är för barn i Afrika etc), nåt det minsta politiskt, el knutet knutet till en person osv. Jag skulle personligen undvika något

Lyra Lof, 05:55, 5 januari 2017. Anmäl

Oj, vad har hänt? En gåva till välgörenhet brukar vara ett vanligt förslag här, nu sågas det totalt.... Någon som har en förklaring? Jag brukar inte göra det, men skulle kunna göra det om jag vet att mottagaren stöder t ex organisationen. Mitt förslag är annars blomstercheck, om man nu vill ha något med sig som inte är en pryl om mottagaren inte vill ha någon present (även om det inte framgår hur det var i det här fallet)

Maja Gräddnos, 13:33, 4 januari 2017. Anmäl

@Kap. Håller ofta med dig, men inte här. Jag förutsätter att den jag firar själv ger de pengar i välgörenhet hen vill. Själv gör jag det också. Detta har ingenting med födelsedagspresenter att göra. En flaska vin/champagne/choklad funkar nästan alltid som present även till "den som har allt". Har du sedan pengar över så ge gärna extra till välgörenhet, men skryt inte om det genom att kalla det en födelsedagspresent.

Anna N, 12:00, 3 januari 2017. Anmäl

@Anna N, m fl: Att ge en välgörenhetsgåva till någon man vet inte kommer att uppskatta det är naturligtvis olämpligt. Men inte tusan måste vederbörande ha "uttryckligen bett om det". Vad är det för inställning? Dessutom finns inte problemet. Det där med att välgörenheten ges för någons räkning är en bildlig liknelse. Den som betalar/skänker pengarna till exempelvis ett 90-konto kan ju inte ange valfri avsändare.

Kap Kennedy, 14:16, 2 januari 2017. Anmäl

Trams! Välgörenhet idkar man (gärna ofta och generöst) alltid personligen - inte i andras namn. ENDA undantaget är om den som ska firas uttryckligen bett om det. Att ge bort "godhet" å andras vägnar är bara ett sätt att framhålla sig själv. Vad är nästa steg? "Jag gav en hundring till tiggaren utanför Konsum, men sa att det var från dig"

Anna N, 11:32, 2 januari 2017. Anmäl

Ojsan! Nej, nej, ingen fyller år "jämt" och ständigt - "jämnt", däremot, är ganska vanligt... (Tack, gamla Tekla, felet är korrigerat! DN.se)

gamla Tekla, 11:31, 2 januari 2017. Anmäl

Klapptack?

Fråga: Vad anses vara god sed när det gäller att tacka för julklappar? Jag förväntar mig när jag ger bort en julklapp att jag får någon form av feedback/kommentar kring gåvan.

Om man inte får det, är det fel att fråga om personen gillade julklappen?

Jag själv tycker att man ska uttrycka en uppskattning eller vänligt fråga om den går att byta mot något annat.

Svar: Självklart ska den som får en present – julklapp eller annan – tacka för den! Allt annat är trist ohyfs. Nuförtiden är julklappar ofta en beställning från den som vet att det blir en gåva på julafton – inte den överraskning som har varit en tanke tidigare. Men att julklappsmottagaren får exakt vad vederbörande önskat sig är inte något skäl att strunta i tacket. Inte heller om julkappen inte motsvarat förväntningarna. Tack ska ändå sägas, för den omtanke som gåvan symboliserar.

Föräldrar måste lära sina barn att ringa/skriva/texta/mejla de släktingar som givit julklappar men inte varit närvarande på julafton. Och föräldrar liksom andra vuxna ska själva naturligtvis också tacka de personer som givit dem något!

Ring de otacksamma eller bara otackande julklappsmottagarna och fråga milt och icke provokativt om boken-tröjan-skålen eller vad det är, passade. Eller om julklappen kom fram, om den skickats.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (12)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 12

MAGDALENA SVARAR IGEN: Anna N, för dig är det självklart att tacka för alla gåvor, men så är det inte för alldeles för många. Efter mängder av sorgsna frågor genom åren från julklappsgivare, ofta äldre generationer till barnbarn, anser jag att det är rätt att ringa och som det står i mitt svar, milt fråga om presenten kommit fram/passar, Det är inte att som du skriver "tråla efter tack" utan ett sätt att försäkra sig om att presenten nått sitt mål. Och föralldel en hint om att tack välkomnas.

