Bussbestyr?

Fråga: Ibland ser man kvinnor som sitter och sminkar sig på bussen. Själv störs jag av det. Jag tycker att sådant bör ha klarats av hemma på toaletten och oroar mig dessutom för att de ska få pensel e.d. i ögat om bussen måste tvärbromsas. Att borsta håret på bussen kan ju också medföra att andra får hårstrån på sig.

Jag trodde inte att sådant var accepterat förrän jag såg en reklam på SL-bussens display om möjligheten att använda eluttag för dator med mera, där det också fanns en bild av en kvinna som använde hårtork. Det tycks alltså som om ansvariga på SL tycker att toalettbestyr passar ombord på bussen.

Är sådant lämpligt eller förenligt med hur man bör bete sig? Vad gör man som medpassagerare – kan man säga något(!) eller bara sätta sig någon annanstans?

Svar: Ämnet har varit uppe ett par gånger i min spalt, och det verkar som om det finns två läger. Ett tycker att restiden är ett utmärkt tillfälle att sminka sig, äta frukost, fixa med håret (och för den delen prata ljudligt i mobilen respektive spela musik så att andra störs). Det andra lägret tycker liksom du (och jag) att sådant får man ägna sig åt på andra ställen än i kollektivtrafiken. Jag har inte sett att SL rekommenderar hårtork för bussresenärer, men finns sådan reklam på allvar är det absurt, av flera skäl.

Svaret på din fråga om det är lämpligt är alltså nej. Medpassagerare kan knappast hindra detta beteende, men kan absolut i vänlig ton säga till den hårborstande eller ögonsminkande att det första är störande, det andra riskabelt. Enklast är nog ändå att med ett diskret ögonbläng flytta sig till annan plats.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (41)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 41

@MK: Ingenting i FS fråga handlar om att spruta parfym. (Vilket naturligtvis vore helt fel) Frågan handlade om huruvida beteendet signalerade brist på vett och etikett. Prat om allergier har en tendens att ta fokus från många frågor här i spalten. Ja, allergier finns! Dessutom i olika grader. Och folk som hittar på finns också. Smaklöst att "förminska" problemet Trump. "Alternativa fakta" är allvarligare än olika åsikter om vett och etikett.

K Gb, 08:40, 20 februari 2017. Anmäl

Anna N, nej jag tror verkligen inte på den tolkningen, att de skulle visa att medresenärerna skulle vara betydelselösa. Och sminka sig inför arbets-/skolkamrater är det väl många som gör. Inte konstigt alls. Men, som sagt, så länge man inte får något på sig eller någon börjar spraya omkring sig är det väl inget problem.

M K, 14:02, 18 februari 2017. Anmäl

K GB, aha, dags för alternativa fakta ang allergier igen. Men nu är det ju så att många är doftöverkänsliga i olika grad utan att vara allergiska. Man kan tåla vissa parfymer och andra dofter utan problem, men bli väldigt påverkad av andra. (Även kemikalier man har hemma eller till bilen kan vara ett problem.) Det går ju att välja tillfällen när det passar att använda parfym, så man inte utsätter andra man måste trängas med.

M K, 13:50, 18 februari 2017. Anmäl

Som vanligt kantrar allt till att handla om inbillade allergier. (Jo, jag vet att riktiga finns, men inte på de sätt och av de orsaker som beskrivs här) Tror att Anna N och Augusta W är något på spåret. Betydligt mer spännande dessutom...

K GB, 10:36, 18 februari 2017. Anmäl

Madelene j: Varken den andra person eller jag själv som skrivit om att det är vanligt att vissa ägnar sig åt hygien/grovrengöring har nämnt ett enda ord om tånaglar etc. :)

Ann-Caroline Mörner, 20:13, 17 februari 2017. Anmäl

Så det så, smink är väl oftast så diskret parfymerat att det inte stör omgivningen, men visst finns det parfymfria märken. Stor skillnad mot om någon skulle spraya sig med dofter bland andra människor. Eller ha överdoserat från början.

M K, 13:36, 17 februari 2017. Anmäl

Ann-Caroline Mörner, Jag skrev inte till dig :)

Madelene J., 09:44, 17 februari 2017. Anmäl

"Inga saker som luktar" skriver flera men anser att sminkning är ok. Var hittar ni doftfritt smink? Allt puder jag stött på är parfymerat på ett eller annat sätt. (Tror att det skulle lukta rätt härsket annars...)

Så det så, 09:11, 17 februari 2017. Anmäl

Anna N har fångat kärnan i problemet, att "sminkaren" visar att medresenärerna är betydelselösa, de är bara en del av bussens inredning.

Augusta Wik, 08:06, 17 februari 2017. Anmäl

Av alla former av dåligt uppförande som finns måste jag säga att detta verkligen inte är särskilt upprörande. Själv sminkar jag mig framför spegeln hemma, men det här går nog faktiskt under kategorin "Titta inte då?". Man kan ju försöka att inte störa sig på alla underligheter som folk pysslar med. Som t.ex. att man sitter och stirrar surt på unga tjejer på bussen...

Maria Holmström, 20:31, 16 februari 2017. Anmäl

Sittplatserbjudande?

Fråga: Sedan barnsben har jag lärt mig att ge upp min sittplats i kommunaltrafiken för äldre, handikappade och gravida. Vilket förstås är helt rätt.

Men så gav jag upp min sittplats för någon jag trodde var gravid. Det visade sig att hon bara var överviktig, och att de extra kilona satt sig på en plats som fick mig att tro att hon var gravid. Hon blev väldigt ledsen och grät. Jag försökte låtsas som om jag ändå inte ville sitta ner, och sade högljutt till min vän som var med på resan att jag ville stå på grund av ryggont. Och kände mig som världens elakaste människa trots att det hela var ett försök till vänlighet.

Efter det har jag inte riktigt vågat upplåta min plats till någon som verkar vara gravid. Ibland har jag ställt mig upp och gått långt därifrån så att personen jag tror är gravid får sitta utan att inse att jag har många hållplatser kvar. Men detta är inte alltid hållbart.

Jag vill aldrig mer såra någon på det sätt som jag sårade den överviktiga kvinnan som jag trodde var gravid. Men samtidigt vill jag ju gärna upplåta min sittplats till de gravida som behöver det. Jag hoppas att Magdalena har ett tips som inte sårar överviktiga, och hjälper gravida i kommunaltrafiken.

Svar: Försök se din vänlighet som en naturlig del av samspelet mellan människor, inte som ett utpekande av en individ. Jag förmodar att du inte sade till den överviktiga kvinnan ”varsågod och sitt, du är ju gravid” – utan att du reste dig och sade ”varsågod om du vill sitta.” Då fanns ingen anledning för henne att bli ledsen, du kunde ju ha rest dig upp för att hon såg trött ut eller bar på en kasse som såg tung ut, eller vad som helst.

Du gjorde vad du kunde för att uppföra dig som en hygglig medmänniska, du såg någon som du uppfattade behövde din plats bättre än du och när du noterade att den personen blev sårad gjorde du om igen det du kunde: försökte dölja din missförstådda artighet med en vit lögn.

Men du kommer aldrig att kunna se igenom obekanta människor och förstå deras tankar när de visas en oväntad vänlighet. Helt rimligt för mina 76 år erbjuds jag vid enstaka tillfällen sittplats på buss eller tunnelbana, varvid jag tackar och sätter mig, även om jag inte behöver platsen. Men jag vet också av många mejl till min spalt att de som erbjuder någon en sittplats ofta får en snäsning till svar ”vadå, jag är verkligen inte så gammal” eller ”nej, jag står lika bra som du” eller något annat dumt. Din erfarenhet om än med annan bakgrund är inte ovanlig. Det går ju att svara ”tack, vänligt av dig men jag ska strax gå av” eller något liknande hövligt och uppskattande för den sympatiska artighet som visats.

Nästa gång du vill ge din sittplats till någon, säg bara i enlighet med din goda uppfostran ”varsågod, om du vill sitta” – det kan ingen ta illa upp som inte är totalt självupptagen och oförstående.

Man kan vara både normalviktig och ung och ändå ha nytta av en sittplats. Det kan konstateras i övermått på bussar och tunnelbanevagnar där yngre och åtminstone till synes helt friska sitter fast på både på vanliga och prioriterade platser, försjunkna i sina smartphones, medan äldre, med eller utan käpp, och höggravida får stå.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (21)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 21

Inte det minsta upprörd.

