Buffébestick?

Fråga: När man äter buffé på restaurang blir jag ofta villrådig över hur jag ska göra med besticken när jag hämtar mera mat. På en del ställen, särskilt utomlands, är man snabb med att duka av både tallrikar och bestick, så då är det bara att hämta nya – även om man tycker det blir en faslig massa disk! Har förstått att man av hygieniska hänsyn inte ska ta med den använda tallriken till buffédisken, men det händer ofta att man måste gå runt och leta efter rena bestick. De kan också ibland vara ”slut” för tillfället. Att lägga sina bestick på en servett vid sin plats känns inte särskilt fräscht. Att hålla dem i handen när man hämtar mat är ju inte bekvämt, och att inte ha något att äta med är inte heller kul!

Svar: Helt rätt att måltiden utan bestick förlorar rätt mycket av sin charm.

Hur man ska agera har med stället att göra. Är det en fin restaurang ska man få nya bestick framlagda på sin plats så snart man ställer sig upp för att gå och hämta mer mat. Då tas ens använda tallrik bort och nya bestick läggs ut. Alternativt finns rena bestick vid tallrikarna intill maten på buffén. Om dessa har åtagit slut måste man be personalen om påfyllning där besticken ska ligga.

Är det ett enklare ställe kan man ta sina bestick i ena handen och lägga dem på den rena tallrik som man tar vid buffén.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Menysignal?

Fråga: Nästan vid varje restaurangbesök händer följande. När min vän och jag har tittat igenom menyn och vi har bestämt oss för vad vi vill ha, så dröjer det inte länge förrän min vän säger åt mig att stänga igen menyn och lägga ner den på bordet. Annars vet inte servitören att vi vill beställa, påstår han. Ingen annan jag känner har hört talas om att det förhåller sig så.

När jag bestämt mig för vad jag vill äta så vill jag gärna fortsätta att botanisera bland vad som i övrigt erbjuds i menyn, men det beteendet fördröjer alltså möjligheten för oss beställa, enligt min vän.

Stämmer det verkligen? Utbildar restaurangskolorna verkligen sina elever att vänta med att ta upp beställningen tills alla gäster vid bordet har stängt igen sina menyer? Är jag illa uppfostrad som inte känner till detta?

Svar: Vika ihop menyn är ett ganska vanligt sätt att markera att man som gäst är redo att beställa. Personalen har nytta av en tydlig signal att nu är det dags att gå till dessa gäster och ta upp beställningen. Detta gäller inte överallt men på många ställen. Vill du fortsätta att titta i menyn säger du det. Det är varken ovanligt eller fel. På en del krogar kan det vara brist på menypärmar/blad och då behöver personalen ta menyn från bordet för vidare befordran till nya gäster. Det får du stå ut med, du kan be om den igen till efterrätten oavsett du vill ha en sådan eller ej.

Illa uppfostrad? Verkligen inte, men den här signalen hade du inte fått lära dig innan din vän försökte bibringa dig den kunskapen.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-8 av 8

Inte min mening att öppna en sidolinje O.T. Men, utan att underskatta oss själva eller den ensamme mannen, motsvarade nog ingen av oss "urtypen" restaurangraggare - snarare "far-/morförälder", på kvällsbesök, ute på stan. Stödjer skämtteorin - tackar för uppmärksamheten - och går vidare i livet! ;D

gamla Tekla, 12:26, 13 februari 2017. Anmäl

@gamla Tekla: Min erfarenhet är att restauranganställda ofta känner sig lite obekväma med ensamma manliga gäster. Det är någon sådan där djupt sittande kulturell föreställning: "här har vi en som är ute för att ragga." Inte den bild som många restauranger helst vill förmedla om sitt klientel. Kanske ville hovmästaren bara ta udden av den bilden genom att skämta om det. Alla människor skämtar inte nödvändigtvis bra.

Kap Kennedy, 11:08, 13 februari 2017. Anmäl

Oftast har man ju som gäst ett eget intresse i att vara tydlig mot personalen. När man exempelvis är redo att beställa vill man också få göra det – att lägga undan menyn blir därför en helt logisk signal att skicka. Att inte förutsätta att andra människor är tankeläsare är rent allmänt ett bra sätt att försäkra sig om god service och behandling. Och det gäller naturligtvis inte bara på restauranger.

Kap Kennedy, 10:44, 13 februari 2017. Anmäl

En tanke: Det var kanske den ensamme mannen, som hovmästaren "ömmade" för. Blinkningen skulle kanske inviga oss i planen? Lika fånigt, märkligt och mossigt hur som. Spontana möten kan bli verkligt intressanta och trevliga - men, arrangerade?

gamla Tekla, 00:02, 13 februari 2017. Anmäl

gamla Tekla, 13:07: Håller med Magdalena att hovmästaren verkar rätt märkligt...Den här idén att två kvinnor som är ute tillsammans är "ensamma" och behöver sällskap är ju ganska mossig. Tänk om jag var ute med min man och det satt en ensam karl eller kvinna vid ett annat bord och vi blev hopfösta av hovmästaren, oerhört märkligt skulle jag tycka, och detta är lika märkligt när två kvinnor ska stå ut med detta utan indikerat en preferens för manligt sällskap?!

caroline caroline, 17:50, 12 februari 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: gamla Tekla, det där fåniga beteendet är väl ingenting att bry sig om! En karl (hovmästaren) som verkar tycka att han är charmant lustig på det sätt du beskriver kan du strunta i, han fattar ju inte bättre, ingen att öda energi på att ogilla. Ville du så kunde du ha sagt "vi sitter gärna i fred." Det finns ju också en svag möjlighet att hovmästaren försökte ordna bästa lediga bord till er kvinnor, och använde sin larviga blinkning som metod i sin yrkesroll. Eller var det tics?

Magdalena Ribbing, 14:36, 11 februari 2017. Anmäl

Två äldre kvinnor besöker en kväll en klassisk restaurang efter teatern. Här följer en fråga, O.T.: I den glest besatta matsalen sitter en ensam man i vår ålder. Under väg föreslår hovmästaren oss bordet bredvid den ensamme - med en blinkning(!) och slutorden "... trevligt med sällskap." Vi accepterar, men börjar fundera... vad menade han, egentligen? Det blev litet prat mellan borden - men, blinkningen gnagde. Hakade vi oss upp oss på en småsak? Hyacint-varning? (ref. "Skenet bedrar")

gamla Tekla, 13:07, 11 februari 2017. Anmäl

Naturligtvis gör man så, det är en tydlig signal till servitören. Tyvärr känner inte alla restauranganställda till detta utan kommer pockande och vill ta upp beställning medan man sitter och läser. Ibland händer det också att de vill städa bort tallriken med lite mat kvar fast jag lagt besticken "tjugo i fyra" som signalerar att jag tänker fortsätta att äta. (Båda besticken tätt hopfösta "tjugo över fyra" signalerar ju att jag har ätit färdigt.)

Irene Holm, 09:58, 11 februari 2017. Anmäl

Tillrättavisningsbråk?

