Snyltmotstånd?

Fråga: Jag har en fråga som jag gissar att Magdalena har svarat på ett antal gånger tidigare. Det gäller det här med att låna pengar vänner emellan… Taxiresor, krognotor mm – ibland går det bra att dra upp fyra kontokort men ibland är det lite krångligare att dela. Swish i mobilen gör det ju också enklare nu att föra över pengar till varandra.

Det är bara det att jag har en väninna i min närmaste krets som sällan har bråttom med att betala tillbaka pengar hon lånat. Det kanske inte rör sig om så stora summor åt gången, men jag upplever sällan att hon erbjuder sig att själv vara den som betalar, och känner att detta stör mig. Jag känner mig lite sniken om jag ska behöva be henne betala tillbaka mindre summor som jag kanske kan avvara, men samtidigt gör det mig besviken att hon inte sätter större värde på att faktiskt ta initiativ själv till att betala tillbaka den där taxiresan, bensinpengarna eller vad det kan röra sig om.

Vad är bästa och artigaste lösningen för detta – sluta låna ut ens småsummor till varandra överhuvudtaget eller göra det, men helt enkelt acceptera att jag ibland måste påminna om återbetalning? Eller göra som jag brukar – låta bli att påminna av stolthet, men till slut bli irriterad? (det börjar kännas som ett dåligt alternativ).

Svar: Helt rätt att detta slags fråga är återkommande. Tyvärr, måste jag säga, förvånande många människor verkar inte bry sig om att de frivilligt skämmer ut sig och gör sig otrevliga.

Du beskriver en välutvecklad snyltare, en av de många som förnöjt skor sig på andras hygglighet. Dra dig inte för att påminna din väninna om att hon är skyldig dig pengar. Återkom varje gång ni ses och med sms till att hon ska betala. Påpeka det ihärdigt. Ge inte efter. Du är inte hennes spargris som hon kan länsa.

Det handlar inte om din generositet och inte om din stolthet utan om en medvetet girig person som tycker att hon kan ta dina pengar lite då och då. Låna inte ut mer pengar till henne, säg som det är ”ledsen, men det är så jobbigt att tjata på dig om återbetalning så jag vill inte låna dig pengar.”

Det handlar inte heller om hur små summorna är, upprepade femtio kronor här och en hundring där blir mycket för vem som än lånar ut det. Kom ihåg att det är dina skattebetalda pengar som inte har ramlat ner på dig från himlen utan som du har jobbat ihop. Även om det är tråkigt och du känner dig ovänlig när du kräver återbetalning är det rätt, en person som har satt i system att ta dina pengar behöver du inte vara extra artig mot.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (9)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-9 av 9

Detta beteende måste absolut vara att man vill snika på andra. Visst kan det finnas folk som helt enkelt glömmer, utan några baktankar, men då vet man nog om det och säger "jag är så dålig på att komma ihåg sånt här, men påminn mig gärna!" Annars sluta låna ut, "fool me once, shame on you, fool me twice, shame on me!"

Maja Gräddnos, 21:10, 15 mars 2017. Anmäl

Var och en betalar för sig. Den restaurang el. taxi som inte är villig att ta det besväret förtjänar inte att nyttjas. Om ett skolklass passerar en kiosk, ska då säljaren lägga ihop allas kostnader o. låta gruppen själv fördela kostnaderna? Nej, det är en självklarhet att om man har nöjet att sälja en vara el. tjänst så ingår arbetet att ta betalt från varje enskild köpare. Restauranger o. taxi är inga undantag o. att ens föreslå att det arbetet dumpas på kunderna är helt oacceptabelt.

Genesis Day, 15:22, 15 mars 2017. Anmäl

Eftersom jag inte bor i Sverige vet jag inte om Swish har den funktionen, men här i Norge kan man "be om pengar" på vår motsvarande app (är nog det som Lyra L också föreslår). Personen får då meddelande om at "Anni har bett dig om XX kr". Funkar väldigt bra till glömska vänner eller om man är sist på en taxiresa. Om det inte finns på Swish hoppas jag de läser MRs spalt och får en god idé till produktutvekling ;) Men om inte det är alternativ: ja, sluta att betala för personen och håll på det.

Anni H, 12:32, 15 mars 2017. Anmäl

FS bör ta initiativet redan tidigt inför nästa gång något ska betalas. Säga: "Betalar du den här gången, så drar jag det från det du är skyldig". Vänta inte tills plånböckerna ska upp, utan ta det tidigt, som sagt. Och säg det naturligt, utan att be om ursäkt! Snyltare lever på andras rädsla för att verka snåla.

Anna N, 07:50, 15 mars 2017. Anmäl

Skicka henne en pengabegäran på paypal.

Lyra Lof, 23:42, 14 mars 2017. Anmäl

Så det så hann före mig. Jag skulle säga "Det är din tur att betala" eller liknande. Personen i fråga får inte tro att du glömt att den är skyldig dig pengar.

Sweydia Ism, 10:07, 14 mars 2017. Anmäl

"Du är fortfarande skyldig mej för förra lunchen/taxiresan/presenten så då kan ju du ta och betala för den här så blir du bara skyldig mej X kr sen". Det sättet funkar utmärkt, Annars: "Swishar du på en gång så betalar jag notan, eller ska jag swisha dej och du betalar?" Snyltare måste bekämpas i förväg, innan de hinner få tag på ens pengar, annars får man bråka i oändlighet för att få tillbaka.

Så det så, 09:16, 14 mars 2017. Anmäl

Jag håller med Magdalena, sluta låna ut pengar till den personen. Jag har själv en vän som är hopplös i att betala tillbaka och efter ett tag så sa jag helt enkelt till henne att jag inte var villig att låna ut pengar eftersom hon är så himla usel på att komma ihåg att betala tillbaka. Hon är för övrigt en underbar människa och kunde själv se att det låg en poäng i det och att det kunde bli en källa till irritation imellan oss i långa loppet. Idag 8 år senare är vi fortfarande bästa vänner!

Kristina S, 09:00, 14 mars 2017. Anmäl

En grej jag har lärt mig i livet är att många människor aldrig tar initiativet till någonting. Strunt samma om det gäller att betala skulder eller gå ut med soppåsen. De tänker: "Hm, om de vill att jag ska göra något säger de väl till." De tror att när någon i deras omgivning inte säger till så måste det bero på att denna inte är så angelägen. Att de kan upplevas som snyltare, smitare eller direkt fientliga föresvävar dem aldrig, och ofta menar de heller inget illa. Vad de behöver är ledning.

Kap Kennedy, 08:52, 14 mars 2017. Anmäl

Oinbjuden?

Fråga: idag kom ett kuvert. Det var adresserat till min make. I kuvertet låg en inbjudan som började ”Välkommen att vara med och fira X:s (en vän) 60 år” och sedan information om plats, dag och tid ”mingel från 16.00″ samt önskat svarsdatum och en mailadress till jubilarens fru.

Jubilaren och vi har träffats sporadiskt genom åren, vi har bjudit till våra födelsedagar, vårt bröllop, kräftskivor, och även till middagar med enbart oss fyra. Mer sällan ju längre tiden gått eftersom de allt mer börjat bete sig som Ove och Anette i Solsidan (vi har till och med undrat om manusförfattaren på omvägar hört oss berätta om detta par eftersom vi känner igen flera situationer; ta betalt av gäster vid kalas, instruera hur mycket mat man får ta för sig samt ”jag önskar mig enbart pengar till spa-behandlingar, här är mitt kontonummer” etc).
Vi har dock hållit god min, men undvikit att delta när det har känts obekvämt eller som ”armbågsbjudningar”.

Jag tolkar denna märkliga inbjudan som en tydlig signal att jag inte är välkommen att fira 60-åringen. Inget i inbjudan tyder på att det är fråga om en ”grabbträff”, eller på att det skulle röra sig om ett misstag. Adresseringen enbart till min make och kortets rubrik ”Välkommen” i singular talar sitt tydliga språk, tycker jag.

Frågan är vad man svarar? Jag vet att man inte kan eller ska uppfostra vuxna människor, men att bara tacka nej (min man har ingen som helst lust att gå) utan att åtminstone nämna att vi båda tog väldigt illa vid oss känns konstigt. Men kanske ändå mest korrekt?

Svar: Så där blir en drulligt slarvig inbjudan när inbjudaren inte tänker sig för utan bara öser iväg något hastigt hopkommet. En svag förklaring finns i att ni själva har dragit ner på umgänget men den duger inte i ett sammanhang som detta, alltså en födelsedagsfest. Att själva inbjudan inte innehåller era namn är en modern dumhet med amerikanska förtecken. I en inbjudan ska gästernas namn anges, det räcker inte med adressat på kuvertet.

