Gåvoåterlämnade?

Fråga: Min bortgångna mamma gav mig en del levnadsregler under min uppväxt.
Bland annat så hävdade hon att ett par i samband med separation förväntades återlämna dyrare gåvor, som ringar och andra smycken till givaren.
Är detta en regel som gäller än idag? Motparten hävdar att hon har stöd i Svea Rikes Lag när hon gör gällande att en given gåva inte kan återkrävas. Finns det olika kategorier av ”gåvor”, som i så fall lyder under olika regelverk eller är det bara påhittat?

Svar: En gåva är principiellt mottagarens egendom så snart den har överlämnats utan förbehåll – men det finns ju hyfs, uppfostran, moral, etik, förstånd. Och det är dessa senare som gäller när det handlar om gåvor givna med den outsagda förutsättningen om mottagarens och givarens gemensamma framtid.

Ofta har jag skrivit detta, och det står i mina böcker, att det är helt fel om en part i en bruten relation behåller viktiga föremål eller dyrbarheter som givits under betingelsen att man ska leva tillsammans livet ut. Sådant ska ovillkorligen ges tillbaka, utan diskussion. Om givaren säger ”behåll gärna” så är det en annan sak. Likaså konsumtionsvaror som kläder, hushållsföremål, enklare möbler, sådant kan behållas. Men smycken, silver, arvegods, konstverk, dyrbarare möbler och liknande med känslomässigt eller reellt värde ska givetvis återlämnas när den situation som rådde när gåvan gavs har ändrats.

Detta bör man tänka på när man i en relation ger den andra parten något dyrbart, ett ärvt eller ett kostbart föremål: skriv ett av mottagaren undertecknat papper att gåvan ska återgå om relationen bryts. Så bör även svärföräldrar och andra närstående göra med betydelsefulla gåvor även om det är trist att ens antyda risken att kärleken inte förblir livslång. Men det är ju gräsligt att exempelvis ett smycke eller något finare föremål som gått i arv i en före detta partners familj behålls av den som inte längre finns i denna familjerelation.

Att efter det att relationen tagit slut behålla något som man har fått under ovanstående förutsättning och som givaren önskar få i retur är futtigt, uselt, girigt, obehagligt. En liten tröst för givaren är att bli av med en person som visar sig vara försedd med de egenskaperna. Dessutom undrar jag hur man tänker om man behåller en gåva mot givarens vilja? Vilken glädje har man av det som man då hänger sig fast vid?

Den giriga gåvobehållaren kanske bör överväga att den som en gång gav denna gåva och nu inte får tillbaka den inte har någon större anledning att hålla tyst i bekantskaps- och släktkretsen om detta, i synnerhet inte om det gäller släktföremål.
Förmodligen säger många ”behållare” att det är ju bara saker. Det är i så fall en usel ursäkt och bara dum.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (52)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 52

@MLP Mnja, det är omöjligt att göra sina barn arvlösa på riktigt om jag inte missminner mig, så problemet kvarstår oavsett testamente. Om sedan särkullsbarnen väljer att vara "juste" eller inte beror väl säkert på om de kan vänta sig att änkan/änklingen är det. Annars är det ju långt ifrån omöjligt för denna att se till att kontona är tomma innan denne dör.

annan Camilla, 23:15, 14 september 2016. Anmäl

Forts. på min förra kommentar: dessutom har särkullsbarnen (alltså den avlidne makens barn med förra frun, i mitt exempel), rätt att få ut sitt arv på en gång. Till skillnad från gemensamma barn som får vänta tills mamma också är död. Detta gör att OM särkullsbarnen kräver ut sitt arv direkt (det är ju frivilligt, de KAN vara justa), så måste ofta änkan mitt i sorgen sälja huset för att lösa ut dem. Mycket viktigt att gardera sig mot, om man lever i styvfamilj!

Marja-Leena Pettersson, 09:31, 14 september 2016. Anmäl

Gamla Tekla: det finns en viktig begränsning där som inte många känner till, och som därför kommer som en chock för många nyblivna änkor. Om maken har barn sedan förr, men inte med sin nuvarande hustru, och sedan avlider utan testamente - så har änkan ingen arvsrätt. Hans barn ärver allt. (Däremot får hon ju ut sin giftorätt d.v.s. 50 procent av boet - så hon blir inte HELT lottlös.)

Marja-Leena Pettersson, 09:26, 14 september 2016. Anmäl

Jag håller helt med annan Camilla och Anna N angående den generella synen på gåvor. Sedan kan det ju finnas extrema undantagssituationer. Om frun köper en segelbåt som gåva till sin make och en månad senare får reda på att maken sedan ett år tillbaka har en otrohetsaffär så är det ju rimligt att hon försöker kräva båten tillbaka om hon vill skiljas.

Anna Eriksson, 08:35, 14 september 2016. Anmäl

Är det bara jag som tycker att det känns som ett slag i ansiktet när en fd partner i samband med separation ger tillbaks gåvor? Man har ju ändå givit något som man tänkt igenom och hoppats att personen ska bli glad över... att få tillbaks dem är ju mer som ett förnekande att relationen någonsin varit bra :(.

annan Camilla, 10:55, 13 september 2016. Anmäl

Anna N.: Äktenskapsförord gäller enskild egendom, som inte ingår i en bodelning vid skilsmässa. Vid dödsfall inträder arvsrätt. Efter snabb skumning på nätet, verkar det se ut så här: Makar utan barn - utan testamente: 100% arvsrätt. Med testamente: 0 - 100%. Vid 0% arvsrätt, begränsas detta av basbeloppsregeln, dvs rätt till minst 4 prisbasbelopp efter bodelning. Tvår mina händer - detta är verkligen inget för en amatör att skriva om! 8p Så, sök expertis!

gamla Tekla, 10:53, 13 september 2016. Anmäl

Anna N.: Äktenskapsförord gäller enskild egendom, som inte ingår i en bodelning vid skilsmässa. Vid dödsfall inträder arvsrätt. Efter snabb skumning på nätet, verkar det se ut så här: Makar utan barn - utan testamente: 100% arvsrätt. Med testamente: 0 - 100%. Vid 0% arvsrätt, begränsas detta av basbeloppsregeln, dvs rätt till minst 4 prisbasbelopp efter bodelning. Tvår mina händer - detta är verkligen inget för en amatör att skriva om! 8p Så, sök expertis!

gamla Tekla, 10:53, 13 september 2016. Anmäl

@Anna N, 08:13, 13 september 2016 Håller helt med! Och om nu cigarettetuiet hade varit så viktigt för dig att "behålla i släkten" så hade du väl fått specificera detta vid "gåvo"tillfället...

