Långlån?

Fråga: Mamma är snart 90 år och har blivit dement. De flesta av hennes vänninor har gått bort. Mamma har dock en väninna kvar som är flera år yngre och vid sina sinnens fulla bruk, om man får uttrycka sig så. Jag har upptäckt att det saknas vissa saker hos min mamma, Till exempel en varm pläd. Nu ligger min mamma med en badhandduk över sig när hon ser på tv. Hennes väninna har skrivit sitt namn och vad hon har ”lånat” bland annat pläden, på ett block hos min mamma.

Denna väninna har inte hört av sig på över ett år. Vad kan jag göra? Ska jag kontakta henne och be att hon lämnar tillbaka i alla fall pläden eller ska jag låta detta bero? Min mamma bryr sig inte nu, men för mig gnager det att man kan plocka saker från en gammal människa bara så där, även om det inte är dyrbart eller handlar om pengar. Det är själva sättet jag vänder mig mot. Eller ska jag bara låta saken bero?

Svar: Väldigt trist! Ta kontakt med denna väninna som inte verkar vara en god sådan, och be henne lämna tillbaka det hon har tillskansat sig. Hon har nog inte tänkt att behålla, lika med stjäla, dessa saker eftersom hon har skrivit upp vad hon har tagit hem. Men man lånar inte en pläd i ett år, eller alls från någon som inte kan försvara sitt ägande.

Ring henne, som sagt, och säger hon eventuellt att din mor har givit henne dessa saker så får du säga ifrån: mamma är dement, du förstår nog att du inte kan ta något eller ta emot något från henne.

Gör det här så snart som möjligt. Att väninnan blir sur får du ta, hon är ju ändå inte ett vettigt sällskap för din mor. Det är viktigt att du säger ifrån.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (11)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 11

Ja det är klart att man måste ta kontakt med vännen och förklara att mamman nu använder en handduk medans vännen har hennes sköna filt.. Då borde ju vännen reagera att det inte är särskilt snällt att behålla den.

A A, 11:37, 13 april 2017. Anmäl

FS kanske menar att hon själv inte hört av väninnan, men att mamman haft kontakt. Låter ju som om saker försvunnit nyligen, annars hade väl FS reagerat tidigare. Självklart att kräva tillbaka allt. Annars kanske fler saker försvinner som glöms bort att skriva upp. Jag skulle nog kolla upp så inte värdesaker också saknas. Att skriva upp det som saknar värde kan ju vara ett sätt att framstå som ärlig. Värdesaker som försvinner hos en dement kan ju vara svårt att avgöra vart de tagit vägen...

M K, 18:34, 12 april 2017. Anmäl

Hur vet FS att vännen inte har hört av sig på över ett år?

Susie Dahl, 13:07, 12 april 2017. Anmäl

Någon är lite konstigt här. Har FS låtit sin dementa mor använda ett badlakan som pläd i över ett år??? Alldeles oavsett om modern gett eller lånat bort den - varför har FS inte skaffat en ny pläd år sin gamla mor? Var finns omtanken? Låter mest som att FS bevakar sitt kommande arv...

Anna N, 10:01, 12 april 2017. Anmäl

Det är svårt med dementa människor som fattar irrationella beslut. Man måste respektera samtidigt som man själv får "fixa till" så det blir rätt. Min mamma lånar ut pengar till en s k väninna. Denna dam har satt det i system, hon vet mycket väl att mamma glömmer och svarar inte på mina telsamtal och sms. Lånandet går inte att stoppa på annat sätt än att jag har full koll på mammas internetbank att det inte finns mer än knappt 500 kr på kortkontot. Då kan hon själv säga att hon inte har råd.

Molly Moll, 09:53, 12 april 2017. Anmäl

Ta kontakt med den väninnan och berätta hur är det för din mamma om hon inte vill hälsa på tillsammans med dig och då kan FS fråga väninnan vart alla saker som är lånade har tagit vägen och om väninnan förstår att din mamma har lånat ut dem och nu är det dags att lämna tillbaka dem. Vill hon inte träffas så stå på dig din mamma ska ha tillbaka det som hon har lånat ut, det är det som gäller.

Kerstin Sundberg, 07:10, 12 april 2017. Anmäl

Ser vissa kommentarer om att det kanske var ett medvetet lån, men eftersom mamman använder en handduk istället för pläden är det ju tydligt att det inte var ett medvetet beslut. Men det är ju rätt enkelt att kontakta väninnan å mammas vägnar och erbjuda sig att hämta pläden och helt ärligt säga att mamman inte vågat be att få tillbaka den utan använder en handduk istället.

Anna Holmberger, 15:45, 11 april 2017. Anmäl

Det kan faktiskt vara så att väninnan fått sakerna, gamla människor kan få för sig att ge bort det de tycker andra behöver bättre. (Hade en svärmor som på äldre dar inte gick att besöka utan att man kom därifrån med den ena prylen efter den andra, att tacka nej gick inte, då blev det sura miner.) Väninnan kan ha skrivit upp sakerna som ett lån för att hon egentligen inte velat ta emot dem och tänkt lämna tillbaks dem vid lämpligt tillfälle (vilket kan vara nu om FS hör av sig).

Anna Berg, 13:22, 11 april 2017. Anmäl

Vem i hela friden LÅNAR en filt/pläd?! Måste ha varit någon baktanke om att behålla eftersom hon väl visste hur det var med minnet. Att skriva på en "lånehandling" känns mer som en brasklapp ifall barn skulle ifrågasätta detta handlande.

Ann Jansi, 11:40, 11 april 2017. Anmäl

Jag tror att denna meningen är viktigt i sammanhanget: "Denna väninna har inte hört av sig på över ett år.". Jag gissar att modern inte var lika dement för ett år sedan som hon är nu (demens brukar gå utför fort), vilket innebär att för ett år sedan kanske det var helt rimligt att låna någonting. Demens kan också vara ett rent helvete för vänner och familj, vilket kan vara en förklaring till brist på kontakt. Detta kan altså vara helt oskyldigt.

Simon T, 11:01, 11 april 2017. Anmäl

Tyst minut

Fråga: Hur gör man vid en ”tyst minut”?

Svar: Tyst minut är ett sätt att genom en kort, ofta gemensam, absolut tystnad och stillhet hedra någons minne, för önskan om fred, för att koncentrera sina tankar på någon, några eller något som ska hjälpa människor framåt. Man kan också hålla en tyst minut ensam. Vanligt är att den sker med andra på en arbetsplats, i en butik, en serviceplats, transportmedel, genom att stanna och stiga av cykeln eller bilen, och helt enkelt stå stilla. Man sitter inte under en tyst minut, om man alls kan stå upp. På sjukhus avstår man från att delta om någon åtgärd pågår.

Den som i ett sammanhang med flera människor närvarande tar initiativet till en tyst minut reser sig, äskar tystnad och säger vad den tysta minuten avser, som ”låt oss hedra minnet av offren för det meningslösa våldet med en tyst minut”. Då reser sig alla närvarande, står stilla och är helt tysta under den stund, minst tjugo sekunder, ibland en hel minut, som denna tystnad brukar vara. En hel minut känns i detta sammanhang alltid längre än de sextio sekunderna och därför brukar minuten förkortas.

Efter detta sätter man sig igen, eller skingras och går. Man ber inte någon bön, inte heller sjunger man. Själva tystnaden skapar samhörigheten. Den som föreslår den tysta minuten avslutar den med en gest som visar att man kan sätta sig igen, eller gå sin väg.

