Hyfsbrist?

Fråga: Jag är förundrad över bemötandet av människor i servicebranschen. Nyligen blev jag ‘uppfångad’ av en sådan mobilabonnemangsförsäljare av det slags som ofta står mitt i ett köpcentrum, dvs ej i en butik. Denne hade ett fantastiskt erbjudande eftersom jag varit kund länge. Jag hade ett brådskande ärende och förklarade detta och sa att jag ville tänka på saken. Försäljaren blev då direkt oförskämd och nästan skrek ”vad finns det att tänka på!!!”

Jag kände mig oerhört dåligt bemött och fick inte fram något vettigt att säga.

Efter mitt besök på ett bibliotek passerade jag en anställd och sa ”tack för idag”. Till svar fick jag ett ”ja.” Personen verkade ej vara i en uppenbart stressad situation. Jag är i 35-årsåldern och uppfostrad att bete mig artigt, tacka, hålla upp dörren etc.

Har Magdalena tips på hur jag kan bemöta dessa situationer?
Jag vill tro att artighet, hjälpsamhet och vänlighet smittar.

Svar: Ja, man kan ju alltid hoppas att vänlighet lönar sig – men dystert ofta är så inte fallet. Beträffande säljaren i köpcentret hade du i det läget kunnat stirra snabbt på personen som skrek till dig och inte svarat utan bara gått därifrån genast. Det lönar sig inte att besvara eller bemöta så drulligt beteende med en hygglig ton.

Personen på biblioteket hade inte fått lära sig hur man svarar på en vänlighet, det är mycket vanligt i dag att den kunskapen saknas. Rätt svar på ett artigt tack var förr i tiden ”nöjet var på min sida” – i dag är ”välkommen åter” eller ”tack själv” rätt.

Men inte alla personer yngre än 60 har lärt sig dessa fraser. De säger i bästa fall ”inget problem.”

Förhoppningsvis är det aldrig något problem att någon säger tack.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (2)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-2 av 2

Biblioteksexemplet var nog bara en tillfällig kommunikationslapsus, och sådana hänger bara överspända personer upp sig på. Teleabonnemangssäljare står däremot i en klass för sig, och behöver hanteras effektivt. Enklast och bäst är att inte ägna dem någon uppmärksamhet alls. Det finns ingen orsak att låta sig bli "uppfångad". Säg bara nej och gå förbi. De är säljare, lever på provisionslön och har aldrig tjänat en krona på takt och ton. De förväntar sig INTE att man håller upp dörren.

Kap Kennedy, 08:12, 23 mars 2017. Anmäl

Abonnemangsförsäljare hanteras bäst genom mail till deras arbetsgivare: operatören. "Försäljaren i köpcentrum X var så otrevlig så jag skulle aldrig välja er". Samma sak med tiggarorganisationer som SOS-barnbyar och liknande, som har extremt otrevlig tiggarpersonal ute.

Så det så, 08:10, 23 mars 2017. Anmäl

Biljettbyte?

Fråga: Hej jag har fått en teaterbiljett i present till ett visst datum. Jag har i alla år haft gäster och alltid firat just detta datum vilket vederbörande vet och ofta själv är en som varit bjuden.

Är det oartigt att säga något eller låter jag bara bli att nämna något?

Svar: Enklast är att du tar kontakt med teatern i fråga och ber att få byta biljetten till ett datum som passar dig utan att diskutera detta med givaren.

Kan du av någon anledning inte själv byta biljetten kan du ringa upp givaren och mycket vänligt dels tacka, dels säga att du tyvärr inte har möjlighet att gå på det datumet men gärna någon annan dag. Det bör göra att givaren byter presenten åt dig – men förstås diskuterar datum med dig först.

Det felaktiga ursprungliga datumvalet kan vara ett misstag, alla människor tänker inte alltid så bra som man själv, man ska inte utgå från att andra frivilligt vill ställa till trassel.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (8)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-8 av 8

Eftersom givaren vet att FS alltid firar detta speciella datum, kan ju själva idén ha varit att bjuda på något trevlig på just den dagen. Givaren kanske tänkte att teatern kunde vara ett bra sätt att fira dagen. Varför förutsätta att det var illa ment? Själv har jag då aldrig hört talas om folk som ger bort dyra teaterbiljetter på pin kiv... FS får väl tala med vännen direkt och säga "Jag hade tänkt bjuda hem folk just den dagen, men byter gärna biljetten till en annan dag."

Anna N, 16:14, 22 mars 2017. Anmäl

Kristina Lindquist, vi är många som avundas dig det enorma kulturutbud som du har till hands i Stockholms innerstad. ("Stadsteatern" avser väl Stockholms dito, även om vi har en även där jag bor.) Men kanske du kunde tänka dig att frågan är ställd av någon som inte har det lika underbart som du. Kanske det är ett gästspel av Riksteatern, kanske det är en föreställning som kräver en resa av mottagaren. Jag vet inte - men inte du heller.

Friterade Mulor, 16:02, 22 mars 2017. Anmäl

Nämen vad hänsynslöst, eller kanske bara dumhet! Man bestämmer väl inte själv ett datum för en biljett-gåva, ett presentkort hade passat bättre.. Att bli kränkt är slöseri med energi och gott humör, byt biljetten eller lämna tillbaka och gå vidare med ditt liv !

Marie-Louise Göransson, 15:12, 22 mars 2017. Anmäl

Herregud! Byt bara biljetten direkt med teatern, hos de allra flesta (alltid på institutionerna, som Operan, Dramaten, Stadsteatern m fl) går det jättebra att byta datum så länge man är ute i hyfsad tid. Att förvänta sig att andra ska ha koll på ens heliga datum är faktiskt helt orimligt. Och försök gå på pjäsen, bra scenkonst kan ofta vidga perspektiven :)

Kristina Lindquist, 12:02, 22 mars 2017. Anmäl

Typiskt exempel på en olämplig present som kan bli besvärlig för mottagaren. Man kanske inte vill se föreställningen/redan sett den/datumet passar inte. En sån present bör bara ges till partner eller andra mkt närstående. Ofta får man inte heller byta biljetter till föreställningar så det kan bli problem här. Föreslår att FS vänder sig direkt till givaren med detta, om inte annat blir det i alla fall en hint om att presenten inte var så lyckad.

Bengt Carlsson, 10:59, 22 mars 2017. Anmäl

Det lättaste hade naturligtvis varit om FS hade sagt någonting omedelbart. "Oj då, detta datumet funkar ju inte! Vet du om man kan ändra det?". Precis som MR säger så är det sannolikt inte gjort med flit, utan rent sammanträffande. Alla kan inte hålla reda på alla andras kalendrar. I efterhand så är det väl bara att kolla om det går att byta datum med teatern, så är det inte mer med det. (Detta förutsätter att planen inte är att gå med givaren, i få all får man natruligtvis prata med dem)

Simon T, 10:31, 22 mars 2017. Anmäl

Om FS byter biljetten i smyg och har festen som vanligt så kommer väl vännen få reda på det? Eller ska man byta biljetten i smyg, ha fest det datumet och inte ens bjuda vännen på festen? Det låter som att det är bäst att prata med vännen istället

Madelene J., 10:02, 22 mars 2017. Anmäl

Jag anar att frågan egentligen inte handlar om teaterbiljetten, utan om den upplevda kränkningen med det olämpligt valda datumet. Är det ett misstag, eller vill givaren faktiskt säga något med att boka biljetten till just den dagen? Att andra håller noga reda på datum som är "heliga" för en själv kan man aldrig utgå från. Men kanske behöver frågeställaren ändå reda ut saken med givaren, om inget annat för den egna sinnesrons skull.