annan Camilla, 10:51, 13 september 2016. Anmäl

@MR, 15:28 Ger jag någon en gåva förväntar jag mig inte den tillbaks. Och om man nu skaffar en segelbåt "för sitt gemensamma nöje" så är det ju inte heller en gåva, utan något man har gemensamt. I det läget skulle jag säga att man säljer den och delar på pengarna. Om hon köpt båten och gett den till karln (dvs han är den som använder och sköter den) så är det hans, inget som ska ges tillbaka. Om det är arvegods som man förväntar sig tillbaks *ger* man inte någon det.

annan Camilla, 10:47, 13 september 2016. Anmäl

Vill bara lägga till att det jag själv gett bort under ett förhållande vill jag inte på villkors vis få tillbaka! Det skulle för mig kännas småaktigt och snålt att ens fundera på att återkräva det där cigarettetuiet i silver (pappas) den svindyra elgitarren eller tröjan jag stickade. Det gavs i kärlek och hör till den "insats" man gör när man går in i ett förhållande. Att i efterhand, när förhållandet gått i kras, kräva insatsen tillbaka är (i min mening) lågt.

Anna N, 08:13, 13 september 2016. Anmäl

Bröllopsdagskalas?

Fråga: Ska man fira andras bröllopsdagar? I min värld firar de gifta detta på tu man hand om det nu inte är silverbröllop eller liknande och man bjuder på fest. Men annars är det väl de två gifta som gör något tillsammans?
Vi blev nu bjudna att fira svågerns bröllopsdag (inte någon jämn med fest utan en ”vanlig) med fika/picknick. För mig är detta lite udda. Jag har aldrig firat mina föräldrars bröllopsdag mer än att jag sagt grattis och kanske köpt en blomma, inte min systers eller någon annan släktings heller. Och blir man bjuden på något bröllopsdagsfika, förväntas man då ta med en present?

Vad är vanligt kring detta och hur långt i släkten ska man gratta någon på bröllopsdagen? Jag förväntar mig inga grattis mer än från min man. För mig är detta en väldigt personlig sak, men jag kanske har missat något?

Svar: Nej, du har inte missat något. Det är inte svensk sed att fira släktens eller andras bröllopsdagar. Därför finns inte heller någon praxis om hur nära eller avlägset släkt man ska vara för detta. Men vill man som din svåger – och hans äkta hälft får man hoppas – fira sin bröllopsdag duger det som anledning att bjuda på kalas till glädje för umgängeskretsen.

Nu verkar festen så föga högtidlig att den inte är något att ens bli störd av. Gästerna kan knappast förväntas ta med något annat än den numera nästintill obligatoriska gåbortspresenten. Ta med dig en burk marmelad eller en flaska extra fin olivolja och ha det så så trevligt!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

Får jag ställa en tilläggsfråga? I min familj har vi firat våra föräldrars bröllosdagar med fester, men sedan syskonen fick egna familjer anser de att det är mammas och pappas sak att fira sin bröllopsdag och att inte barn och barnbarn skall delta. Jag själv vet inte riktigt vad jag tycker... å ena sidan är detta en tradition i just vår familj, men å den andra är det väl paret självt som firar sin förening?

Carina Carlström, 23:34, 19 augusti 2016. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Axel Nydén, att andra lyckönskar till bröllopsdagen är egentligen inte brukligt efter själva ursprungsdagen. De efterföljande bröllopsdagarna fram till silverbröllopet och sedan guldbröllop och diamantbröllop (25 år, 50 år och 60 år) är parets egna dagar och firas enligt personlig önskan. Att andra än parets eventuella barn uppmärksammar dagen är inte förväntat, men ett sms är knappast "fel." En annons i tidningen om en bröllopsdag verkar konstigt.

Magdalena Ribbing, 16:36, 12 augusti 2016. Anmäl

Att gratulera ett par på bröllopsdagen med ett enkelt muntligt "grattis" eller över SMS, är detta rätt eller fel? Är det olika om det gäller nära familj, mer avlägsen släkt, vänner eller bara bekanta? Och om det annonseras bröllopsdag i tidningen?

Axel Nydén, 16:11, 12 augusti 2016. Anmäl

Att bjuda till fest är bra! Behövs inga krystade "anledningar". Alla fester behöver ju int gå ut på att gästerna - av olika anledningar- ska hylla värden/värdparet.,

Anna N, 06:11, 11 augusti 2016. Anmäl

Alla förevändningar att bjuda vänner är bra.

Alexander Backlund, 15:00, 10 augusti 2016. Anmäl

Det är ju bara en anledning till att ha bjudning. Alla anledningar till att ha fest är bra anledningar. Tycker man det är konstigt så är det bara att tacka nej.

Henrik Syk, 09:37, 10 augusti 2016. Anmäl

Kan bara hålla med Magdalena här. Vi firar själva vår bröllopsdag med middag med vänner varje år, men det beror bara på att vi gifte oss på valborgsmässoafton, plus att vännerna ifråga har samma årsdag för en annan händelse i deras liv.

Anna Holmberger, 08:22, 10 augusti 2016. Anmäl

Bröllopspengar?

Fråga: Vi är bjudna på ett bröllop där bröllopsparet önskar pengar. Hur mycket ska man ge? Har kollat med många andra och svaren skiftar väldigt, väldigt mycket. En del säger att det är mellan 300:- och 500:- som gäller som praxis per par, såvida man inte är nära släkt – då kan/får/bör man ge upp till 1000:-.

Vi pratar om Sverige här. Samtidigt hör man att i t ex Ungern m fl öststater ska/bör man ge minst 3000:- per par, såvida man inte är släkt – då är det minst det dubbla som gäller!? Enorm skillnad alltså! Man tycker ju att det borde vara tvärtom om man jämför Sverige med öststater, men så är det tydligen inte! Eller? Tacksam för ett konkret och bra svar.

Svar: Nuförtiden önskar sig brudpar/brudgumspar ofta pengar istället för de föremål som för inte så länge sedan var de enda tänkbara. Flertalet har redan skapat sina hem innan de gifter sig och behöver inga fler brödrostar och vaser. Pengar behöver däremot många och eftersom det är nästintill självklart att ge bröllopspresenter föreslår alltså de som gifter sig att gästerna ska ge pengar. Många tycker att det är fel att ge pengar, som ett slags hushållsbidrag, men jag menar att det är så vanligt och på många sätt begripligt att det är acceptabelt, undantaget att be om pengar för amortering på huset/bostadsrätten – det bör åtminstone antydas att presentpengarna går till en bröllopsresa eller liknande.