Kanske är ni trots allt bjudna båda två men slarvet tog över, som sagt. Enklast är att ni skickar ett kallt svar till frun, ungefär så här: ”Tack för inbjudan till X:s födelsedagsfest; vi förmodar att den gäller för oss båda men ingen av oss kan tyvärr närvara” och så båda era namn. Till sist: det är opraktiskt att berätta för andra om gemensamma vänners fadäser och dumheter, risken att det når oavsedda öron är överhängande.

Magdalena Ribbing

Kommentar till Lena Mellins krönika i Aftonbladet den 12 mars där skribenten drar den felaktiga slutsatsen av mina frågesvar att jag förordar knytkalas med matlådor istället för de trerättersmiddagar som verkar förekomma i hennes umgängeskrets. Det jag har noterat i min frågelåda och Lena Mellin har sett hos andra är att moderna gäster allt oftare meddelar speciella matönskemål. Därför svarar jag att det är bättre att den som exempelvis är glutenintolerant erbjuder sig att ta med en egen rätt än att värdpersonen (om inte professionell dietexpert) tillreder en rätt som riskerar att ändå inte bli glutenfri. Detsamma gäller andra önskemål lika med krav om viss mat. En bjudnings syfte är den gemenskap som gästerna och värdfolket bildar tillsammans, inte främst att varje gäst ska kunna äta sig individuellt mätt på exakt sådant som vederbörande tål – eller föredrar. Att inbjudaren lagar den mat som gästerna förmodas uppskatta är självklart, men inte att varje komplicerat specialönskemål tillgodoses, då är det klokast att gästen tar med något som kan ätas riskfritt. Viss tolerans från ömse sidor är en grundingrediens i det lyckade kalaset.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (29)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 29

PS. En sak som är givande med den här spalten är att de som kommenterar ofta har olika perspektiv, särskilt om det handlar om olika yrkesroller eller situationer man har befunnit sig i! Ex: Bara Föratt... Jag har också haft några serviceyrken inom restaurang (servitris, bartender, garderob) och höll ut i några veckor i vardera. Och MIN erfarenhet är att de som har mest pengar är de snålaste... Livserfarenhet!

Lyra Lof, 04:49, 22 mars 2017. Anmäl

Bara Föratt: OK, jag tror dig! Haha.

Lyra Lof, 04:45, 22 mars 2017. Anmäl

Nej du Lyra hof, man kan visst vara 60 år och sakna all typ av hyfs och stil. Det vet de flesta som har jobbat i ett serviceyrke.

Bara Föratt, 09:46, 16 mars 2017. Anmäl

Det blir förstås svårt att fortsätta snacka skit om det andra paret om de slutar umgås. Daterat skvaller förlorar ju lätt ännu mer i trovärdighet och kan bli pinsamt om de som till äventyrs orkar lyssna vet hur det gick sen...

M K, 06:11, 16 mars 2017. Anmäl

Ja, inbjudan var oförskämt formulerad. Det kan man gott påpeka!. Vad jag reagerade på är att FS söker efter orsaker och ursäkter att tacka nej och nu vill ha MR:s "godkännande" på att ge "vännerna" en känga. Dvs om inbjudan hade varit korrekt formulerad, så skulle FS alltså ha tackat ja till fortsatt umgänge med folk hen föraaktar? Hallå: läs mellan raderna här- hur bussig verkar FS själv vara...?

Anna N, 07:45, 15 mars 2017. Anmäl

kritiserad, utesluten. (Hur kul är det?) Det är inte OK!! Så de kan fanken göra detsamma: låt adem undra vad de antyder. om nåt, låt dem slösa eneri på det & bli irriterade. MR:s föreslag är ju ändå mycket mindre (så de är ändå mer hyfsade, ha!) Ingen här verkar hålla med mig (fast "troligen" en & annan läsare, det vore bra konstigt annars.) Men ni som aldrig ger igen (är förlåtande som Buddha? ellerför för snälla/mesiga?*), tro mig, det kan känn kännas rätt bra... *Skjut inte budbäraren.

Lyra Lof, 00:23, 15 mars 2017. Anmäl

berättar ett uppenbart fall där nån har felat och bara vill ha medhåll... Och jag tycker att FS absolut kan kila in en liten pik om anledningen att de tackar nej. Den taskiga inbjudan där det är uppenbart att frun är utesluten från inbjudan—kom igen, det är inget snack om att det är så! 60-åringar som inte vet hur man formulerar en inbjudan? Knappast—det är grovt oförskämt. Inbjudarna har orsakat FS & man irritation, att undra vad #&$ som menas, och att frun särskilt har känt sig förolämpad &

Lyra Lof, 00:05, 15 mars 2017. Anmäl

FS ville bara ha hjälp med hur de lämpligast formulerar ett svar hörrni. Jisses. Inklusive om MR, som ju är vet & etikettexpert, tycker att det är OK att hinta om orsaken till att de tackar nej—eller om det kanske är lika otrevligt. Och då måste ju FS ge en hel del info om fakta. Och även om deras egna mindre än sympatiska tankar och skitsnack tidigare! Ärligt och kanske t o m lite modigt tycker jag, att erkänna sina egna brister! Vilket också innebär att det inte är en sån där fråga där FS

Lyra Lof, 23:59, 14 mars 2017. Anmäl

Ingen respekterar ju egentligen de som snackar skit om andra, att det är ett säkert tecken på avundsjuka och att de känner sig underlägsna är ingen förmildrande omständighet. Att det andra paret tröttnat är inte särskilt förvånande. FS får väl hitta andra skvallerobjekt. Eller rent av skaffa ett eget liv.

M K, 18:35, 14 mars 2017. Anmäl

Faktum är att det största "stilbrottet" står FS själv för. Falskhet och baktaleri. Sitta och oja sig över en felformulerad inbjudan, från "vänner" samtidigt som man driver med dem. Sluta umgås med folk ni inte respekterar!!! (I övrigt håller jag med Kap K - att känna igen egna "fadäser" här i spalten, är inte samma sak som att bli uthängd)

Anna N, 07:45, 14 mars 2017. Anmäl

Festetikett?

Fråga: Jag läser ofta frågor här om hur en ska bete sig när en är gäst. Men jag har inte fått någon grundkurs om hur gäster ska göra. Jag känner mig obekväm när jag är bjuden till någon som jag inte är nära kompis med. När jag diskuterar mitt problem får jag så olika svar. Vet inte hur dags det är rätt att komma dit, rätt klädsel, vad jag ska ta med mig, hur jag ska prata med andra gäster. Behöver facit till hur en bör bete sig. Tack.

Svar: Ja, du har sett helt rätt, frågorna om gästhyfs ökar i antal. Kanske beroende på att fler inser att all ”tillåten” nonchalans ställer till uppenbara problem både för gäster och inbjudare. Härmed ditt önskade facit till det som kännetecknar den goda gästen:

Det vanligaste misstaget är att gäster inte svarar på en inbjudan antingen den kommer på posten, per mejl eller i sociala medier. Om det står att svar önskas (osa, RSVP, svar) ska gästen ovillkorligen svara ja tack eller nej tack – och hålla sig till sitt svar. Man infinner sig inte om man har tackat nej, och uteblir inte om man har tackat ja, bådadera är gräsligt ohövligt och totalt fel.

Viktigast för att bli en välsedd och bra gäst är att inse att man ingår i ett sammanhang, den gemenskap som jag alltid framhåller i mina svar. Värdpersonen bjuder och arrangerar efter bästa förmåga, gästerna är glada och kritiserar inte, föreslår inte andra arrangemang, rynkar inte på näsan över något som bjuds. Allergier och intolerans mot viss mat och dryck anger man när man svarar på inbjudan och föreslår då också att man själv tar med det som man kan äta/dricka.

Gäster väljer klädsel på den nivå som anges i inbjudan. Klär man sig på en tydligt högre eller lägre nivå sätter man sig över gemenskapen och gör sig märkvärdig vilket aldrig är uppskattat. Exempelvis jeans till en bjudning med klädsel mörk kostym är fel, klädseln handlar inte om gästens favoritplagg utan om den nivå som värdpersonen har för sin fest. Likaså är det helt fel att överklä sig, som smoking till klädkod kavaj; gästen ”hedrar” inte inbjudaren genom att klä sig finare än klädkoden, en inte ovanlig missuppfattning. Ofta finns ingen klädkod och då klär man sig som brukligt på kalas hos ens vänner, förmodligen snyggt lite över vardagsnivå.

En gäst som tar sig (den felaktiga) rätten att komma påtagligt försent eller för tidigt ställer till besvär för värdpersonen. Goda gäster kommer i tid. Det betyder varken en kvart innan utsatt tid eller försent, har man orsak till sen ankomst meddelar man det genast. Tio minuter till en kvart är godtagbar försening, inte mer. Det finns andra vanor i olika kretsar förstås men dem brukar man känna till.

Det som kallas gåbortspresent har blivit närmast oundvikligt (men borde inte vara nödvändigt); ta med en nyutkommen pocketbok, ett nytt nummer av en bra tidning typ Situation Stockholm, en god olivolja, en påse fint godis.

