Svarsslarv?

Fråga: Jag undrar hur det är rimligt att förhålla sig till denna situation: mina vänner och jag brukar skicka meddelanden till varandra. Mer än en gång har jag föreslagit tid och plats att ses men får inget svar eller möjligen ett svar om att den tillfrågade kan ses den dagen men meddelar inte huruvida tidpunkten passar.

Det är frustrerande för mig att stå i ”stand-by läge” till dess mina vänner behagar svara. Ibland får jag svar med så kort varsel som samma dag. Ibland har jag skickat sms och påmint om svar varpå svaret brukar bli i stil med ”jag måste kolla upp det närmare med barnvakt etc”. Det känns inte riktigt bekvämt behöva påminna utan det får mig att känna mig tjatig.

Svar: Dina vänner inser inte att du håller den föreslagna tiden för dem och därför behöver deras svar. De kanske tror att du som de har en kalender med fluffiga tider, lössläppta utan ordning. Du kan börja med att muntligt och vänligt förklara för dem att du behöver veta ganska omgående om det du föreslår passar eftersom du kan ha annat att göra än att vänta på deras eventuella intresse.

Eller så får du använda en stramare formulering när du föreslår ett möte – ungefär så här ”kan du ses på torsdag kl 19, hör jag inte något från dig före kl 19 på onsdag förstår jag att du inte kan och då stryker jag mötet.”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-7 av 7

Att bestämma tid för träff/ nästa möte har utvecklats till en nästan rituell handling. Den består av flera steg och varje steg måste beträdas och tänkas över grundligt, innan man är redo för nästa. Ritualen kan följas och kännetecknas av inåtvänt bläddrande i kalendrar - och den ska(!) ta tid. Lyra L har en poäng i sitt inlägg. Känns den alltför brutal, kanske Draaks fungerar? Eller M.R:s.- sista stycket? Mest troligt - en invand rit förändras inte i första taget...

gamla Tekla, 14:12, 27 april 2017. Anmäl

AM Draak, på pricken! Din syster är inte ensam om att låta så där. Det är nästan hopplöst att få folk att boka in något. Allt ska hållas flytande och öppet.

Tore Persson, 13:41, 27 april 2017. Anmäl

Håller också med Lyra Löf! Var inte så tillgänglig, tillmötesgående och flexibel. Boka in annat om du inte får svar, eller, låtsas du bokat in annat.

Molly Moll, 11:52, 27 april 2017. Anmäl

Så här låter min syster (35+) i telefon: "Det vore kul att ses. Ska vi säga fredag nästa vecka? Vi hörs nästa vecka." Sedan ringer hon i början av veckan: "Vi skulle ju ses på fredag. Ja, kul! Vi hörs när det närmar sig." Sedan talas de vid på torsdagen, men tidpunkten bestäms inte förrän på fredagen.

AM Draak, 11:34, 27 april 2017. Anmäl

SMS-kommunikation är ett av mänsklighetens sämre påfund, eftersom den närmast inbjuder till otydlighet och ambivalens. Det är liksom som gjort för att besvara efter eget godtycke. Eftersom det krävs så lite av aktiv handling att ta emot ett SMS hamnar kommunikationsformen allra längst ner på angelägenhetsskalan. Ett pling som kan ignoreras, bara. "Jag läser när jag har tid och svarar när jag har lust. Om jag kommer ihåg."

Kap Kennedy, 09:02, 27 april 2017. Anmäl

Instämmer med Lyra Lof, sluta vara tillgänglig för deras nycker. Har du inte fått svar så är du fri att boka in annat som dyker upp. Påminn inte, föreslå inte andra tider. Låt "vännerna" visa om de är intresserade av att umgås eller inte. Hör inte de av sig så är de ju inte intresserade.

Så det så, 08:27, 27 april 2017. Anmäl

Eller, bättre: om de inte har av sig inom en viss tid, boka in nåt annat och sen när personen hör av sig och vill ses så säger du att du inte kan längre. "Eftersom du inte hörde av dig antog jag att du inte ville/kunde träffas, så jag bokade in andra planer." De har vant sig vid att du alltid är flexibel runt dem. Var inte det längre.

Lyra Lof, 07:00, 27 april 2017. Anmäl

Roffarmotstånd?

Fråga: Jag har en fråga som jag funderat på ett bra tag nu. Hur bemöter man människor som av någon anledning inte anser sig behöva ha hyfs eller stil? Det kan handla om att ta plats på andras bekostnad, att sätta sig över andra, eller att ta för sig av saker man egentligen inte har rätt till.

Jag blir alltid så paff när det händer eftersom det är fel, men konsekvensen är samtidigt otydlig. Till synes blir resultatet att den buffliga personen får mer (utrymme/mat/taltid/annat) än övriga.

Min fråga är alltså: Vad är konsekvensen på individnivå av att inte bry sig om hyfs och stil? Ibland känns det som att den som gapar efter mycket också får hela stycket.

Svar: Ett intressant problem som jag dessvärre saknar ett vattentätt svar till. Den som tar mer plats än vad som är rätt, dvs mer än vad övriga får, och som roffar åt sig mer än vad som räcker till alla, får sin tillfredsställelse i sitt ohyfs för stunden. Alltså ”jag gör så som är bäst för mig.” Men på längre sikt förlorar vederbörande sitt anseende, blir sedd som en ouppfostrad lufs, omtalas som en trist egoist. Hur ett självupptaget beteende drabbar andra intresserar inte egoisten.

Utan att ha statistik för detta hävdar jag, mot bakgrund av den mängd frågor jag har fått, att självupptagenheten har blivit vanligare i samhället under senare tid. Förr var det pinsamt att avslöjas som egotrippad, som det hette när man var mest intresserad av det som passade en själv utan hänsyn till andra. I dag ser det inte riktigt ut på det sättet. Den som tar för sig i överkant kan omnämnas som energisk, den som gärna trycker ner andra kan betraktas som uppriktig. Men bådadera är fel, i ögonblicket och sett aningen mer filosofiskt. Ingen når varaktig och äkta framgång genom att agera roffare eller trampa på andra.

Därför är förnöjelsen av att ha ”lyckats” ta för sig mer än vad som tillkommer en osv bara en kort illusion. Betyget underkänd som följer på det får man däremot dras med länge. Som jag ser det kan den momentana tillfredsställelsen av att ha tillskansat sig för mycket aldrig vara värd det långvariga underkännandet.

Men jag vet alltså inte hur man hanterar de grundligt självupptagna människorna, i alla fall inte hur man får dem att ändra sin personlighet. Man kan möjligen försöka att milt påpeka vad lufsen gör, ungefär ”oj då X, här tror jag bestämt att du tog både din och min portion löjrom” eller ”Hoppsan, X; du kanske inte har sett att jag inte får sittplats för att din portfölj behöver en egen stol” eller ”Jaha, X, nu har du framfört att du tycker att jag är bortkommen i det här ärendet, men jag har siffror på det som gäller, vill du göra mig glädjen att se dem?”

Du ser vilket mönster jag föreslår: att milt, gärna skämtsamt, precisera vad lufsen åstadkommer så att vederbörande blir uppmärksam på det. Alla superegoister förstår inte vad de ställer till med.