Magdalena Ribbing, 13:40, 2 januari 2017. Anmäl

Självklart tackar man för alla gåvor. Direkt på plats eller i efterhand omgivaren inte är där. Tror barnen på tomten så tackar de honom artigt! Och lika självklart ringer man inte och "trålar" efter ett tack som uteblivit. Däremot kan man avstå från att skicka fler presenter åt just det hållet. Att maskera en "trålning" som en försäkran om att klappen verkligen kommit fram är bara löjligt. Samma princip som "om han inte ringer så är han inte intresserad" (han har INTE tappat telefonnumret!)

Anna N, 10:55, 2 januari 2017. Anmäl

Oj, hos oss har vi fått julklapparna av jultomten. Ibland kom barnen faktiskt ihåg att tacka för fjolårets julklappar när de skrev den nya önskelistan inför nästa jul. Men i något skede kom vi överens med far- och morföräldrar och alla fastrar och mostrar att vi inte längre skulle ge julklappar utanför familjen, så också tacket kan hållas inom familjen. Men fortfarande är det jultomten som hämtar klapparna!

Anonym, 08:57, 30 december 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Anders Ström, helt rätt, man ska vänta en rimlig tid vilket för julklappsfolket nog kan vara en vecka - även om de äldre generationerna skulle uppskatta ett tack på sådär annandagen. Och de barn som har givit mor- och farföräldrar julklappar skulle också blir glada för ett ganska omgående samtal med tack för den jättefina julklappen.

Magdalena Ribbing, 11:34, 29 december 2016. Anmäl

Om man ska ringa till de otacksamma, enligt svaret, så bör man väl åtminstone vänta en vecka och ge mottagaren tid att höra av sig?

Anders Ström, 11:13, 29 december 2016. Anmäl

Men Lyra Lof, det finns faktiskt massor av människor som inte ens vet vilka som håller sig med Instagramkonto, eller för den delen vet vad Instagram är.

H m, 08:06, 29 december 2016. Anmäl

@Lyra Lof: Fast det där är ungefär som att säga: "Numera finns det så många sätt att läsa nyheter på så då måste det vara enklare än någonsin att skaffa sig relevant och korrekt information." Det finns verkligen ingenting som tyder på att mänskligheten blir bättre på att kommunicera, bara för att den har fått en himla massa fler verktyg för det. Att frågeställaren här tycker sig inte få tack kanske bara beror på att hen har glömt att kolla mottagarnas Instagram-uppdateringar. Så bisarrt är det!

Kap Kennedy, 15:23, 28 december 2016. Anmäl

Anna Holmberger: Det är inte alltid möjligt att besöka alla man skulle vilja träffa pga tidsbrist, pengabrist eller för att man inte blivit inbjuden.

AM Draak, 15:13, 28 december 2016. Anmäl

Självklart kan du ringa och fråga. Personligen föredrar jag att inte få några julklappar, särskilt inte skickade. Får jag inte träffa givaren kan jag vara utan presenten, det är i mina ögon ett sätt att köpa sig fri från att träffa folk.

Anna Holmberger, 14:53, 28 december 2016. Anmäl

När det numera finns så många sätt att kontakta folk på—email, sms, facebook, förutom det tidigare telefon och brev—vilket väl borde göra att det finns ännu större anledning, inte mindre att höra av sig och tacka då det är så lätt.

Lyra Lof, 14:22, 28 december 2016. Anmäl

Julklappskritik?

Fråga: Vi firar jul med svärmor och andra släktingar på min makes sida. Det här året har de kommit med mer än antydningar om att det är skamligt hur mycket julklappar våra barn får varje år. Att de får fina klappar själva har de dock inte klagat på. Våra barn är 4 och 7 så blir det kanske mer klappar till dem, deras klappar kostar mindre per styck än de vuxnas. Vi lägger 1000 kr per barn ungefär. Alla klappar från vänner och släktingar ges samtidigt så det blir ju en hel del. Sen har väl tiderna förändrats, själv fick jag inte ens en bråkdel av vad mina barn får men jag tror inte de får mycket mer än de flesta andra med hyfsad ekonomi. De här skamlighetskommentarerna förstör lite av glädjen, en släkting sa att han blev illa till mods av antalet julklappar. Alla har en god ekonomi även om inte alla har barn så jag tror inte det ar en ekonomisk fråga utan mer att man jämför hur man själv hade som barn. Jag tycker att det känns olustigt och jag skulle vilja ha hjälp med hur jag ska bemöta dessa skamlighetskommentarer.

Svar: Varför inte dela upp den stora julklappsskörden för era barn på två dagar? Ge bara några få saker från er till era barn på julafton, så att de kritiska släktingarna slipper irritera sig, och resten av era julklappar till era barn på juldagen eller annandagen, då släkten inte är närvarande.