Men summan är verkligen givarens egen sak att bestämma. Det går absolut inte att säga att den givna summan ska vara si eller så många hundra kronor. Det enda vettiga resonemanget är att ge den summa som man annars skulle ha köpt något presentföremål för. Vad man ”får” eller ”bör” ge som du skriver, är inte heller något förutbestämt, inte ens praxis. Det kan vara rimligt att de som är närmast släkt med de som gifter sig ger en större summa än bekanta eller vänner. Men det är inte heller något som förväntas eller som andra kan ha synpunkter på.

En missuppfattning, alltid fel men inte ovanlig är att försöka ta reda på vad ens närvaro vid bröllopsfesten betingar i kostnad och ge en motsvarande summa. Det är inte meningen med en fest – eller ska i alla fall inte vara det – att gästerna ska betala för sin närvaro.

En helt annan sak är om bröllopet är en så kallad betalfest där gästerna på inbjudningskortet ombeds svara genom att sätta in en bestämd summa för sin närvaro. Då behövs inte någon medförd present, och givetvis inte heller mer pengar i present.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (29)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 29

Knepigt med pengar. Då är det bättre med en kuvertavgift på 3-400 kr så slipper folk fundera på hur mycket de ska ge och det blir lika för alla. Sen kan de som vill och står nära brudparet ge en mindre, symbolisk present vid ett annat tillfälle.

Bengt Carlsson, 02:11, 14 augusti 2016. Anmäl

MAGDALENA INFORMERAR: Brudpar är traditionellt benämningen på en kvinna och en man som gifter sig. Brudpar är även i nutid benämningen på två kvinnor som gifter sig. Brudgumspar är benämningen på två män som gifter sig. Detta som en information till Marja-Leena Pettersson som inte verkar känna till att samkönade äktenskap är lagliga numera. Dessa benämningar används därför av mig i mina spalter och böcker. Ordet bröllopspar däremot skulle jag aldrig använda, det är bara en mystisk hybrid.

Magdalena Ribbing, 21:08, 6 augusti 2016. Anmäl

Lyra Löf: Det verkar som om du inte förstått vad jag har skrivit. Jag skriver just att om brudparet är viktiga människor i mitt liv går jag på bröllopet. Hysteriskt? Det var just en märklig kommentar, den får stå för dig och din fattningsförmåga.

Enok Personne, 00:12, 4 augusti 2016. Anmäl

Oémeara Braunisch, ja att det var anonym kartong informerades vi om i förväg. De sa att de gjorde så just för att de inte ville att gästerna skulle känna sig stressade över det där med pengar. Sen överräckte vi ett kort personligen också.

H R, 11:00, 3 augusti 2016. Anmäl

"brudgumspar"! LOL

Marja-Leena Pettersson, 09:31, 3 augusti 2016. Anmäl

Jag blir nyfiken på om/vad som ges för information om HUR man ger pengarna, cash eller konto? Vackert kuvert eller brevlåda? (Brevlådan som nämdes måste ju folk ha fått information om). Brukar praxis vara att man ger anonymt eller skickar med en personlig lyckohälsning? (Bara nyfiken, bröllop är det sista jag är sugen på att ställa till med)

Oémeara Braunisch, 20:45, 2 augusti 2016. Anmäl

Jag tycker brudparet ("inte bröllpsparet") istället ska strunta i den överdådiga festen. Många hetsas av vänner (väninnor!) till att slänga ut förmögenheter på klänning à 15 tusen som bara ska användas en gång, sidenskor etc och en middag med oxfilé och levande musik för en jättehop med gäster. Stor skuld till detta har tidningar som sida upp och sida ner beskriver ljuvliga bröllop med enorma trädgårdsfester. Gör som min vän, som bjöd endast de två vittnena dvs mig med make, på Operakällaren !

Irene Holm, 13:08, 2 augusti 2016. Anmäl

HR, det var en bra idé. Jag känner ett par som använde bröllopspengarna till en diskmaskin. Ingen kunde/ville naturligtvis ge en sådan i bröllopspresent men som givare känns det bra att ha varit med på den. Hade gåvolådan stått framme hade det kanske känts ännu bättre för många.

Sweydia Ism, 11:34, 2 augusti 2016. Anmäl

Det är intressant att så många verkar ha avfärdat möjligheten att syftet är att betala för själva bröllopet. Även om Magdalena Ribbing slår fast att det är ohyfsat att relatera pengarna på det viset tycker jag att det är ganska uppenbart att önskemålet är uttänkt så. Bröllopsfester är dyra, de flesta bröllopspresenter hamnar på vinden och bröllopsgäster känner sig ofta pressade att ge generöst. I dagens alltmer pragmatiska samhälle, hur skulle detta INTE kunna bli vanligare förekommande?

Kap Kennedy, 11:23, 2 augusti 2016. Anmäl

Egentligen förstår jag inte varför man ska ge något överhuvudtaget. Förr lämnade man en lysningspresent på mottagningen,den idén är väl borta för länge sen. Och ofta finns numera redan ett färdigt hem för paret. Present kan man väl ge när någon fyller år. Bröllopsfesten kostar pengar även för gästen, med ev. frissabesök,ny klänning, ärtig handväska, (hatt?), kanske taxiresa till och från. Nej bort med alla presenter tycker jag, Och att önska eller skänka pengar går fetbort om jag får bestämma.

Irene Holm, 10:27, 2 augusti 2016. Anmäl

Passningspresent?

Fråga: Inför en sjukhusvistelse erbjöd sig goda vänner ta hand om min lilla hund, fäller ej, väluppfostrad, kan lämnas ensam, kan vara med i alla tillåtna sammanhang, uppför sig!)

Vi trodde nog det skulle bli ett par dygn men det blev drygt två veckor, dels för att jag inte mådde bra men också för att de tycker hunden är så underbar. De har planer på att skaffa hund och tycker detta var bra tillfälle att testa.

Frågan är hur ersätter/tackar jag? De har det mycket bra ställt och det känns fel att fråga om ersättning, jag har sagt de ska spara kvitton för utlägg för hunden. Räcker det jag ger en gåva?
Tänkte mig en korg med vin och delikatesser, passar väl? Men för hur mycket? Vill inte verka snål men ej heller överdriva. 500 totalt?

