Sorgbjuden?

Fråga: Som nybliven änka blev jag bjuden på en silverbröllopsfest.

Den startade vid 18-tiden och när klockan var 23.30 kom vi till kaffet och då fick vi resa på oss och mingla lite. Under hela kvällen höll olika par små tal om hur underbart det var att ha varit gift i 25 år.

Tyvärr förstod jag inte innebörden av denna fest när jag tackade ja och kände mej ganska nere när vi kom till kaffet. Kände då att jag inte klarade mer av alla ”lyckliga” par och tackade diskret värdparet och gick hem före kaffet när alla hade rest sig och skulle hämta kaffet.

Gjorde jag fel eller vad annat kunde jag ha gjort, undrar en som hade hemlängtan.

Svar: Förmodligen hade inbjudarna de bästa avsikter, nämligen att du som nyss blivit änka kunde uppskatta att träffa gamla och nya bekanta på en bjudning. Det var kanske inte det bästa av tillfällen med just en silverbröllopsfest, men jag förmodar att inbjudarna inte tänkte på detta som ett hinder för din närvaro.

Med stor förståelse för din situation svarar jag dig ändå att det är du som bestämmer vad du kan klara av. Alltså att bjuds du på 25-årsbröllopsfest kunde du ha tänkt på att det med stor sannolikhet skulle bli samtal och tal om äktenskap av ”silverlängd”, och då hade du kunnat tacka nej till kalaset.

Eller så kunde du ha bestämt dig för att ändå försöka fungera socialt trots din svåra situation, och gå på festen, vilket du gjorde – men då skulle du inte förvänta dig eller hoppats på att slippa se andras lycka, om jag kan uttrycka mig så.

Att du gick hem vid kaffet så pass sent var inte fel. Kommer man till en bjudning kl sex och stannar till halv tolv är det helt tillräckligt.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (6)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-6 av 6

Dålig timing, men säkert välment inbjudan. Annars är det ett välkänt fenomen att en del drar sig undan och slutar bjuda in änkor/änklingar för att det känns "obekvämt", så dina vänner är uppenbarligen inte den sorten i alla fall. Men förstår att det måste ha varit plågsamt, själv hade jag inte klarat av det när jag var nybliven änka.

M K, 17:43, 11 maj 2017. Anmäl

Att befinna sig i sorgearbete är påfrestande - temat och den utdragna tiden för festen bidrog, förstås. "Lyckliga par överallt" kan göra vem som helst moloken. Men, bra att FS tackade ja till festen! Att tacka för sig 23:30 och efter alla dessa tal? Gissar att fler än FS, kände hemlängtan så dags...

gamla Tekla, 10:11, 10 maj 2017. Anmäl

Beklagar även jag, FS. Klart du kan gå innan kaffet. Du bestämmer själv hur länge du vill stanna. Hade själv aldrig stått ut så länge som du gjorde!

Molly Moll, 10:11, 10 maj 2017. Anmäl

Beklagar sorgen FS. Många måste ju tyvärr hävda sig, och "tävla" med andra om hur lycklig och lyckad man är.

Susie Dahl, 09:22, 10 maj 2017. Anmäl

Men jösses, stod frågeställaren ut i över fem timmar? Jag skulle inte ha pallat halva tiden även utan sorg i bagaget. Det som beskrivs låter ju inte ens som en fest, utan som något slags sektmöte. Håller folk på med sådant? Inte bara frågeställaren borde tacka nej till dylika tillställningar.

Kap Kennedy, 08:03, 10 maj 2017. Anmäl

Imponerande att FS under de omständigheterna orkade stanna så länge!

H R, 07:28, 10 maj 2017. Anmäl

Borttagen fråga

Dagens fråga om hjälpförväntan är borttagen på frågeställarens begäran.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (0)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 0 av 0
Bli den första att kommentera!

Besserwisserprotest?

Fråga: Min fråga rör sig i området konfrontation med människor som jag upplever som besserwissrar, och som jag inte enkelt kan avlägsna ur mitt synfält. Jag har slagit upp följande: Besserwissrar: ”människor som anser/upplever sig veta allting bättre än andra”.

Vid ett tillfälle underhöll jag mig med några yngre kompisar. Det pratades vitt och brett, mest strunt, men roligt hade vi. Jag höll just på att raljera något om Gustaf Vasas entré i historien, så avbröt en av dem mig, med blicken fäst på sin mobiltelefon, med att det jag hade sagt var fel, det ”hände inte år 1526, utan 1528”. Jag försökte ignorera inlägget, eftersom det var helt betydelselöst för det jag försökte berätta (vilket sannolikt alla utom den individ som avbröt mig begrep), men blev stoppad igen av denne med att ”det kunde han se i sin mobiltelefon”. Jag kände mig då tvungen, under viss irritation, att erkänna att jag hade haft fel, för att överhuvudtaget kunna få gå vidare i min berättelse.

Alltför många utnyttjar mobilen till att besserwissra andra när man umgås socialt. Det är ju inte helt orimligt att om jag blir rättad (=tillrättavisad) allt oftare, mina sociala relationer till personer som alltid står redo med mobilen i högsta hugg, tynar bort. Till slut törs jag ju knappast yttra mig längre i närvaron av en sådan bekant, vilket ju bara kan sluta med att jag kommer att tvingas avveckla den relationen (vilket ju verkar rätt onödigt).

Olämplig och irriterande användning av dagens mobiler har ju diskuteras ett flertal gånger i media. Till det vill jag alltså också lägga oskicket att (när man umgås socialt) ständigt stå med mobilen redo för att kontrollera vad andra säger – när man inte har blivit ombedd att göra det! Eftersom detta beteende vanligen inte grundar sig på mobilviftarens kunskaper, utan på fakta (?) som hen hämtar från nätet, kan man ju fråga sig vad mobilviftaren egentligen vill uppnå: handlar det bara om ett behov av att visa sig duktig inför alla oss sämrewissrar, eller är det ren beskäftighet (eller både och)?

Svar: Det är gott om vet-bättre-människor och ibland tänker jag att man gör en god gärning om man låter dem hållas eftersom det inte är osannolikt att de styrs av sin egen underlägsenhetskänsla och då är det ju synd om dem.

När du får en löjlig och ovidkommande kommentar om det du berättar om, tvärtystna en sekund, titta milt (gärna över glasögonen om du har sådana) på besserwissern, säg ingenting men fortsätt efter den tysta sekunden med din berättelse. Förmodligen tystnar även besserwissern då.

Om du argumenterar om oviktiga detaljer blir din berättelse avhuggen, stämningen trist och tjafset är till ingen nytta. Du behöver inte erkänna ett enda dugg, låt den beskäftiga kommentaren klinga bort och markera att du ger fullkomligt sjutton i den.

Mobilkunskapen finns ju för alla, och behöver inte uppmuntras. Låt dem hållas, dessa talanger som har lärt sig hur man googlar. Det är inte vad som menas med bildning.