Den tysta minuten är ett begrepp i stora delar av världen och initierades av en brittisk officer år 1940 under andra världskriget, när Tysklands luftvapen under lång tid bombade företrädesvis London i en serie blixtanfall, kallade Blitz. Den gemensamma protesten mot kriget manifesterades genom att alla precis klockan nio varje kväll iakttog en tyst minut för freden.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (2)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-2 av 2

MAGDALENA SVARAR: Axel Nydén, du gjorde rätt. Som jag skriver i spalten ska alla som har möjlighet till det, resa sig och förbli stående under den tysta minuten.Jag såg bilder från olika platser där människor stod upp, och andra bilder exempelvis från restauranger, där man satt ner. Den tysta minuten markerar respekt för den oåterkalleliga döden och minnet av dess offer. Att stå upp den korta stunden är det enda rätta.

Magdalena Ribbing, 06:34, 19 april 2017. Anmäl

Med anledning av den utlysta tysta minuten i måndags gick jag till kyrkan där jag visste att det skulle hållas klockringning och tyst minut. När klockan slog tolv reste jag mig men andra satt. Jag går ofta i kyrkan och de är bekanta till mig alla som jobbar där. Jag undrar: är det inte rätt att stå upp (om man kan, givetvis) under en tyst minut?

Axel Nydén, 23:10, 18 april 2017. Anmäl

Vänsvek?

Fråga: Har sedan 1995 en väninna som till en början var arbetskamrat. Över åren kom vi att bli mycket goda vänner och umgicks även privat.

Har väl känt sista året, att intresset från hennes sida mattats av lite och hon ofta haft ursäkter att inte kunna komma till lunchträffar eller tjejmiddagar. Men hon har alltid ringt tillbaka och försäkrat att det var otur att hon inte kunnat komma just då, etc och att jag och vår vänskap betyder så mycket för henne!

Nu var hon bjuden till ”tjejkväll/ middag” en torsdag (skriftlig inbjudan!) och hörde av sig tre dagar innan och beklagade att hon inte kunde komma, då hennes åldriga mor som bor i en annan stad blivit sjuk och hon måste åka till henne. Beklagligt, men förståeligt. Väninnan hörde av sig dagen innan igen och sa att hon skulle bli kvar hos sin mamma till helgen den veckan.

När jag så stod i köket och höll på med förberedelser inför middagen, plingade det till i min mobiltelefon och jag såg att väninnan lagt upp ett meddelande på Facebook! Döm om min förvåning att hon denna dag – samma dag som min middag – lagt upp en bild på en väninna som hon gjort en utflykt med till Görvälns slott i Järfälla och skrivit att hon njöt av en fin eftermiddag där i solen!

Jag blev jätteledsen och besviken! Hon valde alltså bort mig och vår tjejmiddag och föredrog en dag i solen med en annan väninna. Skulle vår vänskap sluta i en lögn? Hade hennes mamma ens varit sjuk? Sociala media kan vara avslöjande.

Hur ska jag agera mot henne? Ska jag alls agera/reagera?

Svar: Usch! Trist beteende av denna kvinna. Att hon så noggrant beskrev anledningen till att hon inte kunde delta i din middag, och återkom till dig om detta med ytterligare precisering, visar ju en noggrann planering till hennes frånvaro. Hon kunde annars lätt att meddelat bara att hon beklagade att hon inte kunde delta, istället för historien om sjuk mor osv. Man kan som inbjudare inte kräva närvaro av alla man bjuder, men av en gammal vän ska man inte tolerera en medveten lögn som förklaring till ett uteblivande.

Finns det kanske en liten möjlighet att bilden är äldre än den dag hon lade ut den? Annars är det beräknande och därmed ännu mer uselt att göra som hon gjorde. Men om du är helt säker på att hon gjorde den där utflykten samtidigt som din middag, och att det inte var en bild från veckan innan tycker jag att du kan skicka ett meddelande till henne om att du har sett detta.

Du skulle då kunna skriva ungefär ”Såg på Facebook att du var i Järfälla istället för hos din sjuka mamma och att du prioriterade den utflykten före min middag. Det är din sak, men jag blev ledsen över att du var osann och det uppfattar jag som ett svek mot vår relation. Nu tar jag en längre time-out från vad jag så många år har betraktat som en god vänskap mellan dig och mig.”

Du måste ju nästan misstänka att hon avsiktligt försöker avsluta relationen till dig när hon lade ut bild osv på Facebook för din och andras beskådan, knappast en slump, hon måste ju ha insett att du kunde se det. Hon kan eventuellt ha en bra förklaring. Eller så struntar hon i er vänskap och då är det lika bra för dig att du blir av med henne.

Du ska inte behöva öda mer energi på en så opålitlig eller lögnaktig person. Du har rätt att välja det ord som din besvikelse finner bäst.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (24)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 24

Maleandro Le Male - Alla inlägg har ju datum och tidsstämpel. Enkelt att kolla innan man säger upp vänskapen med någon.

Marie Lindström, 14:53, 19 april 2017. Anmäl

Eftersom FS skrev så detaljerat om vilket slott det gäller så känns det som att hennes syfte är att vännen ska se och läsa detta

Susie Dahl, 12:00, 12 april 2017. Anmäl

Väninnan var ju inte på väg TILL modern. Hon ringde ju därifrån dagen innan middagen och förklarade att hon skulle bli kvar där. Hur som helst kan det finnas olika förklaringar till den eventuella nödlögnen och klavertrampet med Facebook. Oavsett väninnans motiv gör FS nog klokast i att vara cool, ligga lågt med vänskapen och avvakta att (om) väninnan tar något initiativ. Bollen ligger hos väninnan nu.

Anna N, 10:11, 12 april 2017. Anmäl

Jag håller med Ewa Atena; vare sig man vill det eller ej så kan vänskap mycket väl ta slut och bara rinna ut i sanden!!! Man mår nog bästa av att bespara sig förödmjukande konfontrationer och tvinga "vännen" att ljuga, shit happens !!!

Marie-Louise Göransson, 12:31, 9 april 2017. Anmäl

Genesis Day, 18:48@ Har en känsla av att FS visar sitt missnöje i de fall väninnan föredrar ett annat umgänge( ibland ) framför henne och där kommer lögnen, kanske med flit eftersom vännen visar sin bild på sociala medier. En tanke ställare till FS? Vi vet inget om deras vänskapsstatus egentligen.

Ewa Atena, 11:23, 9 april 2017. Anmäl

Det fula här är inte att hon valde att tillbringa tid med en annan vän. (Den friheten måste en riktig vän kunna ge utan att bli svartsjuk.) Nej, det fula är att hon ljög för sin vän. Där ligger sveket. (Att man vid ett visst tillfälle väljer en person över en annan ska inte övertolkas. Olika dagar eller perioder behöver man olika personer.) Vänner med tvångsmässiga bindningar är mer tveksam vänskap och till mer tveksam nytta.

Genesis Day, 18:48, 8 april 2017. Anmäl

Varför antar man att väninnan ljugit om anledningen att hon inte kan gå på middag - på kvällen - för att hon lägger upp bilder på vad hon gjort under dagen? Tänk om klockan är 18:00 när hon sitter på tåget på väg till sin mor och lägger upp bilder på vad hon gjort under dagen? Det står inte hur långt bort mamman bor, men väninnan kan ju faktiskt vara helt oskyldig. Vill väninnan ändå inte ha så mkt kontakt är ju ingen skada skedd om FS bryter, men det vore ju bra att bryta av rätt anledning...

H R, 08:01, 8 april 2017. Anmäl

Jag skulle inte konfrontera väninnan, det leder nästan aldrig till något bra. Gör ingenting. Kontakta inte henne, bjud inte henne igen. Om hon hör av sig (tveksamt), kan det vara dags att ta upp det. Tippar att så inte sker, bekantskapen är nog över. Trist men bättre att acceptera än kräva förklaringar osv som verkar lite patetiskt.

nicki s, 18:41, 7 april 2017. Anmäl

Jag skulle nog invanta vannen har. Hor hon av sig och vill traffas skulle jag ta upp det da. Hor hon inte av sig sa har du svaret dar. Hon vill inte umgas mer eller sa skams hon nar hon laste MRs spalt och sag situationen namnas dar. Det ar val nastan det som onskades med ett inlagg som detta dar namnet pa slottet uppges? Ibland ar det bast att lata saker rinna ut i sanden hur krankt man an kanner sig.