Svar: En korg med delikatesser kan vara aningen vanskligt att ge, om du inte vet säkert vad mottagaren gillar. Men du kan ge ett vackert kort med en inbjudan till exempelvis en utomhuskonsert eller parkteater. Om den är billig eller gratis kan det kanske passa att du bjuder på efterföljande supé för er tre hemma hos dig? Då hamnar du på den summa du tänker dig. Utan förvägsbestämt datum förstås, rätt tillfälle måste ni komma överens om.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

Här blir jag uppriktigt förvånad över svaret! MR brukar ju ofta annars rekommendera olivolja, marmelad osv i gåbortpresent. En delikatesskorg är ju perfekt, bara att låta bli att äta eller kanske ge bort det man ev. inte gillar. En konsertinbjudan kan däremot bli en besvärlig present. Man kanske inte är intresserad av eller t.o.m. ogillar den aktuella musiken, eller bara känner att man inte har tid med sånt bland alla sommarbestyr.

Bengt Carlsson, 02:00, 14 augusti 2016. Anmäl

Som djurägare är mitt tips att verkligen skämma bort den/de som passar ditt djur då det är guld värt att kunna lämna djuren till någon de känner som du litar på! Jag jämför med priset det skulle kosta att lämna djuret på ett pensionat. Rör det sig dessutom om flera veckor, som inte var bestämt på förhand är det en väldigt fin gest att lämna en delikatesskorg. Skulle nog föredra att ge bort en riktig present nu i stället för en "framtida" present i form av middag / ev hundvakt

Lisa Larsson, 17:43, 2 augusti 2016. Anmäl

Självklart ska man insistera att betala omkostnader, o endast efter uttryckligt avböjande avstå. Däremot skulle jag absolut ge någon liten present som extra tack, min erfarenhet är att människor ofta är blygsamma vad gäller deras insats men ändå uppskattar tydlig uppskattning. En enkel gåva räcker och en försäkran om att vara behjälplig med framtida hundpassning.

A A, 10:43, 30 juli 2016. Anmäl

Jag tycker som Carina Carlström, mer än så är överdrivet eftersom tiden med hunden i sig är en present !

Marie-Louise Göransson, 05:42, 30 juli 2016. Anmäl

Det första jag skulle göra vore att betala alla omkostnader, och bara avstå om hundpassarna uttryckligen säger ifrån. I andra hand skulle jag ge dem ett presentkort där jag lovade att ställa upp som hundvakt åt dem i framtiden - det känns tryggt för en blivande hundägare att veta att man har någon att vända sig till, när det behövs.

Carina Carlström, 15:52, 28 juli 2016. Anmäl

Ja en delikatesskorg är toppen. Får man nåt man inte älskar själv kan man alltid bjuda på det när man har gäster som uppskattar. Vet man med sig att paret är väldigt etiskt-inriktade kan man ju undvika typ gåslever och satsa på tex ekologiska oljor och ostar. Lyxig vinäger är också nåt jag åtminstone sällan köper men älskar att få. Men ge definitivt nåt, två veckor är en lång tid och även om paret säkert älskade att passa er lilla tuss så är det rtevligt att visa uppskattnign.

Lina Persson, 11:59, 28 juli 2016. Anmäl

Tycker nog fs först ändå *måste* be om alla kvitton som det redan pratats om och låta vännerna försäkra att "nej, nej vi vill absolut inte ha ett öre osv" och sen överlämna en fin present. Delikatesskorg med lyxostar, marmelader, kex och vin låter ju toppen, om man är goda vänner vet man också ungefär varandras smak.

Molly Moll, 09:53, 28 juli 2016. Anmäl

Om de goda vännerna har planer att skaffa egen hund, så är nog den bästa presenten en försäkran att du ställer upp som hundvakt när de behöver.

Helena Steen, 09:05, 28 juli 2016. Anmäl

Godhetsgåva?

Fråga: En av mina fastrar fyller snart 80 år. Hon tänker fira det med att bjuda syskonen med äkta hälfter – plus mig- på eftermiddagskaffe vid sitt barndomshem. Hon har sagt att hon varken vill ha presenter eller blommor. Med presenter uppfattar åtminstone mamma och jag att hon menar saker som tar plats och samlar damm i skåpen. Min fråga lyder nu : bryter vi mot kantänka min fasters önskan ( känns genant att fråga henne rakt ut) om vi t ex sponsrar en get för en familj i något u-land- och ger fastern kortet? En sådan gåva samlar ju inte damm i något skåp – och jag tror inte heller att hon rent principiellt skulle ha något emot att få en sådan present. Vad säger etiketten om det här?

Svar: Det kan vara vanskligt att ge välgörenhet i någons namn utan att vederbörande uttryckligen önskat sig detta. Bara om du vet säkert att din faster har sympatier för något visst välgörande ändamål kan det vara rimligt att istället för en fysisk gåva ge ett bidrag i hennes namn till detta, när hon nu har sagt till att hon inte vill ha presenter – föremål och blommor.

Annars föreslår jag att du och några till i kretsen av närstående formulerar ett vackert kort till jubilaren med en icke tidsbestämd inbjudan till exempelvis en utflykt till något sevärt med åtföljande lunch, eller teaterbesök föregånget eller följt av att fastern bjuds med er givare på någon form av uteätande. Det samlar inte heller damm i skåpen och kan räknas som en trevlighet för både mottagare och givare.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Instämmer, jag skulle inte "skänka" någon välgörenhet som jag inte vet att jubilaren själv understöder ! Hellre ett presentkort på något roligt tillsammans och att mottagaren får välja mellan olika angivna alternativ - och om man känner sin faster så finns det säkert flera trevliga förslag !

Marie-Louise Göransson, 10:33, 30 juli 2016. Anmäl

Karina Linder, i så fall håller du ju faktiskt med. Magdalena skriver ju att en sådan present är okej om man verkligen vet att jubilaren uppskattar det. Och det gör du ju. Alltså håller du med.

H R, 13:26, 27 juli 2016. Anmäl

Man känner väl ändå den som ska firas så bra att man vet om hon/han uppskattar "påtvingad" välgörenhet. MR:s förslag om utflykt/teater/middag kan bara bli väldigt lyckat däremot.

M K, 09:28, 22 juli 2016. Anmäl

Nja jag håller inte riktigt med här, min svärmor vill aldrig ha presenter men blir väldigt glad om vi stöttar olika projekt där mindre bemedlade får hjälp. Typ en get, en barnmorska eller lunch på stadsmissionen för uteliggare Men även upplevelser med oss. Så kanske en teater, en utflykt eller en picnic.

