Dumtalare?

Fråga: Jag hade en födelsedagsbjudning för mina vänner och ska nu tacka alla. Vad ska man säga om några tal som jag gärna hade sluppit lyssna på? Ska jag tacka för dem eller inte säga något?

Några av mina vänner ansträngde sig för att påtala egenskaper som att jag är partypingla och manslukerska. Detta sårade mig (som om jag inte har andra egenskaper….). Syftet med de talen var uppenbarligen att gästerna skulle skratta snarare än att hylla mig.

Svar: Talen som inte var tillräckligt vänliga kan du bara bortse från när du skriver och tackar för presenterna. (Du ska ju inte tacka speciellt för att gästerna kom till ditt kalas! Det är en vanlig missuppfattning att värdpersonen ska skriva ”tack för att du kom” – men så är det inte, har gästerna bjudits på mat och dryck ska de skriva eller ringa och tacka för den fina festen; värdpersonen ska bara tacka för presenterna enligt gammal sed.)

Vill du tacka för hållna tal så är det okej, men endast då för de tal som du tycker var rättvisande. De som på inte ovanligt sätt var hånfulla eller nedsättande i avsikt att få ett flabb från gästerna på jubilarens bekostnad (uruselt beteende) kan du bara strunta i. En talare kan absolut skämta i ett tal, men bara vänligt, aldrig nedlåtande eller pinsamt för föremålet för talet. Detta görs alldeles för ofta och är alltid lika eländigt. Ett tal vid en festlighet ska bli ett fint och härligt minne för den person som talet riktas till – inte en genant hågkomst. Dessutom brukar pinsamma tal falla tillbaka på talaren själv, de som lyssnar och har vanligt vett tycker att det är synd om föremålet för talet, inte ett dugg roligt att vederbörande görs löjlig.

Vill en sådan klumpig dumtalare senare ha ditt positiva omdöme för detta ”roliga” tal kan du milt svara att det inte var det som gjorde dig mest glad, och så lägger du till ”men du tyckte att det var kul, det är ju en smaksak.” Underförstått dålig smak. Har man blivit förlöjligad och hånad behöver inte låtsas som om det var roligt.

Talare som gör som du beskriver kan vara socialt osäkra. Den som är trygg i sig själv hånar inte andra.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 10

Som redan har påpekats i en annan kommentar handlar detta om "roasting" – en av de mest bisarra sociala sedvänjor som någonsin har importerats från USA. Det är liksom meningen att det ska vara plumpt. Man ska "hylla" genom humoristiska förolämpningar. Vilket naturligtvis kan få ett förödande resultat när inte alla är med på noterna.

Kap Kennedy, 13:45, 9 januari 2017. Anmäl

... krampaktigt. OBS då menar jag taffligt men inte elakt självklart. 2) Det är ju vår sed, så det kommer ju inte ske, men det hade nog varit bättre för de flesta om det otroligt stora antalet tal (igen, bröllop) kunde dras ner på... Så om man inte är familj el bästis fanns det inte ett tvång att hålla tal, så då gjorde bara de det som verkligen ville. Jag var lite chockad första gången jag var på bröllop i USA och det var två (2) tal. Med 150 gäster. Men det var inte så dumt i slutändan.

Lyra Lof, 04:18, 9 januari 2017. Anmäl

Håller med alla! Men vad gäller Så Det Så's hade jag nog, i stället för att vända mig om, gett talaren "the stare of death" (jag är rätt bra på den). Från talarens perspektiv; beroende på hur stort felklaveret var förstås, så om man ska vara generös, så är det få som har gåvan att ge bra tal, men många äro kallade pga att 1) om man är "tillräckligt" nära personen (gäller främst bröllop) så *måste* man i princip hålla tal. Och man ska helst vara rolig! Det är en himla press och kan bli lite

Lyra Lof, 04:13, 9 januari 2017. Anmäl

Varför över huvud taget kommentera de plumpa talen? Skicka ett brev/mejl/SMS till de berörda där du skriver "Tack för uppvaktningen på min födelsedag". Inget mer. Om någon av dem ber om din kommentar till talet så ger du ett ärligt svar.

Helena Steen, 11:24, 8 januari 2017. Anmäl

Det är nog, tyvärr, rätt få som klarar av att hålla ett spirituellt tal. Att utse sig själv till tf. ståuppkomiker och leverera pinsamma skämt, brukar vara en säker stämningssänkare - hur god avsikten än är. FS, var generös och visa överseende - men, tacka inte! Frågar talaren vad du tyckte, svara ärligt och låt det hela rinna ut i sanden... Gamla "sopor" är inget att samla på!

gamla Tekla, 10:48, 8 januari 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR IGEN: caroline caroline, tack! Så det så: kanske trodde dessa dumtalare vilkas tal du helt riktigt ifrågasatte, att de var så kallat roliga - ofta en orsak till hån och nedsättande ord i festtal. Talarna strävar efter åhörarnas flabb och inser inte vad de gör. Det är som sagt ingen ursäkt, är man så oförstående och rent ut sagt dum så ska man inte hålla tal. Så bra att du sade till!

Magdalena Ribbing, 10:13, 8 januari 2017. Anmäl

Har blivit utsatt för ett liknande tal på min 25-årsfest av två s.k. vänner och visade ganska tydligt under det att jag inte uppskattade det (vände mej om så jag hade ryggen mot och började prata med mina bordsgrannar). Efter festen så frågade jag personerna varför de var vänner med mej om det var såna otrevliga egenskaper som de såg hos mej och tyckte var viktigast att påpeka när det var meningen att vi skulle ha kul ihop. De hade aldrig tänkt på det ur min synvinkel och bad om ursäkt.

Så det så, 09:37, 8 januari 2017. Anmäl

Magdalena Ribbing: Jag har inte ursäktat dessa talare, men om du läser mitt svar så, så tack för påpekandet! Tvärtom!

caroline caroline, 09:23, 8 januari 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: caroline caroline, att en person kan ha väckt avundsjuka i umgängeskretsen är inte ett skäl att håna personen i ett festtal - du föreslår sortering av vänner respektive bekanta, men frågeställaren vill veta hur de hånfulla talen ska hanteras; man får ändå tänka sig att till den aktuella festen bjöds de som hon räknar till sina vänner. Oavsett vad dessa vänner anser kan det aldrig ursäktas att göra någon löjlig inför andra, vare sig i ett tal eller på annat sätt.