Tycker jag Iallafall, 18:36, 7 april 2017. Anmäl

Jag skulle vara väldigt försiktig och verkligen se när bilden var upplagd. FB har en tendens att slänga upp gamla bilder i ens flöde och därigenom få dem att verka nya när de kanske är en vecka gamla el äldre, har hänt mig flertalet ggr. Med olika resultat som följd, bland annat slut på vänskap! FB är def ngt jag inte litar på längre!

Maleandro Le Male, 16:39, 7 april 2017. Anmäl

Vandrarhej?

Fråga: Jag är ofta ute i naturen och vandrar i naturreservat. Om man är helt själv på en väldigt folktom plats (till exempel en skog, strand, etc) och det plötsligt kommer en annan person, bör man då hälsa på den? Ofta gör jag det men det är svårt att veta generellt hur man bör göra i sådana situationer. Vissa kanske störs av detta och vill vara för sig själva.

Svar: I Sverige händer det ofta att människor låtsas som om andra som de möter inte finns. Varför det är så vet jag inte. Något slags kulturell blyghet kanske? Eller bara vanlig bortkommenhet? Man kanske inte vill ta risken att den man möter på sin ensamma promenad misstänker att man försöker sig på en kontakt. Men den som går ensam äger fördenskull inte omgivningen utan får finna sig i att andra också går där.

Författaren Hjalmar Gullberg, 1898- 1961, skrev
”Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.”

Om du möter en annan vandrare i naturen är det självklart att du hälsar. Det är rätt, artigt och en grund i mänskligt beteende. Ingen kan störas av att någon förbipasserande säger ett vänligt hej. Ingen är helt osynlig.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (16)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 16

Nämen, det är väl bara att heja och gå vidare, vare sig de man möter tycker att man gör rätt eller ej - och vad är det man förlorat; ett hej för mycket ???

Marie-Louise Göransson, 12:35, 9 april 2017. Anmäl

Jag anser mig vara en introvert person och vet känslan av att man hejar eller nickar till någon annan när man står på busshållplates/är ute på promenad, börjar prata om sin livshistoria eller vad det nu är. Jag vet inte om det handlar så mycket om att vara introvert/extrovert. För min del, så upplever jag dom som tar varje chans att börja snacka om det ena och andra, är mer ett behov att få uppmärksamhet och få synas och har en ovaksamhet på att andra inte kanske är intresserade

Catarina Dalesjö, 11:56, 7 april 2017. Anmäl

Jag menar att man inte väljer själv vilken personlighetstyp man är. Jag har aldrig märkt annat än att det är de introverta som måste anpassa sig, aldrig de extroverta, så jag förstår inte att du klagar på att så skulle ske. Alla gör väl så gott de kan.

AM Draak, 11:13, 7 april 2017. Anmäl

AM Draak, du får gärna ignorera varenda människa du möter om du vill, och låtsas som att dom inte finns. Men enligt mig skulle världen bli tristare om det vore så. Vad får du ut av att märka mina ord, kan man ju undra.

I A, 10:08, 7 april 2017. Anmäl

Världen skulle vara alldeles underbar om alla var introverta, för då skulle vi kunna lita på att ett "hej" är just bara en hälsning och inte riskera att den vi hejjar på börjar haspla ur sig sin livshistoria.

Jenny Löwerot, 08:23, 7 april 2017. Anmäl

I Frankrike tex hälsar man på ALLA med resp. bonjour madame, monsieur, men nu är vi ju INTE i Frankrike, men att det ska vara ettproblem att hälsa , kan jag INTE riktigt förstå. Heja på bara - HUR kan det tas illa upp? Oförståligt!!

Kristina Hörlin, 03:19, 7 april 2017. Anmäl

Får man ögonkontakt säger man hej, undviker den andra ögonkontakt låter man bli.

Bara Föratt, 23:28, 6 april 2017. Anmäl

IA, introverta är trista och grå och bör anpassa sig till de extroverta, menar du?

AM Draak, 17:54, 6 april 2017. Anmäl

"Vissa kanske störs av detta och vill vara för sig själva." Tänk vad världen skulle bli trist och grå om alla anpassade sig efter de introverta..

I A, 14:35, 6 april 2017. Anmäl

Många gånger när jag mött någon på mina skogspromenader har jag tänkt på precis den dikt som Magdalena citerar, den som börjar "Om i enslig skog", och den speciella, sekundsnabba gemenskap som dessa möten ger. Gemenskapen i att vara människa. Att möta en artfrände bland alla träd och fåglar och annat levande. Det skulle kännas onaturligt att inte hälsa.

Anna Brovén, 12:24, 6 april 2017. Anmäl

Vinpresent?

Fråga: När vi blir bjudna hem till vänner eller får besök av dem är det ofta vi tar med en flaska vin till varandra.
Det är trevligt och ger ofta en chans att prova en ny sort.

Men när vi lagat maten har vi i förväg valt ett vin som passar till maträtten, och har därför sparat gästernas vin till ett annat tillfälle, och senare kommenterat det.

Nu har en av våra vänner bestämt sagt att man ”ska” öppna och gemensamt dricka det vin man får i present.

Vi blir lite konfunderade och vill gärna höra Magdalenas synpunkt.

Svar: Denna fråga i olika varianter hör till de vanligaste i min spalt; därför svarar jag igen trots alla tidigare svar – problemet verkar vara konstant eller i varje fall återkommande!

Vinflaskor som man får i present tackar man för och säger att det ska bli roligt att njuta av vid ett senare tillfälle. Som värdperson förutsätts man ha skaffat tillräckligt med vin av den sort som passar den mat man bjuder på. Presentvin ställer man undan på samma sätt som om man hade fått en bok, den börjar man inte läsa omgående.

Samma sak med en flaska olivolja, en burk sylt osv – men får man en ask choklad är det artigt att öppna den och bjuda på efter maten, just godis anses höra till det som man delar med sina gäster.

Men inte presentvinet!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (9)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-9 av 9

Hälsa din vän med ett Rosling citat; "du har fel och jag har rätt " !

Marie-Louise Göransson, 12:38, 9 april 2017. Anmäl

Imina kretsar skulle man ABSOLUT öppna vinet! Den mat vi serverar passar till alla viner och ingen av oss är av uppfattningen att vi valt vinerna efter maten!!! Vitt eller rött och trevligt umgänge och ALLA är nöjda - det viktigaste!!

Kristina Hörlin, 03:23, 7 april 2017. Anmäl

Vad pinsamt om vinet oppnas och det inte passar till maten eller annu varre inte gillas av vard paret. Nej, jag skulle inte vilja att min ga bort present anvandes till middagen.

Tycker jag Iallafall, 20:10, 5 april 2017. Anmäl

Lena Edselius - den var bra!

Sweydia Ism, 20:02, 5 april 2017. Anmäl

forts. Kap K., förstår att du menade ett "alternativt" vin, att öppnas vid serveringen. En chansning! Man behöver inte vara vinkännare för att märka, att det vin man tycker är väldigt gott i ett sammanhang - kan smaka väldigt annorlunda i ett annat... Men, kanske ett bra vin, att ha på lut, när smaklökarna (och gästerna) inte längre är så alerta? Ett trick som förekommer i de bästa familjer...

gamla Tekla, 17:39, 5 april 2017. Anmäl

Kap K.: Nog är det skillnad mellan en middagsbjudning och ett knytkalas. I den förstnämnda har du, som gäst, kanske bara en aning om vad som bjuds - i det senare finns ofta ett tema, som du "knyter an" till, med medhavd mat och/eller dryck. En flaska vin räknas som en present vid en middagsbjudning - men, knappast vid ett knytkalas. Rött, vitt eller rosè? Skönt att slippa lägga sig i middagsplaneringen, tycker jag. Ett knytkalas är mer som pytt i panna - en spännande blandning...

gamla Tekla, 16:34, 5 april 2017. Anmäl

Jag skulle vilja påstå att båda synsätten förekommer, och att det främst är en kvarlevande klassfråga. I lite blankpolerade kretsar är det som sagt en självklarhet att presentvinet bara är en gåva och inte har en "knytkalasfunktion". För många andra har det dock ofta det, åtminstone såtillvida att värden underförstått erbjuds det alternativet vid serveringen. Även om vin numera är hushållsdryck i alla samhällsskikt lever seden kvar att det är artigt att öppna och dela medhavda flaskor direkt.