Karina Linder, 17:27, 21 juli 2016. Anmäl

Ja, jag håller med H R, 08:40. Vill man inte ha en present så vill man inte och då skall det respekteras. Att skänka något till välgörande ändamål och sedan ge bort kvittot är bara att be om beröm. "Titta vad god jag är som sänker bort pengar!". Det är bara att köpa en get eller fler och så håller man det för sig själv. Man gör det ju för att hjälpa någon, inte för att få bekräftelse för sin egen förträfflighet.

Thorbjörn T., 10:22, 21 juli 2016. Anmäl

Jag tycker att det är ett hycklande oskick. Godhet kan inte uttryckas i någon annans namn! Jag har inget emot sponsrandet av en get i sig, eller något annat som görs av en uppriktig vilja att hjälpa andra, men man gör det i sitt eget namn. Du kan ändå sponsra en get, bara inte i hennes namn! "Faster, du ville inte ha någon present, så jag sponsrade en get för de pengar jag skulle ha gett ut för din present." Det går inte att vara god åt nån annan!

H R, 08:40, 21 juli 2016. Anmäl

Babypresent?

Fråga: Jag har en fundering angående presenter till ofödda barn och eventuellt deras förälder/föräldrar. Vad säger hyfs och etikett om när man tidigast kan ge sådana?

Vissa säger efter tredje månaden, andra strax innan planerad födsel och vissa endast efter barnet är fött och man vet att inga allvarliga komplikationer tillstött. Sedan förstår jag förstås att man får känna av läget och eventuellt fråga, men en tumregel hade varit trevligt och man brukar ju alltid få så vettiga svar härifrån.

Svar: Enligt gammal (svensk) sed ska man inte ge babypresenter alls innan barnet har fötts. Det beror på att förr var förlossningarna så riskfyllda att ödet inte skulle utmanas. Därför väntade man med lyckönskningar och gåvor till dess att barnet landat lyckligt på jorden och läget var gott.

I andra kulturer kan det se annorlunda ut, i USA exempelvis är det vanligt med en tillställning (baby shower) innan barnet fötts, ursprungligen för att den blivande mamman skulle få goda barnråd av sina vänner, numera oftare för att presenter ska ges till mamman och hennes ofödda barn.

I dag kan man ge den present man önskar så snart barnet är fött. Det behövs alltså inte någon ”karantän” efter födseln, men rätt är att invänta den.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Presenter före födseln är jättebra om det är första barnet och i samband med babyshower eller långväga/sällsynt besök (annars känns det konstlat). Det underlättar för föräldrarna som då faktiskt får presenter som behövs istället för extra av allt man själv redan köpt.

lilla moi, 14:16, 7 juli 2016. Anmäl

Håller med Sweydia Presenten ska man ge först när barnet är född samtidigt som man gratulerar och se glädjen i deras ögon och det lilla barnet.

Ewa Atena, 12:38, 7 juli 2016. Anmäl

Varför skulle någon vilja ge presenter till ett ofött barn? Det är mycket roligare att se bebisen och ge present eller (om de bor långt bort) skicka present när man sett bilder, vet vad den lilla/e heter mm. Jag har varit på amerikanskorganiserade Baby Showers och tycker det är fåniga tillställningar med löjliga lekar mm men jag spelar naturligtvis med. Gratulerar mycket hellre nyblivna föräldrar. Jag avråder bestämt presenter innan 12:e veckan, så mycket kan gå illa tidigt i graviditeten.

Sweydia Ism, 20:59, 5 juli 2016. Anmäl

Jag har en kamrat som kommer från en annan kultur. Där väntar man ett år med att fira "nedkomsten" och med presenterna. Efter detta första året är nämligen de största farorna för barnet över och oj vilka fester det brukar bli då!

Staffan Berger (Webbsida), 09:44, 5 juli 2016. Anmäl

Med presenter antar jag här menas sådant som föräldrar kan tycka är praktiskt att köpa till nyfödda, exempelvis kläder och babyleksaker. I sådana fall är det naturligtvis lämpligt att avvakta att graviditeten fortlöper utan komplikationer, men att vänta ända till födseln tycker jag kanske låter lite överdrivet idag. Möjligen bör man undvika att föregå föräldrarnas närmaste familje- och släktmedlemmar. De har på något vis "förtur" till allt som rör tilldragelsen.

Kap Kennedy, 09:37, 5 juli 2016. Anmäl

Opresent?

Fråga: Jag är inbjuden till min bästa och äldsta barndomskamrats bröllop nu i sommar. På inbjudan står det att brudparet inte önskar sig några presenter.

De har istället en önskan om att gästerna sätter in en gåva till någon av de angivna fonderna på inbjudan som ligger dem varmt om hjärtat. Därför har jag en fråga, skulle jag kunna välja att både ge en gåva till en av de fonder de har angivit och även ge en present till brudparet?

Svar: En uttrycklig önskan om ”inga presenter” ska respekteras. Brudparet kan ha sitt hem färdiginrett och hyllorna fyllda med de saker som behövs; nya presentföremål kan förmodas bli mer till besvär än glädje. Men bruden är din nära vän och det är förklarligt om du vill ge något ändå. Mitt förslag är att du sätter in en mindre summa till en av de angivna fonderna och därutöver ger en inbjudan om exempelvis en utflykt eller konsert eller liknande, kanske med åtföljande restaurangbesök, kafé eller liknande i ditt sällskap och på din bekostnad, och låter de nygifta välja datum.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-1 av 1

Men ge gärna presentkortet någonstans och vid något tillfälle då ingen annan av gästerna ser det. Det är onödigt att de andra gästerna kanske börjar känna tvivel av typen "Men herregud, borde jag ha skaffat en present också? Gäller det inte, det som brudparet bad om? Kommer brudparet tycka att jag var sniken nu, eftersom jag inte har med mig någon present utöver insättningen?"

H R, 17:38, 4 juli 2016. Anmäl

Gåvoöverflöd?

Fråga: Jag är sedan många år väninna med en jämnårig kvinna. Vi har haft kontakt med varandra under många år. Nu är vi båda pensionärer, bor på olika orter, varför vi oftast har telefonkontakt. Vid de tillfällen som vi träffas har jag överösts med gåvor, böcker, föremål, godis mm. Det känns mycket obehagligt eftersom jag själv inte ger henne gåvor i samma omfattning. Dessutom är många av gåvorna inte alls i min smak.

Hur ska jag bete mig? Böckerna jag får ger mig dåligt samvete eftersom jag aldrig läser dem. Efter våra möten känner jag ofta ett stort obehag. Kontakten är dock viktig för mig, då vi ofta ger varandra inspiration.