Att få ett överflöd av julklappar är inte nödvändigtvis det roligaste för barn, era är så små att de inte sitter och räknar paket. Även för mig låter det du beskriver som enormt, barnen får presenter för tusentals kronor från er föräldrar och sina släktingar – det är förmodligen omöjligt att bli glad för varje sak i en sådan skörd.

Men att svärmor och andra kritiserar det som ni ger era barn är taktlöst och fel.

Vill ni inte dela upp julklappsutdelningen måste din man säga till sin mor att ni ber att få slippa kommentarer om presenterna eftersom det förstör stämningen på er julafton och ni ändå inte tänker ändra er. Alla föräldrar förstår inte att de inte har rätt att kritisera sina egna barn när dessa är vuxna och försörjer sig själva. En hel del tror att de kan fortsätta att vara uppfostrare även till sina vuxna barn – och det går ju bra om de vuxna barnen vill det, annars ska föräldrar respektera att deras barn tar sina egna beslut.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (37)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 37

aC,jag förstår inte riktigt hur man kan tolka det jag skrev som att jag tycker att många julklappar betyder att man suger som förälder,vilket jag inte menade,(kanske jag är dålig på att förklara det jag vill få fram) du verkar nu iaf. ha förstått hur jag eg. menar, tack för det. Jag håller med dig om att julklappsmängden inte avgör åt något håll, var och en ger det den vill o har möjlighet till. Min kommentar var OT o ber om ursäkt för det och hoppas nu vi rett ut alla missförstånd i frågan.

A A, 18:02, 26 december 2016. Anmäl

@IH Var och en får väl göra som det passar dem vad gäller julklappar. Jag håller med om att det ibland är svårt att hitta nåt åt vuxna, men samtidigt lite kul att få nån bok eller nåt man annars inte skulle köpt :). Min 4-åring satt iaf och kramade sina paket ett bra tag innan hon började öppna dem (vansinnigt söt :D). I den åldern ligger dock "bördan" att tacka och bekräfta givaren på föräldern, och jag hoppas att vi klarade den hyfsat och att alla är glada nu efter jul :).

annan Camilla, 23:59, 25 december 2016. Anmäl

@AA UO Fair enough, era tidigare kommentarer läste iaf jag som "folk som ger många julklappar till barnen gör det för att de suger som föräldrar annars". För tro mig, julklappsmängden är inte något som avgör den frågan, varken åt ena eller andra hållet :).

annan Camilla, 23:56, 25 december 2016. Anmäl

Moderna föräldrar arbetar livet ur sig, satsar allt på karriären och har inte tid med sina barn. Då kompenserar man med många och dyra klappar, jag vet småbarn som har över 100 gosedjur, flera jättestora. Klappförslag: Egen tid med mamma/pappa. Ett barn i taget (viktigt!) får göra något valfritt roligt en halv dag, t ex gå på hästshow med efterföljande cafébesök, att bara ensam "äga" sin förälder (som naturligtvis har stängt av sin kära nalle).

Irene Holm, 11:48, 25 december 2016. Anmäl

En obehaglighet med barnens klappar är rivalitet och jämförande mellan far-och morföräldrar, där den som gav "för litet" får skämmas. Det finns folk som tar lån för att klara att hålla den höga nivå som förväntas. Varför ger vi klappar överhuvudtaget? Urdumt. Från början klappade man på dörren för att sen kasta in ett vedträ med en lustigt smädande text om husägaren. Detta kan vi gå tillbaka till tycker jag. De kristna bör ge en gåva till ett fattigt land, ett paket medicin till barn i krig tex

Irene Holm, 11:37, 25 december 2016. Anmäl

Obehagligt att se svettiga barn slita upp paket efter paket i ett berg av omslagspapper, utan att komma ihåg att tacka och utan att komma ihåg vem som givit vad. Vilken supersmart affärsman kom på det här med julklappar? Och det är fullständigt onödigt att ge klappar till vuxna, som oftast kan handla grejen för egna pengar och då i rätt storlek.. Hos oss har vi slutat ge klappar mellan vuxna för länge, länge sedan, det känns inte ett dugg "tomt". Och försök bromsa barnens juklappshysteri !

Irene Holm, 11:26, 25 december 2016. Anmäl

Vad betraffar julklappsmangd beror det val lite pa hur pass bortskamda barnen ar aret om. Det finns de som standigt handlar allt barnen kommer pa att de vill ha, sen finns det andra som sager till barnen att det kan du fraga jultomten om eller onska pa din fodelsedag. De forstnamnda barnen ar definitivt blasé medan de andra barnen har fatt lara sig att vanta, onska och dromma lite. Magdalenas rad om att dela upp julklappsutedelningen ar bra, tomten kan ju gora flera rutter...