Kap Kennedy, 13:16, 5 april 2017. Anmäl

Vännen ifråga tycker nog inte att den tagit med sig ett presentvin, utan snarare på eget bevåg för sig själv besvarat frågan "kan vi ta med oss något för att hjälpa till" vid inbjudan. Borde rimligtvis räcka med att FS tydligt förklarar att det finns en plan med det planerade vinet och att "presentvinet" därför sparas till annat tillfälle. Kan ju hintas att givaren får komma tillbaka och dricka det vid annat tillfälle, om det är aktuellt.

Anna Andersson, 10:12, 5 april 2017. Anmäl

Jag får en underbar bild där gästerna minglar smuttandes på olivolja och slevandes i sig hjortronsylt samtidigt som värden sitter djupt försjunken i sin nya presentbok...

Lena Edselius, 08:53, 5 april 2017. Anmäl

Bröllopsinbjudningssvar?

Fråga: Jag ska gifta mig i slutet av sommaren och har redan skickat ut inbjudningskorten.

Flera har tackat för inbjudan men inte sagt om de kommer eller inte. Inte ens personer som jag vet kommer.

Min fråga är: när svarar man på en inbjudan om man vet att man kommer eller inte? Är det okej att som nära vän eller släkting vänta till sista svarsdag även om man 4 månader i förväg vet svaret?

Några väldigt nära släktingar har flaggat för att de kanske inte kommer på grund av av olika hobbies som kanske krockar… Eller att de kanske skall på semester just den helgen vi ska gifta oss… Vore det inte lämpligt att dessa personer planerar semester och hobby andra helger?

Svar: Som så ofta är det okunskap om hur man besvarar en inbjudan som ställer till problem. Ett tack för en inbjudan ska självklart innehålla ett ja eller ett nej. Enbart tack är meningslöst.
Oavsett släktskap och vänskap svarar man på en inbjudan med att tack för den och att man infinner sig, eller att man tyvärr har förhinder. Och det gör man så snart som möjligt, det finns inte minsta artighet i att dra ut på svaret till sista svarsdatum, snarare tvärtom. Tänker man efter en halv sekund förstår man varför ens svar är viktigt för inbjudaren.

Du tycker att dessa vankelmodiga gäster ska ändra sina ledigheter för att gå på ditt bröllop som givetvis är jätteviktigt för dig men kanske inte lika stort för samtliga gäster. Dessutom kan det vara problem att veta vad man gör fyra-fem-sex månader senare, och det är därför bjudningskort inte ska skickas alltför långt i förväg.

Dina nära släktingar som meddelar att ditt bröllop kan krocka med deras hobbies kan du räkna bort, prioriterar man en hobbyhelg framför en nära släktings bröllop behöver du inte hålla platser lediga för en eventuell närvaro. Att man inte vet när semestern kan tas ut är kanske en annan sak, det är inte alltid man får bestämma exakta dagar för sin sommarledighet.

Så svaret på din fråga är med några reservationer: den som har fått en inbjudan svarar så snart som möjligt, och då alltid med ett ja tack, eller ett nej tack. Några ”kanske” finns inte i den etikettvärld där hyfs råder.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (15)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 15

Som egenföretagare kan jag oftast peta in lite ledighet "när som helst" på året under förutsättning att det funkar med mina klienter, men min man som arbetar för ett stort företag, får lov att planera sin sommarsemester redan i mars. Han brukar ta sex veckor (snäll arbetsgivare där) från mitten av juni. Skulle vi då ha vänner som gifter sig i slutet av augusti, efter hans semester och kanske inte när jag kan ta ledigt, så kommer vi inte kunna svara på en inbjudan som denna förrän sista stund.

Maria T, 22:43, 5 april 2017. Anmäl

Tycker det är helt ok att vänta med ett svar, om man nu är osäker på om man kan eller inte, så länge man håller sig inom ramen för då man ska meddela huruvida man kommer eller inte. Sen tycker jag inte att man kräva att folk måste planera om ev. aktiviteter som krockar, bara för att det är ett bröllop på gång. Det är ju lite upp till var och en vad som är viktigast, att komma på just det bröllopet eller göra det man hade planerat in långt i förväg och som man kanske inte ens kan boka om.

Catarina Dalesjö, 15:15, 4 april 2017. Anmäl

Jag tycker det är fullt naturligt att bestämma och tillkännagöra datum långt i förväg men sen inte förvänta sig att folk kan svara förrän närmare inpå evenemanget. Då fungerar en "Save the date" som inte har någon egentlig OSA men där det är artigt med en informell bekräftelse följt av den riktiga inbjudan med OSA några veckor senare. Att folk inte kan planera i förväg? Ja, genom att fastlägga datumet fyra månader i förväg så har folk iallafall ett datum att planera runt.

Anders Ljung, 15:11, 4 april 2017. Anmäl

Och mja, jag förstår dig FS, men hobbies och semestrar kan vara länge emotsedda och svårflyttade, och att någon släkting som en kanske knappt umgås med gifter sig är ju faktiskt inte *så* intressant.

annan Camilla, 12:38, 4 april 2017. Anmäl

Att folk skickar ett tack utan att specificera om de kan komma eller inte är ju mest för att visa att inbjudan kommit fram, men att de ännu inte vet om de vill/kan komma. Så oartigt är ju knappast det, att bara vara tyst hade ju snarare lämnat inbjudaren med frågetecken om inbjudan ens letat sig rätt. Sen är det klart att man inte "måste" vänta tills sista svarsdatum, men 4 månader innan har ju iaf jag inte en aning om hur det ligger till med ledigheter och annat.

annan Camilla, 12:34, 4 april 2017. Anmäl

Det är för mig väldigt hjälpsamt att få inbjudan långt i förväg MEN med OSA förhållandevis nära händelsen. Då har jag en chans att planera efter bröllopet om jag vill och kan. Jag ser hellre en inbjudan långt i förväg än en save-the-date. Det förra mer ett erbjudande medans det senare mer är en order om att inte planera in något ett visst datum för att någon anser sig veta vad som är viktigast för mig.

Alastair Mobery, 11:49, 4 april 2017. Anmäl

Att hobbies eller andra saker kan komma ivägen för ett bröllop har jag inte det minsta problem med att inse. 4 månader innan kan betyda att en person inte vet om man har godkänd semester, om ens fotbollslag är med i slutspel eller ej (hobby kan vara på väldigt hög nivå), om semesterresan är ekonomiskt lösbar v 32 eller kanske enbart v34, om barnen fåt ledigt från skolan osv. osv. Nä, deltagande i det ena eller andra är helt frivilligt tills man sagt JA eller NEJ och detta inom OSA-tiden.

Alastair Mobery, 11:46, 4 april 2017. Anmäl

Håller med de flesta här att OSA-tiden ska hållas. Bjuder man 4 månader innan och har OSA 2 månader innan så är tiden fram till 2 månader innan "öppen". Det är för mig som inbjudare mycket bättre att få ett osäkert kanske 4 månader i förväg än ett JA eller NEJ precis inom OSA. Det KAN ju vara så att man kan hjälpa gästen få till ett JA.