Men jag kan absolut inte garantera att mitt förslag fungerar. Du kan trösta dig med att det är hyggligt folk som vinner i längden. Egoisterna, roffarna och lufsarna drar det kortaste strået – så småningom.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (13)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 13

Bengt Carlsson: Tack, för uppmärksamheten! Går poängen inte in, vid första försöket - så, finns det nog ingen... Eller, så handlar inlägget om en Roffare, en Ordningsman, en möjlig livsfara och ett lyckligt slut - helt enkelt.

gamla Tekla, 09:26, 22 april 2017. Anmäl

Jag får ofta uppfattningen att ifall någon vågar sig på att säga ifrån så vänder sig moben och tycker att denne är en konfliktskapare. Att lufsen gång på gång går över gränserna och behandlar andra illa glöms med detsamma.

Bara Föratt, 21:45, 21 april 2017. Anmäl

Alla ingår i en gemenskap och den som ser mellan fingrarna med Roffarnas beteende eller accepterar det av någon sorts hemkokta filosofiska skäl ger sitt medgivande till att andra människor utsätts för Roffarnas framfart. Det är fult och fegt gjort.

Ann-Caroline Mörner, 14:22, 21 april 2017. Anmäl

forts. hjälp att välja allt från brödrost till bil, och då givetvis hjälp av en man. De som "bufflar" sig fram när en ledig butikskassa öppnar, fast de stod sist i kön, dänger jag gärna till med varukorgen om jag hinner.

Maria T, 14:15, 21 april 2017. Anmäl

Jag tolkar inte FS undran som att det nödvändigtvis är en/flera personer som FS har i sin bekantskapskrets, utan mer generellt (fast jag kan ha fel). Häromdagen stod jag i en vitvarubutik och väntade på min tur vid en säljdisk. Under tiden kom en man och ställde sig vid disken, och när ledig säljare kom så började denna man prata med säljaren som om jag varit osynlig de kanske fem minuter vi båda stått där. Fast, det kanske mer handlar om att män alltid "ser" andra män, och kvinnor behöver ...

Maria T, 14:13, 21 april 2017. Anmäl

Om FS lätt kunnat "sparka ut hen ur synfältet" hade frågan knappast ställts. Inte så enkelt att välja bort någon om det t.ex. rör sig om en nära släkting, bästisens partner, eller en kollega på jobbet. @gamla tekla: intressant historia, men jag förstår helt ärligt inte poängen... Förklara gärna!

Bengt Carlsson, 14:07, 21 april 2017. Anmäl

En sedelärande historia: En ytligt bekant serverades kaffe. Personen hade gjort sig känd, genom att plocka på sig sockerbitar - utan att själv använda dem. En dag placerades ett par bitar från Buttericks i sockerskålen. Tanken var att innehållet, en liten plastgrej, skulle flyta upp till ytan som ett kul skämt. Skämtsockret togs snart ut ur sortimentet pga kvävningsrisk. Enl. uppgift serverades "sockerbitarna" så småningom - alla överlevde. "Skämtaren" var jag. Men, vem lärde sig mest?

gamla Tekla, 12:05, 21 april 2017. Anmäl

De individuella konsekvenserna blir just individuella. Beteenden och egenskaper som av vissa människor och i vissa sammanhang upplevs som negativa blir i många andra fall betraktade som beundransvärda. Och vice versa. Alla kan åberopa "Jantelagen" från valfritt perspektiv. Särskilt i kombination med ekonomisk framgång är det inte bara accepterat utan också förväntat att ta stor plats. Den gemensamt vedertagna norm, som ofta odlas och underhålls här, är endast en illusion.

Kap Kennedy, 10:43, 21 april 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: AM Draak, mitt förslag är att milt och gärna lite skämtsamt försöka få roffaren att inse att det är bättre än inte ta för sig i överkant. Thomas Muth föreslår att man ska avstå från att umgås med den som man inte står ut med, vilket antagligen är bra för båda parter. Din erfarenhet är sorglig och bitter men jag uppfattar inte att den är överförbar på just de situationer som dagens frågeställare beskriver.

Magdalena Ribbing, 10:13, 21 april 2017. Anmäl

Min livserfarenhet (37 år snart), säger mig att konsekvensen över tid, av att vara en buffel, blir att personen kommer att bli mycket ensam, alternativt endast har umgänge med andra som beter sig lika buffligt. Personen kommer inte få uppleva mycket generositet och välvilja riktad mot hen, och heller inte få motta mycket hjälp (utan efterkrav). Vissa personer är ok med detta, speciellt om pengar är inblandade. Det är sorgligt att de missar det som jag själv tycker är viktigast i livet.

Jessica Adams, 09:23, 21 april 2017. Anmäl

Kassahyfs?

Fråga: Jag har en fråga om huruvida det är oartigt att behålla hörlurarna/hörsnäckorna på i en affär när man når kassan för att betala? Själv tar jag alltid av mig mina hörsnäckor innan jag betalar eftersom det känns artigast, men en vän till mig är istället av den åsikten att det ur artighetssynpunkt inte spelar någon roll huruvida man behåller dem på eller inte.

Vem av oss har rätt?

Svar: Du har rätt. Ingen som stänger in sig i ett annat lyssnande än till en närvarande person kan framstå som vettig och artig.

Alltså avlägsnar man hörlurar-hörsnäckor som utestänger ljudet från den man ska kommunicera med, exempelvis personen i kassan, och så gör man även om man inte ska föra ett samtal med personen ifråga utan bara säga tack.

Annars ter det sig som att man reducerar kassapersonen till en möbel.
Och det gör man ju inte.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (6)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-6 av 6

Jag brukar plocka ur en hörsnäcka, då hör jag vad kassörskan säger utan att behöva fumla alltför mycket :).

annan Camilla, 10:42, 18 april 2017. Anmäl

Inte lika viktigt som att kassörskan/-ören har rätt till respekt (gud det stör mig när nån är otrevlig mot någon i ett serviceyrke!), men även som köande bakom är det asirriterande om personen tillfrågas något och (värst när det är mobil) han/hon står och såsar, inte hör, eller - värst - fortsätter sin konversationen... oavsätt hur kort! Har svårt att hålla tyst då...

Lyra Lof, 04:00, 18 april 2017. Anmäl

Självklart skall man fortsätta lyssna på t ex musik, varför skall andra få störa en när man vill vara "ifred" och stänga ute alla andra jobbiga människor? OBS Ironi, självklart stänger man av det man lyssnar på eller tar av lurarna, det är en annan människa man har att göra med!

Maja Gräddnos, 21:37, 16 april 2017. Anmäl

Så fort ett mänskligt möte uppstår - t ex i en butikskassa - gör man sig tillgänglig för kommunikation genom att ta ur hörsnäckorna och se upp från mobilskärmen, så att man möter den andres blick och hör vad hen säger. Att inte vilja se eller höra den som betjänar en är att behandla denne som ett föremål. Mycket förödmjukande och otrevligt.

Marie Persson, 10:39, 16 april 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: A M Draak, det är frivilligt om du vill lyfta hörsnäckorna ur öronen eller enbart stänga av musiken/ljudboken/radioprogrammet, det viktiga är att det tydligt framgår att du kan höra och svara den person som är fysiskt närvarande. Men artigast är att ta av hörsnäckorna så att ingen tvekan råder.

Magdalena Ribbing, 14:14, 15 april 2017. Anmäl

Vad menas här? Ta ut dem ur öronen och stänga av musiken, eller ta an hörsnäckorna helt och hållet?

AM Draak, 09:54, 15 april 2017. Anmäl

Vänsvek?

Fråga: Har sedan 1995 en väninna som till en början var arbetskamrat. Över åren kom vi att bli mycket goda vänner och umgicks även privat.