Fråga: Jag har ett problem som min partner tog väldigt illa vid sig av. Vi var på ett väldigt bra krogbesök, huvudrätterna kostade cirka 400 kr styck. Jag är väluppfostrad i en lite rikare familj. Min sambo är världens finaste och jag älskar henne över allt annat för den hon är. Saken är att när vi hade druckit upp vår fördrink skulle vi beställa dricka till maten och hon sa att hon skulle dricka drinkar till maten vilket jag tyckte var lite opassande så jag sa till henne att hon kanske kunde tänka på att dricka någonting annat.

Men det passade henne bara med drinkar. Jag försökte säga till henne att det inte är så vanligt att dricka drinkar till en hängmörad oxfilé. Hon blev så sjukt kränkt att hon började ställa till med en scen och satte sig på sned över bordet med armbågen och flyttade sin tallrik. Jag försökte bara säga att du kanske inte behöver göra det just här, jag sa att jag tycker inte man gör så, hon blev jättearg.

Jag vill inte påstå att jag har rätt men jag undrar ur etikettssynvikel om det är helt fel att säga till någon, om man är ett par och är på en bra krog där de märker sådant. Hade det varit i alperna så hade jag självklart inte brytt mig.

Svar: Du har fel. Det är inte rätt att inför andra människor tillrättavisa eller försöka uppfostra en annan vuxen person. Din partner och du var på en offentlig plats, en restaurang, och du tyckte att hennes val av dryck var olämpligt. Men du kunde ju beställa det du ville ha att dricka, och låta henne få det hon ville ha. Du hade ingen anledning att skämmas över henne inför personalen – som sällan häpnar över vad som beställs frivilligt av gästerna. Om du anade hur konstiga beställningar krogpersonal får skulle du inte ha brytt dig ett dugg om din partners beställning, jag har hört om tomatketchup till sjötungan osv.

Din partner blev alltså ledsen och sårad över att du försökte bestämma över hennes smak, inte för att du ville hennes bästa utan för att du tyckte att hon var pinsam inför krogpersonalen. Så jag svarar dig att du skulle ha låtit henne göra som hon ville.

Sedan kunde du ha snällt och vänligt när ni var ensamma ha förklarat för henne att det är vanligt med drinkar före maten och med öl, vin eller vatten till maten.

Det hade varit det som du frågar efter, rätt etikett.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (22)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 22

Dags för flickvännen att göra slut. För övrigt, den här mannen som nu har vuxit upp "lite rikare" (översättning, finare) familj, borde väl veta att det är absolut comme il faut att dricka cocktails till middagen i vissa länder. (USA, med deras cocktailkultur.)

Lyra Lof, 21:06, 25 januari 2017. Anmäl

Jag är väldigt intresserad av etikett och tycker att det är roligt att veta vad som är korrekt, hur seder och bruk uppstått osv. Min man är inte uppvuxen i ett hem med intresse för sånt så jag har lärt honom mycket i ämnet. Men givetvis skulle jag aldrig börja tjata om vad som är korrekt inför andra! Han är ju vuxen och gör precis som han vill. En drink till maten är dessutom inget som drabbar någon annan på något sätt, om man jämför med att t ex tugga med öppen mun eller snyta sig i servetten.

Katarina Katarina, 10:32, 25 januari 2017. Anmäl

... generöst, att "älska" denna kvinna med alla hennes "fel". (Vad hon föredrar att dricka och liknande...) Lite hårt kanske (inte så mycket, eller alls—utan med empati från hennes synvinkel (och den här "mannen" som inte klarar av hennes krogbeställningar. Seriously. Find yourself another man, darling.) Ibland behöver man inte vara på samma sida som frågeställaren.

Lyra Lof, 06:58, 24 januari 2017. Anmäl

FS: "Jag är väluppfostrad i en lite rikare familj." Oj vilken härlig mening... Vilken kvinna vill inte omedelbart slänga sig över denna toppenman, som är "väluppfostrad i en lite rikare familj" (jag kan inte ens klara av hur hett det skulle vara mellan lakanen med denna man!). Och, denna uppfostran i en "lite rikare familj" (inte ens en rikare familj, men en "liten" rikare" familj?! Gtfo...) som ger FS "rätt "att behandla sin flickvän—som han älskar "över allt annat för den hon är (gud vad

Lyra Lof, 06:51, 24 januari 2017. Anmäl

Synd att FS uppväxt i en "lite rikare familj" inte lärt honom att uttrycka sig väl i skrift. Minst lika viktigt som val av måltidsdryck. Kanske flickvännen kan påpeka det där med vikten av korrekt grammatik innan hon ber honom fara åt h.

Anna N, 22:25, 23 januari 2017. Anmäl

Håller med MR, det var verkligen inte snyggt av FS att fortsätta tjafsa med sambon om hennes dryckesval.

annan Camilla, 10:38, 23 januari 2017. Anmäl

Usch vilken självgod besserwisser frågeställaren är. Hade jag varit partnern hade även jag ställt till med en scen för att ge honom en verklig anledning att genera sig inför peresonal och vänner. Inte speciellt väluppfostrat, jag vet, men det finns gränser för vilka översittarfasoner man kan tolerera.

Thorbjörn T., 10:24, 23 januari 2017. Anmäl

scenen visar ett förhållande utan framtiden för sig med det rollspel som parterna utvecklat - den ene utmanar med sitt sociala övertag, den andre ger genast igen med infantilt beteende. Fram för litet svalkande likgiltighet hos båda.

ruebotzaris, 08:52, 23 januari 2017. Anmäl

Usch vilken obehaglig attityd från FS! I vilka fler sammanhang försöker han styra och kontrollera sin flickvän? Hon kanske passade på att ställa till en scen där det finns vittnen ifall han smäller till henne.

Så det så, 08:38, 23 januari 2017. Anmäl

Vilket extremt bra svar av Magdalena! Tack, det gjorde min dag lite ljusare att läsa detta. Som jag tolkar det betedde sig inte den kränkta partnern så exemplariskt heller efter tillrättavisningen, men det var ju inte det frågan gällde, eller hur?

Jessica Adams, 08:29, 23 januari 2017. Anmäl

Bjudmiss?

Fråga: Blev uppringda av ett par, som vi känner, men inte umgås så ofta med. De frågade om vi hade lust att följa med på krogen på kvällen och äta en bit och umgås. Trevligt tyckte vi och tackade ja. ”Vi bokar bord, så ses vi där kl 19.00″, sa de.
På krogen på kvällen sa mannen i det andra paret ”självklart betalar var och en för sig”. ”Självklart” sa vi och tittade på varandra.

Var det rätt? Vi hade uppfattat det som en inbjudan och att de skulle stå för notan. Vi har ofta gjort samma sak själva och självklart betalat för kvällen. Nu kan man ju inte starta bråk om detta på plats, men vi blev rejält konfunderade och skulle gärna vilja höra Magdalenas åsikt. Till saken hör att ovanstående par är mer än välbärgat.