Kap Kennedy, 08:27, 22 mars 2017. Anmäl

Kostymkorrekt?

Fråga: Till våren är vi bjudna på fest, där man ska bära mörk kostym. Jag vill inte ha det. Finns det några alternativ för en man typ svarta jeans, mörk skjorta, eller måste jag tacka nej?

Vad innebär detta krav för kvinnans klädsel? Är det stereotypiska könsroller som gäller? Min fru bär alltid långbyxor. Kan hon ha elegant kostym, kort klänning med smala ljusa jeans under, eller måste det vara långklänning?

Svar: Man klär sig som man vill, och blir inte hemskickad på grund av ”fel” klädsel. Den som är artig visar sin uppskattning av festen genom att iaktta rätt klädnivå enligt vedertaget bruk. Den som vill sticka ut eller markera sin originella personlighet väljer en annan klädnivå men ska då vara beredd på att värdpersonerna och möjligen även medgästerna ser det som ett underkännande av bjudningen.

Mörk kostym är en formell klädkod, steget under smoking. Vill man vara rätt klädd till den klädselangivelsen gäller för en man en mörk (mörkblå, mörkt grå, svart) kostym, vit eller mycket ljus skjorta, sidenslips, svarta skor. Vill du inte ha mörk kostym – sådan kan hyras eller kanske lånas – så kan du möjligen ha mörka byxor och en kavaj i liknande färg som ger intrycket av kostym. Du kan inte ha jeans som är en fritidsklädsel i den värld som har klädkoder, alltså i det här fallet. Mörk eller svart skjorta är likaså fritidsklädsel.

För en kvinna innebär klädsel mörk kostym att hon har en utpräglat fin klädsel, lika gärna en knä- eller vadlång kjol/klänning som eleganta kvällslångbyxor exempelvis i siden eller liknande material och en aftonbetonad överdel. Inte jeans, det anses i etikettvärlden som sagt vara fritidsklädsel. En fin top, inte axelbar men gärna urringad och ärmlös om man vill – inte nödvändigt alls – passar till såväl kjol som fina aftonbyxor. Lång klänning är inte korrekt till klädkod mörk kostym.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (22)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 22

om.

M K, 18:56, 22 mars 2017. Anmäl

Man undrar ju varför FS är så emot. Känner en ung kille som länge efter sin pappas begravning inte heller ville ha mörk kostym i andra sammanhang. Han lämnade senare sin gamla till second hand och skaffade en ny, snyggare och även skjorta och slips. Ny kostym, nya positiva associationer. Hyra/låna går ju också. Synd att tacka nej, FS vill ju uppenbart gå. Är det bara det att FS känner sig utklädd eller nåt annat, lika bra att vänja sig kanske. Alla män blir ju snyggare i kostym än i jeans dessut

M K, 18:56, 22 mars 2017. Anmäl

Lyra Lof fantiserar som vanligt. Var står det att det är ett bröllop?

Friterade Mulor, 17:05, 22 mars 2017. Anmäl

Uch vad räligt att ens behöva diskutera en sån banal sak, om FS inte vill acceptera inbjudningens klädkod, så tycker jag att han kan stanna hemma !

Marie-Louise Göransson, 15:16, 22 mars 2017. Anmäl

Nää, jag tror inte helle att FS skulle trivas i knätofsar. Blev bara plötsligt nyfiken på reglerna om folkdräkt vid mörk kostym. I övrigt anser jag att om man inte kan anpassa sig efter angiven klädkod får man tacka nej och avstå från just denna fest. Absolut inte besvära inbjudaren med frågor typ "Är det ok om jag kommer i svarta jeans i stället?" Avskyr sådana passivagressiva frågor där man redan har svaret men ändå försöker tvinga motparten att ändra sig för att inte skapa dålig stämning.

Anna N, 08:51, 22 mars 2017. Anmäl

PS. Jag tror att folkdräkt är det absolut SISTA frågeställaren vill ha på sig... OK jag garvar lite. :) Fast det vore kanon!

Lyra Lof, 04:30, 22 mars 2017. Anmäl

loud... FS kan känna sig tillräckligt avslappnad i nåt sånt (kolla snubben) och INGEN kommer att tycka nåt. Gärna svarta sneakers—och nya!!! Och eventuellt en mörk t-shirt (eller inte). OBS att A+ kändisar i Hollywood har på sig liknande på röda mattor så, vadå, det är inte bara på gatan... Snyggt, coolt, och FS gör en ansträngning för att passa in med klädkoden—och gör det med kostymen även om det inte är helt ortodoxt. Men det är 2017! //Jag är lite av en fashionista...

Lyra Lof, 04:29, 22 mars 2017. Anmäl

.. Kolla här; inte gubbigt! (& jag skulle gärna ha på mig den där cocktailklänningen...) https://s-media-cache-ak0.pinimg.com/736x/94/41/8e/94418e29c3ec87400eb1dbe46f001ab6.jpg 2) FS känner sig för stel/stram i kostym (?). Så en ypperlig kompromiss (återigen) vore nåt i den här stilen, som jag tror ligger närmre vad FS kan känna sig OK med: https://otokomaeken.com/wp-content/uploads/2016/09/tumblr_mv4rlr3hWE1sjf4hzo1_1280.jpg En cool mörk kostym—med sneakers och en t-shirt! Oh for crying out

Lyra Lof, 04:21, 22 mars 2017. Anmäl

... utifrån de senare då FS verkar ha koll på/kan benämna olika plagg (även om "långbyxor" är lite ???). 1) Först tror jag att FS får gå och PROVA några kostymer! Kanske inser han då att de är coolare (mer slimmade) och än de var... (byxor med veck framtill). Men OBS inte på en konventionell, gubbig affär; i värsta fall: åk till en stad som har ett större utbud! 2) Jag tror vi alla inser att FS inte kan/behöver ha slips på sig—och det är HELT OK. (Vi försöker lösa FS:s dilemma här.)

Lyra Lof, 04:16, 22 mars 2017. Anmäl

Bröllop i Sverige brukar ju inte vara så stora, så jag antar att FS är rätt nära vän till brudgum/brud och då är det ju tråkigt (och dramatiskt, faktiskt) om FS skulle svara nej pga klädkoden. Som ofta skulle man vilja ha lite mer info... Varför vill FS inte ha på sig kostym? För att han alltid har på sig jeans & flanellskjorta? För att (han tror att) det är obekvämt (en halssnara) att ha på sig kostym & slirre? För att han inte vill se ut som en/sin farsa/en banknörd/en square? Mitt svar är

Lyra Lof, 04:06, 22 mars 2017. Anmäl

Bröllopsrätt?

Nu väller bröllopsfrågorna in! Två aktuella, fler kommer.

Present?
Fråga: En släkting ska gifta sig. Hur ska vi släktingar som inte är bjudna uppvakta den som ska gifta sig?
Skickar vi ett trevligt gratulationskort vid tiden för bröllopet?
Bröllopspresent ger väl bara de som är bjudna till bröllopet?

Svar: Bröllopspresenten är rätteligen inte ett kvitto på att man bjudits till festen utan en symbol för den lyckönskan man vill ge brudparet. Det är vanligt att brudpar får något även av de släktingar och vänner som inte är bjudna på festen. Men det är också vanligt och rimligt att de som inte bjudits ger en lite enklare present.