Har väl känt sista året, att intresset från hennes sida mattats av lite och hon ofta haft ursäkter att inte kunna komma till lunchträffar eller tjejmiddagar. Men hon har alltid ringt tillbaka och försäkrat att det var otur att hon inte kunnat komma just då, etc och att jag och vår vänskap betyder så mycket för henne!

Nu var hon bjuden till ”tjejkväll/ middag” en torsdag (skriftlig inbjudan!) och hörde av sig tre dagar innan och beklagade att hon inte kunde komma, då hennes åldriga mor som bor i en annan stad blivit sjuk och hon måste åka till henne. Beklagligt, men förståeligt. Väninnan hörde av sig dagen innan igen och sa att hon skulle bli kvar hos sin mamma till helgen den veckan.

När jag så stod i köket och höll på med förberedelser inför middagen, plingade det till i min mobiltelefon och jag såg att väninnan lagt upp ett meddelande på Facebook! Döm om min förvåning att hon denna dag – samma dag som min middag – lagt upp en bild på en väninna som hon gjort en utflykt med till Görvälns slott i Järfälla och skrivit att hon njöt av en fin eftermiddag där i solen!

Jag blev jätteledsen och besviken! Hon valde alltså bort mig och vår tjejmiddag och föredrog en dag i solen med en annan väninna. Skulle vår vänskap sluta i en lögn? Hade hennes mamma ens varit sjuk? Sociala media kan vara avslöjande.

Hur ska jag agera mot henne? Ska jag alls agera/reagera?

Svar: Usch! Trist beteende av denna kvinna. Att hon så noggrant beskrev anledningen till att hon inte kunde delta i din middag, och återkom till dig om detta med ytterligare precisering, visar ju en noggrann planering till hennes frånvaro. Hon kunde annars lätt att meddelat bara att hon beklagade att hon inte kunde delta, istället för historien om sjuk mor osv. Man kan som inbjudare inte kräva närvaro av alla man bjuder, men av en gammal vän ska man inte tolerera en medveten lögn som förklaring till ett uteblivande.

Finns det kanske en liten möjlighet att bilden är äldre än den dag hon lade ut den? Annars är det beräknande och därmed ännu mer uselt att göra som hon gjorde. Men om du är helt säker på att hon gjorde den där utflykten samtidigt som din middag, och att det inte var en bild från veckan innan tycker jag att du kan skicka ett meddelande till henne om att du har sett detta.

Du skulle då kunna skriva ungefär ”Såg på Facebook att du var i Järfälla istället för hos din sjuka mamma och att du prioriterade den utflykten före min middag. Det är din sak, men jag blev ledsen över att du var osann och det uppfattar jag som ett svek mot vår relation. Nu tar jag en längre time-out från vad jag så många år har betraktat som en god vänskap mellan dig och mig.”

Du måste ju nästan misstänka att hon avsiktligt försöker avsluta relationen till dig när hon lade ut bild osv på Facebook för din och andras beskådan, knappast en slump, hon måste ju ha insett att du kunde se det. Hon kan eventuellt ha en bra förklaring. Eller så struntar hon i er vänskap och då är det lika bra för dig att du blir av med henne.

Du ska inte behöva öda mer energi på en så opålitlig eller lögnaktig person. Du har rätt att välja det ord som din besvikelse finner bäst.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (24)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 24

Maleandro Le Male - Alla inlägg har ju datum och tidsstämpel. Enkelt att kolla innan man säger upp vänskapen med någon.

Marie Lindström, 14:53, 19 april 2017. Anmäl

Eftersom FS skrev så detaljerat om vilket slott det gäller så känns det som att hennes syfte är att vännen ska se och läsa detta

Susie Dahl, 12:00, 12 april 2017. Anmäl

Väninnan var ju inte på väg TILL modern. Hon ringde ju därifrån dagen innan middagen och förklarade att hon skulle bli kvar där. Hur som helst kan det finnas olika förklaringar till den eventuella nödlögnen och klavertrampet med Facebook. Oavsett väninnans motiv gör FS nog klokast i att vara cool, ligga lågt med vänskapen och avvakta att (om) väninnan tar något initiativ. Bollen ligger hos väninnan nu.

Anna N, 10:11, 12 april 2017. Anmäl

Jag håller med Ewa Atena; vare sig man vill det eller ej så kan vänskap mycket väl ta slut och bara rinna ut i sanden!!! Man mår nog bästa av att bespara sig förödmjukande konfontrationer och tvinga "vännen" att ljuga, shit happens !!!

Marie-Louise Göransson, 12:31, 9 april 2017. Anmäl

Genesis Day, 18:48@ Har en känsla av att FS visar sitt missnöje i de fall väninnan föredrar ett annat umgänge( ibland ) framför henne och där kommer lögnen, kanske med flit eftersom vännen visar sin bild på sociala medier. En tanke ställare till FS? Vi vet inget om deras vänskapsstatus egentligen.

Ewa Atena, 11:23, 9 april 2017. Anmäl

Det fula här är inte att hon valde att tillbringa tid med en annan vän. (Den friheten måste en riktig vän kunna ge utan att bli svartsjuk.) Nej, det fula är att hon ljög för sin vän. Där ligger sveket. (Att man vid ett visst tillfälle väljer en person över en annan ska inte övertolkas. Olika dagar eller perioder behöver man olika personer.) Vänner med tvångsmässiga bindningar är mer tveksam vänskap och till mer tveksam nytta.

Genesis Day, 18:48, 8 april 2017. Anmäl

Varför antar man att väninnan ljugit om anledningen att hon inte kan gå på middag - på kvällen - för att hon lägger upp bilder på vad hon gjort under dagen? Tänk om klockan är 18:00 när hon sitter på tåget på väg till sin mor och lägger upp bilder på vad hon gjort under dagen? Det står inte hur långt bort mamman bor, men väninnan kan ju faktiskt vara helt oskyldig. Vill väninnan ändå inte ha så mkt kontakt är ju ingen skada skedd om FS bryter, men det vore ju bra att bryta av rätt anledning...

H R, 08:01, 8 april 2017. Anmäl

Jag skulle inte konfrontera väninnan, det leder nästan aldrig till något bra. Gör ingenting. Kontakta inte henne, bjud inte henne igen. Om hon hör av sig (tveksamt), kan det vara dags att ta upp det. Tippar att så inte sker, bekantskapen är nog över. Trist men bättre att acceptera än kräva förklaringar osv som verkar lite patetiskt.

nicki s, 18:41, 7 april 2017. Anmäl

Jag skulle nog invanta vannen har. Hor hon av sig och vill traffas skulle jag ta upp det da. Hor hon inte av sig sa har du svaret dar. Hon vill inte umgas mer eller sa skams hon nar hon laste MRs spalt och sag situationen namnas dar. Det ar val nastan det som onskades med ett inlagg som detta dar namnet pa slottet uppges? Ibland ar det bast att lata saker rinna ut i sanden hur krankt man an kanner sig.

Tycker jag Iallafall, 18:36, 7 april 2017. Anmäl

Jag skulle vara väldigt försiktig och verkligen se när bilden var upplagd. FB har en tendens att slänga upp gamla bilder i ens flöde och därigenom få dem att verka nya när de kanske är en vecka gamla el äldre, har hänt mig flertalet ggr. Med olika resultat som följd, bland annat slut på vänskap! FB är def ngt jag inte litar på längre!

Maleandro Le Male, 16:39, 7 april 2017. Anmäl

Snyltmotstånd?