Svar: Fel av paret som ringde och föreslog att inte precisera hur de menade – men också lite obetänksamt av er som inte frågade från början. Den som föreslår något som kostar pengar ska absolut säga vad som gäller från början. Paret som ringde hade tydligen behov av ert sällskap och skulle ha sagt ”vill ni följa med oss på krogen, vi tycker att det vore roligt att prata en stund, har ni tid, var och en betalar för sig”. Eftersom de inte sade något sådant, och inte heller gav något krogalternativ – det finns ju billigare och dyrare ställen – var det lätt för er att tro att ni skulle bjudas.

Korrekt i det aktuella läget hade varit att paret hade sagt ”vi tycker det vore trevligt att ses och vill gärna bjuda er på krogen i kväll” – då hade det varit självklart att ni var bjudna.

I första fallet när detta par ringde och frågade utan att ha vett nog att säga att de inte avsåg att bjuda på middagen, kunde du ha svarat ungefär ”det hade varit trevligt men vi har inte tänkt kosta på oss ett krogbesök just nu” – varvid paret kunde ha sagt antingen ”men vi bjuder förstås” eller ”vi förstår, vi återkommer en annan gång.”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (25)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 25

Kanske kommer det an på umgängeskrets? Jag tycker nog inte paret gjorde nåt fel i det här fallet, eftersom de sa ju "följa med", vilket jag hade tolkat som att de inte skulle bjuda.

Fredrik Wallin, 15:07, 19 november 2016. Anmäl

Inte en enda person här håller med FS utan är snarare förundrade över att de tog för givet att de skulle bjudas. Lägg till mig till den listan. Jag undrar om FS och hans/hennes partner undermedvetet känner på sig att det är lite pinsamt att tänka så – och därför vände de sig till en etikettspalt och inte till vänner för att fråga om de håller med...

Lyra Lof, 23:20, 11 november 2016. Anmäl

Allt är ju egentligen redan sagt av de som kommenterat och jag tycker det är en så löjlig fråga för vill man bjuda sägs det ju ALLTID extra när man fixar daten och annars är det sjävklart att var och en betalar för sig och det gäller i de flesta länder i västvärlden, så vitt jag är informerad!

Marie-Louise Göransson, 14:03, 11 november 2016. Anmäl

Med mindre än att vännen säger att "jag bjuder" ska man aldrig förutsätta att det bjuds.

Lena Strömvall, 08:24, 11 november 2016. Anmäl

Eftersom frågeställaren själv(a) har bjudit ut andra par på restaurang förut (ett alternativ till att bjuda på middag hemma) så antog de att det andra paret skulle bjuda - de är vana vid den rutinen. Det handlar nog mycket om vad man är van vid och vad man säger, det farligaste är att inte säga något alls, utan att bara "ta för givet".

Petter Gusten, 14:20, 10 november 2016. Anmäl

Håller också med de andra kommentarerna. Man borde aldrig ta för givet att den andra ska betala om den inte säger "Får vi bjuda dig och din partner på middag?"

Susie Dahl, 14:19, 10 november 2016. Anmäl

Mer direkt kommentar till, Magdalena Ribbing, 07:57: visst kan hända att någon känner sig storfotad och med någon motivering (fått hjälp av de andra tidigare, vill fira något eller möjligen då "för att vi lurat ut er") storsint erbjuder sig att ta hela notan. Det har jag också gjort, men att för den saken förutsätta att det ska ske bara för att initiativet att ses på krogen togs av det andra paret? I mina ögon har FS gjort bort sig ordentligt om deras ögonkast där uppmärksammades av de andra.

Anna Andersson, 12:24, 10 november 2016. Anmäl

Men HUR tänkte FS här? Vad finns att växla några otrevliga ögonkast kring? Det var ju ovanligt trevligt av det andra paret att bespara medföljande paret ev oro behöva dela det tydligen mer välbeställda parets ev dyrare beställning vid nån 50/50-delning. Enda godtagbara anledning till förvåning skulle vara om medföljande paret hade betalat en nota för just detta par på restaurang senast. Att någon utan sådan uttalad tradition dem emellan skulle ta en hel nota själv vore ju näst intill vräkigt.

Anna Andersson, 11:59, 10 november 2016. Anmäl

Enda läget där FS kan förvänta sig att bli bjuden är om de betalade maten för "inbjudaren" förra gången. Annars är grundläget som sagts att man väntar sig att *inte* bli bjuden.

annan Camilla, 11:21, 10 november 2016. Anmäl

Som sagt, det går alldeles utmärkt bra att bjuda varandra på krogen – även i Sverige, även parvis. Men man kan nog hävda att det normala i så fall numera är att uttrycka detta tydligt: "Jag/vi bjuder!" Det är möjligt att det lever kvar en välbeställd högreståndsmiljö där bjudandet fortfarande är underförstått, men för det stora flertalet är motsatsen det underförstådda. Dessutom är det väl vanligast att först artigt avböja, när någon vill betala hela notan. "Åh, men vi betalar gärna vår del."

Kap Kennedy, 10:57, 10 november 2016. Anmäl

Matsnattare?

Fråga: Vid lunch eller middag på en restaurang, när man äter tillsammans med andra människor, händer det ibland att någon annan tar lite mat från min tallrik med sin egen gaffel eller sked för hen vill smaka på den rätt som jag har beställt. Ibland frågar folk i förväg, ibland inte. Jag känner mig alltid stressad och vet inte vad jag ska säga, speciellt när det handlar sig om ett barn, till exempel min 10-åriga brorson. Jag vill inte att de andra betraktar mig som snål eller otrevlig. Men jag tycker att det är äckligt, speciellt under förkylningstiden.

Ska man acceptera att någon annan smakar på ens maträtt – åtminstone när det är ett barn? Om man inte gör det, vad säger man utan att verka konstig? Ska man ljuga (jag håller på att få influensa) eller ska man helt enkelt säga sanningen (jag känner mig stressad när du testar min maträtt)?

Svar: Du beskriver något som har blivit ganska vanligt, har jag sett när jag besöker restauranger. Är man överens om att smaka på varandras mat är det okej. Men det krävs absolut en överenskommelse innan man rör vid andras mat. Att bara sticka in gaffeln och ta något från bordsgrannens tallrik är oförskämt och ouppfostrat. Det gäller alla som har passerat treårsåldern. Du kan säga till din brorson ”du X, helst vill jag ha min mat ifred, fråga din pappa om du får ta av hans mat istället för min”. Sagt i vänlig ton kan det inte missuppfattas.

Samma metod kan du använda till vuxna som börjar rikta sina gafflar mot din tallrik – ”oj då, det är min mat, den har jag helst för mig själv!” – i vänlig men bestämd ton. Det är avsevärt mindre otrevligt än att oombedd ta något från andras tallrikar.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (22)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 22

Precis @Peter Niemi - har också sett mina jordnötter o andra snacks i glas försvinna fort medelst grävande fingrar, inte så fräscht, så numer när jag beställer "snacks i glas" vid en bardisk så håller jag min hand över glasets mynning... om nån frågar om de kan få några snacks (och jag tycker det är ok) så häller jag upp lite i hens handflata eller på en servett. Är inte snål, men har läst om "folks" bristande handhygien efter toalettbesök.

