”Jag är gravid, min kille stöter bort mig”

Fråga: Jag är en kvinna på 37 år som är gravid för första gången i mitt liv. Jag har verkligen längtat efter barn och borde vara lycklig men det känns inte alls så. Min kille som jag har varit tillsammans med i fem år är några år äldre än jag. Han har alltid varit tveksam till barn men efter mycket tjat från min sida och utdragna gräl gav han till slut med sig.

Det gick ganska fort att bli gravid och jag blev glad. Min kille verkade först ta det med ro men sedan dess har han upptäckt flera praktiska problem, som till exempel var vi ska bo till en början eftersom vi har det ganska trångt i dag.

Han ser bara alla negativa aspekter och har börjat dra sig undan och stöta bort mig. Jag vill att vi ska prata om hur vi ska ha det men han säger att han inte orkar.

Alla våra gräl och allt som har hänt har gjort honom psykiskt utmattad. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag känner att jag inte vill skaffa barn på egen hand och bli ensam förälder. Samtidigt är jag rädd att det är sista chansen för mig att bli mamma. All glädje över min graviditet är som bortblåst. Jag undrar om jag har varit helt blind i min kärlek till den här mannen och sumpat mina chanser att bilda familj? Eller kan det vara en tillfällig svacka som vi kan komma över? Alla säger ju dessutom att det bara blir svårare för relationen när man fått barn. Har du något råd att ge mig?

Anonym

Svar: Hej. Att din kille bara ser alla negativa aspekter av att skaffa barn, att han börjat dra sig undan och stöta bort dig, är antagligen en direkt konsekvens av det faktum att han inte vill ha barn – men att du övertalade honom. Att all din glädje kring graviditeten är som bortblåst är också lätt att förstå, eftersom den försatt dig i ett svårt dilemma.

Du undrar om du och din kille hamnat i en tillfällig svacka som det går att komma över. Jag tror att det är omöjligt att sia om det. Oavsett hur det förhåller sig med den saken har du att ta ställning till om du ska fullfölja din graviditet eller inte.

Vad jag utläser har du två farhågor: för det första att förhållandet till din kille ska ta slut om det är så att du väljer att behålla barnet, för det andra att du inte får fler chanser att bli mamma om du inte fullföljer din graviditet. Frågan blir då: ska du satsa på att bli förälder oavsett hur det går med ert förhållande – trots risken att bli ensamförälder, eller ska du satsa på att till varje pris hålla ihop er relation även om det innebär att du aldrig blir mamma? Och vad händer med er relation om du gör abort?

När man befinner sig i ett så svårt dilemma som du gör underlättar det om man renodlar frågeställningen, samt undviker att bli alltför hypotetisk i sina försök att ta ställning till de till buds stående alternativen. Jag förstår att du skulle vilja ha mer konkret och tydlig vägledning kring vilket beslut som är det rätta, men när det gäller sådana livsavgörande val som du står inför måste man ytterst fatta dessa på egen hand.

Anders Eklund Rimsten, familjerådgivare