Svar: Din reaktion är lätt att förstå, din väninna som ger dig för många presenter försätter sig omedvetet i ett slags överläge visavi dig, även om det säkert inte alls är orsaken. Presentgivande behöver ofta vara någorlunda jämställt för att balansen i umgänget ska behållas. Visserligen brukar jag säga att det finns en generositet i att förmå att ta emot en gåva, men det du berättar är tydligen både så återkommande och oönskat av dig att det har blivit besvärande för dig. Kanske är din generösa väninna en av de många som delvis för sitt eget nöjes skull går ut och letar efter presenter, hon finner alltså egen glädje i att välja ut och köpa det hon tror ska passa mottagaren.

Eftersom du har denna långvariga kontakt med din väninna kan du nog förklara läget för henne. Var försiktig, välj en trevlig stund och tänk ut ett resonemang som du kan framföra, kanske åt det här hållet:
”vet du, att nu har du så generöst givit mig så oändligt mycket genom åren att jag måste be dig att inte ge mig fler presenter. Dels är det fullt i alla mina skåp och hyllor, dels får inte du alls lika mycket av mig, och nu känns det som en risk att vår fina vänskap kan naggas i kanten. Hoppas du förstår hur jag känner det, jag vill absolut inte vara ovänlig, du har givit mig så mycket genom åren men nu är det som sagt fullt hos mig. Kan vi inte bara bestämma att vi inte ger varandra fler presenter från nu?”

Sagt i mild och vänlig ton kommer detta säkert att skapa besvikelse hos din väninna men borde ändå inte kunna uppfattas som otrevligt.

Magdalena Ribbing

Numera finns spalten också på Facebook – välkomna även dit! https://www.facebook.com/magdalenaribbing/?fref=ts

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (18)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 18

M K, precis som du säger, det låter som ett barns beteende, och så betedde hon sig ofta, inte bara vad gällde presentande. Det fanns säkert en diagnos men jag är inte själv psykolog - ingen aning. För mig gällde det bara att aldrig uttrycka glädje eller beundran över något - för då köpte hon det åt mig, oavsett om hon hade råd och oavsett om jag hade möjlighet att använda saken. Det kom aldrig några genkrav. Men det var betungande.

H R, 16:47, 18 juni 2016. Anmäl

För mig handlar det inte om huruvida jag har förmågan att ta emot presenter eller att folk hjälper mig med något. Men det kan bli en plåga att ta emot saker och ting som man sedan kanske sedan måste spendera tid att göra sig av med, i och med att man inte vill ha/behöver det man fått. Samma gäller det när folk envist vill hjälpa mig med något (pga sjukdom, som försvårar mina dagliga aktiviteter), när jag faktiskt inte behöver ha hjälpen. Folk har ibland faktiskt svårt att acceptera ett nej

Catarina Dalesjö, 11:08, 16 juni 2016. Anmäl

Jag har haft "kompisar" som envisats med att ge presenter i överflöd eller envisas med att "hjälpa till" med gud vet vad. I båda fallen har det inte räckt att säga att jag inte behöver mer saker eller vill ha hjälp med vad det nu är, dom personerna har fortsatt. Det har gått till sådan överstyr att jag inte alls har uppskattat gesterna och i dom flesta fall, så har det visat sig att personen i fråga har haft ett syfte med sitt beteende. Det har inte bara varit av ren givmildhet.

Catarina Dalesjö, 10:20, 16 juni 2016. Anmäl

Anna N, varför tror du att man inte säger något? Om man sagt "Det var vänligt, men vi behöver inte mer" varje gång, om man visat de överfulla skåpen med saker man faktiskt vill ha kvar. Och om man försökt ett antal andra sätt att få slut på givandet så får man till slut välja mellan att bryta kontakten eller finna annat användningsområde för sakerna.

Så det så, 10:29, 15 juni 2016. Anmäl

HR, berättade verkligen din vän att det var därför hon gav alla presenter eller varför tror du det? Låter patetiskt. Kanske barn skulle göra så, men knappast någon vuxen. Somliga är överdrivet generösa helt enkelt utan att ha någon baktanke. Andra gör nog bara som någon skrev tidigare, rensar ur hemma och ger bort som present istället för att slänga, saker som de själva fått och inte vill ha.

M K, 23:28, 14 juni 2016. Anmäl

Det handlar mer om vilken sorts människa man är. Vissa personer är väldigt generösa och givmilda från födseln. Jag tycker att man ska ta emot med ett leende och sedan kan man gallra bland saker och som många föreslår skänka till andra mm Visa saker säkert glädjer FS eller hur? Man behöver inte alls återgälla med samma mynt. Kanske bjuder på bio eller restaurang eller ett utflykt istället? Eller hjälper med råd och tröstar när det behövs. Ta emot det du får , alla ger efter sin förmåga.

Ewa Atena, 23:03, 14 juni 2016. Anmäl

Men ÄR det verkligen så farligt att - vänner emellan - tala ur skägget och säga: "Jag vill inte ha fler prylar i mitt liv nu, så ge mig inte fler presenter, är du snäll." Det är ju oerhört respektlöst att fortsätta att ta emot och sedan kasta/ge bort gåvorna. Bara för att man är för feg för att säga som det är. Att låtsas god och ge dessa gåvor till välgörenhet för att dölja sin egen feghet är hållningslöst och dubbelmoraliskt. Eller var det inte vänskap vi talade om...?

Anna N, 22:31, 14 juni 2016. Anmäl

En vän till mig brukade ge sina vänner massvis med presenter eftersom det gav henne trygghet; ju mer presenter hon gav, desto säkrare kände hon sig på att vännerna inte skulle lämna henne. Hon förstod inte att hon räckte som hon var, hon kunde bara känna sig lugn genom att överösa oss med presenter. Hon saknade helt insikt i obehaget det kan väcka hos andra. Är detta fallet, så är Irenes förslag kanske bra - Rädda Barnen, etc...Eller lång, omtänksam, förklarande pratstund (kan dock bli svårt!)

H R, 21:27, 14 juni 2016. Anmäl

Man kan föreslå att de två väninnorna tillsammans istället ska ta en eller ett par hundralappar var och skänka till Rädda Barnen eller Världsnaturfonden, Syriens krigsbarn eller annan välgörenhet som man kommer överens om (låt henne bestämma!). Argumentet kan vara "Vi två har ju faktiskt allt vi behöver, här kan vi göra nytta ! Då får vännen visa FS att hon är givmild och FS slipper gå till Myrorna med dåligt samvete.