Maria T, 21:53, 30 september 2016. Anmäl

En undran i detta sammanhang: Om jag, eller någon annan, vill ha nötter till den beställda pilsnern vid bardisken, varför betraktas detta nötglas oftast som allmän egendom: alla ska ha sina fingrar omedelbart i det (själv ber jag om att få en sked i). Varför får jag inte knapra på mina chilinötter själv?

Peter Niemi, 13:13, 30 september 2016. Anmäl

@LL Hm, jag skulle inte tillåta mitt barn att ta från någon annans tallrik utan att fråga först (hon är 4), och jag skulle definitivt säga till henne i situationen du nämner, men jag skulle också bli topp tunnor rasande över ditt nedlåtande sätt.

annan Camilla, 14:46, 29 september 2016. Anmäl

Som Spanienboende så har jag vant mig vid tapasdelandet, men som pescetarian så tar jag aldrig mat ifrån folk som har kött på sin tallrik. Tar de ifrån min mat så säger jag att de måste använda en ny gaffel eftersom jag inte vill ha köttrester eller liknande i min mat. Det är likadant hemma, min man äter kött men prövar gärna min mat,men använder då min gaffel vilket jag tycker är helt ok!

Maleandro Le Male, 14:44, 29 september 2016. Anmäl

Jag skulle inte uppskatta att någon tar mat från min tallrik utan lov, även min närmsta familj frågar innan dom tar något från min tallrik och vice versa. Sen tänker inte alltid folk på att det finns sådana som mig, som är extra infektions-känsliga. Så det känns inte alltid hygieniskt (eller trevligt) att någon jag känner väl, skulle ta från min tallrik. Gäller det rätter som man delar, så brukar jag alltid fråga om like extra skedar som folk kan ta med, istället för sina egna bestick.

Catarina Dalesjö, 09:25, 29 september 2016. Anmäl

säger till sitt barn—eller, troligare, rasande går upp i brygga över att man 'lägger sig i' och har mage att kritisera hur de uppfostrar deras barn. ("När du blir förälder kan ju DU bestämma hur du ska göra med dina barn!" [harumph]) Småbarnsföräldrar är så lätta att provocera, haha. Visst, inte 'snällt', men inte mindre sant för det. De SKA säga till sitt barn. Den enda gången jag blir irriterad är när jag beställer dessert och den andra ska inte ha (bantar etc), men sen vill dela. Stick!

Lyra Lof, 02:06, 29 september 2016. Anmäl

Dorothea Lückner, 16:53 har en (rejäl) poäng: "Är man så känslig ska man nog inte äta på lokal over huvud taget." Alla som har jobbat på restaurang vet hur det kan gå till bak i köket—och skulle förmodligen vara chockade över det... Om nån kommer smygande med sin gaffel skulle jag (mest på kul) smälla till personen på handen. Lufs! Om det är ett barn så spänn ögonen i föräldern: "Wow, uppfostrar du ditt barn att det är OK att göra så här? [skratt] Och se hur personen antingen skäms och

Lyra Lof, 01:59, 29 september 2016. Anmäl

Det borde inte vara något konstigt att säga ifrån, men förstår FS, man vill inte verka otrevlig eller snål. Även om man tycker det är äckligt så vill man ju inte att snyltaren ska tro att man tycker de är äckliga. Har varit med om personer som blivit stötta då jag sagt nej. Går bättre när jag säger att jag är lite noga med maten och har väldigt svårt att ha andras bestick i min mat, det är en yrkesskada brukar jag lägga till med ett leende. En gång lämnade jag över hela tallriken till smakaren.

A A, 21:26, 28 september 2016. Anmäl

Man har gaffeln i vänster hand och kniven i höger, man stoppar inte kniven i munnen, servetten lägger man inte på bordet och man äter inte från någon annans tallrik i alla fall inte om man inte är hemma vid köksbordet och även hemma är man noga med bordsskicket om det finns barn med så att de lär sig från goda förebilder. Annars får man väl var och en bestämma var man lägger ribban i sitt eget kök.

Sue Dibden, 21:10, 28 september 2016. Anmäl

@ Kap Kennedy, det är irrelevant huruvida det är "världens viktigaste grej" eller om det handlar om barn eller inte. Den unge över två års ålder som nallar på min mat utan lov kommer att få veta vad jag tycker om den saken. Vad är det med sådana vuxna som inte har vett att tillrättavisa barn? Att inte göra det skadar barnet på flera olika sätt.

Genesis Day, 20:44, 28 september 2016. Anmäl

Krogkorrekt?

Fråga: Jag har råkat ut för något som skapat en riktig konflikt.
Vi träffas ibland på restaurang, ofta en populär utekrog där man har musik osv. Sist så fick vi två ett fyrabord (gick att dela på) och åt lite mat och drack några glas vin.

Sedan undrar jag om vi ska sitta kvar och i så fall beställa något eller gå, och då säger mitt sällskap att ”jag vill inte ha nåt mer men vi kan sitta kvar”, medan jag säger men vi kan inte sitta här utan att beställa.

Jag hävdar att det är restaurangkultur att inte sitta mer än några minuter utan att beställa något och hon påstår att hon inte alls vare sig hört detta eller tycker att det är så.

Vad är svaret?
Vad är gängse sed?

Svar: En restaurang är inte ett rum för privatliv utan en lokal för gäster som vistas där för att äta och dricka och betala för detta. Den som driver restaurangen ska skaffa inkomster för att betala lokalkostnader, löner, råvaror, städning med mycket mera. Det går inte om en del gäster ockuperar sina bord lika med sitter kvar timme efter timme sedan de ätit och druckit färdigt. När en måltid är tydligt avslutad kan man stanna en kort stund för att prata eller vad det kan vara, men bordet ska ganska snart göras ledigt för nya gäster – som äter och dricker och betalar.

Numera är det vanligt att gäster vid bordsbeställning meddelas att de har bordet en viss tid, omkring två timmar. Därefter förväntas nya gäster och nya inkomster.

Sitter samma gäster kvar vid bordet och fortsätter att äta och dricka konstant är det en annan sak, då finns förtjänsten på konsumerandet. Men så är det sällan, som gäst beställer man det man har råd att äta och dricka, och detta ätande-drickande tar oftast inte mer än dessa högst två timmar. Undantag för utpräglade lyxkrogar där man förmodas vilja sitta hela kvällen med en avancerad måltid.

Svaret på din fråga är att du har rätt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 5

Kommentarer (13)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 13

Kim Gordon: Jag har ”roat” mig med att läsa igenom de flesta av dina inlägg de senaste månaderna, och då funnit att du nästan alltid har missförstått såväl frågan som Magdalena Ribbings svar och kommentatorernas kommentarer. Vad är det för fel, IQ<10?