Vill flera släktingar som inte bjudits gå ihop om en present kan det vara en bra idé till något lite finare i meningen mer kostsamt. Och vill ni inte ge något så är enbart ett vackert lyckönskningskort också rätt.

Inbjudan?
Fråga: Finns det någon etikettregel om huruvida en skriftlig bröllopsinbjudan måste postas, eller är det ok att även överlämna den personligen?

Vi tänker egentligen av rent praktiska skäl att flera av dem vi tänkt bjuda är personer vi ändå träffar ofta, men är det kanske alltför informellt att överräcka en skriftlig inbjudan personligen?

Svar: Förr var det fint med personligt överbringad skriftlig inbjudan, vanligen via tjänstefolk. Just så går det visserligen inte till i dag, men det finns inte minsta ”fel” i att överlämna en inbjudan personligen, tvärtom.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (5)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-5 av 5

.. till den som gifter sig—slår sig ihop och köper något tillsammans. Då blir det inte för storstilat och alla verkar tycka att det är OK med parets val. Vad härligt och sansat! Det låter som en harmonisk släk—eller i alla fall FS är det! Vilket är underbart för honom/henne/släkten! (För det är inte alla som är så! Jfr alla frågor där så många kränkta nuförtiden; för oj vilka problem många skapar för sig...)

Lyra Lof, 04:43, 22 mars 2017. Anmäl

FS verkar lite kluven. Lutar kanske åt hållet att bara skicka kort—men det låter samtidigt som om han/hon inte är främmande för att skicka en gåva. Och det låter inte heller som om FS är besviken/upprörd etc över att inte bli bjuden utan inser att han/hon inte hör till de närmaste. Vilket, oj vad bra—för alla!— med tanke på alla känslor som kan uppröras när det gäller inbjudningar... Jag tycker att MR:s förslag att släktingar som inte är bjudna (men som ändå känner en viss anknytning

Lyra Lof, 04:37, 22 mars 2017. Anmäl

Personligen tycker jag att den svenska sedvänjan att ta med sig en gåva i samband med själva uppvaktningen är fin och väl värd att renodla. Att inte bli bjuden till bröllop eller födelsedagsfester kan som sagt bero på allt möjligt, och är inget att hänga läpp för. Men i förekommande fall menar jag att det är mest korrekt att "skjuta upp" gåvan, och spara den till ett tillfälle när man faktiskt får träffa mottagaren/mottagarna igen. I väntan på det är lyckönskningskort fullt tillräckligt.

Kap Kennedy, 16:06, 20 mars 2017. Anmäl

Men AM Håkansson, nu var det väl inte fråga om vad bröllopsparet förväntade sig utan om hur man som ickebjuden kan tänka? Och man kan naturligtvis ge presenter till någon man inte ska på bröllopsfest hos. Om man vill och så önskar. De som gifter sig kan ha tusen skäl till att bjuda dem man bjuder och andra behöver väl inte känna sig sekunda för det?

Lotta Larsson, 15:31, 20 mars 2017. Anmäl

Nej jag tycker inte att man kan förvänta sig en present av en person man inte bjudit på sitt bröllop. Är personen tillräckligt nära för att man ska kunna förvänta sig en present av vederbörande, så är h*n också tillräckligt nära att bli bjuden. Att inte göra det är en snubba, och då kan man inte heller vänta sig något i gengäld.

Annamaria Håkansson, 13:38, 20 mars 2017. Anmäl

Värdskap?

Fråga: Bloggen har flera gånger tagit upp hur gäster ska bete sig – men värdinnan och värden? Vilka plikter har dom som bjuder in? Vad får dom inte göra?

Svar: Klok fråga! Det är minst lika viktigt att värdfolket beter sig väl som att gästerna gör det. En bra värdperson är en förutsättning för att bjudningen ska fungera och bli så lyckad som alla vill. Härmed en liten grundkurs i gott värdskap! Först av allt: inbjud rätt. Om det är muntlig inbjudan, se till att all information sägs. Om det är inbjudan på sociala medier som är vanligt i dag, se till att den endast når de som verkligen räknas till gästerna, alltför ofta finner inbjudningarna på olika vägar personer som inte alls är bjudna. Om det är en bjudning som ska ha en hög nivå är skriftlig inbjudan bäst.
I inbjudan ska gästernas namn skrivas ut, alltså inte enbart på kuvertet. Datum och klockslag och plats förstås, klädkod om det behövs – och i så fall tydlig, inte någon påhittad skojighet – men också om bjudningen har ett syfte, som födelsedag, familjehögtid, examensfirande eller annat.

Skicka inte inbjudan alltför långt i förväg, få personer är tvärsäkra på vad de gör eller vill göra ett halvår framåt. Skriv inte osa, det missförstås ständigt, skriv istället Svar och senaste datum, inte alltför långt innan bjudningen äger rum. Har man vimsiga vänner kan man skicka med ett frankerat, adresserat kuvert med et kort där det står gästens namn och två rutor: ja tack respektive nej tack, så att det bara är att kryssa i och posta.
Båda i ett etablerat par ska bjudas. Barn behöver inte bjudas om det inte är en familjefest, men vill man låta gästerna ta med sina barn ska det skrivas ut i inbjudan eller tydligt sägas vid muntlig inbjudan.

I god tid ska värdpersonerna ordna så att alla som kommer får en sittplats, även om det ”bara” är en lättsam fest dit man kan komma och gå lite hur som helst inom den tidsram som står på inbjudan. Garderobsmöjlighet med enkla galgar och en klädstång ska finnas, om gästerna är många. En pall att sitta på för skobyte är bra.

Värdpersonerna ska ta emot gästerna, antingen om det är möjligt vid dörren, eller om de är många när dessa har tagit av ytterkläderna. Den välkomsten är jätteviktig, ingen gäst ska inte behöva kliva in i ett stort rum och vilset leta efter värden och inte veta vad som förväntas. Värd-värdinna får finna sig i att stå närmast gästernas entré och hälsa och helst föra ihop en gäst som inte känner andra i ett samtal.

Maten ska förstås vara god! De gäster som har meddelat att de inte tål si eller så eller inte ”vill ha” viss mat ska i görligaste mån få sådan mat som de kan äta. Men är det krångliga önskemål eller känsligt, som glutenintolerans där minsta mjölgnutta på villovägar åstadkommer stora problem, är det bättre att gästen tar med en egen rätt istället för att bli sjuk. Det är inte ohövligt av gästen att vilja vara säker, och inte oartigt av värden att inte vilja riskera något.

Samtalet är bjudningens bränsle. Värdpersonerna ska se till att gästerna pratar med varandra, och om det behövs, ta med någon som sitter opratad med att fråga den personen något som ger tillträde till samtalet. Värdpersonens främsta skyldighet är att se till att alla gästerna har trevligt. Ett gammalt ordstäv är tänkvärt: En värd får aldrig skratta högre än sin gäst. Alltså: värdpersonen ska inte ha roligast själv. Det är fel av en värdperson att dansa mest med den populäraste gästen, att slå sig ner i ett hörn och lägga beslag på en enda gäst, att strunta i de gästerna som andra inte bryr sig om. Precis tvärtom ska den goda värdpersonen göra!
Den som är en bra värdperson ska aldrig göra sig rolig på en gästs bekostnad – det är överhuvudtaget obehagligt och borde vara straffbart för den som bjudit andra och gör någon mer eller mindre löjlig.