Hälsa först på värdpersonen/personerna. Gå runt till övriga gäster och hälsa, säg vad du heter till dem du inte känner och invänta deras namn innan du går vidare. Inled ett samtal med någon, enkla ämnen som det fina/dåliga vädret, TV-program, någon aktuell händelse är alltid bra att börja med. Sätt inte dig själv i första rummet, låt andra prata mest så uppfattas du som jättetrevlig. Och kom ihåg att de flesta är lika osäkra som du och blir tacksamma över att någon – du – sätter igång ett samtal.

Bara det faktum att du frågar gör att jag är säker på att du blir en god gäst. Du anser inte att du är den mest betydelsefulla människan i världen utan vill bete dig så som förväntas av en hygglig gäst. Bravo!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (12)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 12

Bra om vi skiljer på "fest" och "middag". Fest är för mig mycket större - och varar längre. Generellt kan man väl säga att ju fler gäster desto längre kalas (gränser finns förstås :-)) Från parmiddagens tre, fyra timmar, till Nobelfesten - eller varför inte bröllop i "dagarna tre".

Anna N, 07:51, 14 mars 2017. Anmäl

MAGDALENA ÅTERKOMMER: Lyra Lof och Anna N, givetvis kan man som gäst stanna längre än tre-fyra timmar om det är storkalas avsett att räcka till gryningen. Men de två första kommentatorerna som jag uppskattade beskrev vad jag uppfattade som middagsbjudningar av vanligare slag. Sådana kan man man utan problem lämna efter tre-fyra timmar. Tiden som man stannar är inte en given parallell med hur trevligt man finner kalaset vara, den kan ha många andra orsaker.

Magdalena Ribbing, 07:58, 13 mars 2017. Anmäl

Nog måste väl stanna-tiden variera efter typ av fest?! Visst en renodlad middag (äldre eller medelålders med barn) kanske 3-4 timmar. Men en fest med dans... Bröllop? Håller med Lyra L om att det skulle kännas snopet om folk som kom kl 19 gick hem till "sena Rapport" , om jag bjudit till fest. Och nog finns det väl även "finare" fester som varar betydligt längre.

Anna N, 07:31, 13 mars 2017. Anmäl

Jag trodde vi pratade om fest—och FEST är inte middag. Om jag hade bål (med sprit) och vin och snittar och minipizzor och vad det kan vara, med 30 pers och några som dansar och alltid nån som gör sig till DJ skulle jag tycka att det var ett stort misslyckande om folk gick efter "max 3 timmar". Från 8 till halv 11 då? Inte ens världens suraste granne kan ju klaga före 12 om man har fest typ vart 3:e år.

Lyra Lof, 07:27, 13 mars 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR ÄN EN GÅNG: Sara Verie, tack för din kommentar; jag har svarat på Lena Mellin krönika i dagens (13 mars) spalt. Du har rätt, det verkar inte som om Lena Mellin har förstått mina svar. Däremot har jag inte, som du snällt antar, glömt att hälsa på Lena Mellin på stan - hon är en trevlig person som jag både kommer ihåg och gärna byter ett ord med.

Magdalena Ribbing, 02:55, 13 mars 2017. Anmäl

Laste precis Lena Mellins kronika i Aftonbladet och jag tror inte hon har foljt din blogg speciellt lange. Tycker den var en forvanskning av de rad du givit pa bloggen och jag kan inte lata bli att undra (da du talat om din svarighet att komma ihag ansikten /namn) om du mojligtvis glomt att hälsa pa stan for kronikan ar bade missvisande och kanns ogin.

Sara Verie, 22:16, 12 mars 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR IGEN: LB, du är säkert en idealisk gäst.

Magdalena Ribbing, 20:17, 11 mars 2017. Anmäl

Ingrid S ansåg MAX 3 timmar, vilket betyder en bra bit från dina högst 4 timmar. Max 3 timmar blir mer 2.5 timme och man har knappt hunnit mingla för sedan äta 3 rätters på den tiden om man inte ska slänga i sig maten. 3-4 timmar är vettigt men nu sa inte Ingrid S det.

LB ., 19:01, 11 mars 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Sweydia Ism och Ingrid S, just så! Lyra Lof: jag meddelar en avvikande uppfattning: du har gjort klart att du bor i USA och där kan det säkert vara som du beskriver. Det gäller däremot inte i alla svenska sammanhang. Här är högst fyra timmars närvaro nog för en middagsbjudning, gästerna har barnvakt att avlösa, jobb att gå till nästa dag osv, och kan inte stanna till efter midnatt. En del tror att de visar mer uppskattning ju längre de stannar på kalaset. Men det gör inte festen roligare, bara värdfolket tröttare.

Magdalena Ribbing, 17:36, 11 mars 2017. Anmäl

Tvärtom, Ingrid S: Om det är fest (inte cocktail), gå INTE hem efter bara tre timmar. Och om du nödvändigtvis vill/behöver göra det, slink iväg lite smidigt, gör INTE en stor affär av det med yviga adjö osv, så att andra börjar fundera på om de kanske också ska dra. Fy!! Anta att man har fest från, säg, kl 8. Väntar man sig att folk ska gå kl 11 ("senast")? Det vore rent bedrövligt; jag—och jag tror de flesta—skulle uppfatta det som en misslyckad fest om den bröts upp så tidigt.

Lyra Lof, 11:27, 11 mars 2017. Anmäl

Rota/sörpla?

Två frågor om bordsbeteende.

Tandpetande?
Fråga: Tidigare var det vanligt att det stod tandpetare på borden när man åt ute. Vi har delade uppfattningar om detta i bekantskapskretsen. Någon tycker att det är självklart att utföra tandrensning vid bordet, andra tycker det är helt oacceptabelt.

Vad är etikettsregeln gällande detta?

Svar: Detta är en kär gammal fråga som återkommer med ojämna mellanrum. Ingen som vill framstå som behaglig petar tänderna i andras sällskap. Det hjälper inte att hålla ena handen för munnen eller hålla servetten framför – det syns, och hörs i värsta fall, vad som pågår.

Tandpetande är en syssla för ensamseglare, brukar jag svara. Det ska ske undanskymt, andra måste besparas åsynen av någons rotande efter matrester i munnen.

Tandpetare på restaurangbord beror på att gäster vill pilla iväg matrester omgående. Det finns de som tycker att det är rimligt att rota runt i tänderna när andra ser det. Men man måste inse att det är en verksamhet som lätt äcklar omgivningen. Man kan jämföra med tandtråd, den har också en rensande effekt men används sällan i sällskapslivet. Har man obekväma matrester i munnen får man diskret lämna bordet och sällskapet en kort stund och peta loss skräpet i ensamhet.

Alltså är svaret på din fråga ett bestämt nej, det är varken korrekt eller trevligt att peta tänderna när andra ser det.

Vinsörplande?
Fråga: När man är på en vinprovning – jag ordnar sådana – och analyserar och provar olika viner förekommer visst sörplande.

Det har att göra med att man just i provningsögonblicket när den lilla vinklunken befinner sig i munnen vill sörpla till lite för att spola runt vinet i munnen och syresätta lite extra så att så många smaklökar ska kunna känna av vinet innan man sväljer, eller för den delen spottar ut i där för avsedd spottkopp.

Detta beteende tror jag är något man lägger sig till med som sommelier och kan bli rutin när man ska prova många viner i en följd.

Jag får ofta frågan om detta sörplande och mitt svar brukar lyda ungefär:
Man sörplar vinet litegrann för att maximera smakupplevelsen, men absolut inte om man är bortbjuden på en finare middag då det serveras dyra viner. Sörplande av vin vid fina middagen skulle uppfattas lite märkligt och aningen ovårdat.

Svar: Vinprovning är en helt annan sak än vindrickande i sällskapslivet. Precis som du skriver vore sörplande liksom snurrande av glaset och inspekterande av färg och arom osv högst oartigt vid en middagsbjudning, det skulle kunna tydas som ett ifrågasättande av värdpersonens val av vin. Och det har ingen betydelse om det gäller fint och dyrt vin eller enkelt lådvin, som gäst avstår man från allt slags kontroll av det som bjuds. I vinprovningen ingår sörplande, doftande och annat plus spottande; helt motsatt vad som sker vid en middagsbjudning.

Många tror att det är artigt att visa engagemang men som gäst dricker man vinet utan att ägna sig åt vinprovarens undersökande manér. Ibland ser man middagsgäster som utför snurrande av glaset, sörplande, doftande osv med inkännande min och utrop typ ”aah.” De skaffar sig måhända en ökad smakupplevelse men gör sig också ganska löjliga i sin oartighet.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (13)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 13

Jag tycker precis som MR att munrensning av alla slag bör utföras avskilt, jag har en kollega som petar o rengör i alla möjliga sammanhang. Tydligen finns där ett besvärligt utrymme där det fastnar mycket, himla jobbigt men inte mer trevligt att vara delaktig i rengörningen, jag brukar snabbt avlägsna mig då detta börjar men skulle önska att jag visste vad jag ska säga utan att kollegan blir sur. Förslag mottages tacksamt hur man bör agera i detta fall.