Lars Torstensson, 10:30, 7 september 2016. Anmäl

Personne, Torstensson: Vad svamlar ni om? Givetvis kan krogar räkna med att ett bord kan användas mer än en gång under samma kväll, säg 18-20 och 20-22 = två sittningar. Bor ni i Åtvidaberg eller??

Kim Gordon, 09:46, 7 september 2016. Anmäl

Grundregeln är att man ska beställa så att man konsumerar i jämn och lagom takt under hela vistelsen. Oavsett etablissement. Detta kräver visserligen en grundläggande allmänbildning och lite hyfs men de flesta brukar begripa det.

Anna N, 07:14, 6 september 2016. Anmäl

Kim Gordon: Har du någonsin besökt någon annan restaurang än McDonalds?

Lars Torstensson, 21:37, 5 september 2016. Anmäl

Kim Gordon: Du har missförstått. En trevligare restaurang har vanligtvis inte sittningar etc utom just när det serveras smörgåsbord, ombord på tåg eller båtar mm.

Enok Personne, 20:29, 5 september 2016. Anmäl

Enok Personne: Det är snarare så att Ribbing beskriver särfallet (tidig middag på ett bättre ställe som har två sittningar).

Kim Gordon, 17:31, 5 september 2016. Anmäl

Kim Gordon: Tråkig ton du har. Magdalena Ribbing ger ett utmärkt svar om vad som i allmänhet gäller. Naturligtvis kan det finnas särfall. Det går självfallet inte att ta upp alla möjliga sådana. Det skulle för övrigt förvåna alla här om du vet hur det går till på en bättre restaurang med bättre klientel.

Enok Personne, 16:24, 5 september 2016. Anmäl

Är det ganska så tomt på restauranten så är det väl inga problem om man sitter kvar (vid tomt bord). Dock får man ju ha en känsla för "nu vill de nog att vi går", och den känslan kan ju vara olika. Vänninan kanske är så pass "tuff" att hon väntar tills personalen säger till.

Petter Gusten, 13:05, 5 september 2016. Anmäl

Vad finns att invända mot ett korrekt svar? Möjligen kan, en sen lunch eller en sen middag, på samma tidskvoterade ställen, eller på kvarterskrogen, ge mer frihet. Personalen varvar ner, gästen kanske erbjuds ett litet glas "on the house" efter middagen, en vänlig uppmaning att sitta kvar en stund. Biter mig i tungan... är det "utlandet" jag beskriver... eller har Sverige verkligen blivit så annorlunda, så kontinentalt?

gamla Tekla, 10:53, 5 september 2016. Anmäl

Man kan inte uttala sig så kategoriskt som Ribbing gör. Det är klart, har du bokat bord 17-19 på en bättre restaurang som verkar välbelagd måste man så klart flytta på sig, men sitter man på ett bord 20-22 kommer det ju inte komma någon efteråt - om det inte är ett ställe som blir nattklubb senare på kvällen - och då kan man givetvis sitta kvar. Är det en enklare restaurang beror det på beläggningen - börjar det bli fullt flyttar man på sig, annars kan man sitta kvar.

Kim Gordon, 10:47, 5 september 2016. Anmäl

Notadelning?

Fråga: Jag har en fråga som ständigt dyker upp som ett problem då jag och mina vänner äter på restaurang tillsammans. Vi ar alla mellan 25-35 ar gamla och i väldigt olika karriärstadier i livet. Några pluggar, andra har avancerat långt och redan nått seniora positioner med goda löner. Jag själv arbetar inom en lågbetald sektor och har en snäv budget for nöjen. Med andra ord så är tjockleken på våra plånbocker i allra högsta grad varierande.

När vi går ut och äter tillsammans uppstår ofta situationen att de med god ekonomi beställer in flera rätter och drycker, ofta de dyrare på menyn, medan jag själv och studenterna väljer budgetalternativen och dricker vatten for att inte anstränga ekonomin för mycket. När notan sedan ska betalas så vill de med god ekonomi att vi alla ska dela jämnt pa notan, vilket i förlängningen innebär att min egen nota kan gå upp med uppåt 100-200 kr trots att jag försökt hålla nere mina utgifter.

När jag föreslår att var och en kan betala för sig blir det oftast tryckt stämning, tveksamma miner och jag misstänker att de med bättre ekonomi anser att jag ar snål. Hur ska jag förhålla mig till detta? Är mitt förslag oförskämt? Ar det bättre att låta bli att gå ut och äta än att föreslå att vi betalar var och en för sig? Har Magdalena några bra tips på hur jag kan motivera detta betalningsalternativ på ett sätt som inte verkar snålt?

Svar: Snålhet har inte med detta att göra, inte ett dugg! Det är dags att sluta skämmas för att man inte har lika mycket pengar som andra. Och dags för de med högre lön än andra att förstå att det finns skillnader – och när de äntligen insett detta, gärna då och då bjuda sina fattigare vänner.

Det är varken fel eller oförskämt att du inte har råd med lika lyxiga krogmåltider som en del av dina vänner. Att dessa mer välbeställda personer föreslår delad nota visar att de antingen är svårt obetänksamma eller svårt giriga. Så nästa gång ni är ute och äter, säg med glad uppsyn redan från början ungefär så här ”jag ber om egen nota, min kassa är begränsad och jag behöver äta och dricka sparsamt.”

Det kommer dina studerande vänner att bli mycket glada över, eftersom de kan göra samma sak. Och era mer förmögna vänner kanske då kan tänka efter en sekund och förstå att här gäller det att var och en står för sina kostnader, inte att de med mindre pengar ska sponsra dem med mer pengar.

Obegripligt att dessa med seniora positioner som du skriver, inte har fattat detta tidigare. Det kan möjligen göra er andra lite oroliga för dessa rikares framtid. Hur dum får man vara? Eller låtsas vara?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (25)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 25

Om de tror att de är världvana och liksom "åh, så här gör man som vuxen" så... Suck. De kanske snarare är osäkra? Jag har noterat några gången på en sajt med "roliga anekdoter" från resturangbranchen att det nämnts flera gånger typ att "oj huuu vad jobbigt med kunder som ska betala minsta grej var för sig". What?! Well, det biter inte på mig att somliga, säkert långt ifrån alla servitörer o dylikt, tycker så.

Oémeara Braunisch, 20:06, 2 augusti 2016. Anmäl

Galet oförskämd eller blind inställning/bemötande från dina vänner! Antar att du inte vill hinta för dem att om någon skulle anses vara snål är det de som får en lägre kostnad genom delningen... Vänligast tillvägagångssätt utan att behöva förnedra sig själv är kanske: "jag njuter verkligen av/tycker det är himla kul och trevligt med våra utemiddagar, men för att det skall vara hållbart för mig måste jag få lov att utgå från min egen ekonomi och betala just för mitt eget, ni förstår säkert :)"

Oémeara Braunisch, 19:59, 2 augusti 2016. Anmäl

Gnällig tant kanske, vad har det med Sverige att göra men det är ju just vad det har!! Som sagt en middag njuts bâst i vânners lag antingen pa restaurang eller hemma!