En variant av besserwisser: ”ja han är ju en sådan där messerschmidt eller vad det heter” vilket ilsnabbt korrigerades med ”du menar en bitter-wasser.”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (25)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 25

MAGDALENA SVARAR: Malin F, angående den fånighet som du ser i frågan; som jag förstod frågeställaren var det inte andras koll av uppgifter i mobilen som var besvärande utan ett idogt påpekande om betydelselösa fel grundade i detta mobilkollande. Frågan handlade därför om mobilkollares behov av att tillrättavisa till vilket jag föreslog ett knep för att slippa sådant.

Magdalena Ribbing, 08:13, 12 maj 2017. Anmäl

Lyra Lof, Nej, det är fånigt att störa sig på att nån har kunskap. Och precis lika fånigt är det att störa sig på att någon kollar upp korrekt info på telefonen och till den grad att man går hem och skriver mail till Ribbing om det.

Malin F, 15:27, 10 maj 2017. Anmäl

Så alla här tycker att man är en viktigpetter om man, när man talar om en historisk händelse, uppger ett årtal? För gud förbjude att man inte framstår som ödmjuk. Får man ens medge att man känner till Gustav Vasa? Eller är det för förmätet också—att visa att man kan något om historia? Fast just Gustav Vasa är OK. Men inte nån mer obskyr kung eller historisk person; attt sitta där och skryta och låtsas att man kan nåt!

Lyra Lof, 13:36, 10 maj 2017. Anmäl

Vart tog dagens fråga vägen?

Susie Dahl, 13:04, 9 maj 2017. Anmäl

Kanske att den som tillrattavisade med mobilen tyckte att du var en besservisser som satt och pratade om Gustav Vasa, aratal etc. e tc.? Ett satt att fa tyst pa sadana som kan allt ar ju att satta dom pa plats for att fa dom ur spar. Om detta var meningen med tillrattavisningen sa lyckades det ju.

Tycker jag Iallafall, 20:15, 8 maj 2017. Anmäl

På tal om besserwissrar, vad har hänt med allas vår MLP? Blev hon tillsagd av DN:s redaktion att hålla snattran? Jag saknar lite underhållningen, både med MLP och hennes "kompis" Irene Holm. Om nu någon av dem var på riktigt......

A A, 17:42, 8 maj 2017. Anmäl

Min tanke är, att lyssna klar på historien som berättaren vill förtälja - kanske det är något underfundigt eller dråpligt som får mig att le, eller något jag helt missat om historiska händelser då det var det ämne jag fann tråkigast när jag gick i skolan. Vet jag, eller har på känn, att något är "fel" och vill kolla upp det, så kan jag hålla mig till berättaren är färdig och då, om det känns av vikt, nämna att ex ett årtal var fel.

Maria T, 15:30, 8 maj 2017. Anmäl

Kan det ha handlat om Daljunkerns uppror som avslutades 1528?

Rex King, 14:13, 8 maj 2017. Anmäl

Och för att svara lite på frågan också., Som Magdalena säger är det onödigt att tjafsa om detaljer eftersom historien då blir avbruten. Men jag tänker att man kan säga "så är det kanske ja", utan att göra någon stor sak av det.

Rex King, 14:09, 8 maj 2017. Anmäl

Måste också påpeka, som en tidigare sagt, att det hände saker även år 1526 och 1528, och det är svårt, utan att veta i vilket sällskap och vilka kunskaper FS och dennes sällskap har, att avgöra vad det var som det talades om. Att anmärka på en så liten detalj som årtal kan dock verka onödigt om årtalet inte är poängen med historien.. Det hade ju exempelvis varit värre om personen hävdat att Gustav Vasa stupade vid Lützen 1632 eller dylikt....

Rex King, 14:04, 8 maj 2017. Anmäl

Allergihänsyn?

Fråga: Min sambo har astma och djurallergi och får förkylningssymptom och svårt med andning i närheten av djur.

Varje gång vi hälsar på hans föräldrar, ofta i samband med någon högtid, tar hans nära släkting med sig sin hund. Hunden får stanna i en avskild del i huset men min sambo är så pass känslig att varje jul/påsk/födelsedag ändå slutar med att vi får lämna huset på långa promenader eller att min sambo går upp på övervåningen direkt efter middagen för att han mår så dåligt. När hans allergisymptom börjar kommenterar alltid släktingen: ”nejmen, jag har ju sagt till dig att ta en kur med allergitabletter innan du kommer!” – anklagande att det är min sambos fel, varpå han brukar svara att tabletterna (som dessutom då måste bekostas av honom själv) gör honom dåsig och nästan än sämre än själva allergisymptomen.

Vi har påpekat för värdparet, dvs hans föräldrar, att de kan be släktingen att lämna hunden hemma. Men det verkar bara viftas bort. Släktingen ser sin hund som det viktigaste i hela världen. Jag tycker det är respektlöst mot min sambo som faktiskt inte valt att vara allergisk och som tycker om djur, men inte kan vara nära dem. Hur ska vi gå vidare?

Svar: Husdjursallergi är en återkommande och laddad fråga. Man kan tycka att det är fullkomligt självklart att lämna sitt husdjur hemma när man vet att en annan som ska närvara är allergisk. Men många ser sin hund, katt, hamster eller vad det är som en medlem av familjen och kan inte tänka sig att gå hemifrån utan denna medlem. Det är en känsla som alla måste respektera. På samma sätt måste alla respektera att någon eller några inte tål djur.

Problemet sönderfaller därför i två delar: husdjur eller människa först, allergiker eller djurägare främst? Vad är viktigast, att gästen får ta med sin hund, eller att en annan person inte blir sjuk av denna medförda hund?

Som jag kan se detta är det fullkomligt självklart att ingen ska tvingas till medicinering, utestängande från gemenskapen och illamående på grund av någons krav att få medföra sitt husdjur. Släktingen som tillhåller allergikern att medicinera innan besöket äger rum kräver en drastisk åtgärd som vore obehövlig om hunden inte medfördes. Värdpersonerna, allergikerns föräldrar, vill inte eller vågar inte be djurägaren lämna sin hund hemma utan tycker att problemet löses genom att hunden hålls avskild under besöket. Men det räcker inte för allergikern som blir sjuk ändå.

Givet den information som frågeställaren ger verkar både allergikerns föräldrar och hundägaren anse att allergikerns symptom inte är så allvarliga, eller på gränsen till påhittade. På annat sätt kan man knappast förklara den nonchalans som visas trots att sjukdomssymptomen är tydliga för omgivningen. Frågan blir då om allergikern ska fortsätta att stå ut med att bli struntad i på det ganska förolämpande sätt som visas, eller om han ska markera att nu är det nog.

Mitt förslag mot bakgrund av den grundliga oförståelsen för allergikerns problem är att han avstår från att besöka sina föräldrar när hundägaren är där med sin hund. Det blir tråkigt förstås, splittring i släkten är alltid sorgligt. Men allergikern kan lugnt säga att nu är det nog med sjukdomssymptomen för hans del, så han väljer att besöka sina föräldrar när hundägaren inte är där. Föräldrarna får finna sig i detta eftersom de inte vill hindra den andra släktingen från att ta med sin hund. En del, absolut inte alla, hundägare saknar insikt om att deras djur inte tolereras av alla andra.