Magdalena Ribbing, 08:26, 8 januari 2017. Anmäl

Att vara en populär och social är bra på många sätt men kan även väcka viss avensjuka i en umgängeskrets. Kanske dax att sortera ut lite och differentiera mellan vilka som är "vänner" och vilka som är "bekanta". Denna"roasting" kan tyda på att personen anser sig ha rätt att ta för sig socialt på din bekostnad och/eller att ni har väldigt olika värderingar hur man är mot sina vänner.

caroline caroline, 06:43, 8 januari 2017. Anmäl

Middagstack?

Fråga: Vem ska tacka för maten på en bättre bjudning? Om det är en herrmiddag, vem är det då, eller vid en dammiddag? När ska tacktalet ges?
Om man har tackat för maten vid bordet, ska man göra det en gång till lite senare? Kan Hyfs- och stilspalten reda ut begreppen för en visserligen flitig men fortfarande osäker middagsgäst?

Svar: Svenska bjudningar av lite mer formell art brukar ha två grundpelare utöver placeringen: skålandet och tackandet. Inte minst tack-för-maten-talet vållar bekymmer eftersom en hel del vet vad som förväntas medan andra inte gör det.

Kan man inte bara strunta i detta tackande? Nej, min uppfattning är att detta svenska tackande är så välkänt och etablerat att det skulle skapa mer förvirring än lättnad om det försvann. Kanske blir det med tiden mindre tydligt, i takt med internationell stil – men den som tror att man i andra kulturer inte tackar har fel, tacksamhet visas bara på lite andra sätt.

Den vedertagna ordningen för middagstack är att värdinnans bordskavaljer, i svensk sed placerad på hennes vänstra sida, håller ett kort vänligt tacktal när måltiden är helt eller nästintill avslutad. Fråga diskret värdinnan/värdpersonen när det är dags för tacktalet.
Vid en enkönad måltid ska personen till höger om värdpersonen hålla tacktalet. Finns ingen värdinna vid en middag med både kvinnor och män är det traditionellt mannen på andra sidan om värdens bordsdam som tacktalar. Men det är hög tid att kvinnor ser sig som jämställda och tar ordet; i ett sådant fall kan värdens bordsdam med fördel hålla tacktalet.

I de här sammanhangen, givetvis bara de något mer formella bjudningarna, inte de lättsamma där ”regler” glöms, är det brukligt med tacktal endast om värdpersonen har hållit ett välkomsttal avslutat med bjudningens första gemensamma skål för alla. Men detta välkomsttal som hålls när alla sitter vid bordet, är å andra sidan nästan rutin. Värdpersonen – värd eller värdinna – säger att det är så trevligt att få se just dessa personer kring bordet ”välkomna och skål!” I detta tal kan man avstå från förhoppningen att det ska bli en rolig kväll, det är nämligen självklart. Innan den skålen ska en väluppfostrad gäst inte dricka av vinet men efter den brukar man kunna dricka när man vill, så kallat fritt drickande.

Tacktalet ska likaså vara kort. I tveksamma fall frågar den som tror sig vara aktuell för detta hedersuppdrag diskret värdpersonen om vem som är tilltänkt som tacktalare. Vid enkönade middagar uppstår ofta förvirring om detta, och i värsta fall – fast vad gör det egentligen? – blir det två tacktalare. God stil är att inte i tacktalet gå igenom varje serverad anrättning utan tacka på alla gästernas vägnar för en utsökt måltid och en underbar gemenskap – det är den senare som är huvudsaken.

Ska man tacka en gång till efter middagstacket? Ja, i svensk tradition säger alla gästerna ett eget tack till värdpersonen efter middagen. Och skriver eller ringer och tackar för senast inom en vecka efter bjudningen. Obs att allt det ovan beskrivna gäller traditionell formalitet!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-5 av 5

Pelle Lundén: Ja, vad hemskt tråkigt och ointressant att sitta i ett internationellt sällskap och prata om kulturella skillnader. Vem skulle intressera sig av ett sånt banalt, icke-intellektuellt ämne? Ingenstans att gå med en sån konversation! Bättre då att sitta bredvid en negativ, cynisk stropp.

Lyra Lof, 00:09, 4 december 2016. Anmäl

Vad kul att sitta på middag i ett internationellt sällskap, och inte ha annat att prata om än hur man beter sig i ett middagssällskap. Jag säger som Indras dotter i Strindbergs Ett Drömspel: Det är synd om människorna!

Pelle Lundén, 18:45, 3 december 2016. Anmäl

Sverige är säkert inte ensamt om det, precis som du säger, Alastair. Men här i Österrike tackar ingen i efterhand. Man tackar så mycket när man säger adjö efter middagen. Det är helt enkelt olika i olika länder.

H R, 15:53, 3 december 2016. Anmäl

Satt nyligen med på en middag med amerikaner och italienare där denna fråga kom upp och det sågs av alla som ohyfsat att inte tacka i efterhand för en formell middag, dessutom ansågs av de icke-svenska det vara väldigt ohyfsat att göra detta på annat sätt än skriftligt. Då handlar det alltså inte om skriftligt som i SMS eller email utan med penna på papper.. Så jag skulle inte säga att det är något specifikt svenskt att tacka och tacka utan internationell god ton i kretsar som passerat målbrott

Alastair Mobery, 23:48, 2 december 2016. Anmäl

Om inget annat är detta kulturantropologiskt fascinerande. Det krävs TRE tack. Fattas bara att vi hade behövt sätta in tack-annonser i lokaltidningen också. Jag inser givetvis att det har att göra med vårt lands långa historia av fattigdom och karga ordlingsförhållanden. Att bjuda och bli bjuden på mat var en stor grej, helt enkelt. Men ändå. Det är inte svårt att fatta att detta rituella tackande håller på att trängas ut i en alltmer internationaliserad kultur.

Kap Kennedy, 08:25, 2 december 2016. Anmäl

Skålskola

Fråga: Varför får jag aldrig skåla i fred med min älskade? Alla andra runt omkring hänger på så snart jag höjer glaset och ser honom i ögonen. Vad ska jag säga för att få ha vår skål bara för oss?

Svar: Dags för en lektion i skålandets ädla konst – du kan knappast hålla den inför medgästerna som tar över din skål, men kanske några av dem läser spalten och därmed får veta hur man skålar.

Skålens ursprung är att vädja till eller hylla högre makter. Vikingarna skålade till asarnas ära för att få framgång i krig eller fred. Senare skålade man till prästerna, till regenten och andra i förhoppningen att ernå det man önskade. I vår tid skålar man för att välkomna, tacka och hylla. En formell måltid innefattar värdpersonens skål till gästernas ära, skålen utförs gemensamt genom att alla ser mot och dricker med värdpersonen som säger ”skål och välkomna” som slutord i sitt korta tal. Samma måltid avslutas med att den gäst som sitter mest hedersamt placerad tackar på alla gästernas vägnar och avslutar med en skål för värdpersonen. Den skålen är givetvis gemensam, alla dricker med värdpersonen.