Lyra Lof, 12:18, 20 januari 2017. Anmäl

Lyra Löf: Har läst ditt inlägg, men inte förstått. Varför så upprörd över ett harmlöst skämt, det var inte kränkande eller så, varför bry dig då,? Gillade du inte skämtet är det väl bara att ignorera det i sådana här sammanhang (i verkligheten kanske man kan le lite artigt i alla fall)

Maja Gräddnos, 15:29, 19 januari 2017. Anmäl

Lyra Lof: Jag gömmer mig inte bakom en synonym (i så fall hade jag hetat Flottyrkokta Häståsnekorsningar) utan möjligen en pseudonym.

Friterade Mulor, 13:49, 19 januari 2017. Anmäl

Med en så taskig nivå på ett skämt så får man väl vara beredd på lite häckling, eller hur? Och anonymitet eller inte (och det är rätt passivt aggressivt att kategoriskt anta och säga att 'det här säger du bara för att du kan gömma dig bakom en synonym')—jag skulle inte ha några problem med att säga nåt om ett vekt skämt till personens fejs. Här var det väl ändå inte en blyg viol som skulle bli så *oerhört* sårad, eller hur? Eller en tioåring? Tåla värmen och köket och allt det där...

Lyra Lof, 08:00, 19 januari 2017. Anmäl

Ett litet inlägg i debatten hur ego personer kan vara, åker dagligen en stadsbuss där en herre med stor kungspudel hade ockuperat handkappsplatsen för fyra personer med sin hund. Hundar ska ju med ägare åka längs bak med hänsyn till allergier och ja nu var det flera som inte vågade sätta sig på de tomma sätena på grund av allergi, hundrädsla heja ego farbrorn!

Kerstin Sundberg, 07:03, 19 januari 2017. Anmäl

Lyra Löf: Du behöver absolut inte uppskatta Friterade Mulors skämt, även om jag skrattade gott. Men jag tycker det var svårt att missa att det var ett skämt, och ett ofarligt sådant, inget att bli upprörd över. Det finns tre slags skämt. - sådana du skrattar själv åt - sådana du inte gillar, kanske hört förut, men du kan skratta lite artigt - sådana som är plumpa, kränkande och inte bör berättas, om någon gör det, protestera.

Maja Gräddnos, 17:13, 18 januari 2017. Anmäl

Det är svårt med humor, särskilt om den ska vara rolig.

Friterade Mulor, 14:07, 18 januari 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: AM Draak, vi är alla olika, somliga tycker att andras skämt är roliga, andra har motsatt uppfattning. Därför är det sällan meningsfullt att klaga på ett så kallat skämt. Däremot kan man svara på det man ogillar med en motfråga "hur då menar du" eller lugnt tiga vilket ofta är effektivt. Du frågar kanske med anledning av förekommande spaltkommentarer, och där är det lite annorlunda eftersom anonymiteten är i det närmaste total vilket jag tror är en förutsättning för vissa skämt.

Magdalena Ribbing, 13:31, 18 januari 2017. Anmäl

Magdalena, om någon drar ett dåligt skämt, är det då kutym att skälla ut dem efter noter?

AM Draak, 07:51, 18 januari 2017. Anmäl

Friterade Mulor: Jamen vilken festlig typ du är då. Jag förstår varför ditt idiotiska beteende är så "populärt", som du säger. Den fjantigaste kommentaren—jag antar att du är stolt, då du vill berätta om hur... öh, cool du är? meta? ironisk?—och det fjantigaste beteendet på mången spalt här. Så... grattis? Eller kanske tjänare tränare?

Lyra Lof, 02:56, 18 januari 2017. Anmäl

Väskplats?

Fråga: Hur folk beter sig i tunnelbanan är under all kritik. Efter en tur är jag oftast modstulen och ledsen.

Mitt största problem är alla som sätter sig på min väska som jag brukar ha på sätet bredvid mig (såklart har jag den i knät under rusningstrafik eller om få säten är lediga).

Det har aldrig hänt mig att någon frågat mig om jag kan flytta på min väska, nej, folk sätter sig på den, eller skuffar den åt sidan med rumpan, oftast med en sur blick på mig. Så här beter sig barn som vuxna, män som kvinnor.

Ibland har jag blivit så illa berörd att jag tagit upp ämnet med personer som satt sig på min väska, och frågat varför de inte bara kunnat be mig flytta min väska. De blir då oftast illa berörda och anser att jag gjort fel som inte genast flyttat min väska när de närmat sig platsen.

Det händer att jag läser, kollar på mobilen, dricker kaffe eller har tusen andra saker i händerna och inte märker den närmande personen eller behöver lite tid för att sätta väskan i knät. Och när det finns många andra platser lediga, varför detta beteende?

Kan poängtera att det sällan har hänt att någon flyttat sin väska för mig, men jag kan verkligen inte bara sätta mig på någons väska, fast jag nu haft stor lust, utan jag brukar be snällt om personen i fråga kan flytta sin väska.

Svar: Naturligtvis ska ingen medpassagerare sätta sig på din väska eller påse som du har med dig. Men du ska inte heller ha din väska på sätet intill dig även om det finns flera lediga platser i vagnen. Att du dricker kaffe eller pratar i mobilen eller gör något annat är inte en rimlig orsak för övriga passagerare att behöva gå längre bort i tunnelbanevagnen eller sätta sig på en plats som de finner mindre bekväm än den där din väska ”sitter”.

Har du väska med dig så ska du ha den i ditt knä eller på golvet, det går bra att lägga den i en medförd plastpåse och ställa på golvet. Den ska inte ta upp en sittplats, även om du tycker att andra passagerare gärna kan gå till någon annan plats. Men det är inte du som bestämmer var andra ska sitta. Många mår illa av att sitta motsatt körriktningen, många vill inte sitta innerst eller ytterst, andra behöver sitta långt fram eller långt bak i vagnen – och det är deras rätt att få göra detta om sådana platser är lediga. En väska har däremot ingen rätt att ta upp den plats som någon resenär kan vilja ha.

Du får helt enkelt låta bli att använda en plats utöver den du har betalat för.

Med detta sagt: du beskriver en trist drullighet hos andra som utan att fråga eller be dig ta bort din väska, föser undan den eller sätter sig på den. Så gör man självklart inte. Man säger vänligt: ursäkta, kan du flytta din väska? och då gör väskinnehavaren det utan kommentarer även om det finns lediga platser någon annan stans. Mellan hållplatserna kan du ha din väska på ett säte intill dig, men så snart nya passagerare stiger in får du ha den i knät eller på golvet igen.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 4

Kommentarer (35)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 35

L.L. Tycke du inte bestämmelserna är till för att följas? Självklart att minderåriga ska lämna sin plats åt vuxna, även om de redan satt sig. Sådan är policyn. Oförskämt av föräldrarna att låta gratisbarnen hålla plats när betalande står. Det här med att dra in hälften av djuren på djurpark eller att pensionärer får sitta bara på ena skinkan är lite väl långsökt.

Anders Ström, 14:16, 10 januari 2017. Anmäl

Bra det där med att ha väskan i en plastpåse på golvet! Att ha väskor på sätet är bara nonchalant och ohövligt. Platserna är till för människor och väskorna eller kassarna är oftast smutsiga undertill precis som sko, r som man inte får ha på säterna.

Monica Berg, 01:34, 10 januari 2017. Anmäl

... spegel i 2:a hand och åker t-bana hem? Nån har med sig sin blindhund. (Som är otroligt svårt att låta bli att klappa fast man vet att man inte ska när de har på sig sin väst.) Nån som har smugglat in en cykel på t-banan (jag tror att det är tillåtet faktiskt)... Och aldrig några sura miner. Folk verkar vara surare i Sthlm än vad de är här, en storstad (NYC) där folk har ryktet av att vara otrevliga... Lighten up? 'Manspreading' däremot... Oförsvarbart.

Lyra Lof, 04:41, 9 januari 2017. Anmäl

Öh, vadå? Två av er kan inte tänka er att man kan ha med sig många kassar?? Det händer inte oofta att jag har det! När jag har shoppat i ett etniskt område (Chinatown) och köper med mig så mycket jag kan bära; nudlar, dumplings, glasburkar med mystiska såser, grönsaker i bulk... När man kommer från IKEA. Folk som ska till beachen! Med campingstolar och picnickorgar... Nån som kommer från flygplatsen med en massa junk? Eller har shoppat loss när det är brakrea el jul. Har köpt en 1,5 meters

Lyra Lof, 04:35, 9 januari 2017. Anmäl

Man kan inte heller ta med sig mer än vad som får plats i ens egna knä eller anvisad plats när man åker buss/ tåg. Jag såg en gång två killar som på allvar försökte åka buss med sitt flyttlass som de hade i stora industrisäckar som man ofta ser vid byggarbetsplatser. De blev avvisade av chauffören som tur var. Så ursäkten med att man har många kassar duger inte riktigt. Förr fanns mallar som visade hur mycket bagage man fick ta med sig på sin biljett.