Alastair Mobery, 11:42, 4 april 2017. Anmäl

Jag håller inte med kommentatorerna om att det skulle vara oartig, eller inte hjälpsamt, att skicka ut inbjudningarna långt i förväg. För mig är det en förutsättning med månaders framförhållning, minst, om jag ska kunna planera in något så stort som ett bröllop - särskilt om det förväntas att barn ej ska med eller kräver resa. Gäller nog många. Men ett Save the date, och senare en formell inbjudan kan ju kanske se bättre ut. Annars behövs säkert ändå påminnas om att svarsdatum närmar sig.

Anna Andersson, 11:08, 4 april 2017. Anmäl

Jag förstår dem som sagt "tack för inbjudan, jag återkommer med ett ja eller nej". Det visar att inbjudan gått fram och att de är glada över att brudparet vill ha med dem. FS är oartig om hon skrivit ett svarsdatum och sedan blir sur för att folk inte svarar långt innan den dagen.

Sweydia Ism, 10:28, 4 april 2017. Anmäl

Sorgkulör?

Fråga: På bilderna från en begravning av en känd person häromdagen såg jag att de flesta som var där kom i mörka kläder och det var väl rätt. Men det var en man hade en hatt som såg ut att vara lila. Flera andra hade röda sjalar. En dam hade knallblå päls. Betyder det något speciellt att man klär sig så? Kan vem som helst göra det?

Svar: Vedertagen formell begravningsklädsel finns sedan länge. Med anledning av diskussionen om begravningshatt 30 mars understryker jag att mitt svar är en beskrivning av vedertagen korrekt klädsel, inte ett påbud, inte heller är det en redogörelse för min personliga smak.

Traditionell klädsel till begravning är för män en mörk kostym, svart eller mörkt blå eller mörkt grå, vit skjorta (absolut inte svart), svart slips. Det är endast de närmaste anhöriga som har vit slips. Mörk kavaj och udda mörka byxor går lika bra, men helst inte jeans. Svarta skor, inte gymnastikskor. För kvinnor gäller svart, mörkt grå eller mörkt blå kjol/klänning som ska täcka knäna. Långbyxor är helt godtaget numera för kvinnor. Överdelen ska inte vara urringad alls och ha ärm minst till armbågen. En mörk jacka med vit blus är också rätt. Svarta strumpor för de närmaste, grå eller naturfärgade för övriga. Kvinnor kan ha en diskret svart hatt. Änka, mor, dotter hade förr svart slöja över en slät hatt, men det är mindre vanligt i dag.

Flärdfulla plagg, lårkorta kjolar eller glada detaljer som de röda schalar du såg är fel, alltså olämpliga till begravning med konventionell klädsel, och detta oavsett vad man tänker sig att den som begravs skulle ha uppskattat. Sådant kan man ha endast om man ombetts därtill av de anhöriga. Väljer man i annat fall tydligt avvikande klädsel som du beskriver med starka färger osv, så är det ett ställningstagande som man tar personligen av någon anledning – men det är inte detsamma som etablerad god sed. Kanske syntes det mindre inne i kyrkan än på bilderna som togs utanför, en man tar ju av sig hatten vid kyrkporten, kanske hängde övriga av sig sina ytterkläder och röda schalar. Det är ändå formellt mer lämpligt att man inte har starka färger på väg till en begravning.

Anges i dödsannonsen ”Valfri klädsel” innebär det att begravningsgäster som inte har eller inte vill ha svarta eller mörka kläder väljer mörkt om de vill eller andra diskreta färger. Ofta är valfriheten en omtänksamhet av de anhöriga mot de gästerna som inte har svarta kläder.

Däremot betyder valfri klädsel inte, vilket man bör inse, att man väljer knallrött eller neongult eller liknande, inte heller festkläder förstås, utan den nertonade klädsel som visar respekt för minnet av den som är död och för de anhöriga liksom för den högtid som en begravning alltid är.

”Ljus klädsel” innebär att begravningsgästerna klär sig i andra färger än svart och mörkt. Då vill de anhöriga försöka skapa en ljus begravning vilket de närvarande ska respektera.

Hembygds- folk- eller nationaldräkt med sorgtillbehör är rätt på begravning.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 3

Kommentarer (9)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-9 av 9

Var på en begravning där en dam satte sig längst fram (Inte anhörig) med jättehatten på, vilket gjorde att vi som satt bakom denna dam inte såg ett dugg av vad som skedde vid kistan. Folk som sjöng osv Jag tycker inte att det är speciellt artigt mot oss andra

Ulla Flodin, 10:19, 5 april 2017. Anmäl

En inte alltför vågad gissning är väl att det gäller Noppe Lewenhaupts begravning. Just de beskrivna utstyrslarna har jag inte sett, men Svensk damtidnings hemsida visar exempel på skinnjacka och t-shirt (på samma person). En f d partiledare i ett f d parti hade en hatt som han i och för sig brukar ha, men som knappast kan kallas begravningsmässig. Även om han inte hade den på i kyrkan kanske den stora uppmärksamheten utanför kyrkan vid ett sådant tillfälle borde medföra viss eftertanke.

Friterade Mulor, 19:54, 3 april 2017. Anmäl

Med all respekt, M.R. Det var prästens vita otraditionella klädsel, som var poängen - aldrig helvitt på de sörjande! Tanken var: Kan kyrkan släppa traditionen - kanske även de sörjandes trad. klädsel kan omprövas? Ex.: En älskad lärare begravs - stor uppslutning, bl.a. av elever. Ungdomarna bar vårdad, ljus sommarklädsel - vi andra trad. mörk. Minns vi ungdomarna som felklädda? Vi minns värdigheten, allvaret och innerligheten...

gamla Tekla, 16:08, 3 april 2017. Anmäl

När vi ordnade med min pappas begravning ville mamma ha "valfri klädsel" vilket begravningsentreprenören avrådde från; enligt hennes erfarenhet betyder det att besökarna dyker upp i precis vad som helst. Jag har personligen svårt att gå på begravning i något annat än svart kostym och vit skjorta. En av de mer underliga begravningarna jag varit på hade "ljus klädsel" anmodad. I januari och med besökare som mer eller mindre var födda i mörk kostym. Oj, vad folk hade grävt i sommargarderoben.

Anders Ljung, 14:49, 3 april 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Gamla Tekla, som jag skriver i mitt svar till frågeställaren är vitt korrekt som blus eller liknande till en kvinnas mörka klädsel. Helt vitt är inte korrekt, det är i svensk sed brud- och konfirmationsfärg - och dop. Jag tror inte att det är dags ännu att införa vitt som begravningsfärg här. Molly Moll, svart skjorta räknas liksom jeans till fritidsklädsel, och passar därför inte vid begravning, Att ungdomar har det ändå är en annan sak. Mitt svar gäller formellt rätt klädsel.

Magdalena Ribbing, 14:43, 3 april 2017. Anmäl

Hej Magdalena, du skriver att man absolut inte får ha svart skjorta. Varför är det så? På min pappas begravning var det flera yngre killar som hade just det, till sina med nöd ihopsatta finkläder. Det syntes att dom ansträngt sig för att passa in! Vi var alla givetvis jätteglada för deras reapektfulla närvaro, pappa hade spelat en viktig roll i deras liv och dom sörjde honom djupt.

Molly Moll, 13:28, 3 april 2017. Anmäl

Kom att tänka på liturgiska (prästens) färger, vid begravning inom svenska kyrkan. Svart - sorgens färg = långfredag, begravning. Har märkt att vitt - glädje, renhet = jul, dop, vigsel, pingst, även börjat förekomma vid begravning. Om traditionen kan brytas inom en så fast ordning, kanske även de sörjandes klädsel kan omprövas? Vi som är äldre, hänger nog kvar i det traditionella - men, yngre människor? Att klä sig så fin man kan och kanske i samklang med den avlidnes ålder?

gamla Tekla, 11:21, 3 april 2017. Anmäl

Det som frågeställaren har sett är väl ytterkläder, och de tar man väl mer eller mindre av sig inne i kyrkan/lokalen. Visserligen ska de väl vara svarta de också, om man ska följa formell etikett, men i praktiken så tar man den kappa/rock man har (om den inte är jättefärgglad).