Men det allra mesta av övrigt skålande är en sak mellan två personer. Den som vill hedra någon annan vid bordet fångar den personens blick och säger ”skål” samtidigt som han eller hon höjer sitt glas i höjd strax under hakan, inväntar den tillskålande personens likartade gest. De två dricker en klunk, ser varandra i ögonen och ställer ner glaset. Detta är att jämföra med ett tyst tal till den tillskålade, och det ska inte andra lägga sig i. Skålande är bilateralt kan man säga – mellan två. Det är fel när andra i närheten också höjer sina glas och tar ifrån den som skålar hans eller hennes artighet mot den tillskålade.

Så: fortsätt att skåla med din älskade. Om du gör det så diskret och osynligt som möjligt så kanske du slipper övrigas påhäng. Eller så struntar du i dessa övriga och låter dina goda känslor vinna över din irritation.

Magdalena Ribbing 

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (20)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 20

Fin svensk sed. Ej att missbruka!

Savoir vivre, 23:10, 25 februari 2014. Anmäl

Klart att FS ska få skåla ifred med sin älskling men vore det inte bättre att ägna sig åt tvåsamhet på tu man hand? Det är så trist med par som endast vill ägna sig åt varandra när man träffas i grupp. Den skålsed som beskrivs här låter iofs trevlig men jag undrar om den inte blivit en smula omodern. Numera tycks en skål i regel involvera hela bordet.

Johannes Ek, 16:52, 23 februari 2014. Anmäl

Vilken konstig sak att störa sig på. Vill man skåla ensamt med någon så är den enklaste lösningen att umgås på tu man hand. Förstår inte heller syftet med att skåla som par när man umgås i större sällskap? Är det en uppvisning av den egna tvåsamheten man vill åt? Underligt.

Johanna, 15:28, 21 februari 2014. Anmäl

Den sk svenska seden är det ju ocksa bara en mindre grupp som klänger sig fast vid - en ytlig och formell grupp som grundar siitt värde i reglementerat beteende i avsaknad av krativitet och autentisitet.

Anonym, 07:00, 18 februari 2014. Anmäl

HJÄLP, det handlar ju bara om att skaala och det kan väl inte bli till ett problem !!!. Svenska seden där han/eller hon utbrister en skaal till en speciell person och att man tittar varandra djupt i ögonen är annorlunda än i Central-Europa där alla klirrar i varandra glas första gaangen ett nytt vin serveras. Trevligt hursomhelst och om man vill vara "ensam" med sin skaalare är det ju bara att fortsätta och titta och inte bry sig om de andra just daa! SKAAL !!!

MLG, 13:39, 16 februari 2014. Anmäl

Men i regel skalas inte sa mycket överhuvudtaget utan var och en far dricka i lugn och ro när han eller hon vill utan regler, tack och lov.

Anonym, 12:09, 16 februari 2014. Anmäl

Alla pa kontinenten klirrar i glasen och det är bara i Sverige man har styltade skalregler!

Anonym, 12:07, 16 februari 2014. Anmäl

Det gör mig inget om någon snyltar på min skål med någon, men det här klirrandet är irriterande, man ska häva sig över andras tallriker för att slå ihop sina glas. Mycket märkligt.

Katarina, 10:17, 15 februari 2014. Anmäl

Klirrandet i glasen kommer jag ihåg redan ifrån 70-80-talet i olika sällskap, och NEJ det var inga amerikaner eller andra utlänningar med. Jag tror faktiskt att det är något gammalsvenskt från allmogen. Eller kanske från någon/några delar av Sverige. Men SVENSKT är det i alla fall. Jag tror faktiskt att det har gått åt ANDRA hållet: amerikanarna har tyckt att svenskarna är "quaint" när de slår ihop glasen och säger "skål", och så har de börjat göra det som en skoj-grej - som sedan spritt sig och blivit vanlig. Fast DE säger "schkål"! :-)

Helena, 07:30, 15 februari 2014. Anmäl

Håller med FS om att det skålas för mycket - hon/han får inte skåla i ifred - jag tycker att det är svårt att få vara ifred från det ideliga skålandet. En lång middag kan bestå av ett stort antal vinsmuttar i skålar från/till höger,vänster, mittemot och ibland långt från - borde inte "tumregeln" för värdinna med fler än åtta vid bordet även gälla gäster emellan? Det är inte, i första hand, alkoholpåverkan jag tänker på (har lärt mig att smutta minimalt) utan på möjligheten att, i lugn oh ro, ta egna klunkar och riktigt njuta av vinet och maten - en artighet mot värdfolket om inte annat...

Tekla, 11:56, 14 februari 2014. Anmäl

Taltystnad?

Fråga: Om under måltiden någon skall hålla ett tal, skall övriga vid bordet lägga ifrån sig besticken eller räcker det med att man håller dem i handen.
Samma fråga, där bordsgrannen börjar en intensiv diskussion.

Svar: När tal hålls lägger övriga ner sina bestick och sitter tysta och lyssnar – varken dryck eller mat intas under talet.

Om bordsgrannen inleder en diskussion kan man fortsätta äta men diskret, under det att man lyssnar till argumenten.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-7 av 7

Kan inte alla bara låta maten tysta mun?

Agneta, 22:55, 5 december 2013. Anmäl

Kan inte alla bara låta maten tysta mun??

Agneta, 22:54, 5 december 2013. Anmäl

Instämmer med Xelom. Den som ska hålla tal eller är toastmaster och ska planera in middagens tal måste ta hänsyn tll gästerna så talen inte sker samtidigt som varmrätt eller glassdessert serveras. Det är tyvärr ganska vanligt att folk inte tar sådan hänsyn. Bäst är att hålla tal mellan rätterna eller när gästerna ätit det mesta av maten.

Anonym, 10:54, 5 december 2013. Anmäl

För många och för långa tal förstör vilken middag som helst. Kort ska det vara!

Katarina, 10:52, 5 december 2013. Anmäl

Håller med om att tal bör undvikas under intagande av åtminstoner varmrätt. Minns en gemensam middag för samtliga anställda vid ett statligt verk. När varmrätten serverats reser sig generaldirektören och börjar hålla ett långrandigt tal om verksamhetsplanering, budget m.m. alltmedan maten kallnade. Jag märkte att några få som satt lite i skymundan till slut började äta av maten under talet, men de flesta vågade inte i detta då tämligen auktoritärt styrda verk.