Bara Föratt, 18:26, 8 januari 2017. Anmäl

Komplettering till MK: Jo, visst kan man väl sätta väskan på sätet om det är gott om plats, men då får man hålla koll på läget, det är det många inte gör. Jag menade att om man vill vara säker undviker man så mycket som möjligt att ställa väskan på sätet! Och många kassar, ok men det är inte ofta jag sett någon ha SÅ många kassar, i så falla skulle jag förstå. Och det gäller att inte missa var man skall av, det har säkert hänt med alla som tydligen sitter i egna tankar, lyssnar på musik m m.

Maja Gräddnos, 18:52, 7 januari 2017. Anmäl

... pensionärsrabatt, har de då inte köpt "en plats"; eller ska de sitta på en skinka? Jag tror inte att du genuint tycker vad du skrev om du bara tänkte över det lite.

Lyra Lof, 18:11, 7 januari 2017. Anmäl

AS: Minderåriga barn har rätt att sitta lika mycket som nån annan har. För att de är *barn*. Det är policyn, även om du inte har hajat det eller gillar det. Barn behöver inte hänga sladdrande från en stolpe ifall det blir fullt, om de redan satt nånstans. Barn har ju oftast billigare inträde på alla möjliga ställen. Om de går in på barnbiljett på en djurpa—får de bara se hälften av djuren då, enligt dig? Om det ska vara nån millimeters-"rättvisa". (?) Och äldre personer som får

Lyra Lof, 18:09, 7 januari 2017. Anmäl

Man har ju bara betalat för en plats, såvida man inte köpt två biljetter. Precis som om man i affären betalat för en vara, men kräver att få två för samma pris. Påpekas bör att minderåriga barn som tas med avgiftsfritt inte har rätt till egen sittplats, men kan utnyttja lediga platser om ingen betalande behöver stå. Men den bestämmelsen bryter många föräldrar mot.

Anders Ström, 15:21, 7 januari 2017. Anmäl

*ska* hjälpa (om man inte är en ski#t). Det har hänt att det går på en äldre, lite stapplig person på bussen—och alla bara sitter där. (Uppfostrades de av vargar?) Och varje gång (för jag är *that person* (ingen är förvånad) hojtar jag till/ skämmer jag dem att de behöver ge upp sin plats. Vilket flera stycken då gör, lite generade. Bra! Jag bor i en 'kulturell smältgryta' och i min erfarenhet är unga latinokillar allra bäst på att resa sig, de är uppe som ett skott!

Lyra Lof, 12:05, 7 januari 2017. Anmäl

T-baneegoist?

Fråga: Jag vet inte om det är jag som överreagerar, men jag brukar svära tyst inombords när folk i all sin självupptagenhet håller uppe dörrarna i tunnelbanan för att deras kompis, familjemedlem, kollega eller hund också ska hinna
med tåget.

I dag hände det dock något som jag tyckte var utöver det vanliga. Jag stod vid en av tunnelbanelinjernas ändhållplatser, som bäst väntandes på att tåget skulle köra. Under några minuters tid hade det stått en man i dörren, men jag utgick från att han skulle välja sida (tåg eller perrong) när dörrarna skulle stängas. Tyvärr valde han att stå kvar när tåget skulle åka, vilket fick till följd att dörrparet inte kunde stängas.

Vänligen men bestämt sa jag att det var dags för tåget att åka. Han förklarade då för mig, väldigt hastigt, att han (och implicit då även vi andra på tåget) bara behövde vänta på sin fru.
När det blev klart för mig att han inte tänkte lämna sin blockerande position i dörrparet berättade jag för honom att den uppkomna situationen hade två möjliga utfall:

1. Hans fru och potentiellt även han skulle bli sena.
2. Alla i tåget skulle bli sena.

Dessvärre verkar mitt budskap inte riktigt ha gått fram då heller, utan han svarade kort att han fru snart skulle komma. Helst av allt hade jag velat berätta för honom att dörrarna kan gå sönder om man trycker emot dem och att alla resenärer i så fall hade fått kliva av tåget och invänta ett annat. Tyvärr kände jag hur jag tappade fattningen till den grad att det var bäst att
jag tog ett steg tillbaka och gick längre bort i vagnen, så det blev vad jag gjorde. Medan jag gick bort stod han kvar (!) i dörrparet, väntandes på sin fru.

Tåget kom iväg med en försening på två minuter efter att förmodad fru med barnvagn hade klämt sig in i de halvstängda dörrarna.

Två minuter kan tyckas vara en världslig sak, men jag tog ändå illa vid mig av hans enorma självupptagenhet. Noterade att andra passagerare visade på samma ogillande, även om de själva inte gick upp och försökte resonera med mannen i
dörren.

Vad kan man göra i en sådan här situation? Borde jag ha gjort något annorlunda? Mina försök till att få honom inse (de potentiella) konsekvenserna av hans handlande misslyckades fatalt, men jag vill ändå inte tro att personerna
som blockerar tunneltågens dörrar är oövertalbara. Har Ribbing något tips eller råd i denna relativt prekära situation?

Svar: Det du så livfullt beskriver är ännu en situation som visar den tilltagande (och dystert nog tämligen accepterade) självupptagenheten: JAG. JAG. JAG och långt därefter resten av världen.

Givetvis var det helt fel att den här mannen kvarhöll tåget, sådant kan man endast göra i nödsituationer vilket det inte verkade vara frågan om. Föraren bör ha sett incidenten och kunde då ha ropat ut att den som blockerade dörren måste flytta sig.

Tyvärr har jag inte något bra knep för att få människor att inse att de inte har ensamrätt till det som är trevligast-bäst just för dem, utan att även de ingår i ett sammanhang som alla måste anpassa sig till. Du kunde inte ha puttat ut mannen på perrongen, fysiska övergrepp, om än milda, är illa tolererade i samhället.

Övriga resenärer kunde ha bistått dig med att uppmana mannen att flytta sig. Nu är det svårt för alltför många att visa ens den typen av civilkurage. Man vill inte synas, inte sticka ut, inte ”göra sig märkvärdig” som en vanlig ursäkt låter.

Du får tråkigt nog nöja dig med att du gjorde vad du kunde och konstatera att någons självupptagenhet var dig övermäktig denna gång. Förvänta dig fler liknande tillfällen i framtiden.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (26)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 26

Det är inte bara egoistiskt, det är direkt FarligT! Det som kan hända är faktiskt stora trafikproblem med stora förseningar och risk för kollisioner med andra tåg m.m. Så håll >>aldrig<< upp dörrarna på det viset i flera minuter!

Josephine Anderson, 16:12, 13 oktober 2016. Anmäl

annan Camilla, 09:11 – Jag är glad att höra det! Jag bor i en (stor) storstad och sneglar nog folk mest och går vidare; antar att personen är uteliggare, packad eller hög. Jag stannade en gång när en kille låg medvetslös på en 'busy' t-baneperrong—det faktiskt en en ung kille som också stannade! men inte en enda kotte gjorde annars minsta antydan till att hjälpa. Visade sig att killen inte var full, utan att han just kom från sjukhuset, hade ett 'armband' på sig.

Lyra Lof, 14:34, 11 oktober 2016. Anmäl

@annan Camilla: Visst kan vi läsa, och alla har visst mandat bortom "vänlig tillsägning". Man kan t ex skrika "Släpp dörrarna för f...n!" Helst i kör. (Något snabbare än trafikbolagets avhysning, polisingripanden etc)

Anna N, 08:00, 11 oktober 2016. Anmäl

Men det var då väldigt vad vissa har svårt med innantilläsningen idag... "inget direkt mandat att gå bortom "vänlig tillsägelse"", skrev jag. Det innebär att ja, vänlig tillsägelse kan vem som helst försöka med, om det inte hjälper kan man inte göra så mycket mer som medpassagerare. Trafikbolaget kan dock exempelvis avhysa folk som inte sköter sig.

annan Camilla, 17:39, 10 oktober 2016. Anmäl

Föraren ser inte alltid direkt om det är tekniskt fel eller om någon jäklas. (Särskilt svårt för föraren att se om personen står med kroppen inne i vagnen) Medpassagerarna som faktiskt direkt ser att någon håller upp dörrarna kan alltså förkorta förseningen genom att säga till den som jäklas. Alla har visst "mandat" att säga ifrån - men visst kan många vara blyga eller strykrädda. Allra enklas om flera säger ifrån tillsammans. Samarbete!