Man kan som icke inblandad tycka att det enklaste vore att hundägaren ville förstå att hunden sannolikt skulle klara att vaktas av någon annan den begränsade tid som dess ägare är frånvarande. Eller är det hundägaren själv som inte klarar denna frånvaro?

En haltande jämförelse: vad gör hundägaren om vederbörande inbjuds till Nobelfesten? Tackar nej, eftersom hunden inte kan medföras? Eller ordnar hundvakt?

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 3

Kommentarer (41)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 41

Angående kundvagnar - om barnet ska åka i kundvagnen, sätt då barnet i vagnens sidoöppning med benen utanför! Allt annat beteende är ohygieniskt och äckligt. Allergier - problemet verkar lite mer komplicerat än bara en hundallergi. Är själv allergisk mot både hundar och katter, men det finns bra modern medicin som man inte blir dåsig av.

Annika Holst, 11:05, 8 maj 2017. Anmäl

Lars T.: Så sant! Och en del är för snabba ur startblocken...

gamla Tekla, 09:08, 8 maj 2017. Anmäl

gamla Tekla: Ironi är svårt! En del lyckas aldrig få till det.

Lars Torstensson, 18:46, 7 maj 2017. Anmäl

Marie Persson- Alla som behöver allergimedicin borde lära sig att man kan få recept på mer passande via recept och det går på högkostnadskortet och att man ska ta den medicin som fungerar för en själv, får du dålig effekt tar du fel medicin. Har man väldigt kraftig allergi så bör man bli medicinerar via läkaren för bästa behandling och allergi medicinerna är mycket bättre idag och finns flera sorter som inte ger trötthet som biverkning. Det var rätt länge sedan dom uppfanns.

LB ., 18:36, 7 maj 2017. Anmäl

Alla som tar allergimedicin vet ju att det inte hjälper särskilt mycket. Lindrar lite, men ger nya problem i form av biverkningar. Enda lösningen är att undvika det man är allergisk mot. Och astma är ett helvete. Sambon bör förklara för föräldrarna hur allvarligt det är. Och ställa villkor: Om hundägaren tar sin hund med sig så kommer inte vi. Sedan är det upp till föräldrarna att föra vilkoret vidare till hundägaren. Eller att fira högtiderna utan sonen.

Marie Persson, 12:03, 7 maj 2017. Anmäl

Voj, voj, Lars T., vilken stark kommentar! Från varg till sällskapshund - en mer än100.000-årig domesticering till urban varelse. "De mår ju mycket bättre utomhus..." - hur styrker du det påståendet? Obs. att jag inte ifrågasätter allergiproblematiken här!

gamla Tekla, 10:24, 7 maj 2017. Anmäl

Om sambon skulle vara så allergisk som FS påstår (reagera på djur i andra rum) så tål han inte att träffa hundägare alls. De har alltid mer djurhår i kläderna än vad som råkar hamna på golvet om ett djur passerar ett rum. Det FINNS verkligen så svåra fall av allergi. Dessa stackare människor har dock GARANTERAT alltid medicin (oavsett kostnad och ev trötthet) och det hjälper inte med "långa promenader". Sambon (eller FS) har andra problem med familjen än allergi.

Anna N, 10:23, 7 maj 2017. Anmäl

Jag förstår inte varför hundar, bortsett från tjänstehundar under uppdrag, skall vistas inomhus i bostäder avsedda för människor. De mår ju mycket bättre utomhus, i sin naturliga miljö.

Lars Torstensson, 19:31, 6 maj 2017. Anmäl

... i plural, på ett besök på några timmar? Kan tipsa FS om att det finns sprutor man kan ta emot pälsallergi. En kompis mamma, som vill ha och har katt, jorde det en tid med allt större mellanrum tills hon inte längre behövde dem, då hon var kurerad. Det kan ju vara något (mer än) värt att fundera på, då det förutom den här situationen troligen finns fler hundar & katter i bekantskapskretsen.

Lyra Lof, 13:32, 6 maj 2017. Anmäl

FS: Jesus, din sambo "måste själv betala för sin allergimedicin"; skämtar du? Ni kan väl skicka en räkning till hundägaren—på, vad kan det vara, 12 ronor?—om ni vill bli utskrattade, ett festlig samtalsämne i umgängeskretsen de närmsta åren. Vad gäller kommentarer om 'hur svårt är det att skaffa hundvakt i några timmar', är det bara jag som antar att det handlar om resor från annan ort med övernattning? Om inte annat så skriver FS att de måste gå på långA promenadER. Hur har man tid me dem, i

Lyra Lof, 13:28, 6 maj 2017. Anmäl

Kalorikommentar?

Fråga: Jag är en liten knubbis, och har ofta fått höra: ”Ja, men den kakan behöver ju inte du” och självklart har jag velat be de som säger så dra åt skogen många gånger.

Så, igår, kom jag på mig själv, när jag gav bort choklad, med att säga: ”Den kan du behöva! Du som är så mager!”

Nu är det jag som borde dra åt skogen, eller hur?

Svar: Alla kommentarer om vad andra närvarande verkar behöva eller inte behöva i mat- och klädväg ska undvikas. Det du sade var alltså fel.

Med detta sagt: du antyder att du har lyckats avstå – och det är snyggt gjort av dig – från att fräsa surt åt de taktlösa drullar som säger till dig att du inte behöver den kaka du tar. Och du säger säkert inte igen att den som är smal kan behöva äta mer choklad.

Men drabbas du på nytt av en fånig kommentar som kombinerar din knubbighet med ditt kakätande – vem tror på allvar att en stickande beskäftig kommentar skulle göra skillnad? – kan du milt med en häpen min säga ”och?” Då tvingar du den som kommenterar att förklara sig. Kanske får du då höra ungefär ”jamen du är ju lite mullig och då ska du väl inte äta kakor” eller något liknande. Då kan du le fromt och svara ”jaså, det tycker du” – vilket borde få tyst på kommentatorn. Fortsätter vederbörande, som förhoppningsvis har blivit en aning generad över sin klumpighet, att babbla om nyttighet osv, kan du säga lika fromt ”vi ser alla olika ut. Du också.”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (17)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 17

... Aldrig för mig—jag tror att de intuitivt vet att det skulle ryka om öronen på dem... Men jag har två vänner som får snipiga kommentarer i stil med "Äter du aldrig??". Dvs insinueraratt de ser ut som benrangel. Jag försöker coacha dem om hur de ska ge tillbaka och, viktigast!, att de måste tänka ut i förväg vad de ska säga. Man behöver inte vara sofistikerad! "Vadå, är du avundssjuk på att jag är smal / har kurvor?" Ta tillbaka övertaget.