Petter Gusten, 10:28, 3 april 2017. Anmäl

När det handlar om begravningsceremonier som huvudsakligen hålls inomhus tror jag att färg på ytterkläder (som tas av) numera är både vanligt och accepterat. Kanske inte de ljusaste och gladaste, men ändå så att de tillåts bryta av mot det svarta. Man bör nog förstå det som att vi i allt högre grad betraktar sorg som en privat angelägenhet, som man liksom stänger dörren om sig med. Ute i offentligheten åker en liten färgklutt gärna på.

Kap Kennedy, 09:24, 3 april 2017. Anmäl

Presenträtt?

Presenter är ett ständigt problem. Vad ska man ge, kan man ge något annat än det som önskas, hur delar man kostnaden för en gemensam present? Spalten tar i dag upp ett par av dessa frågeställningar; behovet av svar på detta slags frågor är uppenbart även om några av spaltens stamgäster kan tycka att de är tjatiga upprepningar.

Fråga: Vi ska ge en present till en vän som firar födelsedag tillsammans med en kompis, som vi inte känner. Hur ska vi göra med present till denna kompis? Vi är några vänner som ska dela på presenten och ingen känner vår väns kompis, men det känns konstigt att komma till festen utan att ge även honom något.

Svar: Allt fler passar på att dela sina fester med en vän. Kostnaden för en stor fest blir ofta för hög för en enstaka inbjudare. Särskilt födelsedagsfester är vanliga ”delkalas” liksom examensfester. Det är utmärkt att man delar på en fest, och det finns inte något mindre generöst eller fint med ett delat värdskap. Ingen förväntar sig att gäster ger båda eller alla inbjudarna likvärdiga födelsedags- eller examenspresenter. Man resonerar enligt vänskapskraften: den man är nära vän med ger man en lite finare present, de värdpersoner som man inte känner väl eller inte känner alls får något enklare. Jag brukar föreslå något i stil med en påse fint godis, en nyutkommen pocketbok, någon konserverad delikatess. Fint inpackad med rosett och ett litet lyckönskningskort fungerar något av detta utmärkt.
Alla presenter ska förses med ett lyckönskningskort med givarnas namn trots att de överlämnas personligen.

Fråga: Finns det något som är fel att ge i present enligt etikett?

Svar: Allt som kan ställa till krångel för mottagaren eller kräver konstant skötsel är fel. Alltså ger en vettig givare aldrig daterade biljetter till något evenemang, husdjur, inte ens vandrade pinnar, sköldpaddor eller akvariefiskar, föremål, böcker eller klädesplagg med pornografisk eller sexistisk prägel, matvaror som måste konsumeras omgående som tårtor, färskt bröd, frukt. Helst inte heller krukblommor om man inte är säker på att mottagaren vill ha sådana. Avsikten med en present är att mottagaren ska bli glad och överraskad, inte egentligen vad givaren tycker är roligt att ge. Bidrag till välgörande ändamål är rätt om man är mycket säker på att mottagaren uppskattar just detta, men är man osäker på det ska man inte ge en sådan present.

Fråga: Vi är några som delar på en bröllopspresent till gemensamma vänner. Några av oss vill dela per hushåll, men jag är singel och tycker att jag då får betala mer. Hur gör man?

Svar: Enkelt svar på en ofta återkommande fråga: kostnaden delas självklart per individ. Att två personer bor tillsammans eller är ett par gör dem inte till siamesiska tvillingar, de är två personer i en frivillig gemenskap. De par som hävdar att de ska betala samma summa som singlarna tvingar därmed den som lever ensam att stå för en del av parets kostnad. Sådana par beter sig totalt självupptaget och girigt vilket dels är fel, dels ger dåligt rykte.

Fråga: En kompis önskar sig pengar i bröllopspresent, det står på inbjudan ”obs. inga presenter, vi önskar oss bidrag till vår bröllopsresa” och ett kontonummer. Pengar är väl också en present? Måste man ge pengar? Jag hade tänkt ge en träskål som jag har snidat.

Svar: Det har blivit vanligt att just brudpar önskar sig pengar (jag hörde om ett par som önskade sig amorteringar på sitt bostadslån) och det gör att givarna knappast kan strunta i det. Förr var det inte tänkbart att ge pengar till vuxna personer som försörjde sig själva, det sågs som nådegåvor. Men en stor majoritet av dagens brudpar har redan bott ihop, skaffat sig ett gemensamt hem och behöver inte de brödrostar eller grytor som brudparen förr fick.

Pengar är verkligen en present, det här brudparet skulle ha skrivit ”inga föremål” istället. För givarna är det kanske trots allt inte så viktigt att de får ge den där vasen eller salladsbesticket som de annars skulle valt, utan att istället sätta in motsvarande summa på angivet konto. Det är som sagt mottagaren som ska bli gladast, inte givaren. Men: en presentönskan kan inte likställas med ett ovillkorligt krav. Din träskål är en personlig present som du kan ge istället för pengar – för mig låter det jättefint. En viss risk är att brudparet inte uppskattar den till fullo, men det är du som känner paret och vet om skålen blir till glädje.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (10)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 10

Sven Ståhl, man kan mycket väl ogilla en sån altruistisk gåva, det kan väcka starka känslor.Man bör enbart ge bort välgörenhet om man redan vet att mottagaren uppskattar det, precis som Magdalena råder. Det du har rätt i är att de flesta nog inte vågar visa sin förargelse. Själv anser jag att det alltid är tanken som räknas med en present - och om jag inte tänkt tanken att bidra till en organisation, känner jag mig inte bekväm med att ta åt mig äran. Jag vill då att gåvan är i givarens eget namn

H R, 17:25, 31 mars 2017. Anmäl

FORTS. på kommentar vidarebefordrad av Magdalena: Att skänka kycklingar, så att en familj kan börja sälja ägg och därigenom försörja sig själv, är ett annat sätt att uppvakta de som redan har allt. En get, åsna, cykel eller skolmaterial är några andra av sådana gåvor som kommer direkt till nytta och kan ge behövande familjer en ny start. Det är bara att söka på nätet.Ingen kan väl låta bli att gilla en sådan altruistisk uppvaktning? Ingen vågar i alla fall inte visa om hen inte skulle göra det. Du kan vara lugn. Och du kommer dessutom att betraktas som ädel och världsmedveten givare. Sven Ståhl

Magdalena Ribbing, 16:12, 31 mars 2017. Anmäl

LÄSARKOMMENTAR vidarebefordrad av Magdalena: Presentproblem kan du ofta att lösa genom att skicka en gåva genom någon av de många internationella hjälporganisationerna. Festföremålet får ett fint diplom med sitt eget namn som givare. Och slipper reta sig på ännu en ful och oanvändbar tingest som bara kommer ta upp plats i skåpet. Du kan till exempel ge bidrag till familjer som tvingats lämna allt och nu bor i flyktingläger. fortsättning...

Magdalena Ribbing, 16:11, 31 mars 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Pelle Lundén, helt rätt, det är gammal sed att vassa föremål riskerar att "skära sönder vänskapen" och att givaren därför ska be att mottagaren betalar presenten med det mynt som har lägst valör vid gåvotillfället. Det är en i grunden sympatisk tanke som jag menar att man gärna kan hålla fast vid. Men potatisskalare är för mig ny i uppställningen, däremot ingår saxar.

Magdalena Ribbing, 16:01, 31 mars 2017. Anmäl

Jag fick tidigt lära mig att man aldrig får ge bort vassa föremål, såsom morakniv, köksknivar eller tom potatisskalare. Givaren måste "sälja" sådant genom att avkräva mottagaren en krona. Då var det OK.