Anna N, 16:27, 10 oktober 2016. Anmäl

(forts) Däremot stannar man ju inte om man inte har några specialkunskaper och det redan står en massa folk där som hjälper till. Där nånstans går ju gränsen mellan nyfikenhet och hjälpsamhet...

annan Camilla, 09:12, 10 oktober 2016. Anmäl

@LL Du har fel :D. Iaf i många fall... Jag skulle knappast säga något i FS situation, om jag nu inte hade jättebråttom, vilket sannolikt är sant för de flesta i vagnen. Däremot har jag tillbringat någon timme väntandes på ambulans tillsammans med en gammal farbror som ramlat på gatan framför mig. Och jag var inte den enda som stannade, snarare hjälpte alla som var inom 20 meter till. Har uppriktigt talat aldrig sett nån som ramlat och *inte* fått hjälp tämligen omgående.

annan Camilla, 09:11, 10 oktober 2016. Anmäl

... ängsligt öga till, när de hastar vidare (and feels "bad"), men tänker att nån annan tar säkert tag i det och kollar om personen har kollapsat av hjärtinfarkt eller diabeteschock. VISST, nån som nu vill säga att det här var väl inte så farligt—men jag kan garantera att de som inte reagerar i en sån här situation? Är de samma som är hariga (inget ont om harar, harar är coola) i betydligt allvarligare situationer.

Lyra Lof, 07:33, 10 oktober 2016. Anmäl

annan Camilla: "Mandat"? Vad snackar du om? Man kan åtminstone skämma personen i fråga och reagera. Vilket min gissning är att 95% bara satt där som små får och inte sa nånting—konflikträdda förstås. (Inget ont om får; får är kanon.) Men det är alltid så. De flesta sitter där passiva och väntar på att nån annan ska ta tag i situationen. Och det gäller många många situationer—allt ifrån mobbing i skolan (eller på arbetsplatsen) till någon som har kollapsat på gatan—som de flesta kastar ett...

Lyra Lof, 07:28, 10 oktober 2016. Anmäl

@Anna N Intressant läsning av övriga kommentarer... Nej, jag tycker inte att det är trafikbolagets "fel", naturligtvis är det kräket som vägrade släppa dörrarna som gör fel, men FS och övriga passagerare har inget direkt mandat att gå bortom "vänlig tillsägelse". Det kan bara trafikbolaget (och i förlängningen polisen gissar jag) göra. FS bör inte hetsa upp sig av det enkla skälet att det inte hjälper. Att vänligt säga till är dock inte fel.

annan Camilla, 21:51, 9 oktober 2016. Anmäl

Taxiplats?

Fråga: På senaste tiden har det blivit en del oplanerade taxiresor. Då jag åker ensam tycker jag att det är trevligt att sätta mig fram i bilen och prata med chauffören. Det känns lite otrevligt att kliva in baktill och prata bakom någon när platsen bredvid är ledig.

Några vänner påpekade nyligen att det, för dem, är otänkbart att sätta sig fram som jag gör. En av dem menade till och med att det kunde antyda att man är en ”sällskapsflicka”. Som kvinna blir jag ställd och undrar vad dessa chaufförer har tänkt om mig och om jag brutit mot etiketten.
Vad är korrekt när man åker taxi ensam?

Svar: Taxin är chaufförens arbetsplats lika med arbetsrum. Därför drar man inte upp volymen på sin medförda musik eller sätter igång storsminkning och kamning, inte heller börjar man gräla med sitt sällskap i taxibilen. Angående sittplats: en del förare föredrar att inte ha passagerare intill sig om det inte behövs. Andra tycker att det är trevligt att en passagerare sitter i framsätet och pratar.

Vad föraren tycker framgår oftast när du ska kliva in i taxin. Du kan säga ”vill du att jag sitter fram?” och får du det sannolika svaret att ”det får du bestämma” skulle jag tolka det som ett ”sitt helst i baksätet.” Vill föraren hellre att du sitter i framsätet blir nog svaret ”gärna.” En del chaufförer öppnar framdörren för att visa att här är du välkommen att sitta.

Att det skulle vara ett så kallat brott mot etiketten eller utmanande att sitta fram är löjligt. Många passagerare sitter fram därför att det är bekvämast för dem, de kan ha rörelsesvårigheter eller något annat skäl att välja den ofta något rymligare framsätesplatsen. (Vad sjutton är ”sällskapsflicka”? Finns ”sällskapspojkar”? Och vem bestämmer att den som sätter sig i taxins framsäte ska påläggas denna som jag förstår nedsättande benämning? Vad är det för dumheter!)

Förr när herrskapen hade ekipage med en vagn dragen av hästar körda av en kusk satt denne högt på kuskbocken och herrskapet i vagnen bakom. När häst och vagn på 1900-talets början ersattes av privatbilar som kördes av privatchaufförer satte sig herrskapet naturligt i baksätet – som den tidigare vagnen. För ganska många passagerare är det självklart att slå sig ner i baksätet.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (35)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 35

Synd att ingen taxichaufför kommenterat, hade varit intressant! Jag gör nog lite olika, men det rimligaste borde ändå vara att sitta bak, om man nu inte är 3 eller fler passagerare.

Bengt Carlsson, 00:12, 24 augusti 2016. Anmäl

Irene Holm :) Jag vet inte om det annorlunda för damer. Angående varför det är som det är Down Under, kanske det beror på att fångarnas ättlingar länge hade en underordnad ställning i samhället jämfört med dem som härstammar från brittiska kolonialtjänstemän, militärer och rikare emigranter mm. Lite som den svenska du-reformen, nu bestämmer vi att alla här är jämlikar. Det här är bara mina egna funderingar.

Enok Personne, 00:51, 7 augusti 2016. Anmäl

Min uppfattning är att taxichauförerna faktiskt inte bryr sig det minsta. Är jag trött efter en lång flygtur och inte vill prata öht. så sitter jag bak. Är man två personer som vill prata inbördes så sitter man bak. Sen hänger det på vilken sorts bil åkeriet kör med. Är det en vettig bilmodell som används till droska (ie Mercedes E-klass) sitter man bak. Är det inte en vettig modell (ie inte Mercedes E-klass) sitter man fram.

Anders Ljung, 18:17, 4 augusti 2016. Anmäl

Lotta Larsson, det är också i hög grad instinkten som säger oss att vara försiktiga, inse vad eller vem som är farlig som fått vår djurart att överleva. Exempel: "Titta en krokodil! Va gullig! Kom så går vi fram och klappar den!" fungerar inte i längden. Det är inte fult att vara avvaktande, en aning misstänksam tills man vet att djuret går att klappa.Man kan tyvärr inte omfamna alla man möter och tro att nån gud ska rädda en om denne visar sig vara en skurk.Fungerar inte.

Irene Holm, 17:42, 4 augusti 2016. Anmäl

@IH 12:15 Fair enough... skiljer människorna från de *andra* djuren då :D. Vanligtvis pratar man med taxichaffisen, känns otrevligt att prata med någons bakhuvud, därför blir det bredvid.

annan Camilla, 16:32, 4 augusti 2016. Anmäl

Tummen upp för ditt inlägg 11.12 annan Camilla :). Så måste det vara; genom att använda huvudet och ansa våra reaktioner. Instinkten att stöta bort är inte mer äkta än instinkten att bilda gemenskaper. Det är instinkten att ta hand om och vara tillsammans med som gjort att vi överlevt som art.

Lotta Larsson, 14:08, 4 augusti 2016. Anmäl

annan Camilla, hrm, jag vill bara påminna om att vi människor också är djur, i högsta grad. - Varför sätter du dig alltid fram i taxin? Benskada? Sällskapssjuk? Jag tycker det är märkligt.

