Ny tränare, samma gamla ägare

Jag har skrivit en hel del om Inter den här säsongen. Det har varit svårt att låta bli. Efter ett par extremt framgångsrika år påminner Inter alltmer om den blåsvarta soppa som hade så svårt att få saker att fungera i början av 00-talet.

I går kom beskedet att Claudio Ranieri lämnar klubben. Någonting behövde göras, och trots att jag tidigare försvarat Ranieri så är det svårt att hävda att Inter gjorde fel som sparkade honom. Bara en seger på de tio senaste ligamatcherna och uttåg ur Champions league talar sitt tydliga språk. Även om det yttersta ansvaret för Inters fiasko den här säsongen inte ligger på Ranieri så var det hög tid att göra sig av med tränaren.

Ersättaren blir Andrea Stramaccioni, 36, som tidigare haft hand om Inters primaveralag. Beskedet kom bara ett dygn efter att Stramaccioni lett Inter till seger i NextGen Series – en cup för de europeiska storklubbarnas U19-lag.

Efter att ha arbetat i ett par mindre klubbar tog Andrea Stramaccionis karriär fart på allvar när han gick till Roma 2005. I Rom nådde han snabbt stora framgångar med klubbens ungdomslag.

Förra sommaren värvades han av Inter för att leda Milanoklubbens primaveralag. Nu, mindre än ett år senare, har han plötsligt fått ta över en av Europas största klubbar.

Med tanke på Stramaccionis blygsamma ålder är det inte särskilt konstigt att italienarna liknar honom vid André Villas-Boas. Det bör dock påpekas att det är en sak att vinna titlar med ett ungdomslag, en helt annan att göra det ”på riktigt” (som Villas-Boas gjorde med Porto).

Inter har en alldeles för gammal trupp. Det råder ingen tvekan om att laget står inför en mycket tuff generationsväxling. Med det i åtanke skulle man kunna se satsningen på Stramaccioni som ett genidrag från ägaren Massimo Morattis sida.

Men  kanske är det snarare tvärtom. Bloggen Blogistuta (som vanligtvis skriver om Roma) sätter fingret på problematiken: ”Samma dag som Inter äntligen når ett resultat värt att uppmärksamma på ungdomssidan plockar de bort mannen som gjorde det möjligt.”

Frågan är om Massimo Moratti ser Stramaccioni som en långsiktig lösning eller endast en tillfällig som ska leda laget fram till sommaren. Förmodligen blir vårens resultat avgörande. Det sägs att Moratti fortfarande har ögonen på Villas-Boas (den riktige) och Lurent Blanc, för att bara nämna två av alla tänkbara tränarkandidater. Det enda som är helt klart är att Inters starke man har ett mycket viktigt beslut framför sig.

Den som tar över Inter i sommar står inför ett extremt tufft jobb. Klubben får förmodligen räkna med ett par år av föryngring och återuppbyggnad innan den kan vara med och slåss om de riktigt tunga titlarna igen. Frågan är om Inters ägare har tålamodet som krävs. Och om han är beredd att backa upp sin tränare till 100 procent den här gången (vilket han aldrig var när det gällde Benitez, Gasperini eller Ranieri).

Mycket har förändrats i Inter men en del saker förändras aldrig. Massimo Moratti är fortfarande sin egen värsta fiende.