Xelom, 09:49, 5 december 2013. Anmäl

Varför måste man hålla tal när folk äter? kan man inte vänta med det tills alla är klara eller hoppa över talet?

kent, 08:43, 5 december 2013. Anmäl

Lite roligt formulerat tycker jag. Ser för mig hur någon sitter där med gaffeln i högsta hugg oavsett hur länge talet varar, så att inte en enda sekund förloras då talet är slut och man kan hugga in igen.

HR, 07:35, 5 december 2013. Anmäl

Talfrifest?

Fråga: Jag fyller snart 50 år och planerar att ha en större fest. Jag bor i ett medelklassområde med större delen akademiskt utbildade människor, dvs människor som gärna talar! Vad jag undrar över är att jag känner att det är risk för att det lätt kan bli lite för mycket med tal. Det låter kanske lite förmätet att inte önska sig tal på sin 50-årsdag och det är väl inte riktigt så. Att få höra positiva (som de oftast är) tal om en själv är givetvis kul men jag känner att en sån här kväll är kort och jag vill planera en hel del ”egna” tal om mig och mitt liv. Jag vill dessutom att de bjudna emellanåt i lugn och ro ska få äta sin mat och samtala med övriga gäster utan att ideligen bli avbrutna. Vad jag känner är att jag vill hålla i kalasets taktpinne själv. Jag kommer att satsa rejält på levande musik och den måste antagligen starta på en viss tid för att inte priset ska skena iväg fullständigt etc.

Min fråga är helt enkelt utifrån detta kan man på något sätt utan att ”göra fel” (läs trampa någon på tårna) be folka att minimera/strunta i att hålla tal?

Svar: Låter jättetrevligt med en femtioårsfest med högst begränsat antal tal – utom värdpersonens eget (du menar väl att du ska hålla ett tal, skulle du hålla flera tal om dig själv riskerar det att bli lite pinsamt, eller tråkigt åtminstone). Kanske du ska tillåta en gäst att tacka också, annars blir det lite för osvenskt, vi har våra traditioner. Men gör festen talfri med dessa två undantag – låter du några fler utvalda talare framträda kan det bli lite tråkigt för alla de andra hugade talarna.

Du måste rimligen skicka skriftlig inbjudan till gästerna, och skriv då längst ner ungefär ”Var vänlig notera att detta är en helt talbefriad middag. Eventuella hyllningar i talform mottas i enrum vid senare tillfällen”.

Eller något åt det hållet, lite smått skämtsamt men ändå så att gästerna förstår att det inte är läge för alla de långrandiga alfabetstalen, videofilmerna, påminnelserna om allt dumt eller bra du har gjort i ditt liv, osv.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (15)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 15

Som FS formulerar det så tolkar åtminstone jag det som att han eller hon är en väldigt egofixerad person som vill göra kvällen till en själv-regisserad hyllning till sin person, och gästerna skall utgöra hänförda åskådare. För mig är det helt absurt att hålla hyllningstal om sig själv, förutom ett kort välkomsttal och kanske ett lika kort avslutnings(tack)tal.

Hasse, 07:23, 27 september 2013. Anmäl

@Anna"när är det någonsin okej att berätta om sig själv och faktiskt få berätta om sitt liv?": När någon frågar eller ber en om det, då är det ok, i annat fall odrägligt, svenskt eller icke!

Anonym, 11:34, 26 september 2013. Anmäl

Ett råd från en van festfixare: Kall förrätt som gärna kan stå framme när gästerna kommer, vad man vill till huvudrätt och sedan en efterrätt som inte vare sig svalnar eller smälter, och så kaffe sist. Då kan man starta tidigt med eventuella tal, dikter, framträdanden mm under förrätten. Sedan får folk äta huvudrätt i lugn och ro så att maten inte kallnar och man hinner prata med sina bordsgrannar. Enstaka avbrott kan man göra, men inte mycket. Under efterrätten har den värsta hungern stillats, och då kan man ta resten av programpunkterna. Oavsett om du planerar att inte ha några tal så är risken att det kommer en del ändå. Det kan ju bli tal som inte annonseras som tal, också. Exempelvis någon som vill lämna över en present och berätta om den eller så. Därför bör man ha en toastmaster som styr upp middagen. Denna person kan lämpligen påminna i borjan på middagen att tal undanbedes, men om någon vill överlämna en present, utbringa en skål etc så skall man anmäla det till toastmastern först, just för att alla skall ha en lika trevlig fest och höra vad som sägs och få äta varm mat.. Om du har en rutinerad toastmaster och undviker mat som blir förstörd om man inte omedelbart äter upp den så blir det en bra fest även om inte alla skulle följa din önskan. Ha så kul!

chalmeristen, 16:46, 25 september 2013. Anmäl

@Anonym, 10:41, ja diktuppläsning var tydligen ok! Och det gick väldigt bra, hon känner tydligen sina vänner och bekanta väl - genom att undanbe sig tal, slapp vi jobbiga skämt och långrandigt tjafs men fick en fin, personlig hyllning som även alla vi gäster kunde uppskatta.

Molly, 15:07, 25 september 2013. Anmäl

@yes, 11:05, hur tar man upp en skål utan att hålla tal??

Az, 14:40, 25 september 2013. Anmäl

Varför är vi så rädda för att någon skall uppmärksamma sig själv i det här landet? Det är ju ändå en femtioårsfest med syfte att hylla och uppmärksamma personen som fyller femtio. Och det är dessutom den personen som bjuder in. Då kan det väl vara helt okej om den personen vill berätta om sitt liv, se tillbaka på allting som har hänt, berätta om olika händelser och skeenden i livet? Naturligtvis på ett bra sätt, men det gäller ju alltid. Varför skulle det vara så fel? Och om det inte är okej på en femtioårsfest, när är det någonsin okej att berätta om sig själv och faktiskt få berätta om sitt liv? Vi har alla mycket att lära från andra, och att huvudpersonen på ett kalas faktiskt berättar om de femtio år som de firar kommer garanterat att ge många nya lärdomar. Jag tycker det låter otroligt mycket trevligare än alla nedkortade, halvförberedda tal av diverse vänner som inte känner personen så bra.