Irene Holm, 12:15, 4 augusti 2016. Anmäl

@MLP 10:05 Det ligger nåt i den saken, ja, men man måste ju också rent intellektuellt kunna inse att ens ryggmärgskänsla inte är att lita på i alla lägen, och ibland aktivt arbeta på att ignorera den. Det är väl den förmågan som mest skiljer människorna från djuren... :D

annan Camilla, 11:12, 4 augusti 2016. Anmäl

Jag brukar sätta mig fram i taxin, har hittills aldrig upplevt otillbörliga närmanden, oavsett färg på taxichaufför. Kanske jag som klär mig fel? ;D Upplever dock att det är en skillnad på vad taxichaffisarna väntar sig beroende på land. I Sverige har det känts självklart att sitta fram, i Spanien kändes det som att jag klantat mig när jag gick mot framdörren, och chaffisen snabbt städade undan saker som låg där... Han var dock trevlig och insisterade på att jag skulle sitta där om jag ville :)

annan Camilla, 11:10, 4 augusti 2016. Anmäl

Jaha, nu blev min kommentar refuserad. Får man säga så här mycket i alla fall, att förmågan att kategorisera människor, eller "gruppa" dem som Lotta kallar det, är en av orsakerna till att vi har överlevt som art.

Marja-Leena Pettersson, 10:23, 4 augusti 2016. Anmäl

Reserap?

Fråga: På en bussresa till europeisk huvudstad satt jag framför en tjock dam som ständigt åt och rapade. Bussresan har ju bestämda platser och det var fullt i bussen så jag kunde inte flytta mig till annan plats. Även på hemresan upprepade sig samma beteende från medpassageraren.

Frågan är vad kunde jag göra och säga?

Svar: Så tråkigt! Men risken att råka ut för diverse mindre trevliga företeelser måste tas med i beräkningen när man reser med andra, obekanta människor. Somliga luktar illa av den ena eller andra orsaken, andra har sådant för sig som du beskriver. En lösning kunde vara om du hade talat med den reseledare som jag förmodar fanns med, som då skulle ha föreslagit ”ommöblering” bland passagerarna så att ni bytte platser med varandra, fönsterplatser ibland, långt fram ibland, bakerst ibland osv. Det hade inte varit någon konstig åtgärd men den hade fördelat problemen jämnare.

Tyvärr finns ingenting rimligt hövligt eller vettigt som du kunde ha sagt till den rapande medpassageraren. Det kan ha varit ett sjukdomstillstånd lika väl som en trist ovana, men ingetdera skulle avhjälpas av att du sade något. Bristen på hänsyn är en svår åkomma. Den rapande medpassageraren borde ha varit medveten om sitt tillstånd alternativt ovana och kunde ha mildrat den med exempelvis någon tablett eller ett mer restriktivt mat- eller godisintag under färden.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (8)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-8 av 8

Bra sagt, Sara R.

Lyra Lof, 13:51, 12 april 2016. Anmäl

Charmigt ändå att försvara sitt fetthat genom att använda "fin och god" som negativa tillmälen. Som om det vore något löjligt och onormalt att _inte_ hata tjocka människor.

Sara Raring, 21:06, 11 april 2016. Anmäl

Erika R: Jag tror att de flesta tycker att frosseri (det står ju att kvinnan "ständigt åt"), och otrevligheter som har samband med det, är ännu äckligare när det är feta personer som gör det. Men du är säkert en så fin och god människa att du inte känner så! ;-)

Marja-Leena Pettersson, 15:40, 11 april 2016. Anmäl

Jag känner personer som ofta och gärna rapar rätt ut, men som t ex aldrig skulle släppa väder bland folk om det gick att undvika. Måste vara skillnader i uppfostran? För mig är bägge grejer ungefär lika äckligt, möjligen luktar rapar oftast värre.

Katarina Katarina, 15:10, 11 april 2016. Anmäl

Spelade det någon roll att personen i fråga var tjock...? Hade det varit mindre äckligt om personen varit tanig?

Erika R, 14:44, 11 april 2016. Anmäl

Jag skulle säga till! Absolut. Vad fasen, hur äcklig får man vara? Och om det nu skulle vara av sjukdom (vad är oddsen för det?) så får väl personen säga det då. Och, igen, OM det nu skulle vara så (igen, tveksamt), så borde personen ha vett att informera de runtsittande om läget innan resan börjar.

Lyra Lof, 12:12, 11 april 2016. Anmäl

MP3-spelare med musik eller ljudbok och så slipper man alla otrevliga ljud från andra. Öronproppar funkar också bra.

Bodil S, 12:12, 11 april 2016. Anmäl

Jag har, som jag berättat tidigare, haft en kollega som var så. Vi satt i ett kontorslandskap. Han rapade våldsamt när han åt och hade även i övrigt ett osnyggt beteende och framtoning. Trots att han var medveten om att han rapade när han åt, så måste han äta vid skrivbordet... helt nonchalant! Till slut löste chefen det så att han fick sitta i ett hörn bakom en ljudisolerande skärm! Svårare att åstadkomma på resa förstås... Man undrar ju hur sådana personer tänker, OM de tänker..? :-o

Marja-Leena Pettersson, 09:12, 11 april 2016. Anmäl

Protesträtt?

Fråga: Jag har en fråga om åsiktsfrihet kontra kurage att säga ifrån, när påståendena varken stämmer överens med ens egna eller verkligheten överhuvudtaget.
En kvinna steg på bussen, placerade sig där sätena är vända mot varandra och började prata högt, om invandrare, asylsökande, bidragsfusk etc.

Påståendena var helt uppåt väggarna. Det skulle gå bra att strunta i hennes prat, om det inte vore så att hon riktade sig till oss som satt intill. Några hummade, andra log litet, jag satt och hoppades att hon strax skulle gå av. Kanske hade hon inte ”alla hästar hemma”, kanske var hon ensam, utan någon att prata med, vad vet jag.

Senare ångrade jag att jag varit tyst. Politiska frågor i heta ämnen och knappast något man avhandlar med främmande människor på lokalbussen. Men, jag borde ha hittat någon ”lagom” protest – istället känner jag mig som en riktig mes. Vad borde jag ha gjort?

Svar: Det är en svår balansgång, detta att antingen säga ifrån med de problem det så gott som alltid medför, eller låta vara när människor häver ur sig gräsligheter som jag förmodar att det var frågan om eftersom du ville protestera. Du beskriver en situation där hon som påstod saker var obekant, och där andra inte verkade hålla med henne. Det hon sade och sättet hon gjorde det på kan tyda på att hon hade egna problem av något slag. Sådana är nästan omöjliga att parera i en situation som denna. Det kan handla om mental förvirring, påverkan av något, allmän total okunnighet eller något annat som du eller andra omkringsittande inte kan göra något åt i ögonblicket. Som du skriver, hon kanske bara behövde någon att prata med och grep tag i vilket konstigt ämne som helst. Hon kan förstås också ha hyst dessa åsikter och ville få andra att tycka som hon. Men det är egentligen ointressant vilken orsaken var, en vettig människa sitter inte och pratar rätt ut till ett antal okända om något alls, utan skaffar sig en ingång till ett samtal med en eller två – och det gör man inte med ett kontroversiellt ämne utan vill man prata börjar man stillsamt med försenad tidtabell eller vackert väder eller annat neutralt. Får man då napp och den man vänder sig till svarar så kan man fortsätta samtalet. Annars får man fatta att intresse för sådant saknas vilket gör att man håller tyst.

Hade hon vänt sig till dig och frågat dig direkt om just din åsikt skulle du ha sagt att du inte alls höll med och att du har helt andra erfarenheter osv. Men nu verkar det vara förvirrat prat rätt ut i luften, och så som du beskriver det tror jag att du gjorde rätt som inte slogs verbalt trots det sannolikt felaktiga och obehagliga som denna kvinna sade.

Att totalt ignorera är också ett slags svar.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (22)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 22

... "[He] realized that silence is a form of complicity." Och de var ju 'hyfsade' tänkare... Och de har rätt! Det har de bara; objektivt rätt. Och de har tänkt på det här åt oss alla, så nu är den frågan löst... Nu är det "lite" svårt kanske att leva upp till dessa förebilder... (MLK, hallå. :)) Men när det gäller att inte sitta tyst när någon sprider rasistiskt hat? Det kan man. Och bör.

Lyra Lof, 21:47, 14 mars 2016. Anmäl

Håller inte med om att den här kvinnan nödvändigtvis måste ha nån psykisk störning för att hon spydde rasistiska kommentarer. Och inte heller för att hon talar med främlingar! Då skulle ju hela USA vara kocko. (Och inte bara Trumps anhängare...) Och jag håller ABSOLUT inte med de som säger att det bara är att ignorera. Jag citerar Albert Einstein (som var en 'hyfsad' tänkare...) här: “If I were to remain silent, I'd be guilty of complicity.” Och även Martin Luther King Jr. tänkte så. "[He]..