Värdpersonen ska hindra eventuella gräl som kan börja som ett vanligt prat men efter drinkar och vin kan övergå till småbråk och otidigheter. Då griper en bra värdperson in och avbryter med att föreslå någon helt annan sysselsättning, titta vilken mäktig fullmåne, vill ni se mina stenar från sommarhuset, nu blir det lite vickning eller vad man kan finna på av avledande verksamhet.
När gästerna går hem – äntligen – ska värdpersonen uttrycka sin glädje över att de har gjort kalaset så trevligt – och glädja sig åt att själv få vara gäst nästa gång och därmed föremål för en annan värdpersons kloka uppmärksamhet.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 5

Kommentarer (3)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-3 av 3

En liten detalj som borde vara självklar men kanske inte är det - värd/värdinnan skall ta det lugnt med starkvarorna, annars kan det gå åt pipsvängen!

Maja Gräddnos, 16:33, 20 mars 2017. Anmäl

Tänk middag med dans: Ett etablerat par - dock inte med varandra - tar ut svängarna till den grad, att de virvlat ur åsyn. En bra stund förflyter. Deras etablerade parhalvor dansar också - nu, med allt mer sökande blickar. Frågas: Vad ingår i gott värdskap? 1) Någon av värdarna virvlar iväg på sök, kamouflerat till ex.vis fönsteröppning? Utrop: "Oh, här är ni ju! Vi längtar så, efter att få dansa med er!" 2) Gör ingenting. Tänker att vuxna människor, bör kunna sköta sig själva?

gamla Tekla, 18:18, 17 mars 2017. Anmäl

Även om tidpunkten antyder vilken typ av förtäring det blir är det ändå viktigt att skriva i inbjudan om det blir mat, plockmat/snittar eller kanske bara drinkar med tilltugg, eller kaffe och tårta. Sen finns det ytterligare en anledning att inte skicka ut inbjudningar ett halvår i förväg. Och det är att inbjudan då riskerar att läggas åt sidan och glömmas bort helt, vilket jag har erfarenhet av!

Bengt Carlsson, 17:10, 17 mars 2017. Anmäl

Mötesmotvilja?

Fråga: Jag skulle behöva hjälp med att komma ur en lite prekär situation. Det är så att jag har blivit inbjuden hem till en kollega för fika och lite samtal. Kollegan i fråga är inte jättenära. Jag känner mig dock inte särskilt bekväm med att tacka ja till inviten, då vi är oense om en rad viktiga frågor som vi arbetar med. Samtidigt vill jag inte verka ohövlig.

Hur tackar jag nej på ett artigt sätt i den här situationen?

Svar: Enkelt vore att föreslå att du får akut huvudvärk och därmed förhindras att gå hem till din kollega. Men det är ingen bra idé, din kollega kommer att upprepa sin inbjudan och du kan inte få huvudvärk igen. Vore inbjudan till ett samtal på arbetsplatsen skulle du inte behöva bekymra dig. Det hela verkar vara ett försök att komma tillrätta med er oenighet om arbetsfrågorna, och det är ju bra. Däremot är det inte bra att du har obehagskänslor över att mötas utanför arbetsplatsen. Det brukar inte ge något bra resultat om man känner sig tvingad.

Du har ju redan fått denna inbjudan och kanske antytt ett ja till den? Då skulle du nu kunna säga mycket vänligt till kollegan ”vid närmare eftertanke känns det bäst för mig att vi håller oss på jobbet och pratar här, hoppas du tycker att det är okej.” Det ger utrymme för din kollegas egen eftertanke – inbjudan är sannolikt välmenad och förtjänar ett vänligt bemötande.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (13)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 13

Det är ju uppenbart att det handlar om nåt som har med jobbet att göra, så när personen tar upp det igen, säg "Vi kan väl prata om det nu?" Varför ska de (båda) behöva lägga tid på deras fritid för att lösa vad det nu kan vara? Sköt det på arbetstid. Särskilt som det garanterat inte är nåt speciellt trevligt, kanske lite jobbigt rentav.

Lyra Lof, 08:49, 18 mars 2017. Anmäl

Jag skulle nog ta ett ärligt försnack med kollegan o säga att med tanke på oenigheten (dumt att låtsas som det inte existerar) så skulle jag vilja att vi reder ut det först och för det föreslår ett lånat rum på jobbet. När allt är uppklarat så kan det ev. bli aktuellt med mer privata träffar om båda vill det, men föreslå då allmän plats till en början.

A A, 17:50, 17 mars 2017. Anmäl

Tycker att den här kollegan som bjuder hem till "fika och samtal" borde deklarera vad samtalet gäller. Jag skulle inte känna mig väl till mods att gå hem till någon med de förutsättningarna. Gäller det arbetet så måste det finnas ostörda mötesrum. Är det risk för ett samtal som leder till upprörda känslor som kollegan inte vill att FS behöver visa för de andra kollegorna?

Augusta Wik, 08:29, 17 mars 2017. Anmäl

Det finns fik, restauranger, där man kan sitta avskilt så inga hör, är envist övertygad om att besöka varandras hem för arbetsfrågor där man oense om arbetsfrågor ska undvikas till varje pris. Nu får man hoppas att det är ett civiliserat möte där man inte höjer rösten vilket är lättare om man befinner sig i eget hem. Spelreglerna blir gärna till favör till den som bor i lägenheten.

Kerstin Sundberg, 06:52, 17 mars 2017. Anmäl

Finns det någon annan arbetskamrat du känner dig trygg tillsammans med? I så fall kan du fråga den personen om den vill följa med och sedan gå till inbjudaren och undra om inte X kan komma med också. Erbjud gärna att ta med fikabröd. Det är i vanliga fall inte artigt att bjuda med andra när man ska gå till någon men den här gången känns det befogat med moraliskt stöd. Om du dessutom erbjuder att ta med lite kakor eller liknande så är du inte påträngande.

Sweydia Ism, 17:57, 16 mars 2017. Anmäl

Kanske frågeställaren inte tycker det är värt tid och pengar att ta en fika på stan med en kollega som hen inte är bekväm med. Kanske de rentav inte bor så till att det faller sig naturligt. Kanske man rentav kan tänka sig att arbetsrelaterade frågor ska lösas på arbetet, kanske rentav med hjälp av ansvarig chef.

Friterade Mulor, 16:41, 16 mars 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Ni som föreslår ett möte på kafé eller liknande: förmodligen vill inte någon av de två arbetskamraterna att andra ska höra vad de säger, därav inbjudan till den enas hem. På arbetsplatsen finns förhoppningsvis ett rum där man kan sitta och prata, med eller utan kaffe. Vilka orsaker som föreligger för den antydda konflikten vet jag ingenting om, knappast heller kommentatorerna.

Magdalena Ribbing, 10:26, 16 mars 2017. Anmäl

Sympatiskt av kollegan! Ta den utsträckta handen - men, föreslå en träff ute på stan. På jobbet kan det bli svårt att få vara ostörd - hemma är privat mark. Obekvämt? Så kan det kännas. Tänk att samtalet inte behöver leda till, att ni bägge blir jättenära - men, till att gå framåt. Det räcker!

gamla Tekla, 09:15, 16 mars 2017. Anmäl

Efter att ha funderat lite på frågan, börjar jag undra om det kanske är en allmän olust på arbetsplatsen inför FS avvikande uppfattning i många viktiga frågor, och att kollegan (som kanske har erkänt god medlarförmåga) då utsetts att lirka med FS? Vad vet jag? Man får förvisso bara höra ena parten i den här spalten.