Pelle Lundén, 14:06, 31 mars 2017. Anmäl

Tips på present till kompisen FS inte känner: presentkort i ett större varuhus/nätbutik. Lite roligare än pengar eftersom det visar att givaren ansträngt sig en aning, och det slår sällan fel eftersom de flesta mottagare kan hitta något de gillar. Detta är förstås inte lämpligt om inbjudaren önskat sig pengar till resa eller liknande.

Sweydia Ism, 13:57, 31 mars 2017. Anmäl

En liten inblick i "folkhemmet" för länge sedan: TV:n var en nymodighet, i form av en jättekub, med en "titthålsstor" TV-ruta. Alla par i bröllopstankar ville äga en sådan - i ordningen säng - TV - annat livsnödvändigt. Undrar hur många mor-/ farmödrar som tog till sin uppgift att "försköna" TV-schabraket, genom att ge paret en handvirkad prydnadsduk i present? Med en "stämningslampa" på toppen var alla "mys"faktorer på plats. O.T.? Hello Sweden!

gamla Tekla, 12:52, 31 mars 2017. Anmäl

I vår varumärkes- och designmedvetna tid, är det nog klokt att avstå från att ge "prydnadssaker" i present - om de inte finns på önskelistan. Men, FS tänkta present är kanske är ett nyttoföremål? Visst, presenter ska, i första hand, glädja mottagaren - men, en gåva direkt från hjärtat i.st.f. direkt från plånboken, kan väl aldrig vara fel? Så, FS, gör som du tänkt!

gamla Tekla, 11:35, 31 mars 2017. Anmäl

Håller med om självhjälpsböckerna, en behöver inte vara särskilt känslig för att finna det rätt kränkande dessutom. Att få en bok om hur en blir en "Bättre förälder" ligger ju inte alltför långt från att någon säger att de tycker en är en dålig tocken...

annan Camilla, 11:28, 31 mars 2017. Anmäl

Till listan över olämpliga presenter skulle jag vilja addera de så kallade självhjälpsböckerna. Kan låta som en obskyr detaljgrej, men eftersom sådana varit så hajpade i många år har en massa människor fått för sig att andra inte vill något hellre än att läsa om hur de blir "lyckliga", "tänker positivt", "bättre föräldrar", etc. För att inte tala om de olyckor som själva skriver den typen av böcker, och tror att de gör sin omgivning en tjänst genom att sprida sina evangelier omkring sig.

Kap Kennedy, 09:06, 31 mars 2017. Anmäl

Begravningshatt?

Fråga: Min far gick hastigt och oväntat bort nyligen. Min syster och jag i 30-årsåldern är ensamma kvar, då mina föräldrar är skilda sedan länge.

Till begravningen som närmar sig undrar jag om det är passande för mig som dotter att ha en liten huvudbonad? Jag har en hårklämma i svart med ett svart flor att bära lite på sidan. Kan detta passa eller är det bättre att avstå?

Svar: Det är korrekt gammaldags sed att kvinnor har något på huvudet vid begravning – men inte en hårklämma med flor, det verkar mer som en cocktailhatt. En kvinnas begravningshatt ska traditionellt vara slät i matt material utan dekor eller med ytterst sparsam sådan. Man kan ha något som inte är lika traditionellt också, men som sagt, inte en hatt som kommer ens i närheten av cocktailhatt eller festtillbehör.

Mitt förslag är att du avstår från att ha något på huvudet vid begravningen.

Magdalena Ribbing

Tillägg: En hatt täcker helt eller delvis huvudet. En hårklämma är i vanligt språkbruk ett hårspänne av något slag avsett att hålla en del av frisyren på plats. Flor är att likna vid ett litet, glest nät. Slöja i sorgsammanhang är av tätare, döljande material och ett traditionellt sorgattribut.

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (42)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 42

Det låter som FS beskriver vad som i England kallas fascinator och som har blivit populärt att ha vid fina tillställningar istället för hatt. Har inte sett det ofta på begravining men det börjar komma även där men får inte alltid helt positiva kommentarer i pressen. Skulle föreslå att om FS vill ha hatt, se om hon kan hyra en istället för att köpa ngt hon kanske inte kommer vilja använda igen. EvaJ

Eva Johansson, 12:31, 3 april 2017. Anmäl

En har klamma med flor anvands ofta, har jag markt vid brollop av antingen brud eller gaster. Fint om man vill kla sig lite festligt. Det skulle se fel ut pa en begravning. Kan jag ocksa fa tillagga att en del som skriver till Magdalena's hyfs och stil spalt verkar sakna bade hyfs och stil. I stallet for att skalla pa experten borde ni kanske lara er hur man uttrycker sig hovligt aven nar man kanske har en avvikande asikt.

Tycker jag Iallafall, 00:00, 2 april 2017. Anmäl

Lyra Lof ventilerar återigen sin egen alternativa verklighet (vore det inte bättre att börja skriva skönlitteratur än kommentarer här?). Robert Kennedy mördades 1968, fem år (eller fyra och ett halvt, ungefär) efter sin bror. Inte mindre tragiskt för det, men för att återföra tråden till ämnet så hade även hans änka flor: https://capitolfile-magazine.com/get/files/image/galleries/34122_slideshow_feature_6.jpg?900x900

Friterade Mulor, 21:02, 31 mars 2017. Anmäl

Det hade ju varit trevligt om FS hade bifogat en lite bild av huvudbonaden så man kunde förstå hur det är tänkt, man undrar ju nu när känslorna svallar i denna fråga. A A - som fanns här först, kanske får kalla mig A A nr 1 i fortsättningen, det verkar inte helt enkelt att byta användarnamn nu när någon annan börjat använda "mitt".

A A, 17:59, 31 mars 2017. Anmäl

@Helena Steen: Du skriver att du läst kommentarerna, men då kan du ju inte ha missat att Magdalena skriver att ett flor fasthållet av en hårklämma är fel...? (Eftersom det inte är en hatt).

H R, 17:30, 31 mars 2017. Anmäl

Jag antar - men vet inte, erkännes - att endast ett flor, fasthållet av en hårklämma borde kunna vara godtagbart på en begravning?

Helena Steen, 11:49, 31 mars 2017. Anmäl

Har med stort intresse tagit del av meningsmotsättningarna. Så om jag ska ge mig in i denna (infekterade) debatt, så skulle jag säga att problemet ligger i syftningen: "Jag har en hårklämma i svart med ett svart flor att bära lite på sidan". Ska hårklämman och hela floret sitta på sidan (lite kokett) eller ska hårklämman sitta på sidan och floret täcka hela huvudet? Eller sitter hårklämman var som helst och floret på sidan? Vore intressant om FS själv kunde kommentera hur hon tänkt sig.

Helena Steen, 11:18, 31 mars 2017. Anmäl

Kampen om "sista ordet" i ett åsiktsutbyte, måste väl vara den mest meningslösa/ fåfänga strid, man kan ge sig in i ?

gamla Tekla, 09:39, 31 mars 2017. Anmäl

Men få (läs: inga) kan nog vara lika värdiga och raffinerade som Jackie. Jag fruktar att det här är mer jag (det börjar runt 2:57): http://www.tagtele.com/videos/voir/63633/ You're welcome. :)

Lyra Lof, 06:13, 31 mars 2017. Anmäl

Jackie Kennedy med en litten hatt och slöja. Robert Kennedy t.v. (som mördades inom ett år) och Ted Kennedy t.h. http://photos.vanityfair.com/2015/01/29/54cab037b8f23e3a03150bcb_image.jpg Den ikoniska bilden där John Jr., 3 år, ger honnör framför graven... Jackies slöja är nog mer dramatisk än vad man skulle ha idag (?), men den illustrerar ändå syftet med ett flor. http://assets.nydailynews.com/polopoly_fs/1.1517887.1384484913!/img/httpImage/image.jpg_gen/derivatives/article_750/kennedy.jpg

Lyra Lof, 06:09, 31 mars 2017. Anmäl

Chefodör?

