Udda Jackson-hyllning

Annons:

From Austria with love

Fråga: Veckans mest utstuderade pr-gimmick?

Svar: Kondomer med texten ”Achtung! brüno ist cümming!”.

Ni får själv gissa vilken film det handlar om. Jag tror att jag redan vet…

Persepolis 2.0

För ett par år sedan kom den uppmärksammade filmversionen av den iranskfödde Marjane Satrapis serieroman ”Persepolis”. Förutom att den vann juryns pris i Cannes nominerades den även till en Oscar för bästa animerade film. Den fyrdelade serieromanen, som berättade om hennes uppväxt i revolutionens Iran, har retat gallfeber på president Ahmadinejad och den iranska makteliten. De iranska myndigheterna lär heller inte gilla den färska uppföljaren ”Persepolis 2.0″ som behandlar det iranska valet den 12 juni. Bakom uppdateringen – som välsignats av  Satrapi – står två exil-iranier som kallar sig Sina och Payman.

http://www.flickr.com/photos/30950471@N03/sets/72157620466531333/show/

Blåst på den turkiska konfekten

 

Eva Green och Daniel Craig.

 

Vill bara haka på junket-hell-temat med en anekdot som jag snappade upp från en engelsk kollega i samband med pr-cirkusen kring förra Bond-filmen, ”Casino Royale”. I huvudrollen: en desperat turkisk murvel som ville ro hem sin nationella vinkel till vilket pris som helst. Det började med att Bond-bruden Eva Green utsattes för ett Gestapo-förhör om hennes nationella bakgrund:

”Mrs Green, you have turkish background”, inledde den manlige turkiske journalisten.

”No, I come from France and have a swedish father”, svarade Green förvånat.

”No, you have turkish ancestors”, insisterade han.

”Eh, I am awfully sorry, but I can’t help you – I am from France”, kontrade Green.

Efter att ha gjort ytterligare försök att ”övertala” Eva Green, fick den turkiske journalisten till slut ge sig och försökte istället med Daniel Craig. När inte heller den brittiske filmstjärnan svalde betet, kastade murveln ut den fråga som alla bara har väntat på att få svar på:

”Mr Craig, have you ever considered playing Mustafa Kemal Atatürk* in a movie?”

Tja, vad ska man säga? Världsklass! 

 

 * Landsfadern Atatürk grundade det moderna Turkiet och var landets första president, från 1923 – 1938.

Besvärliga människor

Kollegan och junketproffset Caroline Hainer och jag bytte lite snabba erfarenheter av bisarra intervjusituationer i morse på redaktionen. Här finns några av hennes samlade.

På min privata tio-i-topplista finns en presskonferens i Venedig för länge sedan där en slagrörd och stum Michelangelo Antonioni, sekonderad av en desto mer pratglad Wim Wenders, tilltalades av en omfångsrik italienska med frågan:

”How is it possible that someone like Antonioni can walk on this earth?”

Wenders blev lika stum som sin vördade kollega.

Högt på listan finns också en liten asiat som avbröt Hugh Grants högintressanta utläggning om ”Fyra bröllop och en begravning” i en trädgård i Cannes med att fråga:

”Mr Hugh Graaant, haw yo ever been to Souff Corea?

Själv kanske man i och för sig inte heller alltid har sagt så smarta saker och jag minns med skammens rodnad på kinderna hur jag ställde någon tråkig, långrandig fråga till Jim Jarmusch om ”Broken flowers” och fick det släpiga, ironiska svaret:

Well…can you be…like, anymore….vague?

Aber doch!

Bruno

Marknadsföringen för ”Brüno” tar sig alltmer fantasifulla former. Om inte annat kanske det tyska språket får en välbehövligt glamourtouch i samband med premiäreren nästa vecka.