Helena Steen, 08:32, 16 mars 2017. Anmäl

Nu framgår det ju inte hur oense de är, om det är just den saken som kollegan vill prata om, eller om de båda ens har en likartad uppfattning om situationen. Men med vissa konflikter är det så att man måste driva dem till sin spets. Om det nu är så att kollegan vill prata ut, tvinga denna att göra det direkt här och nu, utan fikabjudningar hemma eller annorstädes. Få kollegan att förstå att konfliktlösningen måste ske före eventuellt trevligt samkväm.

Kap Kennedy, 07:59, 16 mars 2017. Anmäl

Reslakan?

Fråga: Anses det lämpligt att man tar med sig lakan och örngott när man gästar någons hem endast en natt eller skall man förvänta sig normal hotellstandard med färdigbäddade sängar när man kommer?

Jag anser att man bör ta med lakan och örngott men min fru anser att det tyder på gästfrihet att ha sängarna bäddade och klara när engångsnattgästerna kommer på besök.

Svar: Detta måste göras upp med gästerna när dessa inbjuds och tackar ja. Värdpersonen kan ju säga ”vi har lakan, bry er inte om att ta med det” och då säger gästen tack och tycker att det är generöst. Vilket det verkligen är!

Om värdpersonen säger ungefär ”är ni hyggliga och tar med lakan” så säger gästen ”givetvis”.

Men: om värdpersonen inte säger något ska man själv som gäst säga ”vi tar förstås med lakan”. Det är ju inte rimligt att privatpersoner ska ha besväret att tvätta lakan som använts en eller två nätter, dåligt för miljön om inte annat.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (17)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 17

Vi brukar erbjuda oss att ta med hela täcket och kuddar. Vi lyfter det från vår säng in i bilen, använder det ett par nätter hos våra gäster, och sen lyfter tillbaka dom i vår säng. Det enda värdarna behöver stå för är underlakan. Det minimerar tvätten.

Martin Welén, 00:19, 17 mars 2017. Anmäl

Jag tycker nog att det ska ligger på värden att ta upp ämnet. Nu har jag inget sommarhus som folk ofta vill sova över i så jag kanske saknar några perspektiv, men det är väl enklast så? Så behöver man inte störa sig på de gäster som inte ser självklarheten i att ta med lakan vid besök. I mina kretsar är det ytterst ovanligt att man tar med sig och ingen förväntar sig utan överenskommelse att andra ska ha med.

Bara Föratt, 10:01, 16 mars 2017. Anmäl

Ewa Atena, har ej sagt ett ord om separat tvätt. Varje sak i maskin tar förstås plats för något annat som annars skulle kunna vara där (t.ex. andra lakan) - och kul för dig att du har tillgång till en trädgård.

Genesis Day, 01:42, 16 mars 2017. Anmäl

Men ar det sa jobbigt att tvatta lakan nufortiden? Man behover ju inte vanta tills varen for att sen ga ner till det iskalla vattnet och gnida lakanen mot en sten som forr. Och man har val inte en sang staende hemma som man inte har lakan till? Att badda en gast sang ar den absolut enklaste delen med att ha gaster. Att be gaster att ta med lakan kanske ar okej om man bor pa ett torp utan tvatt mojligheter, men annars skulle det kannas ogastvanligt att gora sa.

Tycker jag Iallafall, 21:37, 15 mars 2017. Anmäl

Som trevlig gäst säger man: Jag kan ta med mig egna lakan. Som trevlig värd svarar man: Nej, det behöver du inte alls! Ja, det är ett litet besvär att tvätta, men det ingår liksom i konceptet att "öppna sitt hem". Eller ska folk släpa med sig handdukar också? Tvål, tandkräm, frukost? Ge 17 i att bjuda folk att sova över om du upplever det som så besvärligt! (primitiva boenden utan tvättmaskin undantaget så klart)

Anna N, 19:46, 15 mars 2017. Anmäl

Genesis Day, 15:05@ Jag måste fråga dig av nyfikenhet : Varför anser du att ett gästlakan skulle tvättas separat och ta en kostnad och energi i fråga om tvättmaskin och torktumlare? Den kan tvättas med andra sängkläder samt lufttorka i trädgården. Vilka kostnader du pratar om?

Ewa Atena, 17:27, 15 mars 2017. Anmäl

"Lyra Lof", jag utgår ifrån att Ribbing menade att medan en värd kanske inte lagrar en gästs lakan som använts en natt (till nästa gång samma gäst sover över) utan att tvätta dem (såvida de inte får ligga kvar i gästsängen), medan gästen själv kanske kan nyttja medtagna lakan som en möjlighet att byta i sin egen säng (och i så fall uppstår en energibesparing - främst med avseende på energislukande torktumlare, men gäller även tvättmaskin).

Genesis Day, 15:05, 15 mars 2017. Anmäl

@Madelene J, om släkten i utlandet inte vill hålla med lakanen så räcker det att man sparar nån månad till en enda gång innan man åker. Det är ju inte som att man måste köpa nya inför varje resa.

Så det så, 14:57, 15 mars 2017. Anmäl

Vi erbjuder oss alltid att ta med lakan (om vi tar bilen iaf), men hittills har ingen nappat. Inte heller brukar jag be folk ta med lakan, vi har tvättmaskin, och de har generellt sett nog att släpa på iaf :). Dessutom trevligt att kunna göra gästerna den lilla tjänsten att de kommer fram till en bäddad säng. Oftast är det ju barnfamiljer som besöker oss, och då är det slitigt nog att bara resa.

annan Camilla, 13:35, 15 mars 2017. Anmäl

"Sidenlakan kostar 500 kr ungefär, har man råd att flyga så har man råd med det." Märklig uppfattning :o Nej, alla som tar flyget har inte pengar över till sidenlakan. Om man har sin släkt i andra länder kanske man behöver spara ihop till en sådan flygbiljett.

Madelene J., 13:18, 15 mars 2017. Anmäl

Snyltmotstånd?

Fråga: Jag har en fråga som jag gissar att Magdalena har svarat på ett antal gånger tidigare. Det gäller det här med att låna pengar vänner emellan… Taxiresor, krognotor mm – ibland går det bra att dra upp fyra kontokort men ibland är det lite krångligare att dela. Swish i mobilen gör det ju också enklare nu att föra över pengar till varandra.

Det är bara det att jag har en väninna i min närmaste krets som sällan har bråttom med att betala tillbaka pengar hon lånat. Det kanske inte rör sig om så stora summor åt gången, men jag upplever sällan att hon erbjuder sig att själv vara den som betalar, och känner att detta stör mig. Jag känner mig lite sniken om jag ska behöva be henne betala tillbaka mindre summor som jag kanske kan avvara, men samtidigt gör det mig besviken att hon inte sätter större värde på att faktiskt ta initiativ själv till att betala tillbaka den där taxiresan, bensinpengarna eller vad det kan röra sig om.

Vad är bästa och artigaste lösningen för detta – sluta låna ut ens småsummor till varandra överhuvudtaget eller göra det, men helt enkelt acceptera att jag ibland måste påminna om återbetalning? Eller göra som jag brukar – låta bli att påminna av stolthet, men till slut bli irriterad? (det börjar kännas som ett dåligt alternativ).

Svar: Helt rätt att detta slags fråga är återkommande. Tyvärr, måste jag säga, förvånande många människor verkar inte bry sig om att de frivilligt skämmer ut sig och gör sig otrevliga.