A A, 20:33, 12 mars 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Susie Dahl med flera: att ha salt och mald peppar på matbordet är vedertaget och absolut korrekt. Att salta lätt på maten obs! sedan man har tagit en tugga och funnit behov av mer sälta är varken ohövligt eller underkännande av kocken. Vi har alla olika saltsmak och det är alltid bättre att matlagaren saltar i underkant än tvärtom. Uppriktigt sagt är det fånigt att jämföra individuellt saltströande på maten med klagomål på den eller en fråga om ketchup eller andra smaksättare.

Magdalena Ribbing, 09:51, 10 mars 2017. Anmäl

Angående kommentarerna längst ner så är jag väldigt nyfiken på att veta hyfs och stil när det gäller att be om kryddor. Jag har en väninna som alltid ber sin man om mer salt efter att han har lagat mat och varje gång ser man hur besviken han blir på sig själv när han förmodligen stått och kämpat med att få till det bra.

Susie Dahl, 09:37, 10 mars 2017. Anmäl

att följa med på hak med vegetariska alternativ, eller kolla med stället innan om de kan ordna något (jag skulle inte säga till en vän "jag måste veta om du kan fixa ditten och datten till mig, om inte annat så undrar jag om iaf pastan är vegetarisk så nöjer jag mig så" utan meddelat mitt livsval och erbjudit medtagen mat eller tackat nej om värden är notorisk animalieätare). Sorry, nu blev jag sådan OT-dude, plus LL-lång ;), men bara kom att tänka på... Trevlig helg kommentatorer och Magdalena.

Oémeara Braunisch, 03:43, 10 mars 2017. Anmäl

... ofint/oproffsigt. På lokal är möjligheterna större än i hemmet, därför jag inte känner mig t.ex ohyfsad om jag diskuterar menyn, frågar vad som anses som starkt (kan jag få mer/mindre?), andra smaksättningar ("låter läckert men går det an att få utan färsk koriander", " jag tar rätt xx om det inte är svamp, annars väljer jag hellre...). På samma sätt hade inte köttpetaren ansetts fel om den valt en big ass kötträtt och dissat potäterna, och ingen bör finna mig ohyfsad om jag enbart väljer

Oémeara Braunisch, 03:36, 10 mars 2017. Anmäl

Att käka ute vs hemma hos någon tycker jag skiljer sig åt. Det är en mer "personkemisk" handling/upplevelse att bjuda/äta hemma hos varandra, och sådant som ev kan uppfattas som kritik blir mer personligt. Ute BESTÄLLS o betalas för käk utefter ens preferenser, det hela bygger till stor del på valmöjligheter, hemma lagar man med omsorg var man vill bjuda på/tror passar alla. Salt känns dock basic att erbjuda oavsett. Att på mathak (särskilt "fina") snörpa på munnen om gästerna ber om salt är...

Oémeara Braunisch, 03:28, 10 mars 2017. Anmäl

En språklig kommentar till Magdalena Ribbing som ej behöver publiceras. Ordet ”inkännande” har väl bara en betydelse, ungefär ”leva sig in i en annan människas verklighet”? Låter märkligt att prova vin ”med inkännande min”. Med vänlig hälsning / Jan Arvid Götesson

Jan Goetesson, 03:21, 10 mars 2017. Anmäl

@Uj Uj: Jag har för mig att det är mycket ofint att be om kryddor. Det är att tala om för kocken att maten inte var tillräckligt god.

Helena Steen, 00:59, 10 mars 2017. Anmäl

Normalt är det väl också vanligt att det står salt och peppar på restaurangborden. Inte på fisförnäma finstället vi besökte häromveckan. Bad om salt, fick efter ett långt tag en liten skål (säkert mycket dyrt) fleur du sel av en kypare med en min som om han burit fram en död råtta. Synd vi inte bad om ketchup. Nå, vi sparade in på dricksen, förstås. Visst är det väl bra om tandpetare finns på bordet, man kanske inte har några med sig och man kan ju ta några och gå på toa.

Uj Uj, 18:56, 9 mars 2017. Anmäl

@Marie-Louise Göransson: Ja, sederna förändras men det är intressant att fundera på varför. Tandpetaren är ett av våra allra äldsta nyttoredskap, faktiskt äldre än Homo Sapiens. Under en stor del av historien var den en statuspryl för överklassen. På 1800-talet kom den moderna trästicksvarianten, och då blev det populärt att tugga på tandpetare. Mark Twain skrev om det i "Livet på Mississippi". Men så 100 år senare är tandpetning plötsligt värsta tabusysslan. Sådant är spännande, tycker jag.

Kap Kennedy, 14:43, 9 mars 2017. Anmäl

Brudklänningslängd?

Fråga: Jag ska gifta mig i sommar, borgerligt och utomhus med 60-talet gäster. Det jag funderar över är min brudklänning. Jag vill absolut inte känna mig utklädd på min bröllopsdag och det innebär att klänningen kommer sluta någonstans mitt på låret, då det är detta jag känner mig mest bekväm i. Den kommer därutöver vara långärmad.

Jag vet att jag inte skulle kunna ha en så kort klänning på ett kyrkligt bröllop – men kan det fungera till det borgerliga, enkla sommarbröllop vi planerar? Finns det någon vett och etikett när det kommer till klädsel och borgerliga bröllop?

Svar: Ett bröllop, en vigsel, är en stor högtid. Två människor lovar inför en myndighetsföreträdare, vigselförrättaren, och inför ett antal vittnen, minst två eller alla de närvarande, att hålla ihop livet ut. Det är inte samma slags tillställning som en fest med kompisar eller ett diskotekbesök. Ett borgerligt bröllop har samma juridiska tyngd som ett kyrkbröllop, oavsett hur det går till är det en akt med livslång betydelse.

Vill du visa god stil så låter du din klänning gå längre än till halva låret just vid detta tillfälle. Det viktigaste är inte egentligen att du känner dig bekväm genom att visa dina ben, utan att du är klädd så som det passar detta tillfälle. Nog kan du låta klänningen nå till knäna utan att känna dig utklädd? Det är snarare en påtagligt kort klänning som kommer att se ut som utklädsel om den bärs av en brud.

Efter bröllopet kan du lägga upp klänningen så att den blir så lårkort som du gillar.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (35)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 35

Oémara: Jag försöker igen: Du får givetvis gå i "skogshuggarkläder" om du vill, men är det inte synd att behöva tacka nej till något för att du endast vill ha sådant? Det behöver INTE vara jätteflott och höga klackar (det har inte jag heller), bara lite bättre än väldigt vardagligt. Att anpassa sig bör varar mer än har ordentliga stövlar, men du gör ju som du vill. Som jag skrev, jag, har fritidskläder när det passar, och "proprare" när det passar.

Maja Gräddnos, 13:17, 10 mars 2017. Anmäl

@Maja G, skojsar du lite med oss nu? Du jämför hmm tradition vad det gäller uppkläddhet och vad som är praktiskt.... Själv klär jag mig mot det skogshuggarmässiga hållet hela tiden, skulle avböja om det pga ytliga stilattribut av ngn anledning skulle krävas klackar/klänning etc, dito undvika våtmarker utan bra stövlar. att mina jeans och dojor praktiskt sett tar mig lite var som, medan jag knappt skulle kunna sitta still utan att bryta benen i klackar t.ex, funkar prima för mig ;) /anpassarn

Oémeara Braunisch, 04:33, 10 mars 2017. Anmäl

Friterade mulor: Du fattade inte vad jag sade. Trodde du att jag föreslog vad de skulle göra om de ville ha ett helt annat arrangemang? Och att i stället gifta sig i New York? Tack för din input, tjänare tränare, men försök att läsa med mer läsförståelse. Jag orkar inte ens förklara för dig vad min kommentar handlade om, om du är så.. Jag kan inte ens. Men good luck.

Lyra Lof, 03:18, 10 mars 2017. Anmäl

Hej FS! Lycka till med bröllopet och äktenskapet! En undran bara - varför är det bara vissa (inte menat åt FS) som skall ha vad de vill, överallt och när som helst? De brukar föredra sexiga eller bekväma kläder (typ mjukisbyxor), varför har just de så svårt att klä sig efter situationen? Jag gillar kjol/klänning, lite "proprare" stil, men om jag skall ut och gå i skogen, vara på en camping etc tar jag på mig något som passar, t ex jeans, jag anpassar mig.

Maja Gräddnos, 18:09, 9 mars 2017. Anmäl

Nu verkar ju frågeställaren ha bestämt sig för de allmänna arrangemangen ("i sommar, borgerligt och utomhus med 60-talet gäster"), så ett råd om hur man gifter sig i New York kanske inte är riktigt hjälpsamt i det här skedet. Men det kan komma väl till pass om det ska giftas sig fler gånger, vilket inte är obekant, även om den traditionella etiketten inte är så utförlig vad gäller detta. Det kan hända oavsett längd på klänningen första gången, dessutom.