Fråga: Jag har en fråga som jag gissar att Magdalena har svarat på ett antal gånger tidigare. Det gäller det här med att låna pengar vänner emellan… Taxiresor, krognotor mm – ibland går det bra att dra upp fyra kontokort men ibland är det lite krångligare att dela. Swish i mobilen gör det ju också enklare nu att föra över pengar till varandra.

Det är bara det att jag har en väninna i min närmaste krets som sällan har bråttom med att betala tillbaka pengar hon lånat. Det kanske inte rör sig om så stora summor åt gången, men jag upplever sällan att hon erbjuder sig att själv vara den som betalar, och känner att detta stör mig. Jag känner mig lite sniken om jag ska behöva be henne betala tillbaka mindre summor som jag kanske kan avvara, men samtidigt gör det mig besviken att hon inte sätter större värde på att faktiskt ta initiativ själv till att betala tillbaka den där taxiresan, bensinpengarna eller vad det kan röra sig om.

Vad är bästa och artigaste lösningen för detta – sluta låna ut ens småsummor till varandra överhuvudtaget eller göra det, men helt enkelt acceptera att jag ibland måste påminna om återbetalning? Eller göra som jag brukar – låta bli att påminna av stolthet, men till slut bli irriterad? (det börjar kännas som ett dåligt alternativ).

Svar: Helt rätt att detta slags fråga är återkommande. Tyvärr, måste jag säga, förvånande många människor verkar inte bry sig om att de frivilligt skämmer ut sig och gör sig otrevliga.

Du beskriver en välutvecklad snyltare, en av de många som förnöjt skor sig på andras hygglighet. Dra dig inte för att påminna din väninna om att hon är skyldig dig pengar. Återkom varje gång ni ses och med sms till att hon ska betala. Påpeka det ihärdigt. Ge inte efter. Du är inte hennes spargris som hon kan länsa.

Det handlar inte om din generositet och inte om din stolthet utan om en medvetet girig person som tycker att hon kan ta dina pengar lite då och då. Låna inte ut mer pengar till henne, säg som det är ”ledsen, men det är så jobbigt att tjata på dig om återbetalning så jag vill inte låna dig pengar.”

Det handlar inte heller om hur små summorna är, upprepade femtio kronor här och en hundring där blir mycket för vem som än lånar ut det. Kom ihåg att det är dina skattebetalda pengar som inte har ramlat ner på dig från himlen utan som du har jobbat ihop. Även om det är tråkigt och du känner dig ovänlig när du kräver återbetalning är det rätt, en person som har satt i system att ta dina pengar behöver du inte vara extra artig mot.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (9)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-9 av 9

Detta beteende måste absolut vara att man vill snika på andra. Visst kan det finnas folk som helt enkelt glömmer, utan några baktankar, men då vet man nog om det och säger "jag är så dålig på att komma ihåg sånt här, men påminn mig gärna!" Annars sluta låna ut, "fool me once, shame on you, fool me twice, shame on me!"

Maja Gräddnos, 21:10, 15 mars 2017. Anmäl

Var och en betalar för sig. Den restaurang el. taxi som inte är villig att ta det besväret förtjänar inte att nyttjas. Om ett skolklass passerar en kiosk, ska då säljaren lägga ihop allas kostnader o. låta gruppen själv fördela kostnaderna? Nej, det är en självklarhet att om man har nöjet att sälja en vara el. tjänst så ingår arbetet att ta betalt från varje enskild köpare. Restauranger o. taxi är inga undantag o. att ens föreslå att det arbetet dumpas på kunderna är helt oacceptabelt.

Genesis Day, 15:22, 15 mars 2017. Anmäl

Eftersom jag inte bor i Sverige vet jag inte om Swish har den funktionen, men här i Norge kan man "be om pengar" på vår motsvarande app (är nog det som Lyra L också föreslår). Personen får då meddelande om at "Anni har bett dig om XX kr". Funkar väldigt bra till glömska vänner eller om man är sist på en taxiresa. Om det inte finns på Swish hoppas jag de läser MRs spalt och får en god idé till produktutvekling ;) Men om inte det är alternativ: ja, sluta att betala för personen och håll på det.

Anni H, 12:32, 15 mars 2017. Anmäl

FS bör ta initiativet redan tidigt inför nästa gång något ska betalas. Säga: "Betalar du den här gången, så drar jag det från det du är skyldig". Vänta inte tills plånböckerna ska upp, utan ta det tidigt, som sagt. Och säg det naturligt, utan att be om ursäkt! Snyltare lever på andras rädsla för att verka snåla.

Anna N, 07:50, 15 mars 2017. Anmäl

Skicka henne en pengabegäran på paypal.

Lyra Lof, 23:42, 14 mars 2017. Anmäl

Så det så hann före mig. Jag skulle säga "Det är din tur att betala" eller liknande. Personen i fråga får inte tro att du glömt att den är skyldig dig pengar.

Sweydia Ism, 10:07, 14 mars 2017. Anmäl

"Du är fortfarande skyldig mej för förra lunchen/taxiresan/presenten så då kan ju du ta och betala för den här så blir du bara skyldig mej X kr sen". Det sättet funkar utmärkt, Annars: "Swishar du på en gång så betalar jag notan, eller ska jag swisha dej och du betalar?" Snyltare måste bekämpas i förväg, innan de hinner få tag på ens pengar, annars får man bråka i oändlighet för att få tillbaka.

Så det så, 09:16, 14 mars 2017. Anmäl

Jag håller med Magdalena, sluta låna ut pengar till den personen. Jag har själv en vän som är hopplös i att betala tillbaka och efter ett tag så sa jag helt enkelt till henne att jag inte var villig att låna ut pengar eftersom hon är så himla usel på att komma ihåg att betala tillbaka. Hon är för övrigt en underbar människa och kunde själv se att det låg en poäng i det och att det kunde bli en källa till irritation imellan oss i långa loppet. Idag 8 år senare är vi fortfarande bästa vänner!

Kristina S, 09:00, 14 mars 2017. Anmäl

En grej jag har lärt mig i livet är att många människor aldrig tar initiativet till någonting. Strunt samma om det gäller att betala skulder eller gå ut med soppåsen. De tänker: "Hm, om de vill att jag ska göra något säger de väl till." De tror att när någon i deras omgivning inte säger till så måste det bero på att denna inte är så angelägen. Att de kan upplevas som snyltare, smitare eller direkt fientliga föresvävar dem aldrig, och ofta menar de heller inget illa. Vad de behöver är ledning.

Kap Kennedy, 08:52, 14 mars 2017. Anmäl

Hårpetare?

Fråga: Jag har en kollega som har en vana som jag har enormt svårt att låta bli att notera och, i ärlighetens namn, irritera mig på. Hen håller oupphörligen på med sitt långa hår, tvinnar det mellan fingrarna och smeker stundom sig själv på överläppen eller kinden med håret. Detta pågår alltså i stort sett hela tiden.

Jag skulle vilja vara en person som inte bryr mig om sådant, jag vet ju intellektuellt att jag inte har med det här att göra, men uppenbarligen är jag inte det. Om jag kan försöker jag vid möten och liknande sätta mig så att jag inte ser hen, men ser jag rörelsen i ögonvrån lyckas jag inte släppa det med tankarna. När vi var några stycken som skulle ta en öl efter jobbet kände jag mig tvungen att hitta på en vit lögn om att jag hade brått hemåt, eftersom jag inte stod ut med tanken på att se det eviga ficklandet med håret.

Om en person stör med ljud är det accepterat att be om tystnad, inom rimliga gränser, men visuella störningar får man helt enkelt lära sig att ignorera, eller hur? Såvitt jag förstår kolliderar helt enkelt våra respektive ”fixeringar”, och det är ju säkert minst lika lätt för mig att med KBT eller liknande lära mig hantera problemet som för hen att lära sig sluta.