Yvonne Cacaly, 09:00, 2 augusti 2016. Anmäl

Marie-Louise Göransson, ja visst förekommer det i andra länder också! Jag kommer aldrig glömma den hemska firmafesten på Mallorca. Ja, jag jobbade en sommar på Mallorca och säsongen avslutades med firmafest. Min manager beställde in så mycket vin han hade lust med och förrätt och efterrätt medan jag nöjde mig med att äta enbart en förrätt och beställa vatten eftersom vi fick så uselt betalt. Sen propsade managern på att dela notan rakt av. Mitt förakt för den mannen är evigt.

H R, 22:42, 1 augusti 2016. Anmäl

Yvonne Cacaly, delad nota är inte bara svenskt utan även österrikiskt. Gamla Tekla, ja, framgångsberusning var ett bra ord! Det kan man råka ut för när det går bra för en i karriären; det innebär att man förlorar känslan för hur mycket pengar är värda, hur mycket en hundralapp betydde när man inte tjänade så bra. Man är inne i sin egen bubbla. Spräck gärna den bubblan, FS. Förklara utan att skämmas vad du avstod för att ha råd att gå ut och ätamed vännerna-kanske förstår de framgångsberusade då!

H R, 22:36, 1 augusti 2016. Anmäl

P.S. Och det är inte alls en typisk svensk ovana, utan förekommer i fler länder ! Om det är tecken på smålhet vet jag inte heller, utan kan lika väl bero på personligheter , makttagande r och gruppdynamik, det är i alla fall mina erfarenheter ! .

Marie-Louise Göransson, 13:19, 1 augusti 2016. Anmäl

Ja uch vad tråkigt, och det är ju oftast en dominant "ledare" som bestämmer över huvudet på dom andra runt border och som tycker det är pinsamt att protestera. Jag slutade att gå ut och äta med "min" grupp, tröttnade på att betala för somligas gastronomiska utflykter när jag själv käkade sallader och drack citronvatten för att banta ! ;-( Nu har jag lärrt mig att tala om för servicepersonen att jag sköter min nota, oavsett vad som sägs efteråt !

Marie-Louise Göransson, 13:12, 1 augusti 2016. Anmäl

Man misstänker genast att di där som vill ha delad nota- alltså äta på andras bekostnad- också kan ha kommit litet längre i karriären med samma metoder. Så lätt det är att sno åt sig äran för det någon annan åstadkommit...

Enok Personne, 00:07, 31 juli 2016. Anmäl

Ta kommandot över situationen, när frågan kommer om ni är redo att beställa så börja du och säg till den som tar upp beställningen att du önskar betala ditt eget. Kommer protester så finns flera bra svar på svar nedan.

A A, 10:38, 30 juli 2016. Anmäl

forts... Som så ofta, tycker jag att det också här är bäst att köra raka puckar: "Jag lever på studiemedel så jag har hållit in på vad jag har beställt! Och sen ska vi dela lika på notan? Lägg av.." Eller nåt dyl. Och om nån kör 'snålkortet'? Kontra med att den som har beställt mycket mer än andra är knappast den som ska föreslå att man ska dela lika på notan... Sen får de bli sura om de vill! Varför inte? De bryr sig ju inte om att ni blir det...

Lyra Lof, 23:54, 29 juli 2016. Anmäl

Krogfras?

Fråga: Det var nog tio år sen jag för första gången noterade yttrandet: ”Mätt och belåten” från en restauranganställd. Jag hade svarat ”Nej tack” på frågan om jag önskade något mer och då kom ovanstående fras. Jag blev ganska paff men har sedan märkt att denna fras är mycket vanlig.

Nästan alltid konstaterar serveringspersonalen efter avslutad måltid att jag är ”Mätt och belåten”! (Det ska väl föreställa en fråga, men känns som ett påstående; en retorisk fråga). Jag går mest på restaurang i min hemstad, men har mötts av frasen även i andra städer. Jag har tagit upp saken med någon restauranganställd och tror att hennes svar var att detta uttryck fick man lära sig på restaurangskolan.

Personer jag diskuterat saken med har olika åsikter. Somliga tycker det är helt okej, andra håller med mig. Min åsikt är att detta uttryck är nedlåtande mot gästen. Det är som en klapp på huvudet till ett barn. Uttrycket får mig att tänka på en däst padda som sitter där ”mätt och belåten” efter att ha slukat en fluga. Dessutom tillskriver personalen mig känslor. Det är väl i så fall jag som ska säga att jag är mätt och belåten. Jag undrar om man skulle kunna säga ”Mätt och belåten” till exempelvis kungen och Silvia på en restaurang? Jag är ju ingen drottning men man vill ju känna sig lite uppassad, när man går på restaurang, inte klappad på huvud och tillskriven känslor som man kanske inte alls har.

Svar: Du utsätts för en rutinfras. De som säger detta gör vad krögaren har sagt ingår i serverandet: ”kolla att gästen är nöjd.” Bättre formuleringar finns säkert men majoriteten rabblar förmodligen denna fras utan djupare engagemang i gästens känslor.

Att den som säger detta skulle ha någon nöjd padda i tankarna är totalt osannolikt, det är som sagt bara rutin. ”Smakar det bra” är samma typ av rutinfras, även om den inte liknar den på gränsen till löjliga konstaterande halvfrågan ”mätt och belåten.” För mig är mätt och belåten vad en förälder hoppfullt frågar sitt barn efter middagen.

Det är nog inte mycket du kan göra för att förändra denna fras. Du kan inte uppfostra krogpersonal att bete sig så som du gillar. Bäst är om du kan strunta i denna fras och inte ta illa vid dig. Den har egentligen ingenting med dig personligen att göra.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (15)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 15

Nej, kränkt känner jag mig inte av denna fras (och inte andra heller vad det verkar enligt kommentarerna) Sorry Torbjörn, men det kortet gick inte att spela ut denna gång... Däremot kan man ju ha synpunkter på lämpligheten i just denna fras, och förminna en viss "von-oben-attityd" från den som använder den. Lite som en förälder till ett barn. Kanske oavsiktligt, men likaväl olyckligt.

Anna N, 00:44, 8 juni 2016. Anmäl

Även jag har svårt att förstå att någon kan känna sig kränkt av denna fras, men i Sverige är det ju så inne idag att känna sig kränkt i tid och otid så man tar väl chansen när man får den. Jag tror att denna fras kommer sig av att man fått lära sig att inte fråga om maten smakat bra, det förutsätts att maten smarkar bra, så då måste man hitta på något annat för att höra om kunden är nöjd.

Thorbjörn T., 09:49, 6 juni 2016. Anmäl

(En del av inlägget försvann p g a maxgränsen, för att förtydliga: som serveringspersonal kan man fråga "är alla mätta och belåtna?" men det är upp till gästen att själv konstatera om den är det eller ej. Så håller helt med frågeställaren.