Friterade Mulor, 16:13, 9 mars 2017. Anmäl

.. igen! Man gifter sig bara en gång. Och jag tror inte att du kommer att känna dig utklädd! Tro (och lyssna på) mig, jag har mycket erfarenhet av detta efter att ha fotat svenska bröllopspar i NYC i 12+ år...(Svenska kyrkan/City Hall). Först känner bruden sig lite uppstyrd och generad av uppmärksamheten när vi gasar runt Manhattan (Amerikaner äälskar bröllop; det blir minst 50 grattis), men efter ett tag har alla (alla!) slappnat av och tycker t o m att det är kul. SANT! Så axa på lite. :)

Lyra Lof, 14:24, 9 mars 2017. Anmäl

http://2.bp.blogspot.com/-wxFR8KpKGnI/VOIpbi1ICyI/AAAAAAABSlM/OK_dNFAkNTo/s1600/Weddings%2Bin%2Bthe%2B1960s%2B(4).jpg Sjalett! - https://qph.ec.quoracdn.net/main-qimg-c7425361bb200ea24ad8fd7d6e70bbdb-c Sharon Tate: - https://s-media-cache-ak0.pinimg.com/236x/91/86/59/918659a4f8dc5c3cbca0b7ccf3f4f8a3.jpg MEN jag tycker du ska göra något utöver det vanliga. Blommor i håret! Superspeciella skor! Detaljer på klänningen! (Jag vet att svenska tjejer (säger att de) vill ha 'enkla' klänningar, men kom

Lyra Lof, 14:20, 9 mars 2017. Anmäl

Du kan ha på deg vad du vill! Jag vet nån som hade ett Halloween-temat bröllop (Frankensteins brud osv) och en annan som hade Star Wars-tema... Kort klänning?? HALLÅ. 1968. https://s-media-cache-ak0.pinimg.com/originals/36/63/7f/36637f25313fa6922fc4a29927e6349f.jpg https://c1.staticflickr.com/3/2585/4082164433_b213a0a913.jpg Sjalett verkar ha varit en grej... Det här var knappast nåt 'out there' par; han ser lite skönt 'square' ut:

Lyra Lof, 14:16, 9 mars 2017. Anmäl

Madelene J; Jag tycker att du skriver en massa trams, men du kanske bara provocerar för att få reda på "hur dom flesta i samhället tycker"!

Marie-Louise Göransson, 12:24, 9 mars 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR ÄN EN GÅNG: Bara Föratt, du hade alltså en brudklänning som slutade strax ovanför knät. Det låter som vad jag föreslår frågeställaren: en klänning som går till knäna, dvs just över, mitt på eller just under. Den klänningslängd som frågeställaren vill ha beskrivs som att den slutar mitt på låret. Urringning är inte heller fel om den har en rimlig gräns; däremot är de axelbara brudklänningarna eller de med så stora dekolletage att halva brösten syns, olämpliga särskilt i kyrkan.

Magdalena Ribbing, 11:33, 9 mars 2017. Anmäl

Dörrdrumlar?

Fråga: Under den gångna helgen besökte min man och jag Stockholm – en stad där vi båda tidigare bott och arbetat. Vi besökte några museer, restauranger och teatrar. Överallt hände samma sak: min man öppnade dörren för mig eller jag öppnade dörren för honom, men innan den andra parten hunnit in i dörröppningen sprang någon genom från motsatt sida.

Till och med när jag öppnade dörren för mig själv så sprang en man igenom innan jag själv hunnit fram till dörrhålet. Vad har hänt? Det ska tilläggas att varken min man eller jag har någon typ av funktionshinder eller ens en ålder som gör oss långsamma genom dörrar.

Svar: Normal ouppfostran är jag benägen att svara dig. Det viktiga för alldeles för många nutida människor är JAG först. Tyvärr har du noterat något som en luttrad stockholmare knappast ids bry sig om i dag.

Hur det är utanför Stockholm vet jag inte tillräckligt mycket om för att ha en uppfattning om, men det låter på din fråga som om din småstads invånare har ett bättre beteende. Det enda jag kan svara dig är alltså att du har tur som får bo där lite vanlig hyfs är viktigare än att JAG får klämma mig igenom en öppnad dörr före andra.

Vad man gör åt detta självupptagna oartiga beteende vet jag däremot inte.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (18)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 18

Numera är ju de flesta dörrar självöppnande/stängande, så problemet löser sig med nya tider!? Jag minns en gammal dam vid en vårdcentral, som gick fram och tillbaka när jag närmade mig entrén och ..... jag drog i handtaget och öppnade för henne. Hennes min och hennes kommentar glömmer jag aldrig; "Kära hjärtanes! Hur kan gamla jag glömma, att man kunde göra så !" Hennes kommentar ligger som ett bomullsvarmt minne i mig om vanor och teknik hit och dit :) Hälsnig

Kerstin Andersson, 23:49, 9 mars 2017. Anmäl

Det är en vänlighet om någon håller upp dörren, ler och visar att man gärna får gå före. Man tackar självklart. Därifrån till att tycka att man har någon sorts rätt till att gå före är ett oöverstigligt steg. Den som har lärt sig annorlunda har fått lära sig fel. Man kan inte uppfostra vuxna, men man har all rätt att visa vad man anser om buffligt beteende.

Ann-Caroline Mörner, 16:36, 9 mars 2017. Anmäl

Om det befinner sig folk på insidan av en restaurang eller affär som är på väg ut, så är det ju bara bra om de går ut först innan man själv går in, istället för att de ska stå där och vänta precis innanför dörren som en propp på samma lilla yta som man är på väg in igenom och man måste tränga sig förbi dem för att komma in. Jag öppnar gärna dörren och släpper leende och glatt ut alla utpasserande innan jag själv går in. Smidigast så. För alla parter.

Åsa S, 12:50, 9 mars 2017. Anmäl

Man väntar tills den som öppnat dörren själv har gått igenom.

Ann-Caroline Mörner, 21:58, 8 mars 2017. Anmäl

Det är inflyttade lantisar son ger Stockholm dåligt rykte. Riktiga stockholmare vet hur man uppför sig.

Anna N, 20:13, 8 mars 2017. Anmäl

Självupplevda erfarenheter just i Stockholm är att folk tränger sig fram utan att ta hänsyn till andra. Bland annat i dörröppningar där man själv redan är på väg igenom. Eller i tunnelbanan mitt framför fötterna när man går i gångarna där.

Augusta Wik, 15:40, 8 mars 2017. Anmäl

Jag skulle nog påstå att LB är den ende som *förstått* frågan, för det enda sättet att "öppna en dörr utan att kliva in i dörröppningen" är ju då man drar dörren mot sig. Och är det inte normalt hyfs i det läget att släppa ut de personer som precis kommer fram till dörren från insidan innan man själv kliver igenom då? Kort sagt, lugna ner dig FS och visa normal artighet!

annan Camilla, 13:21, 8 mars 2017. Anmäl

Jag brukar som en liten vink skynda mig att hindra personen som tränger sig före att göra detta, antingen det gäller en dörr som jag öppnar eller de personer som inte vill köa för att kliva på i rulltrappan i Stockholms tunnelbana. Jag tränger mig då före och ger den ouppfostrade en sträng blick.

Augusta Wik, 09:20, 8 mars 2017. Anmäl

LB: What? Vad snackar du om?

Lyra Lof, 08:07, 8 mars 2017. Anmäl

Jag är säker på att all, utom LB, förstod frågan.

Anna N, 07:09, 8 mars 2017. Anmäl

Hårpetare?

Fråga: Jag har en kollega som har en vana som jag har enormt svårt att låta bli att notera och, i ärlighetens namn, irritera mig på. Hen håller oupphörligen på med sitt långa hår, tvinnar det mellan fingrarna och smeker stundom sig själv på överläppen eller kinden med håret. Detta pågår alltså i stort sett hela tiden.

Jag skulle vilja vara en person som inte bryr mig om sådant, jag vet ju intellektuellt att jag inte har med det här att göra, men uppenbarligen är jag inte det. Om jag kan försöker jag vid möten och liknande sätta mig så att jag inte ser hen, men ser jag rörelsen i ögonvrån lyckas jag inte släppa det med tankarna. När vi var några stycken som skulle ta en öl efter jobbet kände jag mig tvungen att hitta på en vit lögn om att jag hade brått hemåt, eftersom jag inte stod ut med tanken på att se det eviga ficklandet med håret.

Om en person stör med ljud är det accepterat att be om tystnad, inom rimliga gränser, men visuella störningar får man helt enkelt lära sig att ignorera, eller hur? Såvitt jag förstår kolliderar helt enkelt våra respektive ”fixeringar”, och det är ju säkert minst lika lätt för mig att med KBT eller liknande lära mig hantera problemet som för hen att lära sig sluta.