Anna, 12:04, 25 september 2013. Anmäl

Varför är vi så rädda för att någon skall uppmärksamma sig själv i det här landet? Det är ju ändå en femtioårsfest med syfte att hylla och uppmärksamma personen som fyller femtio. Och det är dessutom den personen som bjuder in. Då kan det väl vara helt okej om den personen vill berätta om sitt liv, se tillbaka på allting som har hänt, berätta om olika händelser och skeenden i livet? Naturligtvis på ett bra sätt, men det gäller ju alltid. Varför skulle det vara så fel? Och om det inte är okej på en femtioårsfest, när är det någonsin okej att berätta om sig själv och faktiskt få berätta om sitt liv? Vi har alla mycket att lära från andra, och att huvudpersonen på ett kalas faktiskt berättar om de femtio år som de firar kommer garanterat att ge många nya lärdomar. Jag tycker det låter otroligt mycket trevligare än alla nedkortade, halvförberedda tal av diverse vänner som inte känner personen så bra.

Anonym, 12:03, 25 september 2013. Anmäl

Min 50-årsdag är inte heller så väldigt långt bort, hur nu det kunde gå till... och jag hatar också tal. Särskilt som jag hört så många tal, där talaren i mer eller mindre förtäckt form försöker skämma ut och trycka till festföremålet. Men själv ämnar jag vara bortrest. Min erfarenhet är nämligen, att konventionerna när det gäller de stora högtiderna och festerna är så starka, att folk ofta följer dem även om festföremålet själv har sagt ifrån. Det föreligger alltså stor risk för pinsamma tal trots att man sagt att man inte vill ha några tal, att folk tar med sig presenter trots att man sagt att man redan har "allt" och att det är bättre att de ger till någon av de organisationer de vet man stödjer, att folk kommer och ringer på dörren fast man sagt att man inte ska ha någon mottagning alls o.s.v.. Så det blir Mallis eller kinesiska muren eller något på min bemärkelsedag..! :-)

Helena, 11:28, 25 september 2013. Anmäl

"Planerar en hel del egna tal om mig och mitt liv". Det låter som om FS hellre pratar själv än låter andra göra det. Finns en viss risk att gästerna uppfattar det som väldigt egotrippat om man undanber sig alla tal men själv håller flera om sig själv.

Anonym, 11:14, 25 september 2013. Anmäl

Tråkigt med en formell födelsedagsfest som inte innehåller tal eller för tillfället skrivna sånger. Ge istället toastmastern i uppdrag att se till att talen blir korta och håller sig inom ramen för en förutbestämd maxtid. Hyr lokalen lite längre på natten eller starta middagen lite tidigare så finns det plats för både tal och musik/dans. Vet inte vad det är för tal FS planerat för sig själv, kanske en presentation av gästerna. Håll det också kort i så fall, det kan lätt bli för långrandigt.

Malin, 11:07, 25 september 2013. Anmäl

Etikettspalten: Hålla tal

Ett bra tal är underbart för föremålet liksom för åhörarna. Ett dåligt tal är plågsamt för alla, inte minst talaren själv.
Så här i examens- och bröllopstider våndas mängder av talare över den plikt de anser det är att hålla tal till studenten eller brudparet. Våndan är vanlig men onödig. Ett kort bra tal kan alla hålla! Det gäller att inse att åhörarna inte sitter där med den kritiska attityd som talaren befarar, utan snarare med beundran över talarens mod.

Det goda talet är kort, genomtänkt och vänligt. Tre minuter räcker, det är långt nog. Mycket få tal är underhållande nog att vara längre än dessa tre minuter. Och mycket få människor är födda bra talare, så gott som alla har förstånd nog att oroa sig inför talandet.
Skriv vad talet ska innehålla: lyckönskningar, beundran, något roligt minne som alla kan tycka är kul att höra. Älskligt, soligt, vänligt ska talet vara, det är en hyllning, inte en uppgörelse, inte en berättelse om talaren själv utan något som föremålet för talet ska kunna ta fram ur minnet när den obevekliga framtida vardagen känns grå.

Så stryk allt som ger ett flabb på festföremålets eller andras bekostnad! Det enda tillåtna är åhörarnas skratt över talarens frivilligt berättade egna fadäs. Ta inte med mer än någon eller några få detaljer från föremålets uppväxt och liv – det är urtråkigt att lyssna till familjealbumstal som redogör för allt möjligt redan känt eller ointressant från talföremålets tidigare liv. Sådant kan talaren med fördel säga i en liten krets eller i enrum med föremålet. Avstå från att nämna tidigare kärlekspartners, i synnerhet vid bröllopstal. Hoppa över alla sexanspelningar – om de inte är ytterst subtila.
Enda sättet att leverera ett riktigt bra tal är att öva in det. Skriv talet, mät tiden så att det inte tar mer än tre minuter, läs det högt från pappret femtio gånger minst och försök känna in orden så att de sitter säkert i minnet.

Tala långsammare än vanligt. Och drick ytterst sparsamt med alkohol innan talet är hållet!
Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 3

Kommentarer (20)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 20

Hasse och Magdalena: Förhoppningsvis känner man väl den eller dem man skall hålla tal till så väl att man vet om man kan skämta lite eller inte. Med hänsyn till andra också, så klart, även om festföremålet/föremålen "tål" mycket skämt är andra kanske inte lika roade. Men pinsamma saker, går ju helt bort, självklart!

Maja G, 12:37, 11 juni 2013. Anmäl

@MR ; Jag skrev "oskyldiga pikar" och menar självklart inga riktiga pinsamheter. Sedan har jag aldrig eftersträvat något flabb, utan lite diskret fniss eller skratt, något det också blev när jag höll ett sådant tal på min brors bröllop. Både han och hans brud tyckte jättemycket om talet.. Men tydligen kan man snart inte öppna munnen utan att nån blir "kränkt", så jag följer din taktfulla uppmaning om att hålla tyst istället !

Hasse, 09:23, 10 juni 2013. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: @Hasse 10.04 5 juni: Du har fel. Ett tal riktat till en person eller ett par på en bjudning - bröllop, jubileum, fest - ska inte alls för att "inte bli tråkigt" ta upp som du tycker, någon klantighet eller någon mindre lyckad egenskap hos den/de som talet avser. Om man måste krydda sitt hyllningstal med skämt på föremålets bekostnad och påpekanden om klantigheter för att talet ska bli underhållande så ska man avstå från att hålla detta tal. Talet stannar i personens/ parets minne och även små elakheter blir vassa taggar för all framtid. Säg ingenting som inte är vänligt, flabbet från åhörarna får du vara utan. Många gånger har jag fått sorgsna frågor från de som utsatts för så kallat roliga tal. Det finns ingen anledning att hålla sådana. Håll tyst istället.

Magdalena Ribbing, 08:35, 6 juni 2013. Anmäl

@ och så jag då, 8:26 Hahaha! Är du mitt okända syskon?! :) Önskar verkligen att det fanns något bra sätt att krångla sig bort från detta tal som bara blir trevligt för talaren själv ...