Lyra Lof, 13:15, 6 maj 2017. Anmäl

Om någon tar sig friheten att vara så oförskämd att de insinuerar (milt sagt) att man är för tjock eller för smal, är det fritt fram att vara otrevlig tillbaka. Riktigt otrevlig om man känner för det—för de började. (Ha!) ALLA dessa personer gör det för att de är säkra på att de kan få pika—mobba faktiskt—andra utan konsekvens, då man ofta är för paff för att snäppa av personen. Eller för "snäll": det sitter djupt i oss att inte vara oartiga. Det händer förresten åt båda hållen, även åt smala.

Lyra Lof, 13:05, 6 maj 2017. Anmäl

@LB ., 14:42, jag är väldigt skeptisk till att nåns kommentarer skulle bota Anorexi. Tror att en sån kraft i orden skulle slå alla gudomligheter med hästlängder...

Så det så, 22:14, 5 maj 2017. Anmäl

Läs kommentarer nedanför M K så kanske du inser vad jag pratar om. Man ska låta andra leva helt efter tycke och smak och inte ingripa i andra människors val även om det påverkar hälsa och liv. Det som verkligen påverkar hälsa och liv handlar inte om en kaka elelr två. Vilket jag sa för den som är läskunnig

LB ., 18:21, 5 maj 2017. Anmäl

LB, vad är det som är livsfarligt? Att ta en kaka ibland? Det beror ju på. För någon som är extremt överviktig och inaktiv, ja. Någon som är lite knubbig men tränar mycket och är allmänt aktiv kan däremot vara betydligt sundare än en inaktiv smal person.

M K, 15:37, 5 maj 2017. Anmäl

Men om någon som lider av anorexi inte får hjälp utan man låter det bara fortgå för det ska vara en annans val så är det fara för liv. Att låta en annan människa få svälta sig till döds framför dig kan inte vara rätt. Att äta saker som är rent sagt livsfarligt och kommer skada dig allvarligt vid fortsatt konsumering ( inte bara äta lite för många kalorier här) är också något som man måste hjälpa med.

LB ., 14:42, 5 maj 2017. Anmäl

Nej, @gamla Tekla, man håller självklart tyst om sina åsikter och låter andra leva sina liv efter eget tycke och smak.

Så det så, 10:54, 5 maj 2017. Anmäl

@Så det så: Stöder det fria valet - men, äventyrar valet av livsstil hälsa och liv, griper man som anhörig/ medmänniska, självklart, in! Over and out.

gamla Tekla, 10:01, 5 maj 2017. Anmäl

@gamla Tekla, även om FS lever helt på kakor så är det en vuxens val och inget för omgivningen att lägga sig i. Finns folk som gör de mest galna födoval utan att omgivningen reagerar särskilt mycket för att det anses vara ett finare och miljövänligare sätt att äta, som veganer och frukterianer. Så länge man inte tvingar på andra sin kosthållning så finns det ingen anledning att kommentera den. Oavsett vilka hälsofarliga val man anses göra.

Så det så, 09:05, 5 maj 2017. Anmäl

Det jag brukar svara de som vill omvända mig till diverse nyttolivsstilar (vegan, levande föda, träningsnarkoman etc.) torde funka här "jag dör hellre ung och lycklig än lever länge olycklig". Eller varför inte ett ifrågasättande: "varför skulle du ha större rätt än jag att äta kakor bara för att du vann högsta vinsten i genlotteriet?"

lilla moi, 22:09, 4 maj 2017. Anmäl

Grannpresentation?

Fråga: Vi har precis flyttat. Till ett hus. Och funderar nu på hur vi ska presentera oss/hälsa på grannarna på ett bra sätt.

Eller, egentligen inser vi förstås att vi såklart kan gå runt och ringa på och säga ”hej, det är vi som är era nya grannar”, och om ingen av våra nya grannar självmant kommer och hälsar oss välkomna så blir det nog så vi får göra. Alternativt se till att ”råka” gå ut och hämta posten när någon granne passerar, för att det ska verka spontant och inte bli påträngande, som det kanske kan uppfattas om en hel familj plötsligt radar upp sig utanför dörren bara för att säga hej. :-)

Men vi funderade på vad som är kutym? Vem är det ”egentligen” som förväntas ta initiativet? Är det den inflyttade eller är det de som redan bor där?

Svar: Det finns ingen vedertagen svensk sed att presentera sig för sina grannar. Just den bristen på praxis gör att den som är nyinflyttad vanligen får ta initiativet och det verkar klokt i ditt fall. Era grannar kommer knappast att gå till er och välkomna er till området – kanske kan det hända men är inte det mest sannolika. Alltså är det bra om ni presenterar er, enkelt och opretentiöst. Ett förslag är ett lättsamt kaffe-saftmöte en söndagseftermiddag med inbjudan: ”välkomna, vuxna och barn, på inflyttningskaffe/saft till oss, era nya grannar, på söndag mellan kl 14 och 16” glöm inte att skriva era namn och adressen. Lägg i varje brevlåda längs grannvägen.

En risk finns att den vanliga ”svenska” blygheten hindrar era grannar från att komma till er, man tycker att det känns obekvämt osv. Det är du som kan känna av stämningen i området, om den är öppen och generös eller mer tillbakahållen. I det senare fallet kan det fungera bättre att ni går runt och ringer på och säger just det du föreslår, ”vi har just flyttat hit, vi är så glada över att få bo här och vi vill bara hälsa” och så efter ett par ord gå er väg om ni inte bjuds in på kaffe, vilket kanske inträffar.

Vänta alltså inte på att grannarna ska komma till er och välkomna er – det vore trevligt men är inte det vanliga.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (7)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-7 av 7

Det enklaste och vanligaste är väl helt enkelt att hälsa och presentera sig allteftersom när man träffar på grannarna, oavsett om man flyttar in i villa, radhus eller lägenhet. Kan man inte bärga sig tills dess är MR:s förslag att bjuda in på kaffe/saft alldeles utmärkt. Men att gå runt med hela familjen och ringa på hos grannarna låter lite märkligt, får en bild i huvudet från Sound of music när familjen von Trapp presenterar sig för guvernanten Maria :-)

Bengt Carlsson, 22:33, 5 maj 2017. Anmäl

Sätt upp en skylt som syns för dem som går förbi huset, t.ex. med lydelsen "Påringning utan mycket viktigt ärende betraktar vi som trakasserier!". Försök också hitta minsta lilla gren eller rotförgrening som från grannens häck, buske eller träd, råkat komma in på er tomt. Kapa den, lägg den på grannens farstubro med en arg lapp om att "Nästa gång polisanmäler vi direkt!" Ett annat tips är att spela elgitarr klockan 3 på natten, självklart med öppna fönster! Nyttja grannens infart som snöupplägg!

Genesis Day, 00:34, 4 maj 2017. Anmäl

Ja, jag VET att "hus" används som synonym till villa, men jag vill påpeka att vi som bor i lägenhet också bor i hus! Var bodde FS innan, i tält, eller... Kanske idé att skriva villa, torp, stuga eller vad nu det kan vara. När det gäller frågan håller jag med HR, vad har FS att förlora, ingen kan väl ta illa upp för en vänlig presentation, trots att, många inte gärna vill ha kontakt.