Irene Holm, 18:56, 14 juni 2016. Anmäl

Min förra svärmor var svensk mästare på det där. Minns t ex en påsk när hela släkten högtidligt kommit överens: Inga påskpresenter i år! Vi satt där runt påskbordet - och Tada! halade svärmor med spjuvermin fram fina presenter till var och en! Hon själv fick såklart sitta tomhänt. Här handlade om en sorts makt, och om möjligheten att få spela martyr ..Men i FS fall kan det t ex handla om att få känna sig omtyckt, osäkerhet om bara sällskap med hennes person räcker till?

Irene Holm, 18:47, 14 juni 2016. Anmäl

Hemgjort?

Fråga: Hur ska man resonera kring att ge bort saker man gjort själv? Jag handarbetar och ”pysslar” ganska mycket, det är oerhört roligt att få skapa saker själv med garn, tyg och andra material. Ibland får jag frågan om att sälja vissa alster vilket jag med glädje gör till (ungefär) självkostnadspris.

Men hur vet jag vad som är okej att ge i present till andra människor? För allt i världen vill jag inte bli uppfattad som självgod som tar för givet att alla människor ska gilla det jag gör. Jag följer i sociala medier en hel del vad andra människor skapar och kan lugnt konstatera att smaken är som baken – en del saker är gräsligt fula trots att jag kan uppskatta arbetet som ligger bakom. Tänk om jag ger bort något som jag lagt själ och hjärta i och som mottagaren inte alls uppskattar?

Normalt uppfostrade människor tackar hjärtligt, men hur vet jag att det är ärligt menat och att det kanske är ok att ge bort fler saker till den personen? Jag förstår att min osäkerhet grundar sig dels i dåligt självförtroende men kanske framför allt i att jag själv har tydliga åsikter om vad som är fint och inte.

Kanske kan Magdalena ge mig lite hjälp på traven?

Svar: Din fråga är intressant och viktig. Man kan inte alltid veta vad en gåvomottagare uppriktigt tycker om en present, men man kan läsa av ansiktsuttryck och minspel. Skriver man böcker är det ofta naturligt att ge en sådan egenskriven bok som present – men som med dina hemgjorda föremål, hur kan man vara säker på att mottagaren vill läsa just den boken?

Kanske är det bästa svaret på din fråga att du själv tänker noga på vad du ger till vem. Du är den som känner mottagaren och därmed har bäst möjlighet att inse om din gåva välkomnas eller kan uppfattas som besvärande. Bra är att du ransonerar dina hemgjorda föremål, inte upprepade gånger ger det du har skapat själv till samma mottagare.

Om du tänker ett steg vidare ska mottagaren bli gladast för presenten. Du tycker att det är roligt att skapa saker, men det är inte främst ditt nöje som ska avgöra ditt val av presenter utan din förvissning om mottagarens glädje över det du ger. Det går att kombinera givar- och mottagarglädje vilket är det bästa. Men det kräver en viss förståelse, en insikt om den som är mottagare.

En möjlighet är att du avlövar det äkta överraskningsmomentet som ihop med att ge presenter och i förväg frågar den som du vill ge en hemgjord sak till. Du kan milt säga lite innan ungefär ”jag håller just på att avsluta en näverask/blå schal/broderade servetter, är det något som skulle intressera dig att få till din födelsedag?” En klok vän säger då kanske att ”det låter fint, gärna.” Eller kanske att ”det låter fint men tyvärr saknar jag utrymme/användningsmöjlighet för det.”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (13)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 13

Om man inte vet säkert att en viss gåva är önskad, så tycker jag alltid att de bästa gåvorna är de som "går åt", dvs något som går att äta eller dricka, snittblommor, fina ljus osv.

Katarina Katarina, 12:50, 21 maj 2016. Anmäl

och ställde blommorna bakom TV´n, där stod de kvar två veckor senare vid besök och hade vissnat.

A A, 19:17, 20 maj 2016. Anmäl

För flera år sedan var jag bjuden på kalas till en släkting som älskade att pynta sin balkong med allehanda ettåriga blommor, jag visste ungefär vilka som var favoriter. Det året odlade jag just dessa som blev fantastiskt stora och fina, det resulterade i en stor blomkorg för omplantering på balkongen till majdagen det begav sig. Första reaktionen var "åh vad fint" sedan frågan-har du odlat dessa själv? när svaret var ja, fick släktingen ett surt uttryck i ansiktet sa: jaha! forts....

A A, 19:16, 20 maj 2016. Anmäl

Jag tycker inte det är någon större skillnad mellan att ge en köpt present och ge en hemgjord present (förutsatt att de hemgjorda är av god kvalitet och estetiskt tilltalande). Oavsett om presenten är köpt eller hemgjord handlar det ju om att välja en gåva som passar mottagaren och den smak och stil som mottagaren har, och som gör mottagaren glad. Är man tveksam så köp en present. Då är det lättare för mottagaren att be om kvittot för att byta om det är en present som inte passar.

Bodil S, 14:13, 20 maj 2016. Anmäl

De som vill köpa alstren av dig kan du ju lugnt ge dina verk som present! Även dem som spontant utbrister: "Nä men åh vad fint, önskar att jag hade en sån!" Dessa är säkra kort. Sen har vi kategorin som kanske fryser jättemycket om händerna och utbrister "Ja jag tappade bort mina vantar igår" - råkar den personen fylla år nästa helg så kan du lugnt slå in dina stickade vantar! Andra skulle jag nog inte ge mina alster i present. Eller så skulle jag faktiskt fråga, som Magdalena föreslår.

H R, 13:58, 20 maj 2016. Anmäl

En gång fick jag klädnypor som var målade som personer. Hår av garn, "ansiktena" ritade med tuschpenna. Dom blev en donation till soptippen.

Meta Four, 13:31, 20 maj 2016. Anmäl

Klokt att fråga i förväg! Många av oss har skåp och lådor fulla av sådant vi aldrig använder. Numera bär jag ut, mer än jag bär in. Alster tillverkade av barn, eller terapiarbeten av äldre personer inom långvården är undantagna, då det skänker givaren så mycket glädje. Ett alternativ för FS är kanske att skänka något till välgörenhet? Lions, Röda korset, Myrorna m.fl. tar emot till försäljning - och någonstans kommer ett ögonpar att glittra extra mycket, av glädje över just din gåva!

"gamla" Tekla, 12:26, 20 maj 2016. Anmäl

Tack men nej tack. Min mors väninna älskar att sticka randiga sockor i alla de färger och har gett mig och mina döttrar flera uppsättningar.. ja vad säger man.. döttrarna har "råkat" glömma dem hos mig varje gång.