Fråga: På min arbetsplats finns det en person som luktar väldigt illa, som om hen inte duschar och tvättar sina kläder så ofta som skulle behövas. Det stora problemet är att personen är min chef.

Det är en starkt unken, tydlig lukt av gammal ingrodd svett och smuts som dröjer sig kvar där hen har vistats. I början trodde jag att det kanske bara var jag som reagerade på lukten men jag har försiktigt frågat en kollega som känner samma sak. För mig är det ett så stort problem att jag tyvärr försöker undvika att vara i samma rum som min chef så långt det går.

Vilket är det bästa sättet att ta upp en sådan här känslig fråga på? Hade det varit en kollega som luktade illa så skulle jag ha pratat med min chef. Nu när det är chefen det rör sig om så blir det genast mer komplicerat. Jag känner inte min chef så väl då hen nyligen har tillträtt tjänsten så jag kan absolut inte ta upp detta med hen direkt. Jag är själv också ganska ny på jobbet. Chefens chef arbetar på annan ort och besöker sällan vårt kontor och känns inte heller som något alternativ.

Vad kan jag göra? Jag känner att det här är ett arbetsmiljöproblem.

Svar: Ja, det är ett arbetsmiljöproblem, svårt att lösa. Du kan knappast, och vill ju inte heller, tala direkt med din chef, och det är klokt, tror jag, att avstå. Vad du än skulle säga blir ju budskapets kärna ”du stinker och är äcklig” och det är hemskt att ta in för vem som helst.

Du skriver att du har en kollega med samma uppfattning. Jag vet ingenting om er arbetsplats men finns en facklig företrädare kan ni två vända er till den personen och förklara problemet och i bästa fall få hjälp med hur ni ska agera.

Om arbetsplatsen är liten och du inte kan nå en företrädare för er anställda så kanske du och din kollega kan ta upp problemet generellt, alltså inte riktat direkt till den illaluktande chefen. Ni skulle kunna föreslå chefen att få inkalla en extern specialist med inriktning på arbetsplatsproblem, i syfte att skapa bättre miljö på jobbet. Säg att ni har problem med lukter på jobbet och vill hitta en lösning. Informera specialisten i förväg om det specifika luktproblemet. Vederbörande kan säga sådant som att alla ska undvika det som sprider odörer typ att äta starkt luktande saker vid sin arbetsplats (om det alls förekommer) och för mycket parfym-hårmedel osv, och så naturligt komma in på det ytterst viktiga att ha en bra hygien och att hålla sina kläder rena.

Det är visserligen inte någon enkel åtgärd, men du beskriver också ett problem som är stort. Att dagligen vistas nära en person som sprider starkt obehaglig lukt är påfrestande, det kan knäcka den bästa arbetslust. En svag odör får man stå ut med men du beskriver något som verkar ha passerat gränsen för vad man måste tåla.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 2

Kommentarer (23)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 23

Har varit med om personer som luktat mkt illa, men det har flera gånger handlat om att kläderna legat för länge i maskinen innan de hängts på tork och därför börjat lukta väldigt illa. Tror inte heller att duscha kvällen innan gör att man luktar illa, det gör jag nästan jämt och anser mig ändå vara en ren o fräsch person. Svettlukt kommer efter några dagars brist på tvagning, två dagar funkar utan problem utan nämnvärda odörer om man i övrigt har hyfsad standard. A A nr 1

A A, 18:05, 31 mars 2017. Anmäl

... tyckte—att han var något av en TERRORIST! Ssom utsatte alla för denna absolut outhärdliga stank. Vi var där för att jobba! I ett litet klassrum! Men det var så outhärdligt att folk var tvungna att dra!!

Lyra Lof, 06:49, 31 mars 2017. Anmäl

... igen; en stanko, men han var kroppsarbetare & hade nog inte hajat det där med intorkad svett—svett på svett; där bakterierna trivs. Om det bara handlar om armsvett så finns det ju såna där industrial strength aluminiumklorid-deodoranter, men det är nog bara ett plus här. Syntetmaterial är också värre för kroppsodör, men igen, inte problemet... Den gången jag utsattes för detta kunde jag 1) dra därifrån (även om det var irriterande; i fotolabbet), och 2) jag sket i vad den här personen

Lyra Lof, 06:33, 31 mars 2017. Anmäl

Det vore extremt ovanligt om nån stinker till denna grad pga kost, mediciner etc. Och glöm att det beror på att personen inte duschade på morgonen utan kvällen innan... Lägg av. Den här sortens stank handlar om gammal svett, som sen läggs till med ny svett, eller "B.O" (body odor). Färsk svett luktar inte så! När nån är på gymmet luktar det svett, färsk svett, vilket generellt är ok, i sammanhanget. Jag har bara varit med om detta en gång, där det inte var tillfälligt och nån man aldrig såg

Lyra Lof, 06:20, 31 mars 2017. Anmäl

MK, vad händer om man inte hinner duscha på morgonen och gör det utav praktiska skäl på kvällen? ingen har någonsin sagt något till mig om det, t.ex. forutom om man svettas en varm sommarnatt så får man lov at kliva upp tidigare och duscha oavsett. ingen morgonmänniska här, nej.

Anna V. S., 16:41, 30 mars 2017. Anmäl

Allmänna diskussioner/hintar funkar inte alls. Pers. är ju inte medveten om att det gäller honom och håller förmodl. bara med utan att göra något åt det. Tyärr kan det vara mkt svårt att få personalchefen el dyl att säga till om de, som så många, undviker konflikter och otrevliga konfrontationer (även om det ju är deras jobb!). Anonym lapp kan funka. Eller skriv ut det här artikeln (ta bort visa detaljer) och lägg på snuskpellens/ans bord. Mediciner, nej, det är mkt ovanligt. Dålig hygien bara.

mattias bergh, 23:01, 29 mars 2017. Anmäl

man inte duschat sen kvällen innan. (En del gör ju faktiskt det och märker inte att det inte räcker.) Och att man måste börja göra det på morgonen istället. Låter lite krystat, men kanske går budskapet fram. Eller att ens egna tvätt börjat lukta sunkigt direkt och vad det kan bero på. Annars funkar det som någon skrev i början med Vicks, eller munspray. Faktiskt minst lika illa att ha någon i närheten som använt alldeles för mycket parfym, går inte att värja sig emot till skillnad från det här.

M K, 22:28, 29 mars 2017. Anmäl

Antar att den här personen luktar illa från början på morgonen, om inte kanske det beror på sjukdom eller mediciner som påverkar svettandet. I vilket fall, absolut enda vettiga att ta upp i allmänna ordalag på ett möte, helst som en programpunkt bland andra. Hur många kan egentligen tänka sig att säga något direkt? Förmodligen lika många som skulle vilja höra det direkt från någon utanför närmaste familjen. Eller säg nåt på en fikarast i stil med att man själv tycker man luktar sunkigt för att

M K, 22:15, 29 mars 2017. Anmäl

Augusta Wiks tips är bäst. Ordet "idag" är perfekt här. Om sedan någon annan, en annan dag säger samma sak så inser vederbörande att detta är något som bör åtgärdas, men det blir inte så sårande som om ordet "idag" hade uteslutits. Absolut inga anonyma lappar eller presenter med "hintar". Det är bara elakt.

Marie Persson, 19:09, 29 mars 2017. Anmäl

Jag som underanstalld skulle aldrig saga at en chef att han eller hon luktar illa. Speciellt om chefen ar ny. Det vore ju fornedrande for chefen och kan gora det svart for anstallda att sen kunna skapa en bra relation med chefen. Ar det inte battre att lata en annu hogre chef ta hand om problemet? Deras ord har ocksa mer "tyngd" an vad mina ord skulle ha. Men gor det snarast. Annars kommer chefen undra varfor ingen sagt nagot tidigare. Det skulle gora saken annu mer pinsam.

Tycker jag Iallafall, 18:50, 29 mars 2017. Anmäl