Maja Gräddnos (Webbsida), 19:56, 3 maj 2017. Anmäl

Man kan ha som regel att då praxis saknas ta initiativet själv. Vad kan man förlora på det? Eventuellt kan man vinna en god grannrelation, eventuellt känner sig någon enstöring störd, men då blir den relationen ändå knappast sämre, än om man inte tagit något initiativ alls. Så gott folk, vänta inte på att andra ska ta initiativ, för då händer kanske ingenting! Ta initiatvet själv! Ingenting kan hända som resulterar i något värre än om du inte tagit initiativet!

H R, 18:58, 3 maj 2017. Anmäl

Känns som att det där med att gå runt och presentera sig för grannarna inte är något som förekommer i nån större utsträckning. Kanske för att de flesta börjar med att renovera ett par månader medan man bor kvar på gamla stället? Så när man väl flyttar in så har man hejat på de närmaste och de man inte stött på innan lär man väl stöta ihop med när gräsmattorna ska klippas.

Så det så, 15:22, 3 maj 2017. Anmäl

Låter trevligt, men tror inte det är så vanligt. Skillnad på villaområden utanför storstäder jämfört med landsbygden förmodligen. Oftast kommer det väl naturligt när man stöter ihop ute. Speciellt den här årstiden när folk är ute mycket på sina tomter.

M K, 13:47, 3 maj 2017. Anmäl

Tillsvidare får vi väl utgå från att frågeställaren avser ett hus i ett storstadsnära villaområde och inte i någon by i glesbygden. I så fall är Magdalenas måttfulla råd klokt. Men det existerar faktiskt en tradition med att grannarna välkomnar nyinflyttade med "flyttgröt". Idag har den traditionen mestadels övertagits av nära och kära, men det finns fortfarande områden i Sverige där man kan räkna med att grannarna tar initiativet till den första kontakten. Ladda bryggaren för säkerhets skull.

Kap Kennedy, 08:29, 3 maj 2017. Anmäl

Saltstil?

Fråga: En bekant till mig påstod att det var ohyfsat att strö salt på maten efter att man stoppat den i munnen, dvs att man ska salta maten direkt när man får den, innan man hunnit smaka på den.

Kan detta verkligen stämma?

Svar: Vanlig fråga. Enkelt svar: Nej.

Utförligt svar: De finns de som i likhet med din bekant tänker sig att saltande på maten när man har smakat på den skulle innebära ett underkännande av matlagaren som skulle ha saltat för lite. Istället ska man alltså utgå från på att maten är saltad i underkant och därför salta innan man har smakat. Hur sjutton vet man i förväg att maten är undersaltad?

Det vet man inte. Förvägssaltande är givetvis urdumt. Saltande i efterskott har ingenting att göra med att klaga på maten vilket man naturligtvis inte gör. Det handlar bara om individuella behov av sälta, och att ens personliga saltlust är något större än matlagarens (avsevärt bättre än tvärtom, kan jag säga). Om matlagaren har råkat salta i överkant saboterar den förvägssaltande gästen sin portion.

Så den som saltar innan maten har smakats på är oförståndig eller fasligt obetänksam – jag skriver det trots risken att kritiseras av alla som av missriktad artighet saltar på osmakad mat.

Det finns bara ett rätt i detta ämne: vänta med att salta till dess att maten har smakats på och eventuellt befunnits för lite saltad.

Och alla förvägssaltare kan genast sluta med tramset om att saltande efter smakandet skulle vara oartigt.

Det är det inte.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (15)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 15

Naja, jag tycker det är både ohyvsat och dålig stil att salta på maten utan att först smaka ! Jag har en äldre vänninna som ALLTID saltar innan hon smakar, däremot står det inget salt på bordet när hon bjuder på mat och hon blir alltid ordentligt förnärmad skulle jag vilja salta mer på maten hon lagat. Det skulle heller aldrig falla samma väninna in att berömma maten hon blir bjuden på, men väntar sig självklart komplimanger vid sitt eget bord - inget stort problem, för hur man än vänder sig ..

Marie-Louise Göransson, 14:46, 3 maj 2017. Anmäl

Lyra Lof, som manga ganger forr tar du i sa haftigt nar det ar nagot du inte haller med om. Synd! KK har helt ratt nar han ifragasatter saltandet och socioekonomiska klasser. Pa manga dyra restauranger finns inte salt pa bordet och kocken blir fornarmad om man ber om salt. Som att be Monet ratta till nagot pa sin tavla efter att den var klar. Inte passande. Skulle jag ga till en chain restaurant sa skulle saltet sta pa bordet. Mat kultur visar val klass skillnader som fa andra saker i livet?

Tycker jag Iallafall, 01:23, 3 maj 2017. Anmäl

Har ett minne av att ha läst en intervju med en av 1900-talets stora företagsledare. Han berättade där att han inför anställning av högre chefer bjöd ut den sökande på lunch. Om personen då saltade på maten INNAN han/hon (tyvärr var det nog oftast män) smakat så blev den ingen anställning. Företagsledaren tyckte detta tilltag tydde på en fördomsfull inställning. Man prövar först innan man korrigerar något!

Söderfeldt Axelsson, 15:33, 2 maj 2017. Anmäl

@Kap Kennedy, i mina kretsar är det 40- och 50-talisterna som har idén om förvägssaltande som det artiga sättet, och det är de uppfostrade med. Inget som kan skyllas på den matlagningstrend som nu råder.

Så det så, 13:49, 2 maj 2017. Anmäl

@Lyra Lof: Min fråga var uppriktigt menad, utan att ha någon särskild avsikt. Men om jag får gissa lite är idén om att det är rätt att salta i förväg ett ganska nytt påfund. Kanske ett uttryck för den moderna matlagningssnobbismen, där alla utnämner sig till kulinariska experter och därför blir en smula överkänsliga inför upplevda ifrågasättanden.

Kap Kennedy, 13:15, 2 maj 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR IGEN: Anna Brovén, principiellt är det alltid oartigt att en gäst ber om något som inte ställts fram. Orsaken till det är att gästen kan åsamka värdpersonen obehag om det efterfrågade inte finns - som ketchup, soja och andra smaksättare. Saltet är möjligen ett undantag eftersom det med stor sannolikhet finns. Men fortfarande är det mest artigt att inte fråga om något annat än det som står på bordet.

Magdalena Ribbing, 12:33, 2 maj 2017. Anmäl

Kap K: "Kan denna skillnad i fostran bero på någonting, exempelvis regionala eller socioekonomiska faktorer?" Varför skulle det göra det? När det handlar om allmänt sunt förnuft? Salta på nåt innan man ens har smakat det? Dumheter... Och socioekonomiska faktorer? Absurt. Vad tänker du då? Om man är arbetarklass saltar man i förvä—eller är det 'högre' klasser som saltar? Vad det gäller att salta i förväg, för att man vet att matlagaren inte saltar väl (Leif), så är väl det ändå ett specialfall

Lyra Lof, 12:22, 2 maj 2017. Anmäl

Att strö salt på maten efter att man stoppat den i munnen låter komplicerat och är nog inte så trevligt för övriga runt bordet som tvingas se på.