Du beskriver en välutvecklad snyltare, en av de många som förnöjt skor sig på andras hygglighet. Dra dig inte för att påminna din väninna om att hon är skyldig dig pengar. Återkom varje gång ni ses och med sms till att hon ska betala. Påpeka det ihärdigt. Ge inte efter. Du är inte hennes spargris som hon kan länsa.

Det handlar inte om din generositet och inte om din stolthet utan om en medvetet girig person som tycker att hon kan ta dina pengar lite då och då. Låna inte ut mer pengar till henne, säg som det är ”ledsen, men det är så jobbigt att tjata på dig om återbetalning så jag vill inte låna dig pengar.”

Det handlar inte heller om hur små summorna är, upprepade femtio kronor här och en hundring där blir mycket för vem som än lånar ut det. Kom ihåg att det är dina skattebetalda pengar som inte har ramlat ner på dig från himlen utan som du har jobbat ihop. Även om det är tråkigt och du känner dig ovänlig när du kräver återbetalning är det rätt, en person som har satt i system att ta dina pengar behöver du inte vara extra artig mot.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 1

Kommentarer (9)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-9 av 9

Detta beteende måste absolut vara att man vill snika på andra. Visst kan det finnas folk som helt enkelt glömmer, utan några baktankar, men då vet man nog om det och säger "jag är så dålig på att komma ihåg sånt här, men påminn mig gärna!" Annars sluta låna ut, "fool me once, shame on you, fool me twice, shame on me!"

Maja Gräddnos, 21:10, 15 mars 2017. Anmäl

Var och en betalar för sig. Den restaurang el. taxi som inte är villig att ta det besväret förtjänar inte att nyttjas. Om ett skolklass passerar en kiosk, ska då säljaren lägga ihop allas kostnader o. låta gruppen själv fördela kostnaderna? Nej, det är en självklarhet att om man har nöjet att sälja en vara el. tjänst så ingår arbetet att ta betalt från varje enskild köpare. Restauranger o. taxi är inga undantag o. att ens föreslå att det arbetet dumpas på kunderna är helt oacceptabelt.

Genesis Day, 15:22, 15 mars 2017. Anmäl

Eftersom jag inte bor i Sverige vet jag inte om Swish har den funktionen, men här i Norge kan man "be om pengar" på vår motsvarande app (är nog det som Lyra L också föreslår). Personen får då meddelande om at "Anni har bett dig om XX kr". Funkar väldigt bra till glömska vänner eller om man är sist på en taxiresa. Om det inte finns på Swish hoppas jag de läser MRs spalt och får en god idé till produktutvekling ;) Men om inte det är alternativ: ja, sluta att betala för personen och håll på det.

Anni H, 12:32, 15 mars 2017. Anmäl

FS bör ta initiativet redan tidigt inför nästa gång något ska betalas. Säga: "Betalar du den här gången, så drar jag det från det du är skyldig". Vänta inte tills plånböckerna ska upp, utan ta det tidigt, som sagt. Och säg det naturligt, utan att be om ursäkt! Snyltare lever på andras rädsla för att verka snåla.

Anna N, 07:50, 15 mars 2017. Anmäl

Skicka henne en pengabegäran på paypal.

Lyra Lof, 23:42, 14 mars 2017. Anmäl

Så det så hann före mig. Jag skulle säga "Det är din tur att betala" eller liknande. Personen i fråga får inte tro att du glömt att den är skyldig dig pengar.

Sweydia Ism, 10:07, 14 mars 2017. Anmäl

"Du är fortfarande skyldig mej för förra lunchen/taxiresan/presenten så då kan ju du ta och betala för den här så blir du bara skyldig mej X kr sen". Det sättet funkar utmärkt, Annars: "Swishar du på en gång så betalar jag notan, eller ska jag swisha dej och du betalar?" Snyltare måste bekämpas i förväg, innan de hinner få tag på ens pengar, annars får man bråka i oändlighet för att få tillbaka.

Så det så, 09:16, 14 mars 2017. Anmäl

Jag håller med Magdalena, sluta låna ut pengar till den personen. Jag har själv en vän som är hopplös i att betala tillbaka och efter ett tag så sa jag helt enkelt till henne att jag inte var villig att låna ut pengar eftersom hon är så himla usel på att komma ihåg att betala tillbaka. Hon är för övrigt en underbar människa och kunde själv se att det låg en poäng i det och att det kunde bli en källa till irritation imellan oss i långa loppet. Idag 8 år senare är vi fortfarande bästa vänner!

Kristina S, 09:00, 14 mars 2017. Anmäl

En grej jag har lärt mig i livet är att många människor aldrig tar initiativet till någonting. Strunt samma om det gäller att betala skulder eller gå ut med soppåsen. De tänker: "Hm, om de vill att jag ska göra något säger de väl till." De tror att när någon i deras omgivning inte säger till så måste det bero på att denna inte är så angelägen. Att de kan upplevas som snyltare, smitare eller direkt fientliga föresvävar dem aldrig, och ofta menar de heller inget illa. Vad de behöver är ledning.

Kap Kennedy, 08:52, 14 mars 2017. Anmäl

Oinbjuden?

Fråga: idag kom ett kuvert. Det var adresserat till min make. I kuvertet låg en inbjudan som började ”Välkommen att vara med och fira X:s (en vän) 60 år” och sedan information om plats, dag och tid ”mingel från 16.00″ samt önskat svarsdatum och en mailadress till jubilarens fru.

Jubilaren och vi har träffats sporadiskt genom åren, vi har bjudit till våra födelsedagar, vårt bröllop, kräftskivor, och även till middagar med enbart oss fyra. Mer sällan ju längre tiden gått eftersom de allt mer börjat bete sig som Ove och Anette i Solsidan (vi har till och med undrat om manusförfattaren på omvägar hört oss berätta om detta par eftersom vi känner igen flera situationer; ta betalt av gäster vid kalas, instruera hur mycket mat man får ta för sig samt ”jag önskar mig enbart pengar till spa-behandlingar, här är mitt kontonummer” etc).
Vi har dock hållit god min, men undvikit att delta när det har känts obekvämt eller som ”armbågsbjudningar”.

Jag tolkar denna märkliga inbjudan som en tydlig signal att jag inte är välkommen att fira 60-åringen. Inget i inbjudan tyder på att det är fråga om en ”grabbträff”, eller på att det skulle röra sig om ett misstag. Adresseringen enbart till min make och kortets rubrik ”Välkommen” i singular talar sitt tydliga språk, tycker jag.

Frågan är vad man svarar? Jag vet att man inte kan eller ska uppfostra vuxna människor, men att bara tacka nej (min man har ingen som helst lust att gå) utan att åtminstone nämna att vi båda tog väldigt illa vid oss känns konstigt. Men kanske ändå mest korrekt?

Svar: Så där blir en drulligt slarvig inbjudan när inbjudaren inte tänker sig för utan bara öser iväg något hastigt hopkommet. En svag förklaring finns i att ni själva har dragit ner på umgänget men den duger inte i ett sammanhang som detta, alltså en födelsedagsfest. Att själva inbjudan inte innehåller era namn är en modern dumhet med amerikanska förtecken. I en inbjudan ska gästernas namn anges, det räcker inte med adressat på kuvertet.