Också blivande brud, 12:47, 5 juni 2013. Anmäl

Visst ska ett tal vara vänligt i grunden , men jag tycker ändå man kan lägga in en del oskyldiga pikar på föremålets bekostnad, om dålig tidspassning, nån lustig klantighet från det förflutna eller annat, annars riskerar talet att bli lite för präktigt och tråkigt om man bara ordar om hur fantastisk och underbar festföremålet är..

Hasse, 10:04, 5 juni 2013. Anmäl

Känner så väl igen mig i Också blivande brud, 4/6 16:11. Min pappa håller alltför gärna ändlöst långa tal, som börjar med några ord till festföremålet. Och så helt apropå går han över till att tala om sig själv, hur bra han är och hur många hedersuppdrag han har. Han talar t o m till sig själv när han fyller år. För lite sedan talade han till en yngre släkting - och började tala om sin egen karriär. När ytterligare en annan släkting avbröt med den sanna motiveringen "nu är detta X:s dag" blev han stött. :-/

och så jag då, 08:26, 5 juni 2013. Anmäl

På min brors bröllop höll jag ett tal som var en generell hyllning till honom och bruden. Jag kom med någon rolig anekdot från barndomen som var humoristisk på hans bekostnad men absolut inte genererande som avslutades med en knorr och en kärleksförklaring. Talet var på tre minuter och ansett som det bästa talet av gästerna. Jag är ingen talare men har erfarenhet och kunskap om hur ett tal ska vara, så det är väl egentligen min rekommendation. Bror min fick tårar i ögonen :)

Mattias H, 22:29, 4 juni 2013. Anmäl

Jag delar den blivande brudens vånda ... Den talare vi oroar oss mest för är min (brudens) far, som inte precis är känd för att förstå hur andra känner. Förklaringar och samtal helt menlösa, tyvärr. Det kommer helt säkert bli pinsamt på flera sätt, men han är helt enkelt ett oresonligt praktexemplar. Man kanske skulle rymma till Las Vegas för ett drive in-bröllop istället, men då får man en martyrisk mor på halsen resten av livet istället. Pest eller kolera ... Jag förstår varför så många nu för tiden nöjer sig med att vara sambo hela livet - det är föräldrarnas taktlöshets fel!

Också blivande brud, 16:11, 4 juni 2013. Anmäl

@Blivande brud: Kanske kan ni ha en toast master/madame som får ta emot anmälningar om talare _i förväg_ så att denna person kan informera som "riktlinjer" för talet?

Anonym, 15:40, 4 juni 2013. Anmäl

Jag ska snart gifta mig och är orolig för talen vi med största säkerhet kommer att få dras med :( Jag är rädd att vissa vill vara "roliga" på min eller makenns bekostand vilket inte är ett dugg kul. Funderar på att skicka ut mejl med vädjan om inga pinsamma och så kallade roliga tal :/ Fast det känns inte helt korrekt så jag våndas och hoppas på det bästa

Blivande brud, 14:44, 4 juni 2013. Anmäl

Brudmorstal?

Fråga: Har hört att numera förväntas det att modern, i stället för fadern, till brudgummen håller tal vid bröllopet. Har det blivit så? Det är klart, finns bara modern med vid bröllopet så kanske det kan vara så, men inte att det skulle vara ”regel”.

Svar: Nej, det jag inte hört talas om – och så är det säkert inte. Däremot är det inte ovanligt att båda föräldrarna till respektive brud och brudgum håller tal. Förr var det fädernas sak, om det lät sig göras. Nu ska alla ha en plats på scenen. Oftast onödigt, tycker jag, föräldrarna kan ju hålla ett gemensamt tal.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-3 av 3

Beror på om det är en homovigsel eller ej...................

Anonym (Webbsida), 14:06, 17 april 2013. Anmäl

@mupp, 09:46 Tihi!

plupp, 16:51, 15 april 2013. Anmäl

"Av ett otal antal tal är det bara ett fåtal småtal som inte borde leda till åtal." (-- Cello)

mupp, 09:46, 13 april 2013. Anmäl

Skålsystem?

Fråga: Jag skulle gärna vilja veta i vilken ordning man skålar. Värden hälsar alla välkomna till bords, men sedan.  Om vi är fler än åtta runt bordet ska värdinnan då börja med att skåla med sin bordsherre eller den ”finaste” kvinnan runt bordet? Ska kvinnor överhuvudtaget föreslå en skål?

Vanligtvis säger ju värden att det är fritt att dricka när man själv önskar, men det är en trevlig sed att skåla med varandra.

Svar: Värdpersonen skålar med alla gästerna, vilket är ett välkomnande av dem och sker med en gemensam skål. Värden skålar därefter med sin bordsdam, så med kvinnan till vänster och så med varje gäst för sig i den ordning som passar – alltså inte med den som just har stoppat munnen full med mat eller som sitter djupt inbegripen i ett samtal.

Värdinnan skålar samtidigt som värden om det finns dessa två värdpersoner, med alla gästerna. Därefter skålar värdinnans bordspartner med henne, och hon fortsätter att skåla med alla gästerna, en i taget, i den ordning som blir lämplig. Finns en hedersgäst skålar hon gärna med den personen så snart som möjligt. Detta oavsett antal gäster. Men är det fler än åtta kring bordet ska gästerna inte föreslå en ny skål tillbaka med värdinnan som i så fall skulle riskera att bli berusad och inte klara av sina värdinneplikter, brukar man säga. Det är förstås inte så, dricker man en liten klunk per skål blir man knappast redlös. Men det är en gammal smårolig tradition som många håller på i formella sammanhang.

Kvinnor tar numera gärna initiativet till skålar. En skål är en vänlighet i nutida sed, inte som förr en del i en stram ritual grundad på rangordning och annat omodernt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (25)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 25

Härlig frisk och sund kommentar, Bedrich - autentisk och humoristisk - just det som den här typen av människor helt saknar.

Anonym, 08:41, 21 februari 2013. Anmäl

Här var det högfärdigt och vinförnämt. Är den förnämaste kvinnan här hon med de största brösten /minst kläder på överkroppen (som i tv?) eller hon med den största baken (brazzeporr på nätet? Svårt att veta i MRs formaliserade vinsuparspalt.. Skulle jag bli tvingad att delta i ett sånt förljugen spektakelfest så skulle jag som karl flirta ogenerat med närmaste kostymnisse i sladdriga kostymbyxor som påsar sig där bak. Varje bra måltid/sex börjar med en tydlig utsvultenhet.. Åldern här är av mindre betydelse.. Funkar alltid.