Sara Verie, 13:12, 23 december 2016. Anmäl

Sorry att det blir mer OT. Mitt svar syftade inte enbart till julklappsmängd, utan att jag ofta ser föräldrar göra saker för att det känns bättre för dem, inte för att det är det bästa för barnen, tex. gränslöshet är inget som i längden är bra för barn men det är ett stort problem i både förskola och skola idag. Eller en familj som hade flera bilar, fin villa, många utlandsresor om året, barnflick,hemhjälp m..m. allt för barnens skull, när barnen sedan berättade sa de att de önskat att mamma kunde läst godnattsaga, de tyckte inte om att ”flyga bort” för då fick man inte vara hemma och leka.Min avsikt är inte att klanka ner på någon enbart lyfta frågan att vi inte alltid behöver värdera det vi gör för barn i materiella ting, det får oss att känna oss bra när vi gör allt detta men är inte alltid nödvändigtvis det barnen behöver. Har ni pengar att ge barnen så gör det om ni vill, jag värderar inte alls föräldraengagemang /julklappsmängd. - en present som innebär att jag tar ledigt en dag från jobbet för att gå på djurpark med lilla X, eller att jag ger ett annat barn biobesök med mat på stan, eller tonåringen som får en shoppingdag det kan anses snålt då det inte fyller ut under granen men gratis är det inte. Var och en är fri att göra som hen vill.

A A, 19:41, 22 december 2016. Anmäl

Jag menar inte att det är fel att ge bort julklappar, gärna flera, och det är underbart att se mottagaren bli glad! Vi talar om att det kan bli FÖR mycket. Så mycket att barnen knappt orkar bli just glad över de enskilda paketen. Och varför i herrans namn är det tabu att "vi barnfamlijer" någonsin ska behöva anpassa sig???

U O, 16:32, 22 december 2016. Anmäl

@UO, AA mfl Herregud, vad ni skriver... "för att känna sig som bättre föräldrar" bla bla, - "inte för att det är vad barnen i fösta hand behöver". Tror ni på riktigt att det finns någon invers proportionalitet mellan föräldraengagemang och julklappsmängd, eller är ni bara snåla människor som behöver en ursäkt för att själva inte ge? Eller varför i hela friden känner ni ett behov av att klanka ner på just detta?

annan Camilla, 15:32, 22 december 2016. Anmäl

Presentoförstånd?

Fråga: Jag har en svärfar som av princip inte ger presenter och julklappar till mina äldsta barn (de är inte hans biologiska barnbarn), däremot får de yngsta barnen, hans ”egna” barnbarn, presenter. Han ger även presenter och julklappar till oss vuxna. Vi bjuder alltid in honom till alla högtider och han kommer gärna men det känns så konstigt att det endast är de yngsta barnen i familjen som blir uppvaktade med presenter. De andra gångerna är han bara närvarande så att säga.

Jag tänker att han ju naturligtvis inte behöver köpa några märkvärdiga presenter men bara något litet. Han markerar så tydligt att mina äldre barn inte tillhör hans familj vilket känns sorgligt.

Hur ska man bemöta ett sånt beteende?

Svar: Usch! Som om blodsband skulle ursäkta snålhet! Eller är det bara dumhet? Förmodligen är det ingen idé att försöka få din svärfar att självmant inse vad han gör. Men kan din livspartner säga till sin far att ni uppriktigt inte vill ha presenter utan bara önskar er att de fyra barnen behandlas lika? Det kan då ekonomiskt gå på ett ut med presenter till de barn som saknar de för din svärfar så exklusiva blodsbanden till honom.

Om han inte förstår detta vilket inte är helt osannolikt med tanke på vad han gör, så återstår bara att dina äldsta barn får en extra julklapp som du ordnar ”från tomten” så att det inte blir orättvist visavi deras yngre syskon. Likadant när det gäller födelsedagar, då får väl presenten komma från sagofén.