Till saken hör att jag verkar vara ganska ensam om att irritera mig på detta, vilket stärker mig i övertygelsen om att det är en skitsak som jag själv måste lära mig att hantera. Jag har bara så svårt att se hur det ska gå till.

Svar: Du verkar förstå problemet – och det du vill ha från mig är en magisk formel som gör dig motståndskraftig mot din kollegas nervösa hårpetande. Tråkigt nog kan jag inte ge dig en sådan. Det är inte helt ovanligt att människor även i sällskap ägnar sitt hår, särskilt långt hår, uppmärksamhet jämställt med den man ger ett litet husdjur. Eller sin mobil. Det är fel förstås. Att pilla och peta på sin kropp, sina naglar, sitt hår inför andra i det som kallas sociala sammanhang anses enligt gammal god hyfs- och stiltradition vara olämpligt och ouppfostrat. Men: det kan också vara något som personen ifråga inte klarar av att avstå från, kanske en del av ett psykiskt problem eller som du skriver någon form av tics.

Men orsaken hjälper inte dig, och du kan inte säga till din kollega att sluta tjafsa med sitt hår.

Du får helt enkelt stå ut.

Beklagar att jag inte kan ge dig ett bättre och mer hjälpsamt svar!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (19)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 19

HR: Bra gjort, all heder åt dig! Du förstår att det inte är så kul att se andra hålla på med håret, därför sätter du upp det. Det är verklig hänsyn! Synd att inte FS kollega har en syster som din...

Maja Gräddnos, 22:33, 8 mars 2017. Anmäl

LB: jag borde förstått att du inte förstår ironi. (och ja, jag vet redan hur ditt svar kommer att lyda)

Anna N, 20:15, 8 mars 2017. Anmäl

Anna N- Livsmedelsverkat håller säkert med dig. Du komemr få många resturangtillstånd märker jag

LB ., 18:09, 8 mars 2017. Anmäl

LB: föreslår KBT om du har fobier mot hår i maten. Eller om du stör dig på något överhuvudtaget.

Anna N, 06:59, 8 mars 2017. Anmäl

Om du stäör dig så mycket på detta beteende så är KBT för dig FS det enda som gäller. Hade kollegan lekt med håret inne i köket då ni lagar mat åt betalande gäster en sak, men nu får du ge dig.

LB ., 15:51, 7 mars 2017. Anmäl

Tja, det må vara FS som måste ändra sig. Å andra sidan; att sitta och smeka sig själv med håret på ett möte... hur proffsigt är det? Tänk er en läkare som gör det medan hen pratar med en patient. Eller en chef i samtal med en underställd. Kan man verkligen inte kräva av vuxna människor att de lämnar sådant hemma? På ett möte ska man väl bemöda sig att INTE störa andra. Jag vill inte störa andra och vill absolut att folk säger till mig om jag skulle göra det!!!

Anna N, 07:37, 7 mars 2017. Anmäl

För mig är det jättesvårt att inte sitta och rycka av kluvna hårtoppar, vilket inte är speciellt trevligt för andra att åse. Jag har dock varit medveten om det sedan mycket, mycket länge, då min syster varenda gång kallar mig apa när jag börjar pilla med håret - vilket självklart bara en syster kan komma undan med! Men jag är tacksam att hon från första början sagt ifrån, så att jag alltid haft en medvetenhet om min ovana. På jobbet har jag därför alltid håret i knut, fläta el. dyl.

H R, 19:46, 6 mars 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Friterade Mulor, som ofta en korrekt iakttagelse. De frågor som nu är mest aktuella och som tilltar i antal är hur man själv och andra bör bete sig, alltså kärnan i hyfs och stil. En del av mina svar är självklara för många läsare, andra blir häpna eller förargade. Frågorna som läggs ut väljer jag ur två aspekter, nytta och underhållning, av den mängd som anländer i hyfs- ochstillådan. Dessutom försöker jag undvika upprepning av frågor som nyligen förekommit. Ställ gärna själv en intressant fråga - alla besvaras, några läggs ut.

Magdalena Ribbing, 12:32, 6 mars 2017. Anmäl

Jag tvinnar håret mellan fingrarna när jag är trött eller fokuserad och t ex läser en bok eller artikel. Det har ingenting att göra med att jag älskar mitt hår, som någon kommentar nedan sa, utan jag har gjort så sedan jag var tre år och det är oftast omedvetet från min sida. En kollega till mig kommenterade skrattande när vi jobbade att jag ofta gör så och jag skrattade tillbaka och berättade att det är ett gammalt "tics". Det kan absolut gå bra om FS har en bra jobbrelation med den berörda.

Julia Andersson, 11:42, 6 mars 2017. Anmäl

Av de tio senaste frågorna (inklusive denna) handlar nu nio om oönskade beteenden hos andra, och bara en om hur frågeställaren själv ska göra i en viss situation. (Jag räknar inte denna fråga till den senare kategorin, eftersom det är tydligt att det egentligen är önskvärt att kollegan slutar röra vid sitt hår.) Det vore intressant att veta om det speglar den generella fördelningen av frågor till spalten och om det har förändrats över tid. Kanske en för stor fråga för kommentarsfältet, dock.

Friterade Mulor, 11:33, 6 mars 2017. Anmäl

Gästfasoner?

Fråga: Min fundering gäller huruvida en inbjuden middagsgäst har rätt att plocka åt sig en stor mängd av en viss sorts mat och lämna annat åt sidan.

Så här: En gäst börjar rota i grytan (som innehåller såväl kött som grönsaker och potatis) och petar ut och tar för sig av enbart köttet med en ursäktande kommentar om att hen vill undvika kolhydrater. Detta medför att övriga gäster och värdparet får desto mindre av köttet och lämnas med en stor hög potatis/grönsaker på sina tallrikar istället.

Detsamma gäller egentligen då middag serveras på separata fat, exempelvis potatis i en skål, kött på ett annat fat osv. Om en eller flera gäster envisas med att bara ta kött, och vill äta sig lika mätta som de som äter både potatis och kött, så gör de ju detta på bekostad av andras matupplevelse. Jag har till och med varit med om att någon har ätit bara vissa delar av det som portionsserverats (i detta fallet enbart pålägget på en smörgås) och sedan bett om fler ”portioner” för att även då enbart äta pålägget.

Hur bemöter man detta? Jag är nog av den åsikten att folks personliga dietpreferenser inte ska spilla över på övriga sällskapet. De borde nöja sig med den portion de fått och låta bli att peta ut bitar ur en gryta och helt enkelt ta smällen att inte bli lika mätta som övriga som äter allt. OBS! Vid allergier och liknande gör man självklart undantag, men då brukar det inte uppstå utpetande eller kvarlämnande utan då har vederbörande en hel sammansatt måltid att ta för sig av, anpassad efter allergin.

Svar: Du beskriver ett själviskt, pinsamt beteende. Så uppför man sig inte om man är en hygglig och rimligt välartad gäst! Däremot är det svårt för värdpersonen att säga till en gäst att inte ta för mycket av maten eller en utvald del av den. Gästfrihet är också att inte klaga på sina gäster, inte ens en liten aning. Som värdperson kan man förvänta sig hyfs och stil av gästerna, lika med att inse att man är en del av en gemenskap och att alla har samma rätt till lika mycket av det som bjuds.

Om du råkar ut för en sådan obetänksam gäst hemma hos dig som med ursäkten att inte vilja ha för mycket kolhydrater letar fram köttbitarna och ratar övrigt i grytan, hade du mycket vänligt kunnat säga ungefär: ”Oj då, det visste jag inte, grytköttet ska räcka till alla, men vänta så ska jag ta fram något annat utan kolhydrater till dig så att du blir mätt.”

Det är inte roligt att säga detta men det är inte heller vettigt att en enda gäst tillåts åstadkomma sämre möjligheter för alla övriga. Erbjuder du ett alternativ till att peta ut enbart köttbitarna borde det åtminstone kunna få gästen att fatta att bjudningen inte främst är till för att stilla vederbörandes speciella matönskemål.

Vet du att du har gäster av den dåligt uppfostrade och egoistiska sorten så skulle du kunna servera på traditionellt (franskt) familjemiddagsvis: du ställer grytan framför dig på bordet och lägger upp maten åt varje gäst.

Annars vet jag inte hur man hanterar denna sorts dumgäster. Det går ju inte att be dem lägga tillbaka vad de har tagit för mycket av. Och det du beskriver om att pilla av pålägget på sandwiches är bara löjligt och ouppfostrat. Vill man inte ha bröd så avstår man från att ta det som är bröd med pålägg. Att peta av räkorna, den rökta laxen eller vad det är och lämna brödbiten är illa nog och att be om mer pålägg för att lämna ännu mer bröd åt sophinken är pinsamt ohyfsat.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (58)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 58

Magdalena Ribbing: jag skriver inte om mat vid inbjudningar från vänner. Jag avser föreningsmöten, jobbmöten, föreläsningar osv dit man går och plötsligt bjuds på förtäring. Ingen har frågat om allergier el.dyl. Och jag har inte ringt innan o sagt att "visserligen står det inte att det bjuds på fika men om ni gör det så kan jag inte äta...". Det känns pinsamt. Då är det tråkigt att känna sig utanför. Specialkex i väskan, förstås. För säkerhets skull.