Bedrich, 21:13, 20 februari 2013. Anmäl

Fast efter ganska många år utanför Sveriges har jag börjat sakna att ha lite procedurer och traditioner kring skålandet. Jag tycker inte det gör umgänget stelt, utan jag tycker det skapar högtidsstämning. Sen kan det förstås bli lite stelt om man börjar med det bland folk (kanske utlänningar) som inte känner till det, eller vid vardagsmåltider, det håller jag med om. Allting har sin plats.

Ullrika, 14:22, 20 februari 2013. Anmäl

Xelom, 13:22, nu är det nog inte en brist på utan snarare ett övermått på detta slags uppfostran som fått mig att se kritiskt på den stela svenska skåltraditionen. Plus några år i länder med mindre problematisk syn på alkohol som gett mig insikten att man i resten av världen tycks klara att ha trevligt och visa sin uppskattning över gästerna utan att någon tar till vapen.

Lawe, 12:29, 20 februari 2013. Anmäl

Enklast är att den som är nyktrast och därmed ej ligger under bordet eller med huvudet i soppskålen ansvarar för eventuella skålar.

Nisse, 09:06, 20 februari 2013. Anmäl

När ska svenskarna äntligen sluta med det löjliga stela skalandet???

Anonym, 06:51, 20 februari 2013. Anmäl

Lite utanför ämnet men ändå relaterat, vet Magdalena eller någon av er som läser detta om man på något vis informerar utländska gäster på t.ex. nobelmiddagen eller kungamiddagar i Sverige om hur en sådan middag går till (inkl. vedertagen god etikett)? Eller har de hitresta digniteternas stab gjort efterforskningar i förväg? Med tanke på hur mycket formell etikett skiljer sig åt mellan länder är det ju inte lätt att gå på det man är van vid hemifrån.

Maria, 19:57, 19 februari 2013. Anmäl

@L: visst stämmer det du skriver.... vad jag menade med min kommentar: intressant att läsa för mig, vad som gäller.... men annars glömmar jag tyvärr sådana regler snabbt bort, har inte fått de hemma heller. och min plugg-kapacitet gäller andra saker, jag anser vara viktigare och som inte faller in i kategorin "i-landsproblem". men ja, jag läser spalten ändå!

Bendte, 15:00, 19 februari 2013. Anmäl

@Anna Karin, 09.19 - jag forstar vad du menar men kanske finaste kvinnan ar vardinnan? Eller foremalet for festen eller nat? Eller den aldsta om det inte ar nan sarskild anledning och det inte finns nan vardinna...? Min gissning ar lika bra som din :-)

BA, 14:52, 19 februari 2013. Anmäl

Lawe alias Anonym 10.32 har verkligen fått påskrivet både av Magdalena och andra för uppvisad brist på vett och etikett i samband med svensk skålsed. Välförtjänt.

Xelom, 13:22, 19 februari 2013. Anmäl

Talstörare?

Fråga: Får man egentligen äta under tiden som någon håller tal vid en fest, jag tänker särskilt på bröllop. Kan man det enligt god etikett? Bröllopstalen är ofta så långa så man kan knappt står ut med att inte äta och dricka när talet har pågått i tjugo minuter (och är tråkigt dessutom!).

Får man smygäta under tiden utan att göra bort sig?

Svar: Nej, det är ohövligt och ouppfostrat att inte ge den som talar all uppmärksamhet. Den som vill vara artig, vänlig och visa sin goda uppfostran lägger ner kniv, gaffel, sked så snart ett tal börjar, dricker inte, pratar inte under tiden, utan lyssnar till talet. Det är också en artighet mot den som talet riktas till.

Tal vid fester av olika slag är inte till för enbart den som det riktas till. Det är också ett slags underhållning för alla gäster. Därför ska det som talaren vill säga om festföremålet vara intressant för alla att ta del av. Inte en redogörelse för festföremålets levnad fram till nu, inte en berättelse om tokigheter som festföremålet har gjort tidigare, inte något som får gästerna att skratta på festföremålets bekostnad. Och vid bröllop: inte ett ord om tidigare pojk- och flickvänner!

Många pratar, äter, går ut under pågående tal, inte av elakhet utan av okunnighet om vad som är hyfs och stil, eller av brist på förståelse för talaren. Den som håller ett tal har vanligen ansträngt sig mycket för att formulera sig, och nästan alla talare tycker att det är svårt att hålla tal.

Men också talaren har ett eget ansvar, nämligen att hålla ett kort tal, och ett som är genomtänkt, underhållande och vänligt! Inte längre än tre minuter, mer än så klarar knappt någon att lyssna engagerat. Om inte talaren är gudabenådat skicklig, förstås. Det är mycket få talare.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (25)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 25

Finns det någon som håller tal i 20 minuter? Nu har inte jag så mycket erfarenhet av bröllop, men varken när jag och min man gifte oss eller på något av de tre bröllop (varav samtliga innehöll rätt många tal) så - nu tog jag visserligen inte tiden på något - talade någon i mer än kanske max fem minuter. Jag tycker snarare att många tal kunde ha varit längre.

Alexandra, 15:06, 10 januari 2013. Anmäl

Själv har jag varit Toastmoster (!) på några större ffa akademiska fester... Det är lite snärjigt att passa in talen så de kommer lägligt i förhållande t mat, servering etc. Går inte alltid...

Kerstin, 23:34, 7 januari 2013. Anmäl

Problemet är ju att alla(!) tror att deras tal ska vara 3 minuter, men missbedömer (eller planerar uselt), så de drar iväg till 5-10-20. Glöm detta med charmen hos tal som ska låta spontana, och planera, träna och håll er till planen!

Az, 18:51, 7 januari 2013. Anmäl

en toastmast, flera toastmaster är det så det ska vara?

Du, 18:48, 7 januari 2013. Anmäl

@Maggan, alldeles rätt: bemöt en oartighet (det långa talet) med en annan (störning). Med detta tankesätt går världen verkligen framåt. (OBS ironi!)

Du, 18:46, 7 januari 2013. Anmäl

Om någon håller ett 20 minuter långt tal på ett bröllop så förtjänar talaren att få talet "stört" av gästerna. Jag föreslår att man börjar äta och dricka som protest emot det långa talet även om det är oartigt.

Maggan, 17:18, 7 januari 2013. Anmäl

Av erfarenhet vet jag att det inte är helt lätt att vara toastmaster då det ofta krävs diskussion och ibland handgripligheter (man får leda ut någon från festlokalen), alltså bör man ta uppdraget på allvar från bägge håll och välja någon som är lämpad. Man måste som toastmaster kunna avbryta ett långdraget och/eller olämpligt tal, man måste kunna sätta stopp för "skojiga" upptåg om man vet att brudparet inte kommer att uppskatta dem, även om skojarna blir sura, man måste kunna avstyra ett tal om talaren är för full m.m. Om man kör öppen bar, vill säga... i annat fall är det betydligt mindre komplicerat.