Till saken hör att jag verkar vara ganska ensam om att irritera mig på detta, vilket stärker mig i övertygelsen om att det är en skitsak som jag själv måste lära mig att hantera. Jag har bara så svårt att se hur det ska gå till.

Svar: Du verkar förstå problemet – och det du vill ha från mig är en magisk formel som gör dig motståndskraftig mot din kollegas nervösa hårpetande. Tråkigt nog kan jag inte ge dig en sådan. Det är inte helt ovanligt att människor även i sällskap ägnar sitt hår, särskilt långt hår, uppmärksamhet jämställt med den man ger ett litet husdjur. Eller sin mobil. Det är fel förstås. Att pilla och peta på sin kropp, sina naglar, sitt hår inför andra i det som kallas sociala sammanhang anses enligt gammal god hyfs- och stiltradition vara olämpligt och ouppfostrat. Men: det kan också vara något som personen ifråga inte klarar av att avstå från, kanske en del av ett psykiskt problem eller som du skriver någon form av tics.

Men orsaken hjälper inte dig, och du kan inte säga till din kollega att sluta tjafsa med sitt hår.

Du får helt enkelt stå ut.

Beklagar att jag inte kan ge dig ett bättre och mer hjälpsamt svar!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (19)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 19

HR: Bra gjort, all heder åt dig! Du förstår att det inte är så kul att se andra hålla på med håret, därför sätter du upp det. Det är verklig hänsyn! Synd att inte FS kollega har en syster som din...

Maja Gräddnos, 22:33, 8 mars 2017. Anmäl

LB: jag borde förstått att du inte förstår ironi. (och ja, jag vet redan hur ditt svar kommer att lyda)

Anna N, 20:15, 8 mars 2017. Anmäl

Anna N- Livsmedelsverkat håller säkert med dig. Du komemr få många resturangtillstånd märker jag

LB ., 18:09, 8 mars 2017. Anmäl

LB: föreslår KBT om du har fobier mot hår i maten. Eller om du stör dig på något överhuvudtaget.

Anna N, 06:59, 8 mars 2017. Anmäl

Om du stäör dig så mycket på detta beteende så är KBT för dig FS det enda som gäller. Hade kollegan lekt med håret inne i köket då ni lagar mat åt betalande gäster en sak, men nu får du ge dig.

LB ., 15:51, 7 mars 2017. Anmäl

Tja, det må vara FS som måste ändra sig. Å andra sidan; att sitta och smeka sig själv med håret på ett möte... hur proffsigt är det? Tänk er en läkare som gör det medan hen pratar med en patient. Eller en chef i samtal med en underställd. Kan man verkligen inte kräva av vuxna människor att de lämnar sådant hemma? På ett möte ska man väl bemöda sig att INTE störa andra. Jag vill inte störa andra och vill absolut att folk säger till mig om jag skulle göra det!!!

Anna N, 07:37, 7 mars 2017. Anmäl

För mig är det jättesvårt att inte sitta och rycka av kluvna hårtoppar, vilket inte är speciellt trevligt för andra att åse. Jag har dock varit medveten om det sedan mycket, mycket länge, då min syster varenda gång kallar mig apa när jag börjar pilla med håret - vilket självklart bara en syster kan komma undan med! Men jag är tacksam att hon från första början sagt ifrån, så att jag alltid haft en medvetenhet om min ovana. På jobbet har jag därför alltid håret i knut, fläta el. dyl.

H R, 19:46, 6 mars 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Friterade Mulor, som ofta en korrekt iakttagelse. De frågor som nu är mest aktuella och som tilltar i antal är hur man själv och andra bör bete sig, alltså kärnan i hyfs och stil. En del av mina svar är självklara för många läsare, andra blir häpna eller förargade. Frågorna som läggs ut väljer jag ur två aspekter, nytta och underhållning, av den mängd som anländer i hyfs- ochstillådan. Dessutom försöker jag undvika upprepning av frågor som nyligen förekommit. Ställ gärna själv en intressant fråga - alla besvaras, några läggs ut.

Magdalena Ribbing, 12:32, 6 mars 2017. Anmäl

Jag tvinnar håret mellan fingrarna när jag är trött eller fokuserad och t ex läser en bok eller artikel. Det har ingenting att göra med att jag älskar mitt hår, som någon kommentar nedan sa, utan jag har gjort så sedan jag var tre år och det är oftast omedvetet från min sida. En kollega till mig kommenterade skrattande när vi jobbade att jag ofta gör så och jag skrattade tillbaka och berättade att det är ett gammalt "tics". Det kan absolut gå bra om FS har en bra jobbrelation med den berörda.

Julia Andersson, 11:42, 6 mars 2017. Anmäl

Av de tio senaste frågorna (inklusive denna) handlar nu nio om oönskade beteenden hos andra, och bara en om hur frågeställaren själv ska göra i en viss situation. (Jag räknar inte denna fråga till den senare kategorin, eftersom det är tydligt att det egentligen är önskvärt att kollegan slutar röra vid sitt hår.) Det vore intressant att veta om det speglar den generella fördelningen av frågor till spalten och om det har förändrats över tid. Kanske en för stor fråga för kommentarsfältet, dock.

Friterade Mulor, 11:33, 6 mars 2017. Anmäl

sms-hej?

Fråga: Jag undrar om man av artighetsskäl skall börja varje sms med ett ”Hej”. Min son, som är nio år skickade sms till sin pappa (vi är skilda) men var jätteledsen en dag när hans pappa inte svarade på hans sms bara för att han inte hade börjat med ”Hej”. Han fick även en uppsträckning i enrum på grund av detta.

Vi och resten av min familj och vänner använder en lättare ton vid sms-meddelanden till skillnad från vanliga, riktiga brev eller mail.

Enligt min sons far framstår det som kränkande om man skickar till och med ett kort, koncist, viktigt meddelande utan att börja med ”Hej”.

Är det rätt?

Svar: Bevare mig väl så – enligt min uppfattning – fånigt formellt att bråka om en sådan bagatell! Mitt svar är att det går bra att sms:a utan hej, liksom att mejla utan inledningsfras. Exempelvis inleder jag inte mina frågesvar med hej, många finner det onödigt både i sms- och mejlkonversationer.

Visst kan man skriva ett Hej, men det är verkligen inte en betydelsefull artighet.

Vad gäller pappersbrev är det en annan sak, där bör man inleda med en hälsningsfras också för att det ser prydligt ut.

Men störs man så mycket av att ett sms eller mejl inte inleds med ett hej har man missförstått idén med sms (short message service) och kanske även annat. Hur vore det med Högaktningsfullt som avslutning?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (19)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 19

FS du får väl tipsa den hejande pappan ifråga om MR´s utmärkta spalt där man kan få svar på det mesta.

A A, 10:25, 3 mars 2017. Anmäl

Pappan kunde väl haft ett litet samtal med sonen, där de kunde diskutera ifall just de två kan bestämma att starta sms med att säga hej (eller inte). Där de båda kan föra fram argument för och emot. Det är väl demokrati! För pojkens skull hoppas jag att FS överdrev lite i beskrivningen om pappans kassa beteende, för fy.