Kanske är ni trots allt bjudna båda två men slarvet tog över, som sagt. Enklast är att ni skickar ett kallt svar till frun, ungefär så här: ”Tack för inbjudan till X:s födelsedagsfest; vi förmodar att den gäller för oss båda men ingen av oss kan tyvärr närvara” och så båda era namn. Till sist: det är opraktiskt att berätta för andra om gemensamma vänners fadäser och dumheter, risken att det når oavsedda öron är överhängande.

Magdalena Ribbing

Kommentar till Lena Mellins krönika i Aftonbladet den 12 mars där skribenten drar den felaktiga slutsatsen av mina frågesvar att jag förordar knytkalas med matlådor istället för de trerättersmiddagar som verkar förekomma i hennes umgängeskrets. Det jag har noterat i min frågelåda och Lena Mellin har sett hos andra är att moderna gäster allt oftare meddelar speciella matönskemål. Därför svarar jag att det är bättre att den som exempelvis är glutenintolerant erbjuder sig att ta med en egen rätt än att värdpersonen (om inte professionell dietexpert) tillreder en rätt som riskerar att ändå inte bli glutenfri. Detsamma gäller andra önskemål lika med krav om viss mat. En bjudnings syfte är den gemenskap som gästerna och värdfolket bildar tillsammans, inte främst att varje gäst ska kunna äta sig individuellt mätt på exakt sådant som vederbörande tål – eller föredrar. Att inbjudaren lagar den mat som gästerna förmodas uppskatta är självklart, men inte att varje komplicerat specialönskemål tillgodoses, då är det klokast att gästen tar med något som kan ätas riskfritt. Viss tolerans från ömse sidor är en grundingrediens i det lyckade kalaset.

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (29)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 29

PS. En sak som är givande med den här spalten är att de som kommenterar ofta har olika perspektiv, särskilt om det handlar om olika yrkesroller eller situationer man har befunnit sig i! Ex: Bara Föratt... Jag har också haft några serviceyrken inom restaurang (servitris, bartender, garderob) och höll ut i några veckor i vardera. Och MIN erfarenhet är att de som har mest pengar är de snålaste... Livserfarenhet!

Lyra Lof, 04:49, 22 mars 2017. Anmäl

Bara Föratt: OK, jag tror dig! Haha.

Lyra Lof, 04:45, 22 mars 2017. Anmäl

Nej du Lyra hof, man kan visst vara 60 år och sakna all typ av hyfs och stil. Det vet de flesta som har jobbat i ett serviceyrke.

Bara Föratt, 09:46, 16 mars 2017. Anmäl

Det blir förstås svårt att fortsätta snacka skit om det andra paret om de slutar umgås. Daterat skvaller förlorar ju lätt ännu mer i trovärdighet och kan bli pinsamt om de som till äventyrs orkar lyssna vet hur det gick sen...

M K, 06:11, 16 mars 2017. Anmäl

Ja, inbjudan var oförskämt formulerad. Det kan man gott påpeka!. Vad jag reagerade på är att FS söker efter orsaker och ursäkter att tacka nej och nu vill ha MR:s "godkännande" på att ge "vännerna" en känga. Dvs om inbjudan hade varit korrekt formulerad, så skulle FS alltså ha tackat ja till fortsatt umgänge med folk hen föraaktar? Hallå: läs mellan raderna här- hur bussig verkar FS själv vara...?

Anna N, 07:45, 15 mars 2017. Anmäl

kritiserad, utesluten. (Hur kul är det?) Det är inte OK!! Så de kan fanken göra detsamma: låt adem undra vad de antyder. om nåt, låt dem slösa eneri på det & bli irriterade. MR:s föreslag är ju ändå mycket mindre (så de är ändå mer hyfsade, ha!) Ingen här verkar hålla med mig (fast "troligen" en & annan läsare, det vore bra konstigt annars.) Men ni som aldrig ger igen (är förlåtande som Buddha? ellerför för snälla/mesiga?*), tro mig, det kan känn kännas rätt bra... *Skjut inte budbäraren.

Lyra Lof, 00:23, 15 mars 2017. Anmäl

berättar ett uppenbart fall där nån har felat och bara vill ha medhåll... Och jag tycker att FS absolut kan kila in en liten pik om anledningen att de tackar nej. Den taskiga inbjudan där det är uppenbart att frun är utesluten från inbjudan—kom igen, det är inget snack om att det är så! 60-åringar som inte vet hur man formulerar en inbjudan? Knappast—det är grovt oförskämt. Inbjudarna har orsakat FS & man irritation, att undra vad #&$ som menas, och att frun särskilt har känt sig förolämpad &

Lyra Lof, 00:05, 15 mars 2017. Anmäl

FS ville bara ha hjälp med hur de lämpligast formulerar ett svar hörrni. Jisses. Inklusive om MR, som ju är vet & etikettexpert, tycker att det är OK att hinta om orsaken till att de tackar nej—eller om det kanske är lika otrevligt. Och då måste ju FS ge en hel del info om fakta. Och även om deras egna mindre än sympatiska tankar och skitsnack tidigare! Ärligt och kanske t o m lite modigt tycker jag, att erkänna sina egna brister! Vilket också innebär att det inte är en sån där fråga där FS

Lyra Lof, 23:59, 14 mars 2017. Anmäl

Ingen respekterar ju egentligen de som snackar skit om andra, att det är ett säkert tecken på avundsjuka och att de känner sig underlägsna är ingen förmildrande omständighet. Att det andra paret tröttnat är inte särskilt förvånande. FS får väl hitta andra skvallerobjekt. Eller rent av skaffa ett eget liv.

M K, 18:35, 14 mars 2017. Anmäl

Faktum är att det största "stilbrottet" står FS själv för. Falskhet och baktaleri. Sitta och oja sig över en felformulerad inbjudan, från "vänner" samtidigt som man driver med dem. Sluta umgås med folk ni inte respekterar!!! (I övrigt håller jag med Kap K - att känna igen egna "fadäser" här i spalten, är inte samma sak som att bli uthängd)

Anna N, 07:45, 14 mars 2017. Anmäl

Festetikett?

Fråga: Jag läser ofta frågor här om hur en ska bete sig när en är gäst. Men jag har inte fått någon grundkurs om hur gäster ska göra. Jag känner mig obekväm när jag är bjuden till någon som jag inte är nära kompis med. När jag diskuterar mitt problem får jag så olika svar. Vet inte hur dags det är rätt att komma dit, rätt klädsel, vad jag ska ta med mig, hur jag ska prata med andra gäster. Behöver facit till hur en bör bete sig. Tack.

Svar: Ja, du har sett helt rätt, frågorna om gästhyfs ökar i antal. Kanske beroende på att fler inser att all ”tillåten” nonchalans ställer till uppenbara problem både för gäster och inbjudare. Härmed ditt önskade facit till det som kännetecknar den goda gästen:

Det vanligaste misstaget är att gäster inte svarar på en inbjudan antingen den kommer på posten, per mejl eller i sociala medier. Om det står att svar önskas (osa, RSVP, svar) ska gästen ovillkorligen svara ja tack eller nej tack – och hålla sig till sitt svar. Man infinner sig inte om man har tackat nej, och uteblir inte om man har tackat ja, bådadera är gräsligt ohövligt och totalt fel.

Viktigast för att bli en välsedd och bra gäst är att inse att man ingår i ett sammanhang, den gemenskap som jag alltid framhåller i mina svar. Värdpersonen bjuder och arrangerar efter bästa förmåga, gästerna är glada och kritiserar inte, föreslår inte andra arrangemang, rynkar inte på näsan över något som bjuds. Allergier och intolerans mot viss mat och dryck anger man när man svarar på inbjudan och föreslår då också att man själv tar med det som man kan äta/dricka.