Lyra Lof, 21:38, 14 mars 2016. Anmäl

Erik Olsson, håller med dig. Åker kommunalt varje dag och har hittills aldrig sett att någon säger "ifrån" eller flyttar på sig. T yvärr !

Karina Linder, 18:16, 6 mars 2016. Anmäl

Hej och hå, jag är den där sorten som aldrig kan hålla igen munnen i sådana här situationer och ibland får jag stöd av omgivningen, ibland inte. Jag känner mig inte speciellt ädel eller modig. Stundtals har jag varit mycket nära att råka illa ut. Tänker inte alls utan agerar bara. Kanske inte alltid så klokt.

B I, 16:05, 5 mars 2016. Anmäl

Erik Olsson, naturligtvis är det mycket lättare att skriva här att man skulle göra si och så, och sen när man är i situationen i verkligheten sviker en modet. Hur man verkligen agerar vet man ju först när det händer, eller om det redan hänt en gång. Det kan också vara så att de som tar sig tid och har ork att skriva sin åsikt här också är just såna som i verkligheten har orken att säga sin åsikt... Det är ju inte en statistiskt representativ samling som skriver här.

H R, 13:59, 5 mars 2016. Anmäl

När jag nu har läst kommentarerna till denna fråga inser jag att kommentatorerna till Magdalena Ribbings frågespalt, måste vara en för Sverige unik samling människor, för så mycket kollektivtrafik har jag åkt i mina dagar att min bestämda uppfattning är att så gott som ingen säger ifrån. Fast man borde.

Erik Olsson, 11:22, 5 mars 2016. Anmäl

Härligt, Magdalena och alla ni andra som väljer att säga ifrån! Kollektivtrafiken blir tryggare för fler på så vis.

Therese Svensson, 23:45, 4 mars 2016. Anmäl

...Han fick syn på mig, log stort och skyndade sig mot mig. Han stannade till vid mina säten, men tvekade, sträckte på halsen och stirrade längre bort. Så fortsatte han sin vandring. Jag såg, att han satte sig vid två unga, blonda flickor - flera år yngre än jag! Och så hörde man därifrån: "...socialismo..." Jag kände mig både lättad och - ja RATAD! :-( Märkligt nog, efter alla år av irritation över denne spanske socialist!

Marja-Leena Pettersson, 19:46, 4 mars 2016. Anmäl

Påminner mig om en man som brukade åka pendeltåget sträckan Kungsängen-Stockholm C. Detta är nu 20-30 år sedan (hjälp!). Han bar alltid röd basker, och hade för vana att sätta sig mitt emot någon ung flicka. Sedan höll han en monolog på spanska, i vilket ordet "socialismo" kunde urskiljas många gånger. Jag råkade ofta ut för honom, och det var fruktansvärt irriterande! ...men sedan, en gång när jag var 26 (ja jag har lagt det på minnet), så satt jag på pendeln och såg honom kliva på. ...

Marja-Leena Pettersson, 19:43, 4 mars 2016. Anmäl

Jag hade bytt plats och på så vis markerat att jag verkligen inte håller med.

Katarina Katarina, 15:26, 4 mars 2016. Anmäl

Sittplatsfråga?

Fråga: Hallå, experten! I varje tunnelbanevagn i Stockholm finns angivet ”prioriterad plats” – dessutom har man några silhuettbilder av gamling med käpp, gravid kvinna etc. rätt diskret placerade vid sidan av de här sätena.

Jag antar att jag borde vara berättigad till en sådan plats. Jag är rejält 80+ men använder inte käpp. Ibland måste jag åka i rusningstrafik – ett möte eller föredrag t ex. Jag är ganska vinglig och tåget skakar och rycker. Det är obehagligt och litet småfarligt: jag behöver sitta. Men ingen verkar att ha uppmärksammat de där skyltarna. På de prioriterade platserna sitter jämt yngre personer som inte alls erbjuder sin plats. De kan ju i för sig också vara vingliga, som jag är, utan att det syns på det yttre.

Jag har aldrig vågat fråga om jag skulle kunna få sitta där – det känns pinsamt. Ibland händer det att människor reser sig och ger mig sin plats – men inte just på de speciella sätena. Jag tackar förstås så hjärtligt jag kan när det händer.

Men hur skall man göra? Bara fortsätta att kämpa på eller kan man våga fråga om man kan få sätta sig?

Svar: Ganska trist att man ska behöva påpeka att andra klistrar sig fast på den plats man av rimliga skäl har rätt till – men det ingår i den vanliga nutida attityden: nu har JAG satt MIN ädla rumpa här och JAG tänker sitta kvar.

Det du kan göra är att vänligt säga till någon som sitter på prioriterad plats ungefär ”ursäkta mig, behöver du den där platsen, annars gör jag det.” Snällt förstås, annars väcks försvarsinstinkterna hos den du frågar! Men rätt tonfall kommer att väcka de sittande, jag lovar – jag har egen erfarenhet av det.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (44)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 44

... jag märkt att unga killar från Syd- och Mellanamerika fullständigt flyger upp för de som behöver sitta! Så artiga; väluppfostrade... Och det gör de även om de satt och glodde i mobilen; kan man tänka sig! Argumentet att man inte märker nånting öht om man kollar i mobilen el läser köper jag inte... Har ni skygglappar på er då eller? Man har ju en viss perifer syn eller hur. Som nu när jag sitter & kollar på skärmen så ser jag ändå lite suddigt mitt fönster. Som är 90 grader bort. Excuses...

Lyra Lof, 22:26, 14 mars 2016. Anmäl

.. kanske ska gå av efter en hållplats och tycker att det är jobbigare att resa sig än att stå den biten, etc. Men då brukar personen säga nej, det är ok—och så är det inte mer med det. (Och som bonus kan man skämma de omkring som inte reste sig, ha! Och kanske de själva gör det nästa gång...) Samma gäller nån som har käpp, brutet ben, är gravida eller vad det kan vara! (Har ALDRIG varit med om att nån som är höggravid har sagt nej. :)) Men det här verka skilja sig mellan kulturer. Där jag bor

Lyra Lof, 22:16, 14 mars 2016. Anmäl

Man kan ju börja med att inte säga "BEHÖVER du sitta?", för det är inte särskilt trevligt. En äldre dam el herre vill säkert inte höra att man tycker de ser så gamla och skröpliga ut att de inte skulle klara att stå; det skulle inte jag göra i alla fall... "VILL du sitta?" är väl trevligare? Men om jag ska vara ärlig tycker jag att det inte är speciellt trevligt heller... Varför fråga öht? Om nån ser "gammal och skröplig" ut så reser man sig ju’och sen om personen inte vill ha platsen—han/hon

Lyra Lof, 22:11, 14 mars 2016. Anmäl

Någon skrev att många som behöver sittplats inte använder de prioriterade platserna på bussar. Det beror nog på att bussarna ser väldigt olika ut. På en del bussar så är de platserna väldigt dåligt placerade t ex lågt så att man inte ser ut, en del är utan armstöd och ej stoppade. Många fördrar nog att ta en plats som är bekvämare även om det blir lite krångligt. Jag brukar säga vänligt att jag behöver sitta och får ofta vänligt bemötande och sittplats. Många är nog bara obetänksamma.

Cecilia G, 16:02, 10 mars 2016. Anmäl

Karina, jag är smickrad över att du lusläser allt jag skriver ! Fast, jag tror väl du begriper vad jag menar. Men det skulle aldrig falla mig in att vara "ödmjuk" över att folk sitter som förhäxade av sin padda, varför skulle jag det? Jag säger ju inte till någon såklart, grimaserar inte fult eller så ;-) jag Tänker bara att det ser dumt ut. Det är ju tillåtet att tänka vad man vill. För övrigt är ordet "ödmjuk" ett fult ord för mig, i paritet med "vårta". Jag är aldrig ödmjuk, usch. Sorry! :-)

Irene Holm, 10:02, 7 mars 2016. Anmäl

Irene Holm "För övrigt sitter sällan en ungdom "och läser" (bok el tidning) på Tbanan, nästan precis alla är fördjupade i sin padda (därav nacken) och ser ut som om de läste ngt väldigt, väldigt viktigt.." Här säger du verkligen inte människor utan ungdomar. Tycker att du borde vara lite mer ödmjuk

Karina Linder, 18:28, 6 mars 2016. Anmäl

Citerar dig rakt av Irene, "För övrigt sitter sällan en ungdom "och läser" (bok el tidning) på Tbanan" Varför använder du ordet ungdom om du menar alla människor? Varför du ska fokusera på dig själv är att det är lättare att ändra sin inställning till folk istället för att världen ska rätta sig efter dig.