Bengt Carlsson, 11:57, 2 maj 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Lite allmän information för de kommentatorer som vill veta mer om salt: Saltet var för länge sedan dyrt och eftertraktat, de finaste gästerna placerades närmast de största saltkaren vid medeltida banketter, salt var livsviktigt även ur konserveringssynpunkt. Dessa fakta ändrar inte att den som saltar innan maten smakats på är antingen onödigt djärv eller oklok. Med detta sagt: ni förvägssaltare gör förstås som ni vill och av vilket skäl som helst. Ni blir inte hemsända för det.

Magdalena Ribbing, 10:57, 2 maj 2017. Anmäl

Jag kan fortfarande höra min mamma vid matbordet: "Salta inte innan du har smakat". Så det har jag med mig. Mer komplicerat blir det om man känner att man vill ha mer salt på maten - men inte hittar något saltkar står på bordet. Är det oartigt att be värden/värdinnan om detta?

Anna Brovén, 10:50, 2 maj 2017. Anmäl

Hembesök?

Ämnet ovälkomna gäster åstadkommer allt fler frågor till spalten.

Fråga: Vi bor i Stockholm men brukar åka bort några veckor på semester på sommaren. Igår kom min man hem och sa att min svägerska hade frågat om de kunde bo en vecka i vår lägenhet på semestern eftersom vi ändå inte är hemma, han sa att det var okej.

Nu är det så att jag inte känner att det är okej. De har små barn och jag är lite av en pedant. Tycker även att det känns olustigt med alla privata prylar, papper etc man har. Vi umgås inte särskilt mycket, under de dryga femton år vi har bott i Stockholm har de hälsat på oss kanske två – tre gånger men nu kommer de en vecka när vi inte ens är hemma? De har gott om pengar så de kan mycket väl ta in på hotell, och det finns ännu en släkting med stort hus i en förort – de hälsar på dom så de skulle ju kunna bo där tycker man.

Är det rätt att de ska få bo här bara för att det är tomt och blir bekvämt? Är jag bara småaktig och ogin, eller ska jag säga att jag faktiskt inte vill låna ut vårt hem?

Svar: Med stor förståelse för din tvekan råder jag dig ändå att låta svägerskan bo hos er, eftersom din man redan har sagt ja. Det borde han inte ha gjort utan att fråga dig först. Skulle ni nu säga nej nu måste ni ha ett vettigt skäl, annars blir det tydligt att det är du som inte vill ha svägerskan boende i din bostad och det kan sabotera den släktsympati som förhoppningsvis ändå finns mellan er.

Det är ett stort förtroende att låta någon bo i ens hem när man själv inte är där. Du kan att ringa din svägerska och säga att du gärna vill förklara att det finns ganska mycket i lägenheten som är en risk för små barn, barnen kan skada sig och föremål gå sönder. Förklara att du inte kan flytta undan allting, tyvärr, kan du säga. Och så säger du vänligt att du är pedant och vill att de bara använder matbordet med plastduk, inte äter något i soffan osv, inte har egna gäster, jag vet inte vad du kan ta upp av sådant som du inte vill att svägerskefamiljen ska göra hos dig. Men poängen är att du hövligt preciserar en rad saker som gör att svägerskan kan känna att det här blir för besvärligt för henne att iaktta och i bästa fall säger hon att då bor familjen hos den andra släktingen.

Du framstår visserligen som en besvärligt pedantisk svägerska men du har inte vägrat svägerskan tillträde till ditt och din mans hem.

Fungerar inte den metoden måste du ställa undan det du är rädd om, låsa lådor och skåp om det går, eller lägga allt du oroar dig för att svägerskan ska vara nyfiken på i en garderob som du låser, eller i ett rum som du kan låsa. Lägg enkla skynken över möblerna osv. Och försök tänka på att svägerskan inte vill dig illa utan bara är mån om sin egen närmaste familj och sin egen ekonomi.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (19)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 19

Jag ryser. Annans barn som förstör vår lägenhet när vi är på semester. Har inte en eldsvåda el. översvämning inträffat, så är bokhyllan omorganiserad, barnfingerkladd på böckerna, fjärrkontrollen är omprogrammerad av blint tryckande, stagen till fönsterbrädorna är knäckta för att ungjävlarna suttit på dem, familjens katt har kissat i garderoben, avloppet är förstört för att ett vuxet pucko hällt ut något som kloggar igen hela BRF:s avloppsstam, balkongdörrstaget avbrutet o tvättmaskinen trasig.

Genesis Day, 01:14, 4 maj 2017. Anmäl

Först och främst så är det ju värt att säga att detta definitivt inte är svägerskans hem. Helt uppenbart så var det en fullt rimlig fråga iom att mannen i detta fallet godkände det. Felet är naturligtvis mellan man och fru i detta fall som missade i kommunikationen.Jag håller dessutom inte med MR här. Bättre att säga som det är, att du inte är komfortabel med folk i din lägenhet när du inte är hemma. Det är lättare att acceptera än en lista tjock som en bok med regler som om att man är en idiot.

Simon T, 11:23, 2 maj 2017. Anmäl

Att man "inte känner sig bekväm" med att någon är i ens hem när man är borta är ett *helt* acceptabelt skäl. Jag tycker du ska säga till karln att han får säga att det tyvärr inte går, och ni behöver inte hymla om varför. Om jag frågat min bror om en sådan sak skulle jag *definitivt* acceptera ett nej utan att tycka illa om nån. Bara man får svaret så snabbt som möjligt så man hinner fixa annat boende är det ju inget att bråka om :). Det *är* ok att säga nej!

annan Camilla, 23:19, 1 maj 2017. Anmäl

Eftersom maken redan sagt att det ar OK sa ar det val bara att bita ihop och vara gast vanlig. Se det som nagot du inte gillar men som du gor for din mans skull. Du sager att ni inte ar speciellt nara. Kanske det har ar en chans att visa sig villig att gora nagot for familjen? Nar man valjer en livskamrat sa valjer man ju ocksa till viss man dennes satt att umgas med sin familj. Ber dom att fa stanna igen sa kan du ju saga att du vill traffa dom oftare och vill darfor vara dar nar dom besoker.

Tycker jag Iallafall, 19:13, 1 maj 2017. Anmäl

forts: Han hade även gått igenom våra datorer och privata saker, och likaså låtit pv:n bo över osv. Vi kan väl säga att han inte är speciellt omtyckt av mig längre, eller välkommen heller för den delen vare sig vi är hemma eller borta.

Maleandro Le Male, 16:16, 1 maj 2017. Anmäl

Vi lät en mkt god vän till min man låna vår våning medan vi var på semester i Sverige och när vi kom tillbaka så visade det sig att han hade använt alla mina hygienprudukter och krämer som är ganska så dyra då jag tycker om att skämma bort mig själv, haft middagar för människor som vi inte kände eller ens visste att han var bekant med, bla en pojkvän som bara bodde ett stenkast ifrån där vi bor.