Lyra Lof, 14:31, 1 mars 2017. Anmäl

@TinaTrikå, genom att först som straff inte svara sonen och förklara varför först i samband med uppsträckningen vid senare tillfälle? Till synes hyfsat harmlöst, vill ju bara "uppfostra" men skapar extrem osäkerhet hos barnen. Känner igen situationen allt för väl - med vuxna som gör allt för att hitta sätt straffa/styra barnen i sin medvetna eller omedvetna vilja att eg komma åt den andra föräldern. Räcker med en bestämd sån vuxen i konstellationen av nya vuxna runt barnen för helvetet att öppna

Anna Andersson, 11:30, 1 mars 2017. Anmäl

Usch vilken pappa. Men hur kunde sonen veta orsaken till det uteblivna svaret? Messade pappan och talade om att han inte skulle svara?

Tina Trikå, 12:53, 28 februari 2017. Anmäl

Om det gått till som FS skriver är pappan totalt obalanserad. Att inte svara på ett sms för att "hej" saknas är sämre uppförande än att glömma "hej". Ju närmre och tätare kontakt, desto mindre artighetsfraser behövs vid sms. OM det nu gått till så och inget annat hänt/ligger bakom. OM inte pojken varit oförskämd på annat sätt och att det var det som utlöste pappans ilska.

Anna N, 06:59, 28 februari 2017. Anmäl

Man behöver inte ha alltför stor livserfarenhet för att gissa att det nog knappast var så att den frånskilda pappan upplevde SMS:et som "kränkande" för att sonen inte började med "hej". Det var nog inte riktigt så det gick till. Låt mig gissa på en total förvrängning av verkligheten, inklusive att sonen blev "jätteledsen", som av total förvåning. Antagligen bad mamman honom fråga pappan en sak, eller uppmana honom, och sonen blev samma slags skilsmässoverktyg jag själv varit.

Genesis Day, 01:11, 28 februari 2017. Anmäl

Naturligtvis skäller man inte ut en nioåring för en sån sak. Men, ett Hej är såå mycket trevligare än ett uteblivet och kostar inget. Man ska inte underskatta hälsningsfraser, risken är att det förs över till att folk slutar hälsa på varann IRL också.

M K, 18:59, 27 februari 2017. Anmäl

Det beror på vilken relation man har till den man messar. Jag skriver inte hej till familjen eller nära vänner som jag messar relativt ofta, då kan jag också slarva med kommateringen och vara generös med emojisar. Häromdagen skulle jag messa chefen att jag blir 20 min sen för att jag missat tåget, då var det god morgon och korrekta meningar. Man undrar vilken relation den här pappan har till sin son...

Sweydia Ism, 15:30, 27 februari 2017. Anmäl

Att inte skriva "Hej" i början av ett sms är snarare ett tecken på intimitet. Precis som Catarina Dalesjö skriver nedan - det är i mer officiella sammanhang, med folk man inte känner speciellt väl, som man eventuellt skriver "hej". Definitivt inte till sin egen familj! Ja, undantaget från denna regel är sjuttio- åttioåringar som just lärt sig skriva sms och tror att samma regler gäller som för pappersbrev.

H R, 14:38, 27 februari 2017. Anmäl

Jag skriver nästan aldrig hej när jag sms:ar min familj/nära vänner. Brukar oftast ha tillräcklig tät kontakt med dom, så det skulle "låta konstigt" i deras fall. Är det någon som jag inte normalt sett har så tät kontakt med eller en person som jag känner i "officiella sammanhang", så brukar jag kunna sådana saker som hej etc. Låter vansinnigt att en förälder ska "överreagera" så....Tror att barn kan göra bra mycket värre saker än att inte skriva hej i början av ett SMS till förälden.

Catarina Dalesjö, 13:33, 27 februari 2017. Anmäl

Sällskapshångel?

Fråga: Min nära vän är sedan många år tillbaka tillsammans med en kille och de bor nu ihop. På fester, middagar och restauranger har de en tendens att gosa offentligt. De vill gärna smeka den andres lår, sitta i knät, pussas lite mellan meningar och på grund av detta tappa ögonkontakten med övriga middagsgäster.

Om jag har ett samtal med den ena är det sannolikt att jag får den andra på köpet och/eller får bevittna ett litet hångel mellan skämten. Inför ett firande tyckte samma vän att det var lite olämpligt att bjuda en ”singel-kompis” eftersom hen eventuellt skulle känna sig obekväm bland alla par. Jag menade då att vi som var i relationer kanske kunde bete oss ”mer som en grupp vänner” för att kunna bjuda den här personen som är singel.

Jag tycker själv att det är högst obekvämt att bevittna min väns och hennes killes beteende och förklarade det när vi pratade om att bjuda vår singelvän. Jag tycker att det är respektlöst mot lyssnaren att ägna sin partners lår halva uppmärksamheten i stället för samtalet. Men min vän tyckte verkligen inte alls att det var en trevlig idé att bara bete sig som vänner, utan vill visa sin kärlek för sin kille offentligt.

Det här var en stor besvikelse för mig och jag undrar om Magdalena har några tankar kring detta. Jag är inte ute efter att tillrättavisa min vän, och jag är väldigt medveten om att det kanske är jag som lägger näsan i blöt. Vad anses om par som låter middagsgästerna bevittna deras kärlek – respektlöst eller none of my business?

Svar: Du beskriver en vanlig företeelse hos nyförälskade, tydligen en process som varat länge hos din vän. Många som har passerat nyförälskelsestadiet vill säkert gärna unna människor möjligheter till närhet. Men alla är inte av samma uppfattning. Ett idogt kramande, klappande och pussande kan ibland ses som sött och gulligt men kan lika ofta uppfattas av omgivningen som alltför privat och därmed besvärande.

Förr var det otänkbart att göra så värst mycket mer än hålla varandra i handen eller om axlarna när man befann sig i andras sällskap. Att upprepat pussas, kramas, röra vid varandra så som du beskriver var inte acceptabelt om man ville uppföra sig normalt hyfsat. Andra skulle inte behöva bevittna sådant som kunde uppfattas som intimiteter mellan två individer, det borde sparas för sovrumsbruk. Men all så kallad öppenhet på sociala medier och i TV kan ha försvagat den traditionen och gjort att allt fler ser det som godtagbart att smekas engagerat och kyssas entusiastiskt även inför andra.

Trots denna nutida öppenhet kvarstår att vill man vara trevlig och väluppfostrad håller man inte på med sådant som kan störa eller besvära dem man har i sällskapet. Och så är det ju med din nära vän och hennes kille. Sätt dig ner en dag och förklara jättevänligt för henne att detta hånglande inte är vidare trevligt för er som måste se på. Argumentet att visa sin kärlek offentligt, som hon tydligen har anfört som förklaring, handlar ju om vad hon själv tycker är roligt att visa upp, inte om hur det ser ut för övriga. Din vän och hennes kille ägnar sig åt något privat som ni andra inte ska behöva bevittna.

Rimligt är att ge snabb en puss men inte en djupkyss, en lätt kram när det behövs men inte ett minutlångt omfamnande, en mild klapp på huvudet, på en axel. Att åsedd av andra smeka varandras lår är alltså inte vad som menas med gott uppförande. Att sitta i någons knä är små barns privilegium.

Så kallat sängkammarbeteende är lika dålig stil hemma hos andra som på krogen.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (20)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 20

Annamaria: Samma här! Skulle aldrig utsätta mig för att umgås med ett sådant par. Lyckligtvis hånglar normala människor inte inför publik.

Anna N, 07:14, 3 mars 2017. Anmäl

Det är bland annat sådant här som gör att jag föredrar att umgås med singlar.