Katarina, 16:47, 7 januari 2013. Anmäl

Utan att lägga mig i tal-debattten vill jag bara hålla med Henrik och Alice: Jag ser inte heller något problem i att kalla både manliga och kvinnliga talanförare för "toastmaster". Jag är ju både tjänsteman och master of science, och känner mig inte det minsta diskriminerad av det. Är det inte värre när man måste peka ut könet på människor i situationer där könet är irrelevant? För övrigt anser jag "Herr Gårman" vara en hyfsat könlös figur och har inget problem att identifiera mig med hen.

liten flodhäst, 16:05, 7 januari 2013. Anmäl

Jag tycker också att talare ibland tillåts få för stor frihet. Vid ett fint bröllop där brudparet tänkt igenom menyn i oändlighet så tycker jag det är oerhört synd att gästerna tvingas äta varmrätten kall. Talen är långa och otajmade. Oftast kan de passas in då rätterna switchas. Nä, tal kan verkligen vara förstörande, och då förstår jag att man vill pröva hur den goda maten smakar varm.

Lotta, 16:03, 7 januari 2013. Anmäl

Frågan är väl hur man ska hålla sig vaken under alla tråkiga tal, speciellt vi som har en tendens att snarka.

VF, 14:49, 7 januari 2013. Anmäl

Tacktals-vin?

Fråga: I lördags kom vi i diskussion med några goda vänner om vilket vin man skålar i (med) i samband med tacktalet vid en middag. De flesta av oss ansåg att man håller tacktalet mot slutet av efterrätten och att man då skålar i efterrättsvinet. Men en gäst var av uppfattningen att man håller tacktalet efter avslutad middag och att man då skålar med det sista av vinet till varmrätten – och att man inte skålar i efterrättsvin som alltid dricks ”fritt”.
Tacksam om vi kan få hjälp att reda ut vad som är gängse etikett.

Svar: Den etablerade seden i svensk tradition är att värdinnans bordskavaljer håller tacktalet när sista rätten, alltså desserten är i det närmaste slut, och att gästerna då skålar med värdinnan i dessertvinet. Därefter dricks inte mer av vinet, och utbringas inte heller fler skålar.

Alltså inte tacktal när middagen är helt slut, och inte heller skålande i vin som serverats till någon annan rätt – det är ju inte ens säkert att gästerna har kvar av det vinet.
Detta är som sagt vedertagen sed, men inte är det så noga, tycker jag, om man dricker en klunk till av något vin som man har kvar i något glas, och inte heller om tacktalet hålls lite för tidigt eller lite för sent. I Finland hålls tacktalet efter huvudrätten, exempelvis, och i Frankrike hålls inga tacktal alls. Det finns alla varianter – men du frågar efter gängse etikett, och den är som jag har beskrivit ovan.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 10

Svar till Monique: Därför att jag bor i Frankrike sedan 40 àr tillbaka och som invandrare redan tidigt tagit sederna dit jag kommit utan att vilja utmärka mig. Hindrar inte att jag med glädje delger svenska bruk och maträtter till intresserade!

Cdon bleu, 21:56, 8 december 2012. Anmäl

"Den etablerade seden i svensk tradition är att värdinnans bordskavaljer håller tacktalet", tja och om värdinnans bordskavajer är en hon som föredrar öl och tackar nej?? Om nu värdinnans "bordkavaljer"råkar vara en heterosexkarl. Vem fiser då först öppet på maten? Den kungligt förnäma bortskämda etikett-kvinnan eller den väderspände sexige poolkillen som är hälften så gammal? Svaret är givetvis- den som fiser först vinner.. Som Sophia Loren sa i Casino Royale..iförd svart fransk horkorsett. Ursäkta att jag fiser- jag har druckit champange. Han 30 år yngre och muskulös - härligt - fis lite till :)

Bedrich, 19:44, 8 december 2012. Anmäl

Men varför måste du bete dig franskt bara för att du har franska gäster, varför inte bete dig svenskt dvs hålla ett tal, Cdon bleu.

Monique, 17:39, 8 december 2012. Anmäl

Att hàlla tal under en middag hör överhuvudtaget inte till franska seder. Här känner man sig välkommen i och med att man blivit bjuden och fàr äta och dricka av det som bjuds utan onödiga etiketter. De enda gànger jag hàller välkomst-tal är dà jag har svenska gäster, mina franska gäster skulle bli ytterst förvànade över ngt. liknande!

Cdon bleu, 01:43, 8 december 2012. Anmäl

Men jösses, en del av er nedan, kan man inte få vara nyfiken på vad som gäller i ens egen kultur (eller andras för den delen) enligt vedertagen etikett utan att anklagas för att hela svenska folket är etikettbundet och stelt eller att man själv är en petmoster?!?

HR, 19:44, 7 december 2012. Anmäl

Ja herre gud vad bortskämda petmostrar som FS ogenerat problematiserar etikettsmässigt vad nu folk bör ha i glasen vid en påtvingad förnäm skål. Allt från vatten till hembränt lär duga- Eller hur MR?

Anonym, 19:20, 7 december 2012. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: @Finlandssvensk: Kan det vara skillnad på finlandssvensk och finsk sed? Min information kommer från diplomatiskt håll.

Magdalena Ribbing, 16:20, 7 december 2012. Anmäl

Jag måste nog undra var Magdalena har hört att tacktalen hålls efter huvudrätten i Finland? Detta har jag då aldrig upplevt. Tacktalen här hålls nog då efterrätten är så gott som uppäten.

Finlandssvensk, 15:42, 7 december 2012. Anmäl

@utlandssvensk, varje land har sina seder och ett kort tacktal till värdinnan under desserten är väl en trevlig sådan sed och definitivt inte något som tacktalaren normalt behöver sova dåligt om natten för. Om du gör det kan du väl i förväg be någon annan tacka även om du skulle ha värdinnan till bordet,

xelom, 14:20, 7 december 2012. Anmäl

Svenskar är lustiga å ena sidan är de så inne med det senaste och samtidigt är etikettsbundna som om de bodde på Versailles före franska revolutionen. Krångligheter som tacktal av mannen som har värdinnan till bordet och ceremonierna med skålande lever alltså vidare och frågar man sig för att vilka slags svenskar ska sova gott om natten?

utlandssvensk, 12:38, 7 december 2012. Anmäl