Gäster väljer klädsel på den nivå som anges i inbjudan. Klär man sig på en tydligt högre eller lägre nivå sätter man sig över gemenskapen och gör sig märkvärdig vilket aldrig är uppskattat. Exempelvis jeans till en bjudning med klädsel mörk kostym är fel, klädseln handlar inte om gästens favoritplagg utan om den nivå som värdpersonen har för sin fest. Likaså är det helt fel att överklä sig, som smoking till klädkod kavaj; gästen ”hedrar” inte inbjudaren genom att klä sig finare än klädkoden, en inte ovanlig missuppfattning. Ofta finns ingen klädkod och då klär man sig som brukligt på kalas hos ens vänner, förmodligen snyggt lite över vardagsnivå.

En gäst som tar sig (den felaktiga) rätten att komma påtagligt försent eller för tidigt ställer till besvär för värdpersonen. Goda gäster kommer i tid. Det betyder varken en kvart innan utsatt tid eller försent, har man orsak till sen ankomst meddelar man det genast. Tio minuter till en kvart är godtagbar försening, inte mer. Det finns andra vanor i olika kretsar förstås men dem brukar man känna till.

Det som kallas gåbortspresent har blivit närmast oundvikligt (men borde inte vara nödvändigt); ta med en nyutkommen pocketbok, ett nytt nummer av en bra tidning typ Situation Stockholm, en god olivolja, en påse fint godis.

Hälsa först på värdpersonen/personerna. Gå runt till övriga gäster och hälsa, säg vad du heter till dem du inte känner och invänta deras namn innan du går vidare. Inled ett samtal med någon, enkla ämnen som det fina/dåliga vädret, TV-program, någon aktuell händelse är alltid bra att börja med. Sätt inte dig själv i första rummet, låt andra prata mest så uppfattas du som jättetrevlig. Och kom ihåg att de flesta är lika osäkra som du och blir tacksamma över att någon – du – sätter igång ett samtal.

Bara det faktum att du frågar gör att jag är säker på att du blir en god gäst. Du anser inte att du är den mest betydelsefulla människan i världen utan vill bete dig så som förväntas av en hygglig gäst. Bravo!

Magdalena Ribbing

Dela med dina vänner

  • 0
  • 0
  • 0
  • 0

Kommentarer (12)

Logga in för att kommentera.
Alla kommentarer publiceras med för- och efternamn.

Inloggad som ()

Kommentarerna ska hålla respektfull ton. Vi förbehåller oss rätten att ta bort inlägg med exempelvis rasistiskt och sexistiskt innehåll (läs vårt regelverk för artikelkommentarer). Vänligen håll dig till ämnet och skriv inte längre än 500 tecken.

Visar 1-10 av 12

Bra om vi skiljer på "fest" och "middag". Fest är för mig mycket större - och varar längre. Generellt kan man väl säga att ju fler gäster desto längre kalas (gränser finns förstås :-)) Från parmiddagens tre, fyra timmar, till Nobelfesten - eller varför inte bröllop i "dagarna tre".

Anna N, 07:51, 14 mars 2017. Anmäl

MAGDALENA ÅTERKOMMER: Lyra Lof och Anna N, givetvis kan man som gäst stanna längre än tre-fyra timmar om det är storkalas avsett att räcka till gryningen. Men de två första kommentatorerna som jag uppskattade beskrev vad jag uppfattade som middagsbjudningar av vanligare slag. Sådana kan man man utan problem lämna efter tre-fyra timmar. Tiden som man stannar är inte en given parallell med hur trevligt man finner kalaset vara, den kan ha många andra orsaker.

Magdalena Ribbing, 07:58, 13 mars 2017. Anmäl

Nog måste väl stanna-tiden variera efter typ av fest?! Visst en renodlad middag (äldre eller medelålders med barn) kanske 3-4 timmar. Men en fest med dans... Bröllop? Håller med Lyra L om att det skulle kännas snopet om folk som kom kl 19 gick hem till "sena Rapport" , om jag bjudit till fest. Och nog finns det väl även "finare" fester som varar betydligt längre.

Anna N, 07:31, 13 mars 2017. Anmäl

Jag trodde vi pratade om fest—och FEST är inte middag. Om jag hade bål (med sprit) och vin och snittar och minipizzor och vad det kan vara, med 30 pers och några som dansar och alltid nån som gör sig till DJ skulle jag tycka att det var ett stort misslyckande om folk gick efter "max 3 timmar". Från 8 till halv 11 då? Inte ens världens suraste granne kan ju klaga före 12 om man har fest typ vart 3:e år.

Lyra Lof, 07:27, 13 mars 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR ÄN EN GÅNG: Sara Verie, tack för din kommentar; jag har svarat på Lena Mellin krönika i dagens (13 mars) spalt. Du har rätt, det verkar inte som om Lena Mellin har förstått mina svar. Däremot har jag inte, som du snällt antar, glömt att hälsa på Lena Mellin på stan - hon är en trevlig person som jag både kommer ihåg och gärna byter ett ord med.

Magdalena Ribbing, 02:55, 13 mars 2017. Anmäl

Laste precis Lena Mellins kronika i Aftonbladet och jag tror inte hon har foljt din blogg speciellt lange. Tycker den var en forvanskning av de rad du givit pa bloggen och jag kan inte lata bli att undra (da du talat om din svarighet att komma ihag ansikten /namn) om du mojligtvis glomt att hälsa pa stan for kronikan ar bade missvisande och kanns ogin.

Sara Verie, 22:16, 12 mars 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR IGEN: LB, du är säkert en idealisk gäst.

Magdalena Ribbing, 20:17, 11 mars 2017. Anmäl

Ingrid S ansåg MAX 3 timmar, vilket betyder en bra bit från dina högst 4 timmar. Max 3 timmar blir mer 2.5 timme och man har knappt hunnit mingla för sedan äta 3 rätters på den tiden om man inte ska slänga i sig maten. 3-4 timmar är vettigt men nu sa inte Ingrid S det.

LB ., 19:01, 11 mars 2017. Anmäl

MAGDALENA SVARAR: Sweydia Ism och Ingrid S, just så! Lyra Lof: jag meddelar en avvikande uppfattning: du har gjort klart att du bor i USA och där kan det säkert vara som du beskriver. Det gäller däremot inte i alla svenska sammanhang. Här är högst fyra timmars närvaro nog för en middagsbjudning, gästerna har barnvakt att avlösa, jobb att gå till nästa dag osv, och kan inte stanna till efter midnatt. En del tror att de visar mer uppskattning ju längre de stannar på kalaset. Men det gör inte festen roligare, bara värdfolket tröttare.

Magdalena Ribbing, 17:36, 11 mars 2017. Anmäl

Tvärtom, Ingrid S: Om det är fest (inte cocktail), gå INTE hem efter bara tre timmar. Och om du nödvändigtvis vill/behöver göra det, slink iväg lite smidigt, gör INTE en stor affär av det med yviga adjö osv, så att andra börjar fundera på om de kanske också ska dra. Fy!! Anta att man har fest från, säg, kl 8. Väntar man sig att folk ska gå kl 11 ("senast")? Det vore rent bedrövligt; jag—och jag tror de flesta—skulle uppfatta det som en misslyckad fest om den bröts upp så tidigt.

Lyra Lof, 11:27, 11 mars 2017. Anmäl