Birgitha Freij, 09:55, 15 mars 2017. Anmäl

Erik P: Jag lagar alltid extra, är livrädd för att det ska bli snålt. Det var inte den delen som jag svarade på.

Anna N, 20:18, 8 mars 2017. Anmäl

Anna N, du läser "Yy:s" kommentar som fan läser bibeln. En middag är inte något slags skola i millimeterrättvisa för mindre begåvade. Respekt visas mot alla individer just genom individuella valmöjligheter där det är möjligt: vegetariskt, mera kött, inga nötter, alkoholfritt eller vad det kan vara. Jag tycker förslaget att laga mera än vad som behövs är utmärkt.

Erik P, 18:50, 8 mars 2017. Anmäl

Yy: det är inte så dumt att försöka vara rättvis och att visa respekt för andra. Billigt att raljera genom att kalla detta "politiskt och socialt korrekt". Du kunde lika gärna resonera: "Min man tycker det skönt att peta sig i näsan vid bordet, så jag ställer alltid fram näsdukar när jag dukar" . Det är mycket som "funkar" om man vill vara en "duktig fru" men som det finns goda skäl att låta bli. Glad 8 mars!

Anna N, 07:08, 8 mars 2017. Anmäl

Tyvärr går det inte att lära vissa gamla hundar sitta. Maken vägrar äta grönsaker och skulle säkert plocka ut köttet ur grytan. Tjat är verkningslöst. När vi bjuder brukar jag laga extra många portioner, det går ju att frysa in eller så kan gästerna få en doggy bag med sig hem om de vill. Då spelar det ingen roll om någon äter bara kött el dyl, det finns mera, betydligt mera än vad som behövs. Jag vet att det inte är “rättvist” eller politiskt/socialt korrekt, men vet ni vad? det funkar!

yy nn, 18:08, 7 mars 2017. Anmäl

Förtydligande till min tidigare inbjudan: Med "bitsocker finns" menar jag vanligt vitt snabb-bitsocker. Ni som uttryckt önskemål om olika typer av brunt "nyttigare" råsocker etc får medföra eget. Tevattnet kommer att vara kommunalt kranvatten.

Anders Pettersson, 10:38, 7 mars 2017. Anmäl

Välkommen på middag hos mig kl 19.00 om lördag. Ät dig mätt innan du kommer på det du tycker om. Prata av dig dina rasistiska fördomar hemma i din ensamhet innan. Organisera så att dina TV-serier spelas in/går på SVT-play motsv. Bryggkaffe och varmt tevatten tillhandahålles. Medtag eget mjölkskum, örtte etc efter behag. Bitsocker finns. Ytterligare önskemål om specialdieter? OSA fredag. Samtalsämne som kan vara lämpligt under kvällen: Visst var det enklare att ställa till en bjudning förr?

Anders Pettersson, 10:08, 7 mars 2017. Anmäl

Instämmer! @AnnaN Det var i kommentarsfältet som Anna Brovén, 13:12, 3 mars först uttryckte, o Magdalena sedan gav starkt bifall, att de enda matpreferenser en gäst kan förvänta sig att värdar ska ta hänsyn till utan vara oartig är just allergier o religiösa mattabun. Därav diskussion därefter, huruvida religiösa mattabun skiljer sig från mattabun pga annan livsåskådning - vilket jag hade svårt att se logiken i. Tappa-vikt-dieter eller andra hälsokosthållningar är i min bok givetvis något annat.

Anna Andersson, 08:52, 7 mars 2017. Anmäl

Men snälla ni... Att plocka köttbitarna ur grytan (som frågan handlar om) kan ju svårligen ha med vare sig religiösa tabun, allergier eller veganism att göra. Möjligtvis någon "tappa vikt-diet". Men varför en bantare anser att andra ska få mindre kött för att hen ska kunna tappa vikt, övergår mitt förstånd. Inte ok, helt enkelt.

Anna N, 07:41, 7 mars 2017. Anmäl

Bjud inte in denna gäst igen.

Ann-Caroline Mörner, 19:32, 6 mars 2017. Anmäl

Bilförarålder?

Fråga: En släkting, 91 år, som bor på landet 111 mil norr om Stockholm har fått ett anonymt brev: ”Kan du sluta köra bil? Det är förbjudet att köra 60 km/tim på en 110-väg.”
Någon har också ringt vårdcentralen med en anonym anmälan.
Han känner sig arg, ledsen och störd av misstänksamhet. Han är en frisk fd skogsarbetare.
Det här är ett problem nu när vi blir äldre och lever längre i Sverige.
Kan Magdalena ge folk som av välvilja vill påverka äldre att ställa bilen, ett råd hur de ska göra?

Svar: Anonyma brev är alltid fel. Den som har anledning att be någon att ändra sitt beteende, alltså här att köra bil, ska säga det direkt till personen ifråga, vänligt och omtänksamt, och förklara varför. Understryk de betydligt ökade riskerna för bilförarens och framförallt andras del.

Man kan se som som rimligt att en mycket gammal människa slutar köra bil. Men har man alltid kört bil och inrättat sitt liv efter den möjligheten vill man förmodligen inte tänka på att hög ålder givetvis påverkar snabbhet och uppmärksamhet.

Den som är 91 år reagerar inte lika raskt som den som är 70 eller 50. Det finns olika syn på detta förstås, mycket unga bilförare är inte alltid försedda med gott trafikomdöme, och att en frisk, klart tänkande människa känner sig sårad av andras önskan att vederbörande ska sluta köra bil är förståeligt.

Citat ur ett program i Sveriges Television, år 2015:
”Sett till körsträcka så löper personer över 75 år mer än dubbelt så stor risk att skadas eller dödas i trafiken än medelålders. Trots det kan man fortsätta köra livet ut utan kontroller i Sverige medan övriga Norden och också de allra flesta länder i övriga Europa har olika typer av obligatoriska hälsotester för äldre bilförare. I Sverige finns i dag 645 000 körkortsinnehavare över 75 år. Bland de två stora pensionärsorganisationerna SPF och PRO är det en splittrad syn på obligatoriska tester. SPF kan tänka sig en obligatorisk hälsokontroll men först från 80 års ålder. PRO däremot tycker inte alls att det är nödvändigt.” En omröstning hos läsarna visade en överväldigande majoritet för kontroll och indrag av riktigt gamla människors körkort.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (33)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 33

Tog BE körkort för något år sedan och när optikern berättade vilken textrad i synprovet som var godkänt för att köra utan glasögon så blev jag fan mörkrädd!!!

Alastair Mobery, 02:18, 5 mars 2017. Anmäl

Hur skulle det vara med obligatorisk hälso-, syn-, och körprov var femte år för ALLA? Totalt kanske 1000:- kostnad för att hitta alla tokar som: kör utan att se, utan att ha hälsan kvar, utan att veta om man ska köra höger eller vänstervarv i rondeller, utan att veta vad zebralagen är, som kört 50 år utan att ha passerat en ljudreglerade korsning, alla nya svenskar med tvivelaktigt körkort från långtbortistan, osv osv osv... Jag hade med glädje gjort detta!

Alastair Mobery, 02:17, 5 mars 2017. Anmäl

De som inte kör bil själva inser kanske inte hur snabbt man kommer ikapp någon som kör i 60 när man själv kör i 110. Har man flera bilar bakom som kanske inte håller tresekundersregeln, är det stor olycksrisk. Sådana olyckor händer hela tiden. Att köra i 60 på en 90-väg är illa nog, på en 110-väg borde det vara krav att använda varningsblinkers om man av någon anledning måste köra så sakta. Man måste alltid ta med den mänskliga faktorn i beräkningen och minimera riskerna.

M K, 17:12, 4 mars 2017. Anmäl

AA: Håller med till 100% För övrigt skulle jag hellre ligga bakom en äldre person ute i trafiken än en 18-åring (eller i vilken ålder som helst) som sitter och textar. Om vi ska förbjuda 90-åringar (85-? 80-?) att köra bil, kanske alla bilar skulle installeras med dash cams som registrerar om nån sitter och textar. Och förresten, om 40 är det nya 30, är inte 90 det nya 80? Jag gissar att det inte är många 100-åringar som är ute och kör. Men ett test var 5:e år verkar givet.