Susie Dahl, 13:56, 4 mars 2016. Anmäl

Susie , som du ser nedan skriver jag "människor" som paddnackar, jag skriver inte "ungdomar", läs lite noggrannare! Varför jag skulle fokusera mer på mig själv förstår jag inte, jag ser min omgivning på ett levande sätt, sitter inte monomant och stirrar ner i en skärm, och jag ropar inte ut mitt för andra ointressanta privatliv i vagnen. Din ironi om "bittra tanter" tycker du är kul, jag tycker den är plump. Jag är inte bitter, jag är glad, över att kunna möta människor ansikte mot ansikte!

Irene Holm, 11:31, 4 mars 2016. Anmäl

Irene, alla är vi olika i denna värld. En del är blyga, en del är sociala. Som Louise sa, "Det finns rötägg i alla generationer". Se dig omkring i kollektivtrafiken så kommer du direkt märka att det är lika många äldre som sitter med huvudet ner i sina telefoner. Fokusera på dig själv istället och fundera ut vad du SJÄLV kan göra för att alla ska få en trivsammare miljö. En blyg tonåring med huvudet ner i telefonen är nog jättejobbigt för dig, Men bittra tanter är inte så roligt det heller.

Susie Dahl, 10:14, 4 mars 2016. Anmäl

Anna, nejdå det är inte det jag träter om. Jag tycker bara det är trist med (blyga?) människor som ständigt väljer bort sin omgivning i rummet/vagnen eller på bussen genom att stirra ner i en liten skärm istället för att lyfta blicken och se att den gamla tanten eller den gravida behöver sitta.

Irene Holm, 09:22, 3 mars 2016. Anmäl

Luktprotest?

Fråga: Jag undrar om och när det är okej att påpeka att någon luktar väldigt illa. Jag åker kollektivt nästan dagligen och det händer ibland att jag hamnar bredvid någon som luktar väldigt illa. Det kan vara svett, alkohol, urin/avföring, att någon luktar som att personen röker inomhus eller har för mycket parfym. Några enstaka gånger har doften varit så påtaglig att jag fått kliva av och byta buss eftersom jag nästan spytt. Vad säger etiketten i sådana fall?

Svar: God etikett som jag hellre kallar för hyfs och stil säger beträffande det du frågar om: gör ingenting.

Ofta får jag frågor om hur man ska göra när man blir störd av andras odör, lukt, stank eller doft som man får hosta av eller äcklas av. Men man kan aldrig meddela en annan person som man råkar befinna sig i närheten av att vederbörande luktar illa eller för mycket. Detta oavsett vilken lukt det är frågan om. Man kan inte förvänta sig att alla ska vara nyduschade och luktbefriade.

Många människor tycker att svettlukt är naturligt och bra, det visar att man har ansträngt sig och jobbat. En del tycker att rökning är vars och ens ensak och att den otrevliga lukten är andras, inte rökarens, problem. Urin- och avföringslukt hör ofta ihop med dåliga sociala omständigheter, brist på badrum osv, som man knappast kan anklaga någon för, annat än samhället.

Alkohollukten har gamla anor och är besvärande särskilt för de som ogillar onykterhet – allt fler har jag förstått – men den kan inte förbjudas så länge alkohol får drickas. Parfym, rakvatten och hårmedel har intensiva dofter som många har svårt att härda ut med och vill veta hur de ska komma undan.
Hur tänker sig dessa luktmotståndare en lösning på problemet? Att ingen som luktar eller doftar får resa kollektivt? Att doft- och luktnivån inte får överstiga något visst mått som ska noteras i spärren? Att det ska finnas vagnar förbehållna passagerare som inte luktar? Lukt är inte något som man kan lyfta av sig och lägga undan i väskan.

En luktande person har samma rätt som man själv att använda transportmedel, att finnas i den verklighet som delas med andra.
Så mitt svar till dig är: nej, det är inte okej att påpeka någon annans lukt. Att du ogillar påträngande lukter är förståeligt. Men du kan inte göra annat än att byta plats, även om du måste stå upp hela resan. Många, många tycker i likhet med dig att det är obehagligt med andras lukter. Men ingen kan kräva luktfria medmänniskor.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (37)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 37

Lyra Lof - det är ganska intolerant av dig att säga "Lägg av" när någon påstår sig spy av för starka odörer. Överkänslighet mot dofter är högst verkligt. Själv klarar jag inte av jordnötslukt & för stark parfymdoft. Jag blir väldigt illamående, ungefär som åksjuka, följt av huvudvärk, som kan sitta i i flera timmar. Det har hänt att jag måste stiga av t-banan & gå ut & ta luft för att ej kräkas. Snälla ta hänsyn & parfymera er m måtta.

Helena Hansén, 14:32, 21 januari 2016. Anmäl

Överkänslighet för dofter ökar i samhället, en dold funktionsnedsättning som förhindrar tillgänglighet och orsakar sjukdom samt sjukfrånvaro. Dofter hindrar tillgänglighet till kollektivtrafik, arbetsplatser, sjukvård osv. Det handlar inte om att inte gilla dofter utan att man blir allvarligt sjuk av dem. Det gäller parfymdofter, tobaksrök, vedeldning och doft av andra kemikalier. Alltså är de dofter vi tillsätter i samhället är allvarligare än våra kroppsegna. Reglering och hänsyn behövs!

Maritha Sedvallson, 08:52, 21 januari 2016. Anmäl

Irene Holm, inte för att det har med denna fråga att göra, men, du kanske är allergolog? Om inte, så är det nog omöjligt för dig (och Hanne Kjöller) att avgöra vad som är allergi och inte. Det är helt enkelt bara att respektera om någon säger sig vara allergisk. Tänk tanken att en nötallergiker inte skulle bli trodd och bli bjuden på något innehållande nötter och få en livshotande allergichock. Kanske bäst att ta det säkra före det osäkra, eller?...

M K, 18:43, 12 januari 2016. Anmäl

Jag tycker att det är upp till var och en att antingen stå ut eller byta plats inom kollektivtrafiken. Men man säger inget till personen i fråga! Själv får jag migrän och astmaanfall av parfymer/sköljmedel/deodoranter (alla slags parfymerade produkter) Har valt att åka bil istället för kollektivt, då det inte är upp till mig att avgöra vad som är "lagom dos" parfymer på en annan människa. Så mitt råd är att hålla tyst och byta plats om det är outhärdligt.

Elin Lindh, 08:17, 12 januari 2016. Anmäl

Tidigare blev flera här mkt upprörda när jag skrev om födoämnesallergier. Jag uppmanades bevisa att jag ej hittat på de uppgifter om starka överdrifter som redovisats av forskare. Hittade nyss ytterligare en artikel som stöder mina påståenden ("ny", ingen jag tidigare nämnt). Den som är intresserad kan leta upp Hanne Kjöllers artikel i DN 27/3 -15, "Skilj på hysteri och allergi".Professor Magnus Wickman föreläser om "Har vi tappat förståndet kring matallergier?" Svaret är Ja, skriver Hanne K.

Irene Holm, 16:56, 11 januari 2016. Anmäl

Jag är också lite känslig för dofter och tycker att det är jättejobbigt när någon stinker på t ex bussen. Förr bara led jag i tysthet men nuförtiden byter jag faktiskt plats. Jag kan nojja ibland över vad personen tänker, varför bytte jag plats, men samtidigt känns det inte rimligt att jag ska sitta där och kämpa med att hålla frukosten nere bara för att någon annan inte klarar att sköta sin personliga hygien.

Katarina Katarina, 09:28, 11 januari 2016. Anmäl

Inger Holm sa jag någonsin att MLP skulle stå till svars för mig? Men däremot måste man som skribent tåla att bli ifrågasatt, det man skriver måste man kunna stå för och kan man inte det bör man inte skriva. Om man ombeds att svara på ett inlägg bör man göra det om man vill vara trovärdig. Sen kan man ju alltid gömma sig bakom yttrandefriheten, men då kan man inte vänta sig att bli bemött med respekt.