Annamaria Håkansson, 14:29, 1 mars 2017. Anmäl

Jag tycker att det vore väldigt kul om olika FS hörde av sig igen och berättade hur det gått!

Anna N, 07:17, 27 februari 2017. Anmäl

FS vänner har, tydligen, upphört som individer och förekommer endast i 2-pack. En singel i vänkretsen ska hållas undan i missriktad omsorg. FS, nästa gång singeln och "obekväm", kommer på tal - ta tillfället! Säg vänligt, men rakt: "Vi känner oss alla obekväma. Vi är jätteglada över din och N:s kärlekslycka - men, alla dessa ömhetsbetygelser (nåja, småhångel, då!) blir för mycket! Det känns som vi stör, när vi försöker komma till tals med någon av er... Kan ni försöka dämpa er litet?"

gamla Tekla, 13:01, 26 februari 2017. Anmäl

Enligt min mening finns det bara en sak att göra i denna situation. Förklara för det hånglande paret att om de inte medger att de slutar med sitt opassande sätt blir de inte inbjudna och om de mot detta gör det ändå, blir det inga fler inbjudningar. Bjud gärna in singelvännen, denne förtjänar nog en plats på festen.

Astrid Nilsson, 06:42, 26 februari 2017. Anmäl

Ett typiskt exempel på ett osäkert "trofé-förhållande". Dvs partnern är FRÄMST till för att visas upp för att skapa social status. Titta på mig, jag har en kille/tjej. Är vi inte normala, så säg! I ett riktigt bra förhållande räcker det med en blick över matsalsbordet på en middagsbjudning för att förmedla sin kärlek till varandra. Man har helt enkelt inget behov av att visa upp sig. Offentligt hångel är ett bevis på att verklig tillit saknas.

Anna N, 09:28, 25 februari 2017. Anmäl

Lyra Lof, singlar kanske uppfattas som ett hot....

M K, 08:54, 25 februari 2017. Anmäl

Håller med tidigare kommentar om att komma överrens med de övriga om att sitta tyst då de börjar hångla. Alternativt byta rum då de börjar eller fråga paret ifall de vill vara ensamma en stund, "vi tänkte att ni ville vara ifred?"

Roland Kronqvisy, 06:23, 25 februari 2017. Anmäl

Jag tycker det värsta med den här personen är hur hon vill utesluta singlar i vänkretsen från umgänget—sympatiskt. Hennes attityd när en singelkompis inte borde bjudas till ett firande "eftersom hen eventuellt skulle känna sig obekväm bland alla par." Detta av personens 'omtanke' om singeln, självklart. Pfft. Påminn mig, varför vill ni umgås med henne?

Lyra Lof, 19:23, 24 februari 2017. Anmäl

Precis som flera har föreslagit det tidigare, så tycker jag också att ett milt avståndstagande kan vara ganska effektivt om det inte går att övertyga paret med rationella argument att det verkligen är olämpligt att hålla på med sängkammarbeteende på en middagsbjudning, fest eller dylikt. Jag är i och för sig singel och kan därmed uppfattas som något partisk i sammanhanget, men jag tycker verkligen att ett sådant beteende är extremt pinsamt att se på.

Franciskus Henriksson, 16:49, 24 februari 2017. Anmäl

Teateretikett?

Fråga: Var på revy här i staden i går och uppmärksammade en företeelse som jag tänkte delge spalten!
Mina vänner och jag går alltid in till våra platser med ansiktet mot dem som måste resa sig. I går satt vi redan och ett gäng som kom in i bänkraden (från fel håll dessutom) gick med ryggarna vända mot oss!

Andra personer reste sig och ställde sig med ryggarna mot de nyanlända!

Min fråga gäller: Är det nya regler som gäller, eller vad är vett och etikett?

Svar: Svensk artig sed, eller som jag brukar skriva hyfs och stil, är att gå med ansiktet vänt mot dem man passerar. Samt förstås att säga ursäkta och tack.

I andra nationer som Frankrike, Tyskland, England går man artigast med ryggen åt dem man passerar. Att dessa ställer sig upp så att man kommer smidigt förbi är självklart.

Intressant med helt nya påhitt i detta ämne: att ställa sig upp och vända ryggen åt de personer som passerar har jag aldrig hört talas om.
Uppriktigt sagt låter det både besvärligt och lite tokigt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (15)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 15

Jag vänder också "baken" mot de jag passerar i en trång gång på bion eller teatern. Att vända sig mot de man passerar, sittandes eller ståendes, med ansiktet och "frammen" vänt mot dem känns alltför intimt. Dessutom är det lättare att med händerna söka stöd med hjälp av raden framför om man gör så. Face-to-face kan man vara i andra mer passande sammanhang.

M B, 16:01, 4 mars 2017. Anmäl

Har faktiskt aldrig varit med om att folk vänder sig mot dem de passerar. Gör inte så själv heller, det blir för tätt inpå. Dessutom vill man ju se till att inte stöta till de som sitter framför. Men varför de som reser sig skulle vända ryggen till, låter märkligt. Om man inte är höggravid då.

M K, 09:00, 25 februari 2017. Anmäl

Behöver jag kliva förbi andra in i en bänkrad för att nå min plats, brukar jag göra det med ansiktet mot de som reser sig för mig. Med två undantag - personer som stånkar och ojar sig och reser sig halvdant (eller inte alls) , samt män med stor buk som inte bemödar sig om att ge mig plats utan försöker "trycka till" mig. Dessa vänder jag gladeligen bakdelen åt.

Maria T, 18:53, 23 februari 2017. Anmäl

Det är väl jag som inte är van vid era elegabla ställen, men om det bara står bänkrad och plats är det icke så lätt att veta om platsen är till höger eller vänster. Då får man gå ut i farstun igen och försöka komma in genom en annan dörr med sin rivna biljett.

Friterade Mulor, 16:42, 23 februari 2017. Anmäl

Är ju ändå mest praktiskt att mötas ansikte mot ansikte, dels av utrymmesskäl, dels så man ser hur man går/trampar. @Friterade mulor: Fel håll är det som är längst bort från sittplatsen. Brukar preciseras på biljetten, parkett höger t.ex.

Bengt Carlsson, 12:56, 23 februari 2017. Anmäl

Har aldrig tänkt på att det finns ett korrekt sätt att göra detta på. Ingen av sidorna är väl särskilt trevlig att få i ansiktet tänker jag om det är trångt. Jag gör nog olika beroende på situation men såklart i syfte att göra det så lite obekvämt som möjligt.

Bara Föratt, 12:28, 23 februari 2017. Anmäl

@ Madelene J - precis så känner jag också

Kristina S, 12:13, 23 februari 2017. Anmäl

Kap K.: Håller med om tåtrampande - särskilt åtföljt av ett föga beklagande "Hoppsan!" Men, biografvanor, jfr nutida "biopalats", i trånga, ofta äldre teatersalonger - med popcorn och "dricka" plus ytterkläder och sportbag? Ja, modernare än så kan det väl knappast bli? Men, lyckligtvis, inte tillåtet - ännu!

gamla Tekla, 11:18, 23 februari 2017. Anmäl

Hur går man in i bänkraden "från fel håll"? Det finns väl oftast två håll, hur vet man vilket som är det rätta (det kanske också skiljer sig mellan Sverige och Utlandet)? Förmodligen har jag gjort fel med det här (också) i alla år.