Maleandro Le Male, 16:11, 1 maj 2017. Anmäl

Ewa Atena, en syster, ja, som hälsat på två, tre gånger på femton år. Lite skillnad om man har en närmare, tätare kontakt.

M K, 14:39, 1 maj 2017. Anmäl

Jag håller med "lilla moi" - precis så skulle jag göra när situationen nu är som den är, eller be maken göra det! Jag anser inte alls att man måste "krypa ut ur sin bekvämlighetszon och ge omvärlden en chans att visa att allt inte måste vara precis som man tänkt sig själv" för att bli respekterad och/eller omtyckt!

Marie-Louise Göransson, 13:36, 1 maj 2017. Anmäl

Nej, FS är inte småaktigt och ogin. Svägerskan är det. Hade det varit släktingar som kom på besök när de var hemma och FS visste att barnen vet hur man vistas i möblerade rum så hade nog FS känt sig trygg med att låna ut hemmet. Som det är nu så vill svägerskan bara utnyttja utan besväret att vara trevlig med värdfolket.

Så det så, 13:24, 1 maj 2017. Anmäl

Tur att det finns andra människor som är generösa. Det är inte fråga om att släppa vilt främmande människor i sitt hem men en syster. Mina släktingar bor utomlands (fina påkostade bostäder) ;-))) och jag är välkommen när som helst att bo där vare sig de är hemma eller vistas på semestern. Jag få gärna bo där under deras frånvaro. Och jag fick ta mina barn när de var små . Klart jag ansvarar för att lägenheten/huset kommer inte att rivas ner , brännas och förstörs mm . Vi lever inte för evigt.

Ewa Atena, 13:15, 1 maj 2017. Anmäl

Prettogäster?

Fråga: Min sambo sedan några år har ett antal vänner som gärna vill komma ut till mitt ställe i skärgården och bo och äta.

I början ställde jag upp men känner att det liksom tar emot. Det är inte mina vänner och sommaren är kort och dom vill dessutom inte åka hem när man finkänsligt påpekar att bussen går kl 1200. Det finns ju mat kvar…

Några har vi fått köra in med bil till närmaste ort en dryg timme tur retur. Andra har fått åka ända till Stockholm utan att betala en krona.

Tycker att dom som åker längre sträckor, säg 40 minuter i min bil, av sig själva skulle kunna erbjuda sig att betala en slant.
Men nej då.

Tycker det räcker att umgås i stan. Vill inte driva hotellrörelse under några veckor på sommaren.

Vad säger jag till dom i sommar när dom vill komma? Och vad gör jag när dom som överraskning knackar på dörren?
Är det jag som är elak och oresonlig?

Svar: Nej, du är inte elak eller ogästvänlig! Det är självklart att du inte ska ha oönskad och gratis pensionatsverksamhet på sommaren. Eftersom du och din sambo tydligen har skilda vänkretsar behöver du diskutera med sambon angående vänner som är gratisätande – åkande på egna villkor. Sambon kan framföra vänligt när dessa personer bjuder sig själva att det inte passar, ni har andra planer. Ingen kan surna till över det. Att man har ett attraktivt fritidsboende innebär inte att alla andra mer eller mindre bekanta har fri tillgång till det.

En annan sak är om din sambo brukar säga till sina vänner att de gärna får komma till ditt ställe och hälsa på, då uppfattar dessa vänner som att de är ditbjudna och kan inte nekas gästfrihet i form av mat, dryck och vänligt bemötande. Sådan inbjudan kan man slänga ur sig lite obetänksamt utan att inse följderna. Är det så måste din sambo genast lära sig att inte bjuda någon till ditt ställe utan att först ha pratat med dig om det.

Men om orsaken inte är din sambos ”generositet” angående besök på ditt sommarställe måste ni ta ett gemensamt beslut om vilka besök som vänligt men bestämt ska avböjas. Kanske är någon-några vänner välkomna?

Det där med förväntad gratisskjuts i bil är ett otyg, givetvis ska de som åker med erbjuda sig att betala bensinkostnaden. Men gör de inte detta är det väldigt svårt att avkräva dem ersättning. Du kanske kan säga något när biltransporten inleds, i skämtsam ton ”här kommer er privatchaufför, en flaska vin blir bra som arvode” – så får du se om de nappar på det betet. Inte helt troligt, de människor som utgår från att deras sällskap är så underbart att de kan komma när de vill och äta och dricka och få skjuts gratis, fattar inte alltid ens de mest tydliga vinkar.

Bästa tekniken är att hindra besöken och till det krävs samarbete med din sambo. Så när några av sambons vänner anmäler att de avser infinna sig kan du säga vänligt att det inte passar, ni har fullt upp (obs. att ni inte har minsta skyldighet att redogöra för vad ni ska göra). Rätteligen bör din sambo ta dessa samtal istället för att lämna obehaget till dig – det är inte roligt att säga nej till vad dessa självbjudande gäster tänker sig ska bli så trevligt.

Kommer personerna oanmälda och står framför dörren säger du och din sambo gemensamt att ni absolut inte har tid, tyvärr, fall inte undan om de då viftar med sin tårtkartong och säger ”men bara en kopp kaffe.”

Säkert skulle mina förslag kunna uppfattas som ovänliga av de personer som ser sin närvaro som en himmelsk gåva till den de gästar. Men de som verkligen är ovänliga, självupptagna och ouppfostrade är de gäster som beter sig som du beskriver.

Fatta mod, tala med din sambo, säg ifrån!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (27)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 27

Lyra Lof: Jag vet inte varför man skulle kunna anses vara elak och oresonlig ifall man inte alltid vill ha gäster, speciellt sådana som verkar fordra sådan stor uppassning som FS beskriver.

Roland Kronqvisy, 05:15, 7 maj 2017. Anmäl

Inte utan att tankarna leder till Martin Ljungs "Ester"

Anders Ström, 15:06, 4 maj 2017. Anmäl

Oj, min kommentar blev censurerad när jag svarade ett enkelt "Ja" på FS:s fråga... Kan ett svar vara mer rättframt och naturligt än ett ja eller nej på en fråga som är ställd så att man kan svara så?

Lyra Lof, 12:27, 2 maj 2017. Anmäl

Det låter ju som om FS ägde stället innan sambon kom in i bilden och då är det ju faktiskt han/hon som bestämmer. I vilket fall måste man ju respektera om partnern inte vill. De korta semesterveckorna måste man få koppla av och bjuda dem man själv vill. Jag hade föreslagit sambon att bjuda dit dem vid ett tillfälle jag själv inte är där.