Karina Linder, 00:06, 11 januari 2016. Anmäl

Ingen behöver stå till svars för mig, men jag tycker ändå att om man "slänger" ur sig något måste man tåla att andra vill ha ett förtydligande Inger Holm. Det var bara det jag ville. Har följt den här spalten många år och ser ju vilka som alltid skriver, yttrandefriheten har inget med det att göra, vi är alla förhoppningsvis civiliserade människor som "vet" vad som är lämpligt att säga. Eller?

Karina Linder, 23:53, 10 januari 2016. Anmäl

Intressant tanke av B I. Den som går starkt emot rådande åsikter och värderingar - nå ja, ens egna i alla fall, retar... Men, istället för i dialog faller sakfrågorna platt och följfrågor blir ofta hängande i luften. Den som sticker ut hakan, ska inte behöva få en knäpp på densamma - men, bör tåla att bli ifrågasatt... ps Själv börjar jag bli alltför förutsägbar i mina inlägg och hoppas kunna hålla mig härifrån ett tag - men, fortsätter att läsa med stort intresse!

"gamla" Tekla, 14:37, 10 januari 2016. Anmäl

För övrigt tror jag inte personer här har något emot avvikande åsikter, men ofta blir det sanningar som inte stämmer samt en ironi som förlöjligar och nervärderar, då protesterar debattörer med rätta. Att man frågar någon "hur menar du nu?" är väl inget konstigt i debattsammanhang? Det får man tåla.

A A, 14:27, 10 januari 2016. Anmäl

Sitträtt?

Fråga: Jag är i slutskedet av min andra graviditet och, precis som förra gången, blir jag dagligen förvånad över hur lite hänsyn mina medresenärer i kollektivtrafiken tar till oss som inte klarar av att stå under färden. Det finns i dag särskilda sittplatser avsedda för äldre, funktionshindrade och gravida men dessa platser är i princip alltid redan tagna.

Det är så klart omöjligt för mig att veta om de som redan sitter på platserna har ett större behov av dem än jag men måste ändå fråga vederbörande om hen har behov av platsen och förklara att jag själv inte kan stå. Då reser sig personen i fråga och ger mig sin plats men jag tycker att denna procedur är mycket pinsam både för hen och för mig.

Ofta har jag också bemötts av både arga blickar och frustanden. Det har gått så långt att jag funderat över att deltidssjukskriva mig för att slippa åka under rusningstrafik och därmed hoppas på fler tomma platser. Men detta känns samtidigt helt fel då det funkar väldigt bra att jobba och jag trivs väldigt bra på mitt jobb. Det känns också omotiverat att ta skattepengar till bidrag bara för att jag inte kan ta mig till jobbet.

Min fråga är således: Hur bör man agera i denna situation? Gör jag fel som frågar om platsen? Om inte, hur ber jag om en sittplats på bästa sätt utan att genera vare sig den som redan sitter eller mig själv?

Svar: Det du kan göra är precis det du gör: fråga vänligt. Du har all anledning att göra detta. De som sitter fastlåsta i sina mobiler och inte hör, ser eller märker annat får du försiktigt knacka på axeln och säga samma sak ”om inte du behöver den här platsen så gör jag det”.

Ofta nog är det slöhet och självupptagenhet som är orsaken till sittandet, inte elakhet tror jag. Men både egoismen och slöheten behöver avhjälpas, så tänk att du gör en god gärning för framtiden när du vänligt ber de vältränade och friska att ge dig den plats du har all rätt till.

En gång såg jag en tänkvärd situation på (salig) buss 62; på den för funktionshindrade reserverade första bänk bakom föraren satt en medelålders man. En äldre kvinna med käpp steg in i bussen och röt uppfordrande ”flytta på er, jag ska sitta där.” Mannen reste sig med synnerligen stor svårighet och förflyttade sig hopböjd och gravt haltande till en annan plats, följd av övriga resenärers närmast påtagliga sympati.

Den som måste ha en sittplats av något rimligt skäl har rätt att fråga den som har satt sig på plats prioriterad för funktionshindrade, gravida (förr i Frankrike även fosterlandets hjältar) om vederbörande behöver platsen.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (19)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 19

@Åsa S – Men om du har valt att sätta dig på en plats för rörelsehindrade kan du knappast ta just det tillfället att "stänga av omvärlden och koppla av en stund", eller hur? Då får du ju vara uppmärksam på att du kanske måste ge upp platsen. Det verkar variera mycket mellan kulturer—i New York, där jag bor (& där man kan behöva sitta ;)), har jag märkt att de som är i särklass bäst på detta är unga killar från Latinamerika, de skjuter upp från sin sittplats innan nån annan hinner reagera!

Lyra Lof, 07:39, 26 oktober 2015. Anmäl

Göd inte trollen.

Lyra Lof, 07:21, 26 oktober 2015. Anmäl

@Kim Gordon. Hur föddes du själv (Skulle din egen mor hålla med om artiklarna)? Om inga gravida kvinnor funnes, hade inga passagerare funnits. Problemet löst. Med din logik borde inte gamla människor med ålderskrämpor heller få använda platserna, det är ju deras eget val att fortsätta leva. Det går ju att dra hur långt som helst. Jag kan ju med samma ologiska metodologi hävda att ENDAST de med rörelsehinder har rätt till lokala transportmedel över huvud taget, de unga och friska bör gå.

Helena Hansén, 10:59, 23 oktober 2015. Anmäl

@Kim Gordon (Webbsida), 19:49 En gravid kvinna som bara är trött i benen behöver inte företräde till handikapplatsen mer än en maratonlöpare som bara är trött i benen. Däremot har en maratonlöpare som skadat sig och inte kan stå lika mycket företräde till handikapplatsen som en gravid kvinna som har sådana fysiska problem att hon inte kan stå. Med andra ord så har det inte med valmöjligheten att göra utan med vilka fysiska hinder du har för att klara en resa ståendes jämfört med medpassagerarna.

Bodil S, 12:11, 15 oktober 2015. Anmäl

Jag tror att det är bättre att rikta sig till en grupp sittande och säga vänligt (inte surt eller anklagande) "Ursäkta, men jag skulle behöva sitta", snarare än att rikta sig till nån enskild. Troligtvis reser sig flera och då ler man varmt och tackar allihop. Förklaring behövs ej. Jag erbjuder ofta gamla, gravida och föräldrar med små barn min sittplats, men ibland är resan för mig ett tillfälle att stänga av omvärlden och koppla av en stund och då märker jag inte folks ev. sittbehov.

Åsa S, 11:23, 15 oktober 2015. Anmäl

Tur att det flesta inte fungerar som Kim G här nedan. Men man kanske skulle börja fråga folk som verkar behöva en handikapplats hur de hamnade i sitt nuvarande hälsoläge... "jaha, ryggont pga 40 år i vården, men det var ju förutsägbart att du skulle gå sönder av det, så skyll dig själv, här ska du inte tro att du får sitta". Och om man blir lycklig eller olycklig av att ha barn har väl knappast med saken att göra?

annan Camilla, 10:12, 15 oktober 2015. Anmäl

Naturligtvis har de företräde till sittplats som behöver det, oavsett orsak! Var du glad Kim Gordon att det finns folk som skaffar barn, så att människosläktet består och du kan få din pension.

Augusta Wik, 22:07, 14 oktober 2015. Anmäl

Tro din medmänniska om gott, fråga vänligt när du behöver sitta, antingen du kan se att den som redan sitter behöver platsen eller inte. Den som sitter där kanske inte heller har sett att du behöver sitta, eller också kan han eller hon ha ont och sitta och bara uthärda resan hem. Varför skulle det vara pinsamt att be om hjälp? Det enda pinsamma är de som kräver total uppmärksamhet från andra och misstänkliggör dem som inte ger den. Men så menar ju säkert inte FS.:)

Enok Personne, 21:54, 14 oktober 2015. Anmäl

Bodil S, och? Allt det där är förutsägbart och något FS frivilligt utsätter sig själv för. Tycker du någon som sprungit Stockholm Marathon och är trött i benen ska ha företräde till en handikapplats? http://www.vice.com/en_se/read/science-says-having-a-kid-is-one-of-the-crappiest-things-that-can-happen-to-you-384

Kim Gordon (Webbsida), 19:49, 14 oktober 2015. Anmäl

Kim Gordon ska vi nog inte kommentera alls. Hen är bara ute för att provocera och då är det bättre att nonchalera.

B I, 17:38, 14 oktober 2015. Anmäl