Kim Rex, 18:58, 5 juni 2016. Anmäl

Folk ( lärare och kursledare) kan också begå misstag och lära ut felaktigheter eller konstigheter. När de menar väl tycker jag man gör rätt i att upplysa dem om att det lätt kan bli knasigt. Var på en kurs härom veckan, då en svensk militär i 45-årsåldern försökte lära ut att vi (i Sverige till äldre människor) skulle tilltala dem med "ni" för att det var artigt. Trots att han är infödd och har många år på nacken hade han helt missat du-reformen.

Kim Rex, 18:35, 5 juni 2016. Anmäl

Jag tror restaurangpersonalen (eller den som lär ut på skolan missuppfattat det hela). Som serveringspersonal går det bra att ställa frågan: Är alla mätta och belåtna eller önskas något mer? Var maten till belåtenhet? Jag tycker absolut att du vänligt kan ta upp det med personalen. Håller inte med Magdalena om att det inte finns mycket man kan göra för att "förändra".

Kim Rex, 18:32, 5 juni 2016. Anmäl

"gamla" Tekla: "Harrejé, letar vi människor efter anledningar till att känna oss nedvärderade och kränkta?" - - Ja.

Lyra Lof, 19:40, 2 juni 2016. Anmäl

Vad hände med den frasen "Får det lov att vara något mer"?

Enok Personne, 15:39, 2 juni 2016. Anmäl

O.T. men, apropå "rätt eller fel" av krogpersonal: En väninna och jag besökte en restaurang i stan. Vi visades till vårt bord med orden: "Jag tror att det här bordet blir trevligt!" Vid bordet intill, i den glest besatta lokalen, satt en ensam man, i vår egen, mogna ålder. Av blickar ömsom på oss, ömsom på mannen, följt av; "Ha så trevligt", anades en öppning till något... Här kunde vårt besök ha avslutats. Men, vi växlade några ord mellan borden och någon kände sig litet mindre ensam.

"gamla" Tekla, 12:49, 2 juni 2016. Anmäl

Någon egentlig fråga är det inte. Kommentaren kom ju efter att FS sagt att hen inte önskade något mer. Detta är ett exempel på servicepersonal som inte förstått/inte accepterar sin roll utan i stället antar en smått överlägsen "föräldrarattityd". Tydlig statusmarkering. Självklart slipper folk av högre rang höra sådana dumheter när de betalar dyrt för sin mat på restaurang.

Anna N, 11:11, 2 juni 2016. Anmäl

Harrejé, letar vi människor efter anledningar till att känna oss nedvärderade och kränkta? Med perspektiv på tillvaron i stort, borde väl det som FS "utsätts" för höra till de mindre smärtsamma? Var uppassningen i övrigt god? Var maten välsmakande? Varför då tillåta att en "mycket vanlig" fras förstör humöret? Nej, på´t igen FS, ät och var glad - och försök att analysera litet mindre!

"gamla" Tekla, 11:09, 2 juni 2016. Anmäl

Vinändring?

Fråga: En stilla undran kring ”vinpaket” på restauranger. Oftast väljer jag bort alternativet och beställer ett glas eller två av den typ av vin jag tycker om, eftersom jag inte riktigt vet om det anses ohyfsat av mig att fråga om det är möjligt att få ersätta det röda vinet som oftast ingår till någon rätt med ett vitt. Jag är inte allergisk men jag föredrar helt enkelt att avstå från rött vin för jag är inte vidare förtjust i det. Är det bättre då att avstå från vinpaketet helt för att det är ett etikettsbrott att be att få något i ett vinpaket utbytt eller är det en acceptabel, legitim fråga som inte anses ohyfsad att ställa?

Svar: Som betalande gäst på restaurang har du rätt att få som du vill. Vinpaketen på restauranger är ett förslag, inte ett tvång. Ofta är de utmärkta smakmässiga komplement till maten, men det går som du skriver att avstå och istället välja ett annat vin, en öl eller bara vatten.

Naturligtvis kan du om du väljer vinpaketet, be att få rödvinet bytt mot vitt. Du behöver absolut inte förklara ett enda dugg utan bara vänligt säga ”jag ska be att få vitt vin istället för det röda tack” så får du det.

Den ”ändringen” kommer inte ens i närheten av det förlegade begreppet etikettsbrott.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Det är vanligt att det finns ett vinpaket att beställa när det finns en färdig trerätters (eller fler) att beställa. Jag gillar konceptet och det känns ofta som att man får lite mer för pengarna än när man sätter ihop måltiden själv.

Katarina Katarina, 10:43, 19 april 2016. Anmäl

Måste av ren nyfikenhet ställa samma fråga som Lyra Lof, 07:24. Är detta en en nymodighet i Sverige? När jag flyttade iväg från landet i norr för 16 år sedan hörde man då aldrig talas om detta utom, just som Lyra Lof påpekar, i sambande med avsmakningsmenyer.

Thorbjörn T., 10:09, 19 april 2016. Anmäl

Som sagt, "vinpaket" innebär ju att restaurangerna säljer vinet per glas, och de förväntar sig förmodligen att kunderna håller sig till urvalet, för att slippa öppna flaskor i onödan. Fast å andra är önskemålet att byta rött mot vitt vanligt, så om det är någon ordning på stället har de säkert beredskap för sådana avvikelser. Inget etikettsbrott men eventuellt en prisfråga, alltså.

Kap Kennedy, 09:31, 19 april 2016. Anmäl

Instämmer med Magdalena, men vinurvalet för de utbytta sorterna kan bli ganska begränsat, eller dyrbart, om man inte "följer" vinpaketet. De flesta restauranger inte säljer alla viner per glas, och man kanske måste acceptera ett mindre passande vin eller köpa en hel flaska.

Rickard Baarman, 07:59, 19 april 2016. Anmäl

Jag måste bara säga att FS är otroligt omtänksam och rar! Att bara byta en av vinerna? Det är ju knappast i nivå med "När Harry mötte Sally", där Meg Ryan ändrade sju grejer och ville ha allt "on the side". (Garanterat inte är poppis med serveringspersonalen...) För övrigt har jag inte hört talas om 'vinpaket', utom när det gäller en väldigt avancerad meny (typ 7 rätter), men jag har bott utomlands ett tag. Är detta vanligt? Är det en del av "foodie"-kulturen? Lite pretto?

Lyra Lof, 07:24, 19 april 2016. Anmäl

Beställningsrätt?

Fråga: Vi är två ungdomar (20-plussare) som funderar över restauranghyfs.

1. För en tid sedan var vi på en mindre restaurang i Stockholm, en pizzeria. Vi var tveksamma till om vi skulle äta där, men vi gick fram till disken och bad att få se menyn. Vi fick det och därefter frågade de om vi skulle äta där, varpå vi svarade att vi vet inte än, och inledde sedan samtal med en i personalen om menyn (den var delvis skriven på italienska, så vi förstod inte helt och hållet vad en rätt innehöll. Vi åt där också efter viss tvekan, denna tvekan har gjort att vi funderat på en sak sedan dess. Hade det varit oartigt eller olämpligt av oss, att ångra oss och lämna restaurangen, efter att ha frågat om menyn?