Lyra Lof, 06:17, 4 mars 2017. Anmäl

Susie Dahl, 08:58 – En motorväg har ju två filer, har de inte? Och hur är det "livsfarligt" om en bil kör 60 kmh om man följer 3-sek-regeln, dvs det tar ligger 3 sek tills man passerar samma ställe som framförvarande bil. Förresten är hastighetsgränsen för husvagnar 80 km/h. Är de (halv-) lifsfarliga också? Susie Dahl: Den snabba filen är till för omkörningar. Inga heldragna linjer och sällan farligt. Det är ju inte autobahn vi talar om. Den gången jag körde på den var det förresten en hel

Lyra Lof, 06:09, 4 mars 2017. Anmäl

Att anmäla anonymt till en läkare är väl bara alldeles utmärkt. Läkaren utvärderar den gamla och om körförmågan är nedsatt på grund av åldern dras körkortet in. Givetvis förtret för den före detta körkortsinnehavaren men i slutet en bättre trafik för alla andra.

M B, 21:19, 3 mars 2017. Anmäl

annan Camilla, jag har inte påstått att jag har en lösning, det här är knepigt, vem ska bestämma i dessa frågor? Vi vet ju eg. inte om FS släkting är en dålig förare, alla är faktiskt inte det fast de har kommit upp i ålder, men precis som jag tidigare skrev så tycker jag det är en god ide med något sorts lämplighetstest. Sedan är det en väldigt skillnad att köra i stadstrafik med högt tempo och en norrlandsby, vi vet ju inte mycket om omständigheterna i detta fallet.

A A, 20:17, 3 mars 2017. Anmäl

@AA Ehm? Höjden av bristande respekt för andra är ju att fortsätta köra när en inser (eller borde inse) att det nu är läge att ställa bilen. Vad är det för lösningar du tänker dig egentligen?

annan Camilla, 12:14, 3 mars 2017. Anmäl

Helt obegripligt att vi inte har rutinmässiga medicinska kontroller och förnyade teoritest för att få fortsätta köra bil. Vore det en känd realitet skulle "kränkningen" bli av med sitt körkort bli mindre än idag när släktingar och grannar måste övertala den äldre på egen hand eller förmå läkare att faktiskt anmäla för indraget körkort. Den som bor långt från kollektivtrafik måste då alltid ha denna risk med i sin plan för framtiden. Trist, men oundvikligt om inte fara för andra ska uppstå.

Anna Andersson, 11:32, 3 mars 2017. Anmäl

@Jonas Eh, sträckan Luleå-Piteå har en riktigt fin motorväg, om än bara två filer i varje riktning (90 mil från sthlm). Men uppriktigt talat är det nästan värre med folk som kör för sakta på större landsvägar, möjligheterna att komma om är *mycket* mer begränsade, liksom sikten.

annan Camilla, 10:31, 3 mars 2017. Anmäl

Apoteksdiskretion?

Fråga: Jag använder sedan en tid tillbaka en medicin som jag tycker att det är pinsamt att behöva ta. Därför är jag ytterst restriktiv med att informera andra om att jag använder denna medicin. När jag hämtar ut medicinen på apoteket lägger jag bara fram asken och säger att jag skulle vilja hämta ut mer av den, för att slippa nämna medicinens namn. Det händer dock vid dessa tillfällen att apotekspersonalen benämner medicinens namn tydligt och helt i onödan, inte för att informera om dosen, vad man inte bör kombinera den med etc. Detta finner jag pinsamt då andra kunder runt omkring mig ju vid dessa tillfällen kan höra vad det är för medicin som jag använder.

Det finns ju skäl till att apotekspersonalen har tystnadsplikt då de lämnar ut receptbelagda läkemedel. Hur bör man som kund agera vid dessa tillfällen? Kan man på något sätt göra apotekspersonalen uppmärksam på att man finner det integritetskränkande då de i onödan låter omvärlden höra vilka mediciner jag använder?

Svar: Du ska inte behöva oroa dig för att andra får reda på din medicin genom apotekspersonalens obetänksamhet. Flertalet vill inte att vem som råkar höra det ska veta att man har sviktande potens, hemorrojder, syfilis, inkontinens eller vad det är. Ofta förstår apotekspersonalen detta och är försiktig med mediciners namn. Men du har råkat ut för motsatsen. Ber du personalen att inte nämna medicinens namn hör andra kunder detta och det är inte heller bra för din integritet. Du kan skriva en tydlig lapp på asken som du lägger fram, med ungefär denna text ”NÄMN EJ MEDICINENS NAMN TACK” eller en bättre formulering. Det är en tillräckligt ovanlig uppmaning för att personalen ska förstå och följa den.

Om detta inte hjälper, mot förmodan, kan du kontakta apotekets chef och förklara att du vill hämta din medicin utan att andra hör vad du använder. Kanske får du hjälp att slippa stå vid disken med andra kunder och istället få hämta den vid sidan om. Det borde fungera nu när apoteken konkurrerar om kunderna.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (29)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 29

Den som är expedierar ett recept har personligt ansvar för att det blir rätt läkemedel, i rätt dos, till rätt ändamål samt till rätt person. För att man ska kunna förvissa sig om allt detta krävs en dialog med kunden. Erfarenheten visar att i de få fall som det görs felexpedieringar, så är bristande dialog med kunden en vanlig orsak. Dessutom ska den som expedierar receptet förvissa sig om att kunden vet hur läkemedlet ska användas på rätt sätt. Detta är reglerat i lagar och föreskrifter

Arne Ström, 00:14, 8 mars 2017. Anmäl

Säg: "Ett ögonblick", och tag sedan fram id-kort och lämna till personalen som att han/hon kan knappa in dina uppgifter.

Sorrow Hed, 18:35, 7 mars 2017. Anmäl

Enklast är att lägga fram sin legitimation och vänta tills apotekspersonalen knappat in dina uppgifter. Sedan ber du dem vrida skärmen så att du ser dina föreskrivna recept och pekar på det du vill hämta ut. För att förekomma personalen säger du raskt att du har använt preparatet tidigare och är väl medveten hur det fungerar/hur du tar den etc. Detsamma gäller när personalen, i valfri butik där en har medlemskap, ber om ens personnummer. Fortsättning kommer i nästa inlägg

Sorrow Hed, 18:34, 7 mars 2017. Anmäl

Dessutom förväntas man (om man är medlem och vill ha sin rabatt) högt säga hela sitt personnummer. Hur genomtänkt är det?

Anna N, 07:43, 7 mars 2017. Anmäl

Apotekspersonalen har tystnadsplikt. De får inte tala så högt att andra kan höra kundernas medicinering.

Ann-Caroline Mörner, 19:35, 6 mars 2017. Anmäl

Inte för att de är viktigare, men det kan ju vara en illustration av hur man inte tycker att det är kul att alla ska få veta vad man hämtar ut: Säg att det är en kändis. Apotekaren, högröstat: "Det här ska nog klara upp klamydian på nolltid!" > Nån sympatisk typ ringer nån blaska. Eller lägger uf på sin feja om han/hon filmat. (För, varför inte? Om man klagar över hur trist det är att städa på FB så är det väl bingo om man råkar på en kändis.)

Lyra Lof, 06:24, 4 mars 2017. Anmäl

Apoteken har blivit konstiga. Alla tycks ha gått samma servicekurs och kastar sig över en så fort man kommer in i butiken. Men om man har en fråga som rör den receptfria medicinen så är de svarslösa. Eller erbjuder en gissning!!! Erbjuder sig heller inte att ta reda på svaret. Dessutom är det obegripligt att apoteken kan ligga så tätt i städerna. Ändå är det alltid nästan tomt på kunder. Går de på bidrag..?

Anna N, 07:20, 3 mars 2017. Anmäl

Jag känner igen problemet. Det finns apotek där apotekarna vid disken sitter så pass nära varandra att man definitivt hör vad apotekarna säger till de andra kunderna. Jag har själv tyckt att de har pratat väl högt när de har diskuterat eller berättat om ens medicin. Även om det inte är något pinsamt så vill man inte att andra skall veta. Om man står och väntar så lyssnar man automatiskt utan att vilja tjuvlyssna. Apotekarna tycker nog att medicin som medicin, inget att hålla hemligt.

Augusta Wik, 14:57, 2 mars 2017. Anmäl

@Tjille Vips: Patientsäkerhetslagen (2010:659) är en mer korrekt lagstiftning att åberopa i sammanhanget. Tystnadsplikten finns reglerad där.

Kap Kennedy, 09:49, 2 mars 2017. Anmäl

@Lyra Lof: Vad "Tjille Vips" förmodligen menar är att diskussionen är ovidkommande eftersom sekretesslagen reglerar detta. Men även om apotekspersonal självfallet omfattas av tystnadsplikt gäller den rimligtvis inte i ett direkt samtal med kunden/patienten. Man kan ha synpunkter på att de samtalar med en ljudvolym som gör att andra kan höra, men det är inte ett sekretessbrott i juridisk mening. Däremot olämpligt rent professionellt, förstås.

Kap Kennedy, 09:40, 2 mars 2017. Anmäl