Tänk att en vuxen människa inte vill förstå vad som kan förstöras genom denna trista uteslutningsmetod!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (21)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 21

Avskyvärt att behandla barnen olika - om det inte skulle handla om små barn respektive vuxna "barn". Det finns ju "styvsyskon med 20 års åldersskillnad. En allmän reflexion: märkligt att alla alla olika FS (som ju förmodligen läser alla kommentarer) aldrig hör av sig för att reda ut frågetecken/missuppfattningar/förtydliga frågorna. Eller inte så konstigt kanske; man kan ju ställa frågan så "vinklat" att man omedelbart får medhåll. Om alla fakta kom fram skulle svart kanske blivit ett anna

Anna N, 10:14, 17 december 2016. Anmäl

Med min tidigare kommentar menade jag om bonusbarnbarnen ex är +15 år och mest sitter med mobilen vid sammankomster och knappt hälsar på någon, som inte är helt ovanligt i den åldern. Då kan jag förstå svärfaderns ointresse i att lägga tid och pengar på julklapp. Men jag tycker i att det är förkastligt att behandla barn olika på det där sättet. Hade jag varit en av föräldrarna hade jag sagt ifrån och tillslut slutat fira med svärfar så att barnen slipper sådan behandling på julafton.

Bara Föratt, 15:02, 13 december 2016. Anmäl

Heja Magdalena! Till alla Kim Gordons och övriga "vuxna" som tycker sig ha rätt att behandla barn i samma familj olika, med motivering av blodsband - eller att några av barnen också behöver relatera till ytterligare en familj: skäms på er! Tycker du illa om att sonen/dottern fått bonusbarn med i paketet? Har din egen avkomma nån som helst stolthet tar hen avstånd från dig, hellre än låta dig manifestera dina unkna åsikter på syskonskarans bekostnad. Tro mig, tillåta sådan åtskillnad straffar sig

Anna Andersson, 11:45, 13 december 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR IGEN: Kim Gordon, du kanske har missförstått frågan? Frågeställarens svärfar har inte pådyvlats något ansvar för den skilsmässa som har gjort att två barn medfördes i det nya äktenskapet. Däremot är det helt fel av svärfar/bonusfarfar att låtsas som om dessa barn inte finns/är värda någon uppmärksamhet vid jul och födelsedagar, till skillnad från de biologiska barnbarnen. Det kan också kallas ett slags mobbning och är, vad det än ursäktas med, uselt. Och skadligt för syskonen.

Magdalena Ribbing, 10:47, 13 december 2016. Anmäl

Jättekonstigt svar. Varför ska svärfar ta ansvar för din och/eller din partners oförmåga att upprätthålla en relation? Det var ni som skilde er, det här är en logisk konsekvens av detta. Ta lite ansvar som de vuxna (?) människor ni är.

Kim Gordon, 09:40, 13 december 2016. Anmäl

Tror inte att svärfar agerar, som han gör, av snålhet. Hans beteende är beklagansvärt primitivt - att utesluta dem utanför "den egna flocken" är verkligen simpelt! Nej, försök inte "trolla bort" svärfars misstag - det är nog dags för ett uppriktigt, men civiliserat samtal. Berätta hur ni känner inför särbehandlingen. Låt er inte luras av svammel om små och större barn. M.R.:s sista mening, i sitt svar till FS, är precis vad det handlar om!

gamla Tekla, 18:43, 12 december 2016. Anmäl

Ge honom en av Magdalena Ribbings etikettböcker i julklapp adresserade från bonusbarnen.

M K, 18:30, 12 december 2016. Anmäl

Min första tanke var att detta är ytterligare ett exempel på att folk inte pratar med varandra - utan de går omkring och låter ilskan byggas upp inombords över något som mycket väl kan vara ett missförstånd. Kanske FS själv *omedvetet* vid tidigare tillfällen har signalerat inför svärfar att de äldre barnen ju har "en annan familj" (dvs deras andra förälders), och att detta uppfattats av svärfadern som att han bör hålla viss distans. Jag har själv upplevt liknande kommunikationsproblem...

Zephram Cochrane, 17:14, 12 december 2016. Anmäl

är att själv köpa presenter till de älfdre barnen, klämma dem i handen på svärfar och säga: "Säg att de här är från dig." En lysande vit lögn om jag får säga det själv! Om alternativet är att starta nån sorts fejd i familjen...

Lyra Lof, 17:01, 12 december 2016. Anmäl

FS verkar vara vettig så man får ju anta att det inte handlar om vuxna barn för helskotta. Om FS och hennes man lyckas kommunicera och når svärfadern så gör de ju honom en tjänst också. Vad gäller en kommentar här att om han inte ändrar på sig så vips, då är han borta! (Från alla högtider, inte bara jul?) Det är ju lätt att säga. Men han är ju ändå farfar till två av barnen, och pappa till FS:s man... Och det är ju *möjligt* att han har andra goda sidor, eller? En idé, även om det är lite fusk,

Lyra Lof, 16:59, 12 december 2016. Anmäl