2. Vi två tog färjan till Finland. När vi beställde resan, beställde vi att äta på A la Carte ombord. Vi förstod inte riktigt vad det var och trodde att det var någon slags buffé eller så, det var första gången i våra liv vi gjorde en sådan beställning. Väl på den restaurangen ombord, då vi redan fått ett bord och fått menyn, insåg vi vårt misstag, det visade sig att det var alldeles för lyxigt och dyrt för vår ekonomi, vi hade inte räknat med att man skulle betala extra för maten, mer än man gör om man väljer det som tillägg när man beställer resan. Vi reste oss upp från vårt bord, förklarade att vi gjort ett misstag med vår bokning och att vi inte alls kunde äta där, varpå vi lämnade restaurangen.

Min fråga är, gjorde vi rätt eller var det olämpligt? Är det lämpligt att efter att man bokat bord, säga att man gjort ett misstag och sedan bara lämna restaurangen? Vi hade ingen avsikt att bete oss ohyfsat eller ställa till med besvär hos restaurangpersonalen. Om vi gjort något olämpligt, vad skulle vi då ha gjort i stället?

Svar: 1. Det är inte något tvång att beställa mat på en restaurang enbart av det skälet att man har bett av få se menyn. Ni kunde ha sagt ”tack så mycket, tyvärr är det inte något som passar oss” och avlägsnat er. Säger man detta i vänlig ton är det helt korrekt.

2. Det är alltid klokt att i förväg ta reda på vad olika begrepp har för innebörd. Oftast kan man googla. Eller fråga här.

À la carte innebär att man beställer någon eller flera av de rätter som står på en lista med det som kan tillredas efterhand i köket.

Buffé innebär att många rätter står framställda på ett annat bord än det där gästerna sitter, så att alla kan lägga för sig från uppläggningsfaten. Att ni lämnade restaurangen när ni insett ert misstag och förklarade varför ni gick var helt rätt och inte något som kunde tas illa upp.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (23)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 23

Tina Trikå, 22:55, 7 december , ja så var det förr, de flesta visste inte alls vad à la carte betydde. Idag finns alla möjligheter i världen för den som är läskunnig och har tillgång till en dator eller en smartphone att snabbt och lätt ta reda på allt mellan himmel och jord! Visst måste ungdomar få göra misstag, det är ofrånkomligt, men lite slött och nonchalant tycker jag nog ändå att det var...

Irene Holm, 22:52, 12 december 2015. Anmäl

@Frk Snork Nej, det var snarare de tre första inläggen i tråden jag reagerade på. Ditt inlägg om "samhällets förfall" tolkar jag mer ironiskt. Dessutom inte helt säker på om det ens syntes när jag skrev mitt.

annan Camilla, 09:07, 9 december 2015. Anmäl

forts. ut utifrån, så när vi kommit in och fått våra stora ryggsäckar undanstuvade och ett bord, kände vi att det inte fanns någon återvändo och beställde det enda vår kassa tillät, en liten förrättssoppa. Efter det fick vi be om notan, nästan lika utsvultna som innan.

M K, 19:17, 8 december 2015. Anmäl

Om FS och kompisen alltid ätit buffé på kryssningar tidigare och kanske mest ätit på pizzerior f.ö., är det väl inget konstigt med det. Är man lite äldre än så själv är det kanske lätt att glömma att man själv inte hade koll på precis allt i den åldern. Något fel har ju inte gjorts. Värre då när undertecknad med kompis en gång för länge sen tågluffade och hamnade utsvultna i en liten stad i Sydfrankrike en söndagkväll, där det bara fanns en enda öppen restaurang. Den såg betydligt mer oansenlig

M K, 19:07, 8 december 2015. Anmäl

Helt rätt och inte alls konstigt av FS att fråga, i den åldern visste jag inte heller, vi åkte regelbundet båt men mamma hade alltid matsäck med, sådan var vår ekonomi när jag var barn. När vi skulle lyxa med hämtmat var det grillen som gällde. För ngt år sedan hade vi besök de var vana vid lilla affären i byn med en kassa, vår självskannings kassa ställde till med huvudbry. Allt handlar om vad man är van vid och vilka begrepp som är vardag. Våra gäster var på inget sätt mindre intelligenta.

A A, 17:24, 8 december 2015. Anmäl

annan Camilla: eftersom du halvt om halvt citerar mig tolkar jag det som att ditt inlägg var riktat till mig. Rätta mig gärna om jag har fel! Jag ville mest bara påpeka att mitt förra inlägg kommenterade Marja-Leena P och på intet sätt nämnde FS. Det var alltså inte just FS eller yngre personer i allmänhet som min kommentar om samhällets förfall avsåg. För övrigt är jag inte direkt lastgammal själv. Klaga på samhällets förfalla kan man göra ändå. :)

Fröken Snork, 15:12, 8 december 2015. Anmäl

Suck, så snart en yngre person ställer en fråga börjar vissa gnälla över "samhällets förfall". Skärp er, inte som att ni som klagar vanligtvis är de som brukar visa upp stor kunnighet eller hyfs.

annan Camilla, 09:55, 8 december 2015. Anmäl

Jag tycker Kap Kennedy helt blandar ihop det. Det som förvånar mig mest är att FS med vän inte tog reda på vad uttrycket betyder. Själv är jag 30-plus:are och när jag stöter på något för mig okänt ord så googlar jag det fortare än någon hinner säga "typiskt 80-talister att alltid stå med näsan i telefonen". Den moderna tekniken gör det nämligen lättare att ta reda på saker, inte svårare. För övrigt gjorde FS rätt.

Jenny Löwerot, 09:41, 8 december 2015. Anmäl

FS är ju helt rätt person att vända sig till Magdalena. Alla har ju inte som ungdomar varit på fin eller vanlig restaurang med föräldrarna och lärt sig gängse begrepp. De hade inte beställt någonting och kunde därför dra sig ur, som de gjorde på båten. I det här fallet vänder de sig till den som kan ge korrekta råd. Även i Sverige lever vi i skilda världar under uppväxten, alla är inte medelklass.

Kenneth Ferm, 06:50, 8 december 2015. Anmäl

Dessa 'unga vuxna' är inte helt ovana vid att gå på restaurang. en pizzeria är ju också en restaurang - där man beställer maten från en (a la carte) menu, precis som på en 'fin' restaurang. Det är just begreppet 'a la carte' som frågeställaren inte är bekant med. Hur många av oss är bekanta med begreppet 'table d'hote'? Jag tycker att det var helt rätt gjort av dessa 'unga vuxna', att de vågade 'backa ur' när det inte blev som de förväntat sig. Vi måste kunna göra misstag ibland.

Petter Gusten, 00:41, 8 december 2015. Anmäl