Frk N, 10:39, 20 maj 2016. Anmäl

Jag kommer att tänka på virkade tofflor vi fick av min nu avlidna svägerska. Sa tack, men tänkte att "vad ska vi ha dem till?" Några år senare flyttade vi till en lägenhet med kallare golv, uppskattar dem verkligheten och har slitit hål på dem.

Ingrid Bergström, 08:49, 20 maj 2016. Anmäl

Som sagt, det är en fråga om kvantitet och vad det är för grejer. Virkade grytlappar? Javisst, det skulle jag behöva! Två, gärna fyra. Men om jag skulle få tio kommer jag förmodligen att hinna tröttna. Användbara hemgjorda saker är alltid välkomna, vilket förstås förutsätter att givaren tror eller vet att de är användbara för mottagaren. Om det gäller saker som "bara" är till prydnad bör man nog åtminstone hålla igen på mängden, tills man verkligen vet att de är uppskattade.

Kap Kennedy, 08:12, 20 maj 2016. Anmäl

Gåvoglädje?

Fråga: Har varit på uppvaktningar de senaste åren, då “födelsedagsbarnet” inte öppnat presenterna medan gästerna ännu är kvar. Vi är några som undrat över detta men inte kommit fram till någon bra förklaring. Kan det vara så att det blir någon sorts värdering?

En bekant berättade om en annan tillställning , där det hade öppnats paket och kuvert medan gästerna var kvar och stämningen hade försämrats avsevärt.
Vad är god etikett i detta fall?

Svar: Nu i givartider, konfirmation, bröllop, examen – utöver födelsedagarna förstås – hör frågor om presenter till de vanligaste till dn.se/etikett.

Presenten, ordet har sin grund i närvaro, ska vara något glädjande överraskande till mottagaren, en symbol för den lyckönskan givaren ger. Det är inte nödvändigt att mottagaren packar upp sina presenter i övrigas åsyn. De som förväntar sig presentuppackande kan vara mer nyfikna än vänligt engagerade. Mottagaren kan packa upp presenterna om vederbörande gärna vill, men det brukar bli en långrandigt för andra närvarande respektive intressant för de som absolut vill få sin nyfikenhet tillfredsställd. Tyvärr kan det medföra viss risk att ge gästerna tillfälle att begrunda vad andra har givit.

En gång kom en fråga till spalten om bröllopspresenter från en moster till en i brudparet; hennes present var en linneduk som hon själv hade handfållat. Bröllopspresenterna packades upp och moster stod bland gäster som inte visste vem hon var; när hennes duk hölls upp väste några bredvid henne ungefär ”vad ska dom ha den där trasan till?” Mosterns fråga till mig var nu om hon skulle erbjuda sig att ta tillbaka sin present om den var så ful och olämplig som hon hade hört, och skaffa något annat istället. Tyvärr kan man inte räkna med andras taktfullhet, snarare får man inse det motsatta. Även därför är det lika bra att att inte ha publik presentöppning om det handlar om ett större antal.

Ett annat skäl att avstå från presentöppnade i allas sällskap är den långtråkighet som gärna uppstår när snören knyts upp, papper prasslas av, kartonger lyfts bort, presenten ska beundras under något slags jubel från både mottagare och åskådare. Efter ganska få sådana avtäckningar blir det tilltagande ointressant. Officiella personer, som politiker och kungligheter, brukar öppna sina presenter så att allmänheten ska få möjlighet att se – men endast dessa officiella gåvor, aldrig de privata.

Om jubilaren eller brudparet får ett begränsat antal gåvor öppnas de vid överlämnandet i givarens närvaro, och placeras på ett presentbord. Är givarna och gåvorna fler än ett dussin ungefär är det enligt min uppfattning lika bra eller bättre att mottagaren säger till de uppvaktande att det ska bli så roligt att öppna allt i lugn och ro senare – varefter mottagaren givetvis skriver personliga tackbrev till alla givare.

Till alla givare: glöm inte att skriva ett väl fastsatt kort med namn på den som givit presenten. Det händer alltför ofta att mottagaren inte kan identifiera vem som gav vad. Och hur ska då det självklara tackkortet nå fram? Det som visar givaren hur glad mottagaren blivit och att presenten nått sitt mål.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-6 av 6

Många här försöker rättfärdiga varför de säger jag och **** . Kan de inte stå ut med tanken på att de hittills, möjligen av tanklöshet har uttryckt sig mindre artigt? Så farligt är det väl ändå inte att ta till sig goda råd och börja om på ny kula. Ingen människa blir väl sämre av att hon förmår ändra sig.

Enok Personne, 16:05, 13 maj 2016. Anmäl

Ewa Atena, din bekant som inte öppnade presenterna inför gästerna gjorde så, men du kan inte veta att ALLA som inte öppnar inför gästerna brukar göra så! Det var en ganska drastisk slutsats.

H R, 15:54, 13 maj 2016. Anmäl

Har en bekant som inte öppnar presenter fast vi brukar vara inte mer än 6-7 personer som allt. Några år senare vid en annan tillställning har samma person gett Min present till värdinnan. Blev helt röd om kinderna av besvikelse och avslöjandet. Kvinnan har glömt att jag ska vara på middag denna dag på samma ställe. Pinsamt och riktigt otrevligt. Så brukar folk göra som inte öppnar presenter i allas åsyn. Man faller i sin egen grop. Finns inga perfekta brott ;-)))

Ewa Atena, 15:40, 13 maj 2016. Anmäl

Jag AVSKYR baby showers och annat i amerikansk stil när presenter öppnas till allas kostgjorda förtjusning. Jag gillar mellanösternsk sed där presenter tas emot tacksamt och öppnas när givaren gått, då slipper man "en femte brödrost till brudparet, vad praktiskt!" med tillgjort leende.

Sweydia Ism, 14:52, 13 maj 2016. Anmäl

Jag som annars aldrig håller med Marja-Leena Pettersson måste denna gång - hålla med!

H R, 13:17, 13 maj 2016. Anmäl

Om man ska ha en lång presentöppning, ska man i alla fall ordna så att gästerna a) får sitta om de vill och b) har något att dricka (vin för dem som så önskar). Då blir det mer uthärdligt. Angående personen som väste om mosterns duk, så är det ju DEN personen det är fel på. Det går inte att gardera sig mot sådana människor: hade det inte varit presentöppning så hade hon väst om någons klädsel, frisyr eller vikt, eller så hade det varit något fel på maten, arrangemangen eller brudgummen...

Marja-Leena Pettersson, 07:09, 13 maj 2016. Anmäl