Friterade Mulor, 11:06, 23 februari 2017. Anmäl

Att vilja försöka undvika tåtrampande tycker jag iochförsig låter som ett ganska rimligt incitament. Återigen tror jag dock att moderna svenskars "biografvanor" påverkar detta beteende mest. När man håller i popcorn och drickaflaskor är det faktiskt enklare att hålla ut dem över stolsraden framför, istället för att svinga dem förbi de sittandes ansikten. Likadant om man sitter och tvingas resa sig: genom att vända sig riskerar det man håller i inte slås ur händerna av de förbipasserande.

Kap Kennedy, 10:08, 23 februari 2017. Anmäl

Dansnej?

Fråga: Är bjuden på en tillställning via arbetet, där jag hört att kvällen brukar avslutas med pardans. Jag vet också att kvinnorna (jag är kvinna) kommer att vara mycket underrepresenterad och att de flesta till skillnad från mig kommer att dricka alkohol.

När tillställningen nu närmar sig så växer klumpen i magen och jag känner ett stort obehag. Jag ser och förstår att pardans är vanligt och ”normalt” men för mig är detta en obehaglig situation där jag känner mig tvingad att acceptera om jag blir uppbjuden. Jag ska låta främmande äldre män hålla om mig och anses troligen konstig och oartig om jag tackar nej – och med tanken på antalet män så riskerar det dessutom bli dans utan uppehåll under kvällen.

Det har nu gått så långt att jag funderar på om jag helt ska utebli från tillställningen, som jag i övriga avseenden faktiskt sett fram emot. Måste jag tacka ja när jag blir uppbjuden , eller kan jag på något sätt slippa detta obehag och ändå delta under middagen?

Svar: Ett högst förståeligt dilemma! Flera har genom åren frågat om man som kvinna måste tacka ja till dansuppbjudande – och mitt svar är att ingen ska tvingas eller känna sig nödd att dansa. Du har en utmärkt möjlighet: gå bara hem utan åthävor innan dansen börjar. Säg helt enkelt att du är trött och behöver vila. Tjatas det på dig att stanna så säger du milt att tyvärr är du för trött för det. Och så går du hem.

Om du inte klarar av att gå innan dansen börjar, kanske en kollektiv transport eller annat gör att du har svårt att lämna, så säger du glatt till den som bjuder upp dig ”tack, men jag dansar inte, vill du istället sitta här och prata med mig?” Du kommer då att få frågan ”jamen varför dansar du inte?” och då kan du säga vad du vill: en liten oskyldig lögn om att du har problem med dina leder (man kan ju ha lite ont i ett knä) och inte vill ta någon risk, eller att du av princip inte dansar, eller att du inte kan dansa men gärna pratar en stund. Det viktiga är att du inte låter sur eller rädd, utan bara vänlig. Att säga som det är, ”jag vill inte att du tar i mig”, vilket en hel del sanningsälskare förmodligen anser vore rätt, skulle såra de som bjuder upp dig. Det är det knappast värt, särskilt inte som du ska fortsätta att möta dessa personer i arbetet.
Men ge inte efter, håll på ditt nej. Det är din rättighet. Du ska inte behöva röras vid av någon som du inte vill ha den kontakten med.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (16)

Det går inte längre att kommentera detta inlägg.
Visar 1-10 av 16

A A, 18:18, 17 februari 2017: Kortleken var ett bra förslag om det råkar vara så att man är tvungen att åka tillbaka med en hyrd buss eller liknande. Kortleken är lätt och smidig att ha med sig och mittiallt så har man ett gäng icke-dansare att spela kort med. Ett trevlig sällskapskortspel är t.ex. Pidro. Se länk efter mitt namn.

Roland Kronqvisy (Webbsida), 02:28, 24 februari 2017. Anmäl

Sweydia Ism, ja i ett sådant fall då man sitter fast i urskogen eller nåt sånt och inga trevliga kollegor är pratsugna, då kan jag tänka mig att en bok i ett enskilt hörn är det enda att ta till precis som du föreslog, eller en kortlek kanske? så kan man möjligen locka andra som är lika ointresserade av dans som en själv.

A A, 18:18, 17 februari 2017. Anmäl

AA och Anna N, jag sa att det är bäst för FS att gå hem när middagen går över i dans. Detta kan dock vara praktiskt omöjligt, t.ex. om alla åker hyrd buss eller liknande, i det läget är det en god idé att ha en distraktion med sig som en bok eller en surfplatta. Det värsta FS kan göra är att sitta och se ensam och uttråkad ut under dansen, eftersom karlar då lätt kan tro att de gör henne en tjänst när de bjuder upp.

Sweydia Ism, 10:13, 17 februari 2017. Anmäl

Varför i herrans namn ska man sitta på en tillställning och läsa en bok eller hålla på med en läsplatta??? Om det är så ojämna par så måste rimligen flera av snubbarna sitta och prata medan några få är uppe och dansar. Prata med dem som inte dansar eller gå hem! FS får säga om att hon inte gillar att dansa - men att hon gärna sitter och pratar. Jag har flera manliga vänner som avskyr pardans, så många blir säkert bara tacksamma!

Anna N, 19:27, 16 februari 2017. Anmäl

Kolla "Annicas" två inlägg när frågan kom upp tidigare, Nej tack, räcker. http://blogg.dn.se/etikettfragan/2014/11/27/dansnej/

Ano Nym, 19:16, 16 februari 2017. Anmäl

Både män och kvinnor bjuder numera upp, jag går sällan på sådana tillställningar men då det varit aktuellt har jag aldrig varit med om att det är några problem att säga just "nej tack, jag dansar inte" däremot kan jag tycka att det är trevligt att sitta och prata o ev. mingla lite efter maten. Att sitta med en bok eller platta.. nä, då är det väl bättre att gå hem?

A A, 17:20, 16 februari 2017. Anmäl

Av flera skäl är det ofta en dålig idé med dans i arbetsrelaterade sammanhang. Dans passar bäst på privata fester samt i offentliga lokaler. Om FS inte vill "låta främmande äldre män hålla om henne" så är det bara att säga nej, eller gå hem när dansen börjar. Eller kanske att själv bjuda upp bekanta yngre män i stället om det kommer att vara sådana på tillställningen? Framgår ju inte om det är männen, åldern, alkoholen eller dansen i sig som är det största problemet.

Bengt Carlsson, 14:45, 16 februari 2017. Anmäl

Magdalenas förslag är bra, gå hem när middagen går över i dans eller om det inte funkar rent praktiskt säg med ett leende "Tack, jag dansar inte". Det kan vara bra att ha med en distraktion som en surfplatta eller bok så att det inte ser ut som att du har jättetråkigt. Karlar kan få för sig att det gör dig en tjänst när de bjuder upp (även insisterar) om det ser ut som att du sitter ensam och uttråkad.

Sweydia Ism, 12:20, 16 februari 2017. Anmäl

@Lyra Lof: Tack, budskapet uppfattat, men det här är ju inte direkt någon vit fläck på kartan över sociala umgängeskonventioner. De som inte gillar att dansa går oftast inte på danstillställningar alls, så där löser sig problemet självt för de flesta. Och på dansen frågar man om lov, och får antingen ja eller nej. Alla har blivit nobbade, alla har nobbat. Vissa mer än andra, det är så det funkar. Inte tusan behöver det väl vara svårare än så?

Kap Kennedy, 10:55, 16 februari 2017. Anmäl

Vilket idiotiskt påhitt - pardans i sådant ojämnt sällskap! Stress är ordet! Slår med marginal dess motsats - parmiddagarnas obligatoriska "dansa runt"! Onda knän, som konsekvent förhinder, är väl bästa, hyggliga nödlögn?

gamla Tekla, 10:28, 16 februari 2017. Anmäl