M K, 12:12, 1 maj 2017. Anmäl

Eftersom sambon och FS inte verkar vara på samma våglängd skulle jag sätta några förbehåll: om sambon bjuder dit folk så lagar hen maten och diskar efteråt, samt står för sällskapet. Du är fri att göra som du vill och gå därifrån när det passar dig och vill du ha stugan för dig själv får du säga "jag behöver vila lite, så ni får ta en promenad en stund".

lilla moi, 10:15, 1 maj 2017. Anmäl

Jag tycker det har ar ett sambo problem mer an ett gast problem. Tycker sambon att vannerna forgyller sommaren sa pass att det ar vart besvaren sa kommer dom fortsatta dyka upp och aldrig vilja aka hem. Folk gor sallan sa om dom inte pa nagot vis blivit uppmuntrade eller fatt nagon slags signal att det ar OK. Det verkar som om sambon har svart att dra granser. Eller ocksa har ni olika umganges behov.

Tycker jag Iallafall, 05:37, 1 maj 2017. Anmäl

Mystiskt vad somliga insändare intepreterar i FS fråga och även i hennes och hans personligheter ! Det är inte alltid enkelt att få sin partner att tycka samma om det som är viktigt för en själv och vem har inte fått svälja en mängd bortviftande och ibland ganska respektlösa förklaringar för husfridens skulle, oavsett om huset är MITT eller VÅRT !

Marie-Louise Göransson, 12:07, 29 april 2017. Anmäl

Det här känner nog de flesta med sommarställen igen. Obegripligt att en del inte förstår att man bara inte bjuder in sig själv på det där sättet, utan inbjudan. (Att svänga förbi oanmäld på en fika är väl bara trevligt däremot). FS måste väl ändå ha pratat med sambon om detta. De som beter sig som FS beskriver hade jag vägrat ha som gäster på sommarstället för all framtid. Bara att säga sig vara upptagna. Om sambon vill umgås med dem själv kan han väl göra det i stan.

M K, 10:33, 29 april 2017. Anmäl

Själv skulle jag aldrig bjuda in mig eller fråga om jag får komma hem till någon - varken insommarstuga eller hemma. Jag väntar på en inbjudan! Dock får jag erkänna att jag inte gillar att bli inbjuden med en massa "brasklappar" om att rensa ogräs, klippa gräset eller för den delen köpa med mig en massa mat och dricka. Spntant, på eget initiativ hjälper jag gärna till, men vissa (inte alla!) sommarstugeägare tycks tro att de kan passa på att kräva vad som helst i utbyte mot ett besök....

Anna N, 09:47, 29 april 2017. Anmäl

@HJ Om FS ägde stället och sedan skaffade en sambo äger hen fortfarande det, och är dessutom den som sannolikt har störst koppling till stället. Framförallt handlar det väl kanske om en markering... FS äger stället och anser att sambon inte har samma rättighet att disponera det. Hur som, håller med de flesta nedan, det här känns som ett problem mellan FS och sambon - förklara hur du känner dig och att sambon max får ha gästerna där x dagar/sommar.

annan Camilla, 00:44, 29 april 2017. Anmäl

Svarsslarv?

Fråga: Jag undrar hur det är rimligt att förhålla sig till denna situation: mina vänner och jag brukar skicka meddelanden till varandra. Mer än en gång har jag föreslagit tid och plats att ses men får inget svar eller möjligen ett svar om att den tillfrågade kan ses den dagen men meddelar inte huruvida tidpunkten passar.

Det är frustrerande för mig att stå i ”stand-by läge” till dess mina vänner behagar svara. Ibland får jag svar med så kort varsel som samma dag. Ibland har jag skickat sms och påmint om svar varpå svaret brukar bli i stil med ”jag måste kolla upp det närmare med barnvakt etc”. Det känns inte riktigt bekvämt behöva påminna utan det får mig att känna mig tjatig.

Svar: Dina vänner inser inte att du håller den föreslagna tiden för dem och därför behöver deras svar. De kanske tror att du som de har en kalender med fluffiga tider, lössläppta utan ordning. Du kan börja med att muntligt och vänligt förklara för dem att du behöver veta ganska omgående om det du föreslår passar eftersom du kan ha annat att göra än att vänta på deras eventuella intresse.

Eller så får du använda en stramare formulering när du föreslår ett möte – ungefär så här ”kan du ses på torsdag kl 19, hör jag inte något från dig före kl 19 på onsdag förstår jag att du inte kan och då stryker jag mötet.”

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (7)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-7 av 7

Att bestämma tid för träff/ nästa möte har utvecklats till en nästan rituell handling. Den består av flera steg och varje steg måste beträdas och tänkas över grundligt, innan man är redo för nästa. Ritualen kan följas och kännetecknas av inåtvänt bläddrande i kalendrar - och den ska(!) ta tid. Lyra L har en poäng i sitt inlägg. Känns den alltför brutal, kanske Draaks fungerar? Eller M.R:s.- sista stycket? Mest troligt - en invand rit förändras inte i första taget...

gamla Tekla, 14:12, 27 april 2017. Anmäl

AM Draak, på pricken! Din syster är inte ensam om att låta så där. Det är nästan hopplöst att få folk att boka in något. Allt ska hållas flytande och öppet.

Tore Persson, 13:41, 27 april 2017. Anmäl

Håller också med Lyra Löf! Var inte så tillgänglig, tillmötesgående och flexibel. Boka in annat om du inte får svar, eller, låtsas du bokat in annat.

Molly Moll, 11:52, 27 april 2017. Anmäl

Så här låter min syster (35+) i telefon: "Det vore kul att ses. Ska vi säga fredag nästa vecka? Vi hörs nästa vecka." Sedan ringer hon i början av veckan: "Vi skulle ju ses på fredag. Ja, kul! Vi hörs när det närmar sig." Sedan talas de vid på torsdagen, men tidpunkten bestäms inte förrän på fredagen.

AM Draak, 11:34, 27 april 2017. Anmäl

SMS-kommunikation är ett av mänsklighetens sämre påfund, eftersom den närmast inbjuder till otydlighet och ambivalens. Det är liksom som gjort för att besvara efter eget godtycke. Eftersom det krävs så lite av aktiv handling att ta emot ett SMS hamnar kommunikationsformen allra längst ner på angelägenhetsskalan. Ett pling som kan ignoreras, bara. "Jag läser när jag har tid och svarar när jag har lust. Om jag kommer ihåg."

Kap Kennedy, 09:02, 27 april 2017. Anmäl

Instämmer med Lyra Lof, sluta vara tillgänglig för deras nycker. Har du inte fått svar så är du fri att boka in annat som dyker upp. Påminn inte, föreslå inte andra tider. Låt "vännerna" visa om de är intresserade av att umgås eller inte. Hör inte de av sig så är de ju inte intresserade.

Så det så, 08:27, 27 april 2017. Anmäl

Eller, bättre: om de inte har av sig inom en viss tid, boka in nåt annat och sen när personen hör av sig och vill ses så säger du att du inte kan längre. "Eftersom du inte hörde av dig antog jag att du inte ville/kunde träffas, så jag bokade in andra planer." De har vant sig vid att du alltid är flexibel runt dem. Var inte det längre.

Lyra Lof, 07:00, 